Kognitiva hjälpmedel. Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar

Transkript

1 Kognitiva hjälpmedel Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar

2 Hjälpmedelsinstitutet

3 Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2010 Författare: Erika Dahlin Ansvarig informatör: Lisbeth Säther URN:NBN:se:hi pdf Artikelnummer: pdf Publikationen kan beställas på HI:s webbplats, via telefon eller hämtas i pdf-format på Den kan också beställas i alternativa format från HI.

4 Innehåll Förord... 1 Sammanfattning... 2 Bakgrund... 5 Syfte... 8 Frågeställningar... 8 Metod... 9 Enkät... 9 Urval och datainsamling... 9 Databearbetning Resultat Vuxna Barn/ungdomar Slutsatser och diskussion Referenser... 37

5 Förord Under de senaste åren har Hjälpmedelsinstitutet bedrivit flera utvecklingsprojekt inom kognitionsområdet. Det är ett område under stark utveckling och därför så intressant att följa. År 2008 publicerade Hjälpmedelsinstitutet en rapport om förskrivning av kognitiva hjälpmedel till personer med kognitiva funktionsnedsättningar. I den här rapporten presenterar vi resultatet från den uppföljande kartläggningen. Sammanställningen visar att det fortfarande finns stora regionala skillnader när det gäller vilka kognitiva hjälpmedel som går att förskriva, men också i regelverk och organisatorisk uppbyggnad. Resultatet blir att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får varierande stöd beroende på var i landet de bor. Vår förhoppning är att rapporten ska vara till nytta för politiker, beslutsfattare, personal som arbetar med personer som har kognitiva funktionsnedsättningar, samt personer och anhöriga med egna erfarenheter av kognitiva funktionsnedsättningar. Vällingby, september 2010 Hjälpmedelsinstitutet Susann Forsberg Avdelningschef Analys och Verksamhetsutveckling 1

6 Sammanfattning Kognition och teknik är områden där det antas ske stora förändringar inom de närmaste åren. Tyvärr saknas aktuell statistik om kognition och kognitivt stöd och förskrivningen av kognitiva hjälpmedel har aldrig följts upp över tid. I den här rapporten redovisas resultaten från en nationell kartläggning gällande förskrivning av kognitiva hjälpmedel i Sverige. Kartläggningen är en uppföljning av en tidigare kartläggning som genomfördes av Hjälpmedelsinstitutet I februari 2010 sändes en webbaserad enkät till samtliga hjälpmedelskonsulenter inom nätverket Kognet 2. Ett svar för vuxna och ett svar för barn/ungdomar upp till 20 år efterfrågades från respektive region/landsting. Svarsfrekvensen var god och resultaten bör väl spegla hjälpmedelsverksamheten för kognitiva hjälpmedel. Resultatet visar att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens ökat sedan januari Antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning är oförändrat. Resultaten överensstämmer med tidigare resultat 3. För vuxna med förvärvad hjärnskada överensstämmer dock inte resultatet med det som rapporterades I förra kartläggningen hade antalet konsultationer till förskrivare ökat för denna grupp, om än inte i samma grad som för övriga diagnosgrupper. För barn/ungdomar med utvecklingsstörning samt medfödda eller förvärvade hjärnskador anger majoriteten att antalet konsultationer är oförändrat sedan Antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar/neuropsykiatriska diagnoser har däremot ökat. De flesta hjälpmedelscentraler har under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser till förskrivare inom kognitionsområdet. Mängden utbildning som erbjudits skiljer sig åt beroende på region/landsting. Förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning har fått utbildning i något mindre utsträckning än de som arbetar med övriga diagnosgrupper. I undersökningen framkom inte några större skillnader vad gäller till vilka förskrivare utbildningarna vänt sig. 1 Dahlberg, R. (2008) 2 I nätverket finns representanter för alla regioner och landsting i Sverige. 3 Dahlberg, R. (2008) 2

7 Det framkom att kompetensen om förskrivningsprocessen överlag är god men att kunskaperna varierar beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren arbetar. Lägst kompetens om förskrivningsprocessen hade förskrivare för vuxna med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt för barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Hjälpmedelskonsulenterna angav att de flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de funktionsnedsättningar som efterfrågades. Kompetensen varierade dock beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren arbetade inom. Förskrivarna för barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser hade lägst kunskap om funktionsnedsättningarna. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser mellan kommun och landsting för såväl kostnads- och förskrivaransvar som kognitiva hjälpmedel. Majoriteten av konsulenterna ansåg att personer med funktionsnedsättning inte får de hjälpmedel de har behov av. Vanligast är att barn/ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser inte får hjälpmedel trots att behovet finns. De vanligast förskrivna hjälpmedlen för både barn/ungdomar och vuxna var Timstock och Handi. I jämförelse med kartläggningen från 2008 har förskrivningen av främst Bolltäcke och Handifon ökat. I kartläggningarna framkom inga stora skillnader i hur hjälpmedel förskrevs till kvinnor och män, däremot förskrevs fler hjälpmedel till pojkar än till flickor. Genom kartläggningen framkom också att det finns stora regionala skillnader när det gäller vilka kognitiva hjälpmedel som går att förskriva samt regelverk och organisatorisk uppbyggnad runt kognitiva hjälpmedel. Detta medför i praktiken att stödet till personer med kognitiva funktionsnedsättningar varierar beroende på var i landet de bor. Personer med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser får mer sällan än andra funktionshindergrupper det kognitiva hjälpmedel de har behov av. Det visar resultaten från denna och föregående kartläggning. Enligt kognitionskonsulenterna som deltog i den här undersökningen beror detta på: brist på förskrivare inom psykiatrin och kommunernas dagliga verksamheter för personer med psykiska funktionsnedsättningar, 3

8 kunskapsbrist hos såväl omgivning som boendestödjare vilket kan påverka om en brukare remitteras till förskrivare eller inte, avsaknad av enhet eller verksamhet som fångar upp dessa personer, egenavgifter på hjälpmedel gör att många personer med psykiska funktionsnedsättningar väljer att inte skaffa hjälpmedel på grund av en pressad ekonomisk situation. 4

9 Bakgrund Kognition handlar om de processer som sker i hjärnan då vi tar emot, bearbetar och förmedlar information. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar upplever ofta stora problem i sin vardag. Problem som inte syns utanpå men som ändå begränsar i samma utsträckning som till exempel ett rörelsehinder, en syn- eller hörselskada. Vanliga problem vid kognitiva funktionsnedsättningar är svårigheter att planera sina dagliga aktiviteter, uppfatta att tiden går, lösa komplexa problem samt att minnas vad man har gjort eller vad man ska göra. Kunskapen om att det finns hjälpmedel för dessa svårigheter är relativt nytt. För att öka kunskaperna inom området har kognition varit ett prioriterat område på Hjälpmedelsinstitutet de senaste åren. Hjälpmedelsinstitutet har bedrivit flera utvecklingsprojekt inom kognitionsområdet men det finns fortfarande en stor utvecklingspotential när det gäller kompetens samt nya metoder, produkter och tjänster. Tyvärr saknas aktuell statistik inom området och förskrivningen av kognitiva hjälpmedel har inte följts upp över tid. Projekten har bland annat handlat om försöksverksamheter med stöd i boendet och datorstöd på aktivitetscentra för personer med psykiatriska diagnoser 4. Andra projekt har syftat till att underlätta självständigt boende för äldre med hjälp av informationsteknik 5 eller utveckla spetskompetens inom området ny teknik och hjälpmedel för personer med demens och deras anhöriga 6. Ett utvecklingsprojekt har arbetat med individanpassade lösningar för vuxna med ADHD och personer med förvärvad hjärnskada 7 samt undersökt hur vardagsteknik kan användas som kognitivt stöd för personer med förvärvad hjärnskada 8. Vidare har det genomförts forskningsprojekt om hur tekniklösningar kan hjälpa äldre människor i deras vardag 9. Mer information om projekten inom kognition finns på Hjälpmedelsinstitutets webbplats Utvecklingsprojekten åskådliggör hur den snabba utvecklingen inom informationsteknologiområdet skapar nya möjligheter för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Nya produkter utvecklas ständigt. 4 HumanTeknik, period Hemma med IT, period Teknik och demens, period KogniTek, period Lindén, A. (2009) 9 MonAMI, period

10 Samtidigt är mångas erfarenhet att personer med kognitiva funktionsnedsättningar ofta inte får hjälpmedel förskrivna i samma utsträckning som personer med så kallade synliga funktionsnedsättningar. År 2008 publicerade Hjälpmedelsinstitutet en nationell enkätundersökning som besvarades av hjälpmedelskonsulenter inom området kognition 10. Resultatet från den undersökningen visade att förskrivningen av kognitiva hjälpmedel hade ökat mellan åren 2005 till Samtidigt visade resultaten att varken vuxna eller barn/ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar fick de hjälpmedel de hade behov av. Framför allt gällde detta personer med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser. Hjälpmedelsinstitutet genomför nu en satsning som syftar till att öka användandet av hjälpmedel hos personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar - Hjälpmedel i fokus för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Satsningen är ett uppdrag från regeringen och pågår åren 2009 till Genom initiala mätningar i projektet framkom att kunskapsnivån om kognitiva hjälpmedel till personer med psykiska funktionsnedsättningar är mycket låg hos beslutsfattare 11 och yrkesverksamma inom vården 12. En annan undersökning visade att utbildningen om kognitiva hjälpmedel till personer med psykiska funktionsnedsättningar får litet utrymme på omvårdnads- och arbetsterapeutbildningarna i Sverige 13. Enligt en nyligen publicerad studie ger förskrivning av kognitiva hjälpmedel till personer med psykiska funktionsnedsättningar samhällsekonomiska vinster 14. Detta tillsammans med de personliga vinster som användning av hjälpmedel kan ge gör att det är av högsta vikt att satsa på ökad kunskap inom området. Ett annat regeringsuppdrag som pågår vid Hjälpmedelsinstitutet, med kognitiva funktionsnedsättningar som en viktig del, är Teknik för äldre. Teknik för äldre ska stödja utveckling av produkter och tjänster som underlättar vardag och boende för äldre och deras anhöriga. Information ska ges om var man hittar bra produkter. Resultaten från de första tre åren finns redovisade i tidningen 100 projekt 15. Under de nästkommande tre åren ska Teknik för äldre II satsa på att skapa tillgängligt boende för äldre genom att bland annat pröva ny teknik som underlättar äldres kvarboende. 10 Dahlberg, R. (2008) 11 Modig, A., & Wemminger, V. (2009) 12 Hedberg, E., & Lundh Nyman, K. (2009) 13 Hedberg, E., & Lundblad, B. (2009) 14 Dahlberg, Å. (2010) 15 Hjälpmedelsinstitutet. (2010) 6

11 I den här rapporten presenteras resultaten från en uppföljande kartläggning av förskrivning av kognitiva hjälpmedel. Rapporten visar hur förskrivningen har förändrats sedan början av I avsnittet Slutsatser och diskussion görs vissa jämförelser med resultaten i 2008-års rapport. 7

12 Syfte Syftet med den här undersökningen var att genom en nationell kartläggning inventera hjälpmedelsförsörjningen inom kognitionsområdet för vuxna och barn/ungdomar mellan 2008 och idag. Undersökningen omfattar vuxna med; psykiska funktionsnedsättningar, utvecklingsstörning, förvärvade hjärnskador, neuropsykiatriska diagnoser och demens samt barn/ungdomar med; utvecklingsstörning, medfödda och/eller förvärvade hjärnskador och psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Syftet var också att studera hur hjälpmedelsförsörjningen inom kognitionsområdet förändrats sedan den förra nationella kartläggningen 16 samt att få fördjupande uppgifter som förklaring till några av resultaten i den kartläggningen. Frågeställningar Hur har hjälpmedelskonsulenternas konsultationsverksamhet till förskrivare av kognitiva hjälpmedel förändrats sedan 1 januari 2008? Har utbildningsinsatser till förskrivare som arbetar med personer med olika kognitiva funktionsnedsättningar genomförts under de två senaste åren? Hur ser hjälpmedelskonsulenterna på förskrivarnas kompetens om förskrivningsprocessen när det gäller kognitiva hjälpmedel? Hur ser hjälpmedelskonsulenterna på förskrivarnas kompetens och kunskap om kognitiva funktionsnedsättningar? Är kostnads- och förskrivningsansvar för kognitiva hjälpmedel tydligt mellan kommun och landsting? Anser hjälpmedelskonsulenterna att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får de hjälpmedel de har behov av? Vilka är de vanligast förekommande kognitiva hjälpmedlen som förskrivits 2009? Hur många av de vanligaste förekommande kognitiva hjälpmedlen har förskrivits under 2009? Vilka skillnader och likheter finns mellan regioner/landsting vid förskrivning av några utvalda kognitiva hjälpmedel och produkter? Varför får personer med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser mer sällan kognitiva hjälpmedel förskrivna än andra diagnosgrupper? 16 Dahlberg, R. (2008) 8

13 Metod Enkät Två webbenkäter utformades utifrån frågorna i den tidigare kartläggningen 17. Med hänsyn till resultaten i den undersökningen förändrades några av frågeställningarna och fördjupade frågor ställdes. En av enkäterna utformades för hjälpmedelskonsulenter som arbetar med barn/ungdomar upp till 20 år och en enkät för hjälpmedelskonsulenter som arbetar med vuxna. Enkäterna skickades till samtliga regioner och landsting (21 st) i landet. I Stockholm är hjälpmedelsverksamheten uppdelad i Stockholm norra och Stockholm södra varför enkäter skickades ut till totalt 22 olika regioner/landsting. Urval och datainsamling I februari 2010 sändes via e-post ett följebrev med länk till enkäterna, till samtliga hjälpmedelskonsulenter (54 personer) inom nätverket Kognet samt till samtliga hjälpmedelschefer för kännedom. Eftersom det i många regioner och landsting finns flera hjälpmedelskonsulenter bad vi dem att samordna svaren så att endast ett svar för vuxna och ett svar för barn/ungdomar lämnades in från respektive region/landsting. Kognet är ett nationellt nätverk som samordnas av Hjälpmedelsinstitutet. Medlemmarna i nätverket är alla hjälpmedelskonsulenter som arbetar inom området kognitivt stöd, flertalet arbetar på hjälpmedelscentraler eller motsvarande. Inom Kognet finns representanter för samtliga regioner och landsting i Sverige. Efter påminnelse via e-post och telefonsamtal inkom 20 svar på vuxenenkäten. Två av dessa kom från samma region/landsting. Eftersom de avsåg två olika kommuner inkluderades ändå båda svaren i den slutgiltiga analysen. Två regioner/landsting meddelade att de inte hade möjlighet att besvara enkäten inom sin löpande verksamhet och en region/landsting uteblev med svar. 17 Dahlberg, R. (2008). 9

14 Det inkom 18 svar på barn/ungdomsenkäten. Två av svaren kom från samma region/landsting och eftersom de överrensstämde med varandra i mycket hög grad slogs dessa svar ihop. Därför ingick 17 svar i den slutgiltiga analysen. Det saknades svar från fem regioner/landsting varav två meddelade att de inte hade möjlighet att besvara enkäten. Databearbetning Enkätsvaren är sammanställda deskriptivt i tabellform. I tabellerna anges antal svar för varje svarsalternativ och antal som inte besvarade frågan. Frågor där möjligheten att ge egna kommentarer funnits har analyserats kvantitativ. När liknande svar förekommit vid flera tillfällen redovisas detta i avsnittet Slutsatser och diskussion som stöd för tolkningen av resultatet. 10

15 Resultat Resultaten presenteras som tabeller i samma struktur som enkätformuläret. Först presenteras enkätresultaten för vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar och därefter presenteras resultaten från enkäten för barn/ ungdomar. Vuxna Fråga 1. Har antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel för vuxna förändrats sedan 1 januari 2008 för följande funktionsnedsättningar? Tabell 1 Funktionsnedsättning Ökat Oförändrat Minskat Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar Utvecklingsstörning Förvärvade hjärnskador Neuropsykiatriska diagnoser Demens

16 Fråga 2. Har ni under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare som arbetar med personer med följande funktionsnedsättningar? Tabell 2 Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar Utvecklingsstörning Förvärvade hjärnskador Neuropsykiatriska diagnoser Demens Fråga 3. Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen när det gäller kognitiva hjälpmedel för vuxna personer med följande funktionsnedsättning? Tabell 3 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar Utvecklingsstörning Förvärvade hjärnskador Neuropsykiatriska diagnoser Demens

17 Fråga 4. Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens/kunskap om följande funktionsnedsättningar? Tabell 4 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar Utvecklingsstörning Förvärvade hjärnskador Neuropsykiatriska diagnoser Demens Fråga 5a. Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 5a Ja 14 Nej 2 Vet ej 2 13

18 Fråga 5b. Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 5b Ja 1 Nej 1 Vet ej Fråga 6a Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting för förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 6a Ja 11 Nej 4 Vet ej 2 Fråga 6b Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 6b Ja 1 Nej 1 Vet ej 1 14

19 Fråga 7a. Anser du att vuxna med nedanstående funktionsnedsättningar får de kognitiva hjälpmedel förskrivna som de har behov av? Tabell 7a Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar Utvecklingsstörning Förvärvade hjärnskador Neuropsykiatriska diagnoser Demens Fråga 7b. Om nej, varför inte? Tabell 7b Funktionsnedsättning Brist på kompetens hos förskrivare Brist på ekonomiska resurser Otydliga regler Annat Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar Utvecklingsstörning Förvärvade hjärnskador Neuropsykiatriska diagnoser Demens

20 Fråga 8. Ange de 10 mest förekommande kognitiva hjälpmedel som förskrivits under Ange totalt antal samt fördelning på kvinnor och män. Tabell 8a visar antal svar där nedanstående kognitiva hjälpmedel fanns förtecknat som ett av de 10 mest förskrivna kognitiva hjälpmedlen under Hjälpmedel som förekom färre än fem gånger har exkluderats i sammanställningen. Tabell 8a Kognitivt hjälpmedel Antal svar Timstock (olika typer inräknade) 14 Handi 14 Sigvart dygnstavla 11 Memo 11 Natt och dagkalender 10 Förgätmigej 8 Bolltäcke 8 Almanackor (t ex årsbok, månads, och veckokalender) 8 Handifon 8 Medicindoseringshjälpmedel (Dosis, Careousel) 6 Cadex Armbandsur 5 Minnesklocka 5 Notera: Fyra regioner/landsting hade ej tillgång till statistik över antalet förskrivna hjälpmedel och besvarade inte fråga 8. 16

21 Tabell 8b Totalt antal förskrivna hjälpmedel och fördelning mellan kvinnor och män. Kognitivt hjälpmedel Totalt antal Antal saknas Varav till kvinnor Varav till män Fördelat på kön saknas Timstock (olika typer inräknade) Natt och dagkalender Handi Förgätmigej Bolltäcke Almanackor (t ex årsbok, månads, och veckokalnder) Sigvart dygnstavla Handifon Memo Medicindoseringshjälpmedel (Dosis, Careousel) Cadex Armbandsur Minnesklocka Notera: Fyra regioner/landsting hade ej tillgång till statistik över antalet förskrivna hjälpmedel och besvarade inte fråga 8. 17

22 Fråga 9. Om ett behov har bedömts föreligga av något av nedan angivna hjälpmedel, kan då dessa produkter/hjälpmedel förskrivas till vuxna? Tabell 9 Hjälpmedel/produkt Ja Nej Vet ej Ej svar Handifon Bildstöd Bolltäcke/dyna, Kedjetäcke Memoplanner Anpassad mobiltelefon Anpassad fjärrkontroll Medicindoseringshjälpmedel Passiva larm C-status Orienteringshjälpmedel Handdator från öppna marknaden Notera: Om hjälpmedlet kunde förskrivas var det möjligt för alla grupper av funktionsnedsättningar 18

23 Fråga 10. I kognitionsenkäten som genomfördes 2008 framkom att kognitiva hjälpmedel förskrevs mer sällan till personer med psykiska funktionshinder/ neuropsykiatriska diagnoser än till andra grupper. Varför tror du att så är fallet? Tabell 10 Anledning Antal svar Brist på ekonomi 2 Svårt att rekrytera personal med förskrivarkompetens 5 Oklarhet vem som har ansvaret för brukaren 6 Tidsbrist 2 Annat* 13 Notera: * diskuteras i avsnittet diskussion och slutsats 19

24 Barn/ungdomar Fråga 1. Har antalet konsultationer av kognitiva hjälpmedel till barn/ungdomar förändrats sedan 1 januari 2008? Tabell 11 Funktionsnedsättning Ökat Oförändrat Minskat Ej svar Utvecklingsstörning 13 4 Medfödda och/eller förvärvade hjärnskador Psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser Fråga 2. Har ni under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare som arbetar med barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar? Tabell 12 Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Utvecklingsstörning Medfödda och/eller förvärvade hjärnskador Psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser

25 Fråga 3. Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen när det gäller barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar? Tabell 13 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Ej svar Utvecklingsstörning Medfödda och/eller förvärvade hjärnskador Psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser Fråga 4. Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens/kunskap om följande funktionsnedsättningar hos barn/ungdomar? Tabell 14 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon Nej Utvecklingsstörning 11 3 Medfödda och/eller förvärvade hjärnskador Psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser

26 Fråga 5a. Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 15a Ja 10 Nej 4 Vet ej 1 Fråga 5b. Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 15b Ja 1 Nej 1 Vet ej 2 Fråga 6a. Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 16a Ja 11 Nej 4 Vet ej 1 22

27 Fråga 6b. Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 16b Ja 2 Nej 1 Vet ej 1 Fråga 7a. Anser du att barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar får de kognitiva hjälpmedel de har behov av? Tabell 17a Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Utvecklingsstörning Medfödda och/eller förvärvade hjärnskador Psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser

28 Fråga 7b. Om nej, varför inte? Tabell 17b Funktionsnedsättning Brist på kompetens hos förskrivare Brist på ekonomiska resurser Otydliga regler Annat Utvecklingsstörning Medfödda och/eller förvärvade hjärnskador Psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser

29 Fråga 8. Ange de 10 mest förekommande kognitiva hjälpmedel som förskrivits under Ange totalt antal samt fördelning mellan flickor och pojkar. Tabell 18a visar antal svar där nedanstående kognitiva hjälpmedel fanns förtecknat som ett av de tio mest förskrivna kognitiva hjälpmedlen under Hjälpmedel som förekom färre än fem gånger har exkluderats i sammanställningen. Tabell 18a Kognitivt hjälpmedel Antal svar Timstock (olika typer inräknade) 12 Handi 10 Sigvart dygnstavla 10 Handifon 7 Almanackor (t ex årsbok, månads, och veckokalender) 7 Bolltäcke 6 Bildstöd 5 Notera: Fem regioner/landsting hade ej tillgång till statistik över antalet förskrivna hjälpmedel och besvarade inte fråga 8 25

30 Tabell 18b Totalt antal förskrivna hjälpmedel, samt fördelning mellan flickor och pojkar. Kognitivt hjälpmedel Totalt antal Svar om antal saknas Varav till flickor Varav till pojkar Svar fördelat på kön saknas Timstock (olika typer inräknade) Bildstöd Bolltäcke Almanackor (t ex årsbok, månads, och veckokalender) Sigvart dygnstavla Handi Handifon Notera: Fem regioner/landsting hade ej tillgång till statistik över antalet förskrivna hjälpmedel och besvarade inte fråga 8 26

31 Fråga 9. Om ett behov har bedömts föreligga av något av följande angivna hjälpmedel, kan då dessa produkter/hjälpmedel förskrivas till barn/ungdomar? Tabell 19 Hjälpmedel/produkt Ja Nej Vet ej Ej svar Handifon Bildstöd 16 1 Bolltäcke/dyna, Kedjetäcke Memoplanner Anpassad mobiltelefon Anpassad fjärrkontroll 12 5 Medicindoseringshjälpmedel Passiva larm 9 8 C-status Orienteringshjälpmedel Handdator från öppna marknaden 17 Notera: Om hjälpmedlet kunde förskrivas var det möjligt för alla grupper av funktionsnedsättningar 27

32 Fråga 10. I kognitionsenkäten som genomfördes 2008 framkom att kognitiva hjälpmedel förskrevs mer sällan till barn/ungdomar med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar än till andra grupper. Varför tror du så är fallet? Tabell 20 Anledning Antal svar Brist på ekonomi 1 Svårt att rekrytera personal med förskrivarkompetens 3 Oklarhet vem som har ansvaret för brukaren 5 Tidsbrist 2 Annat* 10 Notera: * diskuteras i avsnittet diskussion och slutsats 28

33 Slutsatser och diskussion Antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel Hjälpmedelskonsulenternas uppfattning var att antalet konsultationer till förskrivare hade ökat för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens sedan Resultatet är i linje med den tidigare kartläggningen som visade att antalet konsultationer ökat markant mellan 2005 och Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna uppgav i undersökningen att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning varit oförändrat sedan januari I kartläggningen från 2008 angav en något större andel att antalet konsultationerna hade ökat. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna svarade att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med förvärvad hjärnskada varit oförändrat sedan januari En svarade att antalet konsultationer har minskat. Vid förra undersökningen framkom att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med förvärvad hjärnskada hade ökat, om än inte i samma grad som för övriga diagnosgrupper. En möjlig förklaring till att konsultationerna inte ökat sedan 2008 kan vara att förskrivarnas egen kompetens har ökat och att intern konsultering därför sker i större utsträckning. Det kan också vara så att rehabiliteringsinsatserna för vuxna med förvärvad hjärnskada har minskat vilket gör att man inte hinner upptäcka de kognitiva problem som finns. Den senare förklaringen föredrogs av hjälpmedelskonsulenterna på 2010 års Kognetträff. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna angav att antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med utvecklingsstörning samt medfödda eller förvärvade hjärnskador varit oförändrat sedan januari I förra kartläggningen angav de flesta att antalet konsultationer till förskrivare för dessa två diagnosgrupper hade ökat mellan Antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar/neuropsykiatriska diagnoser har enligt konsulenterna ökat sedan början av 2008 vilket också är i linje med resultatet från den förra undersökningen. 29

34 Utbildningsinsatser till förskrivare Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna svarade att de under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare för barn/ungdomar och vuxna. Förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning hade fått utbildning i något mindre utsträckning än de som arbetar med övriga diagnosgrupper. I övrigt förekom inga större skillnader vad gäller till vilka förskrivare utbildningsinsatserna vänt sig. Vid samtal med hjälpmedelskonsulenterna som deltog på 2010 års Kognetträff framkom att den troliga orsaken till detta beror på att förskrivare till övriga grupper efterfrågat utbildning i större utsträckning än förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning. I förra undersökningen förekom inte några skillnader i utbildningsinsatser mellan förskrivare för olika diagnosgrupper. I enkäten efterfrågades även i vilken utsträckning utbildningen hade skett. Av svaren kan man utläsa att mängden utbildning som genomförts skiljer mellan regioner/landsting. Majoriteten angav att de erbjuder utbildning en hel eller halv dag per termin. Fem svarade att de har kognitionsärendegrupper som träffas mellan en till fyra gånger per termin. Det är positivt att alla erbjuder någon form av utbildning vilket medför att kunskapen om kognitiva hjälpmedel successivt ökar hos förskrivare. På sikt bör det resultera i ökad förskrivning av kognitiva hjälpmedel. Kompetens om förskrivningsprocessen Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna angav att de flesta förskrivare till vuxna med utvecklingsstörning har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen av kognitiva hjälpmedel. För övriga diagnosgrupper anser majoriteten att några av förskrivarna har tillräcklig kompetens. Även om det överlag verkar som att kompetensen om förskrivningsprocessen är relativt god framkom också att kunskapen ofta varierar beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren arbetar. Som exempel gavs att de som arbetar inom psykiatrin ofta har mindre kunskap än övriga om förskrivningsprocessen för kognitiva hjälpmedel. En anledning kan vara att kognitiva hjälpmedel är ett relativt nytt fenomen inom psykiatrin. Det framkom också att förskrivare som arbetar inom specialistvård ofta har större kunskap om förskrivningsprocessen än de som arbetar inom primärvård/vårdcentral. Detta stämmer relativt bra med det som framkom i förra undersökningen. För barn/ungdomar med utvecklingsstörning och medfödda och/eller förvärvade hjärnskador anser en klar majoritet av konsulenterna att de flesta 30

35 av förskrivarna har kompetens om förskrivningsprocessen av kognitiva hjälpmedel. För barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser anser cirka hälften att de flesta har tillräcklig kompetens, övriga anser att några eller någon enstaka har tillräcklig kompetens. Resultatet överensstämmer väl med det som framkom i förra undersökningen även om direkta jämförelser tyder på att kompetensen om förskrivningsprocessen för kognitiva hjälpmedel ökat något. Kompetens om kognitiva funktionsnedsättningar Det är viktigt att kompetensen om kognitiva funktionsnedsättningar är hög hos förskrivarna så att de förstår behovet av hjälpmedel. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna svarade att de flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de funktionsnedsättningar som efterfrågades. Detta är positivt men även i denna fråga framkom att kompetensen varierar beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren är verksam. Psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser är de enda funktionsnedsättningarna där det angavs att bara någon enstaka förskrivare har tillräcklig kunskap. Vuxna med dessa funktionsnedsättningar kommer ofta i kontakt med förskrivare som arbetar inom primärvården/vårdcentral eller landstingets psykiatriska verksamheter. Hjälpmedeskonsulterna ansåg att dessa förskrivare har lägre kunskap om kognitiva funktionsnedsättningar än förskrivare som arbetar inom andra specialistområden. Utbildning om såväl kognitiva funktionsnedsättningar som kognitiva hjälpmedel är nödvändigt till förskrivare som kommer i kontakt med vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och/eller neuropsykiatriska diagnoser. Vid jämförelser med rapporten som publicerades 2008 framkommer att kompetensen hos förskrivare för förvärvade hjärnskador nu är lägre. Om detta beror på att antalet konsultationer till just dessa förskrivare har minskat går det bara att spekulera om. Hjälpmedelskonsulenterna ansåg att de flesta förskrivare som arbetar med barn/ungdomar med utvecklingsstörning och medfödda och/eller förvärvade hjärnskador har tillräcklig kunskap om dessa funktionsnedsättningar. Av förskrivarna som arbetar med barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser ansåg ungefär lika många konsulenter att de flesta hade tillräcklig kunskap som att några hade tillräcklig kunskap. Svaren tyder på att kunskapsnivån om kognitiva funktionsnedsättningar hos förskrivare till barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser är lägre än hos dem som arbetar med andra diagnosgrupper. Resultaten 31

36 överensstämmer väl med undersökningen som publicerades 2008 och tyder på att mer utbildning om kognitiva funktionsnedsättningar bör erbjudas till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser har ofta kontakt med barn och ungdomspsykiatriska mottagningar (BUP). Hjälpmedelskonsulenterna beskrev dock att kunskapsnivån om kognitiva funktionsnedsättningar varierar kraftigt hos förskrivare som arbetar inom BUP. Det framkom också att det i några regioner/landsting inte fanns någon förskrivare som arbetade på BUP och om så är fallet får barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser istället träffa en förskrivare inom primärvården. Kunskaperna varierar stort även hos dessa förskrivare enligt konsulenterna. Kostnads- och förskrivaransvar mellan kommuner och landsting Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel både för vuxna och barn/ungdomar. Av de konsulenter som angav att det inte fanns några tydliga gränser mellan kommun och landsting pågick diskussioner i samband med omförhandlingar av avtal i en region/landsting. För barn/ungdomar angav flera av konsulenterna att det var mer vanligt med diskussioner om hjälpmedlet ska ses som personligt eller om kostnadsansvaret ska finnas hos skolan än diskussioner mellan kommun och landsting. Även på frågan om det fanns tydliga gränser mellan kommun och landsting om förskrivaransvar besvarade majoriteten att så var fallet både för vuxna och barn/ungdomar. Av de konsulenter som angav att det inte fanns tydliga gränser pågick diskussioner i en av regionerna/landstingen. Behov och tillgång till kognitiva hjälpmedel Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning ansåg majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna att vuxna med funktionsnedsättningar inte får de hjälpmedel de har behov av. Tydligast var det för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser där ingen respektive en konsulent svarade att dessa vuxna får de hjälpmedel de har behov av. Vid kartläggningen 2008 ansåg en större andel av konsulenterna 32

37 att vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser fick de hjälpmedel de hade behov av. Det finns inget som tyder på att förskrivningen av kognitiva hjälpmedel har minskat till dessa grupper sedan En förklaring till förändringen kan vara att konsulenterna nu ser behoven av hjälpmedel i större utsträckning än tidigare. Denna förklaring överensstämmer med uppfattningen som framkom vid Kognetträffen Den vanligaste anledningen till att vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser inte får de hjälpmedel de har behov av beror enligt konsulenterna på brist på kompetens hos förskrivare och i viss mån också otydliga regler. Det framkom också i undersökningen att kunskapen om kognitiva nedsättningar ofta är låg bland brukarnas omgivning (t.ex. boendestödjare, sjukvårdspersonal) vilket medför att de remitteras till förskrivare av kognitiva hjälpmedel i mindre utsträckning än andra funktionshindergrupper. Dessutom saknar ofta både brukare och anhöriga kännedom om kognitiva hjälpmedel och kan därmed inte efterfråga stöd och hjälp. Resultaten som framkom för vuxna stämmer väl överens med resultaten för barn/ungdomar. Majoriteten av konsulenterna ansåg att barn/ungdomar med utvecklingsstörning och medfödda och/eller förvärvade hjärnskador får de hjälpmedel de har behov av. Detta överensstämmer med den tidigare kartläggningen från En stor förändring mot tidigare är dock att ingen av kognitionskonsulenterna i den här undersökningen har svarat att barn/ungdomar med psykiska och/eller neuropsykiatriska diagnoser får de hjälpmedel de har behov av. Som anledning till detta anges bland annat att det på flera platser saknas förskrivare inom BUP. Barnen/ungdomarna får istället träffa förskrivare inom primärvården vars kunskapsnivå om kognition, barn/ungdomar och kognitiva hjälpmedel är låg enligt många hjälpmedelskonsulenter. Vanligast förskrivna hjälpmedlen Handi och Timstock är de vanligast förskrivna hjälpmedlen för både barn/ ungdomar och vuxna enligt de hjälpmedelskonsulenter som besvarade frågan. Hjälpmedlen har funnits länge i sortimentet och används av många diagnosgrupper. Förskrivningen till barn/ungdomar och vuxna av främst Bolltäcke och Handifon har ökat sedan förra kartläggningen. Bolltäcke och Handifon är 33

38 nyare hjälpmedel och det är positivt att förskrivningen följer med i utvecklingen av nya produkter. För vuxna var Timstock det hjälpmedel som antalsmässigt förskrivits mest, följt av Natt och dagkalendern och Handi. Natt och dagkalendern är det femte vanligaste förskrivna hjälpmedlet till vuxna. För barn/ungdomar var Timstocken det mest förskrivna hjälpmedlet följt av Handi och Sigvarts dygnstavla. Svaren överensstämmer med vad som framkom i sammanställningen över de vanligast förekommande förskrivna hjälpmedel i olika regioner/ landsting. Fyra regioner/landsting hade inte tillgång eller möjlighet att ta fram siffror på hur många hjälpmedel som förskrivits under 2009 till vuxna. Fem regioner/landsting hade inte tillgång till dessa siffror för barn/ ungdomar. Eftersom svarsfrekvensen var relativt låg för denna fråga bör man betrakta resultatet med en viss reservation. Det är något vanligare att kvinnor får kognitiva hjälpmedel förskrivna än män. Men skillnaderna är små enligt de hjälpmedelskonsulenter som besvarade frågan om vanligast förskrivna hjälpmedel för vuxna. På grund av den låga svarsfrekvensen kan resultaten vara missvisande. Sju konsulenter hade tillgång till uppgifter om antalet hjälpmedel som förskrivits till kvinnor respektive män, i barnenkäten hade nio konsulenter tillgång till fördelningen mellan flickor och pojkar. För barn/ungdomar var det för samtliga förskrivna kognitiva hjälpmedlen fler hjälpmedel som förskrevs till pojkar än till flickor. Detta var också något som framkom i rapporten som publicerades Eftersom resultaten överensstämmer blir trovärdigheten högre även om svarsfrekvensen var relativt låg. Orsakerna till att pojkar verkar få hjälpmedel förskrivna i högre utsträckning än flickor kan man bara spekulera i. En förklaring kan vara att flickor ofta får sin diagnos senare än pojkar 18. Resultatet att pojkar får hjälpmedel förskrivna i högre utsträckning än flickor bör uppmärksammas och studeras vidare. En fråga handlade om ifall några specifika kognitiva hjälpmedel/produkter som landsting och kommuner har olika regler kring ska kunna förskrivas eller betraktas som egenansvar. Det framkom att någon region/landsting inte förskrev vissa specifika hjälpmedel. För vuxna gällde detta Memoplanner, C-status, orienteringshjälpmedel, och handdator från öppna marknaden och för barn/ungdomar gällde det handdator från öppna marknaden. Detta visar att det kan vara svårt för nya hjälpmedel att bli förskrivningsbara vilket belyser behov av gemensamma utvärderingar där brukare med olika diagnoser med kognitiva funktionsnedsättningar ges tillfälle att prova nya 18 Kopp, S. (2010) 34

39 kognitiva hjälpmedel. Vidare visar resultatet att det kan vara kontroversiellt att förskriva produkter från öppna marknaden. En generell bild som också framkom i svaren på den här frågan var att det skiljer mycket åt vilka hjälpmedel som kan förskrivas i olika regioner/landsting av landet. Hjälpmedel till personer med psykiska funktionsnedsättningar I undersökningen som publicerades 2008 framkom att kognitiva hjälpmedel förskrevs mer sällan till personer med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser än till andra funktionshindergrupper. Resultaten från den här undersökningen bekräftar detta. En fördjupande fråga för att undersöka orsaker till att kognitiva hjälpmedel förskrivs mer sällan ställdes sist i enkäten. Hjälpmedelskonsulenterna svarade att det främst beror på brist på förskrivare inom psykiatrin och kommunernas dagliga verksamhet för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Många ansåg att eftersom kognition är ett nytt område finns kunskapsbrist hos omgivning och boendestödjare vilket kan påverka om en brukare remitteras till förskrivare eller inte. Förklaringar som också förekom var att det inte finns någon enhet eller verksamhet som fångar upp dessa brukare fullt ut, samt att de egenavgifter på hjälpmedel som finns i vissa regioner/ landsting har gjort att personer med psykiska funktionsnedsättningar väljer att inte skaffa hjälpmedel på grund av en pressad ekonomisk situation. Några konsulenter angav att det har skett en förändring sedan förra kartläggningen och att personer med psykiska funktionsnedsättningar nu istället är en prioriterad grupp. Såväl kunskap som förskrivning har förändrats successivt från 2008 och framåt. Detta ses som positivt och kan bespara mycket av både personligt lidande och samhällets resurser. Slutord Kognitiva hjälpmedel är ett relativt nytt område i Sverige. Att följa utvecklingen av förskrivning över tid är därför värdefullt och den här enkätundersökningen är den första att göra detta. Sammanställningen över förskrivningen i alla regioner/landsting i Sverige visar att det finns stora regionala skillnader både i vilka kognitiva hjälpmedel som går att förskriva, men också i regelverk och organisatorisk 35

40 uppbyggnad. Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får varierande stöd beroende på vart i landet de bor. Utvecklingen inom området går framåt men det är fortfarande många med kognitiva funktionsnedsättningar som inte får de hjälpmedel de har behov av. Detta gäller för samtliga funktionsnedsättningar och fortsatta satsningar inom området kognition är av högsta betydelse. Kommentarer från hjälpmedelskonsulenterna belyser att det ofta är efterfrågan som styr vilka produkter som går att förskriva i de olika regionerna/ landstingen. Detta kan vara förödande för svaga grupper som inte kan eller vill göra sin röst hörd. Personer med psykiska funktionsnedsättningar är en sådan grupp. Det kan vara en del av förklaringen till att just denna grupp verkar få hjälpmedel i begränsad utsträckning. En annan förklaring tycks vara att omgivningens och förskrivarnas bristande kunskaper om kognitiva funktionsnedsättningar och kognitiva hjälpmedel är låg. Hjälpmedelsinstitutet har fått i uppdrag av regeringen att genomföra en satsning på hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Satsningen pågår 2009 till 2011 och syftar till att öka förskrivning av hjälpmedel till vuxna med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Troligtvis kommer satsningen även att ha viss verkan på förskrivningen till barn/ungdomar med dessa funktionsnedsättningar. En egen riktad satsning skulle troligtvis ytterligare öka förskrivning av hjälpmedel till barn/ungdomar med denna problematik. Flera av konsulenterna angav vikten av att barn/ungdomar kompenseras i tid eftersom de då blir mer autonoma som vuxna. Fler hjälpmedel till just barn/ungdomar skulle ge både mindre personligt lidande och även vara samhällsekonomiskt lönsamt. 36

41 Referenser Dahlberg, R. (2008). Kognitiva hjälpmedel nationell kartläggning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva nedsättningar. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet. Dahlberg, Å. (2010). Kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet. Hedberg, E., & Lundblad, B. (2009). I vilken utsträckning tas kognitiva hjälpmedel upp i olika utbildningar? Resultat från en kombinerad kvantitativ/kvalitativ studie. Stockholm: Visus Market Research AB. Hedberg, E., & Lundh Nyman, K. (2009). Yrkesgruppers kännedom om kognitiva hjälpmedel presentation av en kombinerad kvantitativ/kvalitativ studie. Stockholm: Visus Market Research AB. Hjälpmedelsinstitutet. (2010). 100 projekt för en bättre vardag för äldre och anhöriga. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet. Kopp, S. (2010). Girls with social and/or attention impairments. Doctoral thesis. Göteborg: Institute of Neuroscience and Physiology, Child and Adolescent Psychiatry, University of Gothenburg. Lindén, A. (2009). Vardagsteknik : hinder och möjligheter. Lic.-avh. Institutionen för Hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet. Luleå. Modig, A., & Wemminger, V. (2009). Hjälpmedel vid psykiska funktionshinder en undersökning bland beslutsfattare. Novus Opinion, Stockholm. 37

42 Kognitiva hjälpmedel Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar Utvecklingen inom kognitionsområdet går framåt men fortfarande är det många med kognitiva funktionsnedsättningar som inte får de hjälpmedel som de behöver. Detta gäller för samtliga funktionsnedsättningar och fortsatta satsningar inom området kognition är av högsta betydelse. I den här rapporten redovisas resultaten från en nationell kartläggning över förskrivningen av kognitiva hjälpmedel i Sverige. Kartläggningen är en uppföljning av en tidigare kartläggning som genomfördes av Hjälpmedelsinstitutet Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Hjälpmedelsinstitutet arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle. Hjälpmedelsinstitutets verksamhet omfattar provning och stöd vid upphandling av hjälpmedel, forskning och utveckling, utredningsverksamhet, utbildning och kompetensutveckling, internationell verksamhet samt information och kommunikation. Hjälpmedelsinstitutets huvudmän är staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Box 510, Vällingby Tfn Fax Texttfn E-post registrator@hi.se Webbplats Artikelnummer pdf