Vi ser att vattenmyndigheten har föreslagit många bra åtgärder och hoppas på ett kraftfullt och skyndsamt genomförande hos kommuner och myndigheter.

Transkript

1 Yttrande om Vattenmyndighetens i Västerhavets vattendistrikt förslag till åtgärdsprogram, förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivning. Vattenrådet har tagit del av samrådsmaterialet. Den, under samrådsperioden och fram till årsmötet 24 april, sittande styrelsen för VRBK ställer sig bakom följande yttrande till Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt. Sammanfattningsvis anser vi att: Åtgärderna är bra och välmotiverade. Vi hoppas på ett kraftfullt och skyndsamt genomförande hos kommuner och myndigheter. För att öka åtgärdstakten behöver vattenförvaltningen integreras i mycket högre utsträckning i det dagliga arbetet på alla nivåer. Här behövs vägledning, utbildning och mer målanpassade verktyg. Vi anser att det är problematisk att målsättningarna för vattenförekomsterna i många fall är orealistiska, både kvalitetskraven och inom vilken tid de ska vara uppfyllda enligt miljökvalitetsnormerna. Det är svårt att nå god status och det kommer att ta lång tid, att sätta realistiska mål är därför av stor betydelse för samhällets förtroende för vattenförvaltningen. Vi anser att miljöproblemet marint skräp inte belyses tillräckligt i Förslag till förvaltningsplan och att det är ett stort problem att ansvaret för strandstädningen ligger på kommunerna, det är orimligt och ansvarsfrågan måste få en hållbar lösning. Miljöövervakningen behöver anpassas till de krav på underlagsdata som ramdirektivet kräver. Vattenrådets deltagande i samrådet Vattenrådet utsåg en arbetsgrupp inom styrelsen för arbetet med remissen. Alla medlemmar har uppmanats att delta i samrådet via utskick, hemsidan och telefonsamtal. Yttrandet bygger på synpunkter som sammanställdes på det arbetsmöte vattenrådet höll den 18 februari dit alla medlemmar var kallade. Yttrandet innehåller också synpunkter som medlemmar har skickat in till vattenrådet. Samrådsmaterialet är mycket omfattande och vattenrådet har vid granskning och yttrande fokuserat mest på bedömningarna, åtgärdsprogrammet och sammanställningarna för åtgärdsområdena kustvattnet och kustnära områden norr samt vattenrådens roll. Vattenrådet har inte granskat vattenförekomsternas klassning, miljökvalitetsnormer eller möjliga fysiska åtgärder. Vi har uppmanat miljökontoren i våra medlemskommuner att granska vattenförekomsterna inom sin kommun. Åtgärdsprogrammet Vi ser att vattenmyndigheten har föreslagit många bra åtgärder och hoppas på ett kraftfullt och skyndsamt genomförande hos kommuner och myndigheter. Åtgärdstakten är överlag för låg vilket kan tänkas bero på att resurser inte tillsätts i tillräckligt hög utsträckning, åtgärdsarbetet inte har lagts in i det dagliga arbetet på t.ex. miljökontor, utan ligger fortfarande som något eget bredvid. Alla aktörer tycks tro att det är någon annan som ska lösa problemen, medan man själv bara sitter på åskådarbänken och tittar på när förbättringar och försämringar inträder samt beklagar sig över att någon annan inte gör tillräckligt mycket. Dessutom tycks det ligga en förväntan att det ska finnas bidrag att söka. De föreslagna åtgärderna i åtgärdsprogrammet är ett steg i rätt riktning men det bör understrykas att vi inte når 1

2 miljökvalitetsnormerna förrän hela samhället på ett integrerat och självklart sätt tar hänsyn till vattenmiljön och att det är en självklarhet att gängse miljörättsliga principer så som den om att förorenaren betalar gäller även i vattenmiljöerna. Att sjöar, vattendrag och havet historiskt (detta händer ju fortfarande på många vis) har använts som soptipp där man kan göra sig av med sådant man vill bli av med för att det späds ut eller försvinner gör åtgärdsarbetet trögt och svårförankrat hos såväl verksamhetsutövare som allmänheten. Det behövs ett mycket större medvetande om vattenfrågorna i samhället i stort för att vi ska kunna få acceptans för ett effektivt och intensivt åtgärdsarbete eftersom de flesta miljökvalitetsnormer som inte ska vara uppfyllda i år ska vara det om bara sex år, Det är inte många år till att analysera nödvändiga åtgärdsbehov, åtgärda och vänta på förväntad effekt för att nå normerna. Det är mycket viktigt att varje förordning, föreskrift eller annat regelverk som tas fram omedelbart följs av en stor och tydligt riktad vägledningsinsats så att den myndighet som ska pröva och utöva tillsyn vet hur de nya reglerna ska tillämpas det behövs också en nationell informationsinsats till de som berörs av de nya regelverken. Generellt behöver tillsynen intensifieras, utan en tillsyn värd namnet blir efterlevnaden av lagar och regler dålig. Generellt ska stora delar av den negativa påverkan på våra vattenförekomster lösas genom tillsyn. Vi saknar en tydligare analys av hur detta ska finansieras. Sid XV, första punkten, efterlyser vi att NV bör vägleda beträffande dumpningen av de muddermassor som uppkommer, så att spridning av miljöfarliga ämnen förhindras. Om inte detta ansvar helt lagts på HaV? Gällande andra punkten undrar vi hur det ser ut med Jordbruksverkets roll. Sid XX, angående samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet. Det blir svårt att få balans i denna text när bara kostnaderna redovisas i kr, men inte vinsterna. Kan man ge exempel på vinst av ekosystemtjänster så blir det mer pedagogiskt? Vi undrar varför enskilda avlopp saknas i Tabell 1, det står Övergödning (exklusive enskilda avlopp). Det saknas också uppgift om Kostnader fysiska åtgärder kr/år för dricksvattenskydd och grundvattennivåer, en förklarande text saknas här. Vi undrar också varför det under klorid i grundvatten står 0 under både Kostnader styrmedel kr totalt samt kostnader fysiska åtgärder kr/år. Kommunerna måste se på helheten som både verksamhetsutövare och som tillsynsmyndighet, och ha en övergripande syn på hur man bör minska påverkan i stort till ett vattenområde/vattenförekomst/kuststräcka. Det måste finnas en helhet där vattenfrågorna beaktas i varje ärende. Detsamma gäller länsstyrelserna även om arbetet där ser annorlunda ut jämfört med verkligheten ute i kommunerna. De myndigheter och i synnerhet kommuner som åtgärdsprogrammet riktar sig till behöver få omfattade vägledning om hur de ska jobba med åtgärderna. Hur man ska jobba trots att man inte vet allt, hur vi ska få med alla vatten (förstå att övrigt vatten alltid rinner till en vattenförekomst och därmed också omfattas av åtgärderna och MKN om påverkan finns) och hur man ska jobba med vattendirektivet för att få det förankrat i alla verksamheter. Tyvärr är det mest bara de redan frälsta och intresserade som jobbar med vattenfrågorna. Man behöver anpassa verktygen till de som ska använda sig av dem så att alla medverkar till att vattendirektivet följs. Sprid VISS brett och utveckla det så att det verkligen blir ett verktyg för alla och en var om än i första hand för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. Lyssna på vad de som det behöver ha ett integrerat arbete för vatten behöver kunna få ut av VISS, hur de vill ha data och info för att vara användarvänligt och praktiskt för deras verksamhet. Se till att folk börjar använda VISS brett! Ta in politiker och tjänstemän på kommuner (och andra myndigheter än Länsstyrelsen, Vattenmyndigheter och Havs- och vattenmyndigeten) som en panel, eller ett användarråd och lyssna på vad de behöver och lägg resurser på att anpassa VISS till dessa användargrupper. SKL bör inkludera VISS-utbildning i sin kursverksamhet för sina politiker och tjänstemän. VISS kan bli mer interaktivt. Vi tror att åtgärdsarbetet kan underlättas om det finns mer specifik och kvalitetssäkrad data om påverkanskällor kring enskilda vattenförekomster. 2

3 Ytterligare något som skulle underlätta integreringen av vattenfrågorna i all prövning och tillsyn är att samla ärenden från kommuner och länsstyrelser som haft bäring på MKN för vatten för att stödja handläggare i deras bedömningar. Vi ser att formuleringen tycks ha ändrats från Inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god status i förra cykeln åtgärdsprogram till Inte följer, eller riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Det sistnämnda är bättre ur pedagogiskt synvinkel också eftersom det inte kräver en extra förklaring om att god status är det samma som MKN. Vi efterlyser mer fokus på icke-försämringskravet, att statusen inte får sänkas i vattenförekomsterna. Detta behöver bli mer förankrat och vägledning behövs kring hur man ska tillämpa det kravet i VFF. Det är svårt att bedöma detta för enskilda handläggare och här behövs hjälp så att ickeförsämringskravet kommer in i praxis. Åtgärd 1, Boverket: Boverket behöver utveckla kunskapsunderlag, vägledning och uppföljning av och för fysisk planering enligt plan- och bygglagen (PBL) för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Boverket behöver särskilt utveckla vägledning till länsstyrelserna a) när en länsstyrelse behöver ingripa då en detaljplan inte följer miljökvalitetsnormerna för vatten, enligt kap PBL, b) och kommunerna så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs i översiktsplaneringen, c) för framtagande och uppdatering av regionala vattenförsörjningsplaner, d) och kommunerna så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs i ett avrinningsområdesperspektiv i mellankommunal samverkan för fysisk planering. Åtgärden behöver ske efter myndighetssamråd med länsstyrelserna och central. Vi ser positivt på att Boverket har fått denna åtgärd på sitt bord. Vi anser att det är bråttom att implementera åtgärden så att tillämpningen av PBL utgör grunden för åtgärdsarbetet för att följa miljökvalitetsnormerna. På kommunerna hamnar åtgärdsfrågorna i vattenförvaltningen oftast i knät på miljöförvaltningar eller kommunekologer som då har att arbeta i motvind då inte planerare och byggförvaltningarna är delaktiga. Det konstateras i kommunernas återrapportering till VM att det inte tas tillräcklig hänsyn till MKN för vatten i den fysiska planeringen. Länsstyrelsen har här en viktig roll att granska översiktsplaner och detaljplaner så att de inte medverkar till att MKN för vatten inte kan uppfyllas. Länsstyrelsen behöver bli mycket bättre på detta. Boverket har det nationella övergripande ansvaret för vägledning inom området fysisk planering. De borde då utveckla sin vägledning beträffande VA-planering. Idag har HaV med hjälp av Naturvårdsverket tagit på sig denna roll, utan att egentligen ha fått den på sin lott. Det är viktigt att inte fel myndighet vägleder i fel frågor. Åtgärd 1, Havs-och Vattenmyndigheten: Havs- och vattenmyndigheten behöver a) fortsätta arbeta med utveckling av styrmedel så utsläppen av kväve och fosfor från enskilda avlopp minskas i de vattenförekomster som inte följer, eller riskerar att inte följa, miljökvalitetsnormerna för vatten, b) utveckla sin vägledning till länsstyrelserna kring prövning och tillsyn så att utsläppen av kväve och fosfor från enskilda avlopp inte bidrar till att vattenförekomster inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetnormerna för vatten. Beträffande föreskriftsförslaget från HaV är den föreslagna sänkningen av kraven beträffande näringsämnen kopplad till vilken teknik som beräknas vara kostnadseffektiv för små avlopp. Trots att sorterande teknik med kretsloppsansats är den teknik som Havs- och vattenmyndigheten menar i sin dokumentation har potential att vara den mest kostnadseffektiva för rening av näringsämnen, är det inte denna tekniks reningsnivå som styr det föreskriftsförslag som tas fram. Den kostnadseffektivitetsnivå som förslaget bygger på för grundläggande nivå är den som man anser markbaserad rening kan uppnå utan kompletterande reningssteg vare sig för fosfor eller för kväve. Detta trots att siffrorna för reningskapacitet av fosfor i markbaserade anläggningar får anses var helt teoretiska. Den fosforreduktionsgrad som förs fram i rapporten kan inte anses vara vederhäftig eller 3

4 korrekt. Se bland annat nyare forskningsresultat, till exempel Eveborn et al. (2012), Institutet för jordbruks- och miljöteknik. De uppgifter som används för förväntad reningsgrad från olika typer av små avloppsanläggningar är hämtade från Svenska MiljöEmissions Data (SMED). Dessa uppgifter används fel i Havs- och vattenmyndighetens rapport då uppgifterna är sammanställda av SMED utifrån förväntad reningsgrad för de anläggningar av olika ålder, status och kvalitet som finns på plats idag. Dessa siffror kan inte användas som förväntade reningsgrader för nyinstallerade anläggningar av olika typer. Åtgärd 4, Havs- och vattenmyndigheten: Hav-och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna i tillämpningen av Kammarkollegiets strategi4 gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter. Åtgärden behöver genomföras i samråd med Kammarkollegiet. Det finns ett stort underskott av tillsyn av vattenverksamheter. Framförallt gäller det alla de kraftverksdammar som bedriver verksamhet med inga eller mycket ringa villkor för hänsyn till vattenmiljön eller som saknar egenkontroll för verksamhetens påverkan i miljön. Här behövs resurser och att man löser finansieringen så att Polluter Pays Principle tillämpas på ett sätt som passar in i modern miljörättslig tillämpning. Vattenverksamhetsutredningen jobbar delvis med detta just nu och vi vill understryka hur angeläget det är att vi får en miljöanpassad vattenkraft och en fungerande tillsyn av vattenverksamheter (pågående och historiska). Idag existerar den knappt på många av landets länsstyrelser och där man jobbat mer med det har man fått särskilda projektmedel för detta centralt. Tillsyn av vattenverksamheter (av alla dess slag) måste rimligen vara en ordinarie och ganska stor syssla på länsstyrelser (och kommuner i många fall genom 2 kap MB) med tanke på alla de vattenverksamheter vi har och dess stora påverkan på ekologisk status i vattendrag, sjöar och kustvatten. Åtgärd 7, Havs- och vattenmyndigheten: Havs- och Vattenmyndigheten behöver utveckla vägledning för länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn av vattenskyddsområden. Åtgärden behöver ske efter samråd med länsstyrelserna och centrala myndigheter med ansvar inom relevanta sak- och/eller förvaltningsområden. Verktygen för kommuner till att skydda dricksvattentäkter är inte ändamålsenliga. Det är av central betydelse att Havs- och Vattenmyndigheten utvecklar vägledning för länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn av vattenskyddsområden. Vi har ett stort eftersläp i inrättande av vattenskyddsområden och uppdatering av gamla föreskrifter. Oavsett detta är det verkningslöst att inrätta skyddsområden om tillsyn beträffande efterlevand av föreskrifterna inte utförs! Idag sker i stort ingen riktad tillsyn i vattenskyddsområden. Den första meningen i det sista stycket i motiveringen till åtgärd 7 passar inte in under tillsyn ( Det finns runt 200 allmänna vattentäkter i distriktet som saknar skydd. ). Det känns som om det saknas en åtgärd beträffande vattenskyddsområden, t ex Havsoch Vattenmyndigheten behöver utveckla vägledning för länsstyrelsernas och kommunernas inrättande av vattenskyddsområden. Den första meningen i det sista stycket i motiveringen till åtgärd 7 skulle då passa in här: - Det finns runt 200 allmänna vattentäkter i distriktet som saknar skydd.. Åtgärd 1, Kustbevakningen: Kustbevakningen behöver a) utveckla riktlinjer för undersökande övervakning i samband med inträffade olyckor eller naturhändelser, som kan påverka vattenförekomsters ekologiska, kemiska eller kvantitativa status, b) vägleda länsstyrelserna och kommunerna i undersökande övervakning vid inträffade olyckor eller naturhändelse, som kan påverka vattenförekomsters ekologiska, kemiska eller kvantitativa status. Åtgärden behöver genomföras i samverkan med Sjöfartsverket och samordnas med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Åtgärden innebär att det behövs myndighetssamråd med länsstyrelserna och centrala myndigheter med ansvar inom relevanta sak- och/eller förvaltningsområden. 4

5 Här tycker vi att Kustbevakningen borde ha fått på sin lott en åtgärd som pekar ut dem som utförare av undersökande övervakning vid inträffade olyckor. De är dels den myndighet som har resurser som gör att man kan verkställa detta snabbt, dels de som besitter denna typ av kompetens som också gör att man inte får en lång uppstartsträcka vid denna typ av insatser. Åtgärd 1, Livsmedelsverket: Livsmedelsverket behöver ta fram underlag och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för övervakning av råvatten i dricksvattentäkter som försörjer fler än 50 personer eller där det samlade uttaget är större än 10 m³/dygn. Det gäller särskilt där vattenförekomstens kemiska status klassificerats till sämre än god eller där det föreligger sådan risk. Arbetet behöver ske efter samråd med Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning. Vi saknar en åtgärdspunkt beträffande enskilda små vattentäkter. Dessa faller också under Livsmedelsverkets ansvar nuförtiden. Åtgärd 1, Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen behöver fortsätta att utveckla styrmedel inom sitt sektorsansvar för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska kunna följas. Skogsstyrelsen behöver särskilt a) utöva tillsyn för att minimera miljöbelastningen från skogsbruket vilket bidrar till att miljökvalitetsnormen för vatten följs,, b) utveckla samverkan på åtgärdsområdesnivå med länsstyrelser, kommuner, Trafikverket samt övriga väg- och banhållare för att nå synergieffekter av åtgärdsarbetet. Åtgärden behöver ske efter samråd med länsstyrelserna, Havs- och vattenmyndigheten och med andra myndigheter som har ansvar inom relevanta sak- eller förvaltningsområden. Vi anser dessutom att det behövs information och tydliggörande beträffande tillsynsansvaret över skogsbruket. Idag kan både Skogsstyrelsen och kommunens miljönämnd utöva tillsyn enligt miljöbalken. För en effektivare tillsyn kan det vara en av flera viktiga åtgärder att just tydliggöra kommunernas roll när det gäller tillsynen över skogsbruket. Åtgärd 4, Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen behöver utveckla den skogliga planeringen med ökad hänsyn till vatten för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Skogsstyrelsen behöver särskilt a) erbjuda utbildning till handläggare och tjänstemän som arbetar med skogsbruksplanering för ökad hänsyn till vatten b) ge rådgivning till skogsägare som leder till att de upprätthåller skogsbruksplaner med ökad hänsyn till vatten, c) inom sitt sektorsansvar genomföra rådgivning och återkoppling med verksamhetsutövare för utbyte av information om planerade och genomförda åtgärder, d) ta emot planerade och genomförda åtgärder av verksamhetsutövare och lägga in i lämplig åtgärdsdatabas för att underlätta samverkan mellan verksamhetsutövare, myndigheter och kommuner för att underlätta arbetet med att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden behöver genomföras efter samverkan med skogsbruket, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Det står att åtgärden ska genomföras i samarbete med skogsbruket, skogsbruket är ingen myndighet utan en verksamhetsutövare. Vi ställer oss undrande till detta då åtgärdsprogrammet inte får rikta sig till annat än kommuner och myndigheter. Åtgärd 8, Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen, åtgärd 8 Skogsstyrelsen behöver utvärdera och utveckla befintlig vägledning för att minska läckage av kvicksilver i samband med skogsbruk, särskilt i områden där detta bidrar till att vattenförekomster inte följer, eller riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden behöver genomföras i samarbete med Skogsstyrelsen Naturvårdsverket. 5

6 Det bör stå i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket och inte Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. När man räknar på skogsbrukets utsläpp räknar man ofta på läckage utslaget på en lång tidsperiod för att kunna jämföra det med andra areella näringar. Men läckaget är stort vid hyggesfasen och skadan som orsakas då kan inte jämföras på samma vis med ett mer diffust läckage som sker kontinuerligt. T ex slamtransport kan förstöra vissa livsmiljöer som tar långt tid att återhämta sig. Åtgärd 6, Länsstyrelserna: Länsstyrelsen behöver verka för att kommunerna genomför kompletterande åtgärder eller motsvarande för att ytterligare minska halterna av gödande näringsämnen i de vattenförekomster som på grund av övergödning inte följer, eller riskerar att inte följa, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden är vagt och otydligt formulerad. Det är viktigt att det är tydligt vad åtgärden innebär. Åtgärd 1, Kommunerna: Kommunerna behöver inom sin tillsyn och prövning av a) miljöfarlig verksamhet och andra verksamheter ställa sådana krav så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs, b) förorenade områden särskilt prioritera och ställa krav på utredningar och åtgärder så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Här behövs ökade resurser och myndighet med prövnings- och tillsynsansvar måste få en möjlighet att ställa relevanta krav. Dessa krav måste också hålla vid överprövningar. Idag riskerar många prövningar att bli politik istället för myndighetsutövning och MB 2 kap tillämpas alldeles för svagt! Kommunernas miljökontor drabbas också av mer och mer krav som leder till ökad byråkrati och mindre tillsyn i fält. Åtgärd 5, Kommunerna: Kommunerna behöver minska närsaltsbelastningen, i de fall åtgärder rörande enskilda avlopp, avloppsreningsverk, jordbruk och liknande inte fullt kan bidra till att uppnå betinget avseende kväve och fosfor, genom att a) inom sina ansvarsområden genomföra kompletterande åtgärder så som odling och/eller skörd av marina substrat, behandling/hantering av näringsbelastade sediment, biomanipulation eller motsvarande, b) inom havsplaneringen utse områden särskilt prioriterade för näringsreducerande åtgärder och i dessa priorioritera etablering av exempelvis storskaliga musselodlingar. Åtgärden behöver genomföras så att miljökvalitetsnormen för vatten följs. Åtgärden är vagt och otydligt formulerad. Det är viktigt att det är tydligt vad åtgärden innebär. På sidan 163 står det att Samtliga reningsverk i Sverige uppfyller kraven på fosforrening enligt avloppsdirektivet.. Detta stämmer inte, betraktar man reningsverk av alla storlekar är det långt ifrån alla som uppfyller det kravet. Vi tycker att det är bra att man riktar åtgärder mot uppströmsarbetet i VA-näten och inte bara fokuserar på reningsverkens utsläppspunkt, vi tycker att mer uppmärksamhet bör läggas på VA-nätens problematik och föroreningspåverkan. På sidan 184 används begreppet inventering när det egentligen är en typ av tillsyn som genomförs i ett avgränsat geografiskt område under en begränsad tid. Sidan 185 i tabell B32 står begreppen Skatt administration två gånger och med samma angivna summa. 6

7 Bilaga till åtgärdsprogrammet: Sammanställning för åtgärdsområde Kustnära områden norr Vi efterlyser en analys av möjligheterna att förlänga uppehållstiden för vattnet i vattensystemen. Det skulle minska översvämningsproblematik, gynna växt- och djurliv, minska övergödningen och spridning av föroreningar mm. Man har under senaste århundradet dränerat vattensystemen så omfattande att uppehållstiden förkortats avsevärt. Vi hoppas att man ser att en förlängning av uppehållstiden genom våtmarker på lämpliga ställen, återmeandring av åfåror, igenläggning av diken på icke-produktiv mark, tvåstegsdiken eller avsläntning av diken mm är en del av åtgärderna som behöver göras för att få friskare vatten. Bilaga till åtgärdsprogrammet: Sammanställning för åtgärdsområde Västerhavets kustvatten Avsnittet om främmande arter tar upp det japanska ostronet. Frågan är aktuell om den ska ses som en invasiv art som ska bekämpas eller som en ekonomisk resurs. Det finns ingen kommentar om detta i texten. Åtgärder mot japanska ostron hindras idag p.g.a. lagstiftningen eftersom enbart fastighetsägaren får plocka dem. Vi tycker att man också kan beröra problemet med båttrafik i grunda områden under rubriken fysiska förändringar då propellrarna virvlar upp sediment och sliter av ålgräs mm, detta är ett ganska påtagligt problem i ett antal särskilt utsatta vikar. Vi ser inte att man beskrivit problemet med ljudföroreningar i sammanställningen. Vi efterlyser att det ska införas fler hänsynsområden. Vi tycker också att man bör rikta åtgärder mot båttrafiken för att begränsa hastigheten (fritidsbåtar inkluderat naturligtvis) i vissa vattenområden där det finns anledning att ta extra hänsyn till växt- och djurliv. Ett sätt att nå MKN för kustvattnet är att ha ett starkt och tydligt områdesskydd. Lagstiftningen är tydlig och bra men tillämpningen är inte tillfredställande eftersom det är svårt att bevisa att man måste skydda områdena. Vi misstänker att vattenmyndigheten förväntar sig att bevarandeåtgärder redan sker, med tanke på hur åtgärdsprogrammet är skrivet. Men det sker inte riktigt i praxis och här finns det stort förbättringsbehov. Vi hoppas förvisso på att detta kommer in på ett tillfredställande sätt i havsplaneringen men det är ett behov som behöver tas upp även inom havs- och vattenförvaltningen. Det behövs mer stöd för att visa på hur viktiga de sista värdefulla områdena är, refugerna. Förvaltningsplanen Som en allmän synpunkt på hur beslutsfattandet kring mål och åtgärder inom vattenförvaltningen sker anser styrelseledamöterna Karl-Erik Hansson, och Lars Tysklind att åtgärdsprogrammet på grund av sin omfattning bör beslutas av regering och riksdag. Detta är dock en synpunkt som inte hela styrelsen delar men som vi väljer att framföra ändå. Marint skräp Vi anser att miljöproblemet marint skräp inte belyses tillräckligt i Förslag till förvaltningsplan. Det är ett stort problem i Bohuslän och den föråldrade lagen som berör problemet är ett problem i sig. Kustkommunerna får finansiera strandstädningen själva. För en del kommuner rör det sig om stora utgifter för strandstädning som många kommuner inte kan bära. Marint skräp kan liknas med försurning av sjöar då även det marina skräpet till stor del härstammar ifrån andra länder. Men kalkning av försurade sjöar finansieras till stor del av staten vilket inte strandstädningen gör. Man kan också dra en parallell till hur ansvaret för renhållningen av vägarna är fördelad. Vattenrådens roll Vi konstaterar att vattenråden ser mycket olika ut. Det är nästan svårt att tala om vattenrådens roll just därför. I förvaltningsplanen räknas en rad saker upp som vattenråden gör. För en utomstående kan det tyckas som att varje vattenråd gör alla dessa saker, vilket är långt ifrån verkligheten. En del vattenråd 7

8 genomför viktiga praktiska åtgärder och större åtgärdsprojekt medan andra fokuserar på höjande av kunskapsnivån och medvetandet om vattenkvalitet hos sina medlemmar och allmänhet. Vi tror att det vore bra om vattenmyndigheterna utvärderade vattenrådens organisation, hur syfte, resultat och måluppfyllelse skiljer sig åt mellan vattenråd som är organiserade olika. Man kunde titta på hur de skiljer sig i aspekterna; politiker/tjänstemän, ideella/ekonomiska föreningar, projektverksamhet, vattenvårdsförbund mm. Utifrån en sådan utvärdering tillsammans med ett fylligare formulerat syfte än att vara samverkansorgan skulle vattenmyndigheten kunna vägleda vattenråden tydligare i sin roll. Vattenmyndigheterna och Länsstyrelsen säger att de ser vattenråden som en viktig del i vattenförvaltningen. Om alla vattenråd ska kunna vara en viktig del av vattenförvaltningen behöver vi mer styrning från vattenmyndigheten om hur vi ska jobba och vad vi ska göra. Målsättningar inom vattenförvaltningen Vi ifrågasätter hur realistiska målen att uppfylla samtliga miljökvalitetsnormer inom distriktet är. Det är inte många år kvar innan vi ska nå normerna för vattenförekomster som fått tidsfrist och det är inte svårt att se att det skulle krävas oerhört mycket resurser och en mycket hög åtgärdstakt för att nå dit, vilket inte är realistiskt med tanke på hur åtgärdsarbetet bedrivits i förhållande till åtgärdsbehovet under den senaste 6-års cykeln. Vad gör orealistiska mål med förankringen och acceptansen för åtgärder bland de som ska åtgärda och förvalta vattenmiljöerna? Vi tror att man skulle behöva sätta upp realistiska och förankrade delmål eller etappmål. Vi kommer inte vara klara med vattenarbetet 2021, eller 2027, vi kommer att behöva jobba länge med att förbättra och behålla statusen på vattnen. Det är ett mycket långsiktigt arbete och vi tror att det kunde vara mer pedagogiskt och få bättre förankring om det fanns delmål som kändes realistiska att nå, kanske på parameternivå eller på statusnivå eller man skulle också kunna prata om delar av vattenförekomster då många är mycket stora. Förbättringar måste kännas möjliga att nå och även vara mätbara. Visa gärna upp bra exempel på faktiska förbättringar som omfattar hela vattenförekomster eller vattensystem och som kan mätas. Vi behöver också prata om förbättringar i olika skalor, vattenförekomstskalan är ofta för stor (för kusten) och kan vi visa på mätbara förbättringar i grundområdena eller på hårdbottnarna eller liknande är det viktigt att lyfta detta för att visa att vi är på väg åt rätt håll. Det görs också väldigt många åtgärder, men har vi rätt data för att se resultat inom rätt tidsram för att kunna säga att det går åt rätt håll? Det är redan i dag ett pedagogiskt problem att bedömningar av statusen är så komplex liksom bedömningen av vilka åtgärder som behövs. Vi behöver enklare sätt att förmedla till brukare och allmänheten att det finns åtgärdsbehov och varför vi ska jobba för bättre vatten. Med anledning av att svenskt jordbruk och andra näringar konkurrerar på en internationell marknad är det viktigt att målen är nåbara och kostnaderna realistiska. Grunden för hur kostnaderna i åtgärdsprogrammet ska finansieras och fördelas behöver vara gemensam inom Europa. Vi anser också att det behövs styrning uppifrån för att få en likvärdig och samordnad uppföljning av åtgärderna så att vi kan se om de har förväntad effekt eller behöver utvecklas. Bedömningar och statusklassning Vi ser att det är problematiskt att det som inte ingår i kvalitetsfaktorerna inte omfattas av några åtgärder trots att behov och uppenbara problem finns. Exempelvis gäller detta fisk som naturligtvis är av betydelse för kustekosystemet och dessutom ett stort problem i västerhavets kustvatten där vi har en stort underskott av fisk. Dock finns fisk med som indikator i havsmiljödirektivet och man arbetar med bedömningsgrunden för den där. Vi efterlyser samsyn och att man visar på samma bild av tillståndet i kustvattnet utifrån både havsmiljödirektivet och vattendirektivet. När det gäller makrofyter i kustvattnet kräver bedömningsgrunden att man har tre arter. Detta är ett problem då ålgräs oftast är en monokultur. Det gör det svårt att bedöma vegetation på mjuka bottnar och det är därför väldigt viktigt att utveckla en metodik som vi kan använda överallt. Nu har istället 8

9 expertbedömningar gjorts på varje län. Vi efterlyser en gemensam bedömningsgrund för vegetation på grunda mjukbottnar. Traditionellt sett har miljöövervakningen i Sverige i mångt och mycket varit en trendövervakning. Data är alltså anpassad till att besvara frågor om hur tillståndet ändras på enskilda representativa lokaler över tid. Trots det har den använts till att bedöma statusen för en vattenförekomst enligt vattendirektivets bedömningsgrunder. Detta har medfört att det råder stor kunskapsbrist om den ekologiska statusen i de flesta vattenförekomster om man ska se till alla de parametrar direktivet kräver, för att kunna göra en bra bedömning. Detta är ett stort problem. Det har heller inte tillkommit några betydande resurser till miljöövervakningen med anledning av implementeringen av vattendirektivet och havsmiljödirektivet. Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket bör ställa krav på att tillsynsmyndigheterna villkorar verksamhetsutövare om att följa upp rätt parametrar när det gäller tillstånd till verksamheter med påverkan på vattenmiljön. Det finns ett stort behov av att data från recipientkontrollen kan användas för att följa upp miljökvalitetsnormerna för vatten. En sådan förändring bör leda till att man i högre grad mäter de kvalitetsfaktorer och indikatorer som används inom statusbedömningen enligt vatten- och havsmiljöförvaltningen. 9