Halvdagskonferens på Timbro Att skapa en skolmarknad

Transkript

1 Halvdagskonferens på Timbro Att skapa en skolmarknad Inledning: Karin Svanborg-Sjövall, projektledare för välfärdsfrågor på Timbro, inleder med att hälsa välkommen till en halvdag som kommer ägnas åt att tala konkreta skolrefomer. Konferensen sker i samarbete med den brittiska tankesmedjan Institute of Economic Affairs (IEA). Anledningen till konferensen är dels att skoldebatten är het och aktuell och kommer vara en viktig del av nästa valrörelse, och del att Karin kom till kännedom om att Gabriel (Gabriel Sahlgren, forskningschef vid brittiska CMRE) har skrivit en bok (Incentivising Excellence: School Choice and Education Quality) som också delas ut till deltagarna på konferensen. Boken innehåller en ambitiös forskningsöversikt över hur skolreform fungerar i andra länder. Karin konstaterar att den är en vanlig missuppfattning att skoval är något unikt svenskt. Boken har fått stor uppmärksamhet internationellt och Karin berättar att hon gärna ville importera och presentera boken i Sverige. Karin presenterar upplägget för dagen, först kommer Gabriel att presentera sin rapport: Att skapa en skolmarknad, en rapport som baseras helt på den svenska skolmarknaden och hur den bör vara reglerad. Den kommer att kommenteras av Mikaela Valtersson, ordförande för Friskolornas riksförbund och Maria Stockhaus, ordförande för SKL:s utbildningsberedning. Därefter blir det paus. Efter pausen bli nästa pass på temat vad man ska göra åt skolor som inte fungerar. Lägga ner eller ta över styrningen? Där kommer Professor Magnus Henrekson, att hålla ett föredrag som kommer kommenteras av Paula Hammerskog, kommunikationschef på Sveriges största friskolekoncern Academedia. Lars Leijonborg, ordförande för friskolekommittén, kommer sedan berätta om hur kommittén resonerade kring bristfälliga skolor. Pass ett: Gabriel tackar för att han fick komma och presentera sin bok. Han konstaterar att den främst rör Storbritanniens skolmarknad men att en stor del av forskningen är mycket relevant även för Sverige. Han inleder med att kort diskutera boken. Den är publicerad av Center for Market Reform of Education (CMRE) och går igenom i princip all skolvalsforskning världen over, i relationen mellan skolval och kvalitet. Boken diskuterar inte bara resultaten utan även metodologin och därmed resultatens pålitlighet, så kallad intern validitet. Boken går igenom forskning kring hur olika skolvalssystem har utformats, och hur väl de fungerat, den externa validiteten för hur man hanterat att upprätta fritt skolval. Han konstaterar att många, i likhet med det svenska, är väldigt dåligt utformade. Rapporten diskuterar däremot inte det svenska skolvalets effekter, eftersom det redan görs i boken. Den har som utgångspunkt att skolvalet är här för att stanna, vi har redan ett institutionaliserat skolval, frågan är hur det kan bli bättre.

2 Reformerna på 90 talet indikerar att politikerna var naiva när de introducerade marknadskrafterna i utbildningssystemet. Den sammanhängande planen för att göra om systemet till en skolmarknad saknades. Tittar man på skolan idag så har det inte hänt så mycket, ett klassrum i dag och ett för hundra år sedan är ganska lika. Vissa pedagogiska förändringar har skett, inte alltid till det bättre. En anledning till detta kan vara avsaknad av marknader och avsaknad av incitament för att förbättra sig. Man har försökt replikera de krafter som skapar innovation på andra områden. Det är viktigt att ha ett koherent perspektiv, för vissa reformer är meningslösa utan andra. Gabriel konstaterar att många av förslagen bör genomföras som experiment först så vi kan se hur de fungerar och bedöma den bästa utformningen. Rapportens reformförslag är alltså en skiss och inte en detaljplan. Punkt ett: Sluta fokusera på input. Många problem som uppmärksammats via media, forskning och så vidare leder till regleringsiver av input, både från opposition och från regering. Detta är ett problem då input inte är detsamma som kvalitet. Ett exempel är förslaget om att alla lärare måste ha lärarlegitimation medan forskningen säger att lärarutbildning inte nödvändigtvis är relevant för att någon ska vara en bra lärare. Samma sak gäller för klasstorlek och lärartäthet. Det kan finnas effekter men det är inte poängen, man kan inte ersätta incitamentbaserad reform med inputreform. Vi måste förbättra incitamentsstruktur för skolmarknaden också, testa mer ny teknologi och liknande. Punkt två: underlätta expansion och stängning. För att marknaden ska fungera bra ska bra skolor expandera och dåliga skolor läggas ner. Om man inte har bra skolor i närheten av de dåliga är det svårt för elever att flytta. Här är vinstintresset viktigt, man expanderar lättare om man kan få pengar utifrån. I Chile har exempelvis de vinstdrivande skolorna fler barn från utsatta grupper än de kommunala, mer diversifiering. De bra skolorna flyttar in i de områden där folk bor och skapar fler valmöjligheter. Bara vinstdrivande skolor växer. Forskning från Kalifornien visar att det inte finns samband mellan hur bra en skola är och hur mycket bidrag den får, filantroper ger till vilken skola som helst, investerare backar mer skolor som är bra. En kompromiss är bankkaptial för ett års drift, så man vet vad som krävs på skolmarknaden för att kunna etablera sig. Icke vinstdrivande skolor har dock svårare att få kapital. Ett annat sätt är bonusar till skolledare på bra skolor, vilket blir särskilt viktigt för icke-vinstdrivande aktörer. Det ger starka incitament för att söka kapital för att expandera sin skolverksamhet. Ökar kapaciteten. En add-on på skolpengen för bra skolor som är bra på objektiva mått, betygssystem, antagningssystem och sådant. Skolval öppnar upp för ett mer nyanserat ansvar, skyldighetssystem, föräldrars preferenser är mer ett mjukt mått på skolkvalitet. Till exempel elevhälsa. Den har stark relation till andra utfall senare i livet, så som att lyckas på arbetsmarknaden. I de flesta fall vet föräldrar bättre när det gäller sina barn, till exempel vad gäller deras hälsa, än vad staten gör. Man kan kombinera detta med mer objektiva mått på kvalitet.

3 Punkt tre: informationssystemet. Informationsasymmetri mellan producent och kund, skola och föräldrar. Svårt att utvärdera. Svårt att bestämma kvalitet. Föräldrar påverkas starkt av ny information visar forskning, så om man ger mer ny information blir det lättare att göra bra val. Framförallt för föräldrar från lägre socioekonomisk bakgrund, visar forskning från Chile och USA. Nu i Sverige har vi Salsa, samt mått från Svensk Näringsliv. Det är dock ganska dåliga mått, mäter mer hur bra eleverna är än hur bra skolorna är. Salsa baseras på helt decentraliserade betyg. Så vi behöver förbättra informationssystem. Vi behöver bred och relevant information. Vi vill inte att en skola bara ska fokusera på exempelvis betyg. Både elevnöjdhet och arbetsmarknadsutfall är relevanta i sammanhanget Dagens betygssystem är dock inte så relevant för att mäta skolans kvalitet, dåliga lärare kan sätta för höga betyg vilket i sin tur uppmuntrar elever att välja skolor med dåliga lärare för att få bra betyg. Antingen kompensatorisk betygssättning eller sämre lärare som inte kan bedöma. Vi vill separera elevernas kunskap från skolans förmåga, då brukar vi mäta förädlingsvärde, det vill säga hur mycket man förbättrar sig. Man försöker använda detta men det varierar för mycket från år till år. Vi behöver andra sorters förädlingsvärden, som årliga centralrättade prov för att få mer relevanta mätningar. Vi vet inte exakt hur vi ska producera de här måtten för att mäta kvalitet, statens roll behöver vara att samla in data och ge andra privata aktörer möjligheten att använda dessa. Punkt fyra: Expansion av skolvalet. Frigör skolvalet till offentligt styrda skolor och utöka möjligheterna till skolbuss. Närhetsprincipen och kötider är regressiva. Då flyttar folk närmare till bättre skolor och det gör framförallt de rika, kan man se i forskning från England. Blir mer segregerade områden. Kötider ger samma resultat, vissa föräldrar är mer benägna än andra att ställa sina barn i kö. Gabriel: jag säger inför lotterier till alla skolor. Det är inte politiskt populärt men skulle vara bra för rättvisa och likvärdighet. Till gymnasiet har vi betygsantagning. Det är inte självklart att de bör vara så. Det ger incitament till skolor att konkurera genom att bara anta de bästa eleverna. Gabriel rekommenderar att testa lottning i några kommuner till översökta skolor. Detta är dock inte slutlösning, de bästa vore om bra skolor expanderade mer så fler får plats. Då blir skolbussar viktigare så fler kan söka skolor i andra kommuner. Forskning i USA visar att fler föräldrar skulle välja bättre skolor om det fanns transport. Punkt fem: produktivitetsökning. Skolan har inte blivit mer effektiv, ibland snarare tvärt om. Hur mycket man spenderar på skolan för 50 år sedan och ändå får sämre resultat. Distansundervisning online skulle på sikt kunna vara ett alternativ, men det går inte i dag för att det delvis är olagligt att lägga ut undervisning på entreprenad. Det är viktigt att tillåta innovation, för att det skulle kunna förbättra skolmarknaden. Vi borde släppa bilden av hur en skola ska vara och tänka mer fritt och öppna för innovation. Det skulle kunna minska risken för lokala monopol med distansundervisning. Skolor borde få experimentera mer. Vi vet inte riktigt hur distansundervisning påverkar elever på grundnivå. Punkt sex: LAS, mycket problematiskt i skolan. Det gör det svårt att anställa de bästa lärarna. Om en mer erfaren lärare alltid vore en bättre lärare skulle LAS fungera men nu är det inte så.

4 De första fem åren ökar din produktivitet som lärare och sedan avtar denna. Inget samband mellan tid och skicklighet. LAS appliceras dessutom i hela regioner inom skolan, och gäller för en hel kommun. Ger perversa konsekvenser. Är du lärare på en dålig skola som går under, och eleverna flyttar till en annan skola som är bättre, då flyttas även lärarna. De dåliga lärarna får fortsätta medan de nyare, bättre lärarna får sluta. Även om vi har kvar LAS inom skolan så bör varje skola åtminstone bli en egen krets. Punkt sju: reglering av utbildning. Vad, hur och när ska elever lära sig? Vi vet från läroplanen 1994 där man införde mycket individualisering, läraren skulle vara en coach för eleven, det har forskningen visar i andra länder att det är negativt för resultaten. Man kan även se hur man i Finland fått sämre resultat i visa mätningar på matematik. De nationella detaljerade läroplanerna bör reduceras mot mer tydliga minimikrav i stället. Tillåt experimentell process för att hitta kvalitet med minimikrav istället för detaljerade planer som alla ska följa. Då kan också skolorna hitta sitt eget sätt och konkurera mer på kvalitet. Målkonflikt mellan individ och samhälle annan del av denna punkt. För den enskilda eleven är det bättre att få bra betyg på en dålig skola för att sedan kunna söka, vara strategisk, meden samhället tjänar på att ha fler generellt välutbildade. Varför finansierar vi utbildning? För att vi har ett värde för hela samhället att folk är utbildande. Det måste finnas minimikrav för ett samhälle. Svårt att veta direkt exakt vilka kunskaper som behövs för att skapa ett bra samhälle för alla. Men att utforma en hel läroplan efter detta är närmast omöjligt. Hur få samman individens värde och samhällets. Individualisering ger sämre resultat med skola men bättre socialt kapital. Gabriel menar därför att det kan vara bättre att låta det vara diversifierat och att man kan prioritera olika. Punkt åtta: Förändra betygssystem och antagningssystem i grunden. Vi kan inte ha ett system där lärarna sätter egna betyg. Centralisera betygssystem och decentralisera antagning. Tillåt normrelatering, alltså att proven förändras i sin utformning, det går ändå inte att göra prov exakt lika svåra från år till år, då pluggar man bara på en viss sorts typ av prov istället för att visa kunskap. Punkt nio: differentiera skolpengen, det är dyrare att utbilda vissa elever, kompensera för dessa elever så fler skolor vill utbilda även dem. Ju sämre socio-ekonomisk förmåga, desto mer får du i skolpeng för den eleven. En nationell skolpeng skulle skapa bättre likvärdighet vad gäller resurser. Punkt tio: tilläggsavgifter. Öppna för experimenterande av tilläggsavgifter, att högre kvalitet ska kunna kosta lite mer. Det kan ge starkare incitament och öka kvaliteten. Men för att förhindra att skolorna blir för segregerade bör man införa stipendier och andra system för att skydda de fattiga eleverna. De rika eleverna har redan fördelar, de kommer ändå får läxhjälp och dylikt. Punkt elva: Föräldrar bör involveras mer i skolvalet. På en vanlig marknad får man betala själv för den produkt man köper. Om föräldrar exempelvis fick en skolpeng tilldelade sig

5 elektroniskt och sedan med denna fick gå ut på marknaden och köpa den tjänst de önskar skulle de tydligare se kopplingen. De här reformerna tar enbart hänsyn till vad som skulle vara bättre för skolmarknaden, den tar inte hänsyn till vad som är politiskt möjligt. Det är inte det i dag, men kan kanske bli på sikt. Nu kommer Mikaela Valtersson, ordförande för Friskolornas riksförbund, Maria Stockhaus, ordförande för SKL:s utbildningsberedning att kommentera Gabriels rapport. Mikaela börjar med att tacka för en intressant rapport med ett frisk och vågat tillskott till en mainstream debatt. Hon sympatiserar med många av förslagen men de är lång ifrån det politiska debattklimatet. Det kan gå fort när man byter riktning men i dag har vi snarare gått åt andra hållet. En av de viktigaste sakerna här är att öppna sig för det här med innovation och en ny bild av vad skolan kan vara, nya idéer som är en stor brist i verklighetens debatt i dag. Den andra aspekten som rapporten lyfter fram är detaljstyrningen och att vi har för mycket av denna. Politiskt är det ofta gångbart med detaljer, vi har fått si och så fler lärare. Detaljstyrning hämmar innovation snarare än tvärt om och att vi styr mer med input än med output. Vi behöver fler output mått, det ska vara tuffa krav för friskolor att få tillstånd, sedan ska det vara tuffa krav på leverans, att det blir goda resultat. Men vägen däremellan, hur man gör saker, ska vara bredare och friare. Istället fokuserar vi mer på typ lärartäthet. Många blir även upprörda över att skola inte görs på exakt det sätt man är van vid, typ att man inte har en egen gymnastisksal. Folk fokuserar på hur det ska vara som att alla skolor ska ha egna bibliotek, även om man exempelvis ligger nära statsbiblioteket. Istället för att ha ett krav på att eleverna ska kunna läsa. Det blir ett tak och inte ett golv. En sak som borde tagits upp i rapporten enligt Mikaela är att ta bort timplanen. Att politiker vill bestämma exakt hur många timmar som varje barn behöver för att lära sig ett visst ämne är absurt. Det här ska du ha med dig i bagaget när du går därifrån. Några saker med frågetecken kring: Det här med ett års kapital, det kommer upp i debatten och det är viktigt att eleverna har mer trygghet att skolor inte bara ska stänga efter ett år, även om dåliga skolor behöver stänga ibland. Men just det här skulle gynna de stora företagen och koncernerna. Det blir svårt för de idéburna och ideella alternativen. Det är bra med mångfald men ett så här stort krav på så mycket pengar skulle innebära att väldigt få kommer kunna driva skola. Distansundervisning är väldigt intressant, rent ideologisk och principiellt är det rätt riktning med ny läroplan som går mer mot en kärna av kunskap. För vi är nog alla överens om att staten måste definiera en sådan lägstanivå. Exakt vilken denna lägsta nivå är, är dock svårare att komma överens om.

6 Lottning till översökta skolor, det har prövats och det är intressant. Både närhetsprincip och kötider är problematiska men lottning minskar det fria valet, och det minskar även elevens känsla av att få själv välja. Andra krav på lärare är det som är minst politisk korrekt här, vi stramar ju snarare åt mer, med mer lärarlegitimationer och krav och så vidare. Befriande att höra men väldigt smärtsamt att se att forskningen visar att lärarutbildning inte gör en till en bra lärare. Det som hade kunnat föreslås här är att hitta fler alternativa lärarutbildningar, fler privata eller andra alternativa. Om skolan ska ha mångfald, varför måste alla lärare ha gått samma lärarutbildning? Vi måste börja i lärarutbildningen för att få mer mångfald. Lite om skolpengen och finansieringen av skolan, Mikaela sympatiserar med att ge mer till de skolor som presterar bra och belöna kvalitet. Men det är otroligt viktigt att ha bra mått på hur man mäter denna kvalitet. Och det krävs en kombination av objektiva mått och de mer inofficiella måtten. Och även om det är svårt i dag så måste vi utveckla mått på att mäta elevens utveckling över tid. Om man skulle ha prov tätare för att kunna mäta elevens utveckling så kommer det styra undervisningen på samma sätt som detaljerade kursplaner. Många prov kontrollerar undervisningen och då minskar mångfalden. Detta med att socialt vikta skolpeng mot vissa elever som har tuffare villkor, det är i och för sig bra, men det finns en risk att det går emot andra värderingar, att det blir kvantitet istället för kvalitet. Att man då prioriterar fler lärare för att hantera resurssvaga individer fast ingen forskning visar på att det är mest effektivt. I Malmö till exempel har man gett väldigt mycket mer pengar till de skolor som har svårare förutsättningar och elever med mer utmaningar och det har inte alls hjälp till att lyfta där. Så enbart mer resurser verkar inte spela lika stor roll som kvalitet i form av bättre undervisningsmetod. Nu svarar Gabriel på Mikaelas frågor: Det är ett val med lottning också, eftersom vissa kötider och liknande är så extrema att det blir närmast samma effekt som lottning, bara att man måste tillhöra rätt samhällsklass för att delta. Det är att försöka utjämna de skillnaderna. Många prov, vad man kan tänka sig är att använda diagnostiska prov som rättas centralt. Som alltså inte har direkt med skolgången att göra och som man inte kan coachas till heller utan som är för att mäta elevens allmänna nivå. Det kan exempelvis vara ett visst urval av elever. Social viktning, resurser har betydelse, det vet vi, det är bara väldigt svårt att avgöra, vi ger ofta resurser till elever från sämre bakgrund. Det får betydelse eftersom om man fick mer pengar för de eleverna skulle man också hellre vilja ta in dem eftersom de också är dyrare. Man kanske också kan fokusera på att anställa bättre lärare som kan hantera just dessa elever bättre. Nu kommenterar Maria Stockhaus Gabriels rapport:

7 Maria jobbar även med skolan på kommunal nivå i Sollentuna och hon konstaterar att det skulle bli ett och annat stormigt föräldramöte om man försökte inför de här förslagen. Föräldrar har en förmåga att vara väldigt traditionella, skolan ska se ut som när man själv gick i skolan. Det är en intressant rapport med vissa saker som är fullt genomförbara. En vänding vore bra i debatten om fristående skolor för den är i dag ganska långt från verkligheten och behöver bli mer sansad. Även friskolevänliga väljare som stödjer alliansen börjar reagera på debatten, de kommunala skolorna får ett uppsving. Hör man ordet experiment i samband med barns utbildning och skolgång så reser man ragg på en gång. Bättre att kalla det för försöksverksamhet. Synd om man med ett ordval vänder folk emot sig på en gång. Sedan när vi talar om skolmarknad, från SKL:s håll så har man tittat på glesbygdskommuner, i vissa av dessa kommuner finns det så få elever att vi inte behöver mer än en skola. Vi är bortskämda här i Stockholm för att vi kan ha en marknad med mångfald men det ser väldigt annorlunda ut runt om i Sverige. Ur det perspektivet kan man lyfta frågan om distansundervisning. Det är en mycket spännande fråga. Eleverna har delvis tagit tag i det här själva, de söker på egen hand på nätet efter andra kunskaper och undervisning. Det finns ett förslag just nu om att öppna upp frågan men ändå ha kvar de kraftiga begränsningarna. Det skulle kunna vara ett steg framåt, att få in de bästa lärarna även ute i glasbygden och friskolor även på små orter. Det här med att sluta fokusera på input är mycket viktigt. Men det är svårt för det är mycket lättare att mäta antal lärare och kvadratmeter än att diskutera vad de faktiskt presterar. Och sedan försöka hitta ett vettigt utvecklingsmått. Vad är det skolan egentligen gör? Som Mikaela var inne på också att lärarutbildningen inte spelar så stor roll för om man är en bra lärare, jag hoppas någonstans att man kan backa det till att lärarutbildningen inte är bra. Men det är nog inte så enkelt. Förra veckan var SKL och lärarfacken och friskolornas riksförbund ute och hade kommit överens om tio punkter, där finns det med ett lämplighetsprov för lärare. Och det vore en väg framåt, en slags kvalitetsmärkning för lärare. Det här med LAS, Karl-Petter Thorwaldsson hade genast kritiserat den här rapporten dels för externa avgifter o h dels för LAS. Man kanske inte behöver avskaffa LAS men att varje skola ska vara en egen turordningskrets skulle innebära stora förändringar. Det finns en tendens att skyffla runt personalproblem i kommunerna. Som när en skola tappar elever för att de har dåligt rykte och de måste göra sig av med lärare, och då är det de yngsta, de som kanske har mer nytänk som försvinner. Och den gamla kulturen som kanske har skapat problem får finnas kvar. Vi hade en sådan skola där alla lärare fick söka om sina tjänster. En ordning där varje skola var sin egen turordningskrets skulle lösa många problem. Det här med skolpeng pratade Gabriel mycket om också, det går lite i konflikt med fokus på input. Pengar är också input. Det finns exempel där man öst in pengar i problemskolor och där forskare sagt att om man öser in pengar men fortsätter jobba på samma sätt då bli resultatet samma i alla fall. Resurserna måste användas på rätt sätt. Det får inte bli fokus på ytterligare en aspekt av input.

8 De här stormiga föräldramötena skulle annars framförallt gälla placering på skolor. I vår kommun har vi långa diskussioner om hur vi ska ta in elever på vilka skolor. Vi har kösystem men många nyinflyttade kände sig diskriminerade eftersom de inte haft möjlighet att ställa sig i kö. Vi har diskuterat det här och landat i närhetsprincipen igen. Barnperspektivet saknas lite i det här med lotteri och skolbusar. Kan små barn få gå i skolan i sitt närområde så är det bra. Att inte detaljstyra och ge skolorna mer autonomi, det här är väldigt viktigt. För det man ägnar sig åt just nu från partipolitikens håll, och det här är min personliga åsikt och inte partiets, det är att detaljstyra dem till döds. Och det signalerar att vi inte har något förtroende för vad skolan gör. Det är inte bra för skolans utveckling. Vi måste ha förtroende för de som jobbar i skolan. Att som politiker inte lägga oss i exakt hur skolan styrs. Vi har haft den här modellen i vår kommun och det har varit framgångsrikt, för vi har duktiga rektorer och lärare. Vi tar tag i problem om de uppstår men politiker är inte jättebra på det här. Vi ska inte gå in och detaljstyra. Ta bort timplaner, ha mål men ge skolorna större utrymme att planera sin verksamhet själv. Sedan har vi lärarnas arbetstidsplan och den får vi inte ens diskutera. Hur lärarnas tid används på skolan och hur vi ska förhålla oss till den. Den är också ett stort hinder för hur skolan sköts. Nu erbjuder Karin publiken att ställa frågor. Nu en fråga från Mats om att man har kommit i gång med lotting till skolor i Holland om det är på gång i Sverige, samt om Gabriel har en kommentar om hur vinstfrågan ser ut just nu i England. Nils Fors frågar om detta att lärare inte blir bättre av utbildning enligt forskningen, samt om Finska skolan som enligt PISA är den bästa. Där finns det bland annat lämplighetstester och ingen detaljstyrning, lärare bestämmer mer själva. En Jacob är doktorand i nationalekonomi och frågar specifikt om elitutbildning. Att vi ska särskilda satsningar på utbildning för framtidens professorer och dylikt. Gabriel svarar Mats om Holland, Amsterdam har börjat med lotteri, där finns inga kommunala skolor längre i dag, de kommunala är oberoende stiftelser. Det är ett system utan upptagningsområden och alla är privata. Vad gäller vinster i England - det verkar som det blir en vinstfråga till nästa val. Gabriel om lärarutbildningen att ha läst mycket av det ämne som man undervisar i är bra, men att bara lärarundervisningen i sig är bra är det ingen forskning som visar. Finland är mycket riktigt ett bra land i PISA, men om vi tittar på de kvaliteter som behövs i framtiden så ligger de inte nödvändigtvis lika bra till Det är problemet med att fokusera för mycket på ett mått. Finland är bra, men kanske inte fullt så bra som vi tror. Karin lägger till att det är bra för Finland sluppit detta med ständiga reformer och omgöranden i skolan.

9 Gabriel svarar om elitutbildning Forskningen som sådan är inte så positiv, att gå på en sådan skola verkar inte göra eleven så mycket bättre. Det som är ett problem är att det kan bli för hård konkurens om vissa elever. På grundnivå är det inte så bra men på gymnasienivå, absolut. Friskolorna kan väl själva utforma det här som de vill och konkurera med spetsutbildningar. Nu blir det kaffepaus. Pass två Karin inleder med att konstatera att det finns bättre och sämre skolor, de bra är ofta roligare att prata om men det är viktigt att tala om de dåliga. Det är en mycket aktuell fråga som behöver belysas mer konstruktivt. Panelen består av: Professor Magnus Henrekson som kommer utveckla de resonemang han förde på DN Debatt med sju punkter för en bättre skola. Det kommer också ett praktiskt perspektiv från Paula Hammerskog, kommunikationschef på Sveriges största friskolekoncern Academedia samt Lars Leijonborg, ordförande för friskolekommittén, som landade i ett betänkande nyligen om, bland annat, hur man ska hantera dåliga skolor. Det blir samma koncept, Magnus börjar och sedan kommenterar Paula och Lars. Magnus kommer upp på scen och håller sitt föredrag: Tackar för att jag fick komma hit. Det finns tre skäl till att detta är en fråga som engagerar mig. 1) Djup personlig, den egna resan från att växa upp på en bondgård på landet och gå i en byskola till att bli professor på Handels. Denna resa tror jag hade varit omöjlig för mig i dagens skolsystem. Jag hade fastnat och gått i en dålig skola utan förebilder. Då var det enklare, lev upp till kriterierna, lära sig det man ska lära sig. Mina barn går nu på en av Stockholms finaste skolor och de kan så mycket mindre än vad jag kunde från min lilla skola och det var så mycket bättre lärare. 2) Som professor på Handels såg jag svaga elever som ändå hade högsta betyg i allt. För mig var det en otrolig provokation att de här eleverna slog ut de som kom från min bakgrund. Min gamla skola, jag ringde upp dem och frågade hur många som hade högsta betyg i allt, det brukade vara en per år. På de här fina innerstadsskolorna, där var det 50 procent som hade 19 eller högre i snitt. Det strider mot mitt patos att våra politiker har infört sådana här system som cementerar orättvisa och lär barnen att livet är orättvist. Vad ska jag som förälder säga till mitt barn? Ska de satsa på att lära sig mycket eller satsa på att få bra betyg på dåliga skolor? Hur kunde politiker inför det här systemet? Vi hamnade i en ideologisk diskussion som var: antingen är allt staten gör bara bra, eller så är allt det privata gör bara bra. Det var två alternativ och ingen medelväg. Vi måste förstå här att vinstintresset har ingen moral, det söker bara vinst. Samhället och samhällets spelregler kan göra företag och vinstintresset moraliskt. Men det är inte inneboende moraliskt. Ryssland och Kina är inte genetiskt annorlunda från oss utan det är vårt rättssystem och vår rättskultur.

10 När vi kommunaliserade skolan skickade vi ner allt till kommuner, till 290 kommuner som skulle klara detta själva från att ha haft ett statligt system. Hur kan man göra något sådant? Hur kan man tro att det ska bli bra när man lämnar över alla dessa uppgifter på det här sättet? Rektorer såg man som en fritidskonsulent, bara att ta någon, gärna med politisk bakgrund. Det går inte att från att ha varit statligt styrt till att skicka ner det till kommunerna och tro att de skulle göra ett bra jobb. Om de stora friskolorna har kämpat i 10 år och mera för att skapa en utbildningsorganisation på 900 anställda, hur kunde man då tro att Bollnäs kommun skulle kunna klara av det? Och då har friskolorna i alla fall ett vinstintresse och en vilja att få det att fungera. Samtidigt inför man ingen motsvarighet till finansinspektionen som kontrollerar och talar om vad det är som ska levereras. När man sedan har skapat det här kommunala kaoset så kommer nästa, det privata vinstintresset. Det blir borgerlig regering och de släpper in det privata men det är fortfarande ingen ordentlig kontroll och samhället definierar fortfarande inte vad de vill ha. Vad behövs för att konkurens ska fungera? Ja, det har Gabriel här beskrivit väl. När jag gick på gymnasiemässan med mitt första barn, det var en horribel upplevelse. Man marknadsför sig inte alls genom att man har bra elever som kommer in på utbildningar. Utan det är bästa utsikten i staden och datorer och körkort. Den typen av dimensioner marknadsför man sig i. Privata aktörer vill diversifiera sig från andra, och de jobbar inte bara på att vara billigare utan som annorlunda och bättre och därmed ta mer betalt. Därför är bilar så bra jämför med innan. Kvaliteten höjs och priset sänks på vad som är standard. Men i skolan är priset givet, skolpengen är samma. Goda intäkter handlar bara om full kapacitet och låga kostnader per elev. Då levererar man bara vad eleverna vill ha och elever vill ha så bra betyg som möjligt till minsta möjliga ansträngning. Men samhället får inte låta det här hända. Vi måste rigga systemet så att vi inte låter skolor marknadsföra sig så. Företag vill förstås diversifiera sin produkt. El är exempelvis en homogen produkt, men ändå vill företagen inte möjligöra jämförelser. Tänk då hur skolföretagen gör. Man blandar om i kursplanen, man byter kurser och så vidare. Det är svårt att byta mellan olika skolor. Och så gör privata företag, de fungerar så, och det är inte moraliskt fel utan det fungerar så. Men samhället måste ta ansvar och säga det att man får inte hitta på nya kurser. Det är rationellt men det får vi inte tillåta. De som inte presterar- ja då måste vi ha kraftfulla sanktioner. Och vissa aktörer, som riskkapitalbolag, de förstår bara kraftiga ekonomiska sanktioner om man inte sköter sig. Man behöver ha ett strikt regelverk som skolorna internaliserar i sitt sätt att jobba. Det måste vara ett långsiktigt åtagande. Man kan inte låta någon starta en koncern, driva den med vinst och sedan inte ta ett solidariskt ansvar. En borgerlig regering är beroende av att människor tycker företag och privat företagande är något bra, men här har vi givit vänstern en lätt puck, hur kan man göra detta? En sådan skolmarknad, det finns stordriftsfördelar där, liksom med äldrevården kommer det snart finnas två tre aktörer som dominerar hela marknaden och då blir det koncerner. Och det är rätt också. Därför var det bra från början att staten hade ett samordnat ansvar, tills en och

11 samma ideologi kom och förstörde hela skolan på en gång. Med tre stora koncerner kan man åtminstone inte göra det. Det bästa skyddet med koncernerna är att man bryr sig om varumärket och genast åtgärdar det om en skola är dålig. Det drabbar aldrig kommuner. Om en kommun är dålig påverkar det inte synen på alla kommunala skolor. Varumärkesskyddet är bra. Men många säger att det inte är bra med stora koncerner, men då har man inte heller fördelarna. Det finns ingen väg tillbaka i dag, det skulle krävas för hårda metoder för att gå tillbaka. Men däremot får vi inte sätta betygen själva. Det är helt nödvändigt att betygen sätts externt på gymnasiet sedan. Det behöver inte göras på varje individ men nationella prov som rättas externt. Då försvinner många dåliga incitament. Som kurser som inte kan jämföras med andra kurser och som kan få höga betyg. Jättelätt med modern teknik att ha centralrättade nationella prov. Och sedan måste vi ta bort IG som betyg. Alla elever har inte så lätt för sig i skolan, det skolan ska göra är att hjälpa alla utifrån sina förutsättningar att bli så bra som möjligt. Sedan hur hög den nivån är men om vi säger IG på en person, då vill ingen arbetsgivare ha den personen. Om vi säger 3 av 20 så kanske vi missar en person som blir duktig elektriker, duktig grävmaskinist och istället tvingar den personen att läsa teoretiskt till 19 års ålder och få IG. Sedan ska vi återinföra relativa betyg, viktigt och bra. Det blir inte bra prestationer av det här systemet vi har nu, det blir bara vad måste jag kunna för att få det här betyget på det här provet?. IB är ett skolsystem som har det här med sjugradig skala och det är samma examination i hela världen samma dag, med en viss procent som får sju i betyg. Det går inte att verbalt översätta kunskapsmål, för de utvecklas och förändras över tiden när kunskapsmål skapas. Så relativa betyg, nationella prov som centralrättas och ta bort IG. Gör vi det här tar vi i tu med 80 procent av problemen. Annars kommer vi bara skapa nya och fler varje gång vi försöker reglera. Det blir som med hyresregleringen, hopplöst och politikerna kommer hela tiden ställas till svars. Annars måste vi återgå till det gamla systemet igen och det går inte längre. Karin tackar Magnus, nu får Paula Hammerskog, kommunikationschef på Sveriges största friskolekoncern Academedia, komma upp. Hon ska tala mer om vinstintresset. Paula: Jag ska göra två saker, dels kommentera det Magnus sagt, dels gå vidare att berätta lite om hur vi jobbar med det här. När vi fick veta att vi skulle prata om skolor som inte håller måttet kändes det ju inte så kul att bli ansikte för just detta. Å andra sidan är det på lägstanivå man mäts. Vi har 240 stycken skolor, de flesta är utmärkta men alla fungerar inte lika bra. Så jag ska berätta hur vi hanterar det.

12 Det första som jag vill lyfta upp som Magnus sa är detta med att vi behöver en mycket skarpare tillsynsmyndighet. Jag tror att jag talar för de flesta i branschen när jag säger att vi har inget emot en hårdare och strängare tillsyn, bara det gäller alla. Så vi inte har ett system för friskolor och ett system för kommunala skolor att man mäter rätt saker. Vi har rätt många granskningar och vi upplever att en tillsynsrapport kan lägga mest kritik på att det saknas någon bok från biblioteket men inte bryr sig så mycket om att undersöka elevhälsa. Sedan det här med friskolor och marknadsföring, vi är skyldiga till två av de här sakerna. Körkort: i en utbildning där vi utbildar chaufförer, en utbildning som ger jobb och behövs. Sedan är det de här med de konstiga kurserna som politiker gillar att raljera över. Vi själva har stylistutbildningar på gymnasienivå, vi har nagelteknolog. Varför har vi det? För att sätta höga betyg? Nej, de här eleverna som går på de här utbildningarna hade aldrig gått på vanliga utbildningarna, de hade inte gått i skolan alls. Och de blir i hög grad egenföretagare. Jag är lika stolt över de här utbildningarna som över våra teoretiska. Det här med centralrättade prov, skitbra! Vi har ett utbyte mellan våra olika skolor för att vi tycker detta är bra. Vi har även utbyten med kommunala skolor i vissa fall. Magnus svarar på dessa kommentarer: Det här med yrkesutbildningar är jättebra, jag menade mer när teoretiska utbildningar använder detta för att komma runt systemen. Sedan är riskkapital bra ägare, för att de vill anpassa sig till det regelverk som gäller så fort som möjligt. Så länge staten förstår hur de fungerar. De är snabbare att anpassa sig. Jag argumenterar mer mot politiker och politiska tjänstemän som inte förstår hur det fungerar. Paula: Det blir ju svårare för de mindre aktörerna att lägga undan stora summor pengar, det kan vi göra. Små företag klarar inte det. Karin ber Paula utveckla: i vilken mån är det bra att låta elever går kvar på skolor som är under avveckling? Vi måste erkänna att det är en marknad och poängen med att ha en marknad är att alla inte ska vara bra från början och att de som inte fungerar försvinner. Paula: Det beror på, vi har båda fallen, där elever får gå kvar sista året och där de flyttar direkt. Vi får nog vara öppna för att det kan finnas olika lösningar. Vi har ett skolkoncept som finns i ett tiotal städer som är jättepopulärt överallt, utom i Norrköping. Och vi vet inte varför det inte fungerar där. I vår tog vi beslutet att lägga ner den här skolan. Då stänger vi skolan successivt, med att stänga ner en klass i taget. Det finns ingen motsvarande utbildning i Norrköping, så vi var tvungna att låta eleverna gå kvar och gå ut om de väl börjat för det var vårt ansvar att ge dem den utbildningen som vi lovat.

13 Magnus: Och det är ju sådant här som en stor koncern kan göra. Och hur mycket kostar ledningen till en skola som har det svårt? Varför ska de duktigaste jobba på skolor som går som sämst? Jag tror att vi alla tror att vem som helst kan driva en bra skola. Vi måste förstå att ledningskompetens är ganska ovanligt och en knapp resurs. Och detta kan stora koncerner bättre. Paula: Vi har faktiskt krisrektorer, även om vi inte skulle kalla dem för det. Vi gör en egen kvalitetsutvärdering en gång om året på tre parametrar. Funktionell kvalitet, det officiella regelverket upplevd kvalitet, mätningar hos elever, föräldrar, personal ändamålsenlig kvalitet, att utbildningen leder till det som var tänkt. Den här typen av rapporter gör vi för hela koncernen, för de olika varumärken och för varje skola. Då löser vi tidigt problemen med dåliga skolor. I ett annat fall flyttade vi in eleverna och programmen från en skola som inte fungerade så bra till en annan bättre som låg i samma stad. Paula berättar om ett fall då de fick en skola gratis, med en mycket hög andel elever med utländsk bakgrund ofta med egna trauman. Eleverna fick jobba med egna projekt på egen hand men med fasta ramverk. Och man satsade hårt på total nolltolerans mot klotter, skadegörelse och liknande. Nu är skolan på fötter igen, och gör bra resultat, och inte genom att man lagt mycket mer pengar utan genom ändra arbetssätt. Karin tackar Paula och hälsar Lars Leijonborg, tidigare ordförande för friskolekommittén, välkommen. Lars påpekar att han ÄR ordförande för Friskolekommittén eftersom förslaget inte är helt klart ännu. Lars: Jag har lämnat politiken nu och har ingen partibeteckning. Jag var på studentjubileum för min egen student nyligen, då man fortfarande hade studentexamen med centrala prov som utfördes på studentdagen av censorer. Betygsfrågan är ju väldigt problematisk, och jag minns den massiva kritiken mot det relativa betygssystemet. Magnus säger ju att nu borde det återinföras och det orkar jag inte ens fundera på. Men jag anser personligen och jag tror att min efterträdare Björklund anser att det vore bra om vi kunde återgå till centralrättade prov. Den här misstänksamheten kring betygen måste vi komma bort från. Den politiska överenskommelsen mellan sex av de åtta partierna som satt med i friskolekommittén, i den levereras mycket av det Magnus efterfrågade. Tuffare kontroller, bättre informationssystem, krav på ökad långsiktighet och sådant där. Så väldigt mycket håller jag med om. Varför har det inte kommit tidigare? Vi har haft friskolor i 20 år, och under en majoritet av den tiden har de tutvecklats väl. Larmen har kommit ganska sent. Kommittén kom lite senare men levererar viktiga svar. Men jag möter ofta både från politiker och från koncerner och likande att det ska vara tuffare inspektioner. Jag var starkt emot

14 kommunaliseringen av skolan. Men det finns en diskrepans i det Magnus säger. Tjänsteproduktion är väldigt lokalt. De lokala aktörerna, som lärare och rektorerna avgör vilken utbildning som verkligen ger resultat. Men att tro att central inspektion och central styrning ska kunna lösa alla lokala problem, det tror jag är felaktigt. Det finns en tendens att man anpassar sig till de regler som utfärdas, men man kan inte ha regler för allting. En rimligt dyr kontrollapparat kan inte kontrollera allt hela tiden. Göran Persson hade faktiskt rätt i sin argumentering att man ska bort från detaljstyrning till målstyrning. Och att lokala aktörer ska skapa värdet. Vad han gjorde fel var att han trodde att lokala aktörer var kommunalråd och kommunpolitiker när det snarare är lärare och rektorer som spelar roll. Man ska ha system som ganska mycket litar på att det som händer lokalt blir bra. När vi såg betydande problem i den lokala skolan för 20 år sedan ville vi låna in marknadskrafter och entreprenörer. Personer med engagemang och en pedagogisk idé som sedan skulle lyfta hela skolsystemet. Det verkar delvis ha fungerat, orter med friskolor har också ofta bättre kommunala skolor. Vad som sedan hände med riskkapital: ja det hände ju först 2007 när Bure köpte den första friskolan. Jag tror att långsiktighet är väldigt viktigt i skolan så vi har frågetecken för riskkapital som ägare, vars affärsidé är att gå ut efter tre till sju års ägarskap. Därför vill vi bara ge tillstånd till ägare som är långsiktiga. Hur ska man då göra med de dåliga skolorna? När man säger att det ska vara samma krav på de kommunala skolorna, visst men pratar vi grundskolor så har vi ju skolplikt i landet. Kommunen är ytterst ansvarig, ibland finns det en dålig friskola på en ort men en kommunal skola som är ännu sämre. Och då hjälper det inte att stänga den dåliga friskolan. Det här som Magnus hade i sin artikel om en fond eller likande, om man börjar gå en utbildning två år men sedan åker ut, det är ett otroligt stort problem. Har man tagit på sig ansvar att utbilda barn måste man följa det. Vi har tittat på resegarantier, för då har man ju garanti att få åka hem igen, även om företaget går i konkurs. Jag vet att friskolornas riksförbund förhandlar med försäkringsbolagen och det är intressant. Men ska man införa en garantipeng skulle man dels behöva höja skolpengen väldigt mycket och dels skulle de mindre aktörerna direkt slås ut. Vår lösning är att den som får tillstånd att starta måste ha en ambition att driva långsiktigt. Man ska inte få, som Magnus tog upp, starta det i form av dotterbolag för att slippa ansvar. Äger man det tillsammans ska man ta gemensamt ansvar. De som nu har konkat hade klarat av det om de hade varit beredda att ta ett mer gemensamt ansvar. Karin tackar Lars och välkomnar tillbaka Magnus och Paula på scen. Karin frågar: Magnus har varit inne på att staten eller någon borde ha ett ansvar för att tvångsförvalta skolor i större utsträckning. Det finns en sådan paragraf, att staten kan tvångsförvalta en skola, men den har aldrig använts. Säger det något om politikens syn på sitt ansvar? Lars:

15 Det är vår uppfattning i friskolekommittén att skolinspektionen har varit för försiktig. De hänvisar till att paragraferna i skollagen är inte tillräckligt precisa. Där det råkar gå att skriva en exakt sak: det SKA finnas ett skolbibliotek där är man väldigt hårda, för att det går. Det som egentligen är viktigare, som barns välmående, där tycker man inte att man har juridiskt på fötterna för att kritisera. Där har vi en del förslag som vi hoppas gör att det ska fungera bättre. Bland annat att det står, om det finns ett problem då KAN man utfärda vite det vill vi ändra. Vitesförloppet ska sättas efter betalningsförmåga och då ska inte de enskilda skolornas förmåga räknas utan hela skolkoncernerens. Paula: Det här är en fråga som vi också tittar på, vi är ju riskkapitalägda. Det diskuteras mycket om detta är en bra eller dålig ägarform och det blir gärna anekdotiskt för forskningen visar inget bestämt. Jag började jobba med friskolor Jag har varit med då det har varit privatägt, börsnoterat och riskkapitalägt. Skillnaden är ganska stor, faktiskt till riskkapitalets fördel. Det handlar mer om bra eller dåliga ägare än om vilken form av ägare. Magnus: Att bygga en stor skolkoncern eller äldrevårdskoncern, det är bara riskkapital som kan göra det. De enda som kan göra något med de stora fonderna som alla sparar i är just riskkapitalen. Ingen annan kan växa i den här takten och behålla ägande. Eftersom det finns stordriftsfördelar. Och att man har varumärkesskyddet, att man bryr sig om sitt varumärke. Det är en säkerhetsventil. Det kommer aldrig bli hundra halvstora företag. Lars: Vi har problem då om de enda som kan bygga sådana här koncerner är riskkapitalbolag. För mina vänner i den branschen säger att den här multipelmetoden för försäljningsvärde som de tillämpar är sådan att de inte kommer att gå att hitta köpare. Och de vill inte äga längre än fem till sju år. Så vi måste nog försöka hitta andra aktörer i samhället som kan äga de här skolorna. Magnus: Men Volvo och Atlas Copco ägs inte av riskkapital, de är i en koncern. Det tickar på avkastning och lite värdestegring och många av oss köper aktier och så tickar de på. Men i byggfasen blir det svårt att göra så. Lars: Vi definierar inte Investor som riskkapital. Jag vill också säga att Electrolux ägde ju pysslingen förut så vi kanske går hela vägen runt. Magnus:

16 Vi är ju nästan unika i världen i friskolebranschen, ser man på bilmarknaden på femtioltalet hur den krympte till tre märken Lars: Men det här är inte som bilmarknaden, det är mer som restaurangmarknaden med det lokala engagemanget. Magnus: Men om det lokala: en förutsättning för att ha kvalitet ute på landet är de nationella proven och de stora koncernerna som strävar efter att ha samma kvalitet ute på landet som inne i staden. Blir det för små lokala skolor kan man hamna i vad som helst. Det får ju inte bli så lokalt. Därför behöver vi nationella prov med resultat som man kan stå till svars för. Karin tackar och säger att nu blir det frågor från publiken. Karin: en kritik som riktats mot den här överenskommelsen är att den nästan är som skräddarsyd för att hålla små aktörer borta från skolmarknaden. Har ni haft den diskussionen i kommittén? Hur en skärpning av regelverket kommer påverka mångfalden? Lars: Absolut och det är jättesvårt. Vi ser gärna små aktörer men sedan i praktiken så finns det en hel del trender som man vill ställa samma krav men då blir det också lättare för ett större bolag att leva upp till dessa. Det är en balansgång. Gabriel frågar om betygssystemet, det kan bara göra så mycket, att det är viktigare med antagning, att den diversifieras så skolor kan utforma egna antagningssystem. Att marknaden skulle kunna lösa mycket av kvaliteten om vi hade friare system för antagning. Då finns det mer incitament för att sätta rätt betyg. En man frågar om yrkesutbildning, hur ligger vi till med yrkesutbildningar? Magnus: Om att decentralisera antagningen Svenska universitet är statliga myndigheter, de vill ta in många och de vill att dessa elever ska klara sig igenom. De vill inte ta in färre. Man får betalt för gjorda prestationer. Sedan skapade man för många högskolor, som alla behövde få in massa elever och då sänktes alla krav. I länder där man betalar för sin utbildning är det en investering på ett annat sätt. Lars:

17 Om yrkesutbildning flera av de saker som varit uppe har vi försökt åtgärda. Den här våldsamma utbyggnaden av konstiga kurser har vi ju minskat, till exempel genom att jag införde meritsystem som utbildningsminister. Nu har vi också ändrat betalningen till högskolan något. Våra högskoleutbildningar klarar sig i dag ganska bra. Jag kan inte så mycket som hänt efter att jag slutade. Men Björklund har ett stort engagemang för de praktiska utbildningarna. Han har ju bland annat sänkt de teoretiska kraven på dem för att det ska bli färre avhopp. Så de inte längre är högskolebehöriga, även om det inte verkar ha fungerat så bra. Men han har ett stort engagemang. Karin konstaterar att det är dags att avrunda och tackar alla som varit med i panelen och ber alla att hålla diskussionen vid liv.