Bedömning av miljötillstånd i Svealands kustvatten klorofyll, siktdjup och näringsämnen

Transkript

1 Bedömning av miljötillstånd i Svealands kustvatten klorofyll, siktdjup och näringsämnen

2 2 Författare: Jakob Walve och Ulf Larsson, Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet. Författarna svarar för innehållet i rapporten. Rapporten utgör Kustvattenvårdsförbundets (KVVFs) årsrapport Omslagsfoto: Tomas Nitzelius Foto: Bengt Fladvad (4, 6, 8, 11), Jakob Walve (s. 13) Grafisk form: Cecilia Witt-Brattström Tryck: Brommatryck & Brolins Tryckt på miljögodkänt papper. RTN

3 FÖRORD Den här rapporten utgör Svealands Kustvattenvårdsförbunds årsrapport för Som underlag till rapporten har använts Kustvattenvårdsförbundets 3 synoptiska provtagningar under åren 2001 till Rapporten utgör även ett av underlagen till förslag till delregional utvecklingsplan för Stockholms kust och skärgård. Syftet med den delregionala planeringen för kust- och skärgårdsområdet är att ange en översiktlig inriktning av frågor av strukturell betydelse för regionens långsiktiga utveckling. Den delregionala planen ska ge underlag och vägledning för dels kommunernas fortsatta planering och dels för övriga offentliga regionala och nationella aktörer samt organisationer. Den delregionala utvecklingsplanen för Stockholms kust och skärgård är föremål för remiss under perioden november 2006 till februari 2007 och är en fördjupning av Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen (RUFS). Bedömning av miljötillstånd i Svealands kustvatten har tagits fram av Systemekologiska institutionen vid Stockholms universitet på uppdrag av Svealands Kustvattenvårdsförbund och Regionplane- och trafikkontoret. Sven-Inge Nylund Regionplanedirektör Regionplane- och trafikkontoret Roland Dehlin Ordförande Svealands Kustvattenvårdsförbund 3

4 SAMMANFATTNING EU:s vattendirektiv kräver klassning av den ekologiska statusen i kustvattnen och att minst god ekologisk status uppnås till Samtidigt är skärgården utsatt för ett stort exploateringstryck. I denna rapport har förslag till bedömningsgrunder (april 2006) använts för att klassa statusen i de kust- och över gångsvatten som ingår i Norra Östersjöns vattendistrikt. Klass nin gen har huvudsakligen baserats på data från Svealands kustvattenvårdsförbunds (KVVFs) karteringar av klorofyll-, kväve-, fos for-, och syrehalter samt siktdjup sommaren 2001, 2004 och Betydande förbättrin gar av vattenkvaliteten har skett i de inre delarna av Stockholms skärgård sedan slutet av 60-talet genom reningsverkens allt bättre rening av fosfor och kväve. Försämringen i öppna Östersjön har däremot påverkat de yttre delarna av skär gården negativt. Vattenkvaliteten i de yttre områdena är främst beroende av tillståndet i öppna Östersjön och i mindre utsträckning av tillförsel från land. Många inre områden har fortfarande prob lem med förhöjda klorofyllnivåer och dåligt sikt djup, samt med dåliga syreförhållanden i bottenvattnet. Vissa inre områden är mindre påverkade, beroende på låg lokal näringstillförsel och naturgivna förutsättningar för ett större vattenutbyte. 4

5 INLEDNING Övergödningen är ett stort miljöproblem i Östersjön. Förhöjda halter av kväve och fosfor har lett till ökad tillväxt av planktonalger och därmed grumligare vatten, mer långvarig och frekvent syrebrist i bottenvattnet och sannolikt till större blomningar av giftiga cyanobakterier. En allmän försämring av egentliga Östersjön skedde framförallt under talet och kvarstår än idag. Kvävehalten i öppna Östersjön har sedan 1980-talet stabiliserats och på senare år även minskat, men fosforhalten har nått nya rekordnivåer, inte på grund av ökad belastning utan beroende på interna processer. Förhållandena i öppet hav bestämmer i hög grad förutsättningarna för god vattenkvalitet i kustområdet. Detta gäller särskilt i områden med snabbt vattenutbyte, det vill säga framförallt i ytter- och mellanskärgården. Vid stort tillflöde av sötvatten kan vattenutbytet vara effektivt även i inre kustområden, då detta ökar inflödet av saltvatten från öppna Östersjön. I Svealands skärgård, från Dalälven i norr till Bråviken i söder, styrs vattenkvaliteten av ett komplext samspel mellan lokal belastning, vattenutbyte med den övergödda egentliga Östersjön, och den sydgående kustströmmen från det renare Bottenhavet. De lokala utsläppen av fosfor är numera kraftigt minskade. Kvävebelastningen har reducerats genom införande av kväverening i de stora reningsverken, men tillförseln påverkar fortfarande de delar av skärgården som har begränsat vattenutbyte. Det finns ett stort behov av att bedöma vattenkvalitén i våra kustområden. EU:s vattendirektiv kräver klassning av den ekologiska statusen enligt en femgradig skala, och utifrån denna kommer åtgärder krävas för att uppnå åtminstone god status. Som underlag för åtgärder behövs en så spatiellt detaljerad bedömning som möjligt så att lokal påverkan kan särskiljas från den diffusa. Av Förslag till delregional utvecklingsplan för Stockholms kust och skärgård (Regionplane- och trafikkontoret i Stockholm 2006) framgår att exploateringstrycket på kust och skärgård i Stockholms län förväntas öka avsevärt. Likartad utveckling kan förväntas för Södermanlands och Uppsala läns kust- och skärgårdsområden. I utvecklingsplanen betonas att utvecklingen skall vara långsiktigt hållbar, men det saknas en djupare analys av miljötillståndet, påverkansgrad, och framtida påverkan med mera. I utvecklingsplanen omtalas tillståndet i den marina kustmiljön och i öppna Östersjön som oroande och något som måste beaktas i den framtida planeringen. EU:s vattendirektiv EU:s vattendirektiv kräver att varje vattenförekomsts ekologiska status klassas enligt en femgradig skala (hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig status). I havet motsvaras vattenförekomsterna av havsområdena i SMHI s Svenskt vattenarkiv. Svealands kustvattenvårdsförbunds (KVVFs) område innefattar helt eller delvis 154 havsområden varav 148 ligger inom Norra Östersjöns Vattendistrikt (Bilaga 1). Klassningen ska i kustvatten baseras på förekomst och sammansättning av växtplankton, vattenväxter och bottenlevande ryggradslösa djur, med fysikalisk-kemiska faktorer som stödvariabler (vattentemperatur, salthalt, siktdjup, syre- och näringsförhållanden). Dessutom ska halter av en lång rad kemiska substanser (s.k. prioriterade föroreningar) i vattenområdet vägas in. I s.k. övergångsvatten (Stockholms skärgård innanför Oxdjupet samt Hallsfjärden vid Södertälje) ska även förekomst, sammansättning och åldersstruktur hos fiskfaunan användas för klassning av ekologisk kvalitet. Klassningarna från de olika så kallade biologiska kvalitetselementen ska sedan vägas samman till en samlad bedömning för området. Förslag till nya bedömningsgrunder finns framtagna men är för närvarande inte fastställda (se De biologiska kvalitetselementen påverkas alla av övergödningen, t.ex. kan biodiversiteten ändras. Växtplanktons biomassa ökar vid högre näringsnivåer och även förändringar i artsammansättningen kan förväntas då olika arter har olika närings- och ljusbehov. Vattenväxters djuputbredning minskar vid minskat siktdjup och andelen ettåriga alger ökar på fleråriga växters bekostnad. Bottenlevande djur gynnas ofta vid måttlig närsaltstillförsel eftersom de får ökad födotillgång, men kan slås ut av syrebrist om tillskottet av syretärande organisk substans blir för stor. 5

6 Projektets mål Huvudsyftet med den här rapporten är att, med vattendirektivet och de föreslagna bedömningsgrunderna för växtplankton och näringsämnen som utgångspunkt, göra en första bedömning av miljötillståndet i Svealands kust- och övergångsvatten. Ett viktigt mål har också varit att visa på vilka områden där lokal påverkan har betydelse för statusen, och där alltså åtgärder som begränsar belastningen kan krävas för att nå god status. Som underlag används data på klorofyll, siktdjup, syre, totalkväve och totalfosfor, i första hand från KVVFs karteringar i augusti 2001, 2004 och En hel del äldre data har också sammanställts i KVVFs projekt och används för att visa på förändringarna sedan slutet av 60-talet, då fosforrening började införas i avloppsrenings- verken. Dessutom redovisas översiktligt den aktuella lokala belastningssituationen som bakgrund till bedömning av i vilken grad lokala utsläpp respektive den allmänna försämringen av tillståndet i öppna Östersjön påverkar de olika havsområdena. Det är viktigt att understryka att den här gjorda bedöm ningen kan komma att avvika från Vattenmyndighetens framtida slutliga bedömning, dels beroende på att bedömningen bara baseras på växtplankton (klorofyll a) och s.k. stödvariabler, dels beroende på att den använda bedömningsgrunden är preliminär och att anvisningarna hur de skall tillämpas inte är klara. Dessutom kan bedömningen förändras när ytterligare klorofyll- och vattenkemidata, från bland annat recipientkontroll, vägs in. METODER OCH DATA Data Som underlag för tillståndsklassning av vattenkvaliteten har KVVF gjort fyra stora karteringar i vattenområdet från Dalälven till Bråviken (augusti 2001, 2004, 2005, och mars 2002). Vattenprover togs på stationer fördelade så att nära nog alla vattenförekomster (havsområden, Bilaga 1) har en till flera stationer. Några mindre havsområden har tillkommit efter att undersökningen planerades. På en del stationer togs prover på flera djup men i detta arbete har ytvattenprover (0 m djup), som togs på alla stationer, använts för klassning av vattnets status baserat på totalkväve, totalfosfor, siktdjup och klorofyll a. Klorofyll används som indikator för växtplanktonbiomassa (växtplanktondata finns från ett knappt 40-tal stationer men redovisas inte då alla år ännu inte analyserats). Syreprover togs i bottenvattnet (ca 1 m över botten). Genom sammanställning av gammal information har KVVF också fått tillgång till unik information om den historiska miljökvalitén i Svealands kustvatten. Ett viktigt dataset är från Mats Waerns undersökningar på 60- och 70-talet. Utsläppsdata har hämtats från KVVFs utsläppsdatabas som huvudsakligen innehåller data om reningsverk och vattendrag och från länsstyrelsernas databas EMIR (tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet). Länsstyrelserna har också levererat flödesdata för vattendragen. För de flesta utsläppskällor har årsmedelutsläpp beräknats för perioden För vissa utsläppskällor har uppgifter om årsutsläpp hämtats från annat håll p.g.a. avsaknad av data. 6

7 Analysmetoder KVVFs karteringar gjordes av Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet (av Swedac ackrediterat laboratorium). Prover för analys av totalkväve och totalfosfor förvarades frysta fram till analys med autoanalysator efter persulfatuppslutning. Vattenprover för klorofyll (1 2 liter) filtrerades inom några timmar och filtren förvarades frysta fram till analys genom acetonextraktion och spektrofotometri. Syre mättes med Winkler-metoden. Salthalt mättes med CTD-sond och/eller salinometer. Siktdjup mättes med vattenkikare och vit siktskiva (diameter 25 cm). Mer utförliga metoduppgifter finns sammanställda i KVVFs databas. Metoder för klassning av data Data har i princip klassats enligt de bedömningsgrunder som nyligen tagits fram (Larsson m.fl. 2006). Bedömningsgrunderna är anpassade till Vattendirektivet, men ännu inte fastställda. Data har klassats på två sätt: 1. Okorrigerade data (fig 1 5) Då mätningar av totalkväve endast gjordes i mycket begränsad omfattning i Waerns undersökningar , har dessa data och för jämförbarhet även data från Stockholm Vattens undersökningar och KVVFs karteringar, klassats enligt de bedömningsgrunder som gäller för det yttre kustområdet. Detta innebär att värdena inte korrigerats för det naturliga sötvattensbidraget av totalkväve och totalfosfor. Statusen blir därmed något sämre än om denna korrektion används. Skillnaden blir dock inte så stor att det påtagligt förändrar resultatet (se bilaga 2). Skillnaden jämfört med data som utsjö korrigerats enligt punkt 2 nedan blir dock stor. För syre, där ingen stark generell koppling till närsaltsutsläpp finns, har inte heller någon korrigering av data gjorts. 2. Korrigerade data (fig 6 9) Data från KVVFs karteringar har även klassats efter korrektion för dels det naturliga sötvattenbidraget av näringsämnen, dels för den allmänna försämringen i öppna Östersjön, s.k. utsjökorrektion (Larsson m.fl. 2006). Stationer i det yttersta kustområdet antogs vara opåverkade av lokal belastning och användes för att korrigera för Östersjöns inverkan på mängden totalkväve i kustvattnet. Genom empiriska samband med totalkväve korrigeras även inverkan på mängden klorofyll och på siktdjupet. Salthalten används som mått på den relativa inverkan från sötvatten respektive utsjön. Tack vare korrektionen för den allmänna försämringen i öppna Östersjön, identifieras områden där lokala utsläpp (från punktkällor och vattendrag) försämrat vattenkvalitén så mycket att lokala åtgärder krävs för att nå god status. Resultatet av denna klassning ger alltså ingen statusbedömning i vattendirektivets mening men är ett viktigt underlag för beslut om åtgärder som kan ge lokala förbättringar av vattenkvaliteten. Resultatet av den här klassningen kan ses som hur vattenkvaliteten skulle vara i Stockholms skärgård om mängden näringsämnen i öppna Östersjön motsvarade ett tillstånd opåverkat av människan. Havsområdena i Uppsala län och i Stockholms läns norra del (Ortalaviken, Edeboviken, Galtfjärden och Singöfjärden) tillhör typområde 16 (Södra Bottenhavets inre kustvatten), med bedömningsgrunder som skiljer sig något från dem för egentliga Östersjön. Data har dock klassats enligt bedömningsgrunden för Egentliga Östersjön. Skillnaden mellan de två sätten att klassa blir liten för klorofyll men ofta cirka en klass bättre för siktdjup med bedömningsgrunden för Bottenhavet (Bilaga 2). Presentation på karta Vattendirektivet kräver indelning i fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig status, med färgindelningen blå, grön, gul, orange och röd. Klassgränserna i figurerna i denna rapport är anpassade till vattendirektivets klasser men med ytterligare uppdelning för att öka upplösningen och därmed ge möjlighet att se om statusklassningen ligger nära den övre eller undre gränsen till nästa klass. Färgerna motsvarar vattendirektivets indelning: mörk- och ljusblå: hög status, grön: god status, ljus- och mörkgul: måttlig status, ljusoch mörkorange: otillfredsställande status, rosa och röd: dålig status. Klassningen är baserad på ett medelvärde av mätningar från minst två år. Staplarna i figurerna 6 9 visar resultat från varje mätning 2001, 2004 och 2005, vilket ger möjlighet att se om klassningen påverkats mycket av ett enskilt år. 7

8 8

9 RESULTAT OCH DISKUSSION Allmänt Miljöförhållandena har idag förbättrats betydligt i de inre delarna av Stockholms skärgård, tack vare stora reningsinsatser för att minska fosfor i avloppsvatten sedan början av 70-talet och för att minska kväve sedan slutet av 90-talet (fig. 1 4). En jämförelse av data från , före införandet av reningsverkens fosfor- och kväverening, med data från KVVFs karteringar , visar på stor minskning i klorofyllhalt (fig. 1) och ökning av siktdjupet (fig. 2) i Stockholms inre skärgård. Tydliga övergödningssymptom kvarstår dock. Generellt bedöms miljötillståndet i stora delar av skärgården som oaccteptabelt vad gäller växtplanktonbiomassa (klorofyll a) och siktdjup, vilket har orsakats av förhöjda halter av både kväve och fosfor (fig. 1 4 och Bilaga 2). I flera instängda fjärdar förekommer syrebrist och svavelvätebildning i bottenvattnet (fig. 5). Syrebrist har lättare att uppstå i områden med begränsat vattenutbyte, och situationen kan snabbt försämras av ökad tillförsel av näringsämnen. En stor del av påverkan på skärgården är emellertid inte lokalt betingad. En allmän försämring av egentliga Östersjön skedde under framförallt talet och kvarstår än idag. Denna försämring kan till viss del urskiljas i de yttre områdena vid jämförelse av data från 70-talet och idag, framförallt för fosfor (fig. 4) och siktdjup (fig. 2). Under senare år har det dessutom skett en försämring av syreförhållandena i Östersjöns djupvatten samtidigt som fosforhalten ökat kraftigt. Den allmänna försämringen i det öppna havet påverkar även kustområdena. I Bottenhavet har den allmänna försämringen varit mindre, och norra Stockholms skärgård påverkas positivt av den sydgående kustströmmen som för med sig relativt rent Bottenhavsvatten. De lägsta halterna av både kväve och fosfor återfinns i Ålands Hav och i det yttre kustområdet ökar halterna gradvis söderut (fig. 3 4). Räknas påverkan från utsjön bort genom att halterna korrigeras för den allmänna försämringen där, blir resultatet en bild som visar lokal påverkan (fig. 6 9). Stora delar av mellan- och ytterskärgården skulle ha mycket bra miljöförhållanden idag om det inte vore för den allmänna försämringen av öppna Östersjön. Lokal påverkan är fortfarande tydlig i flera områden i inner- och mellanskärgården. I de följande avsnitten diskuteras förhållandena i Svealands kustområde i detalj med utgångspunkt från figur 5 9. Klassgränserna i figurerna är anpassade till vattendirektivets klasser (H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status) men med ytterligare finindelning för att ge möjlighet att se om statusklassningen ligger nära den övre eller undre gränsen till nästa klass. Staplarna i figurerna visar på mellanårsvariationen 2001, 2004 och Namnen på havsområdena anges i Bilaga 1. Dalälven Öregrund Förhållandena i kustvattnen mellan Dalälven och Öregrund i norra Uppsala län påverkas till stor del av det öppna Bottenhavet, där övergödningen generellt är liten. Även om den med Dalälven transporterade mängden näringsämnen är stor så är halterna låga och ingen påverkan på halterna syns vid stationen i Skutskärsfjärden. Ett par mer instängda delar längre söderut, där mindre vattendrag mynnar, utmärker sig dock. I Karlholmsfjärden domineras belastningen av Tämnarån, medan Strömarån och industrin Karlit AB, som tillverkar träfiberskivor, bidrar i mindre grad. I Karlholmsfjärden bedöms statusen som otillfredsställande för alla variabler, d.v.s. det finns en tydlig lokal påverkan. I Kallrigafjärden mynnar Forsmarksån och Olandsån, varav Olandsån har störst betydelse. Här är påverkan mindre och statusen bedöms som måttlig för alla variabler. Öregrund Östhammar Grisslehamn Havsområdena mellan Östhammar och Grisslehamn i Uppsala läns södra del och Stockholms läns norra del är tydligt påverkade av utsläpp av näringsämnen. Betydande källor i området är Östhammars och Hallstaviks reningsverk och Hallstaviks pappersbruk, som liksom Skeboån mynnar i södra delen av havsområdet Edeboviken. De högsta halterna i området återfinns i den centrala delen av det långsträckta havsområdet Östhammarsfjärden, där alla variabler klassas som dåliga. Förhållandena är något bättre i den östra delen av Östhammarsfjärden och den angränsande Hargsviken där halterna klassas som måttliga till otillfredsställande för alla variabler utom för 9

10 klorofyll, som klassas som dålig. De låga syrenivåerna och de höga fosfornivåerna i Östhammarsfjärden antyder att sedimenten i detta område är en betydande fosforkälla. Edeboviken har något förhöjda halter jämfört med den utanförliggande Galtfjärden, som i sin tur påverkas av både Edeboviken, Östhammarsfjärden och Hargsviken. Norrtälje Bergshamra I Norrtäljeviken är halterna av kväve, fosfor och klorofyll förhöjda framförallt i den västra delen, där Norrtäljeån, Broströmmen och utsläppet från Norrtälje avloppsreningsverk mynnar, medan syrehalten i bottenvattnet är sämst i de centrala delarna. Särskilt totalfosforhalten är hög i Norrtäljeviken jämfört med många andra områden. Fosforhalten har sedan 1980-talet ökat kraftigt i området (Hagström och Pansar 2003). Havsområdet Norrtäljeviken inkluderar även Hattsunden (och Björknäsfjärden), en smal vik som sträcker sig söderut från den mellersta delen av Norrtäljeviken. Även här är nivåerna förhöjda samtidigt som syreförhållandena också är mycket dåliga, med svavelvätebildning i bottenvattnet. Vätösundet, som sträcker sig norrut från mellersta delen av Norrtäljeviken, definieras som ett eget havsområde. Det har bättre vattenutbyte genom att det är öppet mot Björköfjärden i Stockholm Sandhamn I Stockholms inre skärgård kan först och främst noteras att det generellt är goda syreförhållanden i bottenvattnet längs stora segelleden in mot Stockholm. Proverna har tagits i de djupaste delarna där syreförhållandena normalt är som sämst. I de djupa delarna kring Vaxholm, och i de perifera områdena av innerskärgården, som Kyrkfjärden, Edsviken och Skurusundet, är svavelväteförekomst dock frekvent. Sett till klorofyllmängderna är siktdjupet förhållandevis stort i segelleden, medan siktdjupet är betydligt Syreförhållandena är något ansträngda i Edeboviken, men är sämre i de inre delarna av den ännu mer långsmala och trösklade Ortalaviken. De generellt bästa förhållandena återfinns i Raggaröfjärden och Norrfjärden i den norra delen av området, där lokal påverkan är liten. norr och kvävehalten är något lägre och siktdjupet bättre än i Norrtäljeviken, medan skillnaderna för klorofyll och totalfosfor är mindre. Syrehalterna är låga i den södra och mellersta delen av Vätösundet, dock utan svavelvätebildning, medan den norra delen av har goda syreförhållanden. Den örika skärgården innanför Yxlan indelas i två havsområden, Ålandsfjärden i norr och Yxlaområdet i söder. Båda områdena har bra vattenomsättning i delarna närmast Yxlan (Furusundsleden), där halterna av kväve, fosfor och klorofyll är relativt låga. De västra delarna, som bl.a. påverkas av Penningbyån, har klart förhöjda koncentrationer och dåligt siktdjup. Syrenivåerna är låga i bottenvattnet, med svavelväte på ett par stationer i Yxlaområdet. Data saknas för de två instängda havsområdena Långfjärden och Åkeröfjärden. sämre i områden som Edsviken och Kyrkfjärden. Låga klorofyllnivåer och stort siktdjup förekommer i Säbyviken (Österåkers och Vaxholms kommuner) och i viss mån i den utanförliggande Överbyfjärden. Dessa områden har sitt huvudsakliga vattenutbyte med Trälhavet. Påverkan från de stora belastningskällorna i Stockholm är därmed begränsad samtidigt som lokal påverkan är relativt liten. I djupvattnet förekommer dock svavelväte. Värmdö Nynäshamn Södertälje Klorofyllnivåerna i delar av Värmdös vatten, t.ex. Tranaröfjärden, Grisslingen, Breviken och Älgöfjärden, är uppseendeväckande låga. Halterna av totalkväve och totalfosfor är också låga för att vara i så pass instängda områden. Syreförhållandena är dock ansträngda i bottenvattnet med förekomst av svavelväte. Den lokala belastningen är troligen begränsad samtidigt som huvuddelen av vattenutbytet troligen sker genom sunden i öster där ett förhållandevis rent vatten kommer in från Kanholmsoch Nämdöfjärdarna. Även i Baggensfjärden i väster är klorofyll- och kvävenivåerna ganska låga. Den västligaste, och avgränsade, delen av Älgöfjärden har dock höga halter av klorofyll, kväve och fosfor. Kustområdet söder om Värmdö, ner till Nynäshamn, förefaller förhållandevis lindrigt påverkat av lokal belastning. Dataunderlaget är något mer begränsat med data från endast två år (2004 och 2005) på en del stationer. Totalkvävehalten är förhöjd i de instängda Kalv-, Ällmora- och Vissvassfjärdarna i Tyresö kommun, men klorofyllnivåerna är inte särskilt höga. Som i många andra 10

11 11

12 instängda områden är syret ersatt av svavelväte i bottenvattnet i dessa fjärdar. I delar av Horsfjärden är klorofyllnivån något förhöjd. Den sydvästra delen av Horsfjärden har de sämsta syreförhållandena. I Nynäsviken och i östra Dragfjärden vid Dragets kanal väster om Nynäshamn är nivåerna låga av näringsämnen och klorofyll. I västra och norra delarna av Dragfjärden upp mot Fållnäsviken är däremot halterna högre av både klorofyll och näringsämnen. Vidare är hela området kring Mörkö med Himmerfjärden i öster, Gälöfjärden och Stavbofjärden i väster och Näslandsfjärden och Hallsfjärden i norr, tydligt påverkat med förhöjda näringsnivåer. Kaggfjärden är ett exempel på ett inre kustområde där data visar på bättre status än i området utanför, Himmerfjärden, som är mer direkt påverkat av utsläppen från Himmerfjärdsverket och Mälaren. Trosa Nyköping Oxelösund Trosaån har stor betydelse för vattenkvaliten i Trosafjärden och Fågelöfjärden och troligen även inverkan på Fifångsdjupet och Asköfjärden, även om påverkan här också kommer norrifrån. Statusen klassas från otillfredsställande i Trosafjärden för flera variabler till måttlig i övriga områden. Med ett par undantag är områdena söderut längs Sörmlandskusten relativt opåverkade av lokal belastning. Med hänsyn tagen till halterna i utsjön är statusen god till hög för totalkväve, klorofyll och siktdjup. Den sämre statusen för totalfosfor beror på frekvent lokal uppvällning av bottenvatten vilket gör att halterna är högre än i områdena längre norrut. De grunda Stads-, Mellan- och Sjösafjärdarna belastas av näringsämnen från tre åar (Nyköpingsån, Svärtaån, Kilaån) och från Nyköpings avloppsreningsverk. Statusen bedöms som dålig för alla variabler. I området utanför, Örsbaken, späds halterna snabbt ut, och i den mellersta delen är förhöjningen försumbar. Marsviken söder om Oxelösund har något förhöjd totalkväve- och totalfosforhalt (måttlig status). Vid bara en av tre stationer klassas dock klorofyllhalten som måttlig. Faktorer som kan påverka klassningen Lokalt förhöjda halter behöver inte nödvändigtvis orsakas av tillförsel från land. För framförallt fosfor är sedimenten en betydande källa. Till viss del underskattas troligen också transporten av fosfor från Östersjön med bottenvatten in i skärgården. Detta beror på att koncentrationen i ytvattnet, som används vid korrigeringen, oftast är klart lägre än i djupvattnet. Fosforn kan sedan utnyttjas av växtplankton i de inre områdena där det ofta finns ett överskott av kväve i förhållande till fosfor i tillförseln från land. Resultatet blir förhöjd koncentration av totalfosfor. Lokalt förhöjda halter av totalkväve kan också orsakas av kvävefixerande cyanobakterier. Normalt är dock dessa vanligast i öppna Östersjön. En annan orsak till förhöjda totalhalter av näringsämnen kan vara resuspension (uppblandning) av bottenmaterial. Detta sker framförallt i grunda områden vid blåsigt väder. Detta påverkar i ännu högre grad siktdjupet negativt, då det resuspenderade materialet till del består av minerogent material (uppslammad lera), som inte innehåller särskilt mycket kväve. En sådan siktdjupsförsämring kan dock också orsakas av människan, t.ex. genom intensiv båttrafik i grunda områden, eller muddring. Vid vidareutveckling av bedömningsgrunderna bör betydelsen av de nämnda faktorerna utvärderas och om nödvändigt bör metoder för att ta hänsyn till dessa utarbetas. För att göra mer specifika bedömningar krävs nya möjligheter att analysera hur vattenmiljön påverkas, bl.a. modeller som möjliggör analys av vilken effekt ändrad påverkan ger. Sådana modeller utvecklas för närvarande inom Svealands kustvattenvårdsförbund. SLUTSATSER Betydande förbättringar av vattenkvaliteten har skett sedan slutet av 60-talet i de inre delarna av Stockholms skärgård på grund av införande av fosfor- och kväverening i reningsverken. En försämring har skett i de yttre delarna av skärgården. En förbättring av vattenkvaliteten i dessa områden är beroende av en allmän förbättring i öppna Östersjön. Många inre områden har fortfarande problem med förhöjda klorofyllnivåer, dåligt siktdjup och dåliga syreförhållanden i bottenvattnet. Vissa inre områden är mindre påverkade, beroende på låg lokal belastning och naturgivna förutsättningar för större vattenutbyte. 12

13 REFERENSER Larsson, U., Walve, J., Hajdu, S., Andersson, A., Larsson, P., Edler, L Bedömningsgrunder för kust och hav växtplankton, näringsämnen, klorofyll, siktdjup. Rapport till Naturvårdsverket. Hagström, J. & Pansar, J Näringstillståndet i Stockholms läns sjöar, vattendrag och havsområden. Länsstyrelsen i Stockholms län, rapport 2003:23. Hansson, M. & Håkansson, B Förslag till Vattendirektivets Bedömningsgrunder för pelagiala vintertida näringsämnen och sommartida effektrelaterade näringsämnen, siktdjup och klorofyll i Kustvatten. SMHI Rapport. Dnr: 2005/1278/1933. Regionplane- och trafikkontoret Förslag till delregional utvecklingsplan för Stockholms kust och skärgård. Remisshandling. 13

14 H (<1,2) H (1,2 1,5) G (1,5 1,8) M (1,8 2,6) M (2,6 3,4) O (3,4 5,7) O (5,7 8,0) D (8,0 16) D (>16) , Fig. 1. Klorofyll a (µg/l) i ytvatten, okorrigerade värden. Waerns undersökning före ( ), och efter ( ) införandet av fosforrening i Henriksdals reningsverk (medelvärden jul. aug., 0 m). Stockholm Vattens undersökningar före ( , jul. aug., integrerat 0 2 m) och KVVFs karteringar efter ( , aug., 0 m) införandet av kväverening. Färgskalan visar klasserna H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status. Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga 1). 14

15 H (>10) H (8,3 10) G (7,0 8,3) M (5,6 7,0) M (4,0 5,6) O (3,0 4,0) O (2,0 3,0) D (1,5 2,0) D (<1,5) , Fig. 2. Siktdjup (m), okorrigerade värden. Waerns undersökning före ( ), och efter ( ) införandet av fosforrening i Henriksdals reningsverk (medelvärden jul. aug.). Stockholm Vattens undersökningar före ( , jul. aug.) och KVVFs karteringar efter ( , aug.) införandet av kväverening. Färgskalan visar klasserna H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status. Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga1). 15

16 H (<214) H ( ) G ( ) M ( ) M ( ) O ( ) O ( ) D ( ) D (>750) , Fig. 3. Totalkväve (µg/l) i ytvatten (0 m djup), okorrigerade värden. Waerns undersökning före ( ), och efter ( ) införandet av fosforrening i Henriksdals reningsverk (medelvärden jul. aug., Kjeldahlkväve + nitrit+nitrat-kväve). Stockholm Vattens undersökningar före ( , jul. aug.) och KVVFs karteringar efter ( , aug.) införandet av kväverening. Färgskalan visar klasserna H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status. Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga 1). 16

17 H (<7,75) H (7,75-9,92) G (9,92 12,4) M (12,4 17,1) M (17,1 21,7) O (21,7 30,2) O (30,2 38,8) D (38,8 78) D (>78) , Fig. 4. Totalfosfor (µg/l) i ytvatten (0 m djup), okorrigerade värden. Waerns undersökning före ( ), och efter ( ) införandet av fosforrening i Henriksdals reningsverk (medelvärden jul. aug.). Stockholm Vattens undersökningar före ( , jul. aug.) och KVVFs karteringar efter ( , aug.) införandet av kväverening. Färgskalan visar klasserna H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status. Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga 1). 17

18 > 4 mg/l 2 4 mg/l 0 2 mg/l Svavelväte Fig. 5. Syre. Sämsta uppmätta syrenivå i bottenvattnet vid KVVFs karteringar i augusti 2001, 2004 och Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga 1). 18

19 H (<1,2) H (1,2 1,5) G (1,5 1,8) M (1,8 2,6) M (2,6 3,4) O (3,4 5,7) O (5,7 8,0) D (8,0 16) D (>16) Fig. 6. Klorofyll a (µg/l) korrigerat på så sätt att Östersjöns (sämre) vattenkvalitet inte inverkar negativt på klassningen av kustvattnets status. Klassningen visar en uppskattad status i kustområdet under förutsättning att det vore hög status i öppna Östersjön (H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status med utsjökorrektion). Klassningen identifierar områden där åtgärder inom avrinningsområdet behövs för att uppnå god status, d.v.s. där det inte räcker med en allmän förbättring av Östersjön. Klassningen är baserad på medelvärden från KVVFs karteringar i augusti 2001, 2004 och 2005 (0 m djup). Staplar visar okorrigerad klorofyllhalt för varje år. Den högsta stapeln i figuren motsvarar 31 µg/l (Mellanfjärden utanför Nyköping 2005). Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga 1). 19

20 H (>10) H (8,3 10) G (7,0 8,3) M (5,6 7,0) M (4,0 5,6) O (3,0 4,0) O (2,0 3,0) D (1,5 2,0) D (<1,5) Fig. 7. Siktdjup (m) korrigerat på så sätt att Östersjöns (sämre) vattenkvalitet inte inverkar negativt på klassningen av kustvattnets status. Klassningen visar en uppskattad status i kustområdet under förutsättning att det vore hög status i öppna Östersjön (H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status med utsjökorrektion). Klassningen identifierar områden där åtgärder inom avrinningsområdet behövs för att uppnå god status, d.v.s. där det inte räcker med en allmän förbättring av Östersjön. Klassningen är baserad på medelvärden från KVVFs karteringar i augusti 2001, 2004 och Staplar visar okorrigerat siktdjup för varje år. Den högsta stapeln i figuren motsvarar 8,9 m (Furöområdet utanför Oxelösund 2004). Havsområden visas med blå färgskala och typområden med svart linje (se Bilaga 1). 20

21 H (<214) H ( ) G ( ) M ( ) M ( ) O ( ) O ( ) D ( ) D (>750) Fig. 8. Totalkvävehalt (µg/l) korrigerad på så sätt att Östersjöns (sämre) vattenkvalitet inte inverkar negativt på klassningen av kustvattnets status. Klassningen visar en uppskattad status i kustområdet under förutsättning att det vore hög status i öppna Östersjön (H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status med utsjökorrektion). Klassningen identifierar områden där åtgärder inom avrinningsområdet behövs för att uppnå god status, d.v.s. där det inte räcker med en allmän förbättring av Östersjön. Staplar visar okorrigerad totalkvävehalt för varje år minus 200 µg kväve/l. Den högsta stapeln i figuren motsvarar 1079 µg/l (Östhammarsfjärden 2005). Ringar och siffror visar på utsläpp av totalfosfor från vattendrag (blåa), avloppsreningsverk (gröna) och industrier (röda) i ton/år. I övrigt som i figur 6. 21

22 3 0,6 H (<7,75) H (7,75-9,92) G (9,92 12,4) M (12,4 17,1) M (17,1 21,7) O (21,7 30,2) O (30,2 38,8) D (38,8 78) D (>78) Fig. 9. Totalfosforhalt (µg/l) korrigerad på så sätt att Östersjöns (sämre) vattenkvalitet inte inverkar negativt på klassningen av kustvattnets status. Klassningen visar en uppskattad status i kustområdet under förutsättning att det vore hög status i öppna Östersjön (H=hög, G=god, M=måttlig, O=otillfredsställande, D=dålig status med utsjökorrektion). Klassningen identifierar områden där åtgärder inom avrinningsområdet behövs för att uppnå god status, d.v.s. där det inte räcker med en allmän förbättring av Östersjön. Staplar visar okorrigerad totalfosforhalt för varje år. Den högsta stapeln motsvarar 90 µg/l (Igelstaviken vid Södertälje 2001). Ringar och siffor visar på utsläpp av totalfosfor från vattendrag (blåa), avloppsreningsverk (gröna) och industrier (röda) i ton/år. I övrigt som i figur 6. 22

23 Bilaga1. Havsområden och typområden inom Svealands kustvattenvårdsförbunds område. Havsområdena visas med blå färgskala och namn. Namnen är angivna som i havsområdesregistret, där tillägget sek namn betyder att namnet inte är taget från sjökortet och vd betyder att området ligger i anslutning till den av vattendirektivet definierade kustvattengränsen. Typområden är begränsade med svart linje och anges med siffror (typområde 17: Södra Bottenhavet, yttre kustvatten, 16: Södra Bottenhavet, inre kustvatten, 15: Stockholms skärgård, yttre kustvatten, 14: Östergötlands yttre kustvatten, 12: Östergötlands samt Stockholms skärgård, mellankustvatten, 24: Stockholms inre skärgård och Hallsfjärden, 0: utsjövatten som ej ingår i typområde för kusten). Gränsen mellan typområde 24 och 12 går vid Trälhavet som hör till område 12. Typområde 24 inkluderar även Hallsfjärden vid Södertälje. S M Bottenhavets kustvatten (vd) 0 Bottenhavets utsjövatten (vd) 17 Gävlebuktens utsjövatten (vd) Yttre Fjärden Skutskärsfjärden sek namn 16 Dalälven Lövstabukten Öregrunds kustvatten (vd) Karlholmsfjärden Tämnarån Strömarån 16 Öregrundsgrepen Kallriga Fjärden Forsmarksån 23

24 Öregrundsgrepen 0 Bottenhavets utsjövatten (vd) 16 Gällfjärden Öregrunds kustvatten (vd) Forsmarksån Kallriga Fjärden 17 Olandsån Ängsfjärden sek namn Östhammarfjärden sek namn Kasfjärden sek namn Raggaröfjärden Norrfjärden Hargsviken sek namn Galtfjärden Edeboviken SingöfjärdenÖsthammars kustvatten (vd) N Ålands havs utsjövatten (vd) 0 Gråskaån Ortalaviken Skeboån Hålldammsån 24

25 Ortalaviken 16 Hålldammsån 17 Östhammars kustvatten (vd) Bodaån 0 N Ålands havs utsjövatten (vd) Björköfjärden Stockholms skärgårds n n (vd) Vätösundet N Lidöfjärden sek namnhavssvalget BroströmmenNorrtäljeviken Norrtäljeån Åkeröfjärden Långfjärden Tjocköfjärden Granhamnsfjärden Söderarms skärgård S Ålands havs utsjövatten (vd) 0 Stockholms skärgårds s n (vd) Penningbyån Ålandsfjärden sek namn Gräsköfjärden Bergshamraån Vidingefjärden Nåtfjärden 15 Uddjupet Bergshamraviken YxlaområdetBlidösund Skatfjärden 12 Svartlögafjärden Nö Kobbfjärden sek namn Kobbfjärden Stenfjärden Stockholms skärgårds m kustvatten (vd) Lökharfjärden N Gotlandshavets utsjövatten (vd) Gälnan Träsköfjärden Kallskärsfjärden Ormskärsfjärden sek namn Högfjärden 25

26 Yxlaområdet Loån Skatfjärden Norrfjärden sek namn Gälnan Åkerströmmen Trälhavet Västra Saxarfjärden KyrkfjärdenSäbyvik Överbyfjärden Lindalssundet Kodjupet Stora Värtan Norra Vaxholmsfjärden Tallaröfjärden Rindösundet Södra Vaxholmsfjärden Solöfjärden Askrikefjärden Tranholmenområdet sek namn 24 Torsbyfjärden Lilla Värtan Norrström 12 Östra Saxarfjärden Sandöfjärden Träsköfjärden Skagsfjärden Sollenkrokafjärden Älgöfjärden Kanholmsfjärden Strömmen Skurusundet Baggensfjärden Grisslingen Breviken Lagnöström Kolström Våmfjärden Tranaröfjärden Erstaviken Tyresån Kalvfjärden Ällmorafjärden Björnöfjärden Ingaröfjärden 15 Brandfjärden Kalkkobbsfjärden Nämdöfjärden Gränöfjärden Vissvassfjärden Åvaviken Jungfrufjärden Norrfjärden 15 26

27 Kobbfjärden Norrfjärden sek namn SvartlögafjärdenKallskärsfjärden Gälnan Ormskärsfjärden sek namn Högfjärden Östra Saxarfjärden Västra Saxarfjärden Träsköfjärden Möja västerfjärd Lindalssundet Gillögafjärden Skagsfjärden Trälhavet Sandöfjärden Solöfjärden Björkskärsfjärden Sollenkrokafjärden Torsbyfjärden Älgöfjärden 24 Möja söderfjärd Kanholmsfjärden 15 Rödkobbsfjärden Eknösundet 12 Getholmsfjärden sek namn Grisslingen Lagnöström Breviken TranaröfjärdenVåmfjärden Brandfjärden Björnöfjärden Ingaröfjärden Kalkkobbsfjärden Stockholms skärgårds m kustvatten (vd) Nämdöfjärden Ällmorafjärden Gränöfjärden Bulleröfjärden Jungfrufjärden Norrfjärden Sandemars fjärd sek namn Biskopsfjärden 0 N Gotlandshavets utsjövatten (vd) Fåglaröfjärden sek namn Hanstensfjärden Norstensfjärden Mysingen 14 Stockholms skärgårds s kustvatten (vd) 27

28 Gränöfjärden Bränningeån 24 Hallsfjärden Kagghamraån? Sandemars fjärd sek namn Moraån Näslandsfjärden Kaggfjärden Vitsån Fåglaröfjärden sek namn Fitunaån Horsfjärden Åbyån Himmerfjärden Muskån Stavbofjärden Hanstensfjärden Mysingen 12 Gälöfjärden Trosaån Fållnäsviken Dragfjärden sek namn Fifångsdjupet Fågelöfjärden Svärdsfjärden NynäsvikenGårdsfjärden Gillsviken Stockholms skärgårds s kustvatten (vd) Asköfjärden 14 Konabbsfjärden Gupafjärden Krabbfjärden (vd) S Konabbsfjärden sek namn 0 V Gotlandshavets utsjövatten (vd) 28

29 Himmerfjärden Gälöfjärden Trosaån Hållsviken Trosafjärden Fågelöfjärden Svärdsfjärden 12 Fifångsdjupet Gillsviken Skettnefjärden Asköfjärden Gunnarbofjärden Svärtaån Tvären Gupafjärden Nyköpingsån Sjösafjärden Kilaån StadsfjärdenMellanfjärden Risöområdet sek namn Sibbostäk DragviksfjärdenRingsöfjärden sek namn Kråkfjärden Bergöområdet 12 Krabbfjärden (vd) Aspafjärden Örsbaken Marsviken Sillöfjärden Ålöfjärden Furöområdet sek namn Kränkfjärden sek namn (vd) 14 Bråvikens kustvatten (vd) 0 V Gotlandshavets utsjövatten (vd) Bosöfjärden sek namn 29

30 Bilaga 2. Klassning av ekologisk status i Svealands havsområden (sorterade från norr till söder) enligt förslag till bedömningsgrunder 2006, baserat på data från KVVFs tre karteringar augusti Ntot=totalkväve, Ptot=totalfosfor, KfyllA=klorofyll a, Siktdj.=siktdjup. 1=hög, 2=god, 3=måttlig, 4=otillfredsställande, 5=dålig status. BG Eg. Östersjön Systemekol och BG Bottenhavet UMF är klassat enligt Larsson mfl. (2006). BG SMHI är klassat enligt Hansson och Håkansson (2006). I klassningen OMRÅDES-ID OMRÅDESNAMN Antal stationer Ntot BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr är hänsyn tagen till allmän försämring i utsjön och visar därmed på lokal påverkan. Antal stationer som ingått i bedömningen anges i tabellen. Icke representativa stationer (t.ex. i perifer del av havsområdet) har uteslutits vid bedömningen. Observera att klassningen ej är statistiskt säkerställd och att klassningen kan komma att justeras då mer data vägs in. Ntot BG SMHI Ptot BG Eg.Östsj Systemekol Ptot BG SMHI KfyllA BG Eg.Östsj Systemekol KfyllA BG Bottenhavet UMF Siktdj. BG Eg.Östsj Systemekol Siktdj. BG Bottenhavet UMF Ntot BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr Ptot BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr KfyllA BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr Siktdj. BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr Öregrunds kustvatten (vd) 1 2 <=2 2 <= Gävlebuktens utsjövatten (vd) 1 2 <=2 2 <= Skutskärsfjärden sek namn 1 1 <=2 2 <= Lövstabukten 1 2 <=2 2 <= Karlholmsfjärden 1 4 >=3 4 >= Öregrundsgrepen 3 3 <=2 3 >= Ängsfjärden sek namn 1 2 <=2 3 >= Raggaröfjärden 1 3 >=3 3 >= Norrfjärden 1 3 >=3 3 >= Östhammarfjärden sek namn 2 5 >=3 5 >= Hargsviken sek namn 1 4 >=3 4 >= Singöfjärden 1 3 >=3 3 >= Galtfjärden 1 3 >=3 3 >= Edeboviken 1 4 >=3 4 >= Ortalaviken 3 4 >=3 3 >= Östhammars kustvatten 1 2 <=2 2 <= Vätösundet 3 3 <=2 3 >= Björköfjärden 5 3 <=2 3 >= Norrtäljeviken 4 4 >=3 4 >= Granhamnsfjärden 3 3 <=2 3 <= Ålandsfjärden sek namn 7 3 <=2 3 >= Gräsköfjärden 1 3 <=2 3 <= Vidingefjärden 1 3 <=2 3 >= Blidösund 1 3 <=2 3 >= Yxlaområdet 7 3 <=2 3 >= Bergshamraviken 1 4 >=3 4 >= Svartlögafjärden 1 3 <=2 3 >= Skatfjärden 1 3 <=2 3 >= Lökharfjärden 1 2 <= Norrfjärden sek namn 1 3 <=2 3 >= Kobbfjärden 1 3 <=2 3 >= Gälnan 1 3 <=2 3 >= Kallskärsfjärden 1 3 <=2 3 >= Östra Saxarfjärden 2 3 <=2 3 >= Västra Saxarfjärden 1 3 <=2 3 >= Träsköfjärden 3 3 <=2 3 >= Trälhavet 2 3 >=3 3 >= Säbyvik 1 3 >=3 3 >= Kyrkfjärden 1 4 >=3 4 >= Överbyfjärden 1 4 >=3 3 >= Kodjupet 1 4 >=3 3 >= Gillögafjärden 2 3 <=2 3 >= Möja västerfjärd 1 3 <=2 3 >= Norra Vaxholmsfjärden 1 4 >=3 4 >= Södra Vaxholmsfjärden 1 4 >=3 3 >= Skagsfjärden 1 3 <=2 3 >= Tallaröfjärden 1 4 >=3 3 >= Stora Värtan 1 4 >=3 3 >= Solöfjärden 1 3 >=3 3 >= Askrikefjärden 4 4 >=3 3 >= Sandöfjärden 1 3 <=2 3 >= Sollenkrokafjärden 1 3 <=2 3 >= Tranholmenområdet sek namn 3 4 >=3 4 >= Torsbyfjärden 1 4 >=3 3 >= Möja söderfjärd 3 3 <=2 3 >=

31 OMRÅDES-ID OMRÅDESNAMN Antal stationer Ntot BG Eg.Östsj Systemekol Ntot BG SMHI Ptot BG Eg.Östsj Systemekol Ptot BG SMHI KfyllA BG Eg.Östsj Systemekol KfyllA BG Bottenhavet UMF Siktdj. BG Eg.Östsj Systemekol Siktdj. BG Bottenhavet UMF Ntot BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr Ptot BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr KfyllA BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr Siktdj. BG Eg.Östsj Systemekol +utsjökorr Älgöfjärden 3 3 <=2 3 >= Björkskärsfjärden 1 3 <=2 3 >= Kanholmsfjärden 1 3 <=2 3 >= Lilla Värtan 1 5 >=3 4 >= Strömmen 1 5 >=3 4 >= Eknösundet 1 3 <=2 3 >= Grisslingen 1 3 >=3 3 >= Skurusundet 1 4 >=3 3 >= Baggensfjärden 2 3 <=2 3 >= Breviken 1 3 <=2 3 >= Kolström 2 4 >=3 4 >= Tranaröfjärden 2 3 <=2 3 >= Erstaviken 1 3 <=2 3 >= Kalkkobbsfjärden 1 3 <=2 3 >= Ingaröfjärden 1 3 <=2 3 >= Kalvfjärden 1 4 >=3 3 >= Nämdöfjärden 3 3 <=2 3 >= Ällmorafjärden 1 3 >=3 3 >= Vissvassfjärden 1 3 <=2 3 >= Gränöfjärden 2 3 <=2 3 >= Jungfrufjärden 1 3 <=2 3 >= Norrfjärden 1 3 <=2 3 >= Hallsfjärden 3 4 >=3 4 >= Sandemars fjärd sek namn 4 3 <=2 3 >= Kaggfjärden 1 3 >=3 3 >= Fåglaröfjärden sek namn 2 3 <=2 3 >= Näslandsfjärden 1 4 >=3 4 >= Horsfjärden 8 3 <=2 3 >= Stavbofjärden 1 4 >=3 4 >= Himmerfjärden 2 4 >=3 3 >= Mysingen 2 3 <=2 3 >= Gälöfjärden 4 4 >=3 4 >= Fållnäsviken 3 4 >=3 4 >= Fifångsdjupet 1 3 <=2 3 >= Fågelöfjärden 1 3 <=2 4 >= Trosafjärden 1 4 >=3 4 >= Nynäsviken 2 3 <=2 3 >= Gårdsfjärden 1 3 <=2 3 >= Hållsviken 1 3 <=2 3 >= Gillsviken 1 3 <=2 4 >= Svärdsfjärden 1 3 <=2 3 >= Dragfjärden sek namn 5 4 >=3 4 >= Skettnefjärden 1 3 >=3 3 >= Asköfjärden 1 3 <=2 3 >= Gunnarbofjärden 1 3 >=3 3 >= S Konabbsfjärden sek namn 1 3 <=2 3 >= Gupafjärden 1 3 <=2 3 >= Tvären 1 3 <=2 3 >= Mellanfjärden 1 5 >=3 5 >= Stadsfjärden 1 5 >=3 5 >= Sjösafjärden 1 5 >=3 5 >= Ringsöfjärden sek namn 1 3 <=2 3 >= Dragviksfjärden 1 3 <=2 3 >= Kråkfjärden 1 3 >=3 4 >= Krabbfjärden (vd) 1 3 <=2 3 >= Bergöområdet 1 3 <=2 4 >= Risöområdet sek namn 5 3 <=2 4 >= Aspafjärden 1 3 >=3 4 >= Örsbaken 1 3 <=2 4 >= Ålöfjärden 1 3 <=2 4 >= Marsviken 3 3 >=3 4 >= Furöområdet sek namn 2 3 <=2 4 >= Sillöfjärden 1 3 >=3 3 >= Kränkfjärden sek namn (vd) 1 3 <=2 3 >=

32 Där vatten möter land skapas säregna miljöer. I Svealands kustvatten går mötet stegvis och utdraget från fastlandet och vattendragens mynningar via skärgårdens tusentals öar och fjärdar till öppna havet. Här möts också Bottenhavets sötare vattenströmmar och saltare vatten från egentliga Östersjön. Och här möter storstaden och det moderna samhället en mycket känslig miljö där många arter lever på gränsen till det möjliga, inte helt salt och inte helt sött. Grundläggande för kustvattenvården är en samsyn om tillståndet i kustvattnet. Samsyn och samordningen sker med hjälp av ett övervakningsprogram, utsläppsdatabaser och olika modeller. Målet med förbundets verksamhet är att förbundet ska bidra till en förbättrad vattenkvalitet inom dess geografiska utbredning. Förbundet ska så långt som möjligt tillhandahålla underlag till aktörer som arbetar med åtgärder som kan påverka kustvattnets kvalitet samt att med information påverka olika aktörer i en positiv riktning. Medlemmar i Svealands Kustvattenvårdsförbund Kommuner i Stockholms län: Botkyrka Danderyd Haninge Lidingö Nacka Norrtälje Nynäshamn Sollentuna Solna Stockholm Södertälje Tyresö Täby Vaxholm Värmdö Österåker Kommuner i Uppsala län: Tierp Älvkarleby Östhammar Kommuner i Södermanlands län: Trosa Nyköping Oxelösund Landsting: Stockholms läns Uppsala läns Länsstyrelser: Stockholms Södermanlands (Uppsala genom samverkansavtal) Företag, intresse- och ideella föreningar: Försvarsmakten Forsmarks Kraftgrupp AB SITA AB (Koviks Återvinningsanläggning) Nynäs Refining AB Studsvik SSAB - Oxelösund AB Söderenergi AB Stockholms Hamnar AB Silja Line Birka Cruises Eckerö-linjen Käppalaförbundet Stockholm vatten SYVAB SIKO (Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation) Svenska Båtunionen Stockholms läns Fiskevattenägareförbund Mälarens Vattenvårdsförbund Stockholms Marina Forskningscentrum Naturhistoriska Riksmuseet Svensk Kärnbränslehantering AB Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Skärgårdsstiftelsen Tyresåsamarbetet Svealands kustvattenvårdsförbund Box Stockholm