DOMSTOLSVERKETS RAPPORTSERIE. Nämndemannakårens sammansättning

Transkript

1 DOMSTOLSVERKETS RAPPORTSERIE Nämndemannakårens sammansättning Kartläggning av kåren samt utvärdering av rekryteringsarbetet valet 2006

2 Producerad av Informationsavdelningen, Domstolsverket, diarienummer Tryckt på Tabergs Tryckeri, Jönköping, november 2007

3 Nämndemannakårens sammansättning INNEHÅLL 1 Sammanfattning Grundläggande information Uppdraget Projektisation Bakgrund Nämndemannainstitutet Det senaste lagstiftningsarbetet Utförande Kartläggningen Enkätundersökningen Resultat Kartläggningen Enkätundersökningen Utvärdering Avslutande synpunkter Åldersstruktur Till nämndemän bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller tjänstgjort kortast tid cirkulation Val av kandidater som inte tillhör ett politiskt parti extern rekrytering Information Sammanfattning...18 Bilagor Bilaga 1 Kartläggningar Bilaga 2 Enkätfrågor Bilaga 3 Enkätsvar Bilaga 4 Övriga synpunkter 1 (18)

4 1 Sammanfattning Regeringens målsättning i det senaste lagstiftningsarbetet var att nämndemannakårens sammansättning, bl.a. vad gäller ålder, kön och etnisk bakgrund, efter det senaste valet i stort skulle återspegla strukturen hos den vuxna befolkningen. Den kartläggning av nämndemannakårens sammansättning som Domstolsverket (DV), med hjälp av Statistiska Centralbyrån (SCB), genomförde i maj 2007 visar att könsfördelningen alltjämt är jämn, att andelen nämndemän med utländsk bakgrund har ökat och uppgår till 16,5 procent jämfört med 18 procent i kontrollgruppen samt att åldersfördelningen, trots en viss förbättring, fortfarande är ojämn med en kraftig överrepresentation av äldre nämndemän. Nämndemannakårens sammansättning är således ännu inte tillräckligt allsidig. SCB har även utfört en enkätundersökning för DV:s räkning. Syftet med undersökningen var att utvärdera hur de nominerande och väljande en arbetade i samband med det senaste ordinarie valet av nämndemän, för att uppnå målsättningen att bredda rekryteringen av nämndemän. Av enkätundersökningen torde kunna utläsas att politiska partier och väljande församlingar inte i tillräcklig utsträckning arbetade på ett sådant sätt att regeringens målsättning uppnåddes. Av enkätsvaren framgår bl.a. att det var mycket ovanligt med rekrytering av kandidater som inte tillhörde ett politiskt parti och mindre vanligt att de arbetade aktivt med att få uppdraget som nämndeman att cirkulera bland medborgarna. Nästan hälften av dem som har svarat på enkäten har dessutom angett att utsedda personer brukar ha uppdraget som nämndeman fler än två mandatperioder. Det var dock ganska vanligt att det arbetades särskilt med att rekrytera personer från grupper som är underrepresenterade (t.ex. unga personer och personer med utländsk bakgrund). 2 (18)

5 2 Grundläggande information 2.1 Uppdraget DV fick den 19 april 2007 i uppdrag av regeringen att utvärdera hur de nominerande och väljande en arbetade i samband med det senaste ordinarie valet av nämndemän för att uppnå målsättningen i proposition 2005/06:180 att bredda rekryteringen av nämndemän. DV skulle även kartlägga nämndemannakårens sammansättning efter valet och i samband därmed utvärdera om målsättningarna i propositionen har uppnåtts vad avser nämndemannakårens åldersmässiga sammansättning, etniska representativitet och representativitet i förhållande till befolkningen i stort. Uppdraget skulle redovisas senast den 30 november Regeringen förtydligade därefter, på begäran av DV, att kartläggningen av nämndemannakårens sammansättning endast skulle avse kårens sammansättning med beaktande av kön, etnicitet och ålder. 2.2 Projektisation Uppdraget har, under ledning av chefsjuristen Jörgen Nilsson, utförts av kammarrättsassessorn Anna Flyme Ahlstrand och hovrättsassessorn Camilla Lyckman. Även personalhandläggaren Anita Larsson har deltagit i projektet. 2.3 Bakgrund Nämndemannainstitutet Nämndemännens medverkan ska bidra till att domstolens avgöranden ligger i linje med allmänna värderingar i samhället, upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsskipningen samt tillgodose medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet (prop. 2005/06:180 s. 20). Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare, som är folkbokförd i en kommun eller i ett län eller den del därav som hör till domstolens domkrets, och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 föräldrabalken. Den som är t.ex. lagfaren domare, anställd vid domstol eller Skatteverket, åklagare, polisman eller advokat får inte vara nämndeman. För att nämndemännen ska uppfylla sin roll krävs att nämndemannakårens sammansättning i stort återspeglar befolkningsstrukturen såvitt avser ålder, kön, m.m. Det har återkommande riktats kritik mot nämndemannakårens representativitet i förhållande till befolkningsstrukturen. Regeringen har därför under en lång följd av år vidtagit åtgärder för att åstadkomma en bredare rekrytering av nämndemän. Redan 1980 tog regeringen initiativ till att kartlägga nämndemannakårens sammansättning och analysera de bakomliggande orsakerna till kårens sammansättning. Kartläggningen visade bl.a. att nämndemannakåren inte var så allsidigt sammansatt som vore önskvärt. Därefter har lagstiftningsåtgärder och informationsinsatser vidtagits för att nå syftet att bredda rekryteringen. Regeringen har också vid flera tillfällen gett DV i uppdrag att bl.a. utvärdera effekterna av genomförda lagändringar samt redovisa nämndemannakårens sammansättning avseende kön, ålder och yrke. 3 (18)

6 2.3.2 Det senaste lagstiftningsarbetet Inom ramen för beredningen av det senaste lagstiftningsarbetet (prop. 2005/06:180) gav Regeringskansliet i uppdrag åt SCB att undersöka nämndemannakårens sammansättning såvitt avser kön, ålder och etnisk bakgrund. Som kontrollgrupp vid undersökningen användes gruppen svenska medborgare som uppnått myndighetsåldern. Resultaten visade att könsfördelningen inom nämndemannakåren var helt jämn, att åldersfördelningen var ojämn med en övervikt på nämndemän över 60 år och att andelen nämndemän med utländsk bakgrund uppgick till ca 14 procent jämfört med ca 17 procent i kontrollgruppen. I nämnda lagstiftningsarbete konstaterade regeringen att nämndemannakåren bör vara allsidigt sammansatt men att det inte innebär att nämndemannakåren ska ha en sammansättning som helt motsvarar ett statistiskt genomsnitt av befolkningen eller att en viss samhällsgrupp ska vara företrädd bland nämndemännen. Regeringen menade dock att den reglering som styr rekryteringen av nämndemän bör vara utformad på ett sätt som främjar en sammansättning i nämndemannakåren som i stort återspeglar strukturen hos den vuxna befolkningen (prop. 2005/06:180 s. 20 f.). Regeringen ansåg att en rad åtgärder borde vidtas för att uppnå nämnda mål, dvs. att bredda rekryteringen samt att fler medborgare skulle rekryteras som nämndemän. Lagstiftningsarbetet resulterade i vissa lagändringar. Det infördes bl.a. en regel om cirkulation, dvs. att om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller tjänstgjort kortast tid, om att nämndemannakåren även ska vara allsidigt sammansatt avseende etnisk bakgrund, om rätt för nämndemän att få full ersättning för inkomstförlust som uppkommer på grund av uppdraget, om höjning av arvodesnivån från 300 kr till 500 kr, om rätt för nämndemän att få skälig ersättning för kostnader för barntillsyn, om att endast den som är lämplig för uppdraget får utses till nämndeman samt om rätt för en nämndeman att vara ledig från sin anställning i den utsträckning som behövs för att han eller hon ska kunna utföra sitt uppdrag. Någon övre åldersgräns för nämndemännen infördes dock inte. Regeringen angav också att de politiska partierna i framtiden borde vidta kraftfulla åtgärder för att bredda rekryteringen. Det infördes dock inte någon skyldighet för kommuner och landsting att välja viss del av nämndemännen utanför den partipolitiska gruppen. Inför val av nämndemän angavs istället att särskilda informationsinsatser borde genomföras i syfte att underlätta en bredare rekrytering av nämndemän (prop. 2005/06:180 s. 23 f.). Regeringen gav därefter, den 29 juni 2006, DV i uppdrag att genomföra sådana informationsinsatser. Arbetet resulterade i en särskild broschyr till de nominerande och väljande en, en särskild folder/broschyr till framtida potentiella nämndemän, en särskild webbkampanj samt en bilaga till Domkretsen som riktade sig till befintliga nämndemän. Kampanjen genomfördes i huvudsak under oktober Det ingick inte i uppdraget att göra utskick till landets alla hushåll eller göra kampanjer i radio och TV. Regeringen angav också att den, efter nästa ordinarie val av nämndemän, skulle genomföra en utvärdering av de nominerande och väljande ens arbete samt nämndemannakårens sammansättning med syfte att utvärdera om målsättningarna i nämnda proposition hade uppnåtts vad avser nämndemannakårens åldersmässiga sammansättning, etniska representativitet och representativitet i förhållande till befolkningen i stort. Regeringen påtalade särskilt att om en allsidig sammansättning av nämndemannakåren inte hade uppnåtts efter det senaste valet skulle regeringen 4 (18)

7 komma att föreslå mer genomgripande förändringar av förfarandet vid rekrytering av nämndemän (prop. 2005/06:180 s. 25). Den 30 oktober 2007 fanns det nämndemän, varav tjänstgjorde i tingsrätt, 655 i hovrätt, i länsrätt och 346 i kammarrätt. Antalet nämndemän uppgick i fastighetsdomstolarna till 405 och i migrationsdomstolarna till 998. Eftersom vissa personer tjänstgjorde som nämndemän i flera domstolar blir summan av samtliga nämndemannauppdrag fler än antalet nämndemän. 2.4 Utförande Uppdraget inleddes med en kartläggning av nämndemannakårens sammansättning. Därefter gjordes en enkätundersökning. Resultaten har sammanställts och därefter jämförts med regeringens målsättningar i prop. 2005/2006:180. Mot bakgrund av enkätsvaren gjorde DV ytterligare en kartläggning som avser nämndemannakårens sammansättning i tingsrätt respektive övriga domstolar. Denna kartläggning är främst av intresse för kommande undersökningar med hänsyn till att jämförelsematerial idag saknas. Resultatet från sistnämnda kartläggning redovisas endast i bilaga Kartläggningen DV har med hjälp av SCB kartlagt nämndemannakårens sammansättning, utifrån kön, etnisk bakgrund och ålder, som den såg ut i maj Som kontrollgrupp har använts gruppen svenska medborgare som uppnått myndighetsåldern per den 31 december Kartläggningen har jämförts med motsvarande kartläggning som regeringen genomförde i samband med det senaste lagstiftningsarbetet (se prop. 2005/06:180 och kapitel i denna rapport). Resultaten redovisas i bilaga 1. För en kortare sammanställning, se avsnitt Enkätundersökningen Enkätundersökningen utfördes av SCB på uppdrag av DV. Undersökningen genomfördes i samtliga kommuner och landsting under tiden augusti september 2007 genom en postenkät, se bilaga 2. Syftet med undersökningen var att undersöka hur de nominerande och väljande en arbetade i samband med det senaste ordinarie valet av nämndemän. Eftersom mottagarna av enkäten inte var kända, det var ont om tid och dessutom sommar, skickades blanketterna ut i paket till samtliga kommuner och landsting, totalt 312 paket. I paketen fanns det en instruktion om hur utdelningen av blanketterna skulle gå till. I varje paket fanns tio kuvert innehållande en blankett, ett tack- och påminnelsekort samt en påminnelse med en blankett. Varje parti som är representerat i fullmäktige (nominerande ) och fullmäktige (väljande ) fick en enkät. Efter ca en vecka från att den första enkäten delades ut, delades ett tack- och påminnelsekort ut. Efter ytterliggare en vecka fick varje parti och fullmäktige en sista påminnelse med en ny enkät. Varje kommun och landsting fick i uppdrag att återrapportera antalet faktiskt utdelade enkäter. Det var 168 kommuner och landsting som återrapporterade hur många enkäter de hade delat ut. Från dem som inte rapporterade något har SCB antagit att samliga enkäter delades ut. Av de enkäter som delades ut inkom enkätsvar. Svarsprocenten är för kommunerna 47 procent och för landstingen 79 procent. Den sammanlagda svarsprocenten är 57. Svarsprocenten är vad som kan förväntas, särskilt mot bakgrund av att enkäten skickades ut i slutat av sommaren. Att landstingen har en högre svarsprocent behöver inte innebära att de besvarade enkäten i större utsträckning än kommunerna, utan det kan bero på att landstingen var bättre på att återrapportera hur många enkäter som delades ut. 5 (18)

8 Öppna svar och kommentarer lämnades av ca 500 av dem som svarade på enkäten. Av de öppna kommentarerna framgår att många små partier inte har möjlighet att nominera nämndemän och att de därför har haft svårt att svara på enkäten. Den faktiska svarsfrekvensen för frågorna i enkäten kan därför vara lägre än 57 procent. Resultatet av undersökningen redovisas i tabeller i excelformat. Samtliga tabeller återfinns i bilaga 3. Varje fråga redovisas för kommuner, landsting och samtliga. Eftersom en del svarande kryssat i både landsting och kommun eller lämnat frågan obesvarad är summan av kommuner och landsting färre än de antal svarande som finns under samtliga. För varje fråga går det att utläsa vad de nominerande respektive väljande en har svarat för grupperna ovan. Det finns även en kategori vet ej. Denna kategori består av dem som har markerat både väljande och nominerande på fråga 2 i enkäten. Samtliga resultat redovisas i procent. Frågorna 3a, 3b, 5b, 6b, 7, 8, 11, 13a och 13b är frågor där de som besvarat enkäten kunnat ange flera alternativ varför summan blir mer än 100 procent. Vid utformningen av enkäten utgick DV från att alla som arbetade med nämndemannavalet hade tagit del av den information som DV skickade ut hösten 2006 och att de därmed hade kännedom om den nya lagstiftningen. DV utgick vidare från att det är fråga om ett uppdrag utan anknytning till partipolitik och att de nominerande och väljande en hade klart för sig i vilken egenskap de besvarade enkäten. Det har dock visat sig att dessa antaganden inte var helt korrekta. Flera av dem som besvarade enkäten kände t.ex. inte till de nya ersättningsreglerna. Det var vidare svårt att göra en enkät som alla hade lätt att känna igen sig i och därmed lätt att svara på. Verkligheten skiljer sig åt för små och stora partier, små och stora kommuner, kommuner och landsting samt nominerande och väljande. Små partier, med ingen eller endast någon nämndeman att nominera, kan därför ha haft svårt att svara på enkäten. Det visade sig vidare att det är stor skillnad på hur det är tänkt att rekryteringen ska ske och hur den gick till i verkligheten, vilket kan ha medfört att vissa hade svårt att förstå enkätfrågorna. Svaren får mot bakgrund av detta, tolkas med viss försiktighet. Med hjälp av de öppna svaren och de under vissa frågor lämnade kommentarerna, går det dock att dra vissa slutsatser av enkätsvaren. 6 (18)

9 3 Resultat 3.1 Kartläggningen Nedan redovisas resultaten av två kartläggningar som har gjorts av nämndemannakårens sammansättning avseende kön, etnisk bakgrund och ålder. Under förra mandatperioden gjorde regeringen med hjälp av SCB en kartläggning och i maj 2007 gjorde DV motsvarande kartläggning med hjälp av SCB. Siffrorna inom parentes avser kontrollgruppen svenska medborgare äldre än 17 år. Före valet Efter valet Kvinnor 50 % (51 %) 50 % (51 %) Utländsk bakgrund 14 % (17 %) 16,5 % (18 %) Äldre än 60 år 55 % (32 %) 50 % (31 %) Yngre än 40 år 9 % (34 %) 15 % (35 %) Könsfördelningen är fortfarande helt jämn. Andelen nämndemän med utländsk bakgrund (utrikes födda, inrikes födda med en eller två utrikes födda föräldrar) har förbättrats och överensstämmer i stort med kontrollgruppen. Beträffande ålder är det fortfarande en kraftig överrepresentation av nämndemän som är 60 år och äldre och en motsvarande underrepresentation av nämndemän i åldersgruppen yngre än 40 år. En viss förbättring har dock skett när det gäller ålderssammansättningen, men det är fortfarande långt kvar till en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder. DV har haft kontakt med åtta domstolschefer för att få en uppfattning om hur situationen ser ut på deras domstolar. Vid flera domstolar har märkts en föryngring av nämndemannakåren. Någon domstol påtalar att regimskiftet inneburit rotation bland nämndemännen. Vid en av de domstolar som har fått en märkbar föryngring av kåren noteras dock att de yngre nämndemännen har sämre närvaro och att de inte heller anmäler förhinder i samma utsträckning som de äldre. En annan domstol har uppgett att flera yngre nämndemän har avsagt sig uppdraget. Några domstolar har också uppgett att yngre nämndemän inte har möjlighet att ta mål i samma utsträckning som pensionärer, vilket medför att de äldre nämndemännen dömer i större utsträckning än de yngre. Det nämnda kan innebära att åldersfördelningen utifrån antalet uppdrag är sämre än den ovan redovisade. 7 (18)

10 3.2 Enkätundersökningen Enkäten bestod av 13 frågor samt en möjlighet för dem som svarade att i slutet av enkäten lämna övriga synpunkter på rekryteringsarbetet. Fråga 1 och 2 ställdes för att få information om i vilket personen som svarade på frågorna var verksam, dvs. om personen arbetade med rekrytering i en kommun eller ett landsting samt med nominering eller val av nämndemän. Därefter ställdes således 11 frågor, vars resultat i korthet redovisas nedan. Nedan återges också en sammanfattning av de allmänna synpunkter som lämnats. Enkätfrågorna och enkätsvaren i tabellform finns i sin helhet i bilaga 1 och 2. Det ställdes inte några frågor som avser könsfördelning, eftersom denna under en längre period har varit jämn. Fråga 3 a Hur nominerades nya kandidater som inte tillhör ett politiskt parti till nämndemannauppdraget? Det har varit möjligt att ange flera svarsalternativ. Så många som 46 procent har dock inte svarat på denna fråga. De som har lämnat ett svar har till övervägande del angett att nya kandidater som inte tillhörde ett politiskt parti rekryterades efter förslag från partiet (41 procent). Därefter är det vanligaste svaret att nominering skedde efter förslag från den enskilde. Ett annat svar som flera har angett är återval. Som svar på denna fråga har också kunnat väljas alternativet förslag från annan och i fritext ange hur nomineringen gick till. Några har valt detta alternativ och då i många fall svarat att de endast nominerade kandidater som tillhörde partiet. Av ett svar framgår också att enligt partiets stadgar får endast medlemmar väljas till nämndemän. Fråga 3 b Hur nominerades nya kandidater som tillhör ett politiskt parti till nämndemannauppdraget? Flera svarsalternativ har varit möjliga att ange. Av svarande med kommunal anknytning har 6 procent avstått från att svara på frågan. Samtliga med landstingsanknytning har svarat på frågan. Förslag från partiet var enligt enkätsvaren det i särklass vanligaste sättet att nominera nya kandidater som tillhör ett politiskt parti. Så många som 85 procent har angett detta alternativ. Många svarande har också angett att nya kandidater nominerades efter förslag från den enskilde och genom återval. Vad gäller kommunerna skiljer det sig dock mellan hur de nominerande och väljande en har svarat vad gäller alternativet förslag från den enskilde. Det är betydligt fler av de nominerande en som har angett detta svarsalternativ jämfört med de väljande en. Även vad gäller denna fråga har det varit möjligt att ange ett annat sätt att nominera än vad som anges i svarsalternativen. Många av de svarande har här angett att nominering skedde genom valberedning/nomineringskommitté. Andra återkommande svar är att kandidater nominerades av partikamrater, politiska föreningar och andra partier. 8 (18)

11 Fråga 4 a Rekryterade ni nämndemän även från sådana kandidater som inte är medlemmar i ett politiskt parti? Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. Ett fåtal (5 procent) har inte besvarat frågan. Det mest förekommande svaret är att kandidater som inte är medlemmar i ett politiskt parti inte rekryterades (83 procent). Endast 6 procent har angett att rekrytering skedde av icke medlemmar. De väljande en i landstingen har dock svarat att extern rekrytering inte förekom alls. Några få (5 procent) har angett att de inte känner till om så skedde. Fler bland de väljande än de nominerande en har också uppgett att de inte känner till hur det förhöll sig i detta avseende. Fråga 4 b Hur stor andel rekryterades externt? De som har svarat att de rekryterade nämndemännen från sådana kandidater som inte är medlemmar i ett politiskt parti, har fått svara på hur stor andel som rekryterades på detta sätt. Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. Kommunernas och landstingens svar skiljer sig åt, varför de under denna punkt redovisas separat. Kommunerna: Några valde att inte besvara denna fråga, närmare bestämt 9 procent. Knappt en tredjedel har angett att fler än 10 procent av nämndemännen som rekryterades inte var medlemmar i ett politiskt parti. Därefter har det vanligaste svaret varit att mindre än 1 procent rekryterades på detta sätt, tätt följt av alternativen 5 och 10 procent. Landstingen: Samtliga landsting som har haft möjlighet att besvara frågan har gjort det. Drygt hälften av dem som har besvarat frågan har angett att 5 procent av nämndemännen rekryterades externt. Därutöver framgår av svaren att i knappt en femtedel av fallen är 1 procent av nämndemännen inte medlemmar i ett politiskt parti. Lika vanligt är det att fler än 10 procent av nämndemännen rekryterades externt. Det bör noteras att svaren i denna del kan bli missvisande eftersom den som endast rekryterade en person kommer att påverka svarsresultatet lika mycket som den som rekryterade flera kandidater. Det går vidare inte att beräkna hur många nämndemän som rekryterades externt. Fråga 5 a Arbetade ni särskilt med att rekrytera personer från grupper som är underrepresenterade (t.ex. unga personer och personer med utländsk bakgrund)? I denna fråga har det endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. Det är 6 procent som inte har besvarat frågan. Av kommunerna har drygt 40 procent svarat att de arbetade särskilt med att rekrytera personer från grupper som är underrepresenterade. Ungefär lika många har angett att de inte arbetade med denna fråga. Landstingen har i större utsträckning angett att de arbetade särkilt med att rekrytera personer från underrepresenterade grupper (57 procent). Både vad gäller kommuner och landsting har färre av de väljande en jämfört med de nominerande en angett att de arbetade med rekrytering av personer från grupper som är underrepresenterade. De väljande församlingarna har i större utsträckning än de politiska partierna angett att de inte känner till om de arbetade med denna fråga. 9 (18)

12 Fråga 5 b På vilket sätt arbetade ni med denna fråga? De som angav att de arbetade särskilt med att rekrytera personer från grupper som är underrepresenterade fick svara på följdfrågan hur de arbetade med denna rekrytering. Flera svarsalternativ har varit möjliga att ange. Nästan alla som har haft möjlighet att besvara frågan har gjort det. Många har angett att de arbetade med denna uppgift genom personlig kontakt. Andra, mindre vanliga sätt, har varit att skicka information genom brev, hålla informationsmöten alternativt tillhandahålla DV:s material. De nominerande och väljande en har lämnat i stort samstämmiga svar. Det är dock mer förekommande hos landstingen än kommunerna att informera genom brev och hålla informationsmöten. Några har angett andra alternativ än de som angavs i enkäten, bl.a. att frågan diskuterades inom partiet, på medlemsmöten samt i valberedningen. Fråga 5 c Vad är skälet till att ni inte gjorde det? De som angav att de inte arbetade särskilt med att rekrytera personer från grupper som är underrepresenterade fick svara på följdfrågan vad skälet var att de inte gjorde det. Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. De flesta som kunde besvara frågan gjorde det. Flera angav att de saknade behov av att göra det (43 procent), inte hade tillräckligt med resurser (18 procent) eller att de inte kände till att de borde göra det (11 procent). Drygt en femtedel utnyttjade möjligheten att ange annat skäl till varför de inte arbetade aktivt med denna fråga. Utav dessa har många angett att de redan hade kandidater för uppdraget, att kommunen eller partiet endast fick rekrytera en eller ett fåtal personer till uppdraget och att det inte var aktuellt med nyrekrytering utan endast återval. Någon angav också att de inte hade bra metoder och en annan att de hade för kort tid på sig. Fråga 6 a Arbetade ni aktivt med att få uppdraget som nämndeman att cirkulera bland medborgarna? Frågan avser om de nominerande och väljande en arbetade aktivt med att välja personer som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid (cirkulation). Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ och svarsfrekvensen har varit hög. Sett till samtliga svarande har 60 procent uppgett att de inte arbetade aktivt med cirkulation. Det är dock 22 procent som har uppgett att de arbetade aktivt. Av enkätsvaren framgår att landstingen arbetade mer aktivt med frågan än kommunerna (29 resp. 22 procent), detta gäller såväl de nominerande som väljande en. Fråga 6b Vilka åtgärder vidtog ni? Eftersom det endast är de som har uppgett att de aktivt arbetade med att få uppdraget att cirkulera som har besvarat denna fråga, är svaren till antalet inte så många. Nästan alla som har kunnat besvara frågan har dock gjort det. Flera alternativ har kunnat väljas. Personlig kontakt dominerade som metod (89 procent). Det var vidare ganska vanligt att informationsmöten hölls (27 procent). Det förekom också information genom brev (20 procent), tillhandahållande av DV:s material (9 procent) och utskick (12 procent). Av svaren framgår att landstingen generellt har varit mer aktiva än kommunerna och nominerande mer aktiva än väljande. Det går också att utläsa att det i kommunerna var särskilt vanligt med personlig kontakt (90 procent). Bland dem som har lämnat öppna svar (7 procent) har många angett att hänsyn togs till cirkulation i själva nomineringsprocessen. 10 (18)

13 Fråga 6 c Vad är skälet till att ni inte gjorde det? De nominerande och väljande en som inte arbetade aktivt med att få uppdraget att cirkulera fick ange varför de inte gjorde det. Eftersom många av dem som besvarade enkäten inte arbetade aktivt, är det många som har svarat på frågan. Svarsfrekvensen har varit bra. Av dem som besvarat frågan har 49 procent uppgett att de saknade behov av att arbeta aktivt med cirkulation, 12 procent angett att de inte kände till att de borde arbeta aktivt med detta och 17 procent uppgett att de inte hade tillräckligt med resurser. Annat alternativ har lämnats av 17 procent. Av landstingen är det 42 procent som har uppgett att de saknade behov av att arbeta med frågan. Landstingen har också i större utsträckning (25 procent) lämnat öppna svar. Av de öppna svaren framgår t.ex. att många partier hade få eller inga poster att tillsätta, att medlemmarnas vilja var styrande, att det fanns få intresserade och att det var fråga om återval av befintlig nämndeman. Det förefaller dock som om flera av dem som har lämnat öppna svar har uppfattat frågan som om den enbart avsåg arbetet med att öka de underrepresenterade gruppernas andel. Regeln om cirkulation avser emellertid också att få fler medborgare att åta sig uppdraget som nämndeman. Svaren får med hänsyn till detta tolkas med viss försiktighet. Fråga 7 Vilken information tog ni fram om föreslagna nämndemän? Svarsfrekvensen har varit bra och det har gått att välja flera alternativ. Landstingens och kommunernas svar skiljer sig åt, varför de redovisas separat. Kommunerna: Av kommunerna tog 54 procent fram uppgift om ålder, 28 procent uppgift om etnisk bakgrund, 29 procent uppgift om yrke och 80 procent uppgift om lämplighet. Landstingen: Av landstingen tog 73 procent fram uppgift om ålder, 50 procent uppgift om etnisk bakgrund, 48 procent uppgift om yrke och 81 procent uppgift om lämplighet. En stor andel av dem som har besvarat enkäten tog således fram information om lämplighet, detta är särskilt tydligt när det gäller de nominerande en. Det var 8 procent av kommunerna och 3 procent av landstingen som inte tog fram någon information alls. Bland de väljande en i kommunerna är det så många som 21 procent som inte tog fram någon information. Av kommunerna tog 12 procent fram annan information. För landstingens del tog 14 procent fram annan information. Av de öppna svaren framgår att annan vanlig information som togs fram är om kandidaten är kvinna eller man, intresse för uppdraget, tidigare erfarenhet och bostadsort. Till stor del handlar det om information som togs fram genom personlig kännedom. Fråga 8 Hur gjorde ni bedömningen av om en person är lämplig för uppdraget som nämndeman? Svarsfrekvensen har varit bra och det har gått att välja flera alternativ. De flesta (87 procent) gjorde en lämplighetsbedömning utifrån personlig kännedom, följt av rekommendationer (36 procent). Landstingen använde i större utsträckning än kommunerna rekommendation (61 procent jämfört med 34 procent). Bedömning utifrån personlig kännedom gjordes i särskilt stor utsträckning av de nominerande en. Av de öppna svaren framgår också att det även förekom t.ex. intervjuer och samtal med föreslagna nämndemän. Det framgår vidare att bedömningen gjordes utifrån visat intresse och återval samt inom nomineringsförfarandet. 11 (18)

14 Fråga 9 Fanns det tillräckligt många lämpliga kandidater till uppdraget som nämndeman? Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. Svarsfrekvensen har varit bra. Nästan tre fjärdedelar (72 procent) har uppgett att det fanns tillräckligt många lämpliga kandidater. Det är en mindre andel (16 procent) som har svarat att de inte hade tillräckligt med kandidater. En större andel nominerande än väljande har svarat att det fanns tillräckligt många lämpliga kandidater. Landstingen har i större utsträckning än kommunerna svarat att de hade tillräckligt många lämpliga kandidater (81 procent jämfört med 74 procent). Fråga 10 Var det lätt att rekrytera nya nämndemän? Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. Svarsfrekvensen har varit bra. Nästan två tredjedelar (64 procent) har uppgett att det var lätt att rekrytera nya nämndemän. Det är 20 procent som har svarat att det inte var lätt att nyrekrytera. Landstingen har haft något lättare att rekrytera än kommunerna (71 procent jämfört med 65 procent). De nominerande en har i större utsträckning än de väljande en ansett att det var lätt att rekrytera. Fråga 11 Vad angavs som huvudskäl när en person tackade nej till uppdraget som nämndeman? Det är ca en tredjedel av de kommuner och ca en fjärdedel av de landsting som skickat in enkäten som inte har svarat på frågan. Det har gått att välja flera alternativ. Av dem som har svarat dominerar arbetssituationen som skäl för att tacka nej (39 procent för landstingen och 29 procent för kommunerna). Ekonomiska skäl har angetts av 19 procent och ointresse av 13 procent. Det har vidare varit 10 procent som har uppgett andra skäl. Av de öppna svaren framgår att det var vanligt förekommande att ingen tackade nej. Tidsbrist i största allmänhet och dålig ersättning är dock vanliga skäl. Som exempel anges också att det finns en hotbild/dålig säkerhet i domstolen och att den tillfrågade var osäker på sin förmåga att klara av uppdraget. I flera fall har något skäl inte uppgivits. Fråga 12 Hur länge brukar utsedda personer ha uppdrag som nämndemän? Det har endast varit möjligt att ange ett svarsalternativ. Det är 13 procent av dem som har skickat in enkäten som inte har svarat på frågan. Det är en stor andel av nämndemännen (40 procent för landstingen och 47 procent för kommunerna) som innehar uppdraget i mer än två mandatperioder. Därefter följer två mandatperioder (37 procent resp. 29 procent) och en mandatperiod (14 procent resp. 15 procent). Av de öppna svaren framgår att vissa hade svårt att svara på frågan eftersom antalet mandatperioder varierar kraftigt. Fråga 13 a Vad tror du är skälet till att nämndemannakåren inte representerar samhället i stort (Vi tror de underrepresenterade grupperna )? Det har varit möjligt att ange flera svarsalternativ. Hälften av dem som svarat tror att de underrepresenterade grupperna inte känner till verksamheten och 34 procent tror att de underrepresenterade grupperna saknar intresse för uppdraget. Vidare tror knappt en fjärdedel av dem som svarat att de underrepresenterade grupperna inte tror att de är välkomna. Det är 13 procent som inte har besvarat frågan. Ungefär lika många har angett att de inte vet varför nämndemannakåren inte representerar samhället i stort. 12 (18)

15 Fråga 13 b Vad tror ni är skälet till att nämndemannakåren inte representerar samhället i stort (Vi tror en )? Det har varit möjligt att ange flera svarsalternativ. Nästan hälften dem som svarat tror att skälet till att nämndemannakåren inte representerar samhället i stort beror på att de som arbetar med nominering och val inte arbetar aktivt med att rekrytera personer från dessa grupper. Ett annat skäl som har angetts av många (32 procent) är att de redan har intresserade personer. Ett fåtal (6 procent) har vidare angett att de tror att en inte är intresserade av att rekrytera personer från dessa grupper. Det är 13 procent som inte har svarat på frågan. Lika många har angett att de inte vet varför nämndemannakåren representerar samhället i stort. Övriga synpunkter I slutet av enkäten gavs möjlighet att lämna övriga synpunkter på rekryteringsarbetet, något som ca 500 av dem som besvarade enkäten har gjort. Vissa synpunkter har varit återkommande. Nedan ges en sammanfattning av dessa. I bilaga 4 finns möjlighet att läsa ett antal citat som speglar vad många har svarat. Allmänt om rekryteringsarbetet Ett stort antal av dem som har svarat på enkäten har påpekat att det har varit svårt för ett litet parti att överhuvudtaget arbeta aktivt med de frågor som berörs i enkäten, dvs. att arbeta för en allsidig sammansättning av nämndemannakåren, cirkulation och extern rekrytering. Av många kommentarer framgår att endast medlemmar i partiet rekryteras och att rekryteringen sker i samband med val till andra förtroendeuppdrag. Nämndemannauppdraget ses som ett uppdrag bland andra förtroendeuppdrag och kommer lätt i skymundan. Av de öppna svaren framgår också att den personliga kännedomen är viktig för att kunna bedöma om en person är lämplig som nämndeman, att ett nämndemannauppdrag ofta ses som ett hedersuppdrag, som ges som belöning för lång och trogen tjänst i partiet, och att många nämndemän önskar bli återvalda. De nominerande en anser att det är svårt att inte gå ett önskemål om återval till mötes. Unga personer uppfattas som mer flyttningsbenägna än äldre, vilket kan skapa problem med avhopp. Det framförs önskemål om en övre åldersgräns och/eller en begränsning av hur många mandatperioder som en nämndeman får ha uppdraget. Några förespråkar också en frilista för personer utan anknytning till ett parti. Det finns vidare en allmän inställning hos dem som har besvarat enkäten att det är viktigt med livserfarenhet och att en äldre nämndeman på grund härav kan vara mer lämplig än en yngre nämndeman. Flera har också angett att eftersom valutgången styr hur nämndemannauppdragen fördelas mellan partierna är det de största partierna som avgör vilka kandidater som ska väljas. Svårigheter att rekrytera förvärvsarbetande De flesta kommentarer avser frågan om ersättningens storlek. Denna fråga är ofta knuten till frågan om rekrytering av yrkesverksamma personer. Det har påpekats att arvodet behöver höjas betydligt för att ge uppdraget högre status. Av kommentarerna framgår att även om en nämndeman har rätt att ta ledigt från arbetet ses det inte alltid med blida ögon hos arbetsgivaren, att även de kollegor som kan få utföra nämndemannens arbetsuppgifter kan ha synpunkter samt att nämndemannen kan få arbeta igen den tid som nämndemannen varit borta, vid ett senare tillfälle. Det finns även ett visst missnöje med reseersättningen. (DV noterar dock att det förekommer att den som är missnöjd med ersättningsnivån inte känner till att inkomstförlust ersätts fullt ut och att det finns möjlighet till ersättning för kostnader för barntillsyn.) För personer i yrkesverksam ålder synes det vara svårt att med kort varsel inställa 13 (18)

16 sig som nämndeman och att inte veta när tjänstgöringen kommer att avslutas för dagen. Det har också angetts att det kan vara svårt att tjänstgöra vid förhandlingar som tar flera dagar i anspråk. Det förekommer vidare att personer tackar nej till uppdrag som nämndeman på grund av rädsla för hot och att säkerheten i domstolarna inte bedöms vara tillräcklig. Det finns även en osäkerhet om huruvida den egna förmågan är tillräcklig för att kunna åta sig ett sådant uppdrag. 4 Utvärdering En del av regeringsuppdraget har varit att kartlägga nämndemannakårens sammansättning efter valet och därefter utvärdera om regeringens målsättningar i det senaste lagstiftningsarbetet om en i stort sett allsidig sammansättning av nämndemannakåren, utifrån variablerna kön, etnisk bakgrund och ålder, har uppnåtts. Av kartläggningen framgår att könsfördelningen i nämndemannakåren fortfarande är jämn och att andelen nämndemän med utländsk bakgrund numera nästan överensstämmer med vad som gäller för svenska medborgare som uppnått myndighetsåldern. Beträffande den åldersmässiga sammansättningen är dock resultat inte lika positivt. Trots en viss förbättring är åldersfördelningen alltjämt ojämn, med en tydlig överrepresentation av äldre nämndemän. Regeringens målsättningar har således inte infrias i denna del. Det är dock i högsta grad troligt att, så länge systemet bygger på frivillighet, åldersfördelningen till viss del kommer att förbli ojämn. Personer i yrkesverksam ålder har ofta svårt att förena arbete, familjeliv eller ett aktivt liv i övrigt med uppdraget som nämndeman. Den andra delen av regeringsuppdraget har bestått i att utvärdera hur de politiska partierna och de väljande församlingarna arbetade i samband med det senaste ordinarie valet av nämndemän, för att uppnå målsättningen i prop. 2005/06:180 att bredda rekryteringen av nämndemän. En enkät har skickats ut till dem som arbetar med nominering och val av nämndemän. Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som anges i avsnitt 2.3 får enkätsvaren bedömas med viss försiktighet. DV kan dock konstatera att resultatet från enkätundersökningen i vissa avseenden synes stämma väl överens med utfallet av kartläggningen av nämndemannakårens sammansättning. Såväl enkätundersökningen som kartläggningen tyder på att det har pågått ett visst arbete med att rekrytera personer från de underrepresenterade grupperna (yngre personer och personer med utländsk bakgrund). I enkätundersökningen finns emellertid också tydliga indikationer på att de som nominerar och väljer nämndemän inte i tillräcklig utsträckning arbetade med att förbättra åldersstrukturen i nämndemannakåren genom breddad rekrytering. Det är t.ex. vanligt att nämndemän har uppdraget fler än två mandatperioder. Det var vidare få personer som inte tillhörde ett politiskt parti som valdes till nämndemän. Förklaringarna till varför de som arbetade med nominering och val av nämndemän inte har vidtagit åtgärder i önskvärd utsträckning kan vara många. En förklaring som angetts av dem som har besvarat enkäten är att DV:s informationskampanj genomfördes för nära inpå valet. Vissa partier och valförsamlingar fick således information om den nya lagstiftningen för sent för att kunna ta tillräcklig hänsyn till de nya bestämmelserna i rekryteringsarbetet. En annan förklaring kan vara att det på vissa håll över huvud taget inte fanns kännedom om den nya lagstiftningen. Av enkätsvaren framgår också att de som nominerar och väljer nämndemän inte alltid delar regeringens målsättning om en allsidig sammansättning av nämndemannakåren vad gäller ålder. De anser att äldre nämndemän, på grund av sin livserfarenhet, är mer lämpliga än yngre nämndemän. Det är också tydligt att stora och små partier respektive kommuner har olika möjligheter att arbeta aktivt med 14 (18)

17 rekrytering av nämndemän. I små partier och kommuner rekryteras bara en eller ett fåtal personer till uppdraget som nämndeman och resurserna är begränsade. Många som har besvarat enkäten har vidare angett att de inte hade behov av att arbeta aktivt med frågan om t.ex. cirkulation. Detta kan bero på att de anser att de redan hade tillräckligt med lämpliga personer för uppdraget. Resultatet av enkätundersökningen och kartläggningen tyder på att de politiska partierna och de väljande församlingarna inte arbetade i tillräckligt stor utsträckning med att uppnå målsättningen att bredda rekryteringen av nämndemän och att det kan finnas olika förklaringar till detta. Vissa förbättringar har dock skett av nämndemannakårens sammansättning när det gäller ålder och etnisk bakgrund. Dessa kan bero på de åtgärder som regeringen, DV, politiska partier och väljande församlingar har vidtagit. Det bör dock framhållas att det har varit regimskifte i ett antal kommuner och landsting och att det är oklart vilken betydelse regimskiftet i sig kan ha haft på nämndemannakårens sammansättning. Den slutsats som med säkerhet kan dras av enkätundersökningen, och då framför allt av de öppna svaren, är att det framöver behövs kraftfulla informationsinsatser om lagstiftningen, regeringens målsättningar, vad nämndemannauppdraget innebär samt vilka åligganden de som nominerar och väljer nämndemän har. 5 Avslutande synpunkter Utöver utvärderingen ovan vill DV, trots viss avvikelse från uppdraget, lämna några avslutande synpunkter. 5.1 Åldersstruktur Den senaste kartläggningen av nämndemannakårens sammansättning visar vissa men inte tillräckliga förbättringar när det gäller åldersstrukturen. Eftersom ett nämndemannauppdrag ofta ses som ett hedersuppdrag, som ges som belöning för lång och trogen tjänst i partiet, är det naturligt att nämndemännen är äldre redan när de väljs första gången. Många nämndemän önskar vidare bli återvalda. Vissa av de nominerande en anser att det är svårt att inte gå ett önskemål om återval till mötes. Nya (yngre) kandidater får därmed inte chansen att bli nämndemän, eftersom de nämndemän som vill bli återvalda ofta återväljs och därmed blockerar ett antal poster. Återval innebär också mindre rekryteringsarbete för de nominerande en, som i regel har att sköta detta arbete på fritiden. Att föreslå återval av en i och för sig lämplig person är en enkel lösning. Det finns också en allmän inställning hos dem som har besvarat enkäten att det är viktigt med livserfarenhet och att en äldre nämndeman på grund härav kan vara mer lämplig än en yngre nämndeman. Med denna grundinställning följer att nämndemannakåren har en överrepresentation av äldre personer. Regeringen framhöll i prop. 2005/06:180 (se även avsnitt 5.2 i denna rapport) att principiella skäl talar emot en begränsning av valbarheten till ett visst antal mandatperioder. DV kan dock konstatera att en begränsning av tjänstgöringstiden till högst två, möjligen tre, mandatperioder skulle kunna stödja de nominerande en i rekryteringsarbetet och också förbättra möjligheten till cirkulation av uppdragen. Det skulle förmodligen också vara nödvändigt för de nominerande en att bredda rekryteringsbasen. En sådan begränsning borde gynna kårens 15 (18)

18 ålderssammansättning. Önskemål om en begränsning av antalet mandatperioder har också framförts i ett antal enkätsvar. Ett helt annat problem är att det i vissa åldersgrupper är svårt att förena ett uppdrag som nämndeman med arbete och familj. Detta problem är betydligt svårare att lösa. De förbättrade ersättningsvillkoren kan vara en förklaring till den ökade andelen yngre nämndemän och den nyligen införda möjligheten att få ersättning för kostnader för barntillsyn är givetvis positiv för nämndemän som har yngre barn. Det bör dock noteras dels att det under år 2007 endast är ett fåtal nämndemän som har begärt och fått ersättning för kostnader för barntillsyn, dels att det vid senaste ordinarie valet av nämndemän på vissa håll saknades kännedom om de förbättrade ersättningsvillkoren. Tydlig information om att det är fråga om ett statligt förtroendeuppdrag utan partipolitiska inslag och vad uppdraget innebär ifråga om tjänstgöring, ersättning, m.m., kan möjligtvis medföra att något fler personer yngre än 40 år blir intresserade av nämndemannauppdraget. 5.2 Till nämndemän bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller tjänstgjort kortast tid cirkulation I det senaste lagstiftningsarbetet angav regeringen att det var av stort intresse att nämndemannauppdraget cirkulerar bland medborgarna i större utsträckning och att fler medborgare därigenom ges möjlighet att tjänstgöra som nämndemän. Om samma nämndemän tjänstgör under långa perioder riskerar, enligt regeringen, deras legitimitet som allmänhetens representanter att urholkas. Det angavs också att en ökad cirkulation kan förmodas underlätta arbetet med att föryngra nämndemannakåren. Regeringen ansåg dock att principiella skäl talade emot att införa en begränsning av valbarheten till ett visst antal mandatperioder. Det konstaterades att en sådan begränsning i valbarheten inte finns beträffande andra offentliga uppdrag. Det ansågs viktigt att de nominerande och väljande en i möjligaste mån fritt kan välja de personer som anses bäst lämpade att tjänstgöra som nämndemän (prop. 2005/2006:180 s. 30). Det finns således inte någon begränsning av det antal mandatperioder som en nämndeman får tjänstgöra. I såväl rättegångsbalken som lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar infördes det en regel om cirkulation som innebär att om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Regeln är således subsidiär i förhållande till en allsidig sammansättning av nämndemannakåren. Av enkätundersökningen framgår att det var mindre vanligt att partier och fullmäktige arbetade aktivt med att få uppdraget som nämndeman att cirkulera bland medborgarna. Skälet till detta är enligt nästan 40 procent av svaren att det saknades behov av det. Detta kan bero på att de flesta nämndemän har sitt uppdrag två eller fler mandatperioder. En annan förklaring kan vara att de som arbetade med nominering och val av nämndemän hade många lämpliga kandidater till uppdraget som nämndeman. Andra skäl som har angetts av några är att de inte kände till att de borde arbeta aktivt med att få uppdraget att cirkulera och att de inte hade tillräckligt med resurser. Sammanfattningsvis kan noteras att det är få som synes ha arbetat med denna fråga. Det är troligtvis så att ytterligare informationsinsatser krävs beträffande den nya lagstiftningen och vikten av att den följs. Därutöver bör kanske frågan om begränsning av antalet mandatperioder återigen ses över. Enligt DV:s mening kan 16 (18)

19 det ifrågasättas om inte nämndemannauppdraget är av sådan speciell karaktär att det motiverar en begränsning i valbarheten, dvs. antalet mandatperioder. Det bör noteras att möjligheten för partier och väljande församlingar att arbeta med frågan om cirkulation också varierar mycket i olika kommuner och partier. Vissa har stora resurser, många kandidater och många nämndemän att utse, medan motsatta förhållanden gäller för andra. 5.3 Val av kandidater som inte tillhör ett politiskt parti extern rekrytering Vid det senaste lagstiftningsarbetet uppgav regeringen att partiernas rekryteringsarbete borde breddas, men att det inte borde införas någon skyldighet för kommuner och landsting att välja en viss del av nämndemännen utanför den partipolitiska kretsen. Det angavs vidare att inför valet av nämndemän borde särskilda informationsinsatser genomföras i syfte att underlätta en bredare rekrytering (prop. 2005/2006:180 s. 23). Sådana insatser genomfördes också av DV. En övervägande del av dem som har besvarat enkäten har angett att de inte rekryterade nämndemän som inte tillhör ett politiskt parti. Bland de väljande församlingarna är det så många som 16 procent som inte känner till om sådan rekrytering skedde eller inte. I de öppna svaren har många angett att de inte kände till att det är möjligt att rekrytera personer utanför det egna partiet. Av ett par svar framgår att partiets stadgar endast tillåter rekrytering inom partiet. Det är således få personer utanför den partipolitiska kretsen som väljs till nämndemän. Enkätsvaren visar att flera av dem som väljer och nominerar personer till uppdraget som nämndeman inte känner till att det är möjligt att rekrytera personer utanför den partipolitiska kretsen. Det krävs därför ytterligare informationsinsatser för att öka kunskapen om denna möjlighet. Informationsinsatserna bör vända sig till såväl partier och fullmäktige som den intresserande allmänheten. Frågan är dock om sådana insatser är tillräckliga för att rekrytering av nämndemän utanför den partipolitiska kretsen ska bli mer vanlig. Visserligen är nämndemannauppdraget ett statligt förtroendeuppdrag och inte ett partipolitiskt uppdrag. Likväl synes det vara partipolitik som styr valet av nämndemän. Därtill kommer att för personer som inte är partipolitiskt aktiva kan det ta emot att vända sig till ett politiskt parti för att bli nämndeman. Även om partibeteckning inte längre lämnas till domstolarna, kan det upplevas negativt att få en partistämpel för den som valt att inte ta ställning för ett visst politiskt parti. Den slutsatsen som, enligt DV, kan dras är att så länge det åligger de politiska partierna att nominera kandidater till nämndemannauppdraget, och det inte finns någon skyldighet att rekrytera även utanför de politiska partierna, är det troligt att extern rekrytering kommer att förbli mycket ovanlig. Även i det fall viljan finns synes det även, framför allt i små partier och kommuner, saknas resurser och rutiner för hur detta arbete ska genomföras. 5.4 Information Den informationskampanj som DV genomförde i huvudsak i oktober 2006, dvs. kort tid före valet, var enligt regeringsuppdraget den 29 juni 2006 begränsad. I efterhand kan konstateras att kampanjen inte nådde fram till målgrupperna i den omfattning som var önskvärd. Av en hel del enkätsvar framgår att en inte alltid var medvetna om lagändringarna per den 1 juli 2006 eller om möjligheten att rekrytera personer som inte är medlemmar i ett politiskt parti. Det är vidare många som har missuppfattat ersättningsreglerna. I ett stort antal enkätsvar anges att det 17 (18)

20 behövs betydligt mer och bättre information bl.a. om vad uppdraget innebär samt att informationskampanjen låg för nära inpå valet. Enligt DV:s uppfattning är det nödvändigt med ytterligare informationsinsatser om lagstiftningen, regeringens målsättningar, vad nämndemannauppdraget innebär och vilka åligganden de som nominerar och väljer nämndemän har. Målgruppen bör vara nominerande och väljande samt befintliga och potentiella nämndemän. Det bör särskilt övervägas hur man bäst når fram till de grupper som är underrepresenterade i nämndemannakåren, dvs. personer yngre än 40 år och i viss mån personer med utländsk bakgrund. Informationsinsatserna bör genomföras såväl i god tid före som i anslutning till nästa val. Det är lämpligt att lagstiftaren, DV och domstolarna får ett gemensamt ansvar för att dessa insatser genomförs. 5.5 Sammanfattning I det senaste lagstiftningsarbetet anges att den reglering som styr rekryteringen av nämndemän bör vara utformad på ett sätt som främjar en i stort sett allsidig sammansättning av nämndemannakåren. Resultatet från enkätundersökningen ger vid handen att det finns inbyggda svårigheter i det nuvarande systemet för att nå denna målsättning. I detta kapitel har några problem belysts, bl.a. svårigheten att rekrytera unga personer till uppdraget samt att olika kommuner och partier inte har samma förutsättningar att arbeta med rekryteringsförfarandet på ett ändamålsenligt sätt. Domstolsverket vill därför i detta sammanhang lyfta fram två tidigare utredningar, Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99) och Framtidens nämndemän (SOU 2002:61), i vilka förslag på hur ett annat rekryteringssystem skulle kunna se ut läggs fram. 18 (18)