Skogsskador i Region Mitt 2016

Transkript

1 Skogsskaderapport Region Mitt 2016 Datum Diarienr 2017/639 1(x) Stefan Forsberg, Magnus Hedspång, Nils Frank, Karin Wågström, Lars Gullberg, Hans Källsmyr Skogsskador i Region Mitt 2016 Inledning Denna rapport har tagits fram av skogsskadesamordnarna i Skogsstyrelsens sju distrikt i Region Mitt (omfattande Värmlands, Dalarnas, Örebro, Gävleborgs, Västmanlands, Uppsala, Stockholms, Södermanlands och Gotlands län) och regional skadesamordnare för skogsskador i Region Mitt (Hans Källsmyr). Underlag har samlats in genom egna fältobservationer samt genom kontakter med kollegor vid Skogsstyrelsen samt i vissa fall via kontakter med andra skogliga organisationer. Skogsskaderapporter lämnas även från Skogsstyrelsens övriga två regioner, Nord och Syd. Den läsare som vill ha mer upplysningar om skogsskador eller diskutera skogsskador kan vända sig till berört Skogsstyrelsedistrikt, se Sammanfattning 2016 var ett ganska normalt år när det gäller skogsskador. Inga större stormar drabbade regionen. Här följer en kort sammanfattning av de allvarligaste skadorna under Viltskadorna ligger fortsatt på en hög nivå i hela regionen. ÄBINinventeringen visar att färska skador, d.v.s. skador som uppkommit på yngre tallstammar efter den senaste vegetationsperioden ligger på mellan 6 och 11 %. - Skadorna på stående skog orsakade av åttatandad granbarkborre är fortsatt stora i norra delen av Gävleborgs län i trakterna av Furuberg- Hassela och norrut mot norra länsgränsen. Det finns även utspridda skador i Bollnäs och Ljusdals kommuner. Man har noterat en ökning av skador på stående skog sensommaren/hösten Den största skogsbranden i regionen under 2016 var branden i Vänge på Gotland. Branden startade fredagen den 6 maj. Branden berörde ett område på ca 130 ha och ca 10 markägare drabbades. - En ny skadegörare på tall, diplodiasjukan upptäcktes under hösten i en tallungskog norr om Arlanda.

2 Skogsstyrelsen 2(10) Väderleksbetingade skador Stormskador Regionen har under 2016 varit förskonad från större stormskador. De blåsväder som förekommit har endast gett upphov till spridda vindfällen. Någon enstaka tromb(rättvik) som gett ringa skador har förekommit inleddes med ett intensivt arbete med upparbetning av stormfällt virke efter stormen Helga som fällde ca m3sk inom Örebro och Sörmlands län i december Upparbetningen i början på 2016 fungerade på ett bra sätt tack vare gemensamma insatser från skogsbrukets olika aktörer på distriktet. Snöbrott I Dalarna orsakade ett par dagars intensivt snöande i november en del toppbrott på skog i höjdlägen och i nygjorda gallringar. Sammantaget rör det sig av enskilt små volymer spridda inom hela dalarna. Frosttorka Inga rapporter om frosttorka 2016 har kommit in. Svampskador Diploida pinea Under tidig höst 2016 kom rapporter om angrepp av svampsjukdomen Diplodia pinea på toppskott av svensk tall. Upptäckten gjordes inom ett ca 10 ha stort område strax norr om Arlanda. Området planterades 2001 och har röjts två gånger. Sjukdomen verkar ha funnits i beståndet i ca fyra år men har ökat markant 2016.Den dödar årsskott och knoppar och angriper även kottar särskilt efter torkstress eller fysisk skada på tallar. Träden får deformerade kronor och svåra angrepp ger hög mortalitet. Diplodia pinea påminner om greminiella, den sprids med luftburna sporer och trivs i fuktig väderlek. Den förekommer främst i sydöstra Europa och är där en allvarlig skadegörare på tall. Den gynnas troligen av klimatförändringarna och kan bli vanligare ju varmare vi får det. Svampen observerades på svarttall i Sverige redan 2013 och den har även rapporterats från Gotland just på svarttall nära Visby (Gunnar Isacsson muntligt 2016).

3 Skogsstyrelsen 3(10) Upptäckten av denna skadegörare får ses som en varningsklocka och vi bör vara uppmärksam över utvecklingen på tallar i våra omgivningar. Orsaken till utbrottet är ännu okänt. Almsjuka Almsjuka finns i Sörmlands, Örebro, Stockholms och Gotlands län. Den har funnits här i flera år. Den finns främst i parker, på tomter och vid gårdar och ytterst sparsamt i bestånd på skogsmark. Förutom på Gotland där den är ett problem. Almsjukan påträffades på Gotland hösten 2005, och har bekämpats där sedan På Gotland är almen spridd i alla typer av marker inklusive skogsmark. Från 1 juli 2013 genomför Skogsstyrelsen bekämpningsinsatser på Gotland inom projektet LifeELMIAS, där 50 % av finansieringen kommer från EUkommissionen. Bekämpningsinsatserna avslutas i juni 2017 och arbete pågår för att försöka ordna finansiering för att fortsätta bekämpningsåtgärderna. Drygt träd har avverkats på grund av almsjuka mellan åren (tabell 1). Ca hälften av träden var konstaterat almsjuka vid investeringstillfällena. Träden har avverkats och destruerats påföljande höstvinter varje år, sedan starten Sedan 2012 är antal drabbade träd relativt konstant. Det är ännu för tidigt att säga om det är en trend, men enligt erfarenheter från andra håll i Europa och i Sverige, brukar insjuknandetakten öka dramatiskt efter ca 5-6 år när almsjukan inte bekämpas. Efter 10 år brukar antalet almsjuka träd vara ca 90 %. På Gotland bedöms fortfarande efter 10 år, endast ca 5 % av almarna ha drabbats av. En rimlig förklaring till det förhållandevis goda resultatet är att de bekämpningsinsatser som genomförts har haft effekt. Öland drabbades av almsjuka något år tidigare än på Gotland och där bedöms nu en stor del av almbeståndet vara drabbat. Tabell 1. Almsjuka träd på Gotland, inventerade under åren (Riskträd = risk för smitta av almsjuka via rotkontakt) År Almsjuka träd Riskträd * * År 2011: riskträd + almsjuka träd

4 Skogsstyrelsen 4(10) Askskottsjuka Askskottsjuka förekommer i Örebro, Sörmland, Uppsala, Västmanland och Stockholms län och även på Gotland. På Gotland och i Stockholms län är den nu allmänt utbredd. En påtaglig effekt av askdöden är att många döda individer nu fälls i samband med kraftig blåst och storm då rotsystemen är döda. Troligtvis är andra svampar inblandade, exempelvis honungsskivling. Uppfattningen är att insjuknandetakten har avstannat, men något vetenskapligt belägg finns inte. Rotticka Rotticka är ett problem i Region Mitt, särskilt Örebro och Uppsala har lokalt stora problem. Dalarna lyfter fram problemet i de kalkdominerade markerna mellan Mora och Rättvik. Dock bedöms skadorna ligga på samma nivå som tidigare eller öka något. Blödskinn I trakterna av Hofors, Gävleborg har det upptäcks skador på skog av SLU identifierat som skador av Blödskinn. Det yttrar sig främst på det sättet att topparna på frötallar har dött. Området som är drabbat är på ca 1500 ha. Övriga svampskador Det finns lite rapporter om knäckesjuka från ett par yngre skogar i Vansbro kommun. Själva skadan är ett par år gammal men observerades först Under hösten upptäcktes det att en del tallskog i östra delen av Rättvikskommun (Dådran) hade en onormalt stor kvistrensning samt att det förekom död grenar på gallringsskog och även döda grenar på slutavverkningsskog. Det visade sig att det var en kombination av Tallens gråbarrsjuka samt lite greminella i kvistrensingen. I Örebro län förekommer sedan många år tillbaka (så även 2016) skador i främst planterade medelålders granbestånd i jordbruksbygder. Skadorna gör att granarna skiftar färg till ljusgröna/gula för att sedan torka helt. Skadorna bedöms till största delen bero på honungsskivling men även andra faktorer bedöms spela in såsom klimat, näringsobalanser, fel trädslag på aktuell mark, torka mm. Granbarkborreskador förekommer ofta i dessa bestånd men är då oftast en sekundär skada. Insektsskador Granbarkborre Sommaren 2016 började med varm april och maj. Detta gjorde att svärmningen startade tidigare än normalt på många platser. Resten av sommaren var också relativt varm. Detta gynnade granbarkborrens förökning. De största skadorna i regionen finns i norra Gävleborgs län. Skadorna på stående skog orsakade av åttatandad granbarkborre är fortsatt stora främst i

5 Skogsstyrelsen 5(10) länets norra del i trakterna av Furuberg-Hassela och norrut mot länsgränsen. Det finns även utspridda skador i Bollnäs och Ljusdals kommuner. Man har noterat en ökning av skador på stående skog sensommaren/hösten Det kan man t.ex. se genom att de grupper av döda träd som observerades 2015 till synes utvidgats till 2016 samt att nya skadehärdar observerats i skogslandskapet. Observera att några av skadorna kan härröra från 2015 då många träd blev angripna sent den säsongen och skadorna visade sig först Data utifrån NRS visar att mängden färska vindfällen faktiskt ökat år från år (Västernorrland) och det gör att i dagsläget finns det mer yngelmaterial än granbarkborrar. Vi tror att de siffrorna sannolikt är överförbara till norra delarna av Gävleborg. Det leder fram till att vi tyvärr tror att skadorna kommer fortsätta åtminstone två år till (2018). Samtliga övriga distrikt gör bedömningen att granbarkborrepopulationen ligger på en normal eller låg nivå. Förekommande skador är främst koncentrerade till hyggeskanter, hänsynsytor samt stormluckor med färska vindfällen. Värmlands och Södra Dalarnas distrikt ingår i SLU:s och Skogsstyrelsens program Långsiktig övervakning av granbarkborre med feromonfällor och kantträdsinventering och de rapporterar att mängden granbarkborre har ökat jämfört med Fångstmängderna mer än fördubblades på båda ställena. Antalet döda granar har också ökat något vid den kantträdsinventering som utfördes under hösten Sextandad barkborre Enstaka rapporter om sextandad barkborre har kommit in. Snytbaggen De flesta län anger att skador av snytbagge ligger på en normal nivå och har samma omfattning som Övriga insektsskador Det finns skador av större märgborre i södra delen av brandområdet i Västmanland(där det finns tallar med grön krona). Under sensommaren drabbades sälg och klibbal på många håll i södra delen av regionen av bladbaggar vilket orsakade att sälgarnas lövverk blev alldeles brunt.

6 Skogsstyrelsen 6(10) Under sommaren noterades även allmänt med gråbruna blad och glesa lövverk på alar i Stockholms skärgård. Det rörde det sig om skalbaggar som hade ätit på bladen. Det var flera arter inblandade; Hårig videbagge, blå allövbagge och alglansbagge. Både som larver och fullbildade skalbaggar har de kalasat på bladen under sommaren. Skalbaggarna kan ses sitta på bladen och äta innan de senare går ned i marken och övervintrar. Träden dör inte av skadorna och nästa sommar kan träden se helt normala ut igen. Skador orsakade av däggdjur ÄBIN (älgbetesinventering) genomförs i hela landet. ÄBIN har tagits fram i ett samarbete mellan Skogsstyrelsen och SLU och den ger ett värdefullt statistiskt säkerställt faktaunderlag med en skattning av andelen unga träd som har skadats av bete från älg eller andra hjortdjur inom inventeringsområdet, bild 2. Inventeringen ger oss en uppfattning om hur stora betesskadorna är och hur de utvecklas över tid. ÄBIN genomförs i olika delar av landskapet olika år och redovisningen nedan utgörs av resultat från ÄBÌN och distriktens samlade reflektioner kring betesskadorna. För en mer detaljerad beskrivning av ÄBINresultaten hänvisar vi till dessa som finns redovisade i sin helhet på Skogsstyrelsens externa webb, ÄBIN Resultaten från ÄBIN 2016 visar att viltskadorna fortsatt ligger på en hög nivå i hela regionen. Tittar man på färsk skada, d.v.s. skador som uppkommit på de yngre tallstammarna efter den senaste vegetationsperioden, ser man att skadenivån ligger på mellan 6 och 11 % men nästan inga skador på gran. Det skiljer lite mellan de olika länen och det är Stockholm och Värmland som toppar med 11% färska skador på tall. Räknar man samman de ackumulerade skadorna som träden utsatts för under åren ligger nivån mellan 30 och 63%, (på tall) med Sörmland i topp. Se bifogad karta. Kartan visar andel färska skador på alla tallstammar per älgförvaltningsområde. På Gotland finns ingen älgstam.

7 Skogsstyrelsen 7(10) Bild 2. Resultat ÄBIN , Christer Kalén, Skogsstyrelsen Kronhjort Kronhjortens numerär och utbredning ökar på många håll i regionen. Främst i länen kring Mälaren. Därmed ökar risken för allvarliga gnag och barkflängningsskador på granar. Redan idag finns lokalt stora skador från kronhjort. Inom sådana områden har den lokala kronhjortsförvaltningen ett uttalat ansvar att, i dialog mellan intressen, minska risken för gnag-, och barkflängningsskador. Rådjur

8 Skogsstyrelsen 8(10) Rådjur inplanterades på Gotland under 70-och 80-talet. Rådjursstammen har stadigt ökat sedan dess, vilket ökande antal viltolyckor påtagligt visar (tabell 2) bedömde Jägareförbundet att det fanns minst rådjur på Gotland. Tabell 2. Trafikolyckor med rådjur, Gotlands län år År Antal olyckor Fejningsskador har förekommit under flera år, medan gnagskador på plantor endast har förekommit ytterst sparsamt. Under januari-mars 2015 drabbades plötsligt många nyplanterade hyggen runt om på Gotland av allvarliga gnagskador. På flera hyggen var nästan 100 % av tallplantorna betesskadade. Situationen har inte förbättrats under 2016, enligt skogsbruket har det snarare skett ytterligare en ökning. Kanin Kanin inplanterades på Gotland 1902 och har funnits på ön sedan dess. Stammen ökade ganska snabbt och kom att medföra stora skador på föryngringarna. På 60-talen infördes kaninpest och senare kom även gulsot och stammen reducerades kraftigt och även betesskadorna. Under senare år har rapporter om en ökande kaninstam inkommit och även att gnagskador på tallplantor förekommer. Någon direkt ökning av skador under 2016 kan inte fastslås. Skogsbränder Den största skogsbranden i regionen under 2016 var branden i Vänge på Gotland. Branden startade fredagen den 6 maj och söndagen den 8 maj var branden under kontroll. Branden berörde ett område på ca 130 ha och ca 10 markägare drabbades. Övervägande tall fanns i området och totala virkesförrådet är enligt skogliga grunddata ca m³sk. Större delen av skogsarealen blev skadad, men i olika grad. Arealen hygge och ungskog var ca 50 % och våtmarker/impediment ca 12 %. Brandorsaken var att någon tömt grillkol i skogen. Se karta över brandområdet nedan.

9 Skogsstyrelsen 9(10) I Hallstavik, Stockholms län, uppstod en skogsbrand i maj Ett ca 6 ha stort område drabbades av branden och området består till stor del av torra hällmarker med mycket lavar och gamla tallar. Det är oklart hur branden uppstod men när branden upptäcktes hade det troligtvis redan brunnit i flera dagar. Området är tätortsnära och det kan därför vara den mänskliga faktorn som orsakat branden. Väster om Bocksboda i Kilsbergen, Örebro län startade en skogsbrand den 24 juli. Denna brand riskerade att kunna utvecklas till en mycket stor brand. Tack vare att man mycket snabbt satte in 3 stycken helikoptrar som deltog i släckningsarbetet samt ett stort antal brandmän från Nerikes brandkår lyckades man begränsa brandområdet till en areal av ca 700 x 700 meter, övervägande mossmark. Branden var släckt den 25 juli. I början av juni brandhärjades ett område på ca 30 ha i Ramsjö norr om Ljusdal. Det krävdes två helikoptrar som vattenbombade för att få bukt på elden. Brandorsak var troligen åskväder. En större markägare drabbades. I Värmland var det en skogsbrand på ca 15 ha norr om Deje den 10 maj. Brandorsak var gnistor från tåget. För övrigt har regionen under 2016 drabbats av ett antal mindre skogsbränder på olika platser. Dessa har dock bekämpats på ett effektivt sätt och därmed inte utvecklats till några allvarliga skogsbränder. Övriga skador Inga kommentarer om övriga skador.

10 Skogsstyrelsen 10(10) Bedömda konsekvenser för 2017 De ovan beskrivna skadetyperna har naturligtvis påverkan på vårt skogsbruk i stort. De konsekvenser som vi kan se utifrån skadebilden 2016 är att betestrycket från hjortdjur däribland älg fortfarande tenderar att styra trädslagsvalet mot gran. Problematiken med granbarkborre i norra Gävleborg får lokalt stora konsekvenser för skogsbruket med minskat ekonomiskt värde, tillväxtförluster och omprioritering av maskinresurser hos skogsbruket. Rekommendationer för att begränsa skadorna För att begränsa de ovan nämnda skadetyperna finns det några saker man kan göra och tänka på i sitt skogsbrukande. Det är viktigt att ståndortsanpassa sitt skogsbruk. Sätter man rätt trädslag på rätt marker ökar trädens vitalitet och motståndskraft. Ståndortsanpassningen ger oss även ett mer varierat skogsbruk, vilket i sin tur både genererar en större riskspridning och mer foder åt det vilda i våra skogar. Det är även viktigt att både markbereda och behandla plantorna med insektsskydd vid planteringen för att öka plantornas chans att konkurrera med omgivande vegetation och för att skydda dem mot insektsskador under etableringsfasen. Vidare är det nödvändigt att aktivt bruka sin skog och utföra röjningar och gallringar i tid för att skapa vitala bestånd som bättre klarar av olika typer av yttre påverkan. Vi måste även hålla en god skogshygien. Det är viktigt att arbeta upp stormfällt virke i tid och det är viktigt att hålla efter skadade objekt. Vi måste där utöver se till att uppnå en balans mellan tillgången till foder och mängden hjortdjur. I första hand genom att anpassa tätheten av hjortdjur. Åtgärden kan även kombineras med olika former av viltanpassad skogsskötsel för ökad fodermängd.