Motion 1983/84:2474. Lars Tobisson m. fl. Sparaodets villkor. Bakgrund

Transkript

1 JO Motion 1983/84:2474 Lars Tobisson m. fl. Sparaodets villkor Bakgrund En grundläggande förutsättning för ekonomiskt framåtskridande är att det i samhället förekommer en ständigt pågående och växande kapitalbildning. l en fri marknadsekonomi sker denna kapitalbildning på frivillig väg och på den enskilda äganderättens grund. Den enskilda äganderättens betydelse för det ekonomiska framåtskridandet har alltmer dokumenterats i dess positiva effekter på arbete, sparande och nyföretagande. All kapitalbildning förutsätter sparande, vilket innebär att vi måste begränsa vår konsumtion så att en del resurser kan användas för investering i maskiner, fabriker, kommunikationer osv. Syftet med dessa investeringar är att öka våra framtida konsumtionsmöjligheter. Men sparandet har även ett värde i sig genom att många människor - målet är givetvis alla - blir ägare av kapital i någon form. För den enskilde ger det både ökad trygghet och ökat ekonomiskt oberoende, vilket är grundläggande förutsättningar för att den politiska demokratin i längden skall bestå. Skulle allt sparande och all kapitalbildning koncentreras till staten, kommunerna och organisationerna, blir den enskildes maktlöshet i samhället nära nog total. Men om den enskilde ges betydande möjligheter att bygga upp ett eget sparande, ett eget finansiellt kapital, ökar han inte bara sitt oberoende av tillvarons många ekonomiska risker utan gör sig också mer oberoende av bidrag och transfereringar från det allmänna. Därför är det synnerligen angeläget att åtgärder vidtas som främjar enskilt sparande. Sparandel i Sverige har fallit kraftigt under senare år. Som framgår av tabell l låg vårt totala sparande länge över genomsnittet för OECD Iänderna men har nu fallit med ca JO procentenheter till en nivå, där det historiskt sett motsvarar kapitalförslitningen. En viss nedgång har visserligen skett även i andra industriländer men inte alls av samma omfattning. Den kraftiga sparandeminskningen i Danmark belyser sambandet mellan en låg sparkvot och ekonomiska problem i ett land. Att en krisdrabbad ekonomi kan hålla uppe sitt sparande visar emellertid exemplet Nederländerna. Tabell/. Det totala sparandel i skilda länder (" ay BNP) Sverige 24,5 Norge 26,3 Danmark 22,9 Finland 25,1 Tyskland 27,3 Nederländerna 26,9 Hela OECD 21,7 24,9 23,4 27,7 27,3 21,8 24,4 21,9 26,1 25,2 26,4 26,8 27,4 22,3 23,5 17,9 22,3 18,9 22,9 21,8 22,4 21,9 14,1 27,8 12,5 22,0 21,5 20,7 19,7 Källa: OECD Economic Outlook dec 1983

2 ot. 1983/84:2474 Il Det svenska sparaodets fördelning på sektorer framgår av tabell 2. På bara några år har det skett en kraftig omsvängning, som främst tar sig uttryck i att den offentliga sektorns underskott har vuxit samtidigt som företagssparaodet har ökat, särskilt i de icke-finansiella företagen. Ökningen av den offentliga sparandebristen hänför sig helt till de stora underskotten i statens budget. Tabell 2. Finansiellt sparande (miljarder kronor) /983 Offentlig sektor Bostäder Hushåll Finansiella företag Icke-finansiella företag Bytesbalans lo l Il Underskottet i den offentliga sektorn har inte kunnat uppvägas av det ökade sparaodet inom den enskilda sektorn. Resultatet har blivit upprepade underskott i bytesbalansen. Det förhållandevis låga bytesunderskottet 1983 bör ses i ljuset av att det strukturella underskottet är betydligt högre. Sparandebristen är således alltjämt betydande i Sverige. Redan av tabell 2 framgår att hushållssparandet sjunkit kraftigt i Sverige under senare år. Det är nu nere kring endast l %, vilket är en internationellt sett unikt låg siffra. Tabell 3 visar hushållssparandets omfattning i några OECD-Iänder är det senaste året med fullständig statistik. De stora skillnaderna förklaras delvis av olikheter i socialförsäkringssystemens utformning. En viktig orsak till nedgången i Sverige är givetvis att den offentliga sektorns snabba expansion har reducerat det realinkomstutrymme ur vilket sparaodet skall ske. Tabe/13. Hushdllens nellosparkvot i skilda länder (83) ('16) 1975 /980 /983 Sverige 6,0 1,2 Tyskland 15,1 13,8 Storbritannien 8,6 11,2 Italien 22,8 19,0 USA 6,0 5,0 Japan 22,6 19,9 Hela OECD ,3 Källa: OECD 4,1J 9,3 Tyskland har alltid månat om en hög sparkvot hos hushållen. Uppgången i det brittiska hushållssparandet belyser det ekonomiska tillfrisknande som skett i detta land. Sparaodets betydelse för hanteringen av budgetunderskott är också av intresse. Det omfattande hushållssparandet i Japan medför att det landets stora budgetunderskott inte alls skapar samma problem som föreligger i t ex Sverige. Även för krislandet Italien är det naturligtvis en styrka att sparkvoten är hög. l USA är oron stor för det

3 ot. 1983/84: federala budgetunderskottet trots att detta är mindre än det svenska och hushållssparandet trots allt högre. Planeringen av det svenska budgetunderskottets finansiering under 1984 tar sikte på att öka hushållens bidrag med hela 5 miljarder kronor. Detta räcker naturligtvis inte långt. Helt avgörande för att vårt stora sparandeunderskott skall kunna minskas är att det statliga utgiftsöverskottet skärs ned. Men även om det inte räcker att stimulera hushållssparandet för att uppväga sparandeunderskottet i den offentliga sektorn, är det av flera skäl mycket angeläget att få till stånd en ökning av denna del av det privata sparandet. Studier av länderna inom OECD-gruppen visar nämligen att länder med ett litet hushållssparande också har lågt totalt sparande. Närmare analyser av förutsättningarna för de olika samhällssektorerna att öka sitt sparande visar vidare att hushållssparandet intar en strategisk ställning i saneringen av ett lands ekonomi. Förmögenhetspolitik Moderata samlingspartiet har i många år förordat en politik som syftar till att stimulera hushållens sparande. Hit hör våra förslag om sänkta marginalskatter och kamp mot inflationen, som ju skulle leda till att sparande ger en högre real avkastning efter skatt. Vi har även stött de olika sparsystem som funnits under senare år, t ex allmänna lönsparandet, vinstsparaodet och skattesparandet. Dessutom har moderata samlingspartiet medverkat till att skattelättnader på produktivt sparande i aktier genomförts under slutet av 1970-talet och i början på 1980-talet. Den socialdemokratiska attityden till kapitalbildning hos enskilda individer har under denna tid varit närmast sval när den inte varit direkt fientlig. Det är naturligtvis bra att regeringen säger sig vilja minska inflationstakten i svensk ekonomi. Då skulle alla som sparar i bank eller köper obligationer kunna få en positiv realränta på sina besparingar. Men fasthållandet vid höga marginalskatter reducerar samtidigt starkt värdet av den avkastning som skall locka till ökat sparande. Och den senaste tidens skärpningar av kapitalbeskattningen måste verka direkt hämmande på sparviljan. Om hänsyn även tas till de höjda taxeringsvärderna för bostadsfastigheter, kommer många småsparare att år 1984 drabbas av väsentligt höjda förmögenhetsskatter, vilket i många fall tvingar dem att ta av kapitalet för att kunna betala de högre skatterna. Viktigt för ett ökat banksparande är således dels att inflationstakten nedbringas, dels att marginalskatterna sänks och att förmögenhetsskatten återställs till sin tidigare nivå. Även en höjning av sparavdraget kan i och för sig anses motiverad med hänsyn till penningvärdets fall. Ett återställande av sparavdragets reala värde jämfört med tidpunkten när de nuvarande

4 ot. 1983/84: beloppen fastställdes skulle emellertid medföra stora statsfinansiella konsekvenser. Därför bör i första hand åtgärder vidtas som främjar nysparande och engagerar nya grupper i ett regelbundet sparande. Dessa motiv låg bakom det skattesparande som infördes under den borgerliga regeringstiden. Vi anser att en aktiv förmögenhetspolitik av detta slag bör återupptas. I länder som Västtyskland och Schweiz stimulerar staten sedan länge enskild förmögenhetsbildning. Där är man väl medveten om betydelsen av en aktiv förmögenhetspolitik, som möjliggör uppbyggnaden av privata förmögenheter hos hushållen. De enskilda medborgarnas förmåga att utstå påfrestningar - liksom att begagna uppdykande tillfållen - förstärks avsevärt när de har ett eget sparkapital. Det fungerar som ett slags privat skyddsnät, vilket ger ökad trygghet vid oförutsedda utgifter och i krissituationer. Därigenom minskas också behovet av kollektiva försäkringssystem och av socialpolitiskt motiverade utgifter. Den kraftiga utbyggnaden av de kollektiva skyddsnäten i Sverige har medfört att många enskilda hushåll dragit slutsatsen att de inte själva behöver spara för framtida behov. Motiven för hushållen att spara blir färre, när det offentliga övertar en allt större del av ansvaret för den enskildes försörjning. Hushållens möjligheter och intresse för att spara minskar också om inflation och skatter urholkar inkomsterna och gör att avkastningen på sparaodet blir negativ. Att staten stimulerar till en enskild förmögenhetsbildning kan även ses som ett led i en politik syftande till att flytta en del av ansvaret för den framtida tryggheten från det allmänna till de enskilda hushållen, varvid möjligheterna till självrisk också utnyttjas i större utsträckning. Försäkringssparande syftar särskilt till att skapa trygghet och oberoende. Privata pensionsförsäkringar och andra enskilda försäkringar innebär följaktligen att det privata skyddsnätet stärks och att behovet av kollektiva försäkringar minskar. Därför finns det all anledning för samhället att uppmuntra försäkringssparandet, även om det totala sparandel i landet därmed inte nödvändigtvis ökar. Ägandespridning Ett viktigt motiv för att öka hushållens sparande är, som inledningsvis nämndes, att sprida ägandet. Ett spritt ägande stärker marknadsekonomin och främjar därigenom ekonomisk tillväxt. En breddad individuell förmögenhetsbildning främjar också utvecklingen av ett samhälle, präglat av trygghet, valfrihet och jämlikhet. En spridning av den ekonomiska makten är också en förutsättning för mångfald och decentralisering, varigenom erhålls en garanti för folkstyrets frihetsvärden. Därför är den enskilda äganderätten överlägsen alla andra principer för samhällets organisation. Och därför är det så viktigt att arbetet på att sprida ägandet till alla hushåll i samhället drivs vidare.

5 ot. 1983/84: Särskilt viktigt anser vi det är att stimulera sparande i bostäder och i aktier. Äganderätten får då inte urholkas genom hårda beskattningsregler och lagar som beskär hushållens rätt att förfoga över sina tillgångar. Hushållen skall tvärtom ges möjligheter att bygga upp ett sparkapital i form av bostäder och/eller aktier. Ingen av dessa sparformer får därför ges sämre villkor än annat sparande. Moderata samlingspartiet har under många år föreslagit att samhället skall stimulera till ett ökat bostadssparande. En egen bostad är ett naturligt och angeläget sparmål för många och dessutom det bästa sättet att sprida förmögenhetstillgångarna i samhället. Ett ökat bostadsägande medför ekonomisk trygghet för den enskilde. Dessutom förbättras vården av bostaden, vilket medverkar till att begränsa driftkostnaderna. Detta är till fördel från både privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt. Vi föreslår därför att målsparande till egen bostad eller bostadsrätt uppmuntras. Vid försäljning av kommunalt ägda bostadslägenheter kan kommunen låta ställa borgen för den enskildes finansiering av köpet. Det innebär att det nödvändiga sparaodet kommer i efterhand, varigenom man underlättar för den enskilde att snabbt få egen bostad. Inom ramen för ett återupprättat statligt skattesparande kan man också underlätta för den enskilde att på ett förmånligt sätt få disponera sparat belopp för förvärv av bostad. Genom anknytning till en etablerad sparform bör marknadsföringen för bosparaodet kunna underlättas. l en marknadsekonomi är det särskilt angeläget att aktiesparandet är väl spritt bland de enskilda medborgarna. Utvecklingen mot ett alltmer institutionaliserat ägande av näringslivet försvagar marknadsekonomin. Ägandefunktionen passiveras, och det direkta sambandet mellan den enskildes välstånd och företagens framgångar tunnas ut. En väl fungerande aktiemarknad är av central betydelse för företagens möjligheter att tillgodose sitt behov av riskvilligt kapital, liksom en väl fungerande riskkapitalmarknad också underlättar de mindre företagens utvecklingsmöjligheter. Regeringen har på drygt ett år vidtagit en rad åtgärder, som försämrar förhållandena för enskilt sparande i aktier. Det framgångsrika skattefondsparaodet har avskaffats. Den 30-procentiga skattereduktionen på aktieutdelningar har tagits bort, varigenom den gamla dubbelbeskattningen återinförts. Förra våren infördes en tillfällig skatt på 20 o/o av företagens aktieutdelningar. l slutet av förra året skärptes reavinstskatten på aktier, och en omsättningsskatt på aktiehandel infördes från årsskiftet. Alla dessa skattehöjningar försämrar givetvis det riskvilliga sparaodets vill or. Skattefondsparandet har varit av stor betydelse för att motverka den skattemässiga diskrimineringen av aktiesparandet. Den viktigaste effekten av skattefondsparandet är dock den betydande breddning av aktieägandet som åstadkommits. Det finns i dag skattefondkonton, varav ca innehas av nya aktieägare. Ingen annan åtgärd har som detta

6 Mot. 1983/84: sparsystem förmått sprida aktieägandet i Sverige. Skattefondsparandet har också ökat tillströmningen av riskkapital till börsen, vilket i sin tur möjliggjort en kraftig ökning av företagens nyemissioner. Framgången med detta sparsystem visar vilka stora resurser i form av frivilligt sparande som kan frigöras genom gynnsamma skatteregler. Samma erfarenhet har även gjorts i andra länder, t. ex. Västtyskland. l stället för att ytterligare bygga ut detta system i avsikt att stärka det produktiva sparandet och bana väg för en fortsatt spridning av det personliga aktieägandet har regeringen avskaffat fondsparandel Det torde knappast vara någon tillfällighet att regeringen avskaffar det system som mest framgångsrikt har breddat aktieägandet samtidigt som man inför löntagarfonder, vilka ju obönhörligen kollektiviserar och koncentrerar aktieägandel Moderata samlingspartiet anser att skattefondsparandet bör återinföras. Det finns all anledning att låta denna framgångsrika sparform få fortsätta att växa. Vissa mindre tekniska förändringar bör göras i skattefondsparandet i enlighet med vad som föreslogs i en partimotion i höstas ( 1983/84:37). Bl. a. bör kapitalets rörlighet ökas och riskspridningen i de företagsanknutna aktiesparfonderna förbättras. Därutöver bör de företagsanknutna vinstandelssystemen få fortsätta att växa. l dag förekommer sådana vinstandelssystem i ett 50-tal företag, t. ex. Volvo, Handelsbanken och Åkermans. De omfattar omkring människor. Deras styrka är att de utformats för att passa det enskilda företaget. Många företag är i dag intresserade av att införa sådana vinstdelningssystem. Tillkomsten av företagsanknutna vinstandelssystem bör underlättas genom åtgärder främst på skattelagstiftningsområdet. Ytterligare ett sätt att sprida det enskilda aktiesparandet är att avskaffa dubbelbeskattningen på aktieutdelningar. Den tidigare 30-procentiga skattereduktionen på aktieutdelningar upp till en viss gräns var avsedd som ett provisorium i avvaktan på ett fullständigt borttagande. Vi förordar att dubbelbeskattningen nu slopas. Den senaste tidens skärpningar av aktievinstbeskattningen bör upphävas. Dessutom förordar vi en förenkling av reavinstskattereglerna i syfte att underlätta enskilt aktieägande. Liksom i andra länder bör aktieförsäljningar vara skattefria efter en viss tids innehav. Hemställan Åberopande vad som ovan anförts hemställs l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet genom en aktiv förmögenhetspolitik, 2. att riksdagen beslutar återinföra skattefondsparandet. Se även motion 1983/84:2475.

7 ot. 1983/84: Stockholm den 25 januari 1984 LARS TOBISSON (m) LENNART BLOM (m) FILIP FRIDOLFSSON (m) HUGO HEGELAND (m) MARGIT GENNSER (m) OVE ERIKSSON (m) MARGARETA GARD (m) ANDERS ANDERSSON (m) RUNE RYDEN (m) ANDERS G. HÖGMARK (m)