Sunda bankprinciper för välgång i hundra år till

Transkript

1 SPEECH DATE: SPEAKER: Stefan Ingves LOCALITY: Yttermark Sparbank SVERIGES RIKSBANK SE Stockholm (Brunkebergstorg 11) Tel Fax registratorn@riksbank.se Sunda bankprinciper för välgång i hundra år till Jag är glad att vara här i mina hemtrakter för att delta i hundraårsfirandet av Yttermark Sparbank. Som vi har fått höra här/säkert kommer att få höra mycket om i kväll har banken alltsedan den grundades ägnat sig åt det banker gör bäst, att ta emot insättningar och att låna ut pengar till företag och privatpersoner. På det sättet har Yttermark Sparbank bidragit till bygden under hundra år. Niklas Näsman har haft vänligheten att låta mig ta del av en förhandskopia av bankens hundraårshistorik. Där har jag läst om hur banken har finansierat allt från skördetröskor och skogsmaskiner till vägbelysning och elektricitetsbolag, bistått vid många generationsväxlingar inom lantbruket och inte minst bidragit till att Svenska Österbottens folkhögskola-folkakademi kunde bli verklighet. Det som slår mig är att bankens historia snarare domineras av små och medelstora projekt som gynnar det lokala näringslivet, än av stora riskfyllda spekulationsäventyr. Banken har alltså bidragit med kontinuitet till bygden genom en stabil verksamhet byggd på sunda bankprinciper. En lokal bank har en stor förståelse för och kunskap om bygden och dess utmaningar. Betydelsen av detta för bygdens utveckling kan inte överskattas. Visserligen har banken även ägnat sig åt utlåning till såväl grannbyar som till Helsingfors, men huvudfokus har hela tiden varit på det lokala samhället. Där har banken i dagsläget en marknadsandel på procent. Dessutom har banken under årens lopp avvisat flera förslag om att gå samman med andra banker, och är än idag oberoende. Kyrktornsprincipen - grunden för sparbankerna Det finns en del fördelar med att driva en bank på det sätt jag just har beskrivit. En stor svensk bank menar att ett bankkontor inte ska låna ut längre bort än vad kamreren kan se från ortens kyrktorn. Inom detta område känner man sina kunder och deras aktiviteter och kan då minimera riskerna vid utlåning. Det var utifrån denna princip som de lokala sparbankerna grundades under 1800-talet. På den tiden var kommunikationerna inte lika utvecklade som idag 1 [6]

2 så det var naturligt med en lokal bank. Någorlunda förmögna personer på orten satsade lite pengar på att öppna en bank. Så skedde även i Yttermark för hundra år sedan, när 79 personer bidrog med sammanlagt mark till grundfonden till banken. De ville inte i första hand ha vinstutdelning till sig själva för då hade de grundat ett aktiebolag utan önskade främst främja orten genom att ta emot insättningar från sparare vilka sedan kunde lånas ut till företag och privatpersoner. Detta gynnade ju även stiftarna av banken, eftersom dessa vanligen bedrev näringsverksamhet i samma by. Det fanns redan från början en stark lojalitet mellan kunderna och banken, eftersom man hade ömsesidig nytta av varandra. I och med de sociala banden som existerar på en mindre ort blev betalningsdisciplinen också stark. Idag talas det ju mycket positivt om micro finance och financial inclusion som innebär att man ger små krediter till låntagare i ett lokalsamhälle. Det är ju egentligen bara samma sak som de traditionella sparbankerna ägnade sig åt att ge även andra än de rikaste tillgång till krediter och möjligheten att spara pengar på ett relativt säkert sätt. Sparbanker har både styrkor och svagheter Sparbankerna har förstås egenskaper som innebär både styrkor och svagheter. Lite drastiskt skulle man kunna uttrycka det så här: Den lokala bankens stora styrka är närheten till kunderna. Den lokala bankens stora potentiella svaghet är också närheten till kunderna. Det är givetvis utmärkt att känna sina kunder och därmed kunna göra bra kreditbedömningar. Men det kan slå över åt fel håll: När bankdirektören och bankstyrelsen står alltför nära kunderna kan det bli svårt att säga nej. Och då finns risken att utlåningsprövningen inte blir tillräckligt noggrann. En annan svaghet med den lokala förankringen är att riskkoncentrationen blir hög. Banken har enbart lånat ut till personer och aktiviteter på den egna orten. Skulle denna drabbas av en ekonomisk olycka såsom att en större fabrik läggs ned blir förlusterna för banken stora. Här står således kyrktornsprincipen i strid med viljan att undvika koncentrationsrisk. Lokala sparbanker har dock vanligen en mycket högre kapitaltäckning än vad lagen kräver. Också Yttermark Sparbank är mycket välkapitaliserad. Detta är bra och kan delvis ses som ett svar på den högre riskkoncentrationen. För att minska riskkoncentrationen har vissa banker engagerat sig i affärer långt utanför sitt närområde. Detta är dock en riskfylld utväg. Bankkriserna i Finland och Sverige på 1990-talet orsakades just av att såväl sparbanker som andra banker önskat expandera och därmed gått in på för dem okända marknader. Detta resulterade i stora förluster som ledde till ett antal bankers undergång. Om en sparbank skulle råka i kris uppkommer ett annat problem, som vi sett såväl i Finland som i Sverige och nu nyligen i Spanien. För att rädda en problembank behövs ofta en stor och snabb kapitalinjektion. Banken vänder sig då till existerande eller nya aktieägare som tecknar nya aktier. Men detta går inte alls lika lätt för sparbanker. Dessa ägs ju normalt sett inte av någon enskild person eller något företag utan möjligen av en stiftelse. Denna stiftelse har inga egna pengar utöver innehavet av bankens aktier, som i en kris har lågt värde. Det är karakteristiskt att det i den svenska krisen under början av 90-talet blev 2 [6]

3 nödvändigt att omvandla både den största sparbanken och den största kooperativa banken till aktiebolag för att långsiktigt säkra kapitalförsörjningen. I stort sett samma förlopp inträffade ju även här, Yttermark Sparbank och några till undantagna. Erfarenheter från Spanien ger ett exempel på att sparbanker har en sårbar organisationsform En annan ägandefråga, som hänger ihop med den föregående, är att sparbanker ofta har letts av lekmannastyrelser och av lokala politiker. Allteftersom det blivit mer komplicerat att driva en bank har sådana styrelser visat sig inte alltid klara sina uppgifter. Jag vill här göra en liten aktuell internationell utvikning för att peka på typiska problem som kan uppstå i sparbanker som går utanför sina sunda grundprinciper. De spanska sparbankernas kris har i mycket orsakats av just de lokala politikernas betydande ägarinflytande. Politikerna har använt bankerna till stora prestigeprojekt. Det finns exempelvis en stor sparbanksfinansierad flygplats i Spanien som stängdes redan tre år efter att den öppnades och nu står öde. Politikerna har även använt bankerna till att ge lån till vänner och till projekt som säkrar omval osv. Tyvärr är det inte enbart ett problem i Spanien utan liknande händelser har förekommit även i våra länder. Ett stort antal spanska sparbanker har gått omkull och myndigheterna försöker nu lösa problemet genom att slå ihop dem så att de ursprungliga 45 sparbankerna ska bli runt sju. I maj tvingades dock den spanska staten ta över Bankia, som är en sammanslagning av sju sparbanker. Det framkom att sammanslagningen lett till att för många dåliga lån samlats på ett och samma ställe. Bankfusioner måste göras med eftertanke, annars riskerar man att slå ihop sju små men dåliga banker så att det uppstår en stor, men fortfarande dålig, bank. För att stabilisera situationen i de spanska sparbankerna har man därför nu även tagit initiativ till att skapa så kallade bad banks. Syftet är att lyfta över de mest problemfyllda lånen till dessa enheter och på så sätt återskapa förtroendet för sparbankerna på marknaden och bland kunderna. Liknande lösningar har man även genomfört bland de irländska bankerna. Initiativet kan också jämföras med när vi i Sverige under 90-talskrisen bildade det statliga bolaget Securum som skulle ta över och avveckla dåliga lån från Nordbanken, det som numera heter Nordea, eller med när man här i Finland bildade bolaget Arsenal. Erfarenheterna från det spanska banksystemet under de senaste åren ger ett konkret exempel på att sparbanker har en sårbar organisationsform, inte minst i kristider. Det bästa sättet att minska riskerna är dels att bibehålla den lokala förankringen och den varsamma kreditgivningen, dels att ha en bankledning och styrelse som förstår även nutidens mer komplicerade bankaktiviteter. Ny reglering påverkar även sparbankerna, men i mindre utsträckning än för stora banker Jag är ordförande för det som kallas Baselkommittén, en global sammanslutning av tillsynsmyndigheter och centralbanker som arbetar med reglering av bankväsendet. Det känns därför naturligt för mig att nämna lite om de nya regler för banker som är på väg. Reglerna är en följd av den senaste finansiella kri- 3 [6]

4 sen, som lett till krav på striktare regleringar eftersom det är mycket dyrt för samhället att ta hand om bankkriser. Framför allt arbetar Baselkommittén idag med att ta fram nya regler för kapitaltäckning, den så kallade Basel III-överenskommelsen. Som ni vet kommer kapitalkraven på banker att höjas kraftigt. Många sparbanker ligger dock redan högt i kapitaltäckning. På sätt och vis skulle man därför kunna säga att de nya reglerna leder till att alla banker måste närma sig den kapitalnivå som många sparbanker har haft under lång tid. Kraven kommer att höjas gradvis under en följd av år. Bankerna har alltså många år på sig att öka kapitalet ytterligare genom att spara vinsterna. Men eftersom Yttermark Sparbank redan uppfyller kapitalkraven med god marginal borde detta därför inte alls vara ett problem här. Dessutom blir kapitalkraven ännu högre för stora internationella banker. Målet är att minska riskerna för att dessa ska fallera och orsaka höga kostnader för samhället. Att storbankerna får högre kapitalkrav gynnar småbankerna indirekt genom att ni inte behöver ta på er kostnaden för att hålla detta extra kapital. Vis av erfarenheterna från krisen kräver Baselkommittéen att bankerna framöver ska ha mer likvida och stabila tillgångar tillgängliga. Inte heller detta torde vara något problem för småbankerna, som ju vanligen har en större andel kundinsättningar än storbankerna. Dessa lånar istället ofta upp pengar från andra banker eller aktörer. De nya reglerna kommer också att skärpa kraven på styrningen av banker, s.k. corporate governance. Detta gäller alla banker och avsikten är att få till stånd en mer professionell styrning eftersom bankverksamhet generellt tycks bli alltmer komplex. Sparbanker har ju traditionellt haft styrelser som betonar den ideella och lokala förankringen. Därför kan detta innebära ändringar för de lokala sparbankernas del, men som jag ser det är förändringen viktig för att främja bankernas utveckling och trovärdighet. Småbankerna behandlas inte orättvist Företrädare för småbankerna brukar ibland klaga över pålagor från myndigheter och andra. Varför ska vi underkastas i stort sett samma regler, rapporteringskrav och tillsyn som de stora bankerna? Mitt första svar är att allmänhetens förtroende för all bankverksamhet är så viktigt att vi måste hålla en hög miniminivå på reglerna för banker för att minska risken för olyckor. En sparbank kan visserligen vara liten, men problem i en liten bank kan leda till oro som påverkar även större banker. Detta har vi sett många exempel på de senaste åren. Sedan är det faktiskt så att reglerna i många fall är något mindre betungande för småbanker. Det är dyrt att konstruera avancerade riskmodeller enligt de nuvarande kapitalkraven i Basel II, men det finns ett alternativ som kallas schablonmetoden där en liten bank inte behöver ha egna modeller. Som jag redan nämnt kommer det också att finnas ett extra kapitalkrav på storbankerna, just på grund av att de är stora och orsakar högre kostnader för samhället om de går omkull. 4 [6]

5 Samma sak med myndigheternas banktillsyn. Den sker på vad som kallas riskbasis vilket betyder att besöken hos småbankerna inte sker lika ofta och är mindre omfattande än besöken hos storbankerna. Lokala banker påverkas mindre än de stora bankerna av det finansiella läget i euroområdet Hur påverkas då sparbankerna av det finansiella läget i euroområdet? Generellt kan man konstatera att svaga offentliga finanser, ett bräckligt finansiellt system och en låg tillväxt har skapat en ond cirkel i stora delar av Europa. Jag menar att det krävs större transparens och handlingskraft för att hantera problemen i den europeiska banksektorn. De senaste åren av finansiell oro har också lett till att vi har fått upp ögonen för risker som kan hota stabiliteten i det finansiella systemet. Det innebär, som jag tidigare berört, att även sparbanker påverkas, exempelvis genom ny reglering. Jag skulle vilja säga att ni, just som finländsk bank, påverkas av den finansiella oron i euroområdet genom främst tre kanaler. För det första genom en direkt exponering, vilket så klart kan påverka investerares och kunders förtroende. För det andra påverkas ni på ett makroekonomiskt plan när exportmöjligheterna för finländska företag försämras. Men effekten beror givetvis på hur exportberoende just era kunder är. För det tredje kan tillgången till likviditet försämras i och med att de finansiella marknaderna fungerar sämre. Som jag tidigare understrukit är det därför av vikt att till stor del finansiera sig via kundinsättningar, helst tidsbundna sådana, för att på så sätt vara skyddad mot en eventuell likviditetsåtstramning på marknaden. Sammantaget påverkas alltså en lokal bank som Yttermark betydligt mindre än de stora, och internationellt aktiva, bankerna. Men givetvis kan ingen undkomma om det skulle uppstå en ytterligare makroekonomisk inbromsning i euroområdet. Håll fast vid de sunda principerna för bankverksamhet så ska det nog gå bra i hundra år till Grundandet av sparbanksväsendet under 1800-talet var ett utmärkt initiativ som ökade välståndet i samhället. Även idag gör sparbankerna god nytta i samhället på platser som Yttermark där förutsättningarna är de rätta och banken agerar på ett bra sätt. Med detta menar jag att banken ska agera lokalt inom ett område där befolkningen är lojal mot den egna banken. Annars råkar banken lätt ut för sotdöden, vilket drabbar små banker då och då i våra länder. Detta sker när affärsintäkterna blir för små för att bära bankens fasta kostnader. Det är i dessa lägen en bank lätt råkar i panik och börjar söka affärer utanför sin krets och sin kunskap nästan alltid med ett negativt slutresultat. Hur kommer det då att gå för de små sparbankerna, Yttermarks och andra? Jag menar att det fortsatt kommer att finnas en efterfrågan på små, lokalt förankrade banker med fokus på sina kundkontakter. Lönsamheten för dessa kommer att vara lägre, eftersom en liten rörelse innebär högre styckkostnader, men det får banken tåla. Ur min synvinkel som centralbankschef med ansvar för den finansiella stabiliteten är det också bra med banker som känner sina kunder väl 5 [6]

6 givet förstås att man omsätter detta i riskbedömningarna och kan ge rimliga krediter. Sedan är det bra med ett diversifierat bankväsende rent generellt. Att enbart ha stora banker som staten måste ta om hand vid en kris, är inte samhällsekonomiskt effektivt. En liten bank vet att staten inte kommer att rädda den och har därför starka incitament att bete sig ansvarsfullt i sin verksamhet. Låt mig avsluta här och uttrycka min förhoppning att Yttermark Sparbank och dess närområde fortsätter att utvecklas och ha hälsan. Håll fast vid de sunda principerna för bankverksamhet så ska det nog gå bra i hundra år till. Tack för mig. 6 [6]