Mellan fri television och statstelevision: om nyhetsjournalistiken i public service

Transkript

1 Mellan fri television och statstelevision: om nyhetsjournalistiken i public service Jesper Strömbäck Inledning Att konsumera medier är en av människans vanligaste fritidssysselsättningar. Medierna utgör för de flesta den viktigaste källan till information om allt sådant som ligger bortom den egna vardagen. Samtidigt bildar människor alltid sina åsikter utifrån tillgänglig information. Vilka åsikter vi än må ha om EU, regeringen Reinfeldt, situationen i Darfur eller klimatfrågan är sannolikheten stor att de är baserade på sådant vi läst, hört eller sett i tidningar, radio eller TV. Medieforskningen har också visat att medierna kan utöva avsevärd makt över vilka frågor människor tycker är viktiga och över hur de uppfattar det som nyheterna handlar om (McCombs, 2006). Något tillspetsat är mediernas bilder av verkligheten i praktiken ofta verkligare än verkligheten i sig, eftersom det är mediernas bilder av verkligheten som människor har tillgång till och som de baserar sina åsikter och handlingar på. Samtidigt är det ur ett demokratiskt perspektiv önskvärt att människors åsikter är så välinformerade som möjligt. Utan god tillgång till information är det i princip omöjligt att vara välinformerad, och utan att vara välinformerad är det svårt att rösta på ett sätt som är genomtänkt och som avspeglar ens egentliga preferenser. Det absoluta flertalet av de dominerande massmedierna drivs samtidigt som privata och kommersiella företag. Deras värde mäts därmed inte bara eller ens i första hand av hur väl de fungerar när det gäller att bidra till att människor ges förutsättningar att vara välinformerade. Deras värde mäts också i ekonomiska termer. Ett framgångsrikt medieföretag är i det perspektivet i första hand ett företag som är kommersiellt lönsamt och som bidrar med vinster till ägare eller aktieinnehavare. Medierna befinner sig därmed alltid i ett spänningsfält mellan demokrati och marknad, eller mellan politik och ekonomi. Det gäller även public service, trots frånvaron av krav på lönsamhet. I den kommersiella logiken ligger en strävan efter största möjliga publik. Den logiken måste alla medier, oavsett finansieringsform, förhålla sig till. Den svåra balansgången för public service består därför i att å ena sidan erbjuda ett medieinnehåll som är av hög kvalitet och som avviker från det som erbjuds av de kommersiella medierna, och å andra sidan att locka en tillräckligt stor publik. Blir public service utbud för likt de kommersiella kanalernas minskar skälen att låta public service fortleva. Om public service misslyckas med att fånga en tillräckligt stor publik blir det också svårt att motivera den licensavgift med vilken public service finansieras. Efter monopolets avskaffande har public service därför befunnit sig mellan två sköldar: Kravet på ett högkvalitativt utbud som avviker från de kommersiella kanalernas, och kravet på en tillräckligt stor publik. 1

2 Ur ett demokratiskt perspektiv handlar detta framförallt om nyhets- och samhällsjournalistiken. Massmedierna fullgör tre uppgifter som är särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen, nämligen uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, uppgiften att granska de inflytelserika i samhället och uppgiften att låta olika åsikter komma till tals, som det heter i Pressutredningen-94 (SOU 1995:37, sid. 156). Dessa uppgifter gäller principiellt sett alla medier, men det är särskilt viktigt att public service fullgör dem. Frågan kring public service och framtiden handlar mot den bakgrunden i första hand om huruvida public service erbjuder ett annat, mer omfattande eller bättre utbud av nyhetsoch samhällsjournalistik än de kommersiella kanalerna. Ett ja på den frågan kan ses som ett villkor för att ge stöd åt public service, ett nej som ett argument för mer omfattande förändringar av det nuvarande systemet. Ett första syfte med det här kapitlet är därför att diskutera nyhetsjournalistiken i SVT och de kommersiella TV-kanalerna utifrån befintlig forskning. Ett andra syfte är att diskutera vilken ståndpunkt i frågan om public service och dess framtid som är mest rimlig utifrån det demokratiska värdet av en nyhets- och samhällsjournalistik som är informativ och granskande och som ökar människors politiska intresse. Utgångspunkten för analysen är demokratin och dess behov av ett informationssystem som möjliggör för människor att fungera som medborgare i samhället och att hålla sig informerade. Utbudet av nyhets- och samhällsjournalistik En av förutsättningarna för att människor ska kunna hålla sig informerade är att det finns ett rikt och varierat utbud av nyhets- och samhällsjournalistik. Men även medieägandet bör präglas av mångfald. Särskilt med tanke på TV-mediets genomslagskraft är det alltid farligt med monopol, oavsett om det är statligt eller privat. Därför var dess avskaffande helt rätt. Att ge TV4 sändningsrätten men också kravet att följa ett särskilt sändningsavtal var också klokt, eftersom det etablerade TV4 som ett kommersiellt medieföretag med public service-liknande åtaganden. Därmed formades ett TV-landskap där man kan urskilja tre grupper av kanaler: public service-kanaler (SVT), hybridkanaler (TV4) och renodlat kommersiella kanaler (TV3, Kanal 5 med flera). Till detta kommer nyare kanaler som sänder digitalt och som i vissa fall har en tydlig inriktning mot seriös samhällsjournalistik. Det gäller framförallt TV8 och Axess TV, som skulle kunna klassificeras som hybridkanaler. Deras publikandelar är dock små, och det finns än så länge inte mycket forskning kring dem. Fokus i det här kapitlet riktas därför mot SVT, TV4, TV3 och TV5. Att detta utgör tre distinkt olika grupper av kanaler framgår mycket tydligt av de utbudsstudier som Kent Asp vid Göteborgs universitet regelbundet gör på uppdrag av Granskningsnämnden för radio och TV. Genomgående faller kanalgrupperna ut på en skala med SVT på den ena änden, TV3 och Kanal 5 på den andra, och med TV4 i en 2

3 mellanposition. Exempelvis är programvariationen störst i SVT, mindre i TV4, och minst i TV3 och Kanal 5. Mönstret är likartat vad gäller dimensionen underhållning-information, där TV3 och Kanal 5 har den största övervikten för ett underhållningsorienterat utbud, följt av TV4 och SVT. Det mest informationsinriktade utbudet har TV8, men därefter SVT och TV4. SVT har också ett mycket mer omfattande utbud av kulturprogram än vad TV4 har: Under perioden sände SVT 15,2 timmar kulturprogram per vecka, medan TV4 endast sände en halvtimme (Asp, 2007). Både SVT och TV4 har krav på sig att sända nyhets- och samhällsprogram. Föga förvånande har både SVT och TV4 därför ett större utbud av nyhets- och samhällsprogram än de renodlat kommersiella kanalerna. Utbudet är dock större i SVT än i TV4: under perioden sände SVT totalt 22 timmar nyhets- och samhällsprogram i veckan, att jämföras med 13 timmar i TV4 där dock även reklamtiden i samband med de programmen ingick. Det råder med andra ord ingen tvekan om att SVT har ett större utbud av nyhets-, samhälls-, kultur- och diverse faktaprogram än vad TV4 har, som i sin tur sänder många fler sådana program än vad de renodlat kommersiella kanalerna gör. Att TV4 i dessa avseenden befinner sig mellan public service och de renodlat kommersiella kanalerna beror delvis på att de måste följa sitt sändningsavtal, men också på att TV4 anser sig konkurrera med SVT snarare än med TV3 och Kanal 5. På så sätt är SVT:s närvaro i etermedielandskapet inte bara viktig i sig; den påverkar också på ett grundläggande plan dynamiken i konkurrensen om publiken. I förlängningen innebär detta att SVT har både en direkt och en indirekt effekt. Den direkta effekten består av att utbudet av nyhets- och samhällsprogram där är annat och mer omfattande än i andra kanaler. Den indirekta effekten består av att TV4:s utbud påverkas av SVT. Om SVT inte fanns eller tappade så mycket publik att konkurrensen med TV4 försvagades, skulle TV4:s främsta konkurrenter vara kanaler som TV3 och Kanal 5, och en sådan konkurrenssituation skulle leda till ett mer kommersialiserat utbud i TV4 än dagens. Här utgör USA ett intressant exempel. Till skillnad från i Sverige där SVT:s andel av publiken ligger på cirka 40 procent, har public service-tv i USA bara runt 2 procent av tittarna (Hallin & Mancini, 2004). Därmed saknar public service-tv i USA förmågan att påverka dynamiken i konkurrensen om tittarna och journalistiken i de kommersiella TVkanalerna. Samtidigt sker det över tid vissa, om än inte särskilt dramatiska, förändringar. Programvariationen har exempelvis minskat i både SVT och TV4 sedan Bredden på det informationsinriktade programutbudet har dessutom minskat något i SVT. Däremot inte i TV4, vars totala programutbud dock har blivit mer underhållningsorienterat (Asp, 2007). i Men trots vissa sådana förändringar är stabiliteten påfallande. Både SVT och TV4 lever i stort sett upp till de krav som sändningsavtalen ställer på dem. SVT erbjuder dessutom ett programutbud som överhuvudtaget inte förekommer i några andra tv-kanaler och ett stort 3

4 utbud av program som mycket sällan finns representerade i de kommersiella tv-kanalernas programtablåer (Asp, 2007, sid. 69). Detta ger dock inte hela bilden. Lika viktigt är det faktiska programinnehållet. Många tycker sig se en kommersialisering av nyhetsjournalistiken. Frågan är om den kritiken är befogad. Har nyhetsjournalistiken i svensk TV kommersialiserats? Erbjuder SVT idag en nyhetsjournalistik som skiljer sig från TV4:s? Nyhetsjournalistiken, dess innehåll och förändringar För att kunna bedöma om nyhetsjournalistiken har kommersialiserats behövs det någon form av bedömningskriterier. I det här sammanhanget kommer jag därför att luta mig mot tidigare forskning om mediernas kommersialisering och dess konsekvenser för nyhetsjournalistiken. Huvudsakligen bygger resonemangen på en studie av nyhetsjournalistiken i svensk TV , som Anna Maria Jönsson och jag publicerade under En av de vanligaste uppfattningarna är att journalistikens kommersialisering leder till ett krympande utrymme för så kallade hårda nyheter och nyheter om politik. Sett över tid går det emellertid inte att utläsa någon tydlig tendens där politik och partipolitik får mindre utrymme i TV-nyheterna. Vissa år sänds fler nyheter om politik, andra mindre, men något mönster går inte att urskilja, vid sidan av att den politiska bevakningen är närmast obefintlig i TV3:s nyhetsprogram. Under valrörelserna är det dock tydligt att Rapport och Aktuellt sänder fler inslag som handlar om politik än vad TV4 Nyheterna gör (Asp, 2006; Strömbäck, 2004). Däremot har andelen nyheter om brott, kändisar, kuriosa och human interest ii så kallade mjuka nyheter ökat markant från cirka 7 procent 1990 till drygt 20 procent under de första åren av 2000-talet. Framför allt har brotts- och olycksrapporteringen ökat kraftigt; en ökning som i huvudsak skedde i början av 1990-talet. Sedan 1994 pendlar andelen inslag om brott och olyckor mellan 20 och 24 procent av inslagen. Det är också tydligt att nyheterna i TV3 och TV4 fokuserar mer på brott, framförallt våldsbrott, än vad nyheterna i SVT gör. Sett över hela perioden handlade 4,5 respektive 5,6 procent av inslagen i Rapport och Aktuellt om våldsbrott, medan motsvarande andelar för TV4 Nyheterna och TV3 var 17,1 och 8,5 procent. Kuriosa och human interest-nyheter stod för 1,9 och 1,6 procent av inslagen i Rapport och Aktuellt, vilket är betydligt lägre än motsvarande andelar för TV4 Nyheterna och TV3: 5,4 respektive 12,8 procent. Ett annat perspektiv på nyheterna och kommersialiseringen tar sin utgångspunkt i forskningen kring nyhetsvärdering, vilken handlar om vad som blir nyheter och varför. Två överordnade nyhetsvärderingskriterier är att nyheten ska vara viktig och/eller intressant. Viktiga nyheter vänder sig primärt till publiken som medborgare medan intressanta nyheter tilltalar publiken som individer och konsumenter. Viktiga nyheter handlar därmed om sådant som människor bör få information om för att vara informerade och kunna ta ställning i samhällsfrågor, medan intressanta nyheter handlar om sådant som kan väcka ett 4

5 mer omedelbart publikintresse. Kommersiella nyheter kan här förväntas fokusera mer på intressanta nyheter, medan public service-nyheter kan förväntas fokusera mer på viktiga nyheter. Resultaten visar att förväntningarna stämmer. Den största andelen intressanta nyheter har TV3 (86%), följt av TV4 (65%), Aktuellt (51%) och Rapport (44%). Omvänt hade Rapport den högsta andelen viktiga nyheter (56%), följt av Aktuellt (49%), TV4 Nyheterna (35%) och TV3 (14%). Ett annat exempel på att nyheterna i public service och de kommersiella kanalerna skiljer sig åt handlar om hur politik gestaltas. Här brukar forskningen skilja mellan å ena sidan gestaltningar av politik som sak (sakfrågor, problem i verkligheten, förslag på lösningar), som spel (politisk strategi, vinnare och förlorare i kampen om opinionen) och som skandal (Patterson, 1993). Verklighetens politik rymmer förvisso både sakfrågor, spel och strategi samt skandaler, men forskning har visat att gestaltandet av politik som spel bidrar till att aktivera och öka människors politiska misstro (Cappella & Jamieson, 1997). Jämförelser av nyhetsprogrammen visar samtidigt att TV4 Nyheterna är mer benägna att gestalta politik som spel och skandaler än vad Rapport och Aktuellt är. Det gäller både vardags- och valrörelsejournalistiken (Strömbäck, 2004). Över tid har det också blivit vanligare att de tre nyhetsprogrammen gestaltar politik som spel. Detta kan vara en effekt av den ökade konkurrensen, men det är osäkert. Detta är bara några exempel på vad forskningen har visat när det gäller nyheterna i public service-tv och de kommersiella kanalerna. Studerar man hela konkurrensperioden mellan 1990 och 2004 är det tydligt att TV-nyheterna har kommersialiserats samtidigt som nyhetsgenren paradoxalt nog kännetecknas av en påtaglig stabilitet. Evolution snarare än revolution så skulle utvecklingen kunna sammanfattas. Förändringarna i riktning mot en mer kommersiell journalistik skedde framförallt i under första halvan av 1990-talet, när konkurrensen fortfarande var ny. Då var det speciella TV4-stuket mest framträdande, samtidigt som public service var osäker i sin nya utsatta roll och därför tenderade att anpassa sig efter TV4. Efter några år uppstod en ny balanspunkt, där TV4 tenderade att anpassa sig efter public service-nyheterna snarare än tvärtom. Betydelsen av detta för svensk nyhetsjournalistik i TV bör inte underskattas. Det visar att SVT kan fungera pådrivande för andra TV-kanalers nyhetsrapportering. Den nya balanspunkten innebar en betydligt mer kommersialiserad nyhetsjournalistik än den som fanns före monopolets avskaffande, men mindre kommersialiserad än den som fanns under 1990-talets första år. Nyheternas innehåll såväl som deras form och presentation har förändrats, men formen och presentationen har förändrats mer än innehållet. Tempot har höjts och snuttifieringen har ökat något. Den kanske tydligaste förändringen består av en ökad personifiering, vilken märks i en ökad synlighet för reportrar och nyhetsankare. Interaktionen 5

6 och tilltalet i studion förändras också, i riktning mot en mer lättsam och informell ton. Tilltalet har intimiserats, och nyheterna präglas allt mer av en strävan efter att beröra tittarna. En viktig konsekvens av monopolets avskaffande och den nya konkurrens och mångfald som därmed uppstod är att det totala nyhetsutbudet har ökat. På ett sätt kan man därmed säga att nyhetsutbudet har blivit bättre även om ökad kvantitet inte behöver innebära ökad kvalitet. Väsentliga skillnader mellan nyhetsprogrammen i SVT, TV4 och de renodlat kommersiella kanalerna kvarstår också. Både tidigare under konkurrensperioden och i dagsläget har SVT ett mer omfattande utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än såväl TV4 som de renodlat kommersiella kanalerna, och innehållet i public service-nyheterna är ett annat än innehållet i TV4 Nyheterna. Även om nyhetsjournalistiken i Aktuellt och Rapport i vissa avseenden har kommersialiserats sedan början av 1990-talet, är den fortfarande mindre kommersialiserad än i TV4, vilka i sin tur skiljer sig från nyhetsprogrammen i TV3. Frågan är om de här skillnaderna också avspeglar sig i nyhetsprogrammens effekter på sin publik. Utbud och innehåll i all ära i slutändan och ur ett demokratiskt perspektiv är effekterna det mest avgörande. Nyhetsprogrammens effekter Ur ett demokratiskt perspektiv är det önskvärt om konsumtionen av nyhetsprogram i TV leder till mer kunskaper om och intresse för politik. Det är också önskvärt att nyhetsjournalistiken bidrar till minskande, eller åtminstone inte till ökad, politisk misstro. Forskningen ger också stöd för tanken att public service-tv bidrar till att stärka den svenska demokratin. De som tittar mycket på nyhetsprogrammen i SVT har bättre politiska kunskaper än de som tittar lite, medan de som tittar mycket på TV4 Nyheterna och TV3:s nyheter har mindre kunskaper än de som tittar lite. Det gäller även efter kontroll för faktorer som utbildning, ålder och politiskt intresse, vilket betyder att högutbildade och politiskt ointresserade personer liksom lågutbildade och politiskt ointresserade personer har sämre politiska kunskaper ju mer de ser på nyheterna i TV3 och TV4 (Petersson m.fl., 2006, sid. 128). Sambandet mellan nyhetskonsumtion och förtroende för politiker är också negativt för TV3 och, i samband med 1998 men inte 2002 års val, TV4 Nyheterna, men inte för Rapport och Aktuellt. Den tillgängliga forskningen tyder med andra ord på negativa samband mellan konsumtion av TV4 Nyheterna och TV3:s nyheter å ena sidan, och politisk kunskap och förtroende för politiker å den andra, medan mönstret är det rakt motsatta vad gäller nyhetsprogrammen i SVT. Ett likartat mönster gäller för sambandet mellan nyhetskonsumtion och politiskt intresse. Ju mer man tittar på nyheterna i Rapport och Aktuellt, desto mer politiskt intresserad blir man. Det motsatta gäller ju mer man tittar på TV3:s nyheter (Strömbäck & Shehata, 2007). För TV4 uppstår ingen statistiskt säker effekt. Resultaten bygger på en undersökning 6

7 där samma individer fick svara på samma frågor vid tre olika tillfällen. Därmed är det möjligt att studera förändringar över tid, och att kontrollera för tidigare politiskt intresse vid sidan av kön, ålder och utbildning. Därför kan man uttala sig om orsaksförklaringar, inte bara samband. Public service gör skillnad Frågan om public service handlar givetvis både om fakta och om olika värderingar. Själv var jag en gång i tiden kritisk mot public service. Det huvudsakliga argumentet var att staten bör ha ett så begränsat inflytande över medierna som möjligt, och att public service trots ett institutionellt ramverk som begränsar det politiska inflytandet ger staten ett direkt eller indirekt inflytande över medierna och deras utbud. Drygt tio års forskning har dock fått mig att ändra åsikt. Min utgångspunkt nu, och i det här kapitlet, är demokratin och dess behov av ett informationssystem som möjliggör för människor att fungera som medborgare i samhället och att hålla sig informerade. Stödet för public service är därför villkorat av att public service erbjuder ett annat, mer omfattande eller bättre utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än de kommersiella kanalerna. Om dagens ägarform är en förutsättning för detta går inte att säga med absolut säkerhet, men jämförelser mellan länder som enbart har kommersiella medier och länder som har public service-medier som ytterst ägs av staten, talar för det. Mångfald i ägandeform ökar sannolikheten för mångfald i innehåll, och medier vars uppdrag inte i första hand är knutet till kommersiella mål ökar sannolikheten för ett programutbud och programinnehåll som bidrar till att människor kan hålla sig informerade. SVT har så här långt lyckats med sitt uppdrag. SVT erbjuder ett större, mer varierat och bredare utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än de kommersiella kanalerna, även om TV4, TV8 och Axess TV också erbjuder ett på många sätt omfattande utbud av sådan journalistik. Nyheterna i Aktuellt och Rapport har kommersialiserats något sedan början av 1990-talet, men innehållet skiljer sig fortfarande från TV4 Nyheterna, och det på ett sätt som gynnar människors möjligheter att informera sig. Och effekterna av att konsumera Aktuellt och Rapport är mer positiva än effekterna av att konsumera nyheterna i TV4 eller TV3. Om man anser att demokratin och dess behov av ett informationssystem som möjliggör för människor att informera sig är ett överordnat värde, visar forskningen att det finns all anledning att behålla och utveckla public service åtminstone med avseende på nyhets- och samhällsjournalistiken. Något behov av mer omfattande reformer av public service finns inte så länge public service fortsätter att erbjuda ett annat, mer omfattande eller bättre utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än de kommersiella kanalerna. Därmed inte sagt att det inte finns något behov av reformer överhuvudtaget. Givetvis behöver SVT fortsätta förändras, precis som alla andra medieföretag. Viktigast ur ett demokratiskt perspektiv är att ytterligare stärka nyhets- och samhällsjournalistiken, även om det förutsätter 7

8 att resurser tas från andra programformer som SVT idag erbjuder. Ju mer resurser som kan användas för att erbjuda ett omfattande, varierat och högkvalitativt utbud av nyhets- och samhällsjournalistik i SVT, desto bättre åtminstone så länge Rapport, Aktuellt och de olika samhällsprogrammen har tillräckligt många tittare för att vara konkurrenskraftiga i förhållande till TV4. SVT kan fungera pådrivande för andra kanalers nyhetsrapportering, men det förutsätter både att nyhetsprogrammen i SVT utmärks av hög kvalitet och att de lockar fler tittare än, eller åtminstone lika många som, TV4 Nyheterna. Det förutsätter också att TV4 åtminstone vad gäller nyhets- och samhällsprogrammen ser SVT snarare än kanaler som TV3 och Kanal 5 som den främsta konkurrenten. Annorlunda uttryckt gynnas demokratin av att det finns en mångfald medier med olika former för finansiering, ägande, utbud och innehåll. Av samma skäl som den fria opinionsbildningen stärktes av att public service-monopolet avskaffades, skulle den försvagas om kommersiella intressen helt fick dominera nyhets- och samhällsjournalistiken. Medierna befinner sig alltid i ett spänningsfält mellan demokrati och marknad och det är i grund och botten bra. Även om det leder till en ofta mycket svår balansgång för medierna själva är det bättre än att en enda logik vare sig det är en politisk eller kommersiell tillåts bli alltför dominerande. Frågan handlar därmed inte om fri television eller statstelevision två begrepp som båda är djupt missvisande. Frågan handlar om public service förmåga att erbjuda ett annat, mer omfattande eller bättre utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än vad de kommersiella kanalerna erbjuder. Bollen ligger därmed huvudsakligen hos public servicebolagen. Det är upp till dem att i sin vardagliga verksamhet visa att public service gör skillnad, genom att tillhandahålla ett högkvalitativt utbud av nyhets- och samhällsprogram vars journalistik människor kan lita på och använda sig av för att hålla sig informerade. Det kan de bland annat göra genom att satsa mer resurser på nyhets- och samhällsjournalistiken och genom att fokusera mer på vad de når tittarna med än hur många de når. Kvalitet i programutbud bör alltid vara prioriterat framför kvantitet i form av tittarsiffror. Här har måhända SVT något viktigt att lära av TV8 och Axess TV? Litteratur Asp, Kent (2006). Rättvisa nyhetsmedier. Partiskheten under 2006 års medievalrörelse. Göteborg: JMG/Göteborgs universitet Asp, Kent (2007). Mångfald och kvalitet. Public service-tv en utvärdering. Stockholm: Granskningsnämnden för radio och TV. Cappella, Joseph N. & Jamieson, Kathleen Hall (1997). Spiral of Cynicism. The Press and the Public Good. New York: Oxford University Press. Jönsson, Anna Maria & Strömbäck (2007). TV-journalistik i konkurrensens tid. Nyhets- och samhällsprogram i svensk TV Stockholm: Ekerlids. 8

9 McCombs, Maxwell (2006). Makten över dagordningen. Om medierna, politiken och opinionsbildningen. Stockholm: SNS Förlag. Patterson, Thomas E. (1993). Out of Order. New York: Vintage. Petersson, Olof, Djerf-Pierre, Monika, Holmberg, Sören, Strömbäck, Jesper & Weibull, Lennart (2006). Mediernas valmakt. Stockholm: SNS Förlag. SOU 1995:37. Vårt dagliga blad stöd till svensk dagspress. Stockholm: Fritzes. Strömbäck, Jesper (2004). Den medialiserade demokratin. Om journalistikens ideal, verklighet och makt. Stockholm: SNS Förlag. Strömbäck, Jesper & Shehata, Adam (2007). Media Malaise or a Virtuous Circle? The Impact of Media Consumption on Political Interest. Opublicerat manuskript. i För en förklaring av klassificeringarna och av begreppen programbredd och programvariation,se Asp (2007). ii Med human interest avses nyheter vars främsta egenskap är att de kan antas väcka människors nyfikenhet och intresse. Dit hör exempelvis nyheter om att en ny björnunge har fötts på Skansen eller att någon artist har släppt en ny skiva, liksom personporträtt på kända personer. 9