Bilden på framsidan: Oxdjupet, den enda djupa förbindelsen mellan inner- och mellanskärgården. Oxdjupet har sedan slutet av 1800-talet rensats i

Transkript

1

2 Bilden på framsidan: Oxdjupet, den enda djupa förbindelsen mellan inner- och mellanskärgården. Oxdjupet har sedan slutet av 18-talet rensats i flera omgångar, senast 195 då djupet ökades till nära 2 m.

3 RECIPIENTUNDERSÖKNINGAR I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD 28 I Österbygdens vattendomstols deldomar den 25 januari 1963 och 5 april 1966 i ansökningsmålet 74/1957 (aktbilagorna 485 s.2572 och 672 s.3324) åläggs Stockholms kommun att undersöka vattenbeskaffenheten i Stockholms skärgård. Recipientkontrollen har under 28, reviderats och nedskärningar har gjorts, i stort följs det program som upprättades 1982 och reviderades 1985, 1986, 1989, 1991, 1999, 24 och 26. Provtagningarna utförs enligt överenskommelse mellan Nacka, Stockholms, Vaxholms och Värmdö kommuner samt Käppalaförbundet, Roslagsvatten AB samt Fortifikationsverket, Fastighetsgruppen, Rindö, (f.d. Stockholms kustartilleriförsvar). I redovisningen ingår 8 lokaler som inte tillhör det samordnade recipientkontrollprogrammet, därav 5 lokaler i den södra delen av skärgården som provtas efter överenskommelse med Nacka och Värmdö kommuner samt en punkt i innerskärgården som provtas för Roslagsvatten AB. 28 års undersökningar omfattade kemisk/fysikaliska parametrar och klorofyll a i det fria vattnet, planktonalger och bottenfauna. Vattenprovtagningens omfattning framgår av tabell i inledningen till punktsammanställningen. Prover har under året tagits vid tre s.k. fiskarepunkter av fastboende eller liknande ca 1 gång per vecka under den isfria perioden. Fiskarepunkten Trälhavet har utgått efter 25. Förutom mätningar av siktdjup och temperatur, togs prover för analys av salinitet, totalfosfor, totalkväve och klorofyll a. Övrig provtagning och samtliga analyser har gjorts av personal från Eurofins Environment Sweden AB, Ackrediteringsnummer 1125 Anders Stehn, Eurofins Environment Sweden AB, har ansvarat för bestämning och rapportering av plankton och bottenfauna. Under året har Stockholm Vattens analysvärden från , som tidigare förelåg som tryckta rapporter, överförts till digitalt format av Institutionen för Systemekologi med stöd av Naturvårdsverket, Svealands kustvattenvårdsförbund och Stockholm Vatten. Christer Lännergren Berit Eriksson

4 Provtagningspunkter 28 Snittprovtagningar (månadsvisa provtagningar) och fiskarepunkter (veckovisa provtagningar av ytvattnet) ingår i det samordnade recipientkontrollprogrammet med undantag av Askrikefjärden, som lagts till av Stockholm Vatten, och Hammarby Sjö som ingår i den allmänna miljöövervakningen i Stockholm. Uppdrag omfattar Kyrkfjärden, som provtas för Österåkers kommun, och punkterna i den södra delen av skärgården som provtas för Värmdö och Nacka kommuner. Provtagningspunkternas positioner (Lat/Long) finns i inledningen till punktsammanställningen.

5 INNEHÅLL, Text- och figurdel Sammanfattning Allmänna uppgifter om förhållandena under året 1 Vädersituationen 1 Nivåer 2 Utflödet från Mälaren 2 Belastningsförhållanden 2 Tillståndet i skärgården 4 Temperatur och salinitet 4 Skiktning 4 Den inåtgående strömmen 4 Syre 5 Totalfosfor och totalkväve 6 Oorganiskt fosfor och kväve, kisel 7 Klorofyll a och siktdjup 8 Bakterier 9 Södra delen av skärgården 9 Statusbedömning 11 Tabeller 1. Utflödet från Mälaren, halter av totalkväve och totalfosfor 2. Uttransport av fosfor och kväve från Mälaren 3. Utsläpp av fosfor och kväve från Käppala och Stockholm Vattens reningsverk 4. Utsläpp av syreförbrukande ämnen från Käppala och Stockholm Vattens reningsverk 5. Utsläpp av fosfor, kväve och syreförbrukande ämnen från övriga reningsverk Figurer 1-6 Temperaturer, nivåer, Mälarens utflöde 7-12 Reningsverkens utsläpp Temperatur, salinitet, inåtgående strömmen Syre Totalfosfor och totalkväve Oorganiskt fosfor och kväve, kisel Klorofyll a och siktdjup 52 Bakterier Södra delen av skärgården Bilagor (separata innehållsförteckningar) 1. Plankton 2. Bottenfauna 3. Datasammanställning

6 Sammanfattning Lufttemperaturen var högre än normalt i början och slutet av året, i januari och februari med temperaturöverskott av ca 6 o C, och 28 var det varmaste året sedan det samordnade recipientkontrollprogrammet började. Nederbörden var större än vanligt och utflödet från Mälaren var stort, 5 9 mot i genomsnitt 4 8 Mm 3. Vårfloden uteblev dock och flödet under maj var mycket litet. Halten av totalfosfor i Mälarens utflöde, 25 µg/l, var något lägre än 27. Halten av totalkväve var oförändrad, 61 µg/l. Innehållet av oorganiskt fosfor var litet i början av sommaren, oorganiskt kväve var uttömt i juni-juli. Den totala uttransporten var något större än 27, 145 ton fosfor och 3 6 ton kväve. Den stora nederbörden medförde större utsläpp från avloppsreningsverken än de närmast föregående åren - från Käppala, Bromma och Henriksdal 28 ton fosfor och 1 8 ton kväve och från de mindre reningsverken 2 ton fosfor och 14 ton kväve. De sammanlagda utsläppen av fosfor och kväve från Mälaren och reningsverken uppgick till 17 resp 5 5 ton, därav ca 15 resp 3 % från reningsverken. Reningsverkens andel var större under sommaren, 7-9 % av totalhalterna och i juni-juli nära 1 % av oorganiskt fosfor och kväve. Syrehalterna i innerskärgårdens bottenvatten var låga 28, i september bland de lägsta som registrerats. Ett tidigt vattenutbyte förhindrade fortsatt minskning och svavelväte påträffades bara i Stora Värtan. Syrehalterna var normala i mellanskärgården med undantag av Kanholmsfjärden där syret var förbrukat redan 27. Bottenvattnet innehöll höga halter av svavelväte i början av 28 men syrsattes genom ett vattenutbyte under sommaren. Ytvattnets innehåll av totalfosfor och totalkväve har sedan början av 199-talet minskat med 1-3 % i innerskärgården. Fosfor har minskat även i mellanskärgården, medan kvävehalterna har ökat. Under senare år har kväveinnehållet allmänt ökat och ökningen fortsatte 28. Fosforhalterna var oförändrade. Innehållet av oorganiskt fosfor och kväve var litet 28, fosfor var under sommaren uttömt i större delen av skärgården, kväve från Sollenkroka och utåt, tillfälligtvis även i yttre delen av innerskärgården. Kväve var mot slutet av sommaren främsta begränsande ämne i Kanholmsfjärden och vid NV Eknö. Klorofyllhalterna var höga vid de innersta lokalerna och lägre än vanligt i delar av mellanskärgården. Siktdjupet försämrades i innerskärgården och Trälhavet men var oförändrat eller något större i mellanskärgården. Sedan 23 har det genomsnittliga siktdjupet under sommaren minskat med drygt 1 m vid Slussen och Blockhusudden och över 2 m i Solöfjärden. Bakterietal som innebär otjänlig badvattenkvalitet förekom vid Slussen i juli och tjänlig med anmärkning vid både Slussen och Blockhusudden under första delen av året. Vid övriga lokaler var badvattenkvaliteten tjänlig vid samtliga provtagningar. Kvävehalterna ökade i ytvattnet även i den södra delen av skärgården, fosforhalterna var oförändrade. Syreförhållandena var goda i Baggensfjärden efter låga halter 27. Farstavikens och Lännerstasundets bottenvatten innehöll syre i början av året som därefter förbrukades och ersattes av svavelväte. Klorofyllhalterna visade inga stora förändringar och inte heller siktdjupet med undantag av Baggensfjärden med anmärkningsvärt litet siktdjup i både juli och augusti. Vårblomningen kom igång tidigt och pågick in i juni. Ovanligt mycket små guldalger påträffades under större delen av säsongen. Andelen kvävefixerande cyanobakterier fortsätter att minska och antalet potentiellt toxiska plankton var litet. Den ekologiska statusklassningen ger nästan en statusklass bättre resultat baserat på enbart planktonanalys än på enbart klorofyll. Den sammanvägda statusen (klorofyll + planktonbiovolym) har sakta stigit i Stockholms inre skärgård, från Otillfredsställande till Måttlig 28. I den södra delen, där planktonresultat bara finns från 26, har statusen minskat något och var 28 fortfarande Måttlig.. Bottenlevande djur hittades vid alla stationer i Stockholms skärgård utom Stora Värtan 1 m. Andelen sannolikt döda bottnar var låg, ca 4%. Statusen i innerskärgården, Otillfredsställande till Måttlig, tycks långsamt förbättras, vilket bl.a. sammanfaller med förekomsten av Marenzelleria, en invasiv havsborstmask. I Trälhavet har statusen minskat från God till Måttlig, bl.a. beroende på att vitmärlor, Monoporeia, försvunnit. I den södra delen av skärgården fanns livlösa bottnar bara i Farstaviken. Vid övriga lokaler i den södra delen har statusen ökat från Otillfredsställande kring år 2 till God, till stor del pga vitmärlans variationer.

7 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 1 RECIPIENTUNDERSÖKNINGAR I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD 28 Allmänna uppgifter om förhållandena under året Vädersituationen 28 inleddes med höga temperaturer i januari och februari, 6, resp 5,9 o C över det normala. Temperaturen var högre än vanligt även i mars-juli med överskott varierande mellan ca 1 och 3 o C. Efter låga temperaturer i augusti och september, blev resten av året på nytt varmare än normalt, i december med ett överskott av 2,5 o C. Sammantaget blev 28 det varmaste året hittills. Det genomsnittliga temperaturöverskottet var 1,88 o C, mot 1,85 o C år 2 som varit det näst varmaste året (Fig 1 A). Den sammanlagda nederbördsmängden var stor, 634 mm i Stockholm och 766 mm i Örebro i den västra delen av Mälarens avrinningsområde i båda fallen ca 2 % större än normalvärdena (Fig 1 B). Maj var en relativt torr månad i Stockholm. Stora regnmängder kom vid båda lokalerna i augusti, som också var solfattigare än vanligt (Fig 1 C). Månadsvisa uppgifter om ytvattentemperaturer har tidigare lämnats av SMHI med långa serier för Landsort, några år istället Revengegrundet eller Söderarm/Tjärven. Sådana data levereras inte längre för någon station nära Stockholm. De temperaturmätningar som görs i recipientkontrollen är alltför spridda för att vara användbara som statistiskt underlag. Uppgifter om ytvattentemperaturer och avvikelser, som tidigare ingick i denna sammanställning, utgår därför. Meteorologiska uppgifter från SMHI för Stockholm och Örebro. Lufttemperatur Nederbörd (mm) Stockholm Nederbörd (mm) Örebro Solskenstimmar Månad 28 Normal 28 Normal 28 Normal 28 Normal Januari 2,2-2, Februari 2,9-3, Mars 1,7, April 7,4 4, Maj 12, 1, Juni 16,5 15, Juli 18,8 17, Augusti 16, 16, September 11,4 11, Oktober 8,4 7, November 3,3 2, December 1,5-1, Normalvärden avser perioden

8 2 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 Nivåer Vattenståndet i Saltsjön var högt i mars och i månadsskiftet november-december, mer än 4 m över slusströskeln (+,16 i RH). Medelvattenståndet under året, +3,6 m, var något högre än normalmedelvattenståndet, +3,49 m.(figur till höger och Fig 2 A). Dagliga vattenståndsvariationer över 2 cm förekom bara tre gånger under året, i januari, mars och december - den största, 41 cm, i januari (Fig 2 B). Genomsnittet var 5 cm som de flesta år. J F M A M J J A S O N D Mälarens vattenstånd minskade från som mest +4,33 i februari till +3,99 i början av augusti (Fig 2 C). Stora nederbördsmängder i augusti gjorde att vattenståndet under månaden steg med ca 2 cm. Det högsta vattenståndet under året, 4,42 m, inträffade i slutet av december (Fig 2 D). Skillnaden mellan Mälarens och Saltsjöns vattenstånd var som minst 16 cm, i början av mars. När Mälarens nivå ökade i augusti, öppnades utskoven, vilket annars är relativt ovanligt under sommaren, och samtliga utskov var stängda bara knappt 2,5 månader - i juni, juli och början av augusti. 4,4 4,2 4, 3,8 3,6 3,4 3,2 3, 2, Medelvärden Normalmedelvattenstånd Vattenstånd, meter (RH), i Saltsjön och 28. Riksbron Stallkanalen KarlJohan, Avtappningskanalen KarlJohan-slussen J F M A M J J A S O N D Skanstull kulvert Mälarens utskov. Mörka staplar visar när utskoven är stängda, Riksbron även delvis stängd (kortare staplar). Utflödet från Mälaren Det genomsnittliga utflödet från Mälaren har sedan 1968 varit 4 76 Mm 3, eller 15 m 3 per sekund. 28 var utflödet betydligt större, 5 89 Mm 3, beroende både på stora vinterflöden och stora flöden under hösten. Vårfloden uteblev däremot helt majflödet var ett av de lägsta som registrerats och flödena var små även i juni och juli (Fig 3, Tab 1). En bidragande orsak till de små flödena under början av sommaren är de nya dammluckorna under Riksbron och i Stallkanalen tidigare beräknades läckflödet med stängda luckor utan tätning till ca 12 Mm 3 /d men har nu reducerats till 3 Mm 3 /d. Belastningsförhållanden Mälaren Fosfor- och kvävehalterna var höga i samband med stora flöden från Mälaren omkring år 2. De har därefter minskat totalfosforhalten var 28 i genomsnitt 25 µg/l, något lägre än 27. Halten av totalkväve var oförändrad, 61 µg/l (Fig 4 A, Tab 2). Fosforhalterna var anmärkningsvärt låga under hösten, då de normalt ökar pga höstomblandningen i Mälaren (Fig 6). Något uppenbart samband med förhållandena inne i Mälaren kan inte påvisas. Den oorganiska andelen av totalhalterna är liten i Mälarens utflöde under vegetationsperioden, <1 % mot ca 4-8 % under vintern. Fosfatfosforhalterna var låga främst i maj och juni. Minskningen av utflödets innehåll av oorganiskt kväve efter överföringen av Brommaverkets utsläpp till Saltsjön är

9 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 3 tydlig och nitrit+nitratkvävehalterna har, med undantag av åren med stora flöden kring 2, varit låga under sommaren (Fig 5). 28 var innehållet uttömt i juni-juli, halterna ökade sedan i augusti när utflödet blev större (Fig 6). Den totala uttransporten uppgick till 145 ton fosfor, därav 79 ton som fosfatfosfor, och 3615 ton kväve, därav 5 ton ammoniumkväve och 114 ton nitrit+nitratkväve, i båda fallen en ökning från 27 som främst berodde på större flöden (Fig 4 C). N:P-kvoten mellan totalhalterna har ökat från 24, från 19:1 till 25:1 (Fig 4 D). Kvoten mellan de oorganiska fraktionerna är osäker pga halter nära detektionsgränsen, men var i genomsnitt ca 15:1 vilket innebär att kväve förekom i överskott i förhållande till växtlighetens behov av de två näringsämnena. Reningsverken Den stora nederbörden 28 medförde att utgående flöden från reningsverken blev större än de närmast föregående åren, från Stockholm Vatten (Bromma + Henriksdal) 143 Mm 3 och från Käppala 57 Mm 3, vilket kan jämföras med 12 resp 44 Mm 3 år 22 då nederbörden uppgick till bara 488 mm. Halterna av fosfor och kväve i det renade avloppsvattnet har varit relativt konstanta sedan år 2, fosfor från Stockholm Vatten och Käppala i genomsnitt,13 resp,2 mg/l, kväve 9,2 resp 8,8 mg/l (Fig 7). Förändringar av utsläppta mängder har därför i huvudsak berott på flödena, men pga en något lägre fosforhalt i de samlade utsläppen från Stockholm Vatten 28 än 27 (,11 mot,15 mg/l) blev mängden mindre, 16 mot 19,5 ton. De sammanlagda utsläppen från Stockholm Vatten och Käppala uppgick till 28 ton fosfor och 1 8 ton kväve (Fig 8, Tab 3). Oorganiskt fosfor (fosfatfosfor) utgjorde ungefär 5 % och oorganiskt kväve (ammoniumkväve + nitrit+nitratkväve) knappt 9 % av totalmängderna. Koncentrationerna av fosfatfosfor i det renade avloppsvattnet från Bromma är anmärkningsvärt låga. 28 var medelvärdet 28 µg/l, mot 53µg/L från Henriksdal och 12 µg/l från Käppala. Halterna av oorganiskt kväve i det renade avloppsvattnet från de tre verken var däremot ganska lika, 6-8 mg/l (Fig 9). Utsläppen av syreförbrukande ämnen som BOD 7 uppgick till sammanlagt 53 ton, ungefär 15 % av den totala syreförbrukningen, 3 38 ton, som till största delen orsakas av oxiderbart kväve, dvs summan organiskt kväve och ammoniumkväve, sk Kjeldahl-kväve (Fig 8, Tab 4). Under 28 bräddades ca 88 m 3 delvis renat avloppsvatten från Henriksdal via det gamla utloppet och ca 9 m 3 orenat avloppsvatten till Danvikskanalen. Bräddningarna medförde ett utsläpp utöver det som angivits av ca 3,5 ton fosfor, 31 ton kväve och 1 ton BOD 7. De mindre avloppsreningsverken Hemmesta, Blynäs, Margretelund och Djurö i den centrala delen av skärgården och Tjustvik vid Baggensfjärden släppte 28 ut 14 ton kväve, 2 ton fosfor och 42 ton syreförbrukande ämnen som BOD 7 (Tab 5), vilket för samtliga ämnen motsvarar 7-8 % av de tre stora reningsverkens utsläpp. Utsläppen har ökat sedan början av 2-talet, då de uppgick till ca 1,5 ton fosfor och 1 ton kväve (Fig 1). Sammanlagda bidrag från Mälaren och reningsverken Innerskärgården tillfördes sammanlagt 17 ton fosfor och 5 5 ton kväve från Mälarens utflöde och med utsläppen från avloppsreningsverken (Fig 11), därav ca 15 resp 3 % från reningsverken. I juni och juli, då utflödet från Mälaren var litet, var reningsverkens bidrag betydligt större, 7-9 %. Under vegetationsperioden innehåller Mälarvattnet låga halter av växttillgängligt fosfor och kväve. Beräknat för hela året kom ca 4 % av fosfatfosforn och ca 7 % av det oorganiska kvävet (nitrit+nitratkväve och ammoniumkväve) från reningsverken. I juni-juli uppgick reningsverkens bidrag till nära 1 % (Fig 12).

10 4 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 Tillståndet i skärgården Temperatur och salinitet Temperatur och salinitet i ytvattnet Temperaturen i innerskärgårdens ytvatten varierade mellan ca 2 o C i början av februari och 18 o C i månadsskiftet juli-augusti. Högre temperaturer, strax över 2 o C, registrerades i mellanskärgården vid Nyvarp och NV Eknö (Fig 13), och den högsta, 22,8 o C, i Kyrkfjärden. Saliniteten var låg i början av året, vid Slussen,2 PSU. Den högsta saliniteten sammanföll med små utflöden från Mälaren i juni-juli och nådde som mest 3,1 PSU i slutet av juli. Saliniteten var genomgående >4,5 PSU i Kanholmsfjärden och >5 PSU vid NV Eknö (Fig 13). Temperatur och salinitet i bottenvattnet Bottenvattnets temperatur har visat en tydlig ökning i innerskärgården sedan slutet av 198-talet. Vid Slussen registrerades 28 den högsta temperaturen någonsin, 11,2 o C i slutet av oktober och i Solöfjärden den näst högsta, 9,8 o C, efter 1,6 o C i oktober 27. Temperaturökningen har inte varit lika tydlig i mellanskärgården och vid NV Eknö har temperaturen istället minskat (Fig 14). Temperaturen på 1 m djup i Kanholmsfjärden har de senaste 2 åren ökat med ungefär 1 o C vilket sannolikt har samband med ökningen i öppna Östersjön, på 1 m djup 12 vid Landsort från knappt 4 o C 199 till 5,5 o C 28 (Fig 15). Salinitet (PSU) Saliniteten på 1 m djup vid Landsort och på 1 m djup i Kanholmsfjärden (röda punkter). Skiktning Saliniteten i bottenvattnet, både i inner- och mellanskärgården, minskade kraftigt från början av 198-talet till slutet av 199-talet och har därefter ökat något men är fortfarande,5-1 PSU lägre än i början av 198-talet (Fig 14). Stora förändringar av saliniteten har skett även i öppna Östersjön som dock inte sammanfaller med förändringarna i skärgårdens bottenvatten annat än i Kanholmsfjärden, där saliniteten på 1 m djup nära följt saliniteten på 8 och 1 m djup vid Landsort men varit ca 2 PSU lägre (Fig 15). Skiktningen var svag under en stor del av 27, vilket medförde höga halter av fosfor och kväve ytvattnet i den inre delen av innerskärgården. Svag skiktning uppträdde även i början av 28. I månadsskiftet juni-juli var skiktningen ännu svagare än 27 och ungefär lika svag månadsskifte juli-augusti. De stora flödena från Mälaren i augusti och under hösten medförde en förstärkning av skiktningen som därefter var starkare än vanligt (Fig 16). Avloppsvattnet var vid Blockhusudden väl inlagrat under ytvattnet större delen av 28. Uppträngning förekom främst i början av året med totalkvävehalter mellan 7 och 8 µg/l vid ytan. Någon tydlig effekt av den svaga skiktningen i juli-augusti kunde inte ses. Under senare delen av året var halterna låga vid ytan som en effekt av den starka skiktningen och den uppträngning, som vanligen förekommer under hösten, uteblev 28 (Fig 17). Avloppsvattenströmmen var upplöst vid Koviksudde centralt i innerskärgården och förhöjda kvävehalter var begränsade till ytvattnet (Fig 17). Den inåtgående strömmen Oxdjupet är den enda förbindelsen mellan inner- och mellanskärgården som är tillräckligt djup (ca 2 m) för den inåtgående strömmen, som närmast kommer från Trälhavet. Jämförelser mellan densiteten i den inåtgående strömmen på 18 m djup i Oxdjupet och på 16-3 m djup i Trälhavet tyder på att strömmen i allmänhet rekryteras från det djupintervallet, men densiteten i den inåtgående strömmen är ibland både högre och lägre, vilket innebär att vattnet härrör från djup >3 m resp <16 m påfallande låg täthet förekom vid två tillfällen 27 (Fig 18 A).

11 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 5 Jämförelser mellan densiteten i den inåtgående strömmen och i Solöfjärden, den första fjärden innanför Oxdjupet, ger en antydan om inlagringsdjupet i innerskärgården. 28 var densiteten i den inåtgående strömmen jämförelsevis låg och en djup inlagring tycks bara ha förekommit i månadsskiftet junijuli och vid den sista provtagningen i slutet av oktober (Fig 18 D). Syre Syreinnehållet i ytvattnet brukar överstiga 1 % mättnad under vårblomningen (Fig 19). Undermättnad är vanlig under sommar och höst. 28 påträffades inte uttalad undermättnad i Segelleden vid något tillfälle, inte heller vid de allra innersta lokalerna där de lägsta mättnadsvärdena vanligen registreras under hösten i samband med försvagad siktning och uppträngning av djupvatten 28 förhindrades detta av den starka skiktningen. Övermättnaden vid de inre lokalerna är begränsad till djup över ca 1 m. På större djup har har mättnaden vid Blockhudden varit <5 % under sensommar och höst. Överföringen av Brommaverkets utsläpp till Saltsjön medförde en försämring av syresituationen med <2 % mättnad i en stor del av vattenmassan, framförallt på djupet för avloppsvattenströmmen Under senare år har förhållandena förbättrats och <2 % mättnad har bara förekommit på de allra största djupen (Fig 2). I ett längre tidsperspektiv är förändringarna till det bättre påtagliga i avloppsvattenströmmen, medan halterna i bottenvattnet vid Blockhusudden varit relativt låga de senaste åren och 28 som lägst ca 1 mg/l (Fig 21). Syreförhållandena i avloppsvattenströmmen har förbättrats också vid andra lokaler i Segelleden Slussen, Halvkakssundet och Koviksudde med de högsta halterna år 22 (Fig 22). Syreförhållandena på de största djupen tycks huvudsakligen bestämmas av omsättningen av innerskärgårdens bottenvatten som är beroende av Mälarens utflöde, främst under våren innan stagnationsperioden börjar. Vårfloden uteblev både 27 och 28 och syrehalterna var båda åren låga i bottenvattnet. I slutet av september 28 var halterna vid några lokaler i innerskärgården bland de lägsta som registrerats, men ett tidigt utbyte av bottenvattnet pga det stora utflödet från Mälaren under hösten förhindrade en fortsatt minskning av syreinnehållet och total syrebrist förekom inte i Segelleden. Svavelväte påträffades i innerskärgården bara vid Blomskär i Stora Värtan, där svavelväte normalt förekommer under hösten. Svavelväte är relativt vanligt under hösten även i Vaxholmsfjärdarnas bottenvatten, men påträffades inte 28 (Fig 23 A). Syrehalterna var normala i bottenvattnet i den inre delen av mellanskärgården. Halten var låg vid NV Eknö i juni-juli. Svavelväte förekom i Kanholmsfjärdens bottenvatten i början av året (Fig 23 B) Syre, ton Trots de små flödena från Mälaren under våren, var syreminskningshastigheten i Halvkakssundets bottenvatten inte anmärkningsvärt hög, 6 µg/l/d, mot ett genomsnitt av 59 µg/l/d. I Solöfjärden var syreminskningshastigheten betydligt lägre än genomsnittet, 49 mot 6 µg/l/d (Fig 24). Syreinnehållet i innerskärgårdens vattenmassa varierar under året, delvis beroende på att vattnets syreförhållande förmåga minskar med ökande temperatur. Den totala mängden minskade med ca 6 ton från april till september-oktober och mängden i bottenvattnet, under 2 m djup, med ca 3 ton - minskningen i ytvattnet och i bottenvattnet var alltså ungefär lika stor. Den minsta mängden som registrerats i bottenvattnet under året har minskat, från 2 6 ton till 1 7 ton 28. Syreförhållandena i Kanholmsfjärdens bottenvatten försämrades kraftigt efter inflöde av tungt vatten i slutet av 26. Syret var förbrukat i början av 27 och svavelvätehalterna var höga till mitten av 28 då ett nytt inflöde av tungt vatten i juni gjorde att bottenvattnet kortvarigt var syrsatt varefter låga halter av svavelväte förekom i slutet av året. Fosforhalterna var höga i början av 28 och sjönk efter vattenutbytet i juni (Fig 25). Totalt >2 m Syremängder i innerskärgårdens vattenmassa, totalt och på djup >2 m.

12 6 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 Totalfosfor och totalkväve Fosfor- och kvävebelastningen på innerskärgården har genomgått stora förändringar sedan slutet av 196-talet: införandet av kemisk rening omkring 197 som framförallt medförde en kraftig minskning av fosforhalterna, överföringen av Brommaverket utsläpp till Saltsjön 1989 som orsakade en ökning av kvävehalterna, och införandet av kväverening i mitten av 199-talet som har medfört lägre fosforhalter och en kraftig minskning av kvävehalterna (Fig 26). 3 Totalfosfor, µg/l 15 Totalkväve, µg/l Hammarby Sjö Slussen Blockhusudden Halvkakssundet Koviksudde Solöfjärden Oxdjupet Trälhavet Nyvarp Sollenkroka Kanholmsfjärden NV Eknö L Värtan S Värtan Kyrkfjärden Torsbyfjärden S Vaxholmsfjärden N Vaxholmsfjärden SO Österskär Ikorn Lännerstasundet Baggensfjärden Farstaviken Ägnöfjärden Koncentrationer av totalfosfor och totalkväve i ytvattnet vid Koviksudde Kväve Fosfor Förändring (%) av ytvattnets innehåll av totalkväve och totalfosfor från till 26-8, medelvärden slutet av maj mitten av september. Halterna i ytvattnet av både totalfosfor och totalkväve visar en tydlig gradient från de inre till de yttre lokalerna, 28 med medianvärden från knappt 3 till 15 µg/l totalfosfor och 7 till 3 µg/l totalkväve (Fig 27 A). Förändringarna av fosforhalterna i de olika delarna av skärgården har varit likartade, med en successiv minskning från början av 198-talet till 27 och låga halter 28 (Fig 27 B). Kvävehalterna var i stort sett oförändrade fram till införandet av kväverening som orsakade en markant minskning både i inner- och mellanskärgården, tydligast i den yttre delen av innerskärgården. 28 var halterna något högre än tidigare (Fig 27 B), och halterna har allmänt ökat under senare år (Fig 26). Den totala fosformängden i innerskärgårdens vattenmassa ökade under sommar och höst med 36 ton, mindre än medelvärdet för perioden som är 42 ton - åren 2 och 23 var ökningen större än 5 ton. Kväveinnehållet i innerskärgården har de flesta år minskat under våren och början av sommaren och sedan ökat ungefär lika mycket till den sista provtagningen i oktober-november. Det genomsnittliga innehållet har blivit något större sedan 23-25, 94 ton mot ca 77 ton (Fig 28). Förändringarna under året av mängden totalkväve i bottenvattnet har varit små. Fosformängderna varierar kraftigt och ungefär hälften av den totala ökningen under sommar och höst har orsakats av ökningen på djup >2 m. Fosforhalterna har varit höga på de största djupen - på 5 m djup i Halvkakssundet som mest nära 4 µg/l. De högsta halterna förekom men var på nytt höga vid Slussen och Blockhusudden 28. Även kvävehalterna var höga i början av 199-talet och har sedan minskat. I motsats till fosfor har de högsta kvävehalterna inte påträffats vid lokalerna med störst vattendjup utan vid lokalerna närmast Stockholm (Fig 29 A och B). Bottenvattnets innehåll av fosfor och kväve påverkar ytvattnet genom en ständig, begränsad uppblandning. I de allra innersta delarna av innerskärgården blir påverkan stor genom att den inåtgående strömmen tvingas upp mot ytan. Tillsammans med avloppsreningsverkens utsläpp, som alltid till en

13 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 7 del blandas in i ytvattnet, orsakar detta en kraftig ökning av fosfor- och kvävehalterna vid de inre lokalerna (Fig 3). Halterna av totalfosfor och totalkväve i ytvattnet vid Ikorn i södra delen av Furusundsleden har de senaste ca 1 åren varit lägre än tidigare. Kvävehalterna har minskat något också i Kanholmsfjärden och vid NV Eknö medan fosforhalterna varit i stort sett oförändrade sedan början av 198-talet. Efter 25 har kvävehalterna vid alla tre lokalerna åter ökat (Fig 31) och kvävehalten har ökat på djupet för den inåtgående strömmen i Oxdjupet där också fosforhalterna tidvis varit höga de senaste åren (Fig 32). Kvävehalterna var relativt höga 28 även vid fiskarepunkterna Växlet i norra delen av Furusundsleden och vid Åkerviksudde på västra sidan av Kanholmsfjärden. Fosforhalterna avvek däremot inte från de närmast föregående åren (Fig 33). Någon motsvarande förändring av kvävehalten kan inte ses vid Landsort i öppna Östersjön. Tidsserien för totalfosfor vid Landsort ger intryck av halterna har ökat, särskilt efter 199, men det beror snarare på när och hur ofta proverna har tagits (Fig 31). Totalfosforhalten i Kanholmsfjärdens bottenvatten var hög i början av året samtidigt med låga syrehalter, i slutet av maj 6 µg/l vilket är den högsta halt som någonsin registrerats med undantag av ett sannolikt felaktigt värde från 1975 (Fig 34, se också figur 25). DIN /µg/l) Oorganiskt fosfor och kväve, kisel Utbyggnaden av avloppsreningsverken har orsakat ännu större förändringar av de oorganiska fraktionerna av fosfor och kväve än av totalhalterna. När kemisk fällning infördes ca 197 minskade fosfathalterna kraftigt och produktionen i innerskärgården övergick från att vara kvävebegränsad till att vara begränsad pga fosforbrist. Oorganiskt kväve förelåg i stort överskott och transporterades med den utgående strömmen till mellanskärgården, där fosfor särskilt i början av vegetationsperioden normalt förekommer i överskott. När kväverening infördes vid de tre stora avloppsreningsverken i mitten av 199-talet, minskade halterna av oorganiskt kväve. Halterna har efter 24 minskat ytterligare i inneroch mellanskärgården ut till Sollenkroka pga lägre halter i Mälarens utflöde och halterna är nu på en nivå där oorganiskt kväve och fosfor i de yttre delarna av innerskärgården tidvis befinner sig i nära balans (Fig 35). Ytvattnets innehåll av både oorganiskt fosfor och oorganiskt kväve var 28 litet i hela transekten Slussen NV Eknö (Fig 37). Fosforinnehållet var under sommaren (slutet av maj mitten av september) uttömt från Koviksudde till Sollenkroka, under en kortare period ända inne vid Slussen. Som de flesta år ökade halterna vid de yttersta lokalerna - Kanholmsfjärden och NV Eknö. Kväve visade en liknande fördelning men utan ökning i den yttre delen av mellanskärgården. Låga halter påträffades under vegetationsperioden tillfälligtvis i Solöfjärden och innehållet var genomgående uttömt från Sollenkroka och utåt (Fig 38). Ökningen av fosforhalterna vid de yttersta lokalerna inträffade under senare delen av vegetationsperioden. Eftersom kvävehalterna inte visade någon motsvarande ökning, tyder de kemiska analyserna på kväve som bristämne under sensommar och tidig höst. Detta har blivit vanligare efter införandet av kväverening, men förekom även tidigare (Fig 39). Transporten av oorganiskt kväve från innerskärgården till mellanskärgården med det utströmmande vattnet genom Oxdjupet 3 har praktiskt taget upphört under senare år. Efter 23 har halterna under vegetationsperiod i allmänhet varit <2 µg/l mot µg/l i början av 199-talet. 28 var halterna i juni-juli <1 1 µg/l. Halterna av oorganiskt fosfor har oförändrat legat nära detektionsgränsen (Fig 4 A) Halter av oorganiskt kväve på och 4 m djup i Oxdjupet i slutet av majmitten av september Halterna av oorganiskt fosfor på djupet för den inåtgående strömmen i Oxdjupet var höga men har därefter legat på samma nivå som tidigare. Oorganiskt kväve har minskat kraftigt, från i genomsnitt ca 14 µg/l i början av 199-talet till knappt 7 µg/l efter 24 (Fig 4 B).

14 8 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 Kisel Innehållet av kisel i en form som är tillgänglig för planktonalgerna (molybdatreaktivt kisel) minskar i samband med vårblomningen, som till stor del utgörs av kiselalger, och de lägsta halterna har vanligen påträffats i maj. Införandet av kväverening kunde ha antagits medföra högre kiselhalter, eftersom upptaget av kisel ofta begränsas av tillgången på kväve och fosfor. Någon sådan effekt kan inte ses - kiselhalterna har tidvis varit blivit högre men sannolikt pga högre halter i utflödet från Mälaren (Fig 41). Det är ovanligt att halterna når under 2 µg/l. Så låga halter registrerades varken 26 eller 27 men förekom i maj 28 vid Nyvarp, Sollenkroka och i Kanholmsfjärden (Figur 38). Klorofyll a och siktdjup Vegetationsperioden brukar börja i mars och är avslutad i november. Klorofyllhalterna är högst under vårblomningen som under 199- och 2-talet vanligen har kulminerat i april-maj. 28 erhölls de högsta klorofyllhalterna vid Växlet redan i början av mars (Fig 42 och 43). De klorofyllprover, som tas vid fiskarepunkterna visar att vårblomningen under 198-talet kom ungefär en månad senare. Den förändrade tidpunkten för vårblomningen framgår mindre klart av snittproverna, dvs de månadsvisa proverna som tas med Stockholms Vattens (nu Eurofins) provtagningsbåt. En skillnad, som framgår av de proverna, är att höga klorofyllhalter och låga siktdjupet under 197- och 198-talet registrerades i juni-juli, vilket inte har med vårblomningen att göra utan beror på att näringstillförseln då var tillräckligt stor för att upprätthålla en stor tillväxt av planktonalger under sommaren (Fig 44 och 45). Förändringen av tidpunkten för vårblomningen kan tolkas som en effekt av varmare klimat, men de klorofyllanalyser som gjorts av Mälarens utflöde i Norrström sedan 1975 (Fig 42) tyder snarare på att de kalla åren under 198-talet var ett undantag. Som framgår av klorofyllanalyserna från fiskarepunkterna (Fig 42), var halterna under vårblomningen betydligt högre vid Växlet och i Kanholmsfjärden under 198-talet än senare, medan en liknande minskning av halterna inte kan ses i Trälhavet. Samma mönster med höga halter under vårblomningen vid de yttre lokalerna under 198-talet kan ses i snittprovtagningarna. Efter 199 har halterna varit lägre och de högsta halterna har påträffats i innerskärgården (Fig 46). Slussen Blockhusudden Halvkakssundet L Värtan S Värtan Koviksudde Torsbyfjärden Solöfjärden S Vaxholmsfjärden N Vaxholmsfjärden Trälhavet SO Österskär Ikorn Nyvarp Sollenkroka Kanholmsfjärden NV Eknö Siktdjup (m) Klorofyll a (µg/l) Siktdjup och klorofyllhalter i slutet av maj-mitten av september, medelvärden för 5-årsperioderna och Den genomsnittliga klorofyllhalten under sommaren (slutet av maj-början av september) har vid Koviksudde, centralt i innerskärgården, minskat från ca 25 µg/l 197 till ca 1 µg/l efter 199 (Fig 47). Minskningen av halterna som den framställs i Fig 47 har varit oregelbunden, vilket delvis kan bero på brister i underlagsmaterialet klorofyllhalterna är vanligen mycket varierande och medelvärdena är osäkra, men det är förvånande att den kraftiga minskningen av fosforutsläppen från avloppsreningsverken i början av 197-talet inte hade en tydligare, omedelbar effekt på klorofyllhalterna som blev lägre först under 198-talet. Klorofyllhalterna visar en gradient från de inre till de yttre lokalerna, med den största minskningen vid övergången från inner- till mellanskärgården. Det generella mönstret förändrades inte 28, men klorofyllhalterna var anmärkningsvärt höga vid de innersta lokalerna och halten var hög i Solöfjärden (Fig 48). Sambandet mellan klorofyllhalter och siktdjup är inte särskilt tydligt och siktdjupet varierar i materialet från Koviksudde vid t.ex. 1 µg/l klorofyll mellan 2 och 5 meter. En övre gräns för siktdjupet kan dock med viss säkerhet fastställas - vid 2 µg/l klorofyll är siktdjupet som mest 3,5 m, vid 4 µg/l 2,5 meter osv (Fig 47).

15 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 9 Minskningen av klorofyllhalterna har åtföljts av ökat siktdjup vid de inre lokalerna och siktdjup <3 m har bara undantagsvis förekommit efter mitten av 199-talet (Fig 46). Vid Koviksudde har siktdjupet ökat från 1,5-2 m i början av 197-talet till 3,5-5 m efter mitten av 199-talet (Fig 47), vid Blockhusudden har siktdjupet ökat från ca 2 till 3-4 m och i Trälhavet från ca 2,5 till 4-5 m (Fig 49). Förändringarna varit mer otydliga i den yttre delen av mellanskärgården; i Kanholmsfjärden och vid NV Eknö har siktdjupet ökat med ca 1 meter. De senaste åren har siktdjupet i innerskärgården minskat, sedan 23 med drygt 1 m vid Slussen och Blockhusudden, över 2 m i Solöfjärden och drygt 1 m i Trälhavet och det genomsnittliga siktdjupet var 28 tillbaka på ungefär samma nivå som innan kvävereningen infördes vid de tre stora avloppsreningsverken. Försämringen av siktdjupet har varit tydlig även vid de s.k. sidolokalerna - Lilla och Stora Värtan, Askrikefjärden och Vaxholmsfjärdarna. Liknande förändringar har inte skett längre ut i skärgården, från Nyvarp och utåt vid Nyvarp och Sollenkroka har siktdjupet tvärtom ökat och det har varit oförändrat i Kanholmsfjärden och vid NV Eknö (Fig 5 A och B). Siktdjupen vid fiskarepunkterna visade samma förändringar som vid andra lokaler med mindre siktdjup än vanligt 28 vid Koviksudde i innerskärgården och i stort sett oförändrat siktdjup vid Åkerviksudde i Kanholmsfjärden. Fiskarepunkten Växlet ligger i norra delen av Furusundsleden. Inverkan av utflödet från innerskärgården torde vara obetydlig. 28 var siktdjupet jämförelsevis stort vår och höst och litet under sommaren (Fig 51). Bakterier Antalet bakterier (E.coli, från år 2 med Colilert ) bestäms sedan 1987 i prover från och 4 m djup i Stora Segelleden från Slussen till Trälhavet samt i Hammarby Sjö. Vid övriga lokaler i innerskärgården samt vid SO Österskär i Trälhavet tas proverna bara på m djup. Före 1987 togs prover på flera djup, vid de inre lokalerna på var 4:e meter ner till bottnen. Bakterietal >1/1 ml, dvs otjänlig badvattenkvalitet, registrerades 28 vid Slussen på m djup i början och slutet av juli. Bakterietal 1-1/1 ml, som innebär att badvattenkvaliteten är tjänlig med anmärkning, förekom vid Slussen i februari och juni, vid Blockhusudden i februari - juli. Badvattenkvaliteten i Hammarby Sjö var tjänlig med anmärkning vid alla provtagningar utom i slutet av juli. Vid övriga lokaler var bakterietalen genomgående <1/1 ml (Fig 52). Den södra delen av skärgården Provtagningarna i södra skärgården ingår inte i det samordnade recipientkontrollprogrammet, utan görs på uppdrag av Nacka och Värmdö kommuner både som miljöövervakning och som recipientkontroll för Tjustviks avloppsreningsverk med utsläpp till Baggensfjärden. Lännerstasundet står i förbindelse med Halvkakssundet genom Skurusundet och påverkas starkt av Mälarens utflöde och av utsläppen från avloppsreningsverken. Saliniteten i ytvattnet är lägre än vid de andra lokalerna i den södra delen av skärgården och ytvattnets kväveinnehåll är större trots lägre halter efter införandet av kväverening vid de tre stora avloppsreningsverken (Fig 53). Det största djupet är ca 27 m. Bottenvattnet är långa perioder stillastående pga en tröskel i Skurusundet på ca 1 m djup och en på bara 3 m i Baggensstäket, som är förbindelsen mot Baggensfjärden. Syrehalterna är låga under ca 1 m djup, på större djup är total syrebrist vanlig och svavelväte kan förekomma i höga halter. Syrebrist och svavelväte förekommer även i Farstaviken, som är ca 18 m djup och har en tröskel i sundet mot Baggensfjärden på ca 5 m. Låga syrehalter och ibland svavelväte uppträder även i Baggensfjärdens bottenvatten, som åtskiljs från Ägnöfjärden av en tröskel med ungefär 11 m djup. Låga syrehalter orsakar utlösning av fosfor från sedimenten. Fosforhalterna är tidvis höga i Lännerstasundets och Farstavikens bottenvatten mot slutet av året i närvaro av svavelväte vanligen 4-6 µg/l. Den högsta halten, ca 1 µg/l, påträffades i Farstaviken 1994 när svavelvätehalten var över 4 mg/l (Fig 54). En del av fosforn i bottenvattnet kommer upp till ytan, vilket är en bidragande faktor till högre fosforhalter i Lännerstasundet och Farstaviken än vid de andra lokalerna. Fosforhalten är lägst i Erstaviken. Högre halter i Ägnöfjärden beror troligen på påverkan av utflödet från Baggensfjärden. Kväve visar en

16 1 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 något annan fördelning - Farstaviken och Baggensfjärden har ungefär lika höga halter som är högre än i Erstaviken och Ägnöfjärden, skillnaden mellan Ägnöfjärden och Erstaviken är liten. Klorofyllhalterna är fördelade som kvävehalterna, med de högsta värdena i Lännerstasundet, ungefär lika höga i Baggensfjärden och Farstaviken och lägre i Erstaviken och Ägnöfjärden. Det större näringsinnehållet i Lännerstasundet medför ett mindre siktdjup än vid de andra lokalerna. Siktdjupet ökar sedan gradvis från Farstaviken till Baggensfjärden och Erstaviken och är störst i Ägnöfjärden. Siktdjupet sammanfaller alltså inte helt med näringsinnehållet och påverkas även av vattenfärg och grumling av andra partiklar än planktonalger. 28 var syreförhållandena goda i Baggensfjärden. Syreinnehållet minskade kraftigt under 27 men ökade sedan från nära till över 11 mg/l vid den första provtagningen 28 utan tydligt samband med ett större vattenutbyte (Fig 55 och 56). I Lännerstasundet kom ett stort inflöde av tungt och syrerikt vatten i slutet av 27 och svavelväterikt vatten ersattes av vatten med över 8 mg/l syre (Fig 55). 28 innehöll vattnet på nytt svavelväte. Halten ökade till nära 16 mg/l och svavelväte nådde mot slutet av året upp till 12 m djup (Fig 55). I Farstaviken skedde liksom de flesta år en övergång från syrsatt bottenvatten i början av året till svavelväte, i oktober-november mer än 2 mg/l. Ytvattnets innehåll av totalkväve har sedan 24 ökat i den södra delen av skärgården, liksom allmänt i skärgården. Ökningen, 1-15 µg/l, har varit störst i Erstaviken och Ägnöfjärden bara under 28 uppgick ökningen till ca 5 µg/l. Totalfosforhalterna har däremot varit oförändrade efter en minskning under 199-talet (Fig 57 och 58). De oorganiska kvävefraktionerna, ammoniumkväve och nitrit+nitratkväve, minskade kraftigt i Lännerstasundet vid mitten av 199-talet som en följd av kvävereningen vid avloppsreningsverken och halterna har varit låga under sommaren några år, 23-26, med halter som tyder på kvävebrist som begränsande faktor. 28 var halterna högre, som lägst 3 µg/l. Låga och sannolikt begränsande kvävehalter har förekommit varje år vid de andra lokalerna (Fig 59). Oorganiskt fosfor (fosfatfosfor) når normalt låga halter vid samtliga lokaler (Fig 6). En sammanställning av halterna av oorganiskt kväve och fosfor tyder dock på att kväve uppträder som begränsande ämne oftare än fosfor i Erstaviken och Ägnöfjärden och ungefär lika ofta i Baggensfjärden och Farstaviken. Lännerstasundet skiljer sig från de andra lokalerna även i detta avseende, och kväve har inte vid något tillfälle framstått som främsta begränsande ämne (Fig 61). Kisel förekommer tidvis i låga halter i Lännerstasundet, där tillskotten av fosfor och kväve är tillräckligt stora för att hela kiselinnehållet ska kunna utnyttjas av planktonalgerna, som särskilt under vårblomningen till stor del utgörs av kiselalger. Låga kiselhalter har några år påträffats även i Baggensfjärden och, mer sällan, i Farstaviken, men är ovanliga i Ägnöfjärden och Erstaviken (Fig 6). Klorofyllhalterna är mycket varierande och det är svårt att dra några detaljerade slutsatser av månadsvisa provtagningar. I Lännerstasundet har halterna under sommaren blivit allt lägre sedan 23, men något samband med näringshalterna är svårt att se. Vid de andra lokalerna har förändringarna varit små och 28 skiljer sig inte från tidigare år (Fig 62). Siktdjupet, som har visat en tydlig försämring i den centrala delen av skärgården (Fig 5), har varit ganska konstant i den södra delen (Fig 62). Det enda undantaget är Baggensfjärden, med anmärkningsvärt litet siktdjup 28, bara 2,8 meter i augusti. Enstaka mätningar kan ge tillfälligt låga värden, men siktdjupet var litet även i juli. Klorofyllhalterna var inte påfallande höga och orsaken till de låga siktdjupen är inte känd.

17 Statusbedömning Undersökningar i Stockholms skärgård Stockholms skärgård har i arbetet med EU:s vattendirektiv delats in i ett stort antal vattenförekomster. Det samordnade recipientkontrollprogrammet berör 16 vattenförekomster, provtagningarna i den södra delen av skärgården 4. Enligt de bedömningsgrunder, som införts i samband vattendirektivet, tillhör innerskärgården inklusive Lännerstasundet vatten i övergångszon, dvs kustvatten som är starkt påverkat av sötvattenutflöde, medan mellanskärgården och södra skärgården betecknas som inre kustvatten. Bedömningar av områdenas status har gjorts av vattenmyndigheten för Östersjöns norra vattendistrikt, huvudsakligen med hjälp av data från den samordnade recipientkontrollen, provtagningar i Svealands kustvattenvårdsförbunds regi och data från SGU. Övergripande ekologisk status. Området med hög status (grönt) är Östra Saxarfjärden. Den övergripande ekologiska statusen betecknas som otillfredsställande i större delen av innerskärgården och Lännerstasundet, främst beroende på höga klorofyllvärden och höga näringshalter. I den yttre delen av innerskärgården och i mellanskärgården med undantag av Östra Saxarfjärden är statusen av samma skäl måttlig, en klass högre än otillfredsställande men fortfarande under god status, den klass som enligt direktivet ska uppnås till 215. Statusbedömningen efter halterna av näringsämnen blir i stort sett densamma som den övergripande ekologiska statusen, liksom bedömningen efter klorofyll. Siktdjupet skiljer sig något, genom att statusen bedöms vara måttlig i hela området med undantag av Kanholmsfjärden och NV Eknö där statusen är god. Enligt principen one out all out, som innebär att den faktor som ger den sämsta statusen ska vara utslagsgivande, påverkar bedömningen av siktdjupet dock inte den övergripande ekologiska statusen. Uppgifter om bottenfauna saknas för stora delar av skärgården. I innerskärgården med undantag av Lilla och Stora Värtan samt i Trälhavet och Baggensfjärden bedöms statusen vara måttlig och i Ägnöfjärden god efter de Näringsämnen prover som tagits av Stockholm Vatten, med förbehållet att proverna tagits med Ekmanhuggare och inte med Van Ween-skopa som förutsätts i bedömningsgrunderna. Lilla och Stora Värtan bedöms båda ha dålig status som är den sämsta klassen.

18 12 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 Planktonalger (Klorofyll a) God Måttlig Otillfredsställande Dålig Siktdjup Bottenfauna

19 Undersökningar i Stockholms skärgård Lilla Värtan, tillsammans med Strömmen, avviker från de andra vattenförekomsterna genom att ha dålig övergripande kemisk status. Den kemiska statusen ska bestämmas efter halter i vattenfasen. Uppgifter saknas för de flesta vattenförekomsterna, där statusen då anges som god. I de rapportblad som kan hämtas på vattenmyndighetens hemsida finns uppgifter om sedimentens föroreningsinnehåll i samtliga vattenförekomster. Lilla Värtan och Strömmen framstår Övergripande kemisk status inte som mer förorenade områden än övriga delar av innerskärgården, som generellt har högre halter än mellanskärgården och den södra delen av skärgården (Tab 1). Tabell 1. Förekomst av metaller och organiska miljögifter i sediment enligt rapportblad från TBT=tributyltenn, DDT=summa DDT, HCB=hexaklorbensen, HCH=summa hexaklorcyclohexan, PAH=summa 11 PAH. fl = förhållandevis låg, la = liten avvikelse, ta = tydlig avvikelse, ma = mycket stor avvikelse, nf = något förhöjda, f = förhöjda, kf = kraftigt förhöjda, med=medelhög halt, h = hög, n mh = nära gränsen för mycket hög, mh = mycket hög, eh = extremt hög halt. Färgningen är inte standardiserad. Cd Pb Hg Ni Cr Zn Cu PCB TBT DDT HCB HCH PAH Strömmen kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh Askrikefjärden kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh L Värtan kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh S Värtan kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh Skurusundet kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh N Waxholmsfj kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh S Waxholmsfj kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh Torsbyfj kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh Solöfjärden kf kf >ma fl la kf ta mh risk >mh >mh n mh n mh Trälhavet f nf eh fl la f la h risk h h h med V Saxarfj f nf eh fl la f la h risk h h h med Ö Saxarfj f nf eh fl la f la h risk h h h med Sandöfj f nf eh fl la f la h risk h h h med Sollenkrokafj f nf eh fl la f la h risk h h h med Kanholmsfj f nf eh fl la f la h risk h h h med Eknösundet f f ta fl la kf ta h risk h h h med Baggensfj f f ta fl la kf ta h risk h h h med Erstaviken f f ta fl la kf ta h risk h h h med Ingaröfj f f ta fl la kf ta h risk h h h med

20 14 Undersökningar i Stockholms skärgård 28

21 Undersökningar i Stockholms skärgård 28 Tabeller 1 Tabell 1. Avrinningen vid Stockholm från Mälaren vid Centralbron 28, samt flödesvägda halter av totalfosfor (Tot-P) fosfatfosfor (DIP), totalkväve (Tot-N) och oorganiskt kväve (DIN, summan nitrit+nitratkväve + ammoniumkväve). Flöde Flöde Flöde Tot-P DIP Tot-N DIN Månad Mm 3 /månad Mm 3 /dag m 3 /s µg/l µg/l mg/l µg/l Januari , ,7 18,1, Februari , , 17,9,66 26 Mars , ,3 16,2, April , ,4 5,3, Maj 238 7, ,2,7,56 89 Juni 33 1, ,4,4,54 3 Juli 13,4 5 22,8 3,5,55 29 Augusti 28 6,7 78 2,8 3,6,49 4 September 28 9,3 18 2,2 7,2,53 69 Oktober 35 11, ,2 8,8,52 93 November 69 23, ,1 14,5, December , ,4 16,6, Året , ,6 13,5,61 22 Tabell 2. Uttransport av fosfor och kväve från Mälaren år 28 (ton) samt kvoten kväve:fosfor. Fosfor Kväve Kvot N:P Månad Tot-P PO 4 -P Tot-N NH4-N NO 2+3 -N Total Oorg Januari 19,2 13, ,6 177, Februari 21, 15, 55 4,4 213, Mars 21,4 12, ,5 27, April 14,7 3,1 39 4,4 118, Maj 4,3, ,2 2, Juni,8, 18,4, Juli,3, 7,3, Augusti 4,3,7 13 3,8 4, September 5,7 2, 148 6,8 12, Oktober 7,8 3, ,9 27, November 16,6 1, 395 6,7 115, December 28,9 18, ,6 242, Året