Förord. Presentation av Svenska Kraftnät

Transkript

1

2

3 Förord Svenska Kraftnät (SvK) har på regeringens uppdrag utrett den framtida utformningen av stamoch regionnäten för el i Stockholms län. Ett förslag till utformning som långsiktigt säkrar regionens elförsörjning har tagits fram, Stockholms Ström. Utredningen har beaktat driftsäkerhetskrav, teknisk utveckling, miljöaspekter och regionens förväntade utveckling. Arbetet har bedrivits i samarbete med länsstyrelsen, berörda kommuner, interkommunala samarbetsorgan och övriga kraftledningsägare inom regionen. Ryggraden i Stockholms nuvarande elförsörjning är ett 400 kv nät med sträckningen Forsmark- Enköping-Södertälje-Södertörn. I förslaget till framtida målnät byggs en till 400 kv förbindelse bestående av luftledning och kablar från Hagby i Upplands Väsby till Ekudden i Haninge som skapar en 400 kv ring runt staden. enna utbyggnad ger ett starkt nät som möjliggör att ett antal befintliga 220 kv kraftledningar i Stockholmsregionen kan avvecklas. enna förstudie omfattar det delprojekt i Stockholms Ström som förbinder transformatorstationen i Anneberg i anderyd med transformatorstationen i Mårtensdal i Stockholm med en tunnelförlagd 400 kv förbindelse. Ledningarna utgör etapp 2 i den planerade 400 kv förbindelsen genom Stockholm, kallad City Link. enna förstudie utgör underlag till ansökan om nätkoncession för linje samt tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Svenska Kraftnät kommer i ansökan att som tunnelägare söka tillstånd för att leda bort grundvatten. Presentation av Svenska Kraftnät Svenska Kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft, som omfattar ledningar för 400 kv och 220 kv med transformatorstationer och utlandsförbindelser. Vi har också systemansvaret för el och naturgas. Svenska Kraftnät utvecklar stamnätet och elmarknaden för att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och ekonomisk elförsörjning. ärmed har vi också en viktig roll i klimatpolitiken. Kortsiktigt innebär detta ansvar att upprätthålla balansen i elsystemet mellan den el som produceras och den el som konsumeras samt att se till att elsystemets anläggningar samverkar driftsäkert. På lång sikt innebär detta ansvar att Svenska Kraftnät arbetar för att förstärka och underhålla stamnätet för att öka driftsäkerheten och överföringskapaciteten. ärmed förbättras också förutsättningarna för att kunna upprätthålla balansen i elsystemet. Svenska Kraftnäts uppdrag kan sammanfattas i följande fyra punkter: Erbjuda säker, effektiv och miljöanpassad överföring av el på stamnätet. Utöva systemansvaret för el och naturgas kostnadseffektivt. Främja en öppen svensk, nordisk och europeisk marknad för el och naturgas. Verka för en robust elförsörjning. Svenska Kraftnät har cirka 400 anställda, de flesta vid huvudkontoret i Sundbyberg. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå. Ytterligare flera hundra personer sysselsätts på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet. År 2011 var omsättningen ca miljoner kronor. Svenska Kraftnät har tre dotterbolag och fem intressebolag, bland andra den nordiska elbörsen Nord Pool Spot. Mer information finns på vår webbplats 3

4 Sammanfattning enna förstudie utgör underlag för samråd inför koncessionsansökan och ansökan om tillstånd för vattenverksamhet för en ny tunnelförlagd 400 kv förbindelse mellan station Anneberg i anderyds kommun och station Mårtensdal i Stockholms kommun, en del av den s.k. City Linkförbindelsen som sträcker sig mellan Hagby i Upplands Väsby och Ekudden i Haninge. Förbindelsens huvudsakliga syfte är att vara en del i en 400 kv ring som anläggs kring Stockholm för att förstärka elnätet och möta Stockholms framtida elbehov. Bakgrunden till projektet är Svenska Kraftnäts utredning om den framtida utformningen av stamoch regionnäten för el i Stockholms län, kallad Stockholms Ström. Utredningen har utförts på uppdrag av regeringen och bedrivits i samarbete med länsstyrelsen, berörda kommuner, interkommunala samarbetsorgan och övriga kraftledningsägare inom regionen. Förbindelsen City Link är en central del av Stockholms Ström och är därför oerhört viktig för Stockholms framtida elförsörjning. ärför har även en systemspecifikation med krav på bl.a. förhållanden till andra ledningar och annan infrastruktur samt tillgänglighet tagits fram. För aktuell sträcka, genom centrala Stockholm, har alternativ som omfattar luftledningar, markkablar och sjöförlagda kablar avförts eftersom de medför mycket stor påverkan på bl.a. boendemiljö, infrastuktur och markanvändning. Inget av ovanstående kabelalternativ uppfyller heller kraven i systemspecifikationen. Även samförläggning och tunnelalternativ som kombineras med sjöförlagda kablar har avförts av detta skäl. Kvarstående alternativ är kablar i tunnel, där olika sträckningar och utformningar beskrivs. Förbindelsen kommer att utgöras av nio stycken 400 kv kablar som förläggs i tre förband. Förordat alternativ är en tunnel som drivs med en tunnelborrmaskin (TBM) från Anneberg till Mårtensdal, ca 13,8 km. Utgångspunkten för sträckningen var att få en så kort tunnelsträcka som möjligt. Vissa justeringar har dock gjorts för att minska miljöpåverkan och reducera tekniska svårigheter såsom att undvika energibrunnar, sättningskänsliga områden, sprick- och krosszoner m.m. Tunneln påbörjas i en bergskärning söder om transformatorstation Anneberg och har ett slutschakt vid transformatorstation Mårtensdal. Utöver det planeras 6-8 ventilationsschakt som kommer att ha en överbyggnad, en ventilationshuv, som är synlig på marknivå. Placering och utformning av ventilationshuvar kommer att detaljstuderas under projektets fortsatta genomförande. Förordat alternativ bedöms sammantaget medföra minst miljöpåverkan. I jämförelse med andra alternativ som även de uppfyller kraven i systemspecifikationen har förordat alternativ mindre påverkan med avseende på grundvatten, buller och vibrationer, bebyggelse och boendemiljö samt transporter. Kablarna i tunneln kommer inte att medföra någon magnetfältspåverkan på någon plats där människor varaktigt vistas. etaljjusteringar av förordat alternativ kommer att göras under projektets fortsatta genomförande. 4

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte och avgränsning Metod Tillståndsprocess och samråd Lagar och förordningar Tillståndsprocess Samrådets tidplan och genomförande Övergripande förutsättningar Miljömål Svenska Kraftnäts miljöpolicy och miljömål Alternativ Inledning Markförlagda kablar Sjökablar Tunnelförlagda kablar Alternativa tunneldrivningsmetoder Nollalternativ Sträckningsbeskrivning 24 6 Tekniska förutsättningar Allmänt Geologi Befintliga och planerade undermarksanläggningar Transformatorstationer Elektromagnetiska fält och hälsa Elektromagnetiska fält Magnetfält och hälsa Förväntad miljöpåverkan Grundvatten Landskapsbild Naturmiljö Kulturmiljö Rekreation och friluftsliv

6 8.6 Naturresurser och markanvändning Bebyggelse och boendemiljö Infrastruktur Buller och vibrationer Transporter Planförhållanden Samlad bedömning Referenser Bilagor 47 6

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund Kraftledningsnätet består idag av stamnät, regionnät och lokalnät. Stamnätet är uppbyggt av ledningar och transformatorstationer för 400 kv och 220 kv och det förvaltas av Svenska Kraftnät. Närmast Stockholms centrala delar finns dessutom ett 220 kv nät som tillhör Fortum istribution AB. etta nät ingår driftsmässigt i stamnätet och används för lokal överföring inom Stockholmsområdet. Ledningar i spänningsområdet kv räknas som regionnät. Inom Stockholms tätort har Fortum istribution AB ett 110 kv ledningsnät och Vattenfall Eldistribution AB har ett omfattande 70 kv nät inom regionen. Elkunderna får sin el från lokalnäten som drivs med spänningar på 0,4-20 kv. Stockholmsregionen är liksom övriga delar av landet beroende av en väl fungerande elförsörjning. Elnätet behöver därför förstärkas och förnyas för att möta framtidens behov av säkra elleveranser. När koncessionerna för befintliga kraftledningar ska omprövas uppstår ofta diskussioner om ledningarna kan behållas i befintlig sträckning och utförande eller om större eller mindre ombyggnader genomföras för att anpassa ledningarna till uttalade samhällskrav. essa diskussioner genomförs ofta endast med utgångspunkt från en viss specifik kraftledningssträcka. etta medför en osäkerhet om huruvida föreslagna och eventuellt genomförda förändringar av ledningen är lämpliga med hänsyn till hela kraftledningsnätets framtida utformning ur systemsynpunkt. För att åstadkomma ett bättre beslutsunderlag krävs därför en helhetssyn på hur ett framtida kraftledningsnät på både stam- och regionnivå bör vara utformat. Svenska Kraftnät fick den 29 januari 2004 i uppdrag av regeringen att utreda utformningen av ett framtida kraftledningsnät i Stockholmsregionen. Målet var ett driftsäkert och miljösäkert stamoch regionnät, som till lägsta möjliga kostnad och intrång säkrar regionens långsiktliga elförsörjning. Utredningen fick namnet Stockholms Ström och är ett samarbetsprojekt mellan Svenska Kraftnät, Vattenfall och Fortum. Stockholms Ström lyfter fram ett 50-tal projekt som när de genomförs skapar ett ännu mer robust nät som långsiktigt säkrar Storstockholms elförsörjning. enna förstudie rör en 400 kv förbindelse mellan transformatorstation Anneberg i anderyd och transformatorstation Mårtensdal i Stockholm, som utgör andra etappen av delprojektet City Link se Figur 1. Vid utformningen av nätstrukturen i Stockholms Ström har ambitionen varit att förändra nätet i riktning mot en optimal totallösning. Elnät uppbyggda med ringstrukturer ger robusta och driftsäkra lösningar. Grundtanken har därför varit att åstadkomma en 400 kv ring runt Stockholm som genom en hög kapacitet skapar förutsättningar för att avveckla omkring 15 mil kraftledningar huvudsakligen för 220 kv. elprojektet City Link, en 400 kv förbindelse mellan Upplands Väsby och Haninge sluter en 400 kv ring runt Stockholm och blir därigenom ryggraden i Stockholms Ströms nätstruktur, se Figur 2 och Figur 3. Förbindelsen City Link är därför oerhört viktig för Stockholms framtida elförsörjning. ärför har även en systemspecifikation med krav på bl.a. förhållanden till andra ledningar och annan infrastruktur samt tillgänglighet tagits fram. I denna har driftsäkerhet och tillgänglighet prioriterats högt. 7

8 Figur 1. Planerad sträckning för City Link, en 400 kv förbindelse mellan Hagby i Upplands Väsby och Ekudden i Haninge. 8

9 Figur 2. Stamnätet runt Stockholm i dess nuvarande utformning Figur 3. Stamnätet runt Stockholm i dess framtida utformning med 400 kv ring runt City. 9

10 1.2 Syfte och avgränsning Syftet med denna förstudie är att den ska utgöra samrådsunderlag inför samråd med länsstyrelse, kommuner, fastighetsägare, intresseorganisationer, övriga berörda myndigheter, och berörd allmänhet. I förstudien tydliggörs miljöaspekter, intressekonflikter och tekniska lösningar för olika alternativ. Förstudien syftar till att utreda den förutsedda miljöpåverkan som en planerad kabeltunnel för 400 kv ledning inom de studerade alternativen medför. Grundförutsättningar för sträckningsförslagen har utretts i Stockholms Ström, tekniska förstudier och systemspecifikation. Inga alternativa transformatorstationslägen har utretts i denna förstudie. Förstudien har även avgränsats till att behandla de miljöaspekter som är mest aktuella när det gäller kraftledningar och tunnlar. Förstudien betonar kraftledningens och tunnelns övergripande konsekvenser och går inte in på detaljer eller konsekvenser för till exempel enskilda energibrunnar, naturvärden eller byggnader. Mer detaljerad information kommer att redovisas i den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som ska upprättas till kommande ansökan om nätkoncession och tillstånd för vattenverksamhet. 1.3 Metod Arbetsprocessen för denna förstudie har följt följande steg: Genomgång av befintligt underlagsmaterial och Svenska Kraftnäts tidigare utredningar GIS-underlag från Länsstyrelserna Översiktsplaner från de kommuner som berörs Beskrivning av förutsättningar för de olika alternativen. Översiktlig bedömning av den miljöpåverkan respektive alternativ medför. Påverkan bedöms i skalan obetydlig, liten, måttlig, stor och mycket stor påverkan. 10

11 2 Tillståndsprocess och samråd 2.1 Lagar och förordningar Anläggning av en ny överföringsförbindelse för starkström berör flera olika lagar och förordningar och flera olika tillstånd krävs. en huvudsakliga prövningen av planerad elförbindelse sker genom en ansökan om nätkoncession för linje. Anläggande av ledningar berör följande lagar och förordningar: Ellagen (1997:857) (bestämmelser om nätkoncession) Elförordningen (1994:1250) (hur koncessionsansökan ska se ut och hur ansökan prövas) Förordningen om elektriska starkströmsanläggningar (1957:601) (regler för utförande och skötsel av anläggningar samt vilken myndighet som utövar tillsyn över dessa anläggningar) Miljöbalken (1998:808) (allmänna hänsynsregler, bestämmelser för hushållning med mark och vattenområden, bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar och områdesskydd, eventuellt bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, förorenade områden och vattenverksamhet) Olika lokala bestämmelser som kommunal avfallsordning, vattenskyddsområdesföreskrifter etc. Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) Ledningsrättslagen (1973:1174) Expropriationslagen (1972:719) 2.2 Tillståndsprocess Förstudie och samråd Första steget i tillståndsprocessen är att ta fram en förstudie, se Figur 4. Förstudien beskriver syftet med den planerade elförbindelsen, redovisar verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning av studerade sträckningsförslag med utredningsområden samt förutsedd miljöpåverkan. I förstudiearbetet ingår även samråd med länsstyrelser, kommuner, övriga sektorsmyndigheter, berörd allmänhet, enskilda särskilt berörda samt andra intressenter. Konsekvenserna och omfattningen av vattenverksamheten i form av grundvattenbortledning har ännu inte i detalj hunnit utredas. ärför kan inte påverkan för enskilda fastigheter i tunnelsträckningen bestämmas. Ett särskilt samråd rörande vattenverksamheten kommer att hållas när dessa utredningar färdigställts. Särskild kallelse kommer då att gå ut till länsstyrelsen, kommuner och de enskilda särskilt berörda som riskerar att påverkas av denna vattenverksamhet. Efter samråden upprättas en samrådsredogörelse som skickas till berörd länsstyrelse. Med stöd av samrådsredogörelsen beslutar länsstyrelsen om den planerade ledningen kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller inte enligt de kriterier som anges i bilaga 2 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. 11

12 Tillståndsprocess för en samlad prövning av koncession och vattenverksamhet Förstudie/ Underlag för samråd Samråd enligt Miljöbalken 6 kap 4 Samrådsredogörelse Beslut om betydande miljöpåverkan Remiss-MKB vattenverksamhet och koncession Samråd om MKB Slutlig MKB vattenverksamhet och koncession Tillståndsansökan vattenverksamhet Mark- och miljödomstolen Koncessionsansökan Energimarknadsinspektionen. Figur 4. Översikt över tillståndsprocesserna. enna förstudie är det första steget i tillståndsansökan för koncession och vattenverksamhet. Beslutet om betydande miljöpåverkan fattas enligt 6 kap. 5 andra stycket miljöbalken. Om länsstyrelsen beslutar att åtgärden ska antas medföra en betydande miljöpåverkan sker samråd med en utökad krets av allmänhet, statliga myndigheter och organisationer som kan antas bli berörda av den planerade ledningen Miljökonsekvensbeskrivning Efter det att samrådet har genomförts upprättas en MKB. MKB:n ska identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade ledningen och dess anläggande kan medföra på: människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö. hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt. annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet med MKB:n att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön (6 kap. 3 miljöbalken). Samrådsparternas yttranden ska beaktas i MKB:n. Ytterligare samråd hålls med myndigheter och berörda under upprättandet av MKB:n och en ny samrådsredogörelse upprättas Tillståndsansökan och prövningsprocess koncession För att bygga eller använda elektriska starkströmsledningar i Sverige krävs enligt ellagen (1997:857) ett tillstånd, nätkoncession. MKB:n biläggs ansökan om nätkoncession. Ansökan innehåller även kartor och en teknisk beskrivning. Prövningsmyndigheten, Energimarknadsinspektionen (EI), inhämtar därefter yttranden från bland annat Försvarsmakten, berörd länsstyrelse och kommun, fastighetsägare och andra sakägare som berörs av ansökan. 12

13 Om ingen motsätter sig ärendet kan EI fatta beslut om tillstånd på egen hand. Om någon sakägare, kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifall till ansökan bereder EI ärendet och överlämnar det sedan till regeringen för prövning Tillståndsansökan och prövningsprocess vattenverksamhet För att avleda grundvatten krävs enligt miljöbalken (1998:808) 11 kap tillstånd för vattenverksamhet. Ansökan innehåller MKB, teknisk beskrivning, samrådsredogörelse, sakägarförteckning och beslut om betydande miljöpåverkan. Om någon sakägare, kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifall till ansökan framkommer det i samrådsredogörelsen. Markoch miljödomstolen prövar sedan ärendet. Mark- och miljödomstolen ålägger vid behov sökanden att komplettera ansökan. Ansökan kungörs sedan i ortspressen och allmänheten ges tillfälle att yttra sig till mark- och miljödomstolen. Yttranden begärs också in från t.ex. länsstyrelsen, kommunens miljönämnd, Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Kammarkollegiet m.fl. e inkomna yttrandena granskas av mark- och miljödomstolen och sökanden ges möjlighet att bemöta dem. ärefter genomförs vanligtvis syn och förhandling på den aktuella platsen. Till förhandlingen kallas förutom sökande även länsstyrelsen, kommunen och andra berörda. Mark- och miljödomstolen fattar sitt beslut som kan överklagas av sökanden, länsstyrelsen och andra berörda. et är miljööverdomstolen som avgör överklagandet. 2.3 Samrådets tidplan och genomförande Enligt miljöbalkens 6 kapitel, 4, ska den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd samråda 1. med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, om verksamheten eller åtgärden kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller 2. med dem som anges i 1 och med de övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, om a) verksamheten eller åtgärden till följd av föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 a ska antas medföra en betydande miljöpåverkan, b) tillsynsmyndigheten har förelagt den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden att ansöka om ett tillstånd som avses i 9 kap. 6, eller c) verksamheten eller åtgärden till följd av länsstyrelsens beslut enligt 5 andra stycket ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Samråd med länsstyrelse och kommuner kommer att hållas under maj-juni Samrådsmöten med enskilda samt intressenter enligt punkt 2 ovan hålls i juni essa kommer att informeras om förstudien via annonsering i agens Nyheter, Svenska agbladet och lokaltidningar (Mitt i). Övriga berörda myndigheter och intresseorganisationer kommer att informeras genom ett utskick. Förstudien kommer att finnas tillgänglig på Svenska Kraftnäts hemsida, Efter genomfört samråd kring denna förstudie kommer Svenska Kraftnät med beaktande av inkomna synpunkter utarbeta en MKB under hösten

14 3 Övergripande förutsättningar I detta avsnitt beskrivs övergripande förutsättningar för projektet såsom nationella miljömål, Svenska Kraftnäts miljöpolicy och miljömål samt krav på säkerhet och beredskap. 3.1 Miljömål Nationella miljömål I arbetet för en hållbar utveckling för att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser samt skydda natur och kulturlandskap har 16 nationella miljömål ställts upp ( essa antogs av riksdagen i april Miljömålen beskriver de egenskaper som vår natur- och kulturmiljö måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Till varje miljökvalitetsmål hör delmål. e miljökvalitetsmål som i huvudsak berörs av detta projekt bedöms vara: Begränsad klimatpåverkan Säker strålmiljö Levande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitet God bebyggd miljö Måluppfyllelse samt eventuella relevanta regionala och lokala miljömål kommer att redovisas i den kommande MKB:n. 3.2 Svenska Kraftnäts miljöpolicy och miljömål Svenska Kraftnäts miljöpolicy Svenska Kraftnäts vision är att ha en ledande roll för en säker och hållbar energiförsörjning. Vi utvecklar energieffektiva och miljöanpassade lösningar för överföring av el på stamnätet. Vårt arbete underlättar utbyggnaden av förnybar energi och ger klimatpolitiken största möjliga handlingsutrymme. Genom arbetet bidrar vi till att de nationella miljökvalitetsmålen nås. Vi uppnår detta genom att: se till att våra medarbetare är miljömedvetna och har den miljökompetens som krävs fatta långsiktigt hållbara beslut där miljöhänsyn är en viktig del av underlaget ställa miljökrav i alla upphandlingar och säkerställa att kraven följs kommunicera och agera med ansvar, öppenhet och respekt kring både globala och lokala miljöfrågor bedriva och stödja forskning och utveckling som leder till miljöanpassad teknik och metoder ständigt utveckla miljöarbetet så att vi kontinuerligt minskar vår påverkan på miljön noggrant följa lagar och andra krav inom miljöområdet Svenska Kraftnäts miljömål Svenska Kraftnäts långsiktiga miljömål på övergripande nivå är: Stamnätet utformas och drivs energieffektivt. Förstärkningar i stamnätet underlättar utbyggnaden av förnybar energiproduktion. 14

15 Utsläppen av växthusgaser minskas kontinuerligt. Nya anläggningar lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt. Användningen av farliga ämnen minskas. e farliga ämnen som fortfarande används släpps inte ut i miljön. Ledningsgatorna används på ett hållbart sätt så att värdefull natur skyddas och ett rikt växtoch djurliv bevaras. e långsiktiga miljömålen har sin grund i Sveriges 16 miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är miljömässigt hållbara på lång sikt. 15

16 4 Alternativ 4.1 Inledning Kärnan i utredningen Stockholms Ström är att genom att bygga en 400 kv förbindelse från norra Stockholm till Södertörn skapa en 400 kv ring kring Stockholm. Förbindelsen är en förutsättning för att bygga ut övriga ledningssystemet enligt Stockholms Ström och därmed även kunna riva 15 mil kraftledningar i Stockholmsregionen. Omfattningen av denna förstudie är att utreda och beskriva alternativ som skulle kunna vara möjliga utifrån de grundförutsättningar som anges i Stockholms Ström, på delsträckan från Transformatorstation Anneberg i anderyd till transformatorstation Mårtensdal i Stockholm. I normalfallet byggs alla nya stamnätsförbindelser som luftledningar. För en 400 kv förbindelse genom centrala Stockholm är dock luftledningar uteslutna av flera skäl, se kapitel 9. Kvarstående alternativ är markförlagda kablar, sjöförlagda kablar, tunnelförlagda kablar eller en kombination av dessa. Kablarnas konstruktion skiljer sig något beroende på var och hur de ska förläggas, men alla typer är principiellt uppbyggda enligt figur 5 till höger. Förbindelsen utgörs av totalt 9 kablar fördelade på 3 separata kabelförband. Vid markförläggning kommer förbanden att förläggas i ett kabeldike som schaktats till ett djup av ca 1,5 m. I kabeldiket förläggs även kontroll/optokablar (i kabelskyddsrör) samt jordlinor. Bredden på kabeldiket beräknas till ca 4 meter beroende på markens beskaffenhet och det totala arbetsområdet vid förläggningen till ca 15 meter. Vid sjökabelförläggning förläggs varje förband med samma avstånd till nästa förband som till vattenytan. et betyder att om ett kabelförband läggs på exempelvis 20 m djup, läggs kabelförbanden med ett inbördes avstånd om 20 meter, Figur 5: 400 kv kabel. Innerst en ledare av aluminium med svart tätning. Sedan en gulaktig isolation av PEX, följt av ett lager av koppartrådar och ytterst ett skyddshölje av polyeten (PE). sammanlagt 40 meter. I en tunnel monteras kablarna hängande i eller liggande på konsoler som monteras på tunnelväggen. en kortaste sträckan skulle vara en rät linje mellan Anneberg och Mårtensdal, men sträckningen måste anpassas efter krosszoner, energibrunnar, infrastruktur, vattenpassager mm och de olika sträckningsalternativen blir följaktligen inte helt raka. En redogörelse för alternativen lämnas nedan. I kapitel 9 görs en samlad bedömning av alternativen i tabellform. 16

17 Figur 6. Översiktskarta med alternativ för sjökablar och tunnelförlagda kablar. 17

18 4.2 Markförlagda kablar et finns flera teoretiskt möjliga alternativ för markkabelsträckning, huvudsakligen behöver dock alternativet förläggas i en så rak linje som möjligt. etta för att minimera markanspråk, kostnader och elförluster i systemet. Alternativet skulle delvis kunna utgöras av sjökablar genom Brunnsviken och/eller Strömmen. Sträckningen måste gå genom Nationalstadsparken, under eller i större trafikleder och genom de centrala delarna av Stockholm. I vägar och gator finns redan idag ett utbyggt nät av el, fjärrvärme, telekommunikation, VA mm som behöver flyttas om ledningen ska kunna förläggas. Koncession får inte meddelas om ledningens sträckning strider emot detaljplaner. Markförlagda ledningssystem behöver i de flesta fall anges i detaljplan. etta innebär även att markkabelalternativet kommer även kräva ändringar i detaljplaner. Sammantaget bedöms påverkan på bland annat infrastruktur, markanvändning/naturresurser och planförhållanden bli så stor att förslaget inte är praktiskt genomförbart. Alternativet uppfyller med denna utformning dessutom inte de krav på tillgänglighet och driftsäkerhet som anges i systemspecifikationen (se kap. 1.1). 4.3 Sjökablar å transformatorstation Anneberg inte ligger vid vattnet kräver detta alternativ en delsträcka med markförlagda kablar, endera västerut mot Edsviken, österut mot Stora Värtan eller söderut mot Stocksundet, se Figur 6. Samtliga alternativ kommer att passera Lilla Värtan med Värtahamnen och Frihamnen, ut i Saltsjön mellan jurgården och Fjäderholmarna och in i Hammarbykanalen och Hammarby sjö. Öster om Hammarbyslussen landtas sjökablarna och förläggs som markkablar ca 300 meter fram till transformatorstation Mårtensdal. Alternativet är totalt km, beroende av hur förläggning sker från transformatorstation Anneberg till vattnet. Sjökablarna kan av driftsäkerhetsskäl inte läggas direkt på bottensedimenten utan måste tryckas eller spolas ner några meter för att undvika risker för påverkan från släpande ankare eller annan mekanisk påverkan. Bottensedimenten vid Stora och Lilla Värtan är kraftigt förorenade på grund av tidigare verksamhet, vilket skapar risker för spridning av föroreningar vid förläggning och eventuellt underhåll av kablarna. I vattenområdena finns ett flertal kablar för överföring av bland annat vatten och el mellan fastlandet och Lidingö, över Nybroviken och Strömmen. Korsning av befintliga ledningar kommer att skapa extremt stora svårigheter i anläggningsskedet och innebära stora svårigheter vid eventuell reparation av kablarna. Kabelförbanden måste dessutom förläggas med ett inbördes avstånd som är lika stort som avståndet till vattenytan, dock max 35 m. etta för att kablarna ska kunna lyftas upp till ytan vid eventuell reparation och sedan läggas tillbaka utan att påverka närliggande kabelförband. Hammarbykanalen är fördjupad genom sprängning. Kablarna kan inte placeras på botten utan kräver ytterligare nedsprängning under nuvarande bottennivå. En fördjupning av Hammarbykanalen kräver en längre tids avstängning av kanalen, vilket medför att all passage för större fartyg in till Mälaren i Stockholmsregionen måste ske via Södertälje kanal istället. För att förlägga kablarna som sjökablar krävs att dessa förläggs i marken eller genom en tunnel fram till sjökanten. Övergången från markförläggning till sjöförläggning innebär två huvudsakliga problem: marken vid sjökanten är vanligtvis hårt utnyttjad för annan verksamhet såsom bebyggelse eller friluftsområde och vidare krävs omfattande markarbeten, vanligtvis bergschakter långt in på land och långt ut i vattnet. Även för detta alternativ krävs ändringar av detaljplaner. 18

19 Sammantaget bedöms alternativet ge mycket stor påverkan med avseende på föroreningar i sediment och stor påverkan på naturmiljö, markanvändning/naturresurser, infrastruktur och planförhållanden. Alternativet uppfyller dessutom inte de krav på tillgänglighet och driftsäkerhet som anges i systemspecifikationen (se kap. 1.1). 4.4 Tunnelförlagda kablar Kabelförläggning i tunnel kan utföras på ett antal olika sätt Tunnelförlagda kablar kombinerat med sjökablar i Strömmen Förslaget innebär att tunneln norrifrån avslutas med ett schakt vid Skeppsholmen. ärifrån förläggs sjökablar på botten av Strömmen. På södra sidan av Strömmen skulle kablarna åter kunna förläggas ned via ett schakt till en ny tunnel under Södermalm. En fördel med sjöförlagda kablar är att tunneldrivning under Strömmen undviks. En bergborrad tunnel måste passera Strömmen på stort djup eftersom bergytan under sedimenten ligger på stort djup, ca 70 meter under vattenytan. essutom är berget vattenförande, vilket kan ge tätningsproblem. En nackdel är att sjöförlagda kablar i området för Strömmen hamnar inom ett område för ankring av större fartyg som inte kan lägga till vid kaj. Området är av riksintresse för sjöfarten. Båtarna fäller vanligtvis ankaret och drar det sedan utefter botten för att få tillräckligt fäste. Ett ankare kan då gräva ned sig flera meter i bottensedimenten. Kablarna behöver därmed grävas ner i förorenade sediment på ett djup som anpassats efter detta. Eventuellt underhåll, reparation eller driftstopp kommer att vara långt mer komplicerat för sjökablar förlagda några meter ner i sedimenten under ett kraftigt trafikerat stråk än vad det är i en tunnel. Alternativet uppfyller därmed inte de krav på tillgänglighet och driftsäkerhet som anges i systemspecifikationen (se kap. 1.1). Kabelförbanden måste förläggas med ett inbördes avstånd som är lika stort som avståndet till vattenytan, dock max 35 m. et betyder att tre ledningsgravar måste grävas i förorenade sediment. En sådan förläggningszon kan vid sjökabelförläggning i de djupaste delarna bli uppemot 70 meter bred. Ytterligare en nackdel med sjökabelförläggning är att det finns tekniska svårigheter med övergången mellan tunnelförläggning och sjökablar, bland annat i och med att de tre kabelförbanden ska separeras. Alternativet bedöms med avseende på miljöpåverkan ge större effekter på infrastruktur och föroreningar i sediment jämfört med ett alternativ i tunnel Samförläggning i tunnlar Samförläggning innebär att utnyttja befintliga tunnlar för förläggning av aktuell ledning. et har tidigare gjorts och kräver ett omfattande säkerhetssystem i form av övervakning, brandsektionering, belysning, nödbelysning och möjlighet till telekommunikation. I samtliga fall har samförläggningen planerats med andra ledningar som förlagts vid samma tillfälle och den tunnel som anlagts har dimensionerats utifrån samförläggning. En tunnel som ska vara aktuell för samförläggning ska: ha en lämplig sträckning och djup ha utrymme för att få plats med planerad ledning ha rätt dimensionering med avseende på storlek, utformning, ventilation m.m. 19

20 inte ha befintliga ledningar eller system som innebär att förläggning eller underhåll av aktuell ledning eller befintliga ledningar eller system innebär allvarliga arbetsmiljörisker. Norr om Strömmen finns inga befintliga tunnlar som uppfyller dessa kriterier. På Södermalm finns en befintlig ledningstunnel från strax väster om Slussen med sträckning till Mårtensdal, som dock inte uppfyller de två sistnämnda kriterierna. Att ha flera olika ledningar som behöver olika mycket underhåll i en och samma tunnel medför en ökad besöksfrekvens vilket ökar risken för olyckor. För att upprätthålla en godtagbar arbetsmiljö för den personal som ska utföra underhållet i tunneln ställs krav på säkerhetssystemet. På grund av arbetsmiljöriskerna och ökade kostnader för säkerhetsåtgärder bedöms samförläggning inte vara aktuellt för City Link. En samförläggning skulle medföra både miljömässiga och ekonomiska fördelar då en kortare sträcka ny tunnel skulle behöva sprängas eller borras. å det inte finns några lämpliga tunnlar har dock alternativet avförts Tunnel med sänktunnel i Strömmen I en tidigare utredning har för passage av Strömmen studerats att kablarna förläggs i en sänktunnel. enna sänktunnel skulle förläggas med överkanten ca 2 m under djupaste del i Strömmen. Norr och söder om tunneln ansluts sänktunneln till en sprängd eller borrad tunnel. Förslaget medför i princip samma påverkan som förordat alternativ nedan, eftersom Strömmen endast utgör en kort del av sträckan. Förslaget blir dock väsentligt dyrare än förordat alternativ och medför risker genom kabelförläggning i ett starkt trafikerat område och tekniska svårigheter att ansluta sänktunnel mot land i båda ändarna. Förslaget innebär också muddring av förorenade sediment vid landanslutningen, vilket medför stor risk för spridning av föroreningar. Lokaliseringen av sänktunnel kan också vara svår att anpassa till befintlig infrastuktur Tunnel Anneberg Mårtensdal En tunnel som är borrad hela vägen, utan att innefatta samförlagda ledningar eller bli uppdelad i andra former av förläggningar, är huvudsakligen en säkerhetsfråga. e största identifierade riskerna med kablar förlagda i tunnlar är hot mot överföringsförmågan genom att ett annat system orsakar skada på kraftöverföringen, samt att personer orsakar skada på kablarna och eventuellt brand i undermarksanläggningen i samband med drift eller service av de andra installationerna. et principiella konceptet för förläggning av kablar i det här fallet bygger därför på att ingen annan verksamhet ska förekomma i kabelrummet. ärmed undviker man att personer befinner sig där i onödan. essutom minskar risken att nödvändigt extra personskydd (larmövervakning, belysning etc.) orsakar skada i tunneln. Tunnelns tvärsnittsarea styrs huvudsakligen av behovet av utrymme för kraftanläggningen och dess drift och underhåll. Andra faktorer som är av betydelse för val av tunnelsektion är ventilationsflöde och behov av kylning från bergväggarna. Vidare kan tvärsnittet också till viss del styras av den teknik för tunneldrivning som väljs. En något större tunnel är ofta rationellare, snabbare och billigare att driva än en mindre tunnel. Generellt ger mindre tunnlar liten påverkan på bergets stabilitet runt tunnelsektionen samt inläckaget till tunneln. I takt med att sektionen ökar, ökar också proportionellt behovet av bergförstärkning, cementinjektering mot vatteninläckage samt vattenavledning genom dräneringssystem utefter tunnelns väggar. Tidigare studier i andra projekt visar att den optimala arean för drivning, installation, ventilation och drift är ca m 2. 20

21 Flera sträckningsförslag har studerats. För sträckan från Mårtensdal till Universitetet finns ett förslag med två olika varianter för passage av Stocksundet. För sträckan genom centrala Stockholm finns en västlig sträckning och en östlig sträckning, se figur 9. Alternativ Väst Sträckningen passerar först under, sedan väster om Stockholmsåsen. Från Universitetet föreslås tunneln anläggas i sydlig riktning under Roslagstull, Birger Jarlsgatan och Sveavägen. I centrala Stockholm går den under området öster om centralstationen, under Riddarfjärden och sedan i sydvästlig sträckning under Södermalm fram till transformatorstation Mårtensdal, se figur 9. Alternativ Öst Sträckningen passerar Stockholm öster om Stockholmsåsen, se figur 9. Från Universitet föreslås tunneln anläggas i sydsydvästlig riktning öster om Roslagstull, under KTH, Östermalm och Skeppsholmen. Strömmen passeras på stort djup då bergytan ligger ca 70 meter under vattenytan. Under Södermalm förläggs ledningen i sydlig riktning fram till transformatorstation Mårtensdal. 4.5 Alternativa tunneldrivningsmetoder Konventionell tunneldrivning genom borrning och sprängning Metoden omfattar ett flertal moment. Först förinjekteras berget för att täta naturliga sprickor. Förinjektering utförs genom att en krans av långa hål borras snett framåt i berget runt tunneln. En cementblandning pressas under högt tryck in i borrhålen och vidare ut i sprickorna och bildar s.k. injekteringsskärmar. Cementen härdar och på det viset tätas berget runt den blivande tunneln. Figur 7. Borrad och sprängd tunnel. Bergshamratunneln. 21

22 I nästa steg borras själva spränghålen. Med hjälp av en borrigg får borrhålen exakt rätt position och längd. Hålen laddas med patronerat sprängmedel. Sprängladdningarna i hålen kopplas samman för att detonera i rätt ordning. Med styrd sprängning är det möjligt att spränga med mindre mängd simultant detonerande sprängämne och i lämpliga vinklar mot det omgivande berget. e utsprängda bergmassorna transporteras sedan till krossning. Slutligen skrotas berget, d.v.s. allt löst berg knackas bort från tunneltak och väggar. Efteråt förstärks berget genom att bergbultar gjuts fast. Behovet av bergförstärkning kan variera och beror på bergets kvalitet. Arbetshastigheten för konventionell tunneldrivning är upp till 5 meter per dag med ett snitt på ca 80 meter per månad. En sprängd tunnel kräver flera öppningar, s.k. mellanpåslag, utefter tunnelsträckningen för att få ut det sprängda bergmaterialet. et finns två sådana äldre påslag, bl.a. vid Humlegården och Blasieholmen. Tunneldrivning med sprängning och borrning är väl beprövad och är den vanligaste metoden för att driva större tunnlar. Nackdelarna med en sprängd tunnel i det här fallet är främst påslagen. et bedöms medföra stora utmaningar vad gäller logistik av tunga transporter till och från tunneln om nya påslag öppnas och gamla påslag öppnas på nytt i centrala Stockholm. I arbetet med en sprängd tunnel uppstår det även bullerstörningar vid borrning av injekteringsskärmar, salvborrning, sprängning samt transporter med sprängsten till mottagningsstation Mekaniserad tunneldrivning med hjälp av tunnelborrmaskin (TBM) En tunnelborrmaskin har ett borrhuvud med borrkrona längst fram på maskinen. Borrkronan roterar och krossar berget medan maskinen står stilla. Bergkrosset faller ner och transporteras via transportband inuti maskinen till dess bakre ända, där det transporteras ut ur tunneln. Tätning med injekteringsskärmar sker på samma vis som beskrivits för konventionell tunneldrivning ovan; cement injekteras in i 25 m långa borrhål, varvid sprickorna fylls igen. Vid bergförstärkning förankras bergbultar i hål som håller en viss bergvolym på plats. Tekniken med TBM ger en helt slät bergvägg med ett minimum av efterarbete, se Figur 8. Ett lågfrekvent stomljud uppstår vid själva TBM-borrningen, vilket kan upplevas störande främst i berggrundlagda hus. Fördelarna med TBM är att vibrationerna är mindre, att störningskänsliga partier i omgivningen kan passeras väsentligt snabbare än vid borrning och sprängning och att det inte blir okontrollerbara sprickzoner i berget på grund av sprängningen. Tunneldrivningen förutsätts börja från norr. Här kan inledningsvis problem finnas att med godtagbar tunnellutning för TBM få tillräcklig bergtäckning. Kompletterande markundersökningar inom den första sträckan får ge underlag för beslut om slutlig tunnelsträckning. Inledningskostnaderna för TBM är högre än för konventionell tunneldrivning, men när arbetet väl är igång, går det snabbare med TBM. Hastigheten kan vara så hög som 20 meter per dag, men med en troligare snitthastighet på ca 300 meter per månad. 22

23 Figur 8. Saltsjötunnelns TBM-borrade tunnel. 4.6 Nollalternativ Nollalternativet beskriver det alternativ som bedöms vara den förutsedda utvecklingen om de planerade förändringarna inte kommer till stånd. Om detta projekt inte genomförs kan förändringarna i och uppbyggnaden av det planerade elnätet runt Stockholm inte realiseras och därmed måste den övergripande planeringen av utredningen Stockholms Ström revideras. å detta projekt är en förutsättning för den planerade 400 kv förbindelsen mellan Hagby och Ekudden (City Link), som utgör en viktig del av Stockholm Ström, medför nollalternativet till detta projekt att avvecklingen av ett antal befintliga 220 kv luftledningar inte kan förverkligas. 23

24 5 Sträckningsbeskrivning I figur 9 redovisas föreslagna sträckningskorridorer för tunneln, en ritning biläggs även i bilaga 1. Korridorens bredd har valts till ca 200 m. enna korridor utgör området inom vilket tunnelns läge kan komma att behöva justeras då fördjupade undersökningar har utförts. Korridoren är bredare inom vissa avsnitt där markförhållanden är mycket osäkra och ytterligare undersökningar behövs för att kunna avgöra det bästa läget för tunneln. Närmaste vägen mellan påslaget i anderyd och anslutningen i Mårtensdal utgörs av en rak linje öster om E 18-Roslagsvägen och öster om Gamla Stan. Vissa avvikelser från denna raka linje har gjorts för att ta hänsyn till kända bergförhållanden, befintliga undermarksanläggningar samt sättningskänsliga områden. Anneberg E18 Stocksundet Naturhistoriska riksmuséet Två möjliga sträckningar under Stocksundet Universitetet Roslagstull Alternativ Väst Alternativ Öst Strömmen T-centralen Hammarbykanalen Mårtensdal Figur 9. Föreslagna tunnelsträckningar. Föreslagen sträckning är ca 13,8 km. En eller flera lågpunkter med tillhörande anslutning till markytan planeras för utpumpning av inläckande vatten. 24

25 Vidare föreslås 6-8 schakt för ventilation, varav ett eventuellt kan utgöras av tillfartstunneln i anderyd. Schakten behövs för att ventilera bort den värme som alstras av de tunnelförlagda kablarna. I en preliminär bedömning föreslås åtta till tio schakt och att de har en ungefärlig tvärsnittsarea av 6-14 m 2. Schakten föreslås borras med s.k. raiseborrning. et innebär att en pilotborr först borrar ner till planerad schaktbotten. ärefter kopplas en borrkrona på pilotborren som sedan dras tillbaka upp och borrningen sker då uppåtgående i schaktet. Storleken och antalet schakt beror på behovet av ventilation, vilket kommer utredas mer innan slutgiltigt antal föreslås. Schakten nås via hiss från en byggnad i markplanet till en nisch vid sidan av tunneln på tunnelnivån. Fläktar och driftutrymmen placeras strax under markplanet Anneberg Universitetet Tunneln startar vid fördelningsstation Anneberg i anderyd. Vid tunnelpåslaget planeras tunnelbotten ligga på +32,5. Nivån utgör schaktbotten för det ställverk som för närvarande byggs vid Anneberg. Tunnelpåslaget blir ca 10 m brett och 10 m högt. Påslaget från Anneberg föreslås drivas med konventionell metod, borrning/sprängning. enna metod föreslås användas längs en sträcka på ca m för att åstadkomma utrymme för att montera TBM. Sträckans längd kan komma att anpassas beroende på borrmaskinens behov av utrymme för montering i startpunkten samt bergtäckningen längre fram i tunnelns sträckning. Enligt underlag från SGU blir bergtäckningen sämre efter ett par hundra meter från tunnelmynningen på grund av en sänka i markytan och troligen även i berget, varför de första metrarna behöver drivas relativt brant. Ytterligare kartläggning av de bergtekniska förhållandena kommer att klargöra vilken lutning tunneln behöver ha för att få tillräcklig bergtäckning på den inledande sträckan. Mellan påslaget i Anneberg i anderyd och Stocksundet har inte en rak sträckning varit möjlig på grund av avsaknad av bergtäckning i området söder om påslagspunkten och anpassning till befintliga bergvärmeanläggningar i anderyd och korsande tunnlar. Söder om påslaget förläggs därför den planerade sträckningen i en sväng österut för att erhålla tillräcklig bergtäckning. etta innebär att tunneln till vissa delar följer Norrtäljevägen. å bergnivån är avgörande för tunnelns läge i plan föreslås därför en bredare undersökningskorridor, 500 meter, för tunnelsträckningen från påslaget och ca 1,8 km söderut. Svaghetszoner förekommer i anderyd med öst-västlig orientering. Tunneln passerar tvärs dessa zoner. Under Stocksundet finns två alternativ. et västra passerar fortsatt i samma sträckning som E 18 och har fördelen att en sprickzon som löper vid Stocksundet passeras i en tvärare vinkel vilket torde innebära en lättare passage av denna sprickzon. et östra alternativet har fördelen att det undviker passage under tunnelbanan. Fortsatta utredningar om sprickzonens beskaffenhet kommer att utföras innan slutligt sträckningsförslag väljs. Ungefär norr om Frescati påslaget korsar tunneln T-banans tunnlar vars nivåer för tunnelbotten är ca +3 respektive +2. Tunneln i detta område planeras på en nivå >20 meter djupare. Vid passagen av Stocksundet är bergytans lägsta punkt på nivån -35. En befintlig tunnel i närområdet har botten som ligger på nivån ca -25. Kabeltunneln planeras med botten på nivån

26 Figur 10. e föreslagna sträckningarna Anneberg - Universitetet 26

27 Tunneln planeras utmed hela sektionen på ett avstånd av meter öster om tunnelbanan. en kommer i den södra delen också att utmed en sträcka av ca 500 meter ligga parallellt med vägtunnlarna för Norra Länken. Sektionen karaktäriseras av bostadsbebyggelse vid Ekhagen i norr (berggrundlagd), Naturhistoriska Riksmuseet (berggrundlagt) samt Stockholms Universitetsområde (berggrundlagt). I övrigt utgörs marken av parkmark Universitetet Strömmen Figur 11. e föreslagna sträckningarna Universitetet - Strömmen Alternativ Väst Tunneln passerar i norra delen under Roslagstull där träpålegrundlagda byggnader förekommer utefter Vallhallavägen och Roslagsgatan. Trafikverket har i Norra Länkenprojektet lagt ner stora resurser på att förhindra dränering av området. en samlade pågående dräneringen medför att utrymmet för ytterligare grundvattenuttag inom området är mycket begränsad. Vidare söderut korsar sträckningen två kraftiga och vattenförande krosszoner, den ena utefter Sveavägen och den andra utefter Birger Jarlsgatan. essa zoner är sedan tidigare väl kända och har gett omfattande vatteninträngningsproblem i de fåtal tunnlar som passerar området. Ytterligare söderut passerar tunneln under och längs med Stockholmsåsens grundvattenakvifär, vilket medför stora risker för ökat inläckage och därmed stora kostnader för bortpumpning och tätning. I området söder därom passeras Citybanan samt ledningstunnlar på fyra olika nivåer i berggrunden. en djupast liggande tunneln befinner sig på nivå -70 m. Referensnivån 0 meter 27

28 utgår från Slussens västra tröskel. Området ligger intill Centralstationens bangårdsområde som är lokaliserat i ett sättningskänsligt lerområde. Stora insatser har hittills vidtagits för att motverka skadlig grundvattensänkning inom området. Alternativ Öst Tunneln planeras passera under Norra jurgården och fortsätta under Värtabanan. Värtabanan är ett industrijärnvägsspår som går från Tomteboda via Norra Station och Norra jurgården till Värtans bangård. Vid val av sträckning har tunneln vidare planerats strax öster om Norra Länkens trafikplats under Roslagsberget öster om Roslagstull, i syfte att endast behöva passera under två av Norra Länkens tunnlar. Norra Länkens tunnelbotten ligger inom det berörda området på bottennivån 12 och tak på +0. Avståndet från Norra Länkens botten till kabeltunnelns tak är ca 40 meter. Ytterligare söder härom passerar tunneln under KTH med i huvudsak berggrundlagda byggnader. Vinkelrätt mot tunnelsträckningen finns en ledningstunnel vars botten ligger på nivån +3. Sträckan har i huvudsak inga sättningskänsliga partier. Kabeltunneln planeras läggas under ett antal större tunnlar under Östermalm. Vid Valhallavägen passeras tunnelbanans röda linje, med tunnelbotten på nivå -3. Öster om Humlegården passeras först under en ledningstunnel med botten på nivån -20 och sedan ett utjämningsmagasin med botten på nivån -41. ärefter passeras tunnelbanans röda linje igen vid Östermalmstorg, med tunnelbotten på nivån -30. Kabeltunneln föreslås ha en svag utbuktning åt öster i Stockholms centrala delar för att undvika korsning med andra djupt liggande tunnlar och känsliga grundläggningar. Söder om centrala Stockholm planeras sträckningen gå till Skeppsholmen, där den viker av mer rakt söderut under Strömmen. Inom den undersökta korridoren finns ett begränsat antal fastigheter på Östermalm med bergvärmeanläggningar. Tunneln kommer inte att korsa någon bergvärmeanläggning. Påverkan på närliggande bergvärmeanläggningar kommer att kartläggas i MKB-skedet samt under anläggandet av tunneln. 28

29 5.1.3 Strömmen Mårtensdal Figur 12. e föreslagna sträckningarna Strömmen - Mårtensdal Alternativ Väst Med detta alternativ undviks passage av Saltsjön och i stället förläggs tunneln i en mer västlig sträckning som passerar Riddarfjärden. I Riddarfjärden är de geologiska förhållandena troligen likadana som de i Strömmen, d.v.s. djupt till berg och en krosszon med dåligt berg. I området närmast norra delen av Södermalm korsar tunneln åter den vattenförande Stockholmsåsen. Inom området finns också ledningstunnlar på fyra nivåer. Bland annat finns en ledningstunnel på nivå -20 i området. Sista biten fram till nätstationen Mårtensdal måste tunneln förläggas parallellt med och korsa en mycket djup och kraftigt vattenförande svacka i berggrunden. Tidigare har denna zon orsakat stora problem. et finns dock tekniska möjligheter såsom att frysa berget när man ska igenom sådana zoner. Om man vill undvika denna zon måste man ner på mycket stort djup, vilket försvårar anläggning av schakt där kablarna ska dras upp och anslutas till stationen. Alternativ Öst Möjligheterna att passera under Strömmen styr tunnelns djupläge inom ett långt avsnitt. et är därför avgörande att bergnivån där kan bestämmas. e branta bergsidorna i den öst-västliga förkastningen parallellt med Stadsgården och anslutande krosszoner från nordväst, Birger Jarlsgatan, tillsammans med stora sedimentmäktigheter medför avsevärda undersökningstekniska svårigheter. Pågående fartygstrafik och tidvis strömmande vatten måste också tas i beaktande. 29