Niger är ett av världens absolut fattigaste länder.

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Niger 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Niger har alltsedan självständigheten 1960 kännetecknats av återkommande politiska kriser. Demokratiseringsprocessen i början och mitten av 1990-talet kollapsade när militären tog makten Tre år senare genomfördes en ny statskupp. Den dåvarande presidenten mördades och en ny juntaledare, major Wanké, tog vid. En ny konstitution antogs i juli 1999 som innefattade en konstitutionellt garanterad amnesti för Wanké och hans närmaste män. Efter att konstitutionen antagits hölls presidentval med militärledningens godkännande. De senaste president- och parlamentsvalen hölls i slutet av 1999 och har betecknats som relativt fria och rättvisa. Valen vanns av Mamadou Tandja och dennes stödkoalition bestående av Mouvement national pour la société de développement (MNSD) och Convention démocratique et sociale (CDS). Efter ett kuppförsök år 2002 införde president Tandja undantagstillstånd och censur av medias rapportering rörande händelseutvecklingen. Även om detta upphört efter ett utslag av högsta domstolen verkar det som om den journalistiska friheten har beskurits mer än vad som tidigare varit fallet. Förekomsten av åtal på basis av ärekränkningar förstärker denna bild. Godtyckliga arresteringar och utdragna häktningsperioder i väntan på rättegång är vanligt förekommande. Fängelseförhållandena är undermåliga och det utgör en livshotande risk för internerna att vistas där. Avgränsningen mellan den dömande och den exekutiva makten är oklar. Diskriminering i olika former är vanligt, flickor och kvinnor är särskilt utsatta. Slaveri förekommer. Niger är ett av världens absolut fattigaste länder.

2 Befolkningsökningen har varit mycket stark. Landet brottas med en ekonomi i spillror, utbredd fattigdom och ökenutbredning. År 2004 led Niger den värsta torkan på länge, landet drabbades också av en gräshoppsinvasion som skadade skörden. Människors åtnjutande av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är kraftigt beskurna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter Niger har ratificerat följande konventioner rörande mänskliga rättigheter: - Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), Konventionens första fakultativa protokoll om enskild klagorätt, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD), Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), Det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt, Konventionen om barnets rättigheter (CRC), Konventionens fakultativa protokoll om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), Flyktingkonventionen, 1961 samt dess tillhörande protokoll från Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Vid den statskupp som initierades av major Wanké i april 1999 mördades den dåvarande presidenten Ibrahim Baré Mainassara av sin egen livvakt. Det finns inga rapporter på senare tid om politiska mord eller "samvetsfångar". Medlemmar ur säkerhetsstyrkorna uppges göra sig skyldiga till misshandel av gripna personer. Det förekommer även rapporter om försvinnanden till följd av interna uppgörelser inom militären. Fängelseförhållandena är svåra till följd av en omfattande överbeläggning och undermåliga sanitära förhållanden. Korruption bland fängelsepersonal

3 3 förekommer. Internationella Rödakorskommittén får tillstånd att besöka fängelser. Trots ett lagstadgat förbud mot slaveri förekommer ett på traditionella sedvänjor baserat slaveriarbete i norra delen av Niger. Enligt traditionen föds människorna in i olika klasser eller kaster där de lägre kasterna tjänar de högre. Det finns inga tecken på att slavarna hålls kvar mot sin vilja annat än via traditionens makt. Det finns uppgifter om förekomsten av regelrätt slavhandel i den norra delen av landet. Enligt en undersökning som utförts av Anti- Slavery International i samarbete med den nationella organisationen Timidria, uppges omkring personer arbeta under slavliknande förhållanden. 4. Dödsstraff Dödsstraff kan utdömas, men tillämpas inte i praktiken. Den senast kända avrättningen ägde rum Rätten till frihet och personlig säkerhet Godtyckligt frihetsberövande förekommer, förbudet i konstitutionen till trots. Förekomsten av godtyckliga arresteringar tycks dock ha avtagit något. Lagen tillåter generellt sett inte husrannsakan i frånvaro av fullmakt utställd av domare, men det finns kryphål som polisen utnyttjar. Diskrepansen mellan lag och faktisk handling är tydlig även när det gäller rätten till fri rörlighet inom landets gränser. Vägspärrar, vid vilka mutor är erforderliga, upprättas kontinuerligt. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Niger har två parallella rättssystem ett modernt och ett traditionellt. De traditionella domstolarna behandlar familjerättsliga frågor. Dessa domstolars beslut kan överklagas till det formella rättssystemet. I den formella rättsapparaten kan domar överklagas minst en gång. Om fallet i fråga är principiellt viktigt för tolkning av lagen kan ett andra överklagande inlämnas till högsta domstolen. Någon egentlig ombudsmannainstitution finns inte. Däremot existerar sedan år 2000 en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna vars uppgift är att främja de mänskliga rättigheterna (MR) och utreda övergrepp. Kommissionen har haft en relativ självständighet. Rättsväsendet är överbelastat vilket gör att en stor andel av de misstänkta sitter häktade i väntan på rättegång. Situationen underlättas inte av godtyckliga arresteringar med efterföljande omhändertagande. Lagen föreskriver rättvisa

4 4 och transparenta rättegångar vilket försvåras på grund av bristen på försvarsadvokater lag. 7. Straffrihet En implicit förutsättning för att major Wanké skulle avsäga sig maktinnehavet och föra in Niger på ett demokratiskt spår var att han själv och hans närmaste medarbetare inte riskerade repressalier efter transitionen. Därför beviljades en konstitutionellt garanterad amnesti till kuppmakarna. Amnestin omfattar även 1996 års kupp då Ibrahim Baré Mainassara störtade den demokratiskt valde presidenten Ousmane. Det finns inga planer på att omvärdera amnestin. Övergrepp som utförs av statens företrädare är inte alltid föremål för undersökningar. 8. Yttrande-, tryck, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Det skrivna ordets okränkbarhet är relativ i Niger. Det förekommer att journalister åtalas och fälls för ärekränkning till följd av att ha kritiserat armén eller regeringsmedlemmar. Under de gångna åren har yttrandefriheten beskurits ytterligare. Journalister har arresterats och fängslats för ärekränkning och oppositionsledaren har dömts till böter för samma förseelse. Med undantag för den statsägda tidningen Le Sahel är den privatägda pressen trots detta ganska frispråkig. Den oberoende pressen har under det senaste året vädrat sitt missnöje med att regeringen beslutat att införa moms, bland annat på basvaror. Åtgärderna resulterade i omfattande demonstrationer ibland annat Niamey. Amnesty International uppmanade i september 2006 regeringen att frige två journalister som dömts till 18 månaders fängelse för att ha spritt ärekränkande nyhetsspridning om regeringen. Eftersom läskunnigheten i Niger är låg är radio det viktigaste mediet. Förutom den statsägda kanalen, Voix du Sahel, finns flera privata stationer. I jämförelse med det dussintal privatägda tidningar och tidskrifter som finns i landet är radion mer försiktig i sin kritik mot statsapparaten. Oppositionen får dock tillgång till sändningstid hos den statskontrollerade radion. Användning av paraboler och satellit-tv samt Internet inskränks inte av statsmakten. Rättigheten att demonstrera offentligt respekteras av regeringen om arrangörerna har gett 48-timmars varsel och med förbehållet att en demonstration inte får leda till oroligheter. Dessa möjligheter till inskränkningar har inte hindrat politiska partier från att utan inblandning från myndigheterna anordna partisammankomster.

5 5 Föreningsfriheten begränsas till viss del eftersom partibildningar baserade på etniska, religiösa eller regionala mantran inte tillåts. Religionsfriheten respekteras generellt. Alla religiösa samfund måste registreras, men denna procedur förefaller vara en administrativ rutin. Islamiska fundamentalistiska grupper har dock förbjudits. 9. De rättigheterna och de politiska institutionerna Den politiska instabiliteten under större delen av 1990-talet har till viss del gett Niger ett skamfilat rykte. Efter militärkuppen inleddes en demokratiseringsprocess som i ett första steg utmynnade i antagandet en ny konstitution via folkomröstning samt president- och parlamentsval i slutet av Mamadou Tandja segrade i presidentvalet medan parlamentsvalen vanns av presidentens stödkoalition bestående av MNSD och CDS. Demokratin i Niger är ännu inte konsoliderad. Detta blev tydligt i samband med det försök till militärkupp som genomfördes i den sydöstra regionen Diffa samt i huvudstaden Niamey år Kuppförsöket slogs ner med militära medel. Konstitutionen har den traditionella maktdelningsläran som förebild. Makten delas mellan en lagstiftande (en kammare med fem politiska partier representerade för närvarande), en dömande och en exekutiv gren. Den verkställande makten utövar dock i realiteten inflytande på den dömande. Landet är en republik där den verkställande makten delas mellan presidenten och premiärministern. Kvinnornas roll i politiken återspeglar den traditionellt sett svaga ställningen i övriga delar av samhället. Kvinnorepresentationen är mycket låg. Parlamentet har antagit en lag som förespråkar kvotering i syfte att öka kvinnornas inflytande i den offentliga sektorn. Inga tydliga resultat har ännu kommit från detta beslut. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Konstitutionen, arbetslagstiftningen och relaterade bestämmelser tillskriver arbetare i den formella sektorn ett relativt gott skydd. Arbetslagstiftningen bygger på ILO:s principer och förbjuder diskriminering baserad på facklig tillhörighet. Denna princip verkar respekteras. Inom ramarna för detta regelverk finns vidare rättigheter såsom att etablera och bli medlem i fackliga

6 organisationer, förhandla som ett kollektiv och strejka. Strejkrätten inskränks dock delvis. Polis och säkerhetsstyrkor får inte strejka. Vissa restriktioner gäller för övriga offentligt anställda som måste upprätthålla en miniminivå av offentliga tjänster även under strejker. I sällsynta fall finns möjligheten att bestraffa strejkande offentliganställda, vilket har kritiserats av ILO. Det finns en norm om minimilön som varierar beroende på antal familjemedlemmar och arbetets förutsättningar. Minimilönen är dock inte tillräckligt hög för att löntagarna skall kunna uppnå en skälig levnadsstandard. Arbetslagstiftningen innehåller även regler om maximal arbetstid per vecka (normalt 40 timmar, men trots denna restriktion kan arbetstiden i vissa fall uppgå till över 70 timmar) och arbetsskyddsbestämmelser. De ekonomiska transaktionerna sker till största del inom den informella sektorn, där det råder andra förutsättningar. Det är nästan uteslutande inom denna sektor som det förekommer barnarbete. Arbete utfört av barn i familjejordbruk och mindre familjeföretag är vanligt förekommande. Tvångsarbete som involverar barn är ovanligt, men förekommer. I norra delen av Niger förekommer en form av slaveri som baseras på traditionella sedvänjor där människorna föds in i olika klasser eller kaster. De lägre kasterna tjänar de högre. Det finns inga uppgifter om att slavarna hålls kvar mot sin vilja annat än via traditionens makt. Det förekommer även uppgifter om regelrätt slavhandel i den norra delen av landet. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Niger är ett av världens absolut fattigaste länder med en befolkningstillväxt som inte är hållbar. BNP per capita uppgår enligt Världsbanken till omkring 230 USD. Den genomsnittliga livslängden har stigit från runt 38 år till omkring 48 år mellan 1970 och Barnadödligheten under samma period var mycket hög. Av födda barn dog 191 vid födelsen och ytterligare 320 före fem års ålder. Dessa siffror har inte förbättrats sedan 1970-talet. Hälsovårdssystemet är undermåligt. 12. Rätten till utbildning Den grundläggande obligatoriska utbildningsnivån är sex år. Detta innebär inte att alla barn fullbordar sex skolår. Det uppskattas att ungefär 30 procent av skolbarnen deltar i undervisning på en grundläggande nivå. Av det totala antalet från grundskolan examinerade barn är cirka 60 procent pojkar. Den låga inskrivningsfrekvensen har som konsekvens att nigerer generellt sett har en mycket låg utbildningsnivå. En UNDP-studie från 1997 konstaterade att endast 14 procent av befolkningen var läskunnig. Siffran var lägre för kvinnor (sju 6

7 procent) än för män (18 procent). Även utbildningen på högre nivåer är undermålig på grund av ständigt återkommande finansieringsproblem. Landets enda universitet i Niamey är ofta stängt till följd av att lärare strejkar för att få ut sina löner eller elever som vägrar delta i undervisningen eftersom deras finansiella understöd inte betalats ut. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard En mycket stor majoritet av befolkningen lever under socioekonomiska villkor som inte möjliggör en tillfredsställande levnadsstandard. Varje dag avlider undernärda barn. Antalet akut undernärda människor uppskattas till 3,6 miljoner av en befolkningsmängd på 12,9 miljoner människor. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnans ställning i Niger är mycket svag. Situationen är värst på landsbygden. Anledningen står att finna i ett traditionellt synsätt att kvinnan är underlägsen mannen. Konsekvensen är att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och inom utbildnings- och rättssektorerna. Kvinnan har de facto inte samma rättigheter som mannen vad gäller rätt till ägande. När en kvinna skiljer sig eller blir änka anses hon inte heller av samhället som hushållets försörjare även om hon ansvarar för sina barn. Våld mot kvinnor är vanligt. Hustrumisshandel är vanligt förekommande och bottnar i synen på kvinnan som en i princip lägre stående varelse. Inom etniska grupperna hausa och peul i östra delen av landet är det vanligt att kvinnorna hålls inlåsta och tillåts gå ut enbart i sällskap med en man, helst efter mörkrets inbrott. Kvinnlig könsstympning tillämpas. Uppskattningar pekar på att mellan fem och 20 procent av kvinnorna i Niger har utsatts för detta. Regeringen har nyligen förbjudit könsstympning och arbetar tillsammans med enskilda organisationer i utbildningsinsatser med målet att avskaffa förekomsten av dessa övergrepp. Kvinnans situation kan sammanfattas som prekär. Trots att konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och att regeringen ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, har situationen inte nämnvärt förbättrats för den enskilda kvinnan. Lagen förbjuder inte specifikt människohandel och det finns rapporter om att detta förekommer till, från och inom landet. Kvinnorna drabbas mest. I 2004 års revision av strafflagen betecknas människohandel, slaveri och andra former av tvångsarbete som kriminellt. Fängelsestraff från tio till 30 år kan utdömas. 7

8 8 15. Barnets rättigheter Niger har ratificerat barnkonventionen, dock har man med hänvisning till begränsade resurser inte gjort några större framsteg när det gäller skydd för barnets rättigheter. Barnbrudar förekommer. Det förekommer att barn i tioårsåldern skickas till sin blivande makes familj i syfte att uppfostras av sin blivande svärmor. Det finns också rapporter om att barn tvingas in i prostitution, ibland med vetskap av barnets familj. Avsaknaden av en tydlig lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av barn försvårar kampen mot barnprostitution. Handel med barn förekommer även med närliggande länder trots att landet undertecknat ett multilateralt samarbetsavtal mot barnhandel. Barnamord förekommer och 80 procent av kvinnliga fängelseinterner är åtalade för detta brott. Enligt justitiedepartementet är det en följd av svåra ekonomiska förhållanden. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Den överväldigande majoriteten i Niger är muslimer. Även om de interreligiösa relationerna är relativt goda förekommer våldsyttringar med religiösa förtecken. Det finns tio större etniska grupper i landet. Av dessa är hausa (56 procent) och djerma (22 procent) de största. Dessa grupper intar en dominerande ställning inom både den offentliga och privata sektorn, vilket skapat vissa spänningar i förhållande till andra etniska grupper. Den nuvarande presidenten tillhör en mindre etnisk grupp. Tuareg i centrala och norra delen av landet revolterade mot centralregeringen i början av 1990-talet. En lösning på konflikten nåddes år 2005 då ett fredsavtal förhandlades fram. Relationerna mellan folkgruppen toubou i östra Niger och centralregeringen är emellanåt ansträngd. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte accepterat i samhället i stort. Det finns emellertid mötesplatser där homosexuella ostört kan träffas utan ingripande från staten. 18. Flyktingars rättigheter Niger har ingen lagstiftning om asylrätt och flyktingstatus som ligger i linje med flyktingkonventionen. I praktiken samarbetar Niger däremot med UNHCR

9 och andra humanitära organisationer. Flyktingar från bland annat Tchad vistas i landet. 19. Funktionshindrades rättigheter Diskriminering av personer med funktionshinder förekommer. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och som tillåts verka fritt trots det faktum att organisationerna ofta riktar skarp kritik mot regeringen i sina publikationer. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN har fortlöpande insatser i landet. Likaså sker inom ramen för EU en kontinuerlig dialog om mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den politiska turbulensen i landet under 1990-talet, frös EU biståndet till Niger. Biståndet återupptogs år 1999 i samband med återinförandet av demokrati. 9