/85:2738. Mot. 1984/85. Motion. Margaretha af Ugglas Förbättrade villkor för aktiesparande. Riksdagen 1984/85. 3 sam/.

Transkript

1 Motion Mot. 1984/ /85:2738 Margaretha af Ugglas Förbättrade villkor för aktiesparande Samtidigt som intresset hos allmänheten för aktier och aktiemarknad tycks större än någonsin tidigare- välbesökta aktiefondsstämmor, Aktiesparamas många nya medlemmar och den kraftigt utbyggda massmediabevakningen bär vittnesbörd om detta - så sjunker hushållens andel av aktieägandet snabbt var 57% av börsaktierna ägda av hushåll var andelen nere i ca 22%. Vad siffrorna visar är att ett hårt skattetryck är på väg att slå sönder det personliga aktieägandet i Sverige. Institutioner, enskilda och offentliga, träder in i stället. Den fortsatta socialiseringen av Sverige skattevägen medför att små, medelstora och stora förmögenheter placerade bl. a. i aktier alltmera försvinner som företeelse i Sverige. De omskrivna fallen av stor ekonomisk framgång under och 1970-talen är få i antal och tenderar dessutom att söka sig skattevänligare miljöer utomlands. Det är de många medborgama i Sverige som genom skattema tappar sin förmåga att bära det personliga ägandet vidare. Behövs då hushållen på aktiemarknaden? Ja, det gör de. Utan de många personliga ägarna blir aktiebörsen ett fåtalsspel mellan olika oligarkier som i olika tidsskeenden kan vara antingen direktörs- eller ägarstyrda. Utan hushållen/allmänheten som en vital del av aktiemarknaden kommer efterfrågan på god information och justa spelregler att minska. Den bevakningsfunktion gentemot företagen som de avkastningsberoende personliga ägarna utför ensamma eller i förening kommer att försvinna. Med färre aktörer på marknaden minskar marknadens flexibilitet och därmed också dess förmåga att på ett rättvisande sätt i börskurser mäta företagsledningars och styrelsers prestationer. På en fåtalsdominerad börs kan naturligtvis förändringar i ägarstrukturen ske genom uppgörelser mellan blocken. De mindre dramatiska men för vitaliteten i näringslivet väl så viktiga förändringar i aktiekurser och ägarstrukturer som sker genom de många aktiespararnas placeringsbeslut faller dock bort. Marknadsekonomin kräver många, oberoende, personligt engagerade aktörer för att fungera väl. Ett totalt institutionaliserat aktieägande försvagar marknadsekonomin och leder så småningom till ett mindre effektivt och konkurrenskraftigt näringsliv. Skall det personliga ägandet kunna återupprättas och få en framtid i Sverige så måste skattesystemet reformeras. skatteuttaget på inkomster och förl Riksdagen 1984/85. 3 sam/. Nr

2 ot. 1984/85: mögenheter måste sänkas. Detta förblir en huvuduppgift för de politiska partier som vill bevara marknadsekonomin och det personliga ägandet. Socialdemokraterna har sedan de bildade regering hösten 1982 beträtt rakt motsatt väg. skattesituationen för aktieägandet har ytterligare försämrats genom en rad skattehöjningar och införandet av nya skatter. Denna utveckling måste nu vändas. Skall det personliga aktieägandet ha en framtid i Sverige så måste vi få en aktiebeskattning som bättre överensstämmer med reglerna i övriga västliga industriländer. skattevillkoren för hushållens aktiesparande måste kraftigt förbättras. Omsättningsskatten på aktiehandeln bör omedelbart slopas. Reglerna för reavinstskatter bör återgå till den utformning de hade före ändringen Ytterligare förändringar, bl. a. de som föreslagits av Sveriges Aktiesparares Riksförbund i en PM "Reformerad aktiebeskattning" bör övervägas i en utredning. Arvs- och förmögenhetsbeskattningen bör baseras på att 65% av de bör noterade aktiernas marknadsvärde tas upp till beskattning. Näringslivets ansvar Näringslivet har också ett ansvar för att främja det personliga aktieägandel Man kan vårda sig om sina aktieägare. Är det möjligen så att näringslivet under 1970-talet blivit så pressat av fack, stat och dåliga vinster attt man i någon mån har glömt aktieägarna? I ett land präglat av vänsterideer och fackliga krav har kanske aktieägaren halkat ner också på företagens egen prioriteringsskala. Hur förklarar man annars att näringslivet med så liten diskussion anammar den förändring som sker av aktiebolagslagen i samband med 4:e AP-fondens tillkomst och som innebär att aktieägarens företrädesrätt försvagas och möjligheterna till riktade emissioner utan företrädesrätt för gamla aktieägare kraftigt utvidgas. Som bl. a. påpekats av Aktiespararna är det ofta svårt eller rent av omöjligt för en mindre aktieägare att få en uppfattning om det är riktigt för bolaget och aktieägaren att emissioner sker på just detta sätt. Har de många företagen, nya som gamla, som under senare år gått in för systemet med graderad rösträtt verkligen haft betydelsen av det personliga aktieägandet i åtanke? Och hur slår de många avknoppningarna i själva verket på litet sikt för de mindre aktieägarna? Cirkelägandet är en företeelse som direkt syftar till att upphäva de många aktieägarnas, marknadens inflytande över företaget och företagsledningen och står därmed i direkt strid med marknadsekonomins principer. Det är svårt att se cirkelägandet som annat än en avart som förhoppningsvis blir en parentes i svenskt näringslivs historia, i stället för att som nu visa tendenser att breda ut sig. Den välkomna uppgången i aktiekurser och aktiehandel som ägt rum på Stockholms fondbörs under senare år har samtidigt illustrerat brister i de regelverk som styr börs och aktiehantering. Skyddet för de mindre a k-

3 Mot. 1984/85: tieägarna är på flera punkter långt svagare än vid ledande utländska börser. En naturlig strävan från näringslivets sida borde vara att söka nå bättre överensstämmelse mellan svenska spelregler och de regler som gäller i t. ex. London och New York. Korsägande Under senare tid har debatten om det s. k. cirkelägandet eller korsägandet tagit fart. Graderad rösträtt samt skattefrihet för s. k. organisationsaktier har gjort det möjligt för företag att upprätta ett slags inbördes ägande- mellan minst tre företag- som gör att företagen trots att de är börsnoterade frikopplar sig från inflytande från sina aktieägare. Detta innebär att de reella ägarna till företagen inte kan avsätta en företagsledning som missköter sig. Cirkelägandet har allvarligt kommit att underminera det reella innehållet i äganderätten, samtidigt som marknadsekonomin delvis sätts ur spel. Den svenska aktiebolagslagen är en utmärkt kodifiering av viktiga marknadsekonomiska principer. Ä ven om det korsvisa ägandet inte strider mot lagens bokstav är det knappast förenligt med dess anda. Korsägande är inte koncernbildning. Sålunda föreskrivs att dotterbolag inte får äga aktier i moderbolag. Syftet är att hindra uppkomsten av företagskonstellationer som äger sig själva. Observera att den skattefrihet för utdelningar som tillkommer ett företag vilket äger 25% av aktierna i ett annat bolag, tillkommit för att uppmuntra strukturellt motiverad samverkan, inte korsägande. Det finns alltså flera skäl att ifrågasätta det korsvisa ägandet. Det minskar och kan t. o. m. eliminera aktieägarnas inflytande i bolagen. Det strider mot andan i aktiebolagslagens förbud mot köp av egna aktier. En åtgärd som skulle minska intresset för korsägande vore om det inte gick att utöva rösträtten i den mån korsägande föreligger. Om t. ex. bolag A äger 30% av rösterna i bolag B, som i sin tur äger 20% av rösterna i A, så får A bara rösta för l O % i B. Resten av rösterna "släcks ut" av B:s motsvarande innehav i A. En skärpning av reglerna för vad som skall betraktas som organisationsaktier bör också övervägas. skattefrihet för s. k. 25-procentiga innehav bör endast ges för aktieinnehav som har ett direkt organisatoriskt samband med ägaren. Ett motiv för det ökade korsägandet är hotet om socialisering av företagen via löntagarfonderna. Förhoppningsvis bortfaller detta motiv genom en borgerlig valseger i höst. Graderad rösträtt Gradering av rösträtt kan innebära att satsad kapitalinsats och risktagande ger olika inflytande i företagen. En graderad rösträtt kan uppmuntra renodlade maktaffärer. Den graderade rösträtten är ett arv efter Ivar Kreuger,

4 ot. 1984/85: som emitterade aktier till utlandet med en tusendels rösträtt. En graderad rösträtt kan vara motiverad mellan preferens- och stamaktier. Den som tar mindre risk skall också ha mindre rösträtt. Det kan även finnas motiv för att s. k. fria aktier-som får köpas av utländska medborgare- kan få utges med lägre rösträtt. Den graderade rösträtten har en särskild funktion när det gäller mindre företags önskan att bredda sin kapitajbas. För dessa företag kan det vara ett livsvillkor att kontrollen ligger kvar i grundarens/ägarens händer. Denna typ av företag skulle förmodligen inte alls söka sig till OTC-Iistan om inte den graderade rösträtten fanns kvar. Risken för den skulle t. ex. i annat fall vara att de skulle köpas upp av investmentbolag. Trots detta finns det starka skäl som talar för att börsstyrelsen i samråd med näringslivets börskommine bör se över reglerna för graderad rösträtt för StockhoJms fondbörs. Vid fondbörserna i såväl New York som London anses numera att noterade aktier med lika risktagande skall ge lika rösträtt. Det finns inga avgörande skäl som säger att något annat skulle behöva vara fallet i Sverige. Take over bids Minoritetsskyddet är av stor betydelse och av stort intresse i synnerhet i samband med s. k. take over bids eller fusioner genom aktieförvärv. Sådana bud avser att tillföra anbudsgivaren kontroll över aktiebolag. Allmänt anses att alla aktier skall behandlas lika. Det är en allmänt accepterad del av den puvarande börsetiken att ingen får misshandlas eller behandlas olika i samband med offentliga anbud om aktieförsäljningar. F. n. har endast börsstyrelsen via det s. k. inregistreringskontraktet möjligheter att göra förelägganden till företag som åsidosätter gällande etiska regelverk. Finns inte föreläggandena kan vitesbelopp uttas från företaget och i förekommande fall även avregistrering från börsen komma i fråga. Svagheten med dessa sanktionsmöjligheter är att de träffar framför allt de mindre aktieägarna och i synnerhet de som inte har någon skuld i sakförhållandet. I inregistreringskontraktet bör införas en sanktionsmöjlighet direkt mot styrelsen i det anbudsgivande företaget vid brott mot gällande regel verk. Bestämmande! av vite skulle endast kunna ske efter uppenbart trots mot direkta förelägganden från Stockholms fondbörs styrelse. Förslag till en uppstramning av sanktionsmöjligheterna i enlighet med detta bör utarbetas av börsstyrelsen i samarbete med näringslivets börskommitte. Det ankommer också på börsstyrelsen att i samråd med näringslivets börskommitte tillse att det etiska regelverket är så konkret och specificerat att några missförstånd inte kan uppkomma vad gäller inregistreringskontraktets förpliktelser och innebörd.

5 Mot. 1984/85: Information Det är viktigt att den information som lämnas till aktieägarna är korrekt och fullständig. Kvaliteten på emissionsprospekten måste upprätthållas. Börsstyrelsen bör i samråd med näringslivets börskommille upprätta riktlinjer härför. Riktade emissioner Genom en ändring i 1944 års aktiebolagslag SFS 1973:303, som trädde i kraft den 6 juni möjliggjordes s. k. riktade emissioner. Reglerna har i sak oförändrade förts över i 1975 års aktiebolagslag. Med gällande rätt stadgas i ABL kap. 4 2: Vid emission med nya aktier skall betalas med pengar (kontantemission) och vid fondemission har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger. om ej annat föreskrivs i bolagsordningen enligt kap. 3 l. 2:a st. 3. eller vid kontantemission, antingen bestämmes i emissionsbeslutet eller följer av villkor som enligt kap. 5 4 l:a st. 8, meddela vid emission av skuldebrev. Denna typ av riktade kontantemissioner till icke aktieägare i företaget urholkar ägandets innehåll. Företrädesrätten för de gamla ägarna utgör ett klart och entydigt minoritetsskydd. Genom riktade nyemissioner mot kontanter kan en majoritet eller en styrelse erbjuda nytillkommande ägare fördelar som de gamla ägarna nekas. Denna möjlighet till riktade nyemissioner mot kontanter bör upphävas. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning som får i uppdrag att i samråd med näringslivets börskommille framlägga förslag som syftar till en starkare ställning för de mindre aktieägarna. Stockholm den 24 januari 1985 MARGARETHA AF UGGLAS (m) Se även motion 19R4/R5:2739.