Låt ändamålet helga medlen

Transkript

1 Låt ändamålet helga medlen Publicerad här den 30 september 2015 som utövar våld mot kvinnor. Vi kan önska att det inte vore så. Men vad kan man göra åt det? Frågan är vilka som gör så. Och vilka som inte gör så. Går skiljelinjen mellan de män som i barnaåren tillsagts av sina fäder att de inte får göra så och de män som inte fått sådana tillsägelser? Det är nog att tillmäta fädernas förmåga att forma sönernas framtida beteende väl stor betydelse. Men sekreteraren i regeringens utredning om en strategi mot mäns våld mot kvinnor, Mikael Thörn, verkar i sin debattartikel Dagens ETC den 22 september tro att det kan förhålla sig så. Han lägger ett stort ansvar för våldet på de män som inte har lärt sönerna hur de ska bete sig mot kvinnor. Vilka män utövar våld mot kvinnor? I vilka situationer uppstår våldet? Vissa män kan nog av olika anledningar vara mera benägna än andra att ta till våld. Dricker de sprit minskar deras spärrar. Är de dessutom svältfödda på sex kan det bidra till att de våldför sig på kvinnor. En annan orsak kan vara den vanmakt som en man kan känna när han inte kan hävda sig verbalt vid en ordväxling med sin kvinnliga partner. Detta särskilt om grälet har gällt hans bristande prestationsförmåga i något avseende. Det är ett faktum att många män dricker sprit. Likaså att deras beteende kan påverkas av tillflödet av testoseron. Och att de ofta hamnar i verbalt underläge vid en träta med den kvinnliga partnern. Detta kan man inte göra så mycket åt. Men det finns sätt som borde minska risken för att detta ska leda till våld. Thörn skulle kunna uppmana fäderna att råda sina döttrar att undvika att klä sig sexuellt utmanande. Och förmana dem att inte i onödan utmana den manliga partnerns självkänsla genom att kritisera honom i frågor som till exempel gäller pengar eller sex. Sådana råd ska man inte ge till flickorna, tycker Thörn.»Vi ska inte behöva prata med våra döttrar om hur de ska klä sig, skydda sig och tänka på säkerhet«, skriver han. Det är vi män som bär hela ansvaret, vare sig vi har gjort oss skyldiga till våld eller inte. Thörn kritiseras i en artikel den 28 september av Johnny Jakobsson och Jens Orback för att ägna sig åt retorik i stället för praktik. Själva har de inga andra förslag att komma med än att uppmana regeringen att med kraft lägga ansvaret för våldet på männen. Och att låta redan kända våldsverkare få behandling. Men de skriver ingenting om hur man kan hindra alla okända, potentiella våldsverkare att begå våld.

2 Mäns våld mot kvinnor är aldrig förlåtligt. Men det kan vara förklarligt. Målet för politiken borde givetvis vara att hindra män från att begå våld. Det är rimligt att tänka sig att färre män skulle begå våld om de inte triggades till det. Om kvinnorna undvek att klä sig sexuellt utmanande. Och om de aktade sig för att klaga på sådant som männens prestationsförmåga. Detta särskilt om männen är berusade. Men detta kan inte artikelförfattarna skriva. Deras feministiska dogm om att allt ansvar för våldet ska bäras av männen hindrar dem.

3 Sanningar att säga Publicerad här den 22 augusti 2015 på mina insatser i skoldebatten finner jag att jag har tagit till vana att säga sanningar om det mesta. Det vill säga mina sanningar. Andra kan ha andra sanningar. Följande påståenden är länkade till artiklar med argument som jag grundar påståendena på: Att kräva lärarlegitimation var ett stort misstag. Lärarlegitimationerna har lett till försämringar för såväl eleverna som lärarna och samhället. De utgör en av de sämst genomtänkta reformerna på senare år. Mina argument Jämlikheten urholkades genom medvetna politiska beslut. Alliansregeringen sänkte såväl skatterna för dem som hade jobb som bidragen till de arbetslösa och sjuka. Genom att inte ge skolsvaga elever det stöd som de behöver för att lyckas i skolan medverkade man till att klyftan mellan rika och fattiga består och vidgas. Mina argument Elever lär sig sämre och mår sämre när de får graderade betyg. Ingen forskning visar att eleverna skulle lära sig bättre genom graderade betyg. De fyller bara funktionen att sortera eleverna. Betygen kan vara förödande för de skolsvaga elevernas liv och framtid. Mina argument Det finns ingen Gud. Det finns inget liv efter detta. Det är människor som skapat Gud. Inte tvärtom. I religionens namn har det begåtts och begås ohyggliga grymheter. Det borde vara skolans uppgift att motverka rekryteringen till krigförande religiösa samfund. Mina argument Det är inte för lönens skull man väljer läraryrket. Som lärare får man sin belöning i pengar. Men också i form av den uppskattning man kan få av eleverna. Lönerna behöver höjas. Men viktigare är att ta bort det som hindrar läraren att känna tillfredsställelse i arbetet. Mina argument Hänsynen till elevernas behov väger lätt i skolbesluten. Barnkonventionen tas inte på allvar. De förbättringar i skolan som eleverna behöver hindras av hänsyn till andras intressen. Mina argument Valfriheten har förstört för solidariteten i skolan och samhället. Det är de starka som kunnat utnyttja möjligheten att välja bästa skola, vård och omsorg. De svaga har fått nöja sig med det som blivit över. Mina argument

4 Lösningen på skolans problem finns i de svenska klassrummen. I Pisa-panik har man sökt lösningen på skolproblemen i länder där man har helt andra förutsättningar i ekonomi och traditioner, bland annat i Kina och Sydkorea. Mina argument Hänsynen till näringslivet har lett skolan fel. Man kan inte driva en skola som man driver en fabrik. Eleverna är inte tomma kärl som man kan ösa kunskaper i. Varken elever eller lärare mår bra av att stressas in i en konkurrens om betyg respektive löner. Mina argument Kraven i matematik leder i onödan till elände för många elever. Det är en myt att alla människor behöver kunna mycket mer matematik i framtiden. Mängder av elever får inte gå i gymnasiet för att de har misslyckats att lära sig en matematik som de ändå aldrig kommer att få användning av. Mina argument Forskningen leder bara i undantagsfall till att eleverna lär sig bättre. Forskarna utgår sällan från försök med metoder och material i klassrummen. De flesta verkar vara mera inriktade på att skaffa sig meriter än att bidra till bättre kunskaper för eleverna. Mina argument finns i artikeln Håller den vetenskapliga grunden att stå på? i boken Tankeställare om skolan. Den nya lärarutbildningen är ingen egentlig yrkesutbildning. Utbildningen kan ge en hel del teoretiska kunskaper men lite beredskap att klara situationer i klassrummen och förmåga att fatta och genomföra bra beslut i undervisningen. Mina argument finns i artikeln Så slaktades en lärarutbildning i boken Tankeställare om skolan. Ovannämnda artiklar är ett urval av de tankeställare som jag har skrivit under det senaste året. Innan dess publicerade jag fyra böcker med omkring 150 tankeställare om skolan. De kan alla läsas här på min hemsida. Vad de handlar om framgår av denna innehållsförteckning.

5 Om jämställdhet och jämlikhet Publicerad här den 17 augusti 2015 och bekämpas var de än förekommer. Det finns orättvisor genom brister i jämställdhet mellan män och kvinnor. Det finns orättvisor i jämlikhet mellan fattiga och rika. Genom tidningar kan skribenter påverka väljaropinionen att ställa sig bakom åtgärder som minskar orättvisorna. Bristerna i jämställdhet drabbar framför allt kvinnorna. Dock är det nu fler flickor än pojkar som får höga betyg i skolan. Och det är fler kvinnor än män som studerar på högskolorna. Bristerna i jämställdhet minskar. Bristerna i jämlikhet drabbar såväl kvinnorna som männen och barnen. De ökar. De flesta bristerna i jämställdhet kan samhället bara påverka på sikt. Bristerna i jämlikhet kan samhället påverka omedelbart, bland annat genom förändringar av skatter och bidrag. Brister i jämställdhet påtalas ofta i borgerliga tidningar. Brister i jämlikhet påtalas ytterst sällan i borgerliga tidningar. Detta av lättförklarliga skäl. Det är inte de som har som drabbas av dessa brister. De fattiga saknar en kraftfull röst som försvarar deras intressen. Den röda sidan i politiken får bara stöd av en mycket liten del av dagspressen. Därför var det många med mig som gladdes åt att vi skulle få en ny dagstidning med röda förtecken. Men vad hände? I Dagens ETC avhandlas brister i jämställdheten i flera artiklar i varje nummer. Men det är inte ofta som man där finner något djupgående reportage om hur den svåra fattigdomen påverkar männens, kvinnornas och barnens liv och hälsa. En anledning till detta kan vara att så få skribenter bor i eftersatta områden och kan identifiera sig med de människor som drabbas av fattigdomen. En annan förklaring kan ligga i att tidningen stoltserar med att inte bara vara röd och grön utan också feministisk. Den 10 augusti 2015 deklarerade man stolt att Dagens ETC enligt statistiken är bäst bland nyhetsmedier med att låta kvinnor komma till tals. I 66 procent av artiklarna i tidningen var kvinnor omnämnda. Expressen låg i denna statistik på andra plats med 38 procent. Sett ur ett jämställdhetsperspektiv (50/50) var alltså Expressen mera jämställd än Dagens ETC. Självklart ska bristerna i jämställdhet påtalas. Men när de påtalas i artikel efter artikel så riskerar man att skapa en vi och dom-situation.

6 Sådana situationer är olyckliga i alla sammanhang, inte bara när det gäller religion eller etnicitet. De flesta män försöker nog som jag att leva i en jämställd relation. Vi kan aldrig tänka oss att bruka våld mot en kvinna. Men jag kan ändå drabbas av skamkänslor när jag läser tidningen. Inte för vad jag gjort utan för att jag är man.

7 Skolan och det dödliga våldet Publicerad här den 14 augusti 2015 möts vi av nyheten att någon eller några ungdomar bragts om livet. Det har oftast skett i samband med uppgörelser mellan kriminella gäng. Vilka ungdomar drabbas av detta våld? Varför har de hamnat i situationer där de utsatts för våld? Ska samhället kunna undvika att detta våld fortsätter att öka måste man söka svar på dessa frågor. För ett antal år sedan kunde Socialstyrelsen rapportera att elever med låga betyg löpte åtta gånger så stor risk att bli kriminella och tre gånger så stor risk att begå självmord. Det är angeläget att det görs en uppföljning av denna studie i dag. Att man tar reda på vad som har lett till att offren och förövarna har hamnat i det dödliga våldet. Innan vi fått svaren från en sådan uppföljning får vi nöja oss med hypoteser. Varje år är det nu omkring elever som hindras att fortsätta på gymnasiet för att de har fått för låga betyg i grundskolan. De flesta av dem kan nog på olika sätt ordna upp sin tillvaro och hamna i ett normalt vuxenliv ändå. För resterande del går det sämre. Utan självförtroende, utan skola, utan jobb och utan pengar är de sårbara. Många leds in i ett spelberoende. Andra söker sig till kriminella gäng där de kan få uppskattning och tjäna pengar. Hur många det är som befinner sig i denna situation vet vi ännu inte. Men troligen rör det sig om flera hundra varje år. Vad kan samhället göra för att elever inte ska misslyckas i skolan? Först och främst måste man kompensera de elever som inte tidigt fått med sig det språk och de övriga förkunskaper som de behöver när de påbörjar sin skolgång. För detta krävs det massiva insatser redan i förskolan. Detta har politikerna sedan länge sagt sig vara medvetna om. Men mycket litet har skett. I många fall har antalet barn i förskolegrupperna tvärtom ökat och antalet speciallärare och annan stödpersonal minskat. Det krävs också att man ändrar på mycket i skolan. Att man använder mer av arbetssätt där även långsamma elever hinner med och kan tänka i sin egen takt. Att man sorterar bort onödigt höga kunskapskrav i matematik. Att man undviker att tidigt sätta graderade betyg så att de skolsvaga eleverna i det längsta kan få behålla självförtroendet och lusten att lära. Att man slopar den för många elever förödande betygsspärren till gymnasieskolan. Och så vidare. Priset för att inte vidta dessa åtgärder är oerhört högt. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark har forskat om de

8 ekonomiska kostnaderna för gängkriminalitet i Sverige. Deras rapport visar att en enda gängmedlem som är kriminell i 15 år kostar samhället cirka 23 miljoner kronor. Ännu mycket högre blir kostnaden i liv och livskvalitet för de ungdomar och deras familjer som drabbas av det dödliga våldet.

9 Varför blir lärare lärare? Publicerad här den 14 augusti 2015 Det kommer att saknas lärare inom de närmaste åren säger Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Det är därför nödvändigt att de sökande till lärarutbildningarna blir många fler. För att göra läraryrket mera attraktivt inrättas förstelärartjänster med kronor mera i månadslön. De flesta av dessa tjänster är tidsbegränsade till ett par år. De ska fördelas på de lärare som nu är verksamma i skolan enligt Skolverket. Skolledningarna uppskattar att några lärare är särskilt duktiga och därför ska ha högre lön. De andra lärarna måste då uppfatta det som att de inte anses som särskilt duktiga. Vad detta gör för deras trivsel i arbetet kan man tänka sig. Det är inte säkert att skolledningarnas uppfattning om vilka lärare som är särskilt duktiga stämmer överens med elevernas uppfattning. Men när så är fallet kommer dessa lärare att belönas dubbelt. Dels får de mer uppskattning av eleverna, dels får de mer i lön. Det rättvisa och det kloka i detta kan ifrågasättas. För den student som överväger att bli lärare är chansen att få högre lön ett magert lockbete. Hen inser snabbt att chansen att få en tjänst som förstelärare är liten. Det är inte för lönens skull som en ung människa väljer lärarbanan. Och det är inte för lönens skull som så många lärare stannar i jobbet. Den stora fördelen med läraryrket ligger på ett annat plan. Att få vara tillsammans dagligen med elever som är vetgiriga, skojfriska och påhittiga. Att få möta värme och uppskattning i deras blickar efter en lyckad lektion. Den tillfredsställelse detta skänker har få motsvarigheter i andra yrken. Detta borde framhållas i marknadsföringen av lärarjobbet mycket mera än de mycket begränsade karriärmöjligheterna i läraryrket. Lärarorganisationerna undviker av naturliga skäl att tala högt om skolloven och läraryrkets övriga plusvärden. Ju svårare yrket framställs, desto bättre utgångsläge i löneförhandlingarna. De ser som sin uppgift att kämpa för att medlemmarna ska få högre löner. Den kampen har hittills inte varit så framgångsrik. Det hade därför varit bättre om organisationerna hade satsat mera på den andra delen av belöningen, det vill säga tillfredsställelsen i arbetet. Dessvärre har man nu fått se en rad förändringar i skolan som minskat lärarnas möjligheter att få känna sig uppskattade av eleverna.

10 Mål- och resultatinriktningen av skolan. Fokuseringen på mätbara kunskaper. Fler och mer fingraderade betyg. Nationella prov. Detaljerade kursplaner. Svårtydda betygskriterier. Ökade krav på rapportskrivning. Krav på lärarlegitimationer. Allt detta har bidragit till en osäkerhet i jobbet och en större arbetsbelastning för lärarna. Det har också minskat utrymmet för lärarna att tillsammans med eleverna bestämma om innehåll och arbetssätt i undervisningen. Lärarna kan känna att man inte tar vara på deras yrkeskunskap. Lärarorganisationerna bör fortsätta att kräva högre lön för alla lärare. Men det lär inte räcka för att göra läraryrket tillräckligt attraktivt. Man måste också arbeta för att lärarna ska slippa många av de tvångströjor de nu bär. Så att möjligheterna att trivas och bli uppskattade av eleverna blir större.

11 Göteborgs Posten värnar om rävens frihet i hönsgården Publicerad här den 10 augusti 2015 att byta ledarskribenter ändrat sin politiska inriktning och färg. Från att ha varit blå har den nu blivit mörkblå med bruna inslag. Misstänkliggörandet av skyddslösa tiggare utgör nu bara toppen på ett isberg av självgodhet, förakt för svaga och bristande empati. För dessa ledarskribenter är valfriheten helig. Den valfrihet som gör att de som är starka nog att utnyttja den kan se till att deras barn får en bättre skola. Att deras sjuka får en bättre vård. Att deras gamla får en bättre omsorg. Alla de som är för svaga för att kunna utnyttja valfriheten får hålla till godo med en försämrad skola, en sämre vård och en sämre äldreomsorg. Den valfrihet de värnar om har också medfört att smarta kapitalister kan göra sig förmögenheter på att äga och sälja skolor, vårdcentraler och äldreboenden med mera. Förmögenheter som kommer från den skatt vi betalat för att säkra en välfärd för alla. En ledarskribent i en annan tidning, Hans Bergström i Dagens Nyheter, kunde som exempel lämna landet med över en halv miljard kronor som hans familj hade tjänat på att sälja den skola de startat. Hur köparna tänker sig att denna investering ska bli lönsam kan man räkna ut. Bland många bottennoteringar på ledarsidan märks hur den politiska redaktören, Alice Teodorescu, använder begreppet moral. Det skulle enligt henne vara omoraliskt att inte sänka skatterna så att vanliga människor kan spara ihop till en årslön på banken. Att skattesänkningar urholkar samhällets resurser för att ge hjälpbehövande det skyddsnät de behöver besvärar inte ledarskribenten. Hon verkar helt omedveten om att det finns mängder av familjer där man inte ens har råd att alltid äta sig mätta och där tanken på att spara pengar är oerhört avlägsen. I sådana familjer måste hennes tal om sparande och moral uppfattas som ett hån. För att slippa må illa av skriverierna på ledarsidan har jag slutat att prenumerera på Göteborgs Posten. Jag hoppas att många fler läsare på samma sätt markerar sitt avståndstagande mot den erbarmliga människosyn som avspeglas på tidningens ledarsida. Göteborgsupplagan av Dagens ETC är ett gott alternativ.

12 Var finns nyckeln till bättre kunskap? Publicerad här den 18 juli 2015 sin tappade dörrnyckel letade han i gatlyktans sken. Det var lättare att leta där. Det var för besvärligt att leta i mörkret. Men nyckeln fann han inte. När de ansvariga för vår skola letar efter nyckeln till bättre kunskaper söker de också där det är lätt att se. De tittar på skolor som har lyckats bra i Pisa. Där kan de finna sådant som auktoritära skolledare och lärare, tidiga betyg, höga krav, genomgående katederundervisning, sträng disciplin etcetera. Det vill säga en skola som påminner mycket om den skola som eleverna i vårt gamla läroverk fick genomlida för över femtio år sedan. Men någon nyckel till bättre kunskaper finner de inte där. Till läroverket kom bara omkring 15 procent av en årskull. Dessa elever hade vanligen välutbildade föräldrar. De utgjorde en förhållandevis homogen skara med liknande förutsättningar när det gällde språkutveckling och allmänbildning. När en grundskola för alla tog form på sextiotalet insåg man att man inte kunde använda samma undervisning för alla elever. Helklassundervisning i samma tempo och med samma språk fungerade inte när det var så stor skillnad i elevernas förutsättningar. Man fann till exempel att det i en normal grundskoleklass skilde sju år i språklig utveckling mellan de elever som var mest respektive minst utvecklade. På den tiden var det ändå få elever som hade invandrarbakgrund. Under sextiotalet och sjuttiotalet utvecklades därför metoder för självständigt arbete som komplement till helklassundervisningen. Man kunde där ge eleverna uppgifter som var anpassade till deras olika förutsättningar. Eleverna kunde tänka och arbeta i den takt som passade dem. Man ville också ge eleverna mer än faktakunskaper. De skulle få en vilja och förmåga till sådant som att samarbeta med andra, att tänka kritiskt och att finna kreativa lösningar på problem och arbetsuppgifter. Därför kom man i Läroplan 80 att fokusera på de förutsättningar som eleverna behövde för att lära sig. Man rekommenderade en variation av självständigt arbete, enskilt eller i grupp. Mottot var»eleven i centrum«. Sverige kom på många håll att uppfattas som ett mönsterland i pedagogiskt avseende.

13 Dessvärre motsatte sig bakåtsträvare inom och utom lärarkåren den nya läroplanen. Konservativa lärare ville inte ändra på sin lärarroll. Utomstående tyckare insåg inte att sätta elevernas behov i centrum var en förutsättning för kunskapen, inte ett hinder. Den så kallade Kunskapsrörelsen lyckades hindra införandet av de mera elevaktiva och självständiga arbetssätten. Mottot för dem blev i stället»kunskapen i centrum«och»läraren i centrum«. På så sätt vreds utvecklingen tillbaka till läroverkstiden. Innehåll och arbetssätt utformades utan hänsyn till eleverna och deras behov. De forskare som grundlade innehållet i läroplan 80 utgick från inlärningspsykologins rön och en omfattande försöksverksamhet i klassrummen. De kom att inse hur viktigt det var att eleverna fick tänka i egen takt. Att de fick vara aktiva. Att man lyssnade till vad de tyckte om innehåll och arbetssätt. Att de fann att de kunde ha nytta av det de lärde sig. Att de fann skolarbetet omväxlande och stimulerande. Och framför allt att de upplevde att de lyckades i skolan. När man nu letar efter nyckeln till bättre kunskap måste man utgå från samma utgångspunkt som dessa forskare, det vill säga från inlärningspsykologin och eleverna och deras behov. Man kommer då att finna att det är bättre för eleverna att de får att ha demokratiska skolledare och lärare. Att man inte ställer högre krav på dem än vad de klarar av. Att man drar ned på katederundervisningen och använder mera av elevaktiva arbetssätt. Att man släpper fokuseringen på mätbara kunskaper och slopar de detaljerade kursplanerna. Att man minskar betydelsen av betygen och slopar graderade betyg på låg- och mellanstadiet. Om man gör så och strävar efter att eleverna ska lära sig mera av lust än av tvång, så undviker man att så många elever lär sig dåligt och mår dåligt. Använder man sig av denna nyckel till bättre kunskap så kommer inte heller en sjättedel av eleverna att misslyckas i grundskolan.

14 Okunnigt om arbetssätt i skolan Publicerad här den 18 juli 2015 har det upprepats av skolpolitiker och andra. Vad eleverna behöver för att lära sig är framför allt entusiastiska lärare som är duktiga på att undervisa. Det visar forskningen. Vilken forskning? Forskare har vallfärdat till länder vars skolor ligger i topp när det gäller resultat i Pisa-mätningarna. Skolorna i dessa länder verkar dock ligga på samma nivå när det gäller pedagogisk utveckling som vi hade nått i det gamla läroverket för ett drygt halvsekel sedan. Genomgående katederundervisning. Höga kunskapskrav. Sjugradiga betyg. Disciplin. Visst är det så att vissa lärare når bättre resultat än andra. I en skola där all undervisning är lärarledd kan man urskilja lärare som är mer entusiastiska och duktiga på att undervisa än andra. Men det innebär inte att lärarledd undervisning med sådana lärare alltid skulle vara bättre än elevaktiva arbetssätt. Det finns mycket att ta hänsyn till när det gäller valet av arbetssätt. Eleverna är olika. Målen för undervisningen är olika. Lärarna är olika. En del elever kan lyssna och ta till sig det läraren säger. Andra kan inte det. De kan ha för dåligt ordförråd för att förstå vad läraren säger. De kan ha svårt att koncentrera sig på vad läraren säger på grund av att de är för trötta, hungriga eller av andra anledningar. För dessa elever innebär lärarledd undervisning i helklass bortkastad tid. De lär sig mycket bättre genom att läsa än att lyssna. Vilket arbetssätt man ska använda beror på de mål eleverna ska nå. Vissa mål har med tänkandet att göra såsom att lära sig minneskunskaper, att förstå sammanhang och kunna tillämpa det man lärt sig. Andra mål har med attityder och känslor att göra såsom att tycka om litteratur, konst och musik, kunna delta i skapande verksamhet eller att vara solidariska och empatiska. Den lärarledda undervisningen kan fungera när det gäller målkategorierna minneskunskaper och förståelse. Men för övriga målkategorier behövs det vanligen mera elevaktiva arbetssätt. Eleverna lär sig att ta ansvar genom att få ta ansvar. De lär sig samarbeta genom att de får samarbeta. De lär sig tänka kritiskt och finna kreativa lösningar genom att sättas i situationer där de övar sig att tänka kritiskt och finna kreativa lösningar. Och så vidare. Eleverna kan inte få kunskaper i ämnet samhällskunskap eller i estetiska ämnen på samma sätt som de lär sig i ämnet matematik. De

15 arbetssätt som bör väljas beror på vilka ämnen och vilka moment inom ämnena det gäller. I vissa fall är elevaktiva arbetssätt bättre, i andra fall är lärarledd undervisning bättre. Vid besök i skolor fann Skolinspektionen elever som förgäves försökte lösa uppgifter på egen hand utan att få hjälp av lärare. Skolinspektionen drog den förhastade slutsatsen att det är lärarledd undervisning i helklass de behöver. Det är lätt för en utomstående betraktare att upptäcka elever som inte lär sig något vid självständigt arbete. Det är svårare att upptäcka elever som inte lär sig något vid lärarledd undervisning. Man iakttar då läraren som undervisar och de elever som räcker upp handen och svarar på frågor inte de tysta elever som har slutat att lyssna. Alla lärare är inte entusiastiska och väl förberedda. De är också människor. Sjuka barn. Sömnlösa nätter. Problem med ekonomi eller hälsa och en hård arbetsbelastning. Få lärare orkar vara entusiastiska fem timmar om dagen, fem dagar i veckan. Om eleverna har svårt att ta till sig lärarens undervisning kan det också bero på brister i hens framställning. Läraren kan ha tänkt igenom det hen ska säga för dåligt. Hen kan välja fel ord och tala otydligt och entonigt etcetera. Att se lärarens undervisning i helklass som en lösning på problemet med elevernas kunskapsbrister är förhastat. Om självständigt arbete fungerar dåligt kan det bero på sådant som oklart formulerade uppgifter, dåligt genomtänkta anvisningar för arbetet, bristfälligt faktaunderlag eller för dålig handledning av eleverna. Men lösningen på dessa problem är inte att kasta ut barnet med badvattnet och i stället rekommendera lärarledd undervisning. Lösningen ligger i att göra lärarna bättre utbildade så att de kan genomföra de inlärningssituationer som är relevanta mot målen på ett bra sätt. De ska kunna välja bra uppgifter, bra anvisningar, bra faktaunderlag etcetera. De ska kunna motivera eleverna och hjälpa dem när de kör fast. De ska kunna utnyttja de fantastiska möjligheter för elevaktivt arbete som den nya tekniska utvecklingen erbjuder genom läsplattor och pedagogiska datorprogram. De självständig arbetssätten utvecklades på sextio- och sjuttiotalet när man insåg att den gamla auktoritära läroverkspedagogiken inte skulle fungera när hela årskullar och inte bara en privilegierad bråkdel av dem skulle gå igenom en nioårig skola. De byggde till stor del på principer från pedagogiska föregångspersoner som Dewey, Freinet, Montessori, Piaget och Steiner, vilka alla utgick från eleverna och deras behov.

16 Många politiker och skribenter lovordar nu de lärare som är duktiga på att undervisa i helklass. Det är genom dem som elevernas kunskapsbrister ska avhjälpas. De dömer ut de självständiga arbetssätten. Men att rekommendera lärarledd undervisning i helklass utan att ta hänsyn till för vilka mål och för vilka elever undervisningen görs är okunnigt.

17 En urholkad demokrati Publicerad här den 17 juli 2015 i Almedalen fick Jonas Sjöstedt frågan varför Vänsterpartiet hade så låga opinionssiffror. Detta trots att de mer än andra partier värnar om det välfärdssamhälle för alla som en majoritet av väljarna vill ha. Han kunde inte svara på det. Men det finns en förklaring. I Sverige råder demokrati. En medborgare, en röst. Det låter bra, men det är en sanning med modifikation. Var och en kan visserligen lägga sin röst på något av partierna efter sin övertygelse. Men frågan är hur denna övertygelse har formats. Fyra av de fem stora tidningarna i landet står för borgerliga värderingar. De borgerliga tidningarna har konsekvent stött allianspartiernas politik på såväl ledarsidorna som på nyhetssidorna och debattsidorna. På ledarsidorna har man försvarat allianspartiernas förslag och åtgärder och kritiserat de andras. De omfattande skattesänkningar som urholkade utrymmet för välfärden fick där ett helhjärtat stöd. På nyhetssidorna har man förstorat de nyheter som gynnat allianspartierna och förminskat de nyheter som gynnat andra partier. Man startade ett drev mot Mona Sahlin för att hon köpt en Toblerone för några tior och betalat med fel kort. Men att näringsministern Maud Olofsson hade godkänt köpet av ett värdelöst holländskt bolag för omkring 70 miljarder av skattebetalarnas pengar gavs betydligt mindre uppmärksamhet. På debattsidorna har man till exempel flitigt återgett artiklar som försvarat Björklunds förödande skolpolitik medan man regelmässigt har refuserat inlägg som kritiserat denna politik. Men Sveriges Radio och Sveriges Television då. Kan de inte motväga den politiska obalansen i nyhetsflödet? Nej, det får man inte. Dessa medier ska vara neutrala. Det behöver däremot inte de kommersiella radio- och tevekanalerna vara. Kanaler vars ägare vanligen har borgerliga värderingar. Värderingar som också ibland smyger sig in i Public Service genom valet av politiska kommentatorer, utfrågare, debattledare och debattdeltagare. Människors politiska uppfattning påverkas av vad de läser, ser och hör i massmedierna. Vänsterpartiet har inte samma möjligheter att tränga fram i massmedierna med sitt politiska budskap som de andra partierna. Det kan vara en förklaring till att dess opinionssiffror inte är bättre.

18 Skolpolitiker drar förhastade slutsatser Publicerad här den 19 juni 2015 mellan olika företeelser som kan förklara varför vissa elever lär sig bättre än andra och varför andra elever lär sig sämre. Politiker och tjänstemän drar slutsatser av dessa samband och fattar beslut. Alltför ofta drar de förhastade slutsatser. Besluten blir därefter. Det finns elever som misslyckas i skolan. Det finns elever som skolkar. För politiker står det klart att eleverna misslyckas för att de skolkar. Men det kan också vara tvärtom. Elever skolkar för att de misslyckas. När man bestraffar sådana elever för att de skolkar gör man ont värre. De vantrivs än mer och får ännu sämre motivation att anstränga sig i skolarbetet. Elever lyssnar inte till lärarna. Elever använder mobiler under lektionerna. För politiker står det klart att eleverna inte lyssnar till lärarna för att de använder mobiler. Men anledningen till att många elever inte lyssnar kan vara att deras tankar inte hinner med i lärarens tempo. Att de inte orkar eller kan lyssna och ta till sig det läraren talar om. Om man i förväg beslagtar dessa elevers mobiler kommer de att finna det ännu mera meningslöst att sitta av lektionerna. Det finns en ökad risk att de i stället skolkar. OECD har genom Pisa prackat på skolan en måttstock. Politiker drar slutsatsen att skolor som hävdar sig bra i Pisa är bra skolor. Man styr verksamheten i skolorna mot målet att eleverna ska få mer av sådana kunskaper som mäts i Pisa. Men genom fokuseringen på sådana mätbara kunskaper går eleverna miste om mycket värdefullt lärande. Detta gäller till exempel den djupare förståelsen för sammanhang. Eller träningen i kritiskt tänkande, kreativitet och samarbetsförmåga. Eller förmågan att utöva eller njuta av musik, litteratur, konst och idrott. Det är skolor som ger stort utrymme för sådant innehåll som är bra skolor. Larmet går. Svenska elever har inte lärt sig läsa och räkna lika bra som elever i andra länder. Politiker drar snabbt en slutsats. Det behövs mera forskning. Har vi då inte haft någon pedagogisk forskning? Jo, faktiskt, det går ett par tusen forskarutbildade lärare utan fast anställning på våra högskolor. Vad de har gjort kan man fråga sig. Ytterst få av deras avhandlingar utgår ifrån vad som sker i klassrummen. Som handlar om vad våra elever tänker, tycker och behöver. Om

19 vilka arbetssätt som fungerar bäst. Det är inte fler forskare som behövs. Det är en inriktning av forskningen mot de förutsättningar som eleverna behöver för att lära sig bra och må bra. Elevernas kunskaper i matte är för dåliga. Det säger både Pisa och lärarna på de tekniska högskolorna. Politiker reagerar med förlängda märgen. Eleverna ska få fem veckotimmar till i matematik. Men eleverna har redan timmar i det ämnet i grundskolan. Detta som en följd av myten om att alla i framtiden kommer att behöva så mycket mer kunskaper i matematik. Fem matematikprofessorer framhöll i en tidningsartikel att vanliga människor behöver mycket litet kunskap i matte. De flesta klarar sig bra med de fyra räknesätten, procenträkning, litet överslagsberäkning och statistik. Om man Googlar på betygskriterierna för godkänt betyg i matematik i årskurs nio finner man många inslag som de flesta eleverna inte kommer att få någon som helst användning av. Att eleverna behöver fler lektioner i matematik är en förhastad slutsats. Det är i stället andra krav, anpassade till deras behov av matematikkunskaper, som de behöver. Lärarnas löner behöver höjas. Men kommunerna anser sig inte ha råd att ge alla lärare rejäla lönelyft. Politiker drar slutsatsen att man kan nöja sig med att ge högre löner bara till ett mindre antal bra lärare. Det stora flertalet lärare blir då stämplade som mindre bra. Många av dem kan tappa lusten att ge järnet i jobbet. De kan känna sig besvikna och orättvist förbigångna. Särskilt som det inte är klarlagt vad som är en bra lärare och vad som inte är det. Hur och på vilka grunder förstelärarna utses varierar mellan kommunerna. Risken finns att det är pappersmeriter och personliga relationer som väger tyngst vid denna bedömning. Att man inte ser till sådant som att läraren har humor och är rättvis, tycker om och bryr sig om elever, är ambitiös i sina lektionsförberedelser etcetera. Men särskilt för de skolsvaga eleverna är det mycket viktigare att de får en lärare som ser dem än en lärare med många akademiska betyg. Lärarkollegerna kan ha svårt att upptäcka den överlägsna lärarskickligheten hos den förstelärare som ska leda dem i arbetet. Det kan ställa till problem med samarbetet i kollegiet. Att bara ge en bråkdel av lärarna ett rejält lönelyft var ett förhastat beslut.

20 OECD snedvrider skolan Publicerad här den 14 maj 2015 den 10 maj om skolan hamnade rekommendationerna från OECD i centrum. De togs till försvar för den skolpolitik som alliansen har fört. Alliansen har länge låtit OECD vara med och styra skolan. För OECD verkar skolans främsta uppgift vara att forma kuggar som passar in i det ekonomiska maskineriet. Många av förändringarna i skolan bär spår av denna näringslivets strävan efter effektivitet. Dit hör till exempel den mål- och resultatstyrning som infördes på 1990-talet. De utökade betygen. Fokuseringen på mätbara kunskaper. Individuella lärarlöner och karriärtjänster. Det fria skolvalet. Och inte minst styrningen genom PISA-undersökningarna. Inga av dessa förändringar har bidragit till att eleverna lär sig bättre eller mår bättre. Det är tvärtom, och detta särskilt för de skolsvaga eleverna. När det gäller mål- och resultatstyrningen har många lärare och elever funnit detsamma som General Teaching Council i England skriver med stöd från omfattande forskning i Cambridge:»Sådana detaljerade kursplaner kopplade till graderade betyg skapar stress och panik, sänker kvaliteten och bidrar till att uttråkade elever hoppar av skolan i förtid.«forskarna är eniga om att graderade betyg inte leder till att eleverna lär sig mer. De graderade betygen är förödande för självförtroendet hos de skolsvaga elever som tidigt tvingas att jämföra sina prestationer med bättre lottade elevers. De mera framgångsrika eleverna lär sig också sämre. De lär sig för betygen, inte för kunskaperna. Kraven på att kunskaperna ska vara mätbara medför att eleverna går miste om mycket av den handlingsberedskap och den förmåga till ett rikare liv som skolan skulle kunna ge. Detta gäller till exempel den djupare förståelsen för sammanhang. Eller det kritiska tänkandet, kreativiteten och samarbetsförmågan. Eller förmågan att utöva eller njuta av musik, litteratur, konst och idrott. Sådana inslag sätts på undantag i skolan när man fokuserar på de mätbara kunskaperna. Att premiera»bra«lärare genom att ge dem högre löneökningar eller välavlönade förstelärartjänster sår split i kollegierna. Det bidrar till att många lärare känner sig orättvist förbigångna. De kan lätt tappa motivation att anstränga sig i jobbet.

21 Genom det fria skolvalet får skolor i utsatta områden mindre resurser för stöd åt de elever som behöver stöd. Dessa elever förlorar också den draghjälp de hade fått av de mera framgångsrika elever och goda lärare som har lämnat skolan. Om PISA-undersökningarna skriver 83 professorer och skolledare i The Guardian att»de snedvrider skolans mål, minskar lärarnas frihet och professionella utrymme, stressar både skolor, lärare och elever och lockar till kortsiktiga kvicka fixar.«eftersom alliansen till stora delar har gjort OECD:s önskemål till sin skolpolitik är det lätt att förstå att de lät OECD utreda deras skolpolitik. Därigenom kunde alliansens partiledare hämta stöd från OECD för de argument och förslag de förde fram under debatten: Slå vakt om det fria skolvalet. Ge eleverna fler lektioner i matematik. Inrätta fler karriärtjänster åt duktiga lärare. Och så vidare.

22 Otänkbart om skolan Publicerad här den 15 april 2015 skulle man inför alla beslut om skolan tvingas välja det som är bäst för eleverna. Men nu är Barnkonventionen inte lag i Sverige. Därför blir många åtgärder som skulle få eleverna att lära sig bättre och må bättre aldrig av. Andras intressen får väga tyngre. Här några exempel på förbättringar som behövs, men som i praktiken är otänkbara: Slopa de graderade betygen Varför då? Eleverna lär sig sämre när de får betyg. Skolsvaga elever får ideligen veta att de misslyckas hur mycket de än anstränger sig, att de är sämre än sina klasskamrater. De tappar självförtroende och motivation och många slutar att anstränga sig. De mera framgångsrika eleverna inriktar sig mera på att få betyg än på att lära för livet. Denna kortsiktighet gör att de får mindre varaktig behållning av det de lär sig. Eleverna mår sämre i en skola med betyg. En undersökning som Rädda Barnen har gjort visar att hälften av eleverna känner stress och oro för sina betyg. En tiondel av dem har någon gång umgåtts med självmordstankar. Personal i skolhälsovården vittnar man om en ökad psykisk ohälsa bland eleverna och om elever som skadar sig själva för att dämpa sin ångest. Socialstyrelsen och Bris ger liknande information. Genom betygsspärren hindras närmare hälften av eleverna med lågutbildade föräldrar att gå det nationella gymnasieprogram som de skulle vilja gå på. Därigenom bidrar skolan till att klyftan mellan fattiga och rika i landet kommer att fördjupas ytterligare i framtiden. Betygen används som urvalsinstrument för högre utbildning. Att sätta betyg är en myndighetsutövning. Betygen måste vara rättvisa. Men rättvisa kan de aldrig bli. Vissa skolledningar påverkar lärarna att sätta glädjebetyg för att man ska kunna dra till sig fler elever. Talföra elever och föräldrar kan snacka sig till högre betyg. Lärare tolkar målen och de svårbegripliga betygskriterierna på olika sätt. Elever med lärare som saknar legitimation får sina betyg satta av lärare som inte undervisat dem och som därför bara kan gå efter deras prestationer på betygsproven. Och så vidare.

23 Kravet på rättvisa betyg leder till att man i skolan prioriterar sådan inlärning som är lätt att mäta. Eleverna går därför till stor del miste om det värdefulla kunnande som inte går att mäta. Sådant kunnande som till exempel djupare förståelse av sammanhang och förmåga till kreativitet, kritiskt tänkande och samarbete. Som urvalsinstrument till högre utbildning fungerar betygen dåligt. De säger inget om det kunnande, de egenskaper och de erfarenheter som krävs för att eleven ska klara såväl utbildningen som den följande yrkesutövningen. Bättre vore att låta varje mottagande utbildning utforma sina egna antagningsrutiner i stil med utbildningen till brandmän och skådespelare. Betygen för med sig mycket stora kostnader. Kostnader för all den tid som lärare och elever måste lägga ned på alla betygsprov och nationella prov. Kostnader för alla ämbetsmän som tar fram detaljerade kursplaner, betygskriterier och nationella prov och som inspekterar skolor och kontrollerar betygsättningen. Allt detta drar med sig avsevärda kostnader som skulle kunna användas för att till exempel utveckla undervisningen och anställa fler lärare. Varför inte? Välutbildade och talföra föräldrar vill ha betygen kvar. De kan hjälpa sina barn till bra betyg. De ser betygen som en garant för att deras barn ska komma först i kön till eftertraktade utbildningar. Det kan finnas lärare som behöver betygen som piska och morot för elever som inte vill lyssna på vad de har att säga. Vi hade en skolminister som ansåg att lärande utan betyg var lika omöjligt som att hoppa höjd utan ribba. Han verkade omedveten om att eleverna lär sig mer före och vid sidan av skolgången än i skolan. Utan betyg. Att någon miljon vuxna människor i landet lär sig massor genom kurser av olika slag. Utan betyg. Att tiotusentals elever lärt sig lika mycket i Waldorf- och Montessoriskolor som eleverna i andra skolor. Utan betyg. Trots att betygen inte fyller någon funktion utöver att sortera eleverna så kommer den ängsliga frågan om vad vi ska ha i stället om vi slopar betygen. Ett svar på den frågan ger jag i artikeln Den betygsfria skolan i boken Tankeställare om skolan. I de stora, alliansen närstående dagstidningarna applåderade man av politiska skäl Björklunds förslag om tidigare och mera fingraderade betyg. Det bidrog till att forma en uppfattning hos allmänheten om att betygen är oumbärliga. De politiker på vänsterkanten som insett betygens skadeverkningar tiger nu av rädsla att förlora röster.

24 Halvera antalet matematiklektioner Varför då? Enligt Skolverkets föreskrifter ska eleverna i grundskolan få lektionstimmar i matematik. Det är fler än vad so-ämnena historia, geografi, religionskunskap och samhällskunskap får tillsammans (885). Det är också fler än vad de estetiska ämnena idrott, bild och musik får tillsammans (1 052). Det sägs att alla elever måste kunna så mycket mer matematik i framtiden. Fem matematikprofessorer klargjorde i en debattartikel i Dagens Nyheter att»sanningen är ju att de flesta medborgare klarar sig med mycket lite matematik«. De pekade på den stress och sortering av eleverna som skolmatematiken leder till. Det är kanske en tiondel av eleverna som kommer att behöva kunna en matematik utöver de fyra räknesätten, enkel procenträkning, överslagsberäkning, lite statistik och en enkel ekvation. Det vill säga sådan matematik som eleverna i folkskolan fick lära sig. Då hette ämnet räkning. Vad är det då för matematik som man säger att alla elever behöver kunna? Skolverkets kunskapskrav för godkänt betyg i årskurs nio innehåller bland annat följande: Eleven kan lösa olika problem i bekanta situationer på ett i huvudsak fungerande sätt genom att välja och använda strategier och metoder med viss anpassning till problemets karaktär samt bidra till att formulera enkla matematiska modeller som kan tillämpas i sammanhanget. Eleven kan välja och använda i huvudsak fungerande matematiska metoder med viss anpassning till sammanhanget för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter inom aritmetik, algebra, geometri, sannolikhet, statistik samt samband och förändring med tillfredsställande resultat. I vilken situation måste eleverna senare i livet kunna formulera matematiska modeller och välja metoder? Vem kommer att ha nytta av att kunna potensuttryck och algebra eller att kunna bestämma ytan av en parallellogram och volymen av en cylinder? Detta är bara några av de kunskaper som man krävt att alla elever i årskurs nio ska kunna för att få godkänt betyg i matematik. Undervisningstiden i grundskolan är begränsad. Om tiden används för en undervisning som är mindre meningsfull för eleverna så sker det på bekostnad av en undervisning som är mera meningsfull. Matematiken har blivit till en gökunge som tränger ut andra ämnen ur»skolboet«. Därtill kommer att överkraven på matematikkunskaper bidrar till att mer än tiotusen elever årligen hamnar i ett utanförskap där de varken får plats i gymnasiet eller i arbetslivet.

25 Varför inte? Matematiklärarna har en mycket stark ämnesförening som har lyckats bra med att hugga för sig av lektionsutrymmet. Den lär protestera mot varje minskning av ämnets timtal. Man har fått bra draghjälp av de märkliga Pisa-undersökningarna. Björklund har lutat sig mot Pisa när han krävt fler timmar i matematik i grundskolan och i lärarutbildningen, liksom när han kräver mer av betyg. Om Pisa publicerade 83 professorer och skolledare från tolv länder i The Guardian ett öppet brev. I brevet protesterar de mot det inflytande som Pisa-testen har fått och de effekter som de har på undervisningen i deltagarländerna. Bland annat kritiserar de att testen snedvrider skolans mål, minskar lärarnas frihet och professionella utrymme, stressar både skolor, lärare och elever och lockar till kvicka fixar. Matematiklärarna har lyckats få många inom politiken och allmänheten att tro på två myter. Dels att alla måste kunna så mycket mer matematik i framtiden. Så är det inte. Dels att studier i matematik skärper intellektet. Så är det inte heller. Inför religionskritik i skolan Varför då? En ung Göteborgare återkom efter att ha stridit för den Islamiska staten, IS. Han ansåg att det var rätt att skära halsen av otrogna. Själv ville han gärna dö som martyr. Då skulle han få ta med sig sexton släktingar till paradiset, och där skulle han få förlusta sig med oskulder. Han ville gärna offra sitt liv i kampen mot de otrogna i väst. Han är inte ensam. Omkring treundra ungdomar som gått i svenska skolor har värvats att strida för IS. Trettio av dem har redan stupat i striden. De har indoktrinerats och utbildats till krigare och terrorister. Hur ska man kunna hindra att ännu fler svenska ungdomar blir Jihadkrigare? Och hur ska man kunna hindra att dessa återvänder till Sverige och utför terrorhandlingar här? En av skolans viktigaste uppgifter är att lära eleverna kritiskt tänkande. Att ifrågasätta det som utges för att vara sant. Skolan skulle kunna spela en viktig roll i försvaret mot indoktrineringen från IS. Man skulle kunna så tillräckligt starka tvivel om IS löften om belöningar i paradiset för att ungdomarna skulle dra sig för att offra sina liv i denna kamp.

26 Varför inte? En komplikation är att detta skulle leda till att även Bibelns budskap ifrågasattes. Man skulle skaka om grundvalarna för den kristna tron. Eleverna skulle inse att innehållet i trosbekännelsen inte är mera verklighetsförankrat än löftena om en härlighet i paradiset för dem som blir martyrer för IS. Många i tidigare generationer har lärt sig att inte ifrågasätta trosbekännelsen; de har utsatts för en systematisk indoktrinering. Dopet, söndagsskolan, aftonbönerna, bordsbönerna, morgonbönerna i skolan, kristendomsundervisningen, konfirmationen, husförhören, vigseln och begravningsakten. Om påståendena om Guds existens och livet efter detta upprepas tillräckligt många gånger blir de till sanningar. Fortfarande deltar mängder av människor regelbundet i gudstjänster i kyrkor och genom radio och TV. De mumlar med i trosbekännelsen och sänder böner och tacksägelser till den Gud som de tror finns. För dem är det otänkbart att låta eleverna i skolan ifrågasätta den kristna trons grundvalar. För de politiker som bestämmer är det lika otänkbart. De vågar inte utsätta sig för risken att förlora kristna väljare. Ta bort löneskillnaderna mellan lärare som gör samma jobb Varför det? Efter mönster från näringslivet har skolans arbetsgivare, med stöd från fackliga organisationer, bestämt att det ska ges individuella löner efter prestation åt lärarna. Detta för att sporra lärarna till ytterligare ansträngningar. Att några lärare får särskilda arvoden för extra insatser har alltid förekommit och accepterats av alla. Men den differentierade lönen innebär något annat. Den uppfattas av många lärare som en kvalitetsstämpel. Det händer något inuti en lärare som genom lönekuvertet stämplats som sämre än sina kolleger. I de flesta fall förlorar hen i självkänsla och arbetsglädje och därmed också i förmåga att lyckas väl i arbetet med eleverna. Detta särskilt när hen uppfattar lönesättningen som orättvis. Om man sett till vad som sker i lärarnas tankar och känslor, hade man aldrig infört lönedifferentieringen. Då hade man funnit andra sätt att uppmuntra och motivera. Sätt som kom alla lärare till del. Då skulle många lärare ha fått behålla sitt självförtroende och sin lust för jobbet. Och då skulle ingen lärare behöva hålla inne med kritiska synpunkter och idéer om förändringar på arbetsplatsen av rädsla för att dessa sätter spår i lönebeskedet.

27 För att råda bot på kunskapsbristerna hos de svagpresterande eleverna har man nu låtit tillsätta förstelärartjänster. De ska tillfalla särskilt bra lärare. Dessa ska få femtusen kronor mer i lön i månaden. Härigenom blir löneskillnaderna mellan lärarna ännu större. Frågan är hur det kommer att påverka samarbetsklimatet på skolorna. Frågan är också om det leder till att eleverna lär sig bättre. Vilka lärare ska anses särskilt bra? Vem ska bestämma det och hur ska det gå till? Att döma av uttalanden från Björklund och Skolverket är det förmågan att lära ut från katedern som avgör hur duktig en lärare är. Men de svagpresterande eleverna behöver inte något katederlejon till lärare. De behöver framför allt lärare som lyssnar på dem. Som är ambitiösa i sina lektionsförberedelser och som kan organisera självständigt arbete på ett bra sätt. Som har humor och är rättvisa. Som bryr sig om eleverna. Som ser vilka elever som behöver hjälp och som frågar efter om någon elev verkar ovanligt trött eller ledsen. Det är sådana lärare som de svagpresterande eleverna behöver som förstelärare. Men det är tveksamt om de kommer att få det. Risken är att det är akademiska och andra pappersmeriter som avgör vilka lärare som ska få tjänsterna. Enmansutredaren bakom förstelärartjänsterna har uttalat att man med dem hoppas kunna locka tillbaka många av de omkring tvåtusen forskarutbildade lärare som saknar en fast anställning i högskolorna. I värsta fall tillsätter man förstelärare som förespråkar en undervisning som försvårar för skolsvaga elever att lära sig. Samarbetsklimatet på skolan lär heller inte bli bättre när någon lärare ska anses förmer än andra och ha högre lön. Detta särskilt om kollegerna har svårt att upptäcka hens kvaliteter. Varför inte? Näringslivet har genom OECD fått stöd i sina krav på att lärarna ska ges differentierade löner efter prestation och att skolorna ska konkurrensutsättas. Det har länge funnits berättigade krav på att lärarna ska ha högre lön. För myndigheterna blev det billigare att låta en liten del av lärarna få högre lön. Lärarorganisationerna bejakade karriärtjänsterna och såg dem som ett steg i rätt riktning. Inte som ett sätt att slippa de mycket större lönekostnader som skulle bli följden om alla lärare fick högre lön. Efter den massiva svartmålning av skolan som Björklund och andra har ägnat sig åt sjönk lärarnas status. Tillströmningen av studenter till lärarutbildningarna minskade. Befordringstjänsterna sågs som ett lockbete för att få studenter med höga betyg att välja lärarbanan. Man