Den nordiska positivismen - ett tvärfackligt forskarnätverk

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Den nordiska positivismen - ett tvärfackligt forskarnätverk"

Julia Lindström
för 7 år sedan
Visningar:

1 Den nordiska positivismen - ett tvärfackligt forskarnätverk Ett första utkast, Johan Strang, augusti Det är knappast en överdrift att påstå att tankeströmningar som förknippas termen >positivism= varit ytterst centrala i det förra seklets nordiska vetenskapshistoria. Därför är det något av ett missförhållande att få forskare granskat detta ur en doktrinhistorisk infallsvinkel och undersökt positivismens rötter och konsekvenser ur ett tvärfackligt perspektiv. Den nordiska positivismen är ett internationellt och tvärfackligt forskarnätverk vars syfte är att försöka råda bot på denna brist. Tanken är att nätverket skall diskutera: Det sätt på vilket positivistiska idéer och doktriner tog sig uttryck i Norden De positivistiska idéernas betydelse för reformarbetet i de enskilda nordiska länderna En grundläggande hypotes för nätverket är att man i någon meningsfull betydelse kan tala om en positivistisk doktrin och att denna utvecklades till en tradition som kom att dominera det nordiska tänkandet efter brottet med den idealistiska traditionen i inledningen av det 20:nde århundradet. En central fråga är därför av vilka orsaker positivismen fann en så god jordmån i de nordiska länderna. Kunde man tänka sig att positivismens starka ställning inom den akademiska världen, liksom inom det sociala reformarbetet, utgör en karakteristika för de nordiska samhällena? Termen >positivism= Inledningsvis bör poängteras att >positivismen= som term är problematisk. För det första är den i någon mån anakronistisk. Få, om någon, av de tänkare som av

2 2 eftertiden, eller av samtida kritiker, betraktats som >positivister= använde termen som en beteckning för sitt eget tänkande. För det andra har >positivismen= kommit att få en pejorativ värdeladdning. Med att kalla någon för >positivist= har man velat manövrera ut personen såsom varande en enkelspårig, dogmatisk och känslokall stofil. Ett tecken på detta är den omfattande nordiska traditionen i att visa på vilket sätt olika tänkare - t.ex. Eino Kaila eller Arne Næss - egentligen inte var positivister. För det tredje är termen långt ifrån entydig. Vissa menar att en positivismen lämpligen definieras genom ett antal bestämda teser om vetenskapen - t.ex. verifikationsprincipen eller distinktionen mellan analytiska och syntetiska satser. Å andra sidan är det vanligt att man med >positivism= avser den generella tesen om att man (enbart) genom studerandet av fakta kan nå kunskap om världen. Nätverket utgår från att det inte finns en definitiv och ensamt riktig definition på >positivism=. Begreppet har använts i olika syften och har därmed olika betydelser. Bland efterkrigstida positivismkritiker användes gärna termen om alla som verkade inom den filosofiska tradition som kallas den analytiska. Bland dessa användes termen däremot endast om en liten grupp som bekände sig till traditionen efter den så kallade Wienkretsen. Inom denna krets användes >positivism= som beteckning för all egentlig vetenskap, d.v.s. om alla förklaringar som inte var >negativistiska= eller >metafysiska=. Nätverkets frågeställningar Nätverket har en begreppshistorisk ambition att undersöka hur de filosofiska doktrinerna betecknades och vilken effekt definitionsstriderna hade i de olika nordiska länderna. När lanserades termen >positivism=? Vem har använt den? I vilket syfte och med vilken effekt användes termen? När och hur blev >positivism= ett skällsord? Vid sidan om dessa begreppshistoriska frågor har nätverket som målsättning att lärdomshistoriskt elaborera en (kvasi-)teori om den positivistiska traditionen. Den

3 3 grundläggande frågan är på vilket sätt man meningsfullt kan tala om en positivistisk tradition? I den mån detta är möjligt vill nätverket arbeta med följande frågor: Vilken betydelse har denna positivistiska tradition haft på samhällsutvecklingen i de enskilda nordiska länderna? Kan man se specifika nordiska drag i denna tradition? Har det europeiska doktrinarvet i detta sammanhang förvaltats på ett specifikt nordiskt sätt? Kan man tala om en nordisk positivism till åtskillnad från positivismen i andra kulturkretsar? Hur hegemonisk har en den positivistiska traditionen varit i de enskilda nordiska länderna? Historisk tidsram - den filosofiska positivismens olika faser Idag förknippas >positivism= ofta med den logiska positivism som föddes i det mellankrigstida Wien. Det var genom kontakter till denna krets som positivismen fick sitt slutgiltiga och fullständiga genombrott i Norden. Nätverket har dock för avsikt att arbeta inom en större tidsram än så. Huvudsakligen begränsar nätverket sig till tiden mellan Fransmannen Auguste omte brukar räknas som positivismens fader. Därför är det av intresse att undersöka när och hur hans tankar slog rot i de nordiska länderna. Det kan verka överraskande att det tog 30 år innan det publicerades några nordiska översättningar av omte. Jordmånen för den logiska positivismen i Norden sattes antagligen några framstående vetenskapsmän kring det förra sekelskiftet, samtliga med ett mer eller mindre positivistiskt temperament. Den tidigaste var dansken Harald Høffding som redan i slutet av 1800-talet introducerade omte och Spencer för en dansk/nordisk publik. Den finländske sociologen Edvard Westermarck fick internationellt erkännande för sin Moralens uppkomst och utveckling (1906, 1916). I Norge verkade filosofihistorikern och psykologen Anathon Aall. Något senare

4 bröt den svenska filosofen Axel Hägerström med den idealistiska traditionen bland annat genom att föregripa den logiska positivismens emotivistiska värdeteori. 4 I samtliga nordiska länder fanns det tidigt filosofer med direkta kontakter till kretsen i Wien. I Finland fanns Eino Kaila, i Danmark Jørgen Jørgensen och i Norge Arne Næss. Sverige utgjorde i denna mening något av ett undantag, men den logiska positivismen introducerades tidigt till svenskt tankeliv av Åke Petzäll (Logistischer Positivismus, 1931). Även om flera undersökningar har sökt visa att dessa nordiska tänkare inte bekände sig till Wienkretsens program, går det knappast att förneka att de lät sig påverkas av den moderna logiska metoden och det positivistiska programmet, samt att de introducerade dem hemma i Norden. Ur nätverkets synvinkel är det också intressant att undersöka den logiska positivismens arvtagare. Med filosofer som Ingemar Hedenius, Georg Henrik von Wright och Jaakko Hintikka kom traditionen efter den logiska positivismen att få en i det närmaste hegemonisk status vid de filosofiska institutionerna i Norden. Frågan är till vilken grad och på vilka sätt tänkarna ur denna generation gjorde upp med arvet efter sina föregångare. Tvärfacklighet och komparativa aspekter Syftet med nätverket kring den nordiska positivismen är att forskare ur en rad olika discipliner skall kunna jämföra den egna disciplinens doktrinhistoria med utvecklingen inom andra ämnesområden. Förutom den filosofiska positivismen talas det om positiviska traditioner inom bland annat psykologin (behaviorism), samhällsvetenskapen (t.ex. Gunnar Myrdals värdefria vetenskap) och juridiken (t.ex. Alf Ross och den skandinaviska rättsrealismen). Det finns också indikationer på att tankesätt som förknippades med positivismen varit föremål för debatt också utanför det akademiska - t.ex. gäller detta för Axel Hägerströms värdenihilsm. Nätverket har också för avsikt att sätta Norden i ett internationellt perspektiv och jämföra utvecklingen i Norden med utvecklingen inom andra kulturkretsar. I första hand blir det att ta ställning till vad det är som skiljer den nordiska positivistiska traditionen från den mellankrigstida tysk-österrikiska traditionen, den brittiska

5 5 empiriska traditionen samt den amerikanska pragmatiska traditionen. För att möta denna målsättning är ett intensivt samarbete med utomnordiska miljöer nödvändigt. Till exempel står nätverket redan i kontakt med Institut Wiener Kreis - det österrikiska centret för Wienkretsforskning. För nätverket är det också viktigt att beakta alternativa antipositivistiska trender i Norden inom samma tidsram. Genom att granska olika mer eller mindre programmatiska sätt att distansera sig från positivismen, vill nätverket nå en större förståelse av den positivistiska traditionen. Med vilka motiv, med vilka argument och med vilka influenser protesterade man mot positivismens frammarsch? Nätverkets strategiska målsättning samt tidtabell Nätverket arbetar på två olika plan. I. Inom en relativt stram tidtabell siktar nätverket på att redigera en antologi om den positivistiska traditionen inom de enskilda nordiska länderna. Avsikten är att engagera erfarna forskare för att ge en syntetisk beskrivning av den filosofiskt-epistemologiska doktrinhistorien i Norden. Ett planeringsmöte arrangeras under våren 2003 för att diskutera potentiella skribenter och redaktörer. II. Nätverket har för avsikt att skapa ett tvärfackligt och komparativt nätverk med i första hand yngre forskare vars forskarintresse ligger inom detta område. Nätverket avser att arbeta på längre sikt genom att ordna seminarier, forskarutbildning och gemensamma forskningsprojekt. Ett planeringsmöte arrangeras under våren 2003 för att diskutera tid, plats och tema för ett första seminarium.

Relevanta dokument

i ~ l steins förstlingsverk, Tractatus Logico-Philosophicus från 1921, som exempel. Att jag väljer just detta exempel är i viss mån en tillfällighet. Filosofins historia ar en av de humanvetenskapliga