OM MILJÖTILLSTÅNDET I LJUSNAN-VOXNANS AVRINNINGSOMRÅDE, SAMT DELAR AV KUSTEN

Transkript

1 216 LJUSNAN -VOXNAN Ny resurs stärker förbundet Hur bedömer vi ett välmående vatten? Samverkansprojekt ger resurseffektiva åtgärder OM MILJÖTILLSTÅNDET I LJUSNAN-VOXNANS AVRINNINGSOMRÅDE, SAMT DELAR AV KUSTEN 1

2 Innehåll 215 ett år med nysatsning! 3 Nyanställd hydrolog verksamheten breddas 4 Bättre kunskaper om miljön i Söderhamnsån 6 Samverkan ger större nytta 8 Förankrad arbetsmetodik i Härjedalen 1 Ett levande, samordnat kontrollprogram 12 Resultat från recipientkontrollen Tillståndsbedömningar för sjöar och vattendrag är en komplex fråga 22 Vattenföringsmätningar i vattenvårdsarbetet 24 Samordnad recipientkontroll 26 Stipendium för vattenvård, medlemmar m.m. 27 är en årsrapport från Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i avrinningsområdet. Rapporten redovisar data från 215 års samordnade recipientkontrollprogram. Produktion och redaktion: Daniel Rickström/Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund & Maria Lewander/ Grön idé. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Omslagsfoto: Daniel Rickström Kartor: Samtliga kartor är hämtade ur VISS, Vatteninformationssystem Sverige. Tryck: Grafiska Punkten, Växjö, maj 216. Tryckt i 75 exemplar på FSC-märkt papper. Beställ rapporten: Skicka ett mejl till daniel.rickstrom@lvvf.se För fördjupade resultat, sammanställningar och övriga rapporter utförda inom ramarna för den samordnade recipientkontrollen 215, se förbundets hemsida: Exempel på enskilda rapporter: Kiselalger i rinnande vatten Växtplankton vid kusten Bottenfauna vid kusten. Även övriga fördjupningsunderlag som hänvisas till i årsrapporten finns på hemsidan. 2

3 215 ett år med nysatsning! OM MAN INTE VÅGAR SATSA KAN MAN INTE HELLER VINNA. Förbundet har alltid haft ambitionen att vara till så stor nytta för sina medlemmar som möjligt, och diskussioner hur detta skall ske är ofta aktuella i styrelsen. Vi är därför nu glada i att vi lyckats förverkliga vår strategi att utveckla förbundet genom att växla upp vår kompetens och möjligheterna att kunna åta oss såväl större som mindre projekt och uppdrag, i vattenvårdens tjänst. Detta kommer att utöka medlemsnyttan och förstärka miljö- och vattenvårdskompetensen inom förbundets geografiska område. EN DEL AV ÅRETS RAPPORT TAR UPP NÅGRA EXEMPEL PÅ DETTA. Dessutom lyfter vi frågor kring: Vad som egentligen är en samordnad recipientkontroll? Alltid en intressant fråga då förutsättningarna förändras med tiden. Kort sagt: Den är först och främst till för er som medlemmar, det är ni som betalar för detta, ingen annan. Sedan tar vi även upp ämnet som är högst relevant för alla verksamhetsutövare som påverkar resursen vatten på olika vis: Hur bedöms ett vatten egentligen bli försämrat? Vi tar upp relevanta frågeställningar för att skapa lite diskussionsunderlag inför framtiden. RESULTATEN FRÅN DEN SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN presenteras i samlad form och för fördjupade rapporter och underlag från denna hänvisas till förbundets hemsida VI SER MYCKET POSITIVT PÅ FRAMTIDEN. Hoppas ni gör likaså med den satsning vi nu gjort. Att värdet i medlemskapet med oss ökat, och att vi i större utsträckning än tidigare har möjlighet att hjälpa till med insatser kopplade till vatten med de olika intressena som finns längs med Ljusnan och Voxnans dalgångar samt tillhörande kustområden. Björn Mårtensson Ordförande Daniel Rickström Förbundsdirektör k Björn Mårtensson bor i en liten by utanför Edsbyn i Ovanåkers kommun nära ett biflöde till Voxnan. För mig innebär det hög livskvalitet att bo och leva i anslutning till vatten, en sjö- och en å, med god vattenkvalitet. k Att föra över engagemanget om vår viktigaste naturresurs till nästa generation känns stärkande i mina egna arbetsinsatser för bättre vattenmiljöer, säger Daniel Rickström. Foto: Karin Brolin Foto: Elisabeth Eriksson 3

4 Nyanställd hydrolog verksamheten breddas Förbundet har fått en ny resurs i hydrologen Tony Persson. Nu får vi möjlighet att utveckla tjänsterna, som förutom recipientkontrollen, kan bestå av både kortare uppdrag eller längre projektarbeten kopplade till vattenrelaterade frågor. Detta kommer att ge ännu större medlemsnytta i förbundet. Förbundet satsar bland annat på spårämnesförsök med hjälp av högkoncentrerade färgämnen som kan mäta flöden och vattenrörelser på ett effektivt vis. Sedan september 215 arbetar två medarbetare på vattenvårdsförbundets kontor i Söderhamn. Tillsammans med förbundsdirektören Daniel Rickström finns vattenvårdskonsulenten Tony Persson nu på plats. Tony är Uppsalabo med rötterna stadigt i Delsbo i Hälsingland och filosofie doktor i hydrologi. Tony kommer närmast från IVL Svenska Miljöinstitutet i Stockholm där han arbetat sedan 26 främst med fältmätningar, analys och modellering av vattenflöden och ämnestransport inom både forskningsprojekt och i konsultuppdrag. Han har lång erfarenhet som projektledare och är expert på miljökonsekvens- och åtgärdsbedömningar för vattenrelaterade utredningar samt tillståndsärenden åt myndigheter och företag. Verksamhetens tre ben Nyanställningen av Tony innebär en fördubbling av personalstyrkan som kommer att ge ökade möjligheter att utveckla vattenvårdsförbundets tjänster. Huvudverksamheten är och förblir den samordnade recipientkontrollen, men uppdragsverksamheten både gentemot medlemmar och icke-medlemmar kommer att utökas. Dessutom så satsar förbundet mer på det långsiktiga arbetet med större samverkansprojekt inom vattenvårdsområdet när nu Daniel och Tony kan dela på arbetsupp-gifterna när det gäller projektledning och utförande. Med Daniels erfarenhet från limnologi- och fiskevårdsområdet och Tonys erfar- 4

5 enhet med inriktning mot hydrologi och vattenresurshantering ger detta förbundet en stor bredd inom både det gröna och det blå i vattenvårdsarbetet. Den samordnade recipientkontrollen, uppdragsverksamheten och projektsamverkan är de tre ben som förbundets verksamhet står på. Utökade uppdrag Via den samordnade recipientkontrollen har förbundet en mycket god kännedom om avrinningsområdet och via medlemmarna har vi också en god uppfattning om vilka verksamheter och påverkanskällor som finns inom avrinningsområdet. EU:s ramdirektiv för vatten ställer nya krav på verksamhetsutövare som direkt eller indirekt påverkar vattenkvalitet eller vattenresurser. Daniel och Tony har under många år arbetat med frågor som på olika sätt har att göra med miljökvalitetsnormerna i vattendirektivet. Det kan handla om att göra statusklassningar eller hjälpa verksamhetsutövare att planera och anpassa verksamheten så att inga normer riskerar att överskridas. Förutom att förbundet har möjlighet att i större omfattning arbeta med utredningar kopplade till tillståndsärenden arbetar vi också med fältundersökningar, exempelvis flödesmätningar med olika metoder och tekniker och så klart provtagningar och undersökningar som inte direkt berör den samordnande recipientkontrollen. om ett vattendrag ska restaureras för att undersöka strömförhållanden så att man kan utföra åtgärder som återskapar naturliga förhållanden på ett effektivt sätt. Samla aktörer för åtgärder Även om varken vattenkvalitet eller vattenresurser kanske upplevs som något större problem i Ljusnans avrinningsområde finns lokala problem där vattenkvaliteten påverkas av erosion och transport av övergödande ämnen, främst fosfor. Hos oss finns även utmaningen att vattendirektivet ställer krav på att den fysiska påverkan som sjöar och vattendrag har utsatts för, behöver åtgärdas. Framför allt vattendrag i vårt avrinningsområde har sedan lång tid nyttjats för kraftändamål och flottning av timmer. Ett område där vattenvårdsförbundet kan fylla en viktig roll är åtgärdsprojekt som involverar många olika aktörer. Eftersom förbundet självt varken är en myndighet eller ett företag men ändå har dessa bland sina medlemmar finns både kontaktnät och förutsättningar att arbeta effektivt i långsiktiga samverkansprojekt. Förbundets nya resurs hydrologen Tony Persson kommer närmast från IVL Svenska Miljöinstitutet. Han kommer från Delsbo där han bor i veckorna. Hittills har två sådana projekt startats upp, ett för att förbättra vattenkvaliteten i Söderhamnsån med tillhörande kustområde, och ett för att hitta effektiva åtgärder för att restaurera vattendrag i Härjedalen. Målen med förbundets medverkan i samverkansprojekten är prioritering av kostnadseffektiva åtgärder samt att även vara delaktiga i arbetet med projektering och genomförande av själva åtgärden. Nytt arbetsområde Ett nytt område som förbundet kommer att arbeta med är spårämnesförsök. Det innebär att man använder högkoncentrerade färgämnen för att mäta flöden och strömförhållanden i öppna vattensystem, exempelvis hur länge en viss volym vatten uppehålls i en sjö, våtmark eller i ett dräneringssystem. Spårämnestekniken kan också användas för att undersöka flöden och transportvägar i mark och grundvatten, exempelvis läckage från kraftverksdammar. Tekniken är också användbar Tony kalibrerar mätaren för ett pågående spårämnesförsök. 5 Foto: Daniel Rickström (samtliga).

6 Bättre kunskaper om miljön i Söderhamnsån Övergödning och grumligt vatten orsakad av erosion och slamtransport är kanske inte de utmaningar för vattenkvalitén man tänker på i första hand för Hälsinglands del. Dessa problem är vanligare i flacka jordbrukspräglade landskap i exempelvis Skåne och Östergötland. Men i Söderhamnsån finns en liknande påverkan och förbundet satsar nu på ta reda på vilka de största utmaningarna är och hur de bäst åtgärdas. 6 Söderhamnsån och de vattendrag som ansluter väster om Söderhamn, Söderalaån och Bergaån har alla stora likheter med slättlandsåarna söderut. Åarna rinner genom dalgångar med erosionskänslig jordbruksmark och mynnar i centrala Söderhamn. Härifrån rinner sedan vattnet vidare ut i Söderhamnsfjärden. Resultaten av förbundets recipientkontroll visar på förhöjda halter av näringsämnen och partiklar. En starkt bidragande orsak till problemen är att marken i jordbruksområden uppströms utsätts för erosion och att näringsämnen och partiklar rinner ut i vattendragen. Enligt de så kallade miljökvalitetsnormerna för ekologisk status för alla svenska vattendrag, sjöar och kustvatten, uppnår inte Söderhamnsån god ekologisk status, inte heller Söderhamnsfjärden. I dagsläget har Söderhamnsån en måttlig ekologisk status baserat på flera olika bedömningar. Huvudorsaken till detta är övergödningen och för att göra det möjliget att uppnå god status kommer åtgärder som minskar näringsämnesläckaget från Söderhamns åns avrinningsområde att behövas. Bra dataunderlag nödvändigt Bedömningarna av läget i Söderhamnsån bygger på mätningar som utförs ett antal gånger per år, men också på beräkningar med hydrologiska modeller. Sammantaget räcker inte dessa långt när man i detalj skall planera och projektera åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten. Ett bra dataunderlag baserat på riktiga mätningar är avgörande för att identifiera lämpliga platser för åtgärder längs ån och i uppströms liggande vattendrag. Med målet att få ett bättre dataunderlag leder Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund ett nystartat projekt som under ett år ska mäta vattenföringen, fosforhalter och mängden suspenderat material (slam) vid Smäckbron, precis där Söderhamnsån mynnar i kanalen genom Söderhamn. Vid bron finns numer en station som mäter vattenföringen kontinuerligt och en automatisk provtagare som tar vattenprover i snitt två gånger om dagen. Söderhamnsfjärden tar emot det näringsrika vattnet från söderhamnsån. Detta bidrar betydande till att fjärden ej uppnår till god status på en rad parametrar som provtas, till exempel näringsämnen och växtplankton.

7 Identifiering av kostnadseffektiva åtgärder Mätstationen mäter flödet och kvaliteteten på allt vatten som lämnar avrinningsområdet (integrerad mätning) men för att kunna avgöra vilka områden som släpper ifrån sig mest fosfor och slam under olika tider på året behövs kompletterande mätningar. Mätkampanjer med flödesmätningar och vattenprovtagning i tillflöden till huvudvattendragen några gånger under året ger utmärkta förutsättningar för att avgöra i vilka områden åtgärder bör prioriteras. Underlaget kan användas för att hitta lokaler lämpliga för olika typer av åtgärder, samt beräkna hur stor effekten av den föreslagna åtgärden kan bli i relation till den totala belastningen. Kombinationen av integrerade mätningar och mätkampanjer förenklar rekognoseringsarbetet för lämpliga åtgärder, då detta kan göras redan då man är på plats i fält vid mätkampanjerna. Även kontakterna med verksamhetsutövare kan etableras tidigt i processen, eftersom provtagning sker i närheten. Åtgärder som för att förbättra vattenkvaliteten kan vara skyddszoner, fosfordammar, våtmarker, kalkfilterbäddar eller tvåstegsdiken. Eroderat dike i Söderalaån där vattnet för med sig jord och näringsämnen på sin väg ut i Söderhamnsån Foto: Daniel Rickström Mätstationen kommer på plats i Söderhamnsån vid Smäckbron. Foto: Daniel Rickström Foto: Daniel Rickström Samverkan för att uppnå resultat Alla kan enas om målet att vilja förbättra vattenkvaliteten i Söderhamnsån, men nå dit är en komplicerad och tidskrävande process eftersom den innebär att åtgärder till stor del kommer att behöva utföras på mark som inte kommunen själv äger eller bestämmer över. Ska målet nås behövs samverkan mellan alla berörda aktörer, dvs. kommunen, länsstyrelsen, markägare och verksamhetsutövare som påverkar vattenkvaliteten i ån. Det effektivaste och kanske enda sättet att uppnå resultat är via frivilliga åtgärder och att dessa åtgärder är välfinansierade. Vattenvårdsförbundet är en oberoende organisation med både kommuner och privata verksamhets utövare som medlemmar kan fylla en viktig funktion i alla delar av åtgärdsarbetet, ända från att ta fram ett gediget beslutsunderlag fram till själva detaljprojekteringen av åtgärderna. 7

8 Samverkan ger större nytta Basen i förbundets verksamhet har sedan 197-talet varit den samordnade recipientkontrollen. Hela organisationen bygger på samverkan mellan aktörer som är engagerade i resursen vatten och i god vattenvård. Alla nyttjar de vattnet för olika verksamheter och intressen. Utöver alla verksamhetsutövare som behöver tillstånd för sina anläggningar finns en stark drivkraft att värna om resursen vatten och dess välbefinnande. Vi är alla beroende av vatten av god kvalitet, först och främst för att överleva i form av dricksvatten, men också för att få en natur och miljö i balans. Det förstnämnda gäller för alla på jorden; utan vatten, inget liv. Men att vattenmiljön mår bra kanske inte ter sig lika viktigt för en storstadsmänniska som för de som bor i en mindre befolkad kommun, där det kanske är närmare till sjöar, vattendrag och kustområden med möjlighet till rekreation, fiske, bad eller stugliv. Värdet av ett välmående vatten som kan erbjuda detta är högt, och kan bidra till att folk väljer att bo kvar, och samtidigt locka till sig storstadsmänniskor som söker närhet till naturen. Satsar vi inte på våra vatten och miljön kring dem försvinner många av dessa värden. I och med att naturresursen vatten delas av så många intressen är det en förutsättning att vi kan samverka för att hitta gemensamma lösningar och åtgärder. Samordna kompetens Många aktörer har kommit igång med åtgärder kopplade till sjöar och vattendrag, men många gånger sker dessa utifrån det enskilda perspektivet med punktinsatser under ett kort tidspers- Förbundet kan bidra med allt från insamling av data underlag till att miljöförbättrande åtgärder genomförs. Värdet av ett välmående vatten som kan erbjuda rekreation är högt. Foto: xxxx 8

9 Finnstugaströmmen i Voxnan är är ett objekt som ingår i länsstyrelsens pågående arbete för att få till stånd ett större samverkansprojekt finansierat av EU:s LIFE-fond för att kunna restaurera gamla flottleder i Natura2-reservat. Foto: Daniel Rickström pektiv. Det innebär att åtgärderna inte alltid blir så resurseffektiva som de skulle kunna bli. Små projekten riskerar att göra andelen administrativa insatser orimligt stor i förhållande till åtgärderna. Här är samverkan mellan flera aktörer viktigt. Samverkan innebär också andra vinster som att man lär sig av varandra och kan få ett helhetsperspektiv på åtgärderna, istället för enstaka insatser här och där. Det är många aktörer som arbetar konkret med vattenfrågorna; länsstyrelserna, kommunerna, trafikverket, skogsnäringen, kraftnyttan m.fl. Underlag och kompetens finns på flera håll och det är lätt att tappa resurseffektiviteten när man inte samordnar sina insatser, delar med sig och tar till sig kompetens som finns på annat håll. Samlas alla dessa aktörer under samma paraply finns också förutsättningar att möjliggöra uppväxlingar av olika externa finansiella bidrag från t.ex. EU där man exempelvis gemensamt ansöker till ett större projekt. Ljusnan- Voxnans vattenvårdsförbund har som tidigare nämnts goda erfarenheter av att arbeta ihop med andra i olika projekt. Förbundet har tillsammans med Härjedalens kommun startat ett LONAprojekt för att bland annat utveckla och förankra ett arbetssätt för resurseffektivt åtgärdsarbete som involverar kommuner, markägare, myndigheter m.fl. Tanken är att metoden sedan ska kunna fungera i större skala över hela avrinningsområdet (Läs mer på sidan 1). Satsar på åtgärder Förbundet har idag 36 medlemmar; kommuner, företag, föreningar m.fl. Ambitionen är att fortsätta att utveckla och öka nyttan för våra medlemmar och våra vatten. Tidigare har detta främst gjorts inom den samordnade recipientkontrollen (Läs mer på sidan x), men förbundet satsar nu på att med kraft ägna sig även åt åtgärdsbiten, både utifrån underlag vi själva tar fram och från annat håll. Vår organisation passar bra för att samordna åtgärder för bättre vatten eftersom vi sedan länge är en etablerad organisation med flera berörda aktörer som medlemmar. De som vi inte har direktkontakt med, exempelvis många fiskevårdsföreningar, kan nås ändå genom det goda nätverk förbundet har. I övrigt har vår roll med kärnan i recipientkontrollprogrammen inneburit goda möjligheter att samla på oss kompetens om förutsättningarna för vattenkvalitén i avrinningsområdet, samt medlemmarnas och myndigheternas vattenrelaterade verksamheter. Rollen är till gagn för våra medlemmar och är en bra plattform för större och fördjupat åtgärdsarbete, där förbundet kan bidra med insatser från ax till limpa, dvs. allt från insamlandet av underlag till att få själva åtgärden gjord. Foto: Daniel Rickström 9

10 Förankrad arbetsmetodik i Härjedalen Många vattendrag i Ljusnans avrinningsområde har idag bra vattenkvalitet när man pratar om dess renhet, dock är fauna n i vatten dragen ändå inte alltid välmående. Detta beror på alla de fysiska förändringar som gjorts såsom rensningar och uppdämningar av olika slag. En förankrad arbetsmetodik med berörda aktörer kommer att ge ökad resurseffektivitet i åtgärdsarbetet. Norr Veman i Härjedalen är bara ett av många exempel av vattendrag som är flottledsrensade. Förbundet har tillsammans med kommunen startat upp ett samverkansprojekt för att skapa ett underlag för prioriterade åtgärdsinsatser. Foto: Daniel Rickström Ett vattendrag i Norrlands inland är för många själva sinnebilden för ett friskt, ursprungligt och levande vattendrag och många tänker nog att det är synd att det inte ser ut så i hela landet. Det många inte reflekterar över är att stränderna ofta består av stenrösen och att vattennivåerna är låga fast det nyligen kanske har varit vårflod. Om man med friskt menar att vattnet är rent så har man i de flesta fall rätt, men om man med friskt menar ursprungligt och levande så har man ofta fel. Många vattendrag i Norrlands inland är starkt påverkade av kraftnyttan och skogsnäringen. Dammar har anlagts för flödesreglering och vattendragens strömsträckor har rensats för att förbättra möjligheterna att transportera timmer genom flottning. Både regleringen och rensningen har försämrat villkoren för främst fiskens välmående i vattendragen eftersom de har en livscykel anpassad efter en naturlig årsflödesvariation och naturliga vattendragssektioner med stenar, block, grus och växtlighet men inte rensade raka kanaler. Dammar, men även felanlagda vägtrummor och andra konstruktioner hindrar fauna att vandra i vattendragen och med det försämras de biologiska förutsättningarna bestånden i många vattendrag. 1

11 Många vägtrummor är fellagda och utgör vandringshinder för vandrande fauna. Foto: Daniel Rickström Förbundets Daniel Rickström och Jan Gabrielsson, kommunens fiskeutvecklare studerar funktionaliteten i en intressant fiskvandringsväg. Foto: Tony Persson Vad behöver åtgärdas? EUs ramdirektiv för vatten innebär att ett samlat grepp har tagits för att arbeta för att skapa bättre levnadsförhållanden för vattenlevande organismer i de svenska vattendragen. På grund av att Sverige har en stor andel vattenkraft för elförsörjningen och en skogsnäring som både i dagsläget och historiskt sett har varit betydande för välfärden så innebär detta stora utmaningar. Målet för de svenska vattendragen är att statusen skall vara god med avseende på bland annat hydromorfologisk påverkan vilket innebär att flödes- och nivåvariationer skall vara så nära de naturliga som möjligt, inga konstruerande hinder skall störa fiskvandringen och att vattendragens fåror ska återställas för att fungera som de ursprungliga. Arbetet för att uppnå detta kommer att ställa stora krav på hur man arbetar med och prioriterar åtgärder och främst av allt att alla aktörer samverkar för att uppnå målen. Miljöförbättring i vattendrag i Härjedalen Ett stort antal vattendrag i Härjedalen uppnår i dagsläget inte god status med avseende på Hydromorfologisk påverkan enligt vattendirektivet. Härjedalens kommun har tillsammans med Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund initierat ett projekt som dels syftar till att rent praktiskt identifiera vattendrag eller delar av vattendrag där miljöförbättrande åtgärder kan utföras på ett resurseffektivt sätt. En mycket viktig del av projektet innebär att sjösätta ett arbetssätt för åtgärdsarbete i större skala där många olika aktörer samverkar och där föreslagna åtgärder måste vara både förankrade och prioriterade för att uppnå maximal miljönytta och kostnadseffektivitet. Arbetet i detta projekt kommer att fokusera på ett begränsat antal vattendrag, men att de åtgärder som är möjliga att genomföras i gengäld beskrivs i hög detaljgrad för att ge ett så bra underlag som möjligt till kostnadseffektivitetsbedömningen. Åtgärder som kan komma att identifieras kan vara att vägtrummor som utgör vandringshinder byts ut eller läggs om, att flottningsrensade strömsträckor återställs, att kontrollera och säkerställa att anlagda fiskvägar fungerar. Tanken är att i ett första skede koncentrera arbetet mot åtgärder som inte kräver ett omfattande tillståndsansökningsförfarande eller påverkar verksamhetsutövare i någon större utsträckning. Det första vattendrag som projektet kommer att fokusera på är Härjeån för vilken det redan finns ett bra kunskaps- och dataunderlag. Härjeån är också ett typiskt vattendrag för regionen där det finns kraftverk, dammar, flottledsrensade strömsträckor och ett intensivt skogsbruk med många skogsbilvägar med ett stort antal vägtrummor i biflödena. Samverkan för resultat Centralt för genomförandet av projektet är samverkan med de markägare som har rådighet över marken och de verksamhetsutövare som kan komma att påverkas av åtgärderna. Ett viktigt mål med projektet är ju att hitta fungerande arbetsformer för att genomföra åtgärdsprojekt på ett effektivt sätt i framtiden. För att ytterligare stärka det långsiktiga arbetet så kommer en referensgrupp med berörda aktörer att skapas. Referensgruppen skall under projektets genomförande kunna ge input till hur prioriteringen av åtgärder kan ske, föreslå åtgärder och ge synpunkter på föreslagna åtgärder. Dessutom har referensgruppen full frihet att sprida information om projektet inom och utom respektive organisation. För att uppnå resultat så är det effektivaste sättet givetvis att åtgärder utförs på frivillig basis med ett välgrundat dataunderlag och att man tidigt undersöker bra finansieringslösningar. 11

12 Ett levande, samordnat kontrollprogram Förbundets kontrollprogram har en lång historia och har under åren förändrats beroende på vilka verksamhetsutövare som ingått och vilka krav som ställts från myndigheterna. Förändringar av verksamheter, förändringar i miljön och metoder för att bedöma miljötillståndet gör också att det behövs ett program som följer med sin tid. Historiskt sett har Ljusnan haft en stor betydelse för många verksamheter, med skogsbruket i fokus, där den använts som flottningsled eller tagit emot utsläpp från skogs- och pappersmassaindustrin. År 1874 byggdes världens första cellulosaindustri i Bergvik och 1937 var Ljusnan landets mest använda flottled, vilket ju säger en del om älvens värde för skogsbruket. Under slutet av 194-talet började också flera större kraftverk byggas i älven för att producera el, exempelvis vid Ljusne Strömmar. Älven blev med andra ord en gynnsam plats att arbeta och leva vid. Men industrier och alla människor om bodde närheten av älven bidrog till mycket utsläpp, och vattenkvaliteten försämrades i takt med att den industriella utvecklingen ökade. Som mest släpptes över 2 ton syreförbrukande ämnen ut per dygn från de stora träindustrierna. Under slutet av 195-talet hade föroreningssituationen blivit så allvarlig att något måste göras. Därför kallade Länsstyrelsen i Gävle år 196 samman företrädare för industrier och kommuner för att bilda ett vattenvårdsförbund. Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund fick bland annat i uppgift att genomföra vattenundersökningar för att få ett bättre underlag för de renings åtgärder som krävdes av kommuner och industrier. De flesta av de stora industrierna är idag sedan länge nedlagda. Det enda av de stora bruken som finns kvar idag är Vallviks Bruk vid kusten och där är reningen idag betydligt bättre än tidigare. Ökade krav Kraven på hur verksamhetsutövare kan nyttja vattnet som resurs och som recipient för utsläpp av olika slag är numera betydligt skarpare än vad de var förr i tiden. Idag har en verksamhet som påverkar miljön skyldighet enligt miljö- Foto: Daniel Rickström Foto: Sveriges vattenekologer 12

13 balken att undersöka hur påverkan ser ut. Då behövs kontroll av verksamhetens utsläpp, regleringspåverkan, uttag av vatten m.m samt kunskap om vilka effekter detta har på miljön. Tillsammans bildar detta underlag för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter vid utvärderingar och planering av miljöskyddande åtgärder. Samordning lönsamt När ett större geografiskt område påverkas av föroreningar från olika håll kan flera verksamhetsutövare som släpper ut föroreningar enas om en så kallad samordnad recipientkontroll. Området kan vara ett län, ett vattendrag eller ett kustområde. Samordnad recipientkontroll ska inte i första hand beskriva vilken påverkan enskilda anläggningars utsläpp har, utan hur den samlade påverkan ser ut. Fördelarna med samordnad recipientkontroll är sänkta kostnader och en mer omfattande utvärdering av miljötillståndet. Samordnade insatser lönar sig, bland annat genom rationaliseringar och möjligheter till fördjupade tolkningar av resultaten. Ett exempel: Tre verksamhetsutövare släpper ut föroreningar i en älv, recipienten. Istället för att samtliga verksamhetsutövare har sin egen recipientkontroll kopplad till den enskilda anläggningen kommer man överens om upprätta en undersökningsstation som samlar upp den gemensamma påverkan. Tanken med denna station och de ingående undersökningarna är att beskriva det miljötillståndet som där råder på ett sätt som var och en av de ingående aktörerna kan relatera sin påverkan till. Programmet idag Förbundets recipientkontrollprogram har främst tagits fram för att ge medlemmarna underlag till rapporteringen som krävs enligt miljöbalken. Utgångspunkten är att kartlägga påverkan från miljöfarliga verksamheter inom Ljusnans avrinningsområde med tillhörande kustområde. En del förändringar i det nu gällande programmet har gjorts gentemot tidigare för att kunna använda de senaste bedömningsgrunderna för vatten som är kopplade till miljökvalitetsnormerna som gäller enligt 5 kap. Miljöbalken. Bedömningsgrunderna är en samling gränsvärden och index för bedömning av vattenkvalitet, artförekomst m.m. och fungerar som ett verktyg för att bedöma vilken kvalitet sjö, vattendrag eller kustområde har i förhållande till den miljöpåverkan som finns i området. Vid en tillståndsprocess har verksamhetsutövaren ansvar att ta fram underlag som visar hur miljöpåverkan väntas bli av det man vill göra. Till detta behövs underlag och här kommer resultaten från kontrollprogrammet väl till pass. UR MILJÖBALKEN Den som bedriver en verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall enligt 26 kap. 19 Miljöbalken fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Enligt 26 kap. 22 Miljöbalken är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön eller den som annars är skyldig att avhjälpa en olägenhet från sådan verksamhet skyldig att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Utformningen av programmet har gjorts genom att Länsstyrelsen i samråd med förbundet tagit fram ett förslag på till program som sedan gått ut på remiss till förbundets medlemmar. Efter remissrundan har relevanta förslag om exempelvis en ny undersökningsstation, eller undersökning av vissa parametrar i största möjliga mån tillgodosetts. Programmet i framtiden Tiderna förändras och kontrollprogrammet behöver förändras med dem. Verksamhetsutövare försvinner, tillkommer, expanderar verksamheten eller gör andra förändringar som påverkar hur programmet bör se ut framöver. Miljökraven och vad som krävs av en verksamhetsutövare idag kanske inte ser likadana ut i framtiden. Därför är det bra att alla aktörer, oavsett om de är myndigheter, verksamhetsutövare eller vattenvårdsförbund, är engagerade så att vi kan har resurseffektivt program i framtiden Foto: Göran Andersson Förbundet ingår i ett nätverk med andra vattenorganisationer. Ett viktigt forum för att bl.a. få stöd i arbetet med den samordnade recipientkontrollen. 13

14 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN Vattenkemi vid kusten Vallviksfjärden, en recipient som mår förhållandevis bra. VATTENKVALITETEN vid kuststationerna mäts numera 5ggr/år, och tidsserierna baserar sig på årsmedelvärden i ytvattnet Vattenkvaliteten i kustområdet utanför Söderhamn/Sandarne och Ljusne/ Vallvik visar inte på några större förändringar gentemot 214. Största förändringen är vid den inre delen av Söderhamnsfjärden där halten klorofyll var betydligt lägre än 214, men siktdjupet är fortfarande är litet och näringshalterna höga. Vattenkvaliteten är sämst i de inre delarna och visar en tydlig gradient mot bättre status utåt i Söderhamnsfjärden, framför allt sommartid. Den långsmala grunda karaktären på fjärden med direkt påverkan av flera betydande utsläppskällor bidrar till detta. I Ljusne-/Vallviksfjärden är vattenkvaliteten generellt sett bättre än i de norra delarna av kustområdet. Här finns också påverkan av betydande utsläpp, men fjärdarna har ett öppnare läge mot ytterhavet och vattenomsättningen påverkas också av det stora näringsfattiga sötvattensutflödet från Ljusnan. Uppmätta resultat i ytvattnet ger i medeltal hög status för totalkväve, vilket även gäller för totalfosfor vid Ljusnefjärden medan Vallviksfjärden visar god status. Foto: Daniel Rickström totalkväve (µg/l) totalfosfor (µg/l) klorofyll (µg/l) siktdjup (m) Totalfosfor, k Årsmedelvärden av totalfosfor i ytvattnet. Totalkväve, k Årsmedelvärden av totalkväve i ytvattnet. Klorofyll, k Mätningar av klorofyll ger en uppfattning om hur mycket alger som finns i vattnet. Figuren visar årsmedelvärden av klorofyll utanför Söderhamn/Sandarne och Ljusne/ Vallvik. År 28 nådde medelvärdet vid station Söderhamnsfjärden (inre) en toppnotering på 35 µg/l. På 197- och 8-talet var det flera extremt höga toppar med klorofyll vid denna station. Siktdjup, k Siktdjupet i Söderhamns- och Ljusnefjärden. 35 µg/l Söderhamnsfjärden (inre) Söderhamnsfjärden (yttre) Sandarnefjärden Ljusnefjärden Vallviksfjärden 14

15 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN Status för vattenkemi vid kusten STATUSKLASSNINGAR KUSTEN* Station DIN DIP Tot-N P-tot Tot-N P-tot klorofyll a siktdjup Vinter Sommar Sandarnefjärden,22,6,67,62 Sandarnefjärden,9,57,51,66 Söderhamnsfjärden (yttre),17,63,5,57 Söderhamnsfjärden (yttre),83,43,33,46 Söderhamnsfjärden (inre),16,66,37,59 Söderhamnsfjärden (inre),34,26,14,21 Vallviksfjärden,66,68 1,,79 Vallviksfjärden,99,84,62,85 Ljusnefjärden,81,94 1,,98 Ljusnefjärden,98,95,47,81 TABELLEN VISAR framräknade ekologiska kvalitetskvoter och statusklassningar utifrån medelvärden från provtagningar åren , vid ytvattnet. Resultaten är klassade både för sommar och vinter. Till vinter räknas provtagningar från december till mars. Likt tidigare år är statusen vanligtvis betydligt sämre i de norra delarna av kustområdet, vid Söderhamnsfjärdens båda stationer, samt Sandarnefjärden. På vintern klassas uppmätta halter av kväve främst som dålig vid dessa stationer. Fosforhalten bedöms generellt sett vara något bättre vintern vid dessa stationer, och ger främst måttlig status. På sommaren uppstår en tydlig gradient mellan dessa tre stationer där statusen är allra sämst i de inre delen (Söderhamnsfjärden inre) och bäst i de yttre Status för bottenfauna VID 215 ÅRS UNDERSÖKNING av bottenfauna längs Gävleborgskusten påträffades djur i samtliga 2 undersökta stationer i de fyra olika fjärdarna. Sammanlagt hittades tio olika arter med en måttligt hög individtäthet. Statusklassningen i fjärdarna varierade mellan god och måttlig. I Ljusnefjärden klassades statusen till god. Här påträffades störst andel individer av arter känsliga för låga syrehalter, som vitmärla (Monoporeia affinis) och kölad tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum). De övriga fjärdarna klassades med måttlig status, men Vallviksfjärden och Söderhamnsfjärden hamnade båda på gränsen till god status. (Sandarnefjärden). På sommaren ser det annorlunda ut med en sämre status för fosfor vid Söderhamnsfjärdens inre delar, medan statusen för kväve är betydligt bättre vid de yttre delarna av Söderhamnsfjärden och Sandarnefjärden. I Ljusne- och Vallviksfjärden är statusen likt tidigare år betydligt bättre än i de norra delarna av kustområdet. Resultaten ger en genomgående hög statusklassning för totalkväve medan halten löst kväve under vintern bedöms som måttlig vid station Vallvik. Klassningen av fosforresultaten ger en god status vid Vallviksfjärden och hög vid station Ljusnefjärden. Klorofyllhalten och siktdjupet ger högre statusklassningar för Vallviksfjärden (god respektive hög) än vid Ljusnefjärden (måttlig respektive god). Beräkningarna är utförda med hjälp BQI Söderhamnsfjärden BQI Ljusnefjärden av ett verktyg nedladdat från Bottenhavets vattenmyndighet (excelapplikation version ) För fördjupade resultat, gå in på förbundets hemsida, där kustrecipientrapporten ligger i sin helhet. Förklaringar DIN = oorganiskt kväve. Kväve som är löst och biologiskt tillgängligt. DIP = oorganiskt fosfor. Fosfor som är löst och biologiskt tillgänglig. Tot-N = totalkväve, den totala mängden kväve Tot-P = totalfosfor, den totala mängden fosfor * EK = Ekologisk kvalitetskvot, ett värde som räknats fram genom att jämföra uppmätta halter med framräknade referenshalter. BQI: Index som är baserat på artsammansättning, antal arter och individer. BQI Sandarnefjärden BQI Vallviksfjärden 14 Ekologisk status hög god måttlig otillfredsställande dålig

16 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN Näringsämnen i vattendrag HALTERNA I DEN NEDERSTA DELEN av Ljusnan är lägre än tidigare. Årsmedelhalten av totalfosfor och kväve ligger på 7 respektive 28 µg/l, vilket kan betraktas som en naturlig nivå för ett skogsdominerat och näringsfattigt vatten som Ljusnan. Trenden visar att halterna gått ner betydligt sedan 197-talet och nu är på väg att plana ut. Årsmedelvattenföringen 215 i Ljusnan skiljde sig inte nämnvärt från 214, 272 m 3 /s respektive 276 m 3 /s. Därmed blev även transporten av näringsämnen liknande. Både halter och transport skiljer sig tydligt mellan Ljusnans övre och nedre delar. I norr är avrinningsområdena magra med förhållandevis liten fast befolkning, medan det är tvärtom i de södra delarna. Därför finns också avrinningsområdets övergödningsproblem främst i Ljusnans nedre delar. totalkväve (µg/l) totalfosfor (µg/l) ton/år Totalfosfor, Ljusnedal Laforsen Ljusne Strömmar Voxnan, Sunnerstaholm Trend Ljusne Strömmar Totalkväve, Transport totalfosfor, vattenföring (m 3 /s) Laforsen Ljusne Strömmar Voxnan, Sunnerstaholm vattenföring Ljusne Strömmar Ljusnedal. Ljusnans övre del är betydligt mer näringsfattig än den nedre. Dock är halterna i den nedre delen inte påtagligt förhöjda, trots ökad totalbelastning. Detta tack vare att flödet är betydligt större här. Foto: Daniel Rickström ton/år Transport totalfosfor Ljusnan, Ljusnedal Sveg Laforsen Ljusne Strömmar 16

17 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN totalkväve (µg/l) totalfosfor (µg/l) Medelhalter totalfosfor i vattendrag Ljusnan Härjedalens kommun Biflöden, inkl. Voxnan Medelhalter totalkväve i vattendrag Ljusnedal Hedeviken Linsell Sveg Laforsen Järvsö Landafors Ljusne Strömmar Tännån, uppstr. Malm. Tännån, Östersjöns utl. Norr-Vemån, uppstr ARV Norr-Vemån, nedstr ARV Vemån, nedstr. Björnrike Vemån, Glissjöberg Sör-Vemån, uppstr. Vemd. Hoan, uppstr. Överhogd. Hoan, vid Floren Leån Bornforsens kraftverk Sunnerstaholm Hässjaån,Onneberg Färgeriån Florån Lötån, nedstr. Vågbro Söderhamnsån, i Söderhamn TOTALFOSFORHALTERNA är överlag mycket låga, men med något förhöjda halter i de nedre delarna. Lägsta årsmedelhalten ligger på 7 µg/l vid Ljusne Strömmar vilket det är den lägsta som uppmätts vid stationen över huvudtaget. Resultaten visar likt tidigare år mycket låga halter av näringsämnen, och marginella skillnader mellan uppströms och nedströms liggande stationer i samma vattendrag. Detta främst tack vare de näringsfattiga jordarna. Likt tidigare år är det några stationer i de sydligare delarna av avrinningsområdet med förhöjda halter av näringsämnen, Färgeri/Florån, Lötån och Söderhamnsån. Dessa vattendrag rinner genom förhållandevis näringsrika marker där jordbruk etablerats just för att marken är näringsrik. Detta har i sin tur bidragit till ytterligare näringstillskott. Metaller i vattendrag METALLER I VATTENDRAG, ÅRSMEDELHALTER Station Fe µg/l Mn µg/l Al µg/l Mo µg/l Cu µg/l Zn µg/l Cd µg/l Pb µg/l Cr µg/l Ni µg/l As µg/l Ljusnedal ,1,6 <1, <,1 <,2,11 <,2,5 Linsell ,1,25 <1, <,1 <,2,11 <,2,7 Sveg ,1,16 <1, <,1,5,13 <,2,11 Laforsen ,1,21 1,1 <,1,4,13 <,2,11 Vemån, Glissjöberg ,2,14 <1, <,1,5,14 <,2,1 Hoan, vid Floren ,2,15 <1, <,1,6,1 <,2,13 Voxnan Bornforsens krv ,1,29 1,2 <,1,9,13,24,45 Voxnan Sunnerstaholm ,1,45 1,2 <,1,12,19,23,41 TABELLEN VISAR årsmedelhalter av metaller 215 i vattendragen. Resultaten är totalkoncentrationen av respektive ämne. Det enda medelvärdet som överskrider gränsvärdet är i Ljusnedal där kopparhalten är högst av de undersökta stationerna. För koppar gäller att det är den biotillgängliga fraktionen som ska bedömas gör att även detta resultat bör kunna resultera i en god status. Metaller som zink, kadmium och nickel förekommer i mycket låga koncentrationer. Övriga metaller visar låga halter i förhållande till gränsvärden, enligt gällande bedömningsgrunder. De enda två stationer som ligger relativt nära gränsvärdet för godkänd status är i Voxnan, där halten arsenik är förhållandevis hög jämfört med övriga stationer i avrinningsområdet. Gränsvärden för god status Årsmedelvärden för god status (µg/l) Kadmium (Cd),8 (klass 1*) Bly (Pb) 1,2 biotillgänglig konc. Kvicksilver (Hg),5 Nickel (Ni) 4 biotillgänglig konc. Arsenik (As),5 Krom (Cr) 3,4 Koppar (Cu),5 biotillgänglig konc. Zink (Zn) 5,5 biotillgänglig konc. * Kadmium har olika gränsvärden beroende på vattnets hårdhet. Gränsvärdena är framtagna för den lösta fraktionen metaller. Redovisade resultat är dock på den totala halten. 17

18 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN Foto: Per Bengtson/Grön idé Statusklassning av vattendrag (fosfor) STATUSKLASSNING FÖR FOSTOR I VATTENDRAG Station Totalfosfor µg/l EK-värde fosfor Ljusnedal 6 1,5 Hedeviken 6 1,15 Linsell 5 1,28 Sveg 9,88 Laforsen 8 1,12 Järvsö 1,94 Landafors 11,94 Ljusne Strömmar 8 1,37 Tännån, uppstr. Malmagen 4 1,19 Tännån, Östersjöns utlopp 4 1,29 Norr-Vemån, uppstr. ARV 1,75 Norr-Vemån, nedstr. ARV 1,79 Vemån, nedstr, Björnrike 12,66 Vemån, Glissjöberg 14,59 Sör-Vemån, uppstr. Vemdalen 7,98 Hoan, Uppstr. Överhogdal 9,95 Hoan, vid Floren 1,91 Leån 11,76 Bornforsens krv 8 1,37 Sunnerstaholm 12,85 Hässjaån, Onneberg 17,68 Färgeriån* 62,24 Florån* 3,42 Lötån, nedstr. Vågbro 26,65 Söderhamnsån, i Söderhamn* 48,46 Ekologisk status hög god måttlig otillfredsställande dålig BÅDA TABELLERNA VISAR medelvärden från recipientkontrollen och statusklassningen för åren för fosfor och för sjöar även parametrar som kan kopplas till näringstillgången. Resultaten visar att övergödning inte är ett betydande problem i avrinningsområdet. Dock finns det en del sjöar och vattendrag i de nedre delarna i Ljusnans avrinningsområde som har problem att uppnå god status. * Andelen jordbruksmark ligger över 1 procent i avrinningsområdet. Dessa beräkningar har dock ej tagit hänsyn till det. 18

19 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN Foto: Per Bengtson/Grön idé Statusklassning av sjöar MEDELVÄRDEN OCH STATUSKLASSNINGAR SJÖAR Medelvärden Statusklassning Ekologisk kvalitetskvot Station Fosfor (µg/l) Klorofyll (µg/l) Siktdjup (m) Fosfor Klorofyll Siktdjup Brändåstjärn 7,9 1,4 4,4,87 1,74 1,9 Lofssjön 11,3 5, 3,7,71,5,95 Härjeåsjön 11,3 2,9 2,9,82,88,78 Kyrksjön 14,2 9,1 3,6,57,27,85 Bodasjön 28,7 19,7 2,,32,13,5 Orsjön 8,9 3,6 3,6 1,9,7,91 Flästasjön 8,8 3,3 3,5 1,15,77,88 Varpen-Häggestavågen 18,7 14, 1,5,59,18,38 Varpen-Baldersnäs 1,3 4,4 3,1 1,6,56,79 Varpen-Gullhammaren 1, 3,8 3,4 1,8,66,86 Bergviken-Björnnäsudden 1,7 5,4 3,6 1,4,47,91 Bergviken-Sibo 1,9 6,6 2,9 1,2,38,73 Bergviken-Norrlandsporten 1,3 4,3 3,7 1,6,58,93 Smalsjön 9,7 4,6 3,7 1,13,54,93 Marmen 9,8 3,4 3,7 1,15,73,94 Västersjön, Ljusdal 9,1 3, 4, 1,2,83 1,3 Västersjön, Bollnäs 31,6 84, 1,7,35,3,45 Voxsjön 11,1 4,2 3,,97,6,76 Ullungen 18,3 12,6 2,,6,2,54 Östersjön 37,5 13, 2,4,3,19,62 Florsjön 29,2 14,6 2,5,37,17,62 19

20 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN Sjöar syre och näringsämnen ÅRSLÄGSTA SYREHALT I BOTTENVATTNET 215 Syret mäts i bottenvattnet vid varje provtagning, 4 ggr/år. Vid syrebrist syns ofta läckage av näringsämnen från bottensedimentet, vilket kan bidra till sjöns internbelastning. Sjöar i Härjedalens kommun (blåa staplar). Det är inget ovanligt med låga syrehalter i de nordligt belägna sjöarna där isen lägger sig tidigt och ligger länge, vilket gör att tiden mellan vår- och höstcirkulation av vattnet blir lång. Detta bidrar då att den biologiska nedbrytningen hinner tära mera på det syret som finns i bottenvattnet. Så även om sjöarna är näringsfattiga kan detta inträffa, speciellt om sjöarna tillförs betydande mängder organiskt material. Sjöarna i Ljusnan (gröna staplar) har likt tidigare år inga större problem med syrebrist eftersom det hela tiden tillförs syrerikt och näringsfattigt vatten norrifrån, medan belastningen av syretärande ämnen är förhållandevis låg. Övriga sjöar i Gävleborgs län (röda staplar) De sjöar som vanligtvis har problem med för höga näringshalter, visar ofta även syrebrist i bottenvattnet. Det beror på att den biologiska produktionen ökar när tillgången på näring är god och det leder i sin tur till ökad nedbrytning i bottenvattnet, vilket då bidrar till syrebristen. syrgashalt (mg O 2 /l) totalfosfor(µg/l) Brändåstjärn Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Medelhalter totalfosfor i sjöar Brändåstjärn Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Medelhalter totalkväve i sjöar 8 7 Syrehalter i sjöar Ljusnan Härjedalens kommun Övriga sjöar i Gävleborg Bodasjön Orsjön Flästasjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Varpen-Gullhammaren Bergviken, Björnäsudden Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsporten Smalsjön Marmen Varpen-Gullhammaren Bergviken, Björnäsudden Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsporten Smalsjön Marmen Västersjön, Ljusdal Västersjön, Bollnäs Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Västersjön, Ljusdal Västersjön, Bollnäs Voxsjön Ullungen Voxsjön Ullungen Östersjön Östersjön Florsjön Florsjön 6 totalkväve (µg/l) Brändåstjärn Lofssjön Härjeåsjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Kyrksjön Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Varpen-Gullhammaren Bergviken, Björnäsudden Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsporten Smalsjön Marmen Västersjön, Ljusdal Västersjön, Bollnäs Voxsjön Ullungen Östersjön Florsjön 2

21 RESULTAT SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN NÄRINGSÄMNEN Gröna staplar: Sjöar i Ljusnans huvudflöde. Har normalt mycket låga näringshalter i ytvattnet. Endast stationen i Varpen-Häggestavågen avviker genom en betydligt högre halt. Denna station ligger dock relativt instängd gentemot övriga stationer, vilket gör att genomströmningen och utspädningen av Ljusnans näringsfattiga vatten inte kan bidra i någon större utsträckning i att minska halterna vid denna station. Med sluttande marker och brukade jordar i anslutning till sjöar finns ökad risk för näringsläckage. Blåa staplar: Sjöar i Jämtlands län, Härjedalens kommun. Näringsfattiga sjöar längst upp i avrinningsområdet. Röda staplar: Övriga sjöar i Gävleborgs län. Bodasjön, Västersjön-Bollnäs, Östersjön och Florsjön är likt tidigare de sjöar som är mest näringsrika. I sjöarnas avrinningsområden är förhållandena bördigare än vid de mera skogsdominerade höglänta sjöarna, vilket naturligt bidrar med än högre belastning, dess utom bedrivs här även mera omfattande jordbruk vilket i sig bidrar. När det finns god tillgång på närings ämnen blir det lättare algblomning, som visas genom de höga klorofyllhalterna i vissa sjöar. Det gäller olika sorters alger och alla behöver inte vara giftiga. Foto: Daniel Rickström Foto: Daniel Rickström 21

22 Tillståndsbedömningar för sjöar och vattendrag är en komplex fråga Statusklassningar av sjöar och vattendrag är komplexa som ska ta hänsyn exempelvis biologiska och kemiska faktorer. Lite ökad näring i ett näringsfattigt vatten kan göra stor skillnad för statusen, medan samma förändring i ett näringsrikt vatten inte gör det på samma sätt. Statusen påverkas, men det måste inte innebära sämre miljötillstånd. När en man ansöker om tillstånd för en miljöpåverkande verksamhet är det viktigt att man ser till helheten. Idag finns knappt några sjöar eller vattendrag kvar som är opåverkade av människan. De vatten som påverkats minst är de som ligger mer eller mindre i ödemarken, där det kanske aldrig funnits några människor. Men inte ens där är det säkert att vattnet opåverkat tack vare luftburna utsläpp med till exempel försurande nederbörd. Den mer eller mindre direkta negativa miljöpåverkan som människan haft på vatten handlar oftast om utsläpp av olika slag, fysiska modifieringar, såsom till exempel uppförandet av dammar, rensningar och regleringar Statusen kopplad till norm Hur kan vi då veta hur påverkat ett vatten är och vad innebär detta? Frågan är komplex. Det är lätt att förstå när man tittar i VISS 1 där miljöstatusen för landets alla vattenförekomster finns klassad. Det handlar om biologiska, fysikaliska/kemiska, hydromorfologiska och kemiska (miljögifter) kvalitetsfaktorer. Under var och en av dessa kategorier finns en rad olika underliggande parametrar som kan påverka den totala statusen negativt, till exempel förekomsten av kiselalger, bottenfauna och fisk (biologiska kvalitetsfaktorer). Alla bedömningar vägs sedan ihop och ger en samlad status för vattnet. Fiskbeståndet är en parameter som kan påverka vilken status ett vattendrag får. Foto: Daniel Rickström EU OCH STATUSKRAV Enligt EU:s vattendirektiv skulle alla våra vatten uppnått tillståndet god ekologisk status/potential (kraftigt modifierade vatten) till 215, såvida det inte gjorts olika typ av undantag, exempelvis om det varit tekniskt omöjligt att eller orimligt dyrt att vidta de åtgärder som krävs för att nå god status till 215. Undantag har också motiverats om det av naturliga skäl bedömts vara omöjligt för vattenmiljön att återhämta sig trots att åtgärder sätts in. I och med att 215 nu passerats är nästa deadline 221, förvaltningscykeln löper i sex-årscykler. Nuvarande program för perioden är dock fortfarande under bearbetningsprocess på regeringsnivå och tills vidare gäller de tidigare satta miljökvalitetsnormerna. 22

23 Statusen sätter standarden för miljökvalitetsnormen ett rättsligt verktyg som ställer krav på vattnets kvalitet vid en viss tidpunkt, till exempel att det ska ha god status 215. Denna norm är kopplad till kraven man som verksamhetsutövare har enligt miljöbalken. Detta innebär att det är något som man måste ta hänsyn till när nya tillstånd söks för verksamheter som kan påverka vattnet negativt. Svårt med tydliga svar Ger då den samlade statusen av alla bedömda kvalitetsfaktorer ett tydligt svar på vad som är bra eller dåligt för ett vatten? Frågan är fortfarande komplex. Statusen får i princip inte försämras enligt det regelverk som finns fastslaget av EU. Men detta behöver inte nödvändigtvis betyda att miljön i en sjö, vattendrag eller ett kustområde på riktigt skulle bli försämrad till den grad som regelverket säjer. Bedömningsgrunderna som de olika statusklassningarna baseras på utgår mycket ifrån naturliga förhållanden, dvs. en fjällbäck ska vara näringsfattig och ett vattendrag närmare kusten betydligt mera näringsrik. För att fjällbäcken ska få god eller hög status när det gäller näringsämnen tolereras betydligt lägre halter fosfor än för vattendraget i söder. Det betyder att redan ett relativt litet ökat utsläpp av fosfor från en avloppsreningsanläggning i norr i ett vattendrag, klassat med hög status, kan vara tillräckligt för att sänka statusen där till enbart god status. För ett näringsrikt vattendrag däremot krävs kanske ett större utsläpp för att försämra statusen från god till måttlig. Det kan definitivt också betyda att miljön i vattendraget i norr inte alls behöver försämras för att det blir mera näringsrikt, utan snarare kan mer näringsämnen gödsla det näringsfattiga vattnet och få fart på produktionen. Men eftersom det är naturligt näringsfattigt räknas det ändå som en försämring av statusen. Bra exempel för trubbighet Statusklassning av näringsämnen är ett bra exempel för att belysa den trubbighet som kan uppstå om man endast fokuserar på statusklassningar och inte tar hänsyn till vad som egentligen är dåligt eller bra för en vattenförekomst när man ska bedöma miljöpåverkan som helhet. För att få ett bättre underlag behövs undersökningar av naturvärden och hur den tilltänkta påverkan eventuellt kan förändra dessa. Detta bör beaktas vid prövningar av miljötillståndet. Om det inte görs finns risken att vi ställer orimliga krav på verksamhetsutövare som i praktiken inte leder till förbättringar av miljön. Om man vid ett tillståndsförfarande MILJÖKVALITETSNORMER Miljökvalitetsnormer för vatten fastställs med stöd av 5 kap MB, enligt vattenförvaltningsförordningen och Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 213:19 samt HVMFS 215:4. Normerna är ett rättsligt verktyg och ställer krav på vattnets kvalitet vid en viss tidpunkt, till exempel god status 215. I HaV:s föreskrifter finns bedömningsgrunder för att kunna statusklassa alla ytvatten med hjälp av kvalitetsfaktorer; biologiska, fysikaliskkemiska, hydromorfologiska och miljögifter. har utgångspunkten att också bedöma riskerna vid olika påverkansgrader finns goda chanser att få med sådant som kanske inte faller inom ramarna för det som bedömningsgrunderna och statusklassningarna. Sammanfattningsvis måste man utgå från de lokala förutsättningarna i en vattenförekomst. Vilka naturvärden finns att skydda och vad kan tänkas påverkas negativt av tilltänkta verksamheter, och sen jämföra dessa med kraven på förebyggande åtgärder. Förhoppningsvis är det liktydigt med systemet med statusklassningar och miljökvalitetsnormer, men är inte alltid så säkert. 1. VISS VattenInformationsSystemSverige är ett kartbaserat underlag som redovisar miljöpåverkan på svenska sjöar och vattendrag. web: viss.lansstyrelsen.se Förhållandena i ett näringsfattigt vattendrag i fjällen påverkas mer av ökad näringstillförsel än vattendrag i slättlandskapet. Men det är inte självklart att det behöver vara dåligt. Foto: Per Bengtson/Grön idé 23

24 Vattenföringsmätningar i vattenvårdsarbetet Vattnet på vår jord förflyttar sig, både på ytan och i marken. Om vi inte vet hur denna förflyttning ser ut är det svårt att veta hur vi påverkar våra vattenmiljöer. Det är då också svårt att veta hur vi på bästa sätt kan förebygga och minska denna påverkan med resurseffektiva åtgärder. För att förstå hur ett vattendrag eller en sjö fungerar som recipient för utsläpp eller om restaureringsåtgärder kopplade till vattenvård eller översvämningar planeras behövs ett gediget dataunderlag för vattenföring och vattennivå, samt hur dessa varierar under dygn och säsong. Restaurering och åtgärder Medelvattenföring och flödesstatistik kan uppskattas med relativt enkla metoder eller så kan modellerad vattenföring för landets vattendrag hämtas gratis från SMHI:s Vattenwebb. När det gäller att planera rätt utformade och dimensionerade åtgärder har inte flödesdata från hydrologiska modeller tillräckligt bra kvalitet. Det enda sättet att få tillräckligt bra underlagsdata är att utföra kontinuerliga mätningar av vattenföringen på plats i det vattendrag som ska åtgärdas. Det är önskvärt med mätningar av flödesvariationer under varje årstid. Vid mer omfattande åtgärder kan det vara nödvändigt att mäta vattenföringen kontinuerligt Mätningar av flöden kan göras på många sätt. Här ett spårämnesförsök i Söderhamn Näras våtmark som är ett extra reningssteg av deras renade avloppsvatten. Foto: Daniel Rickström 24

25 Vårfloden har årets högsta flöden, sedan avtar den och mot slutet av sommaren är flödena oftast som lägst. under ett helt år. Vårfloden har årets högsta flöden och klingar sedan av under sommaren till årets lägsta flöden i slutet av sommaren. Under hösten är marken ofta ganska blöt när sommarens avdunstning avstannat. Höstregnen kan ge en mycket snabb ökad avrinning och därmed snabba förändringar i vattenföringen. Det här är en dynamik som är viktig att observera. Till vintern minskar åter vattenföringen eftersom nederbörden lagras som snö i största delen av landet. För att studera effekten av åtgärder, exempelvis för översvämningsskydd eller var man ska placera ut block och sten i en rensad strömsträcka kan man använda en hydraulisk modell. Modellen beskriver vattendraget med hög fysisk detaljupplösning och kan användas för att testa olika alternativ till åtgärder. När modellen kalibreras är det viktigt med noggranna vattenförings- och nivåmätningar vid både höga och låga flöden. Att mäta vattenföringen innan man utför åtgärden kan i många fall vara kostnadseffektivt, inte minst för att man på köpet får en detaljerad kunskap om variationen av vattennivån i de delar av vattendraget där mätningen utförs. Om mätningarna fortsätter efter att åtgärden utförts kan även effekterna av åtgärden bedömas, vilket kan vara särskilt viktigt för flödesdämpande åtgärder som ska minska risken för översvämningar. Miljöövervakning och tillståndsprocesser Traditionellt har miljökvalitet i vattendrag bedömts utifrån halter av förorenande ämnen. Mindre vikt har lagts på den totala mängden av ett ämne som transporteras löst eller uppslammat i vattnet. Eftersom halterna är direkt kopplade till hur mycket vatten som flödar i det mottagande vattendraget är inte alltid övervakning av halter det mest relevanta för att beskriva miljöståndet i ett vattendrag, eller vilken påverkan en verksamhet har, som exempelvis släpper ut en förorening. EU:s vattendirektiv säger i princip att miljökvalitetsnormen för ett visst vattendrag inte får försämras och detta har lett till högre krav på att verksamhetsutövare som måste redovisa sin påverkan på miljökvalitetsnormen. Normalt redovisas en verksamhets påverkan på recipienten genom att man beräknar utsläppsmängden av olika ämnen och relaterar denna till den totala bakgrundstransporten av varje ämne. För att kunna göra detta behövs flödesdata. Hela processen innebär stora osäkerheter, dels för att bedömningen ofta grundas på få provtagningar och för att modellerade flöden i recipienten ofta används. Påverkan från en verksamhet som släpper ut förorenande ämnen är också som störst vid låga flöden i recipienten eftersom utspädningen då inte blir lika stor. Det innebär att det finns ett större behov av tillförlitliga flödesmätningar. För många, särskilt mindre, vattendrag finns inga kontinuerliga mätningar av flödet. Om flödesmätningar utfördes i fler, och särskilt i mindre vattendrag, med många verksamhetsutövare skulle detta ge effektivare och säkrare tillståndsprocesser och bättre förutsättningar för arbetet för en förbättrad vattenmiljö. Uppmätta flödesdata kan exempelvis förhindra ett ifrågasättande om flödesmodelleringarna verkligen stämmer vid tillståndsprocesser. Med moderna, driftsäkra och effektiva mätningar av vattenföringen behöver varken investeringskostnaden eller driftskostnaden blir särskilt stor med tanke på den långsiktiga miljönyttan. Foto: Daniel Rickström 25

26 Samordnad recipientkontroll FUNÄSDALEN HEDE Kontrollprogram Ljusnan-Voxnan Provtagningspunkter vattenkemi t.ex. närsalter, siktdjup, suspenderat material, metaller, syrehalt makroalger bottenfauna kiselalger sediment (provtogs 212) Ljusnan SVEG Ljusnan EDSBYN Voxnan BOLLNÄS SÖDERHAMN Den samordnade recipientkontrollen som förbundet ansvarar för omfattas av två kontrollprogram, ett i södra Hälsingland och ett i Härjedalen. Totalt finns 45 prov stationer i avrinningsområdet, 24 i rinnande vatten och 21 i sjöar. Till det tillkommer två stationer utanför avrinnings området; Söderhamnsån och Lötån. De mynnar ut i den norra delen av kustområdet utanför Söderhamn och Ljusne, som också ingår i programmet med totalt 33 stationer. VATTENKVALITET/ VATTENKEMI Vattenkvaliteten undersöks vid alla stationer och vattnets innehåll av näringsämnen, ph, syre, organiskt material och klorofyll analyseras 1. I vattendragen tas prover normalt sex gånger per år. I Ljusnan och Voxnan finns dock ett par stationer provtas varje månad. Provtagningen i sjöar görs fyra gånger per år, och vid kusten fem gånger per år. Både yt- och bottenvatten provtas. Från och med 212 undersöks även metallhalter vid flera stationer. I samtliga sjöar samt vid kusten mäts också siktdjupet. BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR Bottenfauna och kiselalger undersöks i några sjöar och vattendrag (se karta). Makroalger, bottenfauna och växtplankton inventeras vid kusten. De biologiska undersökningarna visar responsen på vattnets kvalitet under ett längre tidsperspektiv. SEDIMENTUNDERSÖKNINGAR Sedimentundersökningarna visar resultat från ett ännu längre tidsperspektiv. Här är främst metallhalterna i fokus. NOTER OCH LÄSTIPS 1. Antalet parametrar som undersöks vid varje station varierar. www. lvvf.se Här finns kontrollprogrammen beskrivna i detalj i nedladdningsbara filer. 26