Strategi för inventering av kulturväxter i Sverige

Transkript

1 Strategi för inventering av kulturväxter i Sverige Rapport 2002:8

2

3 Strategi för inventering av kulturväxter i Sverige Miljöenheten Referens Agneta Börjeson

4

5 Förord Denna rapport är ett led i Sveriges nationella program för växtgenetiska resurser och har tillkommit på initiativ av programmets programråd där Jordbruksverket innehar ordförandeposten. Regeringen beslutade att etablera ett nationellt program för växtgenetiska resurser enligt Jordbruksverkets förslag (SJV rapport 1998:19). Jordbruksverket är ytterst ansvarig för programmet vilket innebär att leda ett programråd och att ha ansvar för uppföljning och utvärdering. Centrum för Biologisk mångfald (CBM) har fått i uppgift att samordna programmets verksamheter mm. Ett av åtgärdsmålen i programmet är att en strategi för en heltäckande inventering ska upprättas av programrådet. Samordnarna har under 2001 tillsammans med en arbetsgrupp sammanställt detta förslag som programrådet godkänt.

6

7 Innehåll 1 Inledning Strategins bakgrund och syfte Arbetsorganisation Genomförande Förberedande arbete Pilotinventeringar Workshop Tidigare inventeringar Befintliga samlingar Prioriteringar Grund för prioriteringar av växmaterialet Jordbruksväxter Trädgårdsväxter Grönsaker Frukt, bär och nötter Prydnadsväxter Krydd-, medicinal- och färgväxter samt humle Landskapsväxter Vilda kulturväxtsläktingar Prioriteringsöversikt Inventeringsmetoder Uppropsmetoden Metoder som bygger på tidigare inventeringar Florainventeringsmetoden Nätverksmetoden Utnyttjande av fastighetsregistret Häradskartemetoden Bedömning av metoderna Utvärdering av pilotinventeringarna och andra inventeringar Insamling av fröförökade växter Slutsatser Hur tas materialet tillvara? Ex situ

8 4.2 In situ Sovring av insamlat material Rättigheten till materialet Dokumentation Typ av dokumentation Insamlingsdata Accessionsdata Kulturhistoriska data Belägg Arbetssätt Bearbetning Information Inventerare behov och kompetens Inventerare idag Utbildningsbehov Utbildningens genomförande Initieringsmöte Manual och studieplan Regionalt genomförande Specialhandledningar Tidsplan Bilagor

9 1 Inledning 1.1 Strategins bakgrund och syfte En systematisk och heltäckande inventering av våra kulturväxter är ett av de åtgärdsmål som ingår i genomförandet av det Nationella programmet för växtgenetiska resurser (SJV rapport 1998:19, avsnitt 10.3). Målet med inventeringen är att dokumentera, och belägga genom insamlingar där så erfordras, den genetiska variationen i arter eller grödor som inte tidigare varit föremål för sådana undersökningar. Detta innebär att i första hand utröna vad som fortfarande finns kvar av äldre sortmaterial, lantsorter och gamla introduktioner, men också att finna för landet odlingsvärda typer/kloner som inte tidigare registrerats. För ett stort antal växtslag är den svenska genpoolen mer eller mindre okänd. Särskilt intressant är det att finna material med påfallande bra växtsätt, sundhet, bördighet och härdighet. Arter eller släkten som riskerar att drabbas av genetisk utarmning bör särskilt uppmärksammas. Det är i sammanhanget viktigt att understryka att fokus inte enbart ska läggas på kulturväxternas betydelse för svensk livsmedelssäkerhet och lantbrukets uthållighet, utan också för den biologiska mångfalden och svensk kulturhistoria. Strategin ska även anvisa regler för hur insamlat material ska bevaras, ansvarsfördelningen mellan deltagande aktörer vad gäller bevarandet, samt utformningen av den information som ska meddelas under arbetets gång. Problemen identifieras i strategin och förslag på lösningar och tillvägagångssätt sammanfattas så att ett gott resultat av inventeringen sedan kan uppnås. Strategin innehåller också prioriteringar och en tidsplan. 1.2 Arbetsorganisation Programrådet gav samordnarna i uppdrag att tillsammans med en särskilt utsedd arbetsgrupp att komma med förslag till strategin. Arbetsgruppen bestod av de aktörer som arbetar praktiskt med insamlings- och bevarandefrågor och de representeras av personer med personlig erfarenhet av sådant arbete. Arbetet med inventeringsstrategin har redovisats vid programrådsmöten 24 april och 22 oktober 2001 och programrådet har godkänt förslaget. 1.3 Genomförande Det nationella programmet föreslår att Nordiska genbanken (NGB) och Centrum för biologisk mångfald (CBM) få det övergripande och operativa samordningsansvaret för all inventering och insamling i landet. Den som administrerar aktiviteterna inom NGBs verksamhetsplan jämte POMs samordnare bör därför göra gemensamma prioriteringar samt utarbetar förslag till hur olika inventerings- och insamlingsprojekt ska genomföras. Ett inventeringssekretariat representerat av NGB och CBM bör etableras för detta. Före start bör varje projekt vara väl specificerat beträffande inventeringsmål (växtmaterial, geografiskt område och metodik) samt hur inventeringen genomförs och hur inventerat material tas om hand, värderas, beskrivs och bevaras. Som stöd för sitt arbete bör sekretariatet inrätta en rådgivande referensgrupp för inventeringen. Denna bör bestå av personer från POMs nätverk med god växtkompetens och/eller inventeringserfarenhet. Sekretariatet rapporterar tillbaka till Programrådet. 1.4 Förberedande arbete Innan en landsomfattande inventering av kulturväxter kan genomföras krävs ett ordentligt förberedelsearbete. Frågor som rör inventeringarnas inriktning och utförande måste klargöras. 3

10 Likaså är det viktigt att fastställa vilka växtslag som är mest angelägna att börja med, och vilka som kan komma i ett senare skede. Mot bakgrund av detta beslöt samordnarna att genomföra två olika aktiviteter: sonderande pilotinventeringar samt en workshop Pilotinventeringar En grundläggande förutsättning inför arbetet med strategin är att erfarenheter från tidigare inventeringar även utanför landet blir väl belysta och att kompletterande undersökningar görs i förekommande fall. Därför har tre pilotstudier genomförts för att pröva olika inventeringsmodeller. Valen föll på bekanta och folkkära arter eller släkten och de geografiska områdena var väl avgränsade enligt följande: Narcisser (påsk- och pingstliljor Narcissus pseudonarcissus resp. N. poeticus) i södra och västra Götaland Rosor (framför allt pimpinellrosor Rosa pimpinellifolia och fyllda kanelrosor R. majalis Foecundissima ) på Gotland, Östergötland och Roslagen. Dessutom inventerades äldre kulturrosor på Gotland. Rovor Brassica rapa ssp. rapa i västligaste Värmland och Dalarna Inventeringen av narcisser inleddes med ett upprop i TV-programmet Gröna rum. Där ombads allmänheten skicka in såväl lökar som dokumentation i de fall man trodde sig ha äldre sortmaterial i sin trädgård. Arbetet koordinerades av de botaniska trädgårdarna i Lund och Göteborg. Bortemot 500 skilda kollekter erhölls som ett resultat av uppropet. Arbetet med rosor genomfördes i samarbete med Gotlands länsmuseum, de Badande Vännernas Trädgård i Visby, Bergianska trädgården i Stockholm och Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg. Ett antal tidigare okända och mycket odlingsvärda kloner/typer identifierades såväl i det fria som hos privatpersoner. Inventeringen av rovor inleddes med att telefonintervjuer gjordes med relevanta personer inom Länsstyrelsen, olika rådgivningsorgan, odlarföreningar, hembygdsföreningar mm. Dessa kontakter hänvisade till nya personer vilka kontaktades allt eftersom. Sammanlagt 185 personer kontaktades på detta sätt. Ett försök gjordes också att utnyttja fastighetsregistret för att utifrån kunskap om fastighetsägarens ålder göra ett urval av gårdar där odling av rovor kunde tänkas fortleva. Sammanfattningsvis blev gensvaret mycket stort men utbytet magert. Resultaten från de gjorda pilotinventeringarna kommer att sammanställas för att senare ligga till grund inför valet av inventeringsmetod (avsnitt 6 Information) Workshop I syfte att få bättre underlag inför arbetet med prioritering av växtmaterial och var inventeringsinsatserna ska sättas in anordnades en workshop under senhösten 2000 inom ramen för det nationella programmet. Inbjudna deltagare omfattade representanter för olika aktörer inom programmet. Deltagarna hade innan konferensen fått i uppgift att svara på frågor om vilken typ av prioritering som initialt bör göras. Resultatet från denna enkät, liksom den efterföljande redovisningen och diskussionen, gav en lång rad förslag på hur arbetet skulle kunna läggas upp och bedrivas. Se vidare i avsnitt Tidigare inventeringar Innan det landsomfattande arbetet sätter igång är det viktigt att tidigare inventeringar och resultaten från dessa blir ordentligt genomgångna och värderade. Därigenom kan särskilda 4

11 svagheter kartläggas för arter/grupper, geografiska områden, mm. Arbetsgruppen för inventeringen bör här ta ett särskilt ansvar för att en fullständig sammanställning blir gjord. Hittills kända inventeringar finns redovisade i bilaga 1. En blankett som använts för utvärdering av tidigare gjorda inventeringar återfinns i bilaga Befintliga samlingar En översikt över NGBs samlingar av svenskt frömaterial bevarat ex situ (mars 2001) finns i bilaga 3. Därutöver bevaras även frukt- och bärmaterial ex situ i klonarkiv (bilaga 4). I ett separat projekt finansierat av Nordiska Ministerrådet genomförde NGB under en översikt av nordiska institutioner (botaniska trädgårdar, arboreta, museisamlingar, allmänna och privata parker) som håller fleråriga arter i kultur. De undersökta växtkategorierna omfattade både landskaps- och prydnadsväxter, liksom grönsaker och grönyteväxter. En sammanställning av informationen finns på (även bilaga 5). Inga uppgifter finns dock redovisade som beskriver antal kollekter (accessioner) av varje enskilt taxa. Arbetet måste därför fortsätta och uppgifterna kompletteras. Uppgifter om samlingar saknas idag för flertalet av de stora aktörerna, t.ex. Göteborgs, Lunds och Uppsala botaniska trädgårdar, Fredriksdals friluftsmuseum, Skansen och Julita Gård. Detta är ett viktigt, och mycket omfattande, arbete som kommer att ha stor betydelse för tillgängligheten och användningen av det bevarade växtmaterialet. Övriga samlingar av viktigt växtgenetiskt material omfattar t.ex.: Äldre sorter som hålls inom ramen för Sesams verksamhet Sveplants E-grupp samlingar Magnus Jonssons clematissamling som förvaltas av Balsgård. Det finns ett antal större äldre frösamlingar vilka har etablerats i syfte att tjäna som referens eller demonstration. Mer än 100-åriga museala samlingar från Vänersborg (ca 1200 kollekter), Julita lantbruksmuseum (ca 1000 kollekter) och andra institutioner undersöks i ett projekt finansierat av forna SJFR. Syftet är att utforska nyttan av äldre frömaterial för dagens växtforskning. Inventeringsstrategin kommer inte att ytterligare beröra dessa frösamlingar. Sammandrag Inventeringsstrategin utgör ett viktigt åtgärdsmål för att realisera Sveriges nationella program för odlad mångfald. För att koordinera det omfattande arbetet bör NGB och CBM upprätta ett gemensamt inventeringssekretariat. Sekretariatet ska ha en rådgivande referensgrupp till sitt förfogande. Inventeringen avser levande kulturväxtmaterial och omfattar inte museala frösamlingar. 5

12

13 2 Prioriteringar För att kunna genomföra inventeringen bör vissa verksamheter inom det nationella programmet prioriteras. En landsomfattande inventering av odlade växter kräver tillgång på expertis inom en lång rad områden. Dessa innefattar taxonomi, växtförädling, jordbruks- och trädgårdshistoria, kulturgeografi, m.fl. Det är av största vikt att denna expertis, både inom och utanför Sveriges gränser, också blir inventerad. Arbetet bör därför inledas med att för programmet relevanta personer kontaktas angående deras möjligheter till medverkan. En databas över kontaktpersonerna bör också upprättas. Genom NGBs och andra institutioners arbete har de vanligaste metoderna för bevarande ex situ utvecklats till internationell standard. Väl dokumenterade rutiner för behandling av frö för långtidsbevarande har tagits fram, liksom metoder för in vitro- förvaring av meristem och andra vävnader. Förökning och bevarande av vegetativt material i fältgenbanker sker också på rutinbasis. Ett par andra metoder för långtidsbevarande har emellertid inte utnyttjats i någon utsträckning, däribland så kallat kryobevarande (bevarande i flytande kväve, -196 C). I inventeringens inledande fas bör därför NGB få i uppdrag att genomföra en översyn över de metoder för ex situ-bevarande som kan komma att bli aktuella för programmets genomförande. Inom växtmaterialet måste också prioriteringar göras. Mandatet för Sveriges nationella program är omfattande och inkluderar jordbruksväxter, trädgårdsväxter, krydd- och medicinalväxter, landskapsväxter samt de vilda kulturväxtsläktingarna. Ett centralt tema inför arbetet med den landsomfattande inventeringen är frågan vilka prioriteringar som bör göras med avseende på: Växtslag (släkte, art, underart, varietet) Växtkategorier (nyttoväxter, prydnadsväxter, landskapsväxter, mm.) Grupper inom växtkategorin (spånadsväxter, oljeväxter, krukväxter, perenner, annueller, mm.) Geografisk utbredning av arten/grödan (t.ex. med tanke på härdighet) Geografisk indelning av landet Förväntade krisområden för odlad mångfald (framför allt med avseende på framtida jordbruksnedläggningar) eller områden som historiskt varit platser för art- och sortintroduktioner (t.ex. äldre koloniträdgårdar). 2.1 Grund för prioriteringar av växmaterialet Den workshop som hölls hösten 2000 lade särskild fokus på prioriteringen av växtmaterialet. Resultatet som redovisas nedan har sedan utgjort grunden för prioriteringarna av de olika växtkategorierna. Arbetet bör främst riktas in på kulturväxter med högt odlings- och förädlingsvärde. Det är också viktigt att beakta de kulturhistoriska aspekterna. Fokus bör läggas på växter som riskerar att försvinna eller som befinner sig i en riskzon. En viktig målsättning för arbetet är att inventeringen/insamlingarna bör bilda bas för nationella referenssamlingar. I ett första steg bör arbetet inriktas på ett- eller tvååriga fröförökade arter med kortlivade frön, alt. där befintligt frö håller på eller riskerar att dö. Hit räknas framför allt olika köksväxtgrödor men även många prydnadsväxter. Det är förhållandevis lätt att komma igång, 7

14 man kan snabbt nå stora delar av landet och insatserna är relativt sett mycket billiga. Därnäst bör arbetet med frukt- och bärväxter och de vegetativt förökade prydnadsväxterna följa, liksom en kartläggning av förekomsten av vissa hotade vildarter. Slutligen bör arbetet också omfatta härdiga landskapsväxter och vissa udda växtslag (t.ex. murgröna, pepparrot, humle) som inte insamlats i någon större utsträckning tidigare. En viktig uppgift är att söka identifiera avfolkningsområden där äldre eller försvinnande växtmaterial ännu kan finnas. Lokaler som ligger i extrema lägen eller i odlingsområdets periferi kan visa sig särskilt intressanta i syfte att finna så vid genetisk variation inom växtslaget som möjligt. Samtidigt ska man ha klart för sig att många äldre stadsmiljöer särskilt äldre koloniträdgårdsområden kan utgöra reservoarer för intressant material av trädgårdsväxter. 2.2 Jordbruksväxter Jordbruksväxter omfattar spannmål, oljeväxter, trindsäd, potatis, foderväxter, industri- och energigrödor. Nordiska genbanken har under sin hittills 20-åriga existens haft jordbruksväxterna som en av de stora mandatartgrupperna. Material har inkommit både genom aktiva insamlingar och genom donationer från framför allt växtförädlingsföretagen. Det har resulterat i att svenskt material särskilt sorter, men även en del förädlingsmaterial finns väl representerat i NGBs ex situ-samlingar. För lant- och lokalsorternas del är situationen annorlunda och varierar mellan de olika grödorna. Vid genbankens tillkomst hade dessa till stor del redan försvunnit i praktisk odling. Det är därför främst genom växtförädlarnas, och vissa privatpersoners, förtjänst som svenskt lokal- och lantsortmaterial har blivit bevarat. Under 1990-talet gjordes en del upprop i lantbruksmedia och andra tidningar från NGBs och SLUs sida. Syftet var att få privatpersoner att skicka in framför allt frö, jämte dokumentation, av äldre sortmaterial. Uppropen resulterade i ett större antal kollekter där fröet dock var av så blandad kvalitet att flertalet kollekter aldrig grodde. Det material som uppvisade livsduglighet finns idag deponerat på NGB. Andra insamlingsinitiativ har gjorts av enskilda personer (t.ex. genom tidningen Land) eller av Föreningen Sesam. Dessa insatser har i vissa fall givit positiva resultat i form av nyfynd, inte minst i utländska samlingar. Repatriering, eller återföring, av svenskt växtgenetiskt material utifrån är en stående angelägenhet för NGB, men behandlas inte vidare i strategin. Det finns anledning att misstänka att nytillskottet av okänt sortmaterial av de större grödorna framgent kommer att vara begränsat och inskränka sig till enskilda kollekter. Inventering och insamling av vallgräs och vallbaljväxter bör begränsas till de områden där NGBs aktivitet hittills har varit låg. Inventeringen bör vidare utföras i huvudsakligt syfte att kartlägga den geografiska fördelningen av inomartsvariationen för ett framtida in situ-bevarande, och inte primärt för att samla material för ex situ-bevarande. Trindsäd, hampa och lin är samtliga gamla odlingsväxter i vårt land. Av trindsäd bör särskilt ännu existerande sorter eller lantsorter av gråärt (Pisum sativum var. arvense) samlas in. Svensk fiberhampa har möjligen helt försvunnit i landet och bör därför eftersökas utomlands, medan ännu okänt linmaterial sannolikt kan finnas kvar. Inventering av arter som används för energiändamål (Phalaris, vissa Salix-arter) bör kunna ske inom ramen för den kommersiella växtförädlingen. Udda växtslag som inte varit föremål för inventeringar och insamlingar tidigare bör också undersökas (t.ex. pepparrot). Inga särskilda inventeringsinsatser förordas för de stora jordbruksgrödorna (framför allt stråsäd, oljeväxter, potatis). 8

15 2.3 Trädgårdsväxter Grönsaker Av trädgårdsväxterna har Nordiska genbankens mandat endast omfattat grönsakerna samt frukt och bär. Som framgår av bilaga 3 är antalet bevarade grönsakssorter väsentligt mycket färre än de kända, vilket betyder att ett stort antal sorter/lokalsorter redan hade hunnit försvinna vid genbankens tillkomst. Senare upprop har mestadels givit exempel på trädgårdsbönor och -ärter, dvs. arter med s.k. hårda frön som kan ligga länge utan att vitaliteten går förlorad. Mot bakgrund av det tidigare arbetet med grönsaker förefaller det inte troligt att några större mängder av oupptäckta sorter/kloner finns kvar i landet. En sista insats bör dock göras för att slutgiltigt försöka få tag i det frömaterial som trots allt kan finnas kvar. Denna insats ska omfatta samtliga arter grönsaker. Hänsyn bör dock i första hand ägnas arter med gammal odlings- och/ eller förädlingstradition i landet såsom ärt, böna, rova, kålrot, huvudkål och gurka. Först därefter bör det betraktas som uteslutet att okänt material ska kunna finnas kvar i Sverige, och återstående insatser bör riktas mot utländska genbanker Frukt, bär och nötter Inventeringen av svenska sorter av framför allt frukt har en längre tradition i landet, inte minst kanske tack vare det stora intresset bland allmänheten. De klonarkiv (fältgenbanker) som NGB administrerar omfattar ett mycket stort antal sorter, framför allt av äpplen, både sådana som varit vitt spridda och de med mer lokal utbredning. Den stora rikedomen av sorter är dock förvirrande och många identifikations- och synonymproblem återstår att klara ut. För närvarande pågår ett intensivt samarbete mellan NGB och Balsgård att söka definiera sådana sorter/kloner som är att betrakta som svenskt ansvarsområde (bilaga 5) och som därmed bör ges hög prioritet. Det finns dock anledning att tro att de vanligare och mer spridda sorterna är väl kartlagda och insamlade. Därför bör insatser främst göras för att identifiera lokalsorter med begränsad spridning. Här kan lokalföreningar, odlarorganisationer och tidigare verksamma odlingskonsulenter med kännedom om den lokala floran, spela en viktig roll. Gamla och dåligt skötta träd och buskar av kända sorter kan många gånger vara svåra att sortbestämma och bevarandevärdet kan därför vara svårt att bedöma. Detta gäller också spontana frö- och kärnsådder. Av denna anledning är det angeläget att okända kollekter provodlas under ett antal år och beskrivs genom s.k. finger printing innan beslut om långtidsbevarande kan tas. Som framgår av bilaga 5 finns det stora luckor när det gäller vissa bärarter, särskilt krusbär. Andra bär, som t.ex. röda vinbär, har del av sitt ursprungscentrum i Skandinavien. Utöver de sorter som under årens lopp har förädlats, och som finns bevarade, finns sannolikt ett stort antal halvdomesticerade genotyper vildväxande runtom i landet. Det är av stor vikt att dessa blir inventerade och insamlade för att vidga basen för sortframställning. En särskild undergrupp till frukt och bär utgörs av nötterna och det är viktigt att framhålla att dessa blir väl kartlagda och insamlade. Valnöt har varit föremål för specifika projektinsatser inom NGB och i synnerhet i de södra delarna av landet. Det är emellertid önskvärt att arten blir undersökt i hela utbredningsområdet. Likaså bör riktade inventeringar göras i hasselns utbredningsperiferi i syfte att finna särskilt härdigt material. De landskapsvisa florainventeringarna kan här tjäna som bakgrundsmaterial. 9

16 Ansvaret för genomförandet av den nationella inventeringen av frukt och bär bör ligga hos det nybildade Sveriges Pomologiska Sällskap ( i nära samarbete med det tidigare nämnda inventeringssekretariatet (s 3) Prydnadsväxter Prydnadsväxterna är en stor och heterogen grupp som kan indelas efter livsformer på följande sätt: Livsform Exempel Kommentar Ettåriga örter Aster, ringblomma Annueller, fröförökade Tvååriga örter Kungsljus, Mariaklocka Bienner, fröförökade Fleråriga örter Höstflox, pion Perenner, inkl. halvbuskar Lökväxter Tulpan Perenner Knölväxter Krokus, vintergäck Perenner Buskar Forsythia, snöbär Träd Lind, ek Vattenväxter Näckros Krukväxter Pelargon Grönytegräs Inventeringen av prydnadsväxterna prioriteras så att växtmaterialet ska vara anpassat till svenska odlingsförhållanden, vara långlivat och härdigt samt ha estetiska kvaliteter enligt gängse bedömningsregler. Dessutom bör speciell hänsyn tas till kulturhistoriskt intressant växtmaterial. Fröförökade ett- och tvååriga arter bör ingå i samma insatser som görs för grönsaker och jordbruksväxter. Arbetet med perenner bör främst inrikta sig på äldre odlingsvärda rabattperenner. Exempel på angelägna släkten eller arter i den senare gruppen omfattar höstflox (Phlox paniculata), stormhatt (Aconitum), riddarsporre (Delphinium), rudbeckia (Rudbeckia), prästkrage (Leucanthemum), rosenkrage (Tanacetum coccineum), höstaster (Aster novi-belgii) och pion (Paeonia). Beträffande lök- och knölväxterna finns det förmodligen stora regionala skillnader. Detta innebär att olika växter kommer att inventeras beroende på i vilken region man befinner sig. Särskilt viktiga grupper är tulpaner (Tulipa) och narcisser (Narcissus). Andra grupper/arter som bör bli föremål för senare inventeringar omfattar hyacinter (Hyacinthus), snödroppar (Galanthus), snöklockor (Leucojum), gamla pärlhyacinter (Muscari botryoides) och morgon/aftonstjärna (Ornithogalum). Almen är ett angeläget träd att inventera eftersom allt almmaterial annars sannolikt kommer att försvinna genom fortsatta angrepp av almsjukan. På vissa platser i Skåne finns det fortfarande intressanta kloner av hybridalm (Ulmus x hollandica) och kulturalmar som sannolikt planterades med början under 1700-talet. Övriga träd och buskar av värde, och med lång odlingshistoria, inkluderar parklind (Tilia x europea), deutzia (Deutzia), schersmin (Philadelphus), forsythia (Forsythia), rosor (Rosa), spireor (Spirea; ej rotskottsbildande) och oxbär (Cotoneaster). Vad gäller krukväxterna kan man förvänta sig att, förutom pelargoner, finna äldre material av flera arter med lång odlingstradition i landet. Framför allt gäller detta gamla sorter/kloner av bland annat bladkaktusar (Epiphyllum), begonia, femöring (Achimenes), kornettblomma (Streptocarpus), hibiskus, aspidistra (Aspidistra) och krinum (Crinum). Eftersom 10

17 krukväxterna bedöms ha lägre angelägenhetsgrad än övriga växtslag förordas att frågan om arternas inbördes prioritering hänskjuts till referensgruppen för vidare utredning. 2.4 Krydd-, medicinal- och färgväxter samt humle Kryddorna ingår i mandatet för NGBs arbetsgrupp för grönsaker. Nuvarande samlingar finns redovisade i bilaga 3. Vad medicinalväxterna beträffar utredde en arbetsgrupp inom NGB under åren förutsättningarna för ett mer aktivt bevarande av dessa arter. Av de 95 arter som beskrivs i rapporten Nordiska medicinalväxter (NGB 1994) uppgavs 34 (bilaga 4) vara i behov av bevarandeåtgärder (i huvudsak in situ). Medicinal- och färgväxter ingår inte som mandatarter för NGB. Inga medicinalväxter finns heller bevarade ex situ på NGB. Nordiska Ministerrådets nya strategi för genresurser föreslår emellertid att mandatet, i den mån framtida resurser medger det, bör utsträckas till att omfatta bland annat dessa grupper. Den dag detta blir aktuellt bör i första hand de akut hotade arterna bli föremål för inventering och säkerhetsinsamling, primärt för ex situ-bevarande. I övrigt bör bevarandeinsatserna följa de rekommendationer som ArtDatabanken regelbundet lämnar i beträffande de rödlistade arterna. Humle har varit föremål för insamlingar under 1993 och 2001 och bevarandevärt material odlas för närvarande ex situ vid Julita lantbruksmuseum i Södermanland. Även om samlingarna skulle kunna kompletteras med nytt material förefaller inte nya insamlingar vara nödvändiga. 2.5 Landskapsväxter Landskapsväxter är företrädesvis vedartade, inhemska vilda växter som används för det öppna landskapet, exempelvis i samband med återplantering av avslutad täktverksamhet, plantering längs vägar i landskapet och viltplantering. Frågan om att inventera eller eventuellt samla in landskapsväxter bör utredas vidare av POMs programråd tillsammans med Skogsstyrelsen och/eller Naturvårdsverket. 2.6 Vilda kulturväxtsläktingar Den växtgeografiska region som innefattar Sverige betraktas allmänt som ursprungscentrum för närbesläktade arter till våra vallgräs och vallbaljväxter. Historiskt har också material av dessa grupper blivit insamlade av NGB (bilaga 3). Det är viktigt att erinra sig att landet även hyser ett stort antal andra arter som har eller kan tänkas ha betydelse som genresurser. Särskilt gäller detta de vilda bären, vissa krydd- och medicinalväxter, ärtväxter och en del grönsakssläktingar. Ett nyligen initierat EU-projekt har som målsättning att skapa förutsättningar för aktivt in situ-bevarande av vilda släktingar. För Sverige framgår målarterna av bilaga 7. En första utgångspunkt för bevarandet av de vilda släktingarna bör vara deras livsstatus. Hotade arter vars utbredning är känd genom landskapsinventeringarna ska inom ramen för NGBs verksamhetsplan för det nationella programmet samlas in för kompletterande bevarande ex situ. Ansvaret för bevarande in situ bör även framgent ligga på Naturvårdsverket. Exempel på arter som snarast bör bli föremål för kompletterande insamlingar inom ramen för NGBs verksamhetsplan är strandbeta (Beta maritima), strandkål (Crambe maritima), (vild)selleri (Apium graveolens) och ängskorn (Hordeum secalinum). En andra utgångspunkt är den rent (förväntat) kommersiella där i första hand släktingar till kända grödor bör inventeras, samlas in och beskrivas med avseende på den genetiska 11

18 variationen. Exempel på detta kan vara Ribes-arter, vildmorot (Daucus carota), taggsallat (Lactuca serriola), vresros (Rosa rugosa), kummin (Carum carvi), backtimjan (Thymus serpyllum) m.fl. Inventering och insamling av sådana arter bör kunna ske inom ramen för enskilda externt finansierade projekt som bedrivs i växtförädlingssyfte. Ingen artprioritering görs inom denna grupp. Sammandrag Inventeringen omfattar jordbruksväxter, trädgårdsväxter, krydd-, medicinal- och färgväxter samt vilda kulturväxtsläktingar. Arbetet ska ägnas kulturväxter med högt odlings- och förädlingsvärde. Särskild vikt kommer initialt att läggas på fröförökade arter för vilka det finns en risk att frömaterial kan gå förlorat. Andra viktiga grupper omfattar frukt- och bärväxter, fleråriga rabattperenner samt hotade vilda kulturväxtsläktingar. 12

19 2.7 Prioriteringsöversikt I tabellen nedan presenteras en sammanfattning av de gjorda prioriteringarna (högst prioritet, medelprioritet, lägst prioritet): Växtgrupp Gröda Prioriterad(e) art(er) Förökningsorgan Geografiskt område Kommentar Jordbruksväxter Stråsäd Frö Hela landet Omfattas av fröuppropet, i övrigt bevakning Trindsäd Ärt, Bondböna Gråärt Frö Hela landetbohuslän/ Dalsland Potatis Knölar Hela landet Bevakning Foderväxter Vallgräs, vallbaljväxter Frö, vegetativa delar Foderväxter Beta Frö Hela landet Omfattas av fröuppropet, i övrigt bevakning Olje- /Fiberväxter Energiväxter Trädgårdsväxter Grönsaker Ärt, böna, rova, kålrot, huvudkål, gurka Krydd-, medicinal- & färgväxter Frukt Hampa, lin Frö Hela landet Omfattas av fröuppropet, i övrigt bevakning Frö Hela landet Omfattas av fröuppropet, i övrigt bevakning Sticklingar Bär Krusbär, björnbär Sticklingar, plantor Nötter Hassel, valnöt Nötter, sticklingar Resp. arts utbredningsområde Prydnadsväxter Riddarsporre, rosenkrage, prästkrage, aster Prydnadsväxter Tulpan, narciss Lökar, knölar, rötter Prydnadsväxter Höstflox, stormhatt, pion, rudbeckia Annueller, bienner Frö Omfattas av fröuppropet, i övrigt bevakning Sticklingar Perenner Frö, vegetativa delar Frö Omfattas av fröuppropet, i övrigt bevakning Bör säkerhetsinsamlas Landskapsväxter Alm Frö Hotad art - bör säkerhetsinsamlas Övriga arter Hela plantor, sticklingar Vilda kulturväxtsläktingar Strandbeta, ängskorn, färgginst selleri, strandkål, Ädelmynta, ängssalvia, Frö, vegetativa delar Vildmorot, backtimjan, kummin, taggsallat, Ribes- och Rosaarter Frö Hotade arter - bör säkerhetsinsamlas Hotade arter - bör säkerhetsinsamlas 13

20

21 3 Inventeringsmetoder 3.1 Uppropsmetoden Metoden grundar sig på upprop i olika typer av media, från TV och radio till dagstidningar och lokala publikationer. Här kan efterlysningar av växtgrupper eller enskilda arter eller sorter göras i form av programinslag eller tidningsartiklar. Enligt tidigare erfarenheter når man en stor publik och får i bästa fall in både växter och tips om exempelvis gamla trädgårdar och personer med kunskap om gamla växter. Växtmaterial på lokaler som odlas eller har odlats tämligen intensivt av människan, på torpar- och bondgårdar och trädgårdar, kolonier, kyrkogårdar och prästgårdar, kommer i fokus i denna typ av inventering. Materialet kan skickas in direkt av allmänheten. En nackdel kan vara att man inte når personer som lever ett mer eller mindre isolerat liv, och inte nås via massmedia. Därmed riskerar man också att missa värdefullt växtmaterial. Ett annat problem kan vara att man får in för mycket växter med perifert värde. Därför är det viktigt att noga avgränsa frågeställningen och att vara mycket tydlig i sina formuleringar. Metoden är lätt att avgränsa geografiskt och bör fungera bra på ett välkänt material, men har en begränsad kontinuitet. 3.2 Metoder som bygger på tidigare inventeringar Tidigare inventeringar kan också vara till god hjälp. De viktigaste i det här sammanhanget är florainventeringarna som ligger till grund för de svenska landskapsflororna. Till de tidigare gjorda inventeringarna hör också dem som utförts inom ramen för NGBs verksamhet. Dessa har särskilt omfattat vallväxterna, men också frukt- och bärarter (bilaga 1). Inventeringarna har huvudsakligen genomförts i geografiskt väl definierade områden. Ytterligare en metod kan vara att studera relevant litteratur (t.ex. om slottsparker, herrgårdsmiljöer, trädgårdshistoria m.m.) i syfte att ge ett bra underlag för inventering av särskilda arter, t.ex. parkträd Florainventeringsmetoden Det finns aktiva floraprojekt i de flesta svenska landskap. De allra flesta av dessa har fört dataregister över rapporterade arter/sorter. Även om floraprojekten i första hand behandlar den vilda floran har kvarstående eller förvildade kulturväxter i allmänhet också registrerats. Bland de landskap som har relativt nyligen publicerade floror finns Ångermanland, Härjedalen, Västmanland och Dalsland, Östergötland, Öland och Halland. För landskapen Småland, Gotland och Västergötland är inventeringarna i stort sett avslutade. Långt gångna inventeringar finns även för Bohuslän och Skåne. I registerna kan man finna detaljerade uppgifter om var en viss växt har påträffats. Med hjälp av de geografiska angivelserna kan sedan en kompletterande inventering göras med stor precision. Förutom angiven lokal är det sannolikt av vikt att även undersöka och inventera ren kulturmark i respektive lokals närhet. Material insamlas och analyseras av en expert. Eventuellt tas även material för vidare odling. Landskapsflorametoden kan tillämpas på växtgrupper som både är vildväxande i Sverige och som rubriceras som kvarstående eller trädgårdsflyktingar. Goda exempel är Spiraea, Rosa och Narcissus. Kontaktpersoner för aktuella projekt kan nås genom Sveriges Botaniska Förening och ArtDatabanken. 15

22 3.3 Nätverksmetoden Den tredje metoden bygger på arbete i lokala eller regionala nätverk. Här är det olika organisationers förmåga att bidra som kommer att prövas. Modellen kan exempelvis byggas upp som följer. Det lokala eller regionala centrat (t.ex. Fredriksdals friluftsmuseum, Julita lantbruksmuseum, Göteborgs botaniska trädgård) bjuder in sitt nätverk till information om förestående inventering. Nätverket kan bestå av länsstyrelser, konsulenter, botaniska föreningar, lokala trädgårdsföreningar, stadsträdgårdsmästare och äldre trädgårdsmästare, hembygdsföreningar, koloniträdgårdsföreningar, hushållningssällskap, etc. Intresserade och kompetenta personer väljs som representanter för föreningar, myndigheter och institutioner i detta nätverk. Tillsammans med dessa läggs sedan en inventeringsplan upp där särskilt viktiga eller geografiska områden med förmodad potential prioriteras. En gemensam sammanfattning av läget och metoder sker. Eventuellt genomförs också en kortare utbildning varefter nätverket får arbeta. Med detta system kan man förmodligen täcka alla sorters växter och nå alla sorters lokaler från trädgårdar till ren natur. Arbetet enligt denna metod får automatiskt en större kontinuitet och är direkt lämplig även för det mer långsiktiga arbetet med bevarande av genresurser i landet. 3.4 Utnyttjande av fastighetsregistret För att nå personer som inte eller svårligen kan nås via massmedia, kan studier av fastighetsregistret användas. Målet är då att lokalisera gårdar med kontinuerligt ägande och boende inom en släkt. Fastighetsregistret erbjuder också möjligheter att söka fastighetsägare inom en viss ålderskategori, t.ex. äldre brukare. Sådana personer håller oftare fast vid äldre sortmaterial, och kan vara rika källor till kunskaper om brukningsmetoder och traditionellt nyttjande. Metoden utnyttjades delvis inom pilotinventeringen av rova under Häradskartemetoden Metoden tar sin utgångspunkt i äldre häradskartor (företrädesvis från 1800-talet). Inventeringen genomförs huvudsakligen i områden med äldre gårds- eller byggnadsmiljöer. Själva inventeringsarbetet kan göras från bil eller till fots. Metoden utnyttjades för att inventera rosor i Roslagen och Stockholms skärgård. 3.6 Bedömning av metoderna Uppropsmetoden och florainventeringsmetoden är viktiga i de initiala skedena av bevarandearbetet om vissa arter/artgrupper ska samlas in, eller om man avser att inventera bestämda områden eller regioner. Uppropsmetoden kan också fungera bra i syfte att fånga in kvarliggande frömaterial. Den långsiktiga effekten är däremot sannolikt mer begränsad. En investering i kunskapsuppbyggnad och igångsättning av en utvecklingsprocess hos en större grupp inom det nationella programmets nätverk bör däremot ha större uthållighet. Metoden att utnyttja fastighetsregistret metod 4 bedöms kunna utgöra ett bra komplement till de föreningskontakter som kan knytas i nätverksmetoden metod 3. Ett problem i sammanhanget är dock att fastighetsregistrets information är kostnadsbelagd för externa användare. Större urvalsarbeten i syfte att finna fastigheter av viss ålder eller ägandestruktur, eller brukare i en viss ålderskategori, kan bli kostsamma. 16

23 3.7 Utvärdering av pilotinventeringarna och andra inventeringar De provinventeringar som har utnyttjat uppropsmetoden har i allmänhet gjort detta i fackpress, populärtidskrifter och veckopress. Någon enstaka har nyttjat TV-mediet med dess möjlighet till stort genomslag (t.ex. narcissprojektet). Ett flertal olika växtslag har omfattats av denna metod: lantbruks- och köksväxter, pelargoner, humle och rosor. Generellt kan resultaten betecknas som goda och mycket material har kommit in till projekten. Ett problem med uppropsmetoden har dels varit att det i vissa fall har kommit alltför mycket material. En del inkommande material har dessutom saknat fullgod dokumentation vilket gör att de insamlade växtproverna blir nästintill värdelösa. Det är således mycket viktigt att uppropens målgrupper (allmänheten, odlare, konsulenter, m.fl.) görs uppmärksamma på det faktum att materialet måste åtföljas av så fullödig dokumentation som möjligt. NGB gjorde insamlingar i Finland under tidigt 80-tal och nyttjade då flera olika informationskanaler: lantbrukets informationscentraler, lokal- och länstidningar samt lokalradio. Följande citat från Matti Erkamo är säkert också relevant för svenskt vidkommande: Det var meningen att så många gamla sorter som möjligt skulle insamlas. Ingen av ovan nämnda metoder kan enbart ge ett önskat resultat utan man måste använda en kombination av olika system. Mest betjänades man av lantbrukscentraler, agrologer och länstidningar. Några av lantbrukssekreterarna samt 4H-konsulenterna var av ovärderlig hjälp för insamlingsarbetet. Påverkan genom lokala tidningar var en besvikelse, men tydligen påverkade de indirekt, för jordbrukarna kom ihåg artikeln i den lokala tidningen när de läste länstidningsartikeln. De kontaktade konsulenter eller diskuterade insamlingen med sina grannar. Lokalradion gav bra ytterligare information i de fall där tidningsartikeln hade publicerats strax före radioprogrammet. Av erfarenhet kan jag säga att frågeformulär och informationsbrev borde skickas redan före våren, gärna i mars. På så sätt kunde insamlaren få adresser till odlare av lantsorter redan när arbetet påbörjas. Därigenom blir det lättare att göra någon form av tidtabell för insamlingsresan. Det skulle vara önskvärt om en tidning kunde följa med under resans gång och berätta för läsarna om påträffat material och sällsynta fynd. Något projekt noterar att den stora tillströmningen av växtmaterial (främst sticklingar) gjorde det hela mycket arbetskrävande. Man bör således ha en beredskap för att ta hand om stora mängder vegetativt växtmaterial. Ett par projekt har utnyttjat nätverksmetoden och då både föreningsnätverken för särskilda växtslag (Rosensällskapet) och sådana av mer bred karaktär (Namsa m.fl.). Erfarenheterna har varit blandade och både positiva och negativa resultat rapporteras. En generell slutsats är att metoden hittills har prövats för lite och att den bör kunna ge bättre resultat om de enskilda medlemmarna kontaktas och bibringas fullödig information. Många av dem som tillhör olika specialföreningar har ofta ett varmt intresse för växtslaget ifråga och vill gärna hjälpa till. Ett exempel på detta är NGBs inventering av humle som via hembygdsföreningarna fick ett stort gensvar. Inventeringen av rova i västra Värmland gjordes också till stor del genom telefonkontakter med personer i lokala nätverk och detta föll mycket väl ut. Beredvilligheten att hjälpa till var stor och den lokala kunskapen är många gånger unik och omfattande. Många lokalföreningar har också medlemsblad som kan sprida budskapet. Ännu mer effektiva kan inventeringarna bli om de också koncentreras till särskilda mål. Exempel på sådana utgör gamla torp, prästboställen, äldre handelsträdgårdar, institutionsträdgårdar och andra typer av trädgårdar som tidigare har lokaliserats i samband med flera olika projekt. Här är chanserna stora att finna äldre frukträd och bärbuskar, liksom kvarstående perenner av prydnadsväxter och krydd- och medicinalväxter. Inventeringen av rumsväxter skulle också kunna bedrivas på detta sätt. Möjligheten att använda fastighetsregistret utnyttjades i begränsad omfattning i samband med rovinventeringen i Värmland. Den slutgiltiga bedömningen var att fastighetsregistret i kombi- 17

24 nation med blå kartan där odlad och öppen mark framgår skulle kunna vara ett fullt möjligt arbetssätt. Det återstår ännu att pröva metoden på ett större område. Ett projekt har försökt att använda de gamla häradskartorna för att utifrån äldre fastighetsbeskrivningar återfinna ödetorp och andra lämpliga växtlokaler. Metoden visade sig dock alltför ineffektiv uttryckt som fynd/avsatt tid och rekommenderas därför inte i det fortsatta arbetet. Äldre florainventeringar (t.ex. Smålands- och Gotlandsinventeringen) har bland annat utnyttjats vid eftersök av rosor. Metoden visade mycket tydligt att effektivitet i termer av fynd per arbetsinsats kräver lokala floraguider med god kännedom om förhållandena och växtplatserna. 3.8 Insamling av fröförökade växter Inventeringen bör utformas på två sätt för att nå så stor publik som möjligt: 1. Upprop till allmänheten. Uppropet bör utformas som en intresseväckande annons eller liknande och släpps i olika media under en längre tid för att hålla intresset uppe. Detta bidrar också till att sprida ut omhändertagandet av eventuellt inkommande frö. Lämpliga media omfattar: Radio och TV (Natur- och trädgårdsprogram, lokalradiostationer) Tidningar (Av många olika slag: dags- och veckotidningar, lokala dagstidningar, populäroch specialtidskrifter) Organisationer (FOR, hembygdsföreningarna, hushållningssällskapen, SNF) POMs hemsida 2. Riktade förfrågningar. Dessa vänder till institutioner av specialkaraktär och görs per brev eller telefon till: Universitet/högskolor/museer Fröföretag Frökontrollanstalter Lantbruksskolor/naturbruksgymnasier Äldre plantskolor/handelsträdgårdar 3.9 Slutsatser Nedanstående tabell sammanfattar förslagen på inventeringsmetoder för de aktuella växtslagen. Metod Växtgrupp Typ Upprop Florainventeringar Nätverk Fastighetsregistret Jordbruksväxter X Fröförökade nyttoväxter X X (X) Krukväxter X X Trädgårdsväxter Perenner X X# Lök- & knölväxter X X X Träd X X Buskar X X (Vattenväxter)* (Grönytegräs)* X Krydd- & medicinalväxter X X Fruktträd/nötter Bärbuskar # T.ex. Koloniträdgårdsförbundet, Trädgårdsamatörerna, m.fl. * Lågprioriterad grupp 18

25 Sammandrag Inventeringsarbetet kommer huvudsakligen att bedrivas i form av upprop samt genom lokala och regionala nätverk. Uppropen ska dels spridas till allmänheten genom olika media (press, radio, TV) och dels i form av riktade förfrågningar till verksamheter som kan tänkas härbärgera växtmaterial (t.ex. fröföretag, äldre plantskolor). För vissa utvalda växtgrupper (lök- och knölväxter, krydd- och medicinalväxter, fruktträd/nötter) kommer landskapsflorainventeringarna att utnyttjas. 19

26

27 4 Hur tas materialet tillvara? 4.1 Ex situ För fröförökat material ska gälla att där grobarheten, och därmed levnadsdugligheten, inte är känd ska allt insamlat utsäde skickas in till NGB för omedelbar torkning och infrysning. Därmed avbryts den degenererande processen. Fröproverna kan senare i lugn takt undersökas för grobarhet. Långtidsbevarande av fröinsamlade kollekter (accessioner) ska ske vid NGB. Vegetativt förökat material kommer att genomgå tre huvudsteg: dokumentation och eventuell insamling, utvärdering samt slutförvaring. Under dokumentationsfasen noteras så mycket som möjligt om växten enligt det förslag till utvidgat protokoll som lämnats i bilaga 8. Vilka insamlingsprinciper som ska gälla för växtslaget i fråga tas under förberedelsefasen. Utgångspunkten bör vara att så lite material som möjligt samlas in i samband med dokumentationen. Beslut om insamling ska grundas på de uppgjorda insamlingsprinciperna, inventerarens utbildning och kompetens samt de specialgjorda insamlingshandledningar som måste tas fram för växtslagen eller växtgrupperna. Insamlat material bör föras till en plats (friluftsmuseum, botanisk trädgård, forsknings- eller förädlingsinstitution) för åtminstone tillfälligt bevarande. Exakt var är beroende på vem som gör insamlingen och bör följa de(t) mandat som gäller för organisationen eller institutionen i fråga. Det är t.ex. rimligt att Balsgård, eller andra trädgårdar som håller fruktträd och bärbuskar, omhändertar denna typ av material. Prydnadsväxter bör kunna föras till botaniska trädgårdar eller andra mottagare med specialkompetens. Först därefter kan en grovindelning eller sovring av kollekterna göras (se nedan). Insamlingen ska samordnas av det föreslagna sekretariatet, bestående av NGB och CBM, som därmed får det operativa ansvaret för att arbetet blir gjort. Eventuella avtal med donatorer om insamlat material får göras med sekretariatet. Villkoren för långtidsbevarande bör avgöras med för arten/gruppen lämplig aktör inom POM. Säkerhetsbevarande av dubbletter bör garanteras. 4.2 In situ På samma sätt som moderträden av vissa äppelsorter sköts och hålls vid liv av enskilda personer/organisationer bör även annat växtmaterial kunna bevaras på motsvarande sätt och med liknande avtal. Detta omfattar även frömaterial som används i ett bevarande på gården. Dessa bör vara skriftliga. För många växtarter, där inget uttalat hot mot överlevnaden kan skönjas, är säkert detta en metod att föredra. Det är viktigt att i avtalet slå fast behovet av rätt hävd och skötsel. Det bör finnas lokala kontaktpersoner som med viss regelbundenhet besöker dessa in situ-platser och kontrollerar deras status. I händelse av försämringar i bevarandet (ändrade skötselmetoder, dödsfall, mm) ska kontaktpersonen agera så att (växt)arten/populationen/klonen/individen inte löper risk att utplånas. Ekonomisk ersättning bör inte vara en förutsättning för ett aktivt in situ-bevarande. POM bör sträva efter att få de ansvarstagande ägarna att se det som en nationell angelägenhet som man ska känna stolthet inför. Av den händelse ekonomisk ersättning ändå utkrävs ska andra bevarandesätt utredas. 21

28 4.3 Sovring av insamlat material Utsortering av dött eller onödigt frömaterial görs senast inom tre år efter insamling. För vegetativt förökat material bör detta ske tre-fyra år efter det att insamlingen gjordes (jfr. insamlingen av narcisserna). Därefter ska den eller de som är ansvariga för insamlingen, jämte expertis inom taxonomi eller odling, gemensamt gå igenom materialet för att gallra bort det minst värdefulla. Detta arbete kommer att kräva jämförande studier av befintligt (känt) material, vid behov utarbetande av deskriptorlistor, samt möjligen analyser av olika markörsystem. Dubbletter, utländska sorter som inte omfattas av något svenskt bevarandemandat samt okänt material utan fullgod dokumentation bör rensas ut. Rensning av virussmittade kollekter kan bli aktuell i synnerhet hos vissa ofta drabbade perenner (lök- och liljeväxter, vallbaljväxter, m.fl.). En mindre andel kan förväntas ingå i en framtida s.k. nationalsamling. Resterande material bör erbjudas deltagande organisationer, lokala klonarkiv och andra intressenter. Bevarandet av detta får ske efter mottagarens förutsättningar. 4.4 Rättigheten till materialet Vid insamlingar i inventeringssammanhang måste aktörerna i programmet ha ett gemensamt tillvägagångssätt så att rättigheter till material inte blir något problem. Det är av största vikt att informera väl innan insamlingen. Denna information måste vara tydlig och positiv. Begreppen bevara (kulturhistoriskt värde och för framtida bruk inom växtförädling) och nyttja (sorten kan vara av intresse redan nu) måste beskrivas extra tydligt. Det måste framgå att all inlämning av material är frivillig. Den slutliga utformningen av eventuella tillträdes- och utbytesavtal bör avvakta en översyn som för närvarande genomförs på uppdrag av Nordiska Rådet. Utgångspunkten ska vara att det bästa av det insamlade materialet ska förökas upp, marknadsföras och komma ut i odling. Detta är den mest uthålliga bevarandeformen. Det är därför rimligt att inventeringssekretariatet på sikt får teckna överenskommelser med lämpliga organisationer/förädlare/plantskolor som är beredda att ge högst ersättning för materialet. Sammandrag Insamlat frömaterial ska omhändertas av Nordiska genbanken för infrysning och vidare bearbetning för bevarande ex situ. Vegetativt förökat växtmaterial, som efter noggrann prövning samlats in, ska tillfälligt tas om hand av den som ansvarar för insamlingen. Efter ingående beskrivningsarbete ska beslut tas om materialets vidare användning. Vissa växtmaterial bör bevaras på den naturliga växtplatsen, dvs. in situ. Villkoren för detta bevarandesätt ska regleras i avtal. Villkoren för tillträde och nyttjande av insamlat material är ännu oklara. Den slutgiltiga utformningen av dessa bör avvakta en översyn som genomförs på uppdrag av Nordiska Rådet. 22