Nr 819. Mot. 1972: av herr Schött m. fl.

Transkript

1 Mot. 1972: Nr 819 av herr Schött m. fl. om sparstimulerande åtgärder. Kapitalskatteberedningen redovisar i sitt 1969 framlagda betänkande utvecklingen av de enskilda medborgarnas förmögenhetssituation under efterkrigstiden. Den snabba inkomstutvecklingen under denna tid har inte haft någon motsvarighet på förmögenhetssidan. Den av socialdemokraterna dikterade ekonomiska politiken har ensidigt gynnat kollektivt sparande och ägande på bekostnad av det enskilda ägandet. Hushållssparandets andel av den totala kapitalbildningen har successivt sjunkit under hela 1960-talet. Några försök att vända denna utveckling har inte gjorts. Alla förslag till sparstimulerande åtgärder har avvisats. Majoriteten av folket saknar alltjämt den personliga frihet som grundas på enskilt förmögenhetsägande. De flestas ekonomiska marginaler är smala. Det behövs inte mycket - oförvållad arbetslöshet, en tids sjukdom, skada på grund av annans brottslighet - för att människan skall bli totalt beroende av samhällets skyddsåtgärder. Det är angeläget att det kollektiva trygghetssystemet vidmakthålles och i vissa avseenden förstärks, men det får inte inkräkta på den enskilda människans integritet. Den enskilda människans växande beroende av stat och kommun är inte hälsosamt för vare sig den enskilde eller demokratin. Om fler människor än nu deltager i sparaodet ökar den totala kapitalbildningen i samhället, vilket medför minskat tryck i ekonomin och ger ökat utrymme för såväl offentliga investeringar som industriinvesteringar. Vi är medvetna om att det kollektiva sparaodet inte omedelbart kan ersättas med ett frivilligt. Men i dag ger det offentliga sparaodet - främst den snabba uppbyggnaden av AP-fonderna - de politiska instanserna en, enligt vår mening, alltför långt gående kontroll över kreditgivningen. Med en ökad privat kapitalbildning skulle marknadskrafterna få större inflytande på kapitalmarknaden genom att näringslivet i högre grad skulle vara hänvisat till allmänheten för att skaffa riskvilligt kapital. Statens möjligheter att ingripa och reglera skulle förvisso ändå vara tillräckliga. Finans- och kreditpolitiken är i ett samhälle med en stor offentlig sektor högst verkningsfulla instrument, om de utnyttjas på ett riktigt sätt.

2 Mot. 1972: Danksparaode Banksparaodet är för de flesta människor den naturligaste och lättast tillgängliga sparformen. D et lämpar sig för målsparande samtidigt som det ger en lätt åtkomlig likviditetsreserv för oförutsedda utgifter. För att stimulera till ökat banksparande föreslår vi att sådant sparande, i den mån det överstiger ett grundsparande på 2 procent av inkomsten, skall vid taxeringen berättiga till ett avdrag från inkomsten med 50 procent av det under året sparade beloppet intill ett högsta sparbelopp av kr. Detta innebär ett avdrag på högst l 500 kr. och för de flesta inkomsttagare som uppfyller dessa villkor en skattelättnad med kr. Sparaodet skall vara ett styrkt nysparande på bank, och sparformen skall stå öppen för alla som saknar skattepliktig förmögenhet. Sparmedlen skall vara bundna fem år. Vid tidigare uttag återföres medlen till beskattning. Vid konjunkturnedgång bör regeringen dock kunna medge tidigare uttag från dessa konton på samma sätt som man frisläpper investeringsfonder. Det bör också finnas möjligt att få disponera sparmedlen tidigare, om spararen fått starkt försämrad inkomst och råkat i ekonomiskt trångmål. Denna sparform kan alltså även tillgodose konjunkturpolitiska och socialpolitiska syften. Bostadssparande För förvärv av eget hem eller bostadsrättslägenhet bör sparmedel enligt ovan få disponeras även tidigare än efter fem år. Sparandel till egen bostad är för många människor ett så naturligt sparmål och egnahemsboendet en socialt så värdefull boendeform att bostadssparande bör stimuleras även med andra medel. Så bör t. ex. reglerna för fastställande av belåningsvärde för egnahemslån anpassas till nutida faktiska byggnadskostnader, så att det verkligen blir möjligt att - som det ursprungligen var tänkt - bygga eget hem med en kontantinsats av tio procent av den faktiska byggnadskostnaden. Den större frågan om vidgat bostadsrättsbyggande har behandlats i vår bostadspolitiska motion. Utbildningssparande Även för utbildningsändamål bör sparmedel på särskilt bankkont< enligt ovan få disponeras tidigare än efter fem år. I framtiden kommer det att bli önskvärt eller nödvändigt för allt flet människor att kanske flera gånger under livet komplettera sin utbild ning. Samhällets studiesociala system kan sannolikt aldrig utbyggas där hän att det blir möjligt för den som har försörjningsplikter att för nå

3 Mot. 1972: gon längre tid ägna sig åt studier och avstå från förvärvsarbete. De s t~ viktigare är att det underlättas för den enskilde att sjäiv sätta undan medel för vidareutbildning. Amorteringssparande Amortering av bostadslån eller studieskuld bör jämställas med nysparande och ge rätt till avdrag vid taxeringen med samma belopp och enligt samma villkor som ovan föreslagits för nysparande på bank. Företagssparande De flesta egenföretagare upplever att det egna kapitalet i företaget successivt "späds ut" när företaget utvecklas, kapitalbehovet växer och företagaren, i brist på eget kapital, måste finansiera expansionen väsentligen med lån. Oron för att förlora inflytandet över det egna företaget torde avhålla mer än en företagare från utvidgningar som annars skulle vara motiverade års långtidsutredning påpekar denna risk: "D å en sådan sänkning av företagens soliditet kan tänkas oförmånligt påverka deras investeringsvilja aktualiseras vilka möjligheter till ökade tillskott av riskvill igt kapital som kan stå öppna för företagen." Som en motsvarighet till aktiebolagens investeringsfonder bör för egenföretagaren öppnas möjlighet till skattefri avsättning till självfinansieringsfond. Som vi många gånger tidigare framhållit bör dessutom möjligheterna till återlån av ATP-avgifter ökas genom att lånerätt får ackumuleras för företag vilkas årliga avgifter är för små för att konstituera någon nämnvärd återlånerätt under ett enda år. Höjt extraavdrag vid kapitalbeskattning Det extra avdraget vid kapitalbeskattni ng har sedan 1961 varit oförändrat 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för äkta makar. Avdraget möjliggjorde 1961 en skattefri avkastning av kapital om ca resp kr. Enligt Svenska sparbanksföreningen utgör de skattefria kapitalbeloppen nu endast ca resp kr. i 1961 års penningvärde. F rån 1961 till 1970 har priserna stigit med omkring 50 procent. Redan penningsvärdets fall motiverar därför en unppräkning av avdragens storlek Det bör i sammanhanget påpekas att det extra avdraget för villaägare höjts från 200 till 500 kr. Vi föreslår att det extra avdraget vid kapitalbeskattning höjs till 600 kr. för ensamstående och l 200 kr. för äkta makar.

4 Mot. 1972: Egenföretagares rätt till kapitalavdrag Någon principiell skillnad föreligger inte mellan den avkastning som erhålles av på bank insatta medel eller aktieinnehav och den avkastning som erhålles av rörelse - inklusive jordbruk - vari någon investerat sitt sparkapital. En del av rörelsens avkastning kan hänföras till den personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta kapitalet. Vi föreslår därför att den som investerat sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet eller rörelse skaji medges samma rätt till särskilt avdrag vid beskattningen som om kapitalet varit placerat i bank eller aktier. Delägarsparande Styrkt nysparande i aktier - som alltså inte motsvaras av uttag från bankräkning eller dylikt - bör berättiga till avdrag vid taxeringen med samma belopp och i övrigt enligt samma regler som ovan föreslås för nysparande i bank. För att sparandel i form av delägarskap i företag skall kunna bli väsentligt mer utbrett än nu krävs dels att denna sparform kan utnyttjas även av dem som endast kan satsa små belopp i sänder, dels att sparaodet inte upplevs som förenat med alltför stor risk för kapitalförlust. Därför bör vid sidan av den vanliga aktien skapas nya former av delägarbevis som är lättare åtkomliga och som, särskilt till en början, kan upplevas som en tryggare placering. En lämplig form för sådant delägarbevis är den konvertibla obligationen, dvs. en obligation som efter viss tid omvandlas till aktie. Vi föreslår att börsnoterade företag ges möjlighet att emittera sådana konvertibla obligationslån som är avsedda att i sin helhet på vissa föreskrivna villkor och i förening med nedan angiven skatteförmån tecknas av en stiftelse med de anställda som delägare. För att finansiera stiftelsens obligationsteckning satsar delägarna omedelbart 20 procent av obligationernas värde. Stiftelsen får sedan rätt att ur AP-fonden, med obligationerna som säkerhet, låna resterande 80 procent. Unet amorteras under förslagsvis fyra år genom inbetalningar av de anställda. För dessa amorteringar, intill ett belopp motsvarande vad som ovan föreslagits för nysparande i bank, medges avdragsrätt vid taxeringen. Efter viss tid, förslagsvis fem år, har andelsägarna i stiftelsen rätt att, enligt de principer som gäller för konvertibla obligationslån, konvertera andelarna till vanliga aktier i företaget. Den kurs till vilken konverteringen skall ske fastställs redan då obligationerna emitteras. Andelsägaren har då fördelen att kunna tillgodogöra sig en kursvinst, om aktiekursen vid konverteringstillfället överstiger den fastställda inlösningskursen. Om den vid konverteringstillfållet aktuella aktiekursen däremot

5 Mot. 1972: ligger under den fastställda inlösningskursen, kan ärrdelsägaren tills vidare avstå från konvertering. Den sparare som eventuellt skulle skrämmas bort av förlustrisken vid placering i vanliga aktier har alltså bär fördelen att kunna tillgodogöra sig en väsentlig del av aktiesparandets fördelar men med mindre risk. Som villkor för rätt till skattefritt avdrag för amorteringar skall gälla att andelsägaren icke tidigare äger skattepliktig förmögenhet. HemstäDan Under åberopande av det anförda hemställes 1 att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag om sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen sagts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, företagssparande, egenföretagares rätt tm kapitalavdrag och höjt extraavdrag vid kapitalbeskattning. Stockholm den 26 januari 1972 LARS SCHöiT (m) TAGE MAGNUSSON (m) i Borås KURT söderström (m) ' (Se även motion nr 1354.) HAOCUS l OK TO. STHLH 1 Hl 71007J

6