Njut av Krusmyntagårdens ÖRTAGÅRD. vid stranden en mil norr om Visby.

Transkript

1 Njut av Krusmyntagårdens ÖRTAGÅRD vid stranden en mil norr om Visby.

2 K rusmyntagårdens anläggning omfattar bl a kryddväxter, läkeväxter, trolldomsörter, färgväxter, spånadsväxter och bibliska växter. Örtagården är helt giftfri, vilket innebär att endast naturgödsel används och inga giftiga besprutningar förekommer. Kryddgården uppfördes av Ingeborg Lingegård, Hon drev den fram till 1981 då nuvarande ägare Lena Blomquist övertog anläggningen. Kryddgården är anlagd i rutor med korsgångar i gammal klosterstil. För att besökaren lättare ska kunna orientera sig bland växterna har varje ruta ett nummer, och det finns en skylt vid varje växt som anger dess namn. Sitt gärna en stund på någon av bänkarna i örtagården, njut av dofterna från kryddväxterna, se på fjärilar, humlor och bin som flyger omkring bland blomstren och lyssna till havet. BLOMSTERLIST FOR SYNSKADADE. Det finns många synskadade i vårt land som vill uppleva och njuta av växterna ute i naturen. Men då synskadade inte har någon glädje av växternas form och färg, men kanske njuter desto mer av de underbara blomdofterna än vi fullt seende gör, så har vi anlagt en blomsterlist med väldoftande, både gröna och blommande växter. Denna rabatt har ett urval av buskar och örter som blommar på olika tider från våren till sena hösten. Detta med tanke på att ge tips om väldofter under en lång period av året i sin trädgård eller på balkongen. Det är vår förhoppning att både synskadade, deras vänner och anhöriga som besöker örtagården här ska få uppslag till långvarig blomsterglädje. Pärm med punktskrift som berättar om växterna finns att låna i krydd boden. Grundtext, 1978 Ingeborg Lingegård. Bearbetning av texten är gjord 1993 av professor Finn Sandberg, Snabba Tryck AB, Visby, har tryckt, juni 2007, 5,000 ex.

3 Örter för mat, dryck och välbefinnande. RUTA 1 ANGELIKA, KVANNE (Angélica archangélica). Inhemsk i Norden. Tvåårig. Växer vild både på Island och Västgrönland. Namnet änglaört har den fått för alla sina goda egenskaper. Medicinal- och kryddväxt. Rik på järn och mineralämnen. Samerna kallar den kvanne, och de har förr använt den flitigt som grönsak och av roten kokades en stärkande magmedicin. De späda bladen är utmärkta i soppor och som kryddgrönt. Smaken på minner om lakrits. Kanderade stjälkar som garnering till bakverk. Likörkrydda. ÄDELMYNTA (Mentha géntilis) Växer i stora delar av Europa. Hör till det vittomfattande Menthasläktet. I denna kryddgård finns 7 myntaarter. Betecknande för dem alla är att de använts allt sedan medeltiden som läke- och köksväxter. I en handpräntad bok från 900-talet beskrives myntans dygder vara lika många som fiskarna i havet. Utmärkt krydda bl a till kötträtter och i grön sallader. SPANSK KÖRVEL (Myrrhis odorata) Härstammar från södra och mellersta Europas bergstrakter. Som medicinal- och köksväxt känd redan under romartiden. Avkok på de graciösa bladen om våren ansågs stärkande och förjagade melankoli. Finklippt körvel användes i grönsallader av olika slag, och som smörgåspålägg tillsammans med ost samt i buljong. Som dekoration till mat rät ter lämpar den sig utmärkt. Tidigt på våren skjuter de första skotten upp ur jorden, och de kan skördas tills frosten kommer. Frukterna kan användas vid gurkinläggning och söndersstötta som brödkrydda. OREGANO, KUNGSMYNTA, VILDVÄXANDE MEJRAM (Origanum vulgare) Vildväxande i södra Europa. En starkt kryddoftande ört som förr ansågs kunna fördriva både ormar, myror och onda väsen. Inom folkmedicinen har den använts mot melankoli. Man gjorde avkok på bladen. Örten användes både färsk och torkad i matlagningen, i synnerhet till grillad mat, till tomatsås och tomatjuice. Den ger vid färgning en vacker röd färg åt ylle. RUTA 2 ROSMARIN (Rosmarinus officinalis) Härstammar från medelhavsområdet. Övervintrar sällan i Sverige. Bör tas in i kruka över vintern. Vildväxande

4 längs medelhavets kuster. Namnet betyder havets vind. Rosmarin är en urgammal kult- och läkeväxt. Den offrades åt gudarna och ansågs verksam mot en mängd sjuk domar. Numera har den stor användning vid kryddsättning inom den moderna matlagningen. KRUSMYNTA (Mentha spicata var) Inhemsk i Europa. Krusmynta an ses vara en varietet av skogsmyntan: Mentha sil vestris. Jordmånen tycks vara avgörande för aromen. Den gotländska krus myntan är känd för sin utsökta arom. Sedan forn tiden läke- och kryddväxt. Används num era ofta som matkrydda, i synnerhet till rätter av lammkött. Till grön sallader, äppelgelé, äppelkakor och till gurkinläggningar. KRYDDSALVIA (Salvia officinalis) Växer vild i medelhavsområdet. Kallas också äkta salvia eller i södra Sverige: salevia. Är en av de mest kända krydd- och medicinalväxterna. Redan på 800-talet förde munkarna den med sig över Alperna. På 1400-talet odlades den allmänt i den svenska allmogens täppor i södra Sverige. I en gammal örtabok erkänns den 27 dygder. Med sin starkt aromatiska doft är den omtyckt i kryddkvastar och användes som krydda till fett kött. CITRONMElSS, HJÄRTANSFRÖJD (Melissa officinális) Hemland sydeuropa och västra Asien. Namnet citronmeliss anger att örten doftar och smakar citron. Hjärtansfröjd har den fått heta för alla sina goda egenskaper. Den är välgörande för nerverna, förjagar melankoli, föryngrar och förhindrar skallighet stod det ofta i gamla örtaböcker. Te av örten, intaget på kvällen ger god sömn och angenäma drömmar. Citronmeliss är en utsökt matkrydda. Med sin mjuka citronarom är den lämplig som krydda i sallader, såser till fisk och i svalkande sommardrinkar. Billigt rött vin får en fylligare smak med några blad citronmeliss. RUTA 3 DRAGON (Artemísia dracúnculus) Härstammar från Sibirien. Det latinska namnet hänsyf tar på drake eller orm. Förr trodde man, att växten skyddade mot ormbett. Örtens milda säregna arom framhä ver andra smakämnen. Dragon ingår i franska kökets finaste anrättningar, bl a är den en viktig ingrediens i den världsberömda béarnaisesåsen. Växten odlas hos oss i två varieteter, rysk och fransk. Det är endast den franska varieteten som har värde som kryddväxt. Utsökt som fyllning i kyckling & till grönsallader och kan

5 ingå i ättika (dragonättika). Ingår i den franska kryddblandningen Fines Herbes (dragon, persilja, timjan, lagerblad). LIBBSTICKA (Levísticum officinális) Hemland sydeuropa. Odlades redan av antikens romare. Infördes till Sverige med munkarna. Använd som läke- och kryddväxt. Starkt doftande växt. Många älskar och många avskyr lukten av libbsticka. Ursprungligen användes växten till den buljongextrakt, som ingick i Maggis buljongtärningar. Numera används glutamat som smakförstärkning. Örtens smakförstärkande egenskaper gör, att ett enda blad kan göra en menlös köttsoppa mustig. Medicinsk verkan: Aptitökande, hosthämmande, urindrivande, väderspänningsfördelande. ANIS (Pimpinélla anisum) Hör hemma i östra medelhavsområdet. Ettårig. De forna kulturfolken i Mesopotamien och Egypten använde anis både som matkrydda och läkemedel. Anisolja destilleras ur frukterna eller fröna och används vid framställning av anisbrännvin, likör (anisette) samt hostmedicin ( Kungen av Danmarks bröstkarameller ). Omtyckt brödkrydda. Anis har en kraftig slemlösande effekt, hostdämpande, kramplösande, väder delande och matsmältningsbefrämjande. Användes i gamla Egypten till balsamering. KUMMIN (Cárum cárvi) Inhemsk i nord- och mellaneuropa Tvåårig. Blommar andra året. Användes redan under medeltiden som läkemedel och brödkrydda. Hos romare och greker fanns både salt och kummin på bordet som krydda. Kumminfrö ansågs befrämja matsmältningen. Sedermera har användningsområdena utökats och numera används den även som ost- och brännvinskrydda. Vid tillagning av djupfryst fisk kan man med fördel använda kummin för att bättra på smaken. Jullimporna av grovmjöl kryddas gärna med kummin. Två olika sorter odlas här i kryddgården. Stimulerar matsmältningsfunktionerna. Verkar kramplösande vid spastiska tillstånd i mag-, tarmkanalen och gallvägar. Motverkar väderspänning. RUTA 4 GRÖNMYNTA (Mentha spicáta) Inhemsk i Europa. Samma an vändningsområde som krusmynta och snarlik denna i växtsättet. Växten har ett tätare bladverk och glatta oskaftade blad medan krusmyntans blad är krusiga. Smaken och doften är lite fränare hos grönmyntan. Engelsmännen föredrar denna myntaart till gelé och rätter av lamm- och fårkött. Engelsmännen säger, att grönmynta gör får till lamm.

6 GURKÖRT (Borágo officinális) Härstammar från Afrika. Ettårig. Morerna lär ha fört den med sig till Spanien, där den först blev känd i Europa. Allmän i klosterträdgårdarna. Odlades både som läke- och kryddväxt. Fröna innehåller gammalinolinsyra, verksamt mot PMS (pre menstruella symtom). Odlas i stor skala i Mälardalen. De huldrika blommorna borde ofta användas i mat och dryck, ty de stärker hjärta och hjärna och väcker ledsna försagda människor till glädje och muntert sinne, står det i en gammal örtabok. Det bör dock observeras, att gurkörten kan orsaka hudutslag hos känsliga personer. Doft och smak likande gurka. Verkar svagt urindrivande och svettdri vande. VINRUTA (Ruta gravéolens) Härstammar från medelhavsområdet. Infördes till norden med munkarna redan under och 1200-talen. Odlades som krydd-, läke- och trolldomsört. Omtalas i bibeln. Användes förr som läkemedel mot pesten, då munkarna kokade den i vin. Därav namnet. Den som åt ruta blev klarsynt och kunde se in i framtiden. Rutans lite bittra smak ger en pikant brytning åt grönsallader. OBS! att bladen kan framkalla hudutslag hos känsliga personer. An vändes som urin- och menstruations drivande medel. I högre dos som abortivum, kan då ge lever- och njurskador. FÄNKÅL (Foenículum vulgare) Ursprungligen från medelhavsområdet. Flerårig, men övervintrar knappast hos oss och odlas därför som ettårig. Mycket gammal krydd- och läkeväxt. I gamla örtaböcker finner man ofta recept på kosteliga ögonvatten i vilka fänkålsoljan ingår. Även trolldomsört. Höll djävulen på avstånd. Bröd- och likörkrydda. Fänkål har använts som slemlösande och lugnande vid hosta. Kramplösande, väderspänningsfördelande, matsmältningsbefordrande, desinficerande. Invärtes som te (av krossade frukter). Utvärtes som te försatt med koksalt till ögonsköljning vid hornhinnein flammation. RUTA 5 PEPPARROT (Armorácia rusticána) Härstammar från sydöstra Europa. Kom tidigt till norden med munkarna. Högt ansedd lök- och kryddväxt. Gammalt välkänt medel mot skörbjugg, rikt på C-vitamin. Används numera som krydda i maten bl a till kokt gädda och nötkött. BASILIKA (Ócimum basílicum) Kommer från Indien. Ettårig. Namnet kommer från grekiskans basilikos, kunglig, vilket antyder, att det var en läke- och kryddört, som man hade

7 den största högaktning för. Te på basilikablad har en lugnande inverkan. Basilika, färsk och torkad, används i sydligare länder i matlagningen på samma sätt som vi använder persilja. Utsökt krydda till rätter av tomater, kötträtter och soppor. Te av torkad växt, som har angenäm smak och lukt, är kramplösande, lugnande och matsmältningsbefrämjande. Sårläkande vid utvärtes bruk. RUTA 6 SVARTSENAP (Brassica nigra) Härstammar från medelhavsländerna. Ettårig. Förr använd som medicinalväxt. Den flyktiga oljan i senapsfröet verkar hudretande och blåsdragande. Var förr officinell och fanns på apoteken i form av frö, olja, senaps-sprit och senapspapper. Den skånska matsenapen tillagas av svartsenapsfrö. Omtalas i bibeln. Användes även för pressning av fet olja. Krossade frön ökar sekretionen av matsmältningsvätskorna. Ökar de spontana rörelserna hos tarm och gallblåsa, ökar hjärtats slagvolym. Har antibakteriell effekt. Används medicinskt till senapsbad vid åkommor i andningsorganen och vid reumatiska besvär. KORIANDER (Coriándrum satívum) Härstammar från mindre Asien. Ettårig. Kom med benediktinermunkarna till Sverige på 1200-talet. Omtalas i gamla testamentet. Under medeltiden använd som läkeört bl a till magmediciner. De gröna frukterna har en vidrig lukt, påminnande om vägglusens därav namnet koris, -vägglus. Det är först sedan frukterna mognat, som deras fina smak av apelsin framträder. Idag användes koriander som kryddämne i skåneakvavit och till likörframställning. Verkar väderspänningsfördelande, stimulerar sekretionen av magsaft och tarm saft, kramplösande, antiseptisk. GUL SENAP även kallad VITSENAP (Sinápis alba) Från medelhavsländerna. Ettårig. Mildare i smaken än svartsenap men har samma användningsområde. SELLERI (Ápium gravéolens) Inhemsk i medelhavsområdet. Tvåårig. Hela växten har ovanligt stark doft. Har sedan länge odlats som köksväxt. Inom folkmedicinen används frukterna som urindrivande samt mot reumatism, nässelfeber och frostknölar. RUNDMYNTA (Mentha rotundifólia) Inhemsk i Europa. Denna myntart odlas ganska ofta och har samma användningsområde som krusmyntan.

8 DANSK KÖRVEL (Anthríscus cerefólium) Vildväxande i sydeuropa. Ettårig. Nära släkting till vildväxande hundkäx, a silvestris. De aromatiska bladen användes både som avkok till te och till den i Danmark så omtyckta kyrvelsuppen. RUTA 7 PERSILJA (Petroselínum crispum) Härstammar från medel havsområdet. Tvåårig växt, tillhör våra äldsta kulturväxter. Användes under medeltiden både som medicinalväxt och som matkrydda. Rik på järn och C-vitamin. Användes i matlagningen till köttsoppor, sallader och grönsaksstuvningar. Medicinsk användning: Urindrivande medel, aptitstimulerande, ökar mjölkproduktionen vid amning, menstrationsbefrämjande (apioleffekt). SMÖRGÅSKRASSE (Lepídium sativum) Härstammar från sydvästasien. Ettårig lättodlad kryddväxt. Vintertid kan man odla kryddkrasse inomhus, den gror snabbt och skördas efter 8-10 dagar. De treflikiga hjärtbladen äts. Kryddkrasse kan sås utomhus och man kan klippa de findelade bladen från något större plantor. Kryddkrassen är en modern kryddväxt med en gammal historia. Under medeltiden fick kryddkrassen ofta ersätta den dyra pepparn. I England kallas den poorman s pepper. Örten har en pepprig, pikant smak och passar därför utmärkt att klippa direkt på smörgåsen som pålägg samt i sallader, såser och soppor, där den förutom sin krydda ger ett bra tillskott av C- och A- vitaminer. DILL (Anéthum gravéolens) Härstammar från sydvästra Asien. Ettårig. Som köks- och läkeört är dillen urgammal. Den omtalas i bibeln. Namnet anéthum betyder starkt doftande. Avkok på dill eller en dillkvast hängande över sängen ansågs förr ge god sömn. Numera en av våra mest använda kökskryddor. Användes i matlagningen som krydda till sommarens färskpotatis, vid tillagningen av kokt och gravad fisk, till kräftor och andra skaldjur samt i gurkinläggningar. Fröna är goda brännvinskryddor. Verkar kramplösande, väderfördelande, inflammanonshämmande, urindrivande. CITRONTIMJAN (Thymus citriodórus) Inhemsk i syd- och mellaneuropa. Flerårig växt med starkt aromatiskt citrondoftande blad med gulaktig färg. Tillhör thymussläktet liksom backtimjan och träd-

9 gårdstimjan. Betecknande för timjanarterna är den fina doften av den flyktiga oljan. Citrontimjan lämpar sig utmärkt för kryddning av fisk och grönsallader, samt till te och som avkok i kalla drycker sommartid. RUTA 8 VINTERKYNDEL (Saturéja montána) Härstammar från balkanområdet - mindre Asien. Det svenska namnet kyndel kommer från det latinska curnila, som användes för ett flertal av läppblomstriga växter, t ex thymuscunila. Andra vanliga namn i södra Sverige är fattigmans krydda och böneört. Förr användes den att kryddsätta kålen och bönorna, när det var ont om kött. Även flitigt använd som läkeört. Läkekunniga munkar rekommenderade den om de dåliga safterna tog överhand i kroppen. Kyndel är en typisk korv- och köttkrydda, lämplig även till fisk, ärter, kål, bönor och andra grönsaker. Användes dels som bifoderväxt, dels lindrande mot smärtsamma stick. SOMMARKYNDEL (Saturéja horténsis) Växer vild bl a i balkanområdet, mindre Asien. Ettårig. Användes på samma sätt som vinter kyndel. MEJRAM (Oríganum majorána) Härstammar från främre Asien. Ettårig. Har sedan forntiden odlats som krydd- och läkeört. I många länder betraktas växten som hederns symbol. De gamla grekerna och romarna ansåg mejram som sinnebild för lyckan. Urgammal kultväxt. Ingick troligen i balsamerarnas oljor och användes även vid parfymtillverkningen. Inom matlagningen är mejram en oumbärlig krydda i lever-, blod- och korvmat samt i torsdagsärtsoppan. Ver kar antiseptisk, blodtrycksänkande, kramplösande, smärtlindrande. TRÄDGÅRDSTIMJAN (Thymus vulgáris) Inhemsk i syd- och mellaneuropa. Små körtlar i bladen innehåller eterisk välluktande tymolhaltig olja som har en hostlindrande verkan och används ofta i hostmediciner (timjansirap). Redan i det antika Grekland var timjan en omtyckt läkeört. Timjan är en utsökt matkrydda. Både torkad och färsk används den bl a i soppor, såser, sallader, köttfärser och till smaksättning av olika slags korv. Verkar hostningsbefrämjande, kramplösande,bakteried ödande, aptitstimulerande. Utvärtes till bad och omslag vid infekterade svårläkta sår.

10 Gotländska folkviseblomster. RUTA 9 Uti vår hage där växa blå bär. Kom hjärtansfröjd. Vill du mej något så träffas vi där. Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja. Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd. Gammaldags rosbuskar. RUTA 10 VRESROS (Rosa rugósa) Vresrosen hör till de gammaldags rosenbuskarna, som man förr allmänt odlade och vårdade i sina trädgårdar här på gotland som ju är rosornas ö. Dessa rosor är lätta att känna igen på sina mycket taggiga grenar och runda småblad, som liknar bladen på blodtopp eller pimpinella. Efter blomningen bär rosen runda purpursvarta nypon. PIMPINELLROS (Rosa pimpinellifólia = Rosa spinosissima) En gammaldags trädgårdsros som påminner om den föregående i växtsättet. 10 MOSSROS (Rosa centifólia) Hemland är troligen Frankrike. Förädlats från Rosa gallica. Den har en utsökt doft. Blomman är välfylld och kallas också hundrabladsrosen och på gotland för biskopinnan, eftersom en biskopinna blev så förtjust i denna rosbuske, som växte i biskopsgården, att hon frikostigt delade med sig sticklingar till öns prästgårdar. VITROS, FRÖKENKIND (Rosa alba) De halvfyllda vita doftande blommorna har givit upphov till namnet frökenkind. Men det var för mycket länge sedan, innan det blev modernt att unga flickor skulle utsätta sin hy för sol och vindar. Blek och fin som forna tiders frökenkind är denna ros. Förr allmänt odlad i allmogens täppor. Gotländska kyrkagångsörter. RUTA 11 SALVIA, KRUSMYNTA, HJÄRTANSFRÖJD, MUNKRENFANA, ISOP, LAVENDEL, ÅBRODD. En äkta gotländsk kryddkvast skulle innehålla de sju doftrika kryddväxter, som finns i denna ruta och som ni även återfinner bland kökskryddorna, läke- och trolldomsörterna. För inte så länge sedan var det brukligt, att de gotländska kvinnorna, innan de gick till kyrkan, plockade sig en kyrkbukett i sin kryddgarde, som de

11 stoppade ner i kjortelfickan eller innanför psalmbokens pärm. En predikan förr varade omkring 2 timmar. Blev kvinnorna, som var vana att ständigt vara verksamma, sömniga och trötta, så kände de sig upplivade av att emellanåt dra in doften från kryddbuketten i näsan. Lökruta. RUTA 12 PIPLÖK (Állium fistulósum) Hemland troligen västra Asien. Ännu inte så känd i vårt land. Men i Tyskland odlas den allmänt. I all lök finns ett svavelhaltigt aromatiskt ämne, den tårdrivande lökoljan samt massor av nyttiga näringssubstanser. Man kan klippa piplökens blad i ringar direkt på smörgåsen, i kötteller grönsakssoppan eller i salladen. Mild i smaken. GRÄSLÖK (Állium schoenóprasum) Inhemsk i östra Sverige. Den har mildare smak än flertalet löksorter och räknas därför ibland som en grönsak. Användes som husmedicin på 1700-talet mot andtäppa, hosta, gikt, frossa, skörbjugg mm. Numera används den flitigt som smörgåspålägg till olika rätter med salt sill och till potatissallader. Nyttig, vitaminrik. KAJPAR, VILDPURJOLÖK (Állium ampelóprasum) Härstammar troligen från Turkiet. Ettårig. En speciell gotlandslök som är vildväxande. Man har funnit samma art i södra Ryssland och Turkiet. Kanske har några sjöfarande gutar, som drivit handel med Konstantinopel för många hundra år sedan blivit bjudna på löksoppa där och tagit med sig av lökarna till gutaön, där de planterats, trivts och förökat sig. En omtyckt och stärkande maträtt under våren är den gotländska Kajpkålen. Jitar männ kaipsåupå sjau gangar förä gauken håirs, far männ intä ladingsdignä. (Äter man kajpsoppa sju gånger före göken hörs, får man inte vårtrötthet), säger ett gammalt gotländskt ordspråk. VITLÖK (Állium satívum) Hemland troligen västra Asien. Ettårig. Övervintrar sällan hos oss. En urgammal asiatisk kulturväxt som odlades bl a av assyrier och babylonier. I Egypten och länderna där omkring har forskare funnit inte mind re än 67 löksorter från äldre tid. Enligt den gamla folktron hade vitlöken mångsidigt verkande kraft. Sydlänningar använder den mycket i matlagningen, och även i Sverige är den populär. Mycket hälsosam. Sänker förhöjda blodfetter, motverkar blodets koagulation, ökar gallavsöndring, spasmlösande. Har bakteriedödande effekt. 11

12 Några av antikens viktigaste medicinalväxter. RUTA 13 STORMHATT (Aconítum napéllus) Växer bl a på Kreta och Zankynthos och mellaneuropas bergstrakter. Väx ten är giftig. I antikens Grekland var det belagt med dödsstraff att odla örten i privata trädgårdar. Giftet användes förr till att avliva svåra förbrytare som därvid fick en kvalfylld död. Filosofen Aristoteles anklagades av ahtenarna för gudlöshet och dömdes till döden. Han ville förekomma sina bödlar som hade för sed att svårt plåga sina offer och föredrog att tömma en giftbägare. Av misstag råkade han få en brygd av stormhattsgift och fick därmed en betydligt plågsammare död än den som hans bödlar skulle ha åstadkommit. Alkaloiden akonitin finns i hela växten. Giftig. Invärtes användes roten och rent akonitin som smärtstillande medel vid neuralgier, ledsmärtor, förkylning. Utvärtes vid trigeminusneuralgi. ODÖRT (Coníum maculátum) Vildväxande i södra och mellersta Sverige. Tvåårig. En av våra farligaste vildväxande 12 örter som ibland förväxlas med persilja och körvel. Men granskar man de större exemplaren av odörten har stjälkarna bruna eller röda fläckar och hela växten har en vidrigt kväljande råttlukt som man inte kan förväxla med persiljans och körvelns friska dofter. Det var vanligt i Grekland under antiken att man beredde en giftdryck av odörten och gav den till dödsdömda statsfångar. Den 70-årige Sokrates anklagades på sin tid för gudlöshet, och att han fördärvade ungdomen och dömdes därför till döden. I fängelset fick han en bägare odörtsgift men dödskampen blev inte alls så kvalfull som för Aristoteles som tömde en bägare med stormhattsgift. En isande kyla som påminner om förfrysning när kroppsdelarna förlamas har givit odörtsgiftet namnet Den kalla döden. Hela växten innehåller giftiga ämnen av vilka coniin är det viktigaste. Inom klostren ansågs den kylande odörtsalvan för utvärtes bruk kyskhetsbevarande och därför kallades odörten för munkarnas och nunnornas ört. Giftig. Används ej längre terapeutiskt. Har tidigare använts som smärtstillande och lugnande medel. I fransk folkmedicin används en gröt av bladen utvärtes som lokalt smärtstillande medel. NATTSKATTA (Solánum nigrum) Vildväxande i södra Sverige. Ettårig. Örten tillhör potatisväxternas släkte. Den omtalas mycket i källskrifter, men uppgifterna om nattskattan går starkt isär. Namnet påstår somliga att örten

13 fått för att den doftar nattetid medan andra påstår att namnet kommer från tyskans nachtschatte, natt skugga och är förknippat med livets mör ka sidor, ond bråd död, galgbackar, häxbål och andra mörkrets onda gärningar. Namnet har örten gemensamt med flera giftiga örter av släktet solanum. Örten innehåller bl a alkaloiden solanin som i större doser ger illamående, framkallar konvulsioner och tillfälliga förlamningar. Det finns människor som får huvudvärk om de vistas i närheten av nattskattan soliga dagar och detsamma gäller tulkörten. Giftig. PRUSTROT (Verátrum album) Alpväxt. Syd- och mellaneuropa. Växter långsamt, blir om kring 1,5 meter hög, blommar inte förrän efter år. Denna ört ansågs en gång som antikens viktigaste medicinalväxt. Den får människan att nysa, prusta, därav namnet. Örten har sedan urminnes tid varit föremål för ett enormt intresse på grund av sin giftighet och sina medicinska egenskaper. Användningsområdena har växlat eftersom man erhåller en synnerligen komplicerad drog ur växten. Den moderna farmakognosén har lyckats isolera 15 verksamma alkaloider ur växten. Flera av dessa (protoveratin A och B) har en blodtryckssänkande effekt, något som man från medicinskt håll tacksamt noterat. Cancer- och bakteriehämmande, samt blodtryckssänkande växter. RUTA 14 VINTERGRÖNA (Vinca minor) Hemmahörande i mellaneuropa. Förr mycket vanligt förekommande mattväxt i trädgårdar. Grönskar hela året. Planterades därför gärna på gravkullar. Gammal medicinalväxt. Avkok på örten användes förr bl a utvärtes som sårläkande och blodstillande medel. Den moderna forskningen, som intresserar sig särskilt för vincaarterna har hos växten funnit alkaloider (Vincamin), som sänker blodtrycket, kärlvidgande, särskilt i hjärnan. Antidiabetisk effekt. Kramplösande adstingerande, sårläkande. ROSENSKÖNA, ÖGONKLARA (Catharánthus róseus) Härstammar från Madagaskar. Tropisk buske. Catharanthusarterna hör 13

14 till den alkaloidrika familjen Apocynaceae som givit oss många värdefulla läkemedel. En del av dem, däribland Catharanthus roseus har visat sig innehålla ämnen som kan hejda tillväxten av vissa tumörer och även förinta tumörvävnaden utan att störa den friska vävnaden runt omkring. Ett preparat av växten, som innehåller al-kaloiden vinblastin, har framgångsrikt prövats vid behandling av Hodgkins sjukdom, en form av tumör som angriper lymf-körtlarna, levern och mjälten. Även leukemier behandlas med preparat som innehåller ämnen från växten. På Filippinerna, Sydafrika, Indien, Australien m fl platser ges avkok på bladen till sockersjuka patienter. Under de senaste 20 åren har medicinska forskare lyckats upptäcka och isolera ett 30-tal alkaloider ur växten. En av alkaloiderna, vincristin används numera som verksamt medel vid leukemi. Lägg denna växt på minnet, den låter nog tala om sig mera i framtiden. JUDEKÖRS, JAPANSK LYKTA (Ph ysalis alkekéngi) Hemland Amerika. Förekommer även i stora delar av Europa och Asien. Det finns ett 45-tal olika arter. Judekörs har odlats i Sverige sedan medeltiden som medicinalväxt. Frukter, stjälkar och blad har använts för att utvinna ämnen som ansågs ha febernedsättande och urindrivande inverkan. An-sågs också smärtstillande bl a vid huvudvärk. Frukten ligger innesluten i ett orange-rött 14 hölje som liknar en liten japansk lykta, därav ett av namnen. Stjälkarna med sina lyktor kan torkas och användas som dekoration i vaser vintertid. Judekörs ingår i ett flertal medicinska preparat. Innehåller steroidalkaloider. RAMSLÖK, RAMSEN, SANKTA BRITAS LÖK (Állium ursínum) Vildväxande i södra Sverige. Växer på sanka marker. Förekommer bl a i täta mattor i trakterna kring Lummelunda, Brissund och Själsö på Gotland. Ramslöken innehåller svavalhaltig olja och har tillskrivits ungefär samma egenskaper som vitlöken. Desinficerande, svagt kärlvidgande och därmed blodtryckssänkande samt verksam vid vårtrötthet. Man tror att löken kommit till Sverige med heliga Birgitta då hon återvände från någon av sina pilgrimsfärder till Rom. Till Gotland har den troligen kommit med munkarna. När Linné år 1741 vistades här på Gotland imponerades han av att här fanns så rikliga växtlokaler av ramslöken. En dag fick han ett brev från Vadstena kloster att man där hittat en sällsam lökväxt. Han reste skyndsamt raka vägen till Vadstena efter sin vistelse på Gotland. Men han blev rätt besviken och som han uttryckte sig: Jag blev flat då jag förmente mej skola få se en mycket sällsam växt och det i stället måtte upptaga den gotländska ramsen.

15 Bibliska växter. RUTA 15 VINRUTA (Ruta gravéolens) Härstammar från medelhavsområdet. Nyttoväxt. Allmänt känd i Palestina för år sedan. Men ve eder, fariséer, som given tionde av mynta, ruta och alla kryddväxter, men icke akten på rätten och kärleken till Gud. (Luk. 11:42). Tidigare främst användning som menstruationsbefrämjande och abortivum, kramplösande och svettdrivande medel. Utvärtes till gurgling och som hudretande medel. Krydda. MYNTA, GRÅMYNTA (Mentha longifólia) Inhemsk i Palestina. Liksom de flesta myntaarter är även denna mynta väldoftande. I nya testamentet kallas den betecknande nog trädysoman, vilket betyder söt doft. Israeliterna använde med förtjusning mynta som matkrydda och åt den gärna tillsammans med mjölk och gurkor. DILL (Anéthum gravéolens) Härstammar från Indien och Persien. Ettårig. Hos oss använder vi den färska dillens bladverk vid matlagningen. I sydligare länder odlar man dillen för fröna som används i maten. Dill, mynta och kummin var betalningsmedel för skatt i bibelns länder. Frukterna användes vid väderspänning och matsmältningsrubbningar. SPISKUMMIN (Cuminum cyminum) Vildväxande i Syrien. Ettårig. Denna kumminart har långsmala frön med stark doft och bitter smak, som inte alls påminner om vår vanliga kummin. I bibeln (profeten Jesaja) talas det både om spiskummin och svartkummin, den senare växten har svarta frön. Till påskfesterna bakade israeliterna osyrat bröd och strödde svartkummin på brödet. Denna kumminart avger både angenäm lukt och ger kryddsmak. Mynta, dill och kummin betraktades som exklusiva kryddor och användes bara vid särskilt högtidliga tillfällen. Den medicinska effekten är stimulerande, väderspänningsfördelande, matsmältningsbefrämjande och menstruationsökande effekt. RUTA 16 SVARTSENAP (Brassica nigra) Härstammar från medelhavsländerna och västra Asien. Ettårig. Växten förekommer både vild och odlad i Palestina. Himmelriket är likt ett senapskorn... Den som odlas på senapsfälten blir i allmänhet inte så hög. Däremot kan plantor vid Genesarets sjö bli omkring 3 meter höga och kan väl kallas senapsträd. Småfåglar tycker om att picka i sig senapsfrön och kan mycket väl bygga sina bon i 15

16 grenklykorna. Användes främst som krydda. Medicinskt till senapsbad vid åkommor i andningsorganen och vid reumatiska besvär. LINSER (Lens culináris) Odlad sedan urminnes i Egypten. Ettårig. De bikonvexa fröna har givit växten namnet Lins. Linsärterna innehåller mycket äggvita och kolhydrater och användes mest till soppa. Esau sålde sin förstfödslorätt för en tallrik linsvälling. (1 Mos. 25:29-34). RÄTTIKA (Raphanus sativus var. niger) Fornegyptisk kulturväxt. Tvåårig. Bildar första året den uppsvällda svarta roten, andra året kommer stjälken tillbaka med ljust, lila blommor. Rättikan är en av de gamla kulturväxter som israelerna under sin fångenskap i Egypten lärde sig att uppskatta liksom löken och gurkorna. Naturligt nog odlade de den när de kom ull Palestina. Rättikan är mycket populär i mellaneuropa där den strimlas i sallader och användes skivad som smörgåspålägg. Hos oss odlas rättikan nästan enbart i Skåne, och det är synd på ett så gott och vitaminrikt smörgåspålägg. Roten kan förvaras hela vintern om den får ligga i sand. Stimulerar den glatta muskulaturen i gallvägarna så att gallan lättare töms. Ökar tarmperistaltiken. 16 EGYPTISK LUFTLÖK, ETAGELÖK (Állium cepa var. Vivíparum) Hemland Egypten. Denna art bär sina lökar i flera på varandra sittande kransar, samtidigt som den utvecklar yngellökar kring moderlöken. Egypten har sedan urminnes tid haft en högt stående matkultur där olika löksorter intog en framträdande ställning inom matlagningen. Israeliterna lärde sig uppskatta den goda maten och framförallt den näringsrika löken under sin fångenskap i Egypten. När motgångar och hunger var som svårast under vandringen, genom öknen gick tankarna till de egyptiska köttgrytorna och i bittra ordalag förebrådde de Mose för ökenvandringens besvärligheter. (4 Mos. 1:5). RUTA 17 KORIANDER (Coriándrum sativum) Härstammar från mindre Asien. Ettårig. Den återfinns bland k ö k s k r y d d o r n a. Omtalas i gam la testamentets 4:e Mosebok. Där kan man bl a läsa att manna som regnade över Israels barn liknande korianderfrön.

17 Vinranka, vinstock (Vitis vinifera) Vin och bröd hörde till livets nödtorft. 141 gånger nämns vinet i Bibeln. På flera ställen varnas det för alltför stor dryckenskap. I stort sett alla viner som görs idag kommer från arten Vitis vinifera. Nu odlas även vin på Gotland. Gute vingård i Hablingbo har vinodling på flera håll på södra Gotland. GURKA (Cúcumis sativus) Härstammar troligen från södra Indien. Gurkor odlades för år sedan i ostasien och tusen år senare i Egypten. Därifrån spred sig odlingen till Palestina och medelhavsländerna. Det blev lite enformigt med mannadieten för Israels barn under den långa vandringen i öknen. Ofta tänkte de på den goda maten i Egypten och förebrådde Mose som tagit dem med på denna osäkra vandring där de fick försaka så mycket. När de talade om den egyptiska maten var det alltid de saftiga och goda gurkorna som nämndes först (Mos. 11:5, 6). I Egypten och Israel åt och äter man gurkan som rå frukt. En gurka och ett stycke kornbröd var ofta den fattiges hela måltid. Inom folkmedicinen har gurkan ofta använts som utvärtes medel mot frostskador på händer och fötter. Pressad gurksaft gavs som kylande dryck åt febersjuka. MURGRÖNA (Hédera hélix) Inhemsk i Europa Vildväxande i södra Sverige. De saponinrika bladen har under krigstider ofta använts som såpsurrugat. Mur grönan dyrkades under baccusfesterna. Under judeförföljelserna på Antiokus tid tvingades Jerusa lems judar att bära mur grönekransar och gå med i festtågen (2 Ma 6:7). Medicinsk verkan: Kramplösande, men struationsökande, sarläkande. Användning: Vid kikhosta och bronkit som te eller utvärtes vid sårbehandling. RUTA 18 VETE (Triticum aestivum) Giv oss vårt dagliga bröd. Vetet hör hemma bland våra allra äldsta kulturväxter. Vetet var det av israeliterna mest omtyckta sädesslaget. Råg odlades inte i landet, det var bröd av vete man bakade. Havre och korn användes som djurfoder. Den fattiga delen av befolkningen fick förmodligen äta kornbröd. Det var viktigt att utsädet var av god och ren säd, rensat från ogräs. Det var också förbjudet enligt Mose lag att så blandsäd. När säden började mogna, satte man ut vakter som höll djur och tjuvar borta. (Jer.4:17). Men enligt Mose lag var det tillåtet för en hungrig vandringsman att med handen repa av några ax och äta av kornen, men han fick inte ta med sig något från någon annans åker. (Mos.23:25). 17

18 ISOP (H yssopus officinális) Härstammar från medelhavsländerna. Ingår i kryddbuketten. Hör till de urgamla välluktande kryddorna. Utsökt fin i soppbuketten tillsammans med fänkål, dill, persilja (libbsticka) och dragon. Förr använd läkeört både mot heshet och dålig aptit. En något bitter krydda i brännvin som dock ansågs som hälsosup. Användes som aptitstimulerande medel. Vid bronkialkatarr, väderspänning. Till gurgling. Krydda. Likörtillverkning. VITLILJA (Lilium cándidum) Härstammar från östra medelhavsländerna. Även kallad Madonnalilja, Helgonlilja och Bourbonlilja. Ej ens Salomo i all sin prakt uppnådde en sådan fägring som vitliljan. Ingen lilja kan tävla med vitliljan i skönhet anses det. Hon är en symbol för renhet. Vitliljan växer inte vild i Palestina, men den odlades säkert i trädgårdarna redan före Kr.f. BUKETTANEMON, TRÄDGÅRDSANEMON (Anemóne coronária) Inhemsk i Palestina och östra medelhavsområdet. Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen. Höga visan 2:1. 18 Moderna språkforskare tror att det är fråga om en felöversättning och att lilja istället skulle vara sippa. Den här praktfulla bukettanemonen Iyser på ett speciellt sätt upp marken om våren i Palestina. Lugnande och rogivande örter. RUTA 19 TEMYNTA (Monárda didyma) Hemland: Nordamerika. Temyntan hör till läppväxternas stora familj. Den kallas även Oswegotea efter första fyndplatsen. Det var indianerna som lärde nybyggarna att använda örtens blad till te (oswego-te). Kan kokas på både färska och torkade blad och får en angenäm kryddsmak. Torkade blad tillsammans med vanligt te smakar som kinesiskt blomsterte. PEPPARMYNTA (Menthax piperita) Inhemsk i fjärran östern. Odlas globalt. Både blommor och blad innehåller pepparmyntolja. I oljan finns mentol,

19 och te på bladen har en uppfriskande och behaglig inverkan. Används mot gallbesvär. Pepparmyntolja är ett kraftigt galldrivande medel. KUNGSLJUS (Verbáscum thapsus) Inhemsk i mellaneuropa. Tvåårig. Förr kallad Candela regia, vilket betyder ljus och kunglig. I klostren dränkte man in stjälken med vax till ljusspiror. En kungligt hög och praktfull växt. Har använts inom folkmedicinen mot hosta, heshet, luftrörskatarr mm. Fröna innehåller ett narkotiskt medel. Te på örten ansågs rogivande. Te på blommorna användes mot luftvägskatarr, hosta. Verkar slemlösande, upphostningsbefrämjande, lindrande på inflammerade slemhinnor. VÄNDEROT, VALERIANA (Valeriána officinális) Vildväxande i Europa. Urgammal läke-, och kult- och trolldomsört. Man trodde, att en bukett av örten över dörren hindrade häxor att komma in. Därav namnet vänderot. Häxorna vände i dörren, då de fick se örten. Valeriana har som läkemedel används under en mycket lång tidsrymd. Valerianapreparat har fått stor användning som nervlugnande och nervstärkande medel, vid ängslan, oro, sömnsvårigheter. Maskmedel, tvättmedel och bittermedel. RUTA 20 SÅPNEJLIKA, SÅPÖRT (Saponária officinális) Främre Asien. Odlades förr som nyttoväxt, numera omtyckt prydnadsväxt. Den slemrika roten innehåller saponiner, som får vattnet att löddra sig och då kan användas som ersättning för tvål. Inom folkmedicinen har den använts bl a som hostmedel vid bronkialkatarr, vid måttlig förstoppning. Utvärtes till bad vid hudutslag. RENFANA (Chryanthemum vulgare Tanacétum vulgáre) Vildväxande i Italien. Starkt doftande växt och som sådan betraktades den också som trolldomsört under medeltiden. Hela den ovanjordiska delen av plantan har varit officinell. Ända fram till 1870-talet ordinerades den som mask- och väderdrivande medel. Örten innehåller en eterisk olja i vilken det finns det giftiga thujon. Idag dricks ett te berett av renfana mot tarm parasiterna springmask och spolmask, dessutom verkar det befrämjande på matsmältningen och menstruationsbefrämjande. MOSE BRINNANDE BUSKE (Dictámnus albus) Växer i syd- och mellaneuropa. 19

20 En säregen växt. Varma soliga sommardagar utsöndrar blommorna en stark kanel och citronaktig doft, en ånga som kan tändas och brinner, tills den är slut utan att skada växten. Därav namnet. Roten innehåller ett bitterämne, som använts inom folkmedicinen. MJÖLKÖRT (Epilobium angustifólium) Vildväxande i hela Sverige. Det är beklagligt att denna förr så allsidigt använda ört så sällan tillvaratas i vårt land. Bladen kan användas som sallat och även torkas till te. Rötterna kan skrapas och kokas som sparris. Örtens frö innehåller olja, som gör kreaturens foder mera närande och stimulerar mjölkgivningen. Som bittermedel inom folkmedicinen har man ansett dess verkningar vara stimulerande och aptitretande. Användes till gurgling vid inflammation i mun och svalg. Ryssarna som är ett tedrickande folk har ofta använt ett te som beredes av mjölke och som kallas Korporje-te eller Ivan-te. Även spånadsört. Kärleksörter. RUTA 21 KÄRLEKSÖRT (Sedum teléphium) Inhemsk i norra delen av Europa. På 1700-talet hette örten käringkål. Det vackra namnet kärleksört hänger antagligen samman med skottens förmåga att hålla sig friska längé utan vatten. Förr hängde man 20 upp två exemplar av örten i takbjälken för att se, hur de bar sej åt. Vände de sig från varandra, då var det slut med kärleken, men vred de sig sakta mot varann, då var det ett gott tecken. Verkar invärtes adstringerande. Utvärtes sårläkande, sårrenande. HUNDROVA (Bryónia alba) Hör hemma i medelhavsområdet. Urgammal läkeväxt som under antiken användes vid kvinnosjukdomar. Roten förfalskades ofta och såldes som alruna. Den formades med en kniv till en liten människofigur som påkläddes och omhuldades som ett litet barn. Den skulle bringa lycka och rikedom åt sin ägare och ingick ofta som ingrediens i mer eller mindre invecklade recept på kärleksdrycker. Giftig. Har använts som kraftigt laxativ. Användes tidigare med framgång vid begynnande reumatiska besvär. KARDBENEDIKT, VÄLSIGNAD TISTEL (Cnícus benedíctus) Hemland medelhavsområdet och mindre Asien. Ettårig. Tidigare en betydande läkeväxt med bitter smak och ofta använd i magmediciner. Under medeltiden trodde man att växten hade magiska krafter i sig. Unga betraktade den som kärleksorakel. En flicka t ex som hade många friare att välja mellan plockade lika många grenar kardebenedikt som friare och på varje gren fäste hon friarens namn innan hon på kvällen lade grenarna