Gränsdragningsfrågor. Teknikstöd i skolan

Transkript

1 Gränsdragningsfrågor Teknikstöd i skolan

2 Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2013 Författare: Jeanette Adolfsson Foto/illustration: Jonas Arnesson, Bildarkivet, Lasse Hejdeberg, Matton, Soya Kommunikation URN:NBN:se:hi pdf Artikelnummer: pdf Publikationen kan hämtas som ett pdf-dokument på Hjälpmedelsinstitutets webbplats, Den kan också beställas i alternativa format från HI.

3 Gränsdragningsfrågor Teknikstöd i skolan Jeanette Adolfsson Hjälpmedelsinstitutet

4 Innehåll Förord 5 Sammanfattning 6 Bakgrund 8 Kognitiva hjälpmedel 9 Lagstöd 10 Hälso- och sjukvårdslagen, HSL 10 Skollagen 11 Lagstöd angående hjälpmedel i arbetslivet, SFS 2000:630, AMSFS 2000:6 12 Sammanfattning 13 Lokala överenskommelser 14 Workshop kring teknikstöd i skolan 15 Arbetssätt 15 Elevfall 15 Slutsatser 21 Referenslista 22 Referenspersoner 23

5 Förord Hjälpmedelsinstitutet har sedan 2011 arbetat med regeringsuppdraget Teknikstöd i skolan. Inom uppdraget bedrivs försöksverksamheter på kommunala gymnasieskolor i Halmstad, Kalmar och Växjö. Lärarna som deltar får prova nya arbetssätt och eleverna får tillgång till teknikstöd för att kompensera för kognitiva svårigheter. Den här rapporten har tagits fram för att belysa vissa frågeställningar om ansvarfördelning som dykt upp inom ramen för uppdraget, men kan även läsas utan närmare kunskap om projektet. Hjälpmedelsinstitutets arbete med att testa hjälpmedel och teknikstöd i skolan har fått många positiva erfarenheter av hur möjligheterna att klara skolan kan ökas för de elever som inte når uppsatta mål på grund av kognitiva svårigheter. Samtidigt har frågan om vem som är ansvarig för att tillgodose eleverna med teknikstöd uppmärksammats. Gränsdragningen mellan kommunen och skolans ansvar kontra landstingens ansvar är inte alltid helt given och vilket stöd eleven får kan variera beroende på var i landet man bor. Hjälpmedelsinstitutet har i en rapport från 2008 belyst ansvarsfördelningen vad gäller hjälpmedel i skolan. Begreppet kognitiva hjälpmedel var då relativt nytt och detta tillsammans med den snabba teknikutvecklingen har gjort att det idag finns anledning att belysa kognitiva hjälpmedel och teknikstöd ytterligare. Sedan den förra rapporten skrevs har det dessutom tillkommit en ny skollag och vi har velat belysa närmare vad den får för konsekvenser i detta avseende. Vi vet sedan tidigare och kan återigen konstatera att regelverk vad gäller hjälpmedel varierar beroende på var i landet man bor. Vi kan i den här rapporten visa att lokala överenskommelser mellan landsting och kommuner endast förekommer i fyra landsting. Det pågår arbete i flera landsting och kommuner vilket kommer innebära att cirka hälften av landets regioner/landsting kommer att ha lokala överenskommelser vid utgången av år Sundbyberg, augusti 2013 Hjälpmedelsinstitutet Nina Lindqvist Avdelningschef Analysavdelningen 5

6 Sammanfattning Projektet teknikstöd i skolan har uppmärksammat frågan om vem som ansvarar för att elever får sitt behov av teknikstöd för sina kognitiva svårigheter tillgodosedda. I rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? har Hjälpmedelsinstitutet tidigare kartlagt gränsdragningsproblematiken. Den är i huvudsak fortfarande aktuell. Med rapporten som utgångspunkt fanns det dock behov av att ytterligare belysa frågan om kognitiva hjälpmedel. Det har dessutom tillkommit en ny skollag sedan den rapporten skrevs. Den tidigare rapporten påpekade vikten av lokala överenskommelser och gav även konkreta förslag hur dessa kunde se ut. Vi ville därför kartlägga vad som hänt sedan Det visade sig vid kartläggningen att det endast i fyra landsting finns tydliga lokala överenskommelser med kommunerna. Det pågår dock arbete i sex landsting/regioner med att ta fram lokala överenskommelser med kommunerna. Det innebär att under år 2013 kommer cirka hälften av landsting/regioner ha lokala överenskommelser med kommuner. De som har eller arbetar med lokala överenskommelser uppger att det förbättrar och underlättar samverkan. En arbetsgrupp med representation från kommuner, landsting, specialpedagogiska skolmyndigheten och skolverket har diskuterat gränsdragningsfrågorna. Utgångspunkten för workshopen var den tidigare rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan?, den kartläggning av lagstödet som uppdateras och beskrivs under rubriken lagstöd i denna rapport samt tänkta elevfall som var hämtade från försöksverksamheterna. Det är viktigt att betona att arbetsgruppen inte har mandat att tolka lagarna utan endast kan redovisa sin uppfattning. Då den tidigare rapporten skrevs togs datorer och program upp som ett område som det fanns en del gränsdragningsproblematik kring. Detta har förändrats sedan 2008 enligt arbetsgruppen. Mycket att det teknikstöd som behövs i skolan blir mer och mer en naturlig del av skolans lärverktyg. Det saknas dock kunskap om kognitiva svårigheter och om hur teknikstöd kan anpassas till den enskilda eleven i den pedagogiska situationen. Det är en stor grupp elever i skolan som har kognitiva svårigheter, men inte i den omfattning att de har kontakt med hälso- och sjukvården. Arbetsgruppen anser att skolan måste ha en beredskap för detta. Ett förslag är att rikta särskilda resurser till skoldatateken, precis som tidigare gjorts för elever med dyslexi. 6

7 Barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar får stöd av habiliteringen. För dessa barn och ungdomar är det naturligtvis viktigt med ett bra samarbete mellan skolan och habiliteringen. Lokala överenskommelser underlättar samverkan. Det behövs ofta instruktion och kunskap till pedagogerna om elevens personliga hjälpmedel. Även för dessa elever har skolan ansvar för alternativa verktyg när de vanliga lärverktygen inte täcker elevens behov. De insatser som görs av hälso- och sjukvården via BUP och primärvården ser olika ut i landet. Både de insatser som görs och de hjälpmedel som kan förskrivas varierar beroende på var eleven bor. Det är långt ifrån självklart att kognitivt stöd i form av t.ex. hjälp med att skapa struktur, få kunskap om strategier och få hjälpmedel prioriteras. Någon form av nationellt stöd eller riktlinjer skulle kunna öka jämlik vård. Om stöd sätts in under skoltiden lär sig eleverna strategier och teknikstöd för att fungera bra i olika situationer vilket arbetsgruppen tror även underlättar inträdet på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens kunskap kring kognitivt stöd är också viktig för att slussa dessa elever in i arbetslivet. 7

8 Bakgrund Projektet, teknikstöd i skolan har uppmärksammat frågan vem som ansvarar för att eleverna med kognitiva svårigheter får sitt behov av teknikstöd tillgodosett. Hjälpmedelsinstitutet skrev 2008 en rapport, Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? 1. År 2010 tillkom en ny skollag, de övriga lagarna och författningarna som rapporten redogör för har inte förändrats. Eftersom den rapporten fortfarande i stort sett är aktuell har vi haft den som utgångspunkt för vårt arbete. I projektet, Teknikstöd i skolan har vi ställt oss frågan; Vad hade hänt om eleven inte ingått i projektet? Hur skulle stödet sett ut då? Vem har ansvaret och finns det risk att elever faller mellan stolarna och inte får någon hjälp? Hjälpmedelsinstitutet har kartlagt det lagstöd som finns, hur det tillämpas och vad som har hänt ute i landet när det gäller lokala överenskommelser sedan Det är inte alltid lätt att veta var man ska vända sig och vem som har ansvar för olika frågor. I skriften, Vägar till hjälpmedel 2 redogörs för de olika samhällstöden som finns för personer med funktionsnedsättning. Att kunna stänga ute störande ljud kan vara en förutsättning för många elever att klara skolgången. 1 Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet Vägar till hjälpmedel och samhällsstöd för personer med funktionshinder, Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet,

9 Läsplattor är ett mycket effektivt teknikstöd bland annat för att kunna planera och strukturera. Kognitiva hjälpmedel Med kognitiva hjälpmedel menas produkter som underlättar för planering, tidsuppfattning och ger påminnelser. Det kan också vara produkter som underlättar sömn. Många vanliga konsumentprodukter kan fungera som kognitivt stöd i vardagen. Området kognitiva hjälpmedel behandlades kort i rapporten från 2008, men var då relativt nytt. Sedan den skrevs har området uppmärksammats mer och kunskapen om teknikstöd och hjälpmedel för kognitiva svårigheter har ökat, varför det finns behov av att ytterligare belysa området. Med en Time Timer blir tiden mer överskådlig. 9

10 Lagstöd De lagar som reglerar teknikstöd och hjälpmedel i skolan är hälso- och sjukvårdslagen och skollagen. Det är ibland oklart vem som har ansvaret för att ge insatser och i projektet teknikstöd i skolan har denna gränsdragningsproblematik uppmärksammas. Övergången från skola till arbetsliv är en väsentlig fråga varför även förordningar som reglerar insatser i arbetslivet berörs i denna rapport. Hälso- och sjukvårdslagen, HSL Hälso- och sjukvårdslagen beskriver de grundläggande regler som gäller för all hälso- och sjukvård och anger vårdgivarens skyldigheter. Den innehåller övergripande mål och ramar, men är inte detaljerad. Skälen är bland annat att det utifrån det lokala självstyret ska finnas en viss frihet att utforma insatser efter lokala och regionala behov. Hälso- och sjukvårdslagen är en skyldighetslag och kan inte överklagas. Sjukvårdhuvudmannen ska tillhandahålla rehabilitering, habilitering och hjälpmedel enligt vad som står i Hälso- och sjukvårdslagen. Övriga lagar som styr hjälpmedelsverksamheten är patientsäkerhetslagen 3 och lagen om medicintekniska produkter 4. Det finns även flera föreskrifter och allmänna råd från socialstyrelsen och läkemedelsverket som är centrala för hjälpmedelsområdet 5. Respektive sjukvårdshuvudmän tolkar lagen genom lokala riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel, vilket dokumenteras i form av regelverk, handbok, hjälpmedelsguide etc. Det finns ingen nationell tolkning av vad hjälpmedel är. I Hjälpmedelsutredningen 6 finns en beskrivning av de behov sjukvårdshuvudmännen ska erbjuda hjälpmedel för till personer med funktionshinder. De bygger på propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (prop.1992/93:159). 3 Patientsäkerhetslagen (2010:659) 4 Lagen om medicintekniska produkter (1993:584) 5 Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar tre olika vägar till hjälpmedel, Ulla-Britt Blomquist och Dina Jacobson, Hjälpmedelsinstitutet, Hjälpmedelsutredningen (SOU 2004:83) 10

11 Hjälpmedel för: Att tillgodose grundläggande personliga behov, förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och närmiljön orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i hemmet och gå i skolan samt delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter, Vård och behandling. Sjukvårdshuvudmannen ansvarar för personliga hjälpmedel i skolan. Hjälpmedelsutredningen 7 påpekar att det innebär att de prioriteringar och regelverk som gäller för hälso- och sjukvården även gäller för hjälpmedel i skolan. Riktlinjer enligt Prioriteringsutredningen 8 avser all hälso- och sjukvård. Den med störst behov ska ges företräde till vården. Många sjukvårdshuvudmän har infört olika former av beslutstöd för att ge stöd till förskrivarna att göra likvärdiga bedömningar samt skapa en öppenhet kring de prioriteringar som görs. Hänsyn tas inte till enskilda personers ekonomi, som t.ex. vid insatser enligt socialtjänstlagen, utan bedömningen bygger på funktionella och medicinska behov. Hjälpmedel är en del av behandling, rehabilitering eller habiliteringsinsatser och förskrivs i de flesta fall av legitimerad personal enligt förskrivningsprocessen 9 eller fritt val av hjälpmedel. Vissa hjälpmedel räknas som egenansvar och då kan förskrivare ge råd och vägledning. Skollagen I skollagen 10 står att elever ska erbjudas lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Med lärverktyg menas förutom böcker, den utrustning och det material som behövs för att eleven ska nå målen för utbildningen, det kan t.ex. vara talsyntes. Alla elever ska ges stöd och stimulans att utvecklas så långt som möjligt. Personalen är skyldig att anmäla till rektorn om det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Rektorn ansvarar för att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds och om utredningen visar att en elev är i behov av särskilt stöd ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Åtgärdsprogram och beslut om att inte utarabeta åtgärdsprogram får överklagas. Besluten finns att ta del av på överklagandenämndens webbplats 7 Hjälpmedelsutredningen. SOU 2004:83 8 Vårdens svåra val. SOU 1995:5 9 Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar tre olika vägar till hjälpmedel, Ulla-Britt Blomquist och Dina Jacobson, Hjälpmedelsinstitutet, Skollag 2010:800 11

12 Skolverkets allmänna råd 11 kring arbete med åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd beskriver att en åtgärd kan vara en anpassning av läromedel och pedagogiska hjälpmedel, till exempel särskilda digitala verktyg. I gymnasieförordningen finns kompletterande bestämmelser om gymnasieelevers rätt till stöd. En elev i gymnasieskolan har under vissa förutsättningar t.ex. rätt att gå om en kurs, få individuellt anpassat program, få ett program reducerat, få förlängd undervisning, få gå i specialklass och få studiehandledning på modersmålet. I vuxenutbildningen gäller inte bestämmelser om särskilt stöd. Elevhälsan ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Lagstöd angående hjälpmedel i arbetslivet, SFS 2000:630, AMSFS 2000:6 Arbetshjälpmedel ska kompensera en nedsättning i arbetsförmågan. Det kan ske genom ett hjälpmedel, en anpassning av programvara eller en fysisk anpassning av arbetsplatsen. Hjälpmedlen ska vara sådana produkter som normalt inte behövs i verksamheten. Försäkringskassan har ansvar för arbetshjälpmedel som behövs för att kunna fortsätta en anställning medan arbetsförmedlingen ansvarar för att personer med funktionsnedsättning kan komma ut i arbetslivet. Det finns en förordning om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga 12 och en föreskrift från arbetsmarknadsstyrelsen om tillämpningen av förordningen 13. Funkautredningen 14 föreslår att arbetsförmedlingen ska ansvara för alla arbetshjälpmedel. Hjälpmedel som har förskrivits av hälso- och sjukvården kan användas på arbetet om det även används i dagligt liv, t.ex. rullstol eller protes som används både hemma och på arbetet. Om det dock behövs något hjälpmedel som endast används på arbetet, betraktas det som ett arbetshjälpmedel. 11 Skolverkets allmänna råd, Arbete med åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd, Förordning som särskilda insatser för personer med funktionhinder som medför nedsatt arbetsförmåga, SFS 2000: Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrift med tillämpning av förordningen 2000:630 om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, AMSFS 200:6 14 FunkAutredningens betänkande: Arbetshjälpmedel och försäkringsskydd för arbete på lika villkor, 2 12

13 Sammanfattning HSL Ansvarar för personliga hjälpmedel i hemmet, närmiljö och skola, Hjälpmedel för dagliga livets aktiviteter, förflyttning och kommunikation samt för vård och behandling, Förskrivning av hälso- och sjukvårdspersonal som en del i en behandling, habiltering eller rehabilitering, Beslut kan inte överklagas, Prioritering enligt HSL, prioriteringsutredningen och lokala riktlinjer. Skollagen Eleven ska erbjudas lärverktyg för en tidsenlig utbildning, Rätt till särskilt stöd om eleven riskerar att inte nå målen, Rektorn ansvarar för att åtgärdsplan utfärdas vid behov av särskilt stöd, Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser, Beslut kan överklagas. SFS 2000:630, AMSFS 2000:6A Försäkringskassan har ansvar för arbetshjälpmedel som behövs för att kunna fortsätta en anställning, Arbetsförmedlingen ansvara för hjälpmedel till personer med funktions nedsättning för att de ska kunna komma ut i arbetslivet, Hjälpmedel som ska användas på arbetet och inte vara en del av ordinarie utrustning. 13

14 Lokala överenskommelser Rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? 15 framhöll betydelsen av lokala överenskommelser för att tolka gränsdragningsfrågorna. I rapporten finns konkreta förslag på hur avtal skulle kunna utformas. Under våren 2013 har Hjälpmedelsinstitutet gjort en uppföljning av om lokala överenskommelser förekommer i landstingen/regionerna och kommunerna. Endast fyra landsting/regioner har gjort tydliga lokala överenskommelser med kommuner, Örebro läns landsting, Västra Götalands Regionen, Stockholms läns landsting och Norrbottens läns landsting. Dessa överenskommelser följer i stort de rekommendationer som gjordes i Hjälpmedelsinstitutets rapport. De nämner inte specifikt kognitiva hjälpmedel och är inte specificerade på produktnivå. I Stockholms län finns en övergripande överenskommelse mellan Stockholms läs landsting och kommunförbundet Stockholms län och en hjälpreda, d.v.s. en lokal överenskommelse mellan Stockholms läns landsting och Stockholms stad. I Värmlands län finns också en hjälpreda där det står vem som ansvarar för olika åtgärder bl.a. hjälpmedel. I Kronobergs län, Uppsala län, Västerbottens län, Sörmlands län, i Dalarna och i Skåne uppger man att arbete med lokala överenskommelser pågår. Eftersom de inte är beslutade ännu har vi inte kunnat ta del av dem. De uppger att arbetet kommer att bli klart under Det innebär att under år 2013 kommer cirka hälften av landstingen att ha lokal överenskommelser med kommunerna. De som har lokala överenskommelser uppger att det underlättar samarbetet mellan skolan och hälso- och sjukvården. Landstingen i Blekinge, Jämtland, Östergötland, Västernorrland, Halland, Västmanland, Kalmar län, Jönköpings län och Gävleborg län uppger att de inte har lokala överenskommelser med kommunerna. Däremot säger flera att det finns skrivningar i landstingens regelverk kring ansvaret för hjälpmedel i skolan. Likaså uppger Gotlands kommun att det inte finns någon överenskommelse mellan hälso-och sjukvård och skola. 15 Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet

15 Workshop kring teknikstöd i skolan För att diskutera de frågeställningar som framkommit i projektet sammankallades en arbetsgrupp utifrån de parter som deltog i arbetet med rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? 16 Arbetsgruppen bestod av deltagare från Stockholms läns landsting, Dalarnas habilitering, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Borås kommun. Skolverket deltog inte i den tidigare arbetsgruppen kring den ovan nämnda rapporten men hade möjlighet att delta i denna workshop. Sveriges kommuner och landsting hade tyvärr inte möjlighet att delta i workshopen men har bidragit genom att ge synpunkter och underlag till materialet. Deltagare i workshopen, se bilaga 1 Arbetssätt Gruppen träffades en dag för att diskutera gränsdragningsfrågor kring teknikstöd i skolan. Först gavs en bakgrund till det uppdrag som projektet Teknikstöd i skolan har och det lagstöd som finns. Alla i gruppen hade sedan tidigare kunskap om rapporten, Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? Utifrån den bakgrunden diskuterades de aktuella frågeställningar som framkommit i projektet. För att få frågorna konkreta fördes diskussionen utifrån några tänkta elevfall. De frågeställningar som identifierats i projektet kommer därför att redovisas utifrån ett fiktivt elevfall som bygger på projektets erfarenheter från olika elever. Hade eleven fått den hjälp och stöd om eleven inte deltagit i projektet? Deltagarna i gruppen har tagit del av det skriftliga materialet och haft möjlighet att kommentera och ge synpunkter. Det är dock viktigt att säga att gruppen inte har mandat att fatta beslut om tolkning av lagar utan endast kan redovisa sin uppfattning, precis som gjordes i rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? Elevfall Kim är underkänd i alla ämnen förutom idrott i årskurs ett i gymnasiet. Rektorn kopplar in elevhälsan. En arbetsterapeut träffar Kim, som sedan får ingå i projektet teknikstöd i skolan. Parallellt görs en utredning på BUP och Kim får diagnosen ADHD. 16 Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet

16 Vid kartläggning av problemen i skolan framkommer att de största svårigheterna för Kim är att koncentrera sig och komma ihåg saker, t.ex. läxor. Kim har svårigheter med arbetsminnet, glömmer lätt muntliga instruktioner och har problem med att sålla ut den viktigaste informationen. Kim undviker muntliga presentationer eftersom Kim tappar fokus på grund av nedsatt arbetsminne. Det framkommer även att Kim har svårt att koncentrera sig på vad läraren säger och störs av övriga ljud i klassrummet. Kim har också problem med att somna, sover oroligt och vaknar ofta på nätterna. Det gör att Kim ibland kommer försent till skolan och blir trött under dagen. Kim får tillgång till teknikstöd och strategier, några exempel är: Spela in instruktioner/lektioner, använder audinote röstinspelningar. Ta foto, av t.ex. whiteboard. Använda anteckningar, påminnelser, alarm och checklista i smartphone och surfplatta. Använda appen Keynote i ipad vid muntliga presentationer. Använda Quick timer tidsstöd. Använda inlästa läromedel. Använder röstförstärkare för ökat koncentration på vad läraren säger. Använder tyngdtäcke för bättre sömn. Kim är motiverad att använda teknikstöd och nya strategier, och i ett möte med rektorn bestäms att Kim får fortsätta sin skolgång upp till årskurs två men det kommer att innebära en förlängd skolgång. 16

17 Kim kan genom sitt teknikstöd och sin kunskap om strategier och arbetssätt gå i årskurs två och blir där godkänd i samtliga kurser. Kim säger: Jag får ut mer av lektionerna, allt finns i surfplattan. Jag har fått mycket hjälp med stöd och tips, appar och läxor. Fått hjälp med att skapa rutiner och scheman. Tekniken ger ett verktyg att strukturera studierna och kontakten med arbetsterapeuten har gett stöd i att forma nya rutiner och använda dessa i vardagen. Personliga hjälpmedel kontra lärverktyg avseende teknikstöd och kognitiva hjälpmedel. Utifrån elevfallet ansåg gruppen att mycket av det teknikstöd som Kim behövde mer och mer blir en naturlig del av skolans lärverktyg. I Skollagen 17 står att skolan ska tillhandahålla lärverktyg för en tidsenlig utbildning. I allmänna råd 18, arbete med åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd står att en åtgärd kan vara att anpassa läromedel, t.ex. genom särskilda digitala verktyg. SPSM använder uttrycket alternativa verktyg. Ibland används också uttrycket kompensatoriska hjälpmedel. Ordet kompensatorisk för lätt tankarna till att man vill kompensera för en brist hos en individ anser SPSM. Med uttrycket alternativa verktyg vill de betona skolans roll och ansvar för att se till att lärmiljön är tillgänglig för alla elever. Många elever idag har stort behov av att få stöd för att klara målen. 17 Skollagen, (2010:800) 18 Skolverkets allmänna råd, Arbete med åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd,

18 I nuläget är det inte självklart att Kim skulle erhållit teknikstödet om han inte deltagit i projektet även om skolorna mer och mer använder sig av ny teknik. Både skolverket och SPSM betonar dock att det som man har störst behov av i skolorna är kunskap om kognitiva svårigheter och om hur teknikstödet ska användas och anpassas till enskilda elever i den pedagogiska situationen. När det gäller röstförstärkare anser deltagarna i Workshopen att det är mer tveksamt om det ska betraktas om ett lärverktyg. När det gäller det tyngdtäcke som Kim behöver för att få en bra sömn, och därmed orka med skolarbetet kan det inte anses vara ett lärverktyg utan måste betraktas som ett personligt hjälpmedel. Kim har insatser från BUP och hade han inte ingått i projektet så hade han kunnat vända sig till den instansen för att undersöka möjligheten att få hjälpmedel förskrivna. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen 19 ska sjukvårdshuvudmannen tillhandahålla hjälpmedel. Här måste det igen betonas att det är upp till respektive huvudman att definiera begreppet hjälpmedel. Regelverket ser olika ut i landet och möjligheten att erhålla hjälpmedel kan variera. I många landsting/regioner kan man erhålla röstförstärkare och tyngdtäcke som personligt hjälpmedel efter behovsbedömning, men i vissa landsting/regioner betraktas det som ett egenansvar och kan inte förskrivas 20. Hur ska de olika målgrupperna få tillgång till teknikstöd och kognitiva hjälpmedel i skolan? Habiliteringens uppdrag kan variera och styrs av politiska beslut. Generellt kan man dock säga att de inriktas på personer med behov av specialistkunskaper och att habiliteringen främst ger insatser till barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar. För dessa barn och ungdomar är det naturligtvis viktigt med ett samarbete mellan skolan och habiltieringen. Det behövs ofta instruktion och kunskap till pedagogerna om elevernas personliga hjälpmedel och funktionsnedsättningar. Även för dessa elever så har skolan ansvar för alternativa verktyg när de vanliga lärverktygen inte täcker elevens behov. Lokala överenskommelser underlättar samarbetet mellan habiliteringen och skolan. 19 Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, (1982:763) 20 Kognitiva hjälpmedel, Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, Jeanette Adolfsson, HI,

19 I det beskrivna elevfallet har Kim kontakt med BUP i sitt landsting och skulle därmed kunna få stöd och hjälpmedel därifrån, om det bedömdes att det fanns behov av det. Som tidigare beskrivet ansvarar sjukvårdshuvudmannen för personliga hjälpmedel i skolan, hemmet och närmiljön. Hur hjälpmedel definieras och vilket stöd som finns kan dock variera och det innebär att i vissa delar av landet skulle det fungera, i andra inte. Elever som har kognitiva svårigheter och som är i behov av kognitivt stöd och hjälpmedel i sitt dagliga liv kan alltid vända sig till primärvården. Hur uppdraget till primärvården ser ut och vilka kompetenser som finns där kan variera, likaså vilka hjälpmedel som är möjliga att förskriva. I många fall kan arbetsterapeuter ge stöd kring aktiviteter i det dagliga livet och förskriva hjälpmedel, alternativt ge råd och stöd kring egenansvarsprodukter 21. Naturligtvis kan det vara så att elevhälsan uppmärksammar vissa elever med stora problem och att de i dessa fall har möjlighet att slussa eleverna vidare till hälso- och sjukvård eller andra insatser. Projektet Teknikstöd i skolan har identifierat att det kan vara upp emot 15% av eleverna i vanlig gymnasieskola som har kognitiva svårigheter till den grad att de riskerar att inte uppnå målen i skolan. Men en stor del av eleverna saknar diagnos och har inga insatser från hälso- och sjukvården. Om den kognitiva funktionsnedsättningen leder till svårigheter i skolarbetet är det vår uppfattning att eftersom antalet barn är så många så måste skolan ha beredskap för detta. Denna skrivning har Hjälpmedelsutredningen 22 använt då man uppmärksammat barn med dyslexi, men deltagarna i workshopen anser att det även borde vara tillämplig på kognitiva problem. Med den tolkningen är det mesta teknikstödet i skolan för dessa elever att betrakta som lärverktyg eller alternativa verktyg och skolan borde ha beredskap att ge rätt stöd. Eftersom läxor är en del av skolarbetet borde även dessa lärverktyg kunna användas vid läxläsning. Ett förslag som arbetsgruppen föreslår är att öka insatserna när det gäller kunskap och teknik för denna grupp elever genom att rikta särskilda resurser till kommunernas egna verksamheter, t.ex. skoldatateken, precis som det tidigare gjorts för elever med dyslexi. 21 Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar tre olika vägar till hjälp medel, Ulla-Britt Blomquist och Dina Jacobson, Hjälpmedelsinstitutet, Hjälpmedelsutredningen, SOU 2004:83 19

20 Hur ska övergången mellan skola och arbetsliv fungera bättre avseende teknikstöd och kognitiva hjälpmedel? Arbetsgruppen anser att om stödet sätts in tidigt under skolgången lär sig eleverna vilka strategier och hjälpmedel de behöver för att fungera bra i olika situationer. Det är väsentligt att de själva har kunskap om sina styrkor och begränsningar och hur de ska arbeta för att klara sina svårigheter. Deltagarna i workshopen tror att nyckel till bra samarbete med arbetslivet är att denna kunskap tillägnas under skoltiden. Vi tror att om eleven är medveten om sitt behov av teknikstöd och kan förmedla det i kontakten med arbetsförmedlingen så ökar det möjligheten att få rätt teknikstöd för arbetet. Givetvis är det också viktigt att arbetsförmedlingens kunskap kring kognitiva funktionsnedsättningar och hur teknikstöd kan vara till hjälp ökar. I det beskrivna elevfallet tror vi att Kim genom projektet har fått kunskap för att möta arbetslivets krav. Utan deltagande i projekt är det stor risk att elever inte får denna hjälp i nuläget. 20

21 Slutsatser Samarbete mellan olika aktörer behövs och är nödvändig för att ge elever med kognitiva svårigheter det teknikstöd de behöver. Det finns en uppenbar risk att stödet inte kommer eleverna till del. Det kan mycket väl vara så att om dessa elever inte ingått i projektet hade de inte fått tillgång till denna hjälp och deras behov hade inte blivit tillgodosett. För att det ska fungera måste skolorna arbeta med ny teknik och alternativa verktyg i tillräcklig omfattning. Det som främst behövs är en ökad kunskap inom skolan om kognitiva svårigheter, och hur ny teknik och strategier kan användas för de enskilda eleverna. En ökad satsning genom riktade resurser till skoldatateken kan vara ett sätt att öka kunskapen kring kognitivt stöd. Barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar får stöd och förskrivning av personliga hjälpmedel till hem och skola av habiliteringen. Vilket stöd som ges gällande detta område till barn med kognitiva svårigheter via BUP och primärvård varierar i landet. Hälso- och sjukvårdens insatser ser olika ut och det är långt ifrån självklart att kognitivt stöd och hjälpmedel prioriteras till denna målgrupp. Som elevfallet exemplifierar kan även hjälpmedel som används i hemmet, t.ex. tygndtäcke för att få en god nattsömn, ha betydelse för skolarbetet. Det är upp till respektive sjukvårdshuvudman att bestämma vilka insatser som ska ges. Funktionshinderorganisationerna framför i olika sammanhang att det är olikheter i landet när det gäller att få hjälpmedel förskrivna. Någon form av nationellt stöd eller riktlinjer för hjälpmedelsområdet skulle kunna öka jämlik vård. Det är också viktigt att arbetsförmedlingen har kunskap kring kognitivt stöd, hjälpmedel och teknikstöd, så att det blir en naturlig del av arbetet med att slussa dessa elever ut i arbetslivet. 21

22 Referenslista Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar tre olika vägar till hjälpmedel, Ulla-Britt Blomquist, Dina Jacobson, Hjälpmedelsinstitutetet 2011 Vägar till hjälpmedel och samhällsstöd, för personer med funktionsnedsättning, UllaBritt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet 2011 Kognitiva hjälpmedel, nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, Jeanette Adolfsson, Hjälpmedelsinstitutet 2012 Hälso- och sjukvårdslag, HSL, (1982:763) Hjälpmedelsutredningen SOU 2004:83 Vårdens svåra val. SOU 1995:5 Skollag, (2010:800) Förarbetena Den ny skollagen för kunskap, valfrihet och trygghet (prop. 2009/2010:165) Arbete med åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd, Skolverkets allmänna råd Förordning av särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, SFS 200:630 Arbetsmarknadsstyrelsen föreskrift om tillämpning av förordningen 200:630 om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga AMSFS 2000:6 Förordningen om bidrag till arbetshjälpmedel, SFS 1991:1046 FunkAutredningens betänkande: Arbetshjälpmedel och försäkringsskydd för arbete på lika villkor, 2 22

23 Referenspersoner Deltagare i workshop Marika Berggrund, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms läns landsting Helén Jacobsson, Habiliteringen, landstinget Dalarna Ulrika Wiss, Borås kommun Morgan Henricsson, Specialpedagogiska skolmyndigheten Christina Szekely, Skolverket Elisabeth Lagerkrans, Hjälpmedelsinstitutet Jeanette Adolfsson, Hjälpmedelsinstitutet Övriga referenspersoner Johan Wahlström, Sveriges kommuner och landsting Hanna Åkesson, Sveriges kommuner och landsting 23

24 Gränsdragningsfrågor Teknikstöd i skolan Projektet teknikstöd i skolan har uppmärksammat frågan om vem som ansvarar för att eleverna får sitt behov av teknikstöd för sina kognitiva svårigheter tillgodosett. Rapporten kartlägger det lagstöd som finns och landstingens och kommunernas lokala överenskommelser inom detta område. En arbetsgrupp med bred representation har diskuterat ämnet och belyser frågorna genom ett fiktivt elevfall. Det är vår förhoppning att rapporten kan vara till hjälp i det lokala arbetet med kognitivt stöd i skolan. Hjälpmedelsinstitutet ett nationellt kunskapscentrum Vår kunskap bidrar till ett bättre samhälle för människor med funktionsnedsättning. Våra ägare är staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Box Sundbyberg Tfn Texttfn registrator@hi.se Artikelnummer pdf