FÖRSVARSSPEL. Försvarsspel I NNEHÅLL

Transkript

1 1 FÖRSVARSSPEL Detta kapitel är skrivet av Björn Kinding, och baserat på personliga iaktagelser och erfarenheter från professionell och internationell hockey under 70-, 80-, 90- och 2000-talet. Björn Kinding har 21 års erfarenhet som head coach på både det nationella och internationella planet, vilket inkluderar svenska Elitserien, schweiziska Nationalliga A, VM och Olympiska Spelen. Han har lett landslag i tre länder och verkat i ett flertal exekutiva utskott. Han var utbildningsdirektör för det schweziska ishockeyförbundet och konsulent för de kanadensiska, amerikanska och svenska ishockeyförbunden. I NNEHÅLL Inledning 2 sid Färdigheter, Spelsinne, Individuell grundtaktik och System 5 Spelvändning 8 Övn i n g s e x e m p e l : Sp e l v ä n d n i n g 9 Forechecking 10 Övn i n g s e x e m p e l : Dj u p fo r e c h e c k i n g 11 Styrspel 12 Övn i n g s e x e m p e l : St y r s p e l 14 VÄGEN TILL ELIT 2 sida 1

2 2 INLEDNING Försvarsspelets utveckling i ett historiskt perspektiv Ordet ishockey associerar de flesta av oss med det spel som idag spelas vid VM, i NHL och i Elitserien. Men ishockeyn har genom åren haft många olika karaktärsdrag. Från 1850-talets första trevande försök att spela en komprimerad form av bandy på curlingrinkar till dagens moderna hockey, har spelet karaktäriserats av ständiga förändringar. Nya regler och regeltolkningar, ny utrustning och anpassad taktik är beståndsdelar av denna förändring, vilken fortgår än idag. Från tidiga regler som införandet av puck och sarg samt fastläggandet av antalet spelare till 6 per lag skapades det första taktiska försvarsspelet. Senare regeländringar tvingade fram justeringar av denna taktik. Att känna till hur försvarspelet påverkats av de förändrade 1 förhållandena är viktigt för att kunna förstå dess konceptionella uppbyggnad och lättare kunna reagera på framtida förändringar. Nedan följer en uppräkning av nio utvalda regeländringar och andra förändringar, samt hur dessa påverkat utvecklingen av det moderna försvarspelet: 1 Offside: (bild 1 och 2) Hockeyns ursprungliga form spelades med liknande regler som rugby och framåtpassningar var inte tillåtna. Det enda sättet att bryta igenom försvarslinjerna var att soloåka med pucken. Detta medförde att två defensiva spelare effektivt kunde klara av att neutralisera motståndarnas attacker och laget organiserades enligt taktiskt förnuft i två backar och tre forwards. En indelning som bekant lever kvar än idag delades rinken upp i tre zoner med hjälp av två blå linjer. I mittzon blev framåtpassningar tillåtna. Detta ledde till att backarna sällan lämnade försvarszon utan väntade på motståndarna vid den egna blå linjen. Det ledde också till ytterst målsnål hockey och rekordlånga övertidsmatcher. 3 2 Efter de båda 1-0 matcherna där Toronto 1933 besegrade Boston och Detroit 1936 besegrade Montreal efter 105 respektive 116 minuters övertid insåg NHL:s ledning att spelet måste göras attraktivare för åskådarna. Därför upphävdes framåtpassningsförbudet i anfallszon och offside infördes vid den blå linjen. Detta medförde att det blev en taktisk fördel att hålla kvar pucken i anfallszon, så backarna flyttades upp till den offensiva blå linjen och forwards tilldelades uppgifter att stoppa motståndarna och återerövra pucken redan i anfallszonen. I europeisk och internationell hockey var kroppstacklingar i anfallszon ännu inte tillåtna, därför blev denna taktik inte lika framgångsrik här som i Nordamerika, och även i dag anses forechecking vara en nordamerikansk speciallitet. 2 Icing: Forechecking visade sig vara en mycket effektiv och riskfri metod. För att motverka en taktik som gick ut på att skjuta in pucken i anfallszon och forechecka infördes 1937 de första icingreglerna. Denna regel har under årens lopp finjusterats fram och tillbaka vilket gett upphov till taktiska variationer med libero och toppforward, men framför allt ledde regeln (tillsammans med offside-reglerna) till välorganiserade försvarssystem för mittzon. 3 Slagskott: (bild 3 och 4) I början utgjorde backarna på den offensiva blå linjen inte något hot mot mål, utan deras huvudsakliga uppgift var att se till att pucken inte kom ut ur zonen. Därför lämnades de ofta obevakade och det försvarande laget koncentrerade sig på att markera och stoppa motståndarnas forwards. Att dessutom alla forwards behövdes djupt nere i zonen för att kunna föra pucken ut ur zonen gjorde det ännu mer naturligt att dra ner ytterforwards i hörnen för att störa motståndarna där. Så länge forwards skötte sina uppgifter hade backarna inte mycket att göra, utan kunde bilda en andra försvarslinje och vänta framför mål. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 2

3 3 4 När Boom-Boom Geoffrion uppfann slagskottet på 50-talet och backarna började göra mål från sin position på den blå linjen, blev försvararna tvungna att använda sina ytterforwards till att bevaka motståndarens backar. Försvarsspelet övergick från zonförsvar till man mot man. Detta ändrade radikalt backarnas uppgifter, och dessa hade plötsligt en betydligt större yta att täcka. Men, än idag är många backar skeptiska till att lämna området framför mål när motståndaren har pucken. 4 Antal spelare: När Ottawa Silver Seven vann Stanley Cup 1905 bestod laget, som namnet antyder, av sju spelare. På den tiden spelades matcherna med sju man på isen, vilket betydde att alla spelarna spelade 60 minuter. Det är en självklarhet att dåtidens taktik inte kunde vara lika kraftberövande som dagens spelsystem där arbetet fördelas på man. I takt med att antalet spelare har utökats har även kraven på spelarnas oavbrutna arbetsinsatser ökat. Ändå förekommer fortfarande att forwards sparar energi i försvarspelet. 5 Antal matcher/träningar: Under elitseriens 12 första säsonger spelades 36 omgångar plus maximalt 6 slutspelsmatcher. Samtidigt blev fler och fler spelare fulltidsproffs. Detta medförde att mer tid kunde ägnas åt förberedelse och träning, vilket ledde till att spelsystemen blev mer detaljerade. Slutet av 80-talet och början på 90-talet utgör kulmen av denna utveckling. Under denna era spelades det striktaste och mest välorganiserade försvarsspelet. Från och med säsongen spelas 55 omgångar plus upp till 21 slutspelsmatcher. Detta försvårar tränarens möjligheter att ta full kontroll över spelet och tvingar spelarna till egna initiativ och improvisation. Mycket av lärdomarna från tidigt 90-tal finns dock kvar och försök till strama defensiva system förekommer sporadiskt. 6 Spelvändningar: Snabba spelvändningar och kontraanfall har alltid varit ett effektivt sätt att skapa målchanser. Sovjetunionen dominerade dock internationell hockey med ett betydligt mer kreativt och omväxlande anfallsspel, vilket länge var förebilden för övriga nationer. Under ett kvarts sekel (63-86) var det endast Tjeckoslovakien som kunde rubba Sovjetunionens dominans och vann VM vid fyra tillfällen (72, 76, 77 och 85). Tjeckoslovakierna visade att en rörlig kontringstaktik baserad på en liknande uppställning kunde betvinga Sovjetunionen. Sverige hade också prövat denna taktik vid Moskva-VM 1979, och när Tre Kronor vann guld 1987 inleddes en era där och olika former av kontringshockey kom att dominera svensk hockey. 7 Red line offside: Mittlinjen och red line offside introducerades första gången Avsikten var att tvinga det forcheckande laget att backa upp och underlätta för det uppspelande laget att komma ur sin egen zon. 50 år senare avskaffades red line offside i internationell hockey med motiveringen att öppna ytterligare ytor för det uppspelande laget. Dessa ytor ledde till polarisering av försvarspelet. En riktning bygger på en extremt tät och snabb forechecking vilken tar bort den nödvändiga tiden och platsen för att utföra långa uppspelspassningar. Den andra riktningen bygger på ett extremt tillbakadraget mittzonsförsvar. 8 Spelarövergångar: För ett 30-tal år sedan skulle enligt reglerna en spelare stå över en säsong om han ville byta klubb. Spelartrupperna var ofta kompletta redan i maj månad, och inga nyförvärv kunda ansluta sig till laget under säsongens gång. Denna situation medförde att spelartrupperna förblev relativt konstanta och en tränare kunde under flera års tid träna in ett unikt och detaljerat spelsystem. I dagens situation där spelare växlas in och ut med kort varsel håller sig alla lag i stort sett till ett och samma universala spelsystem. Spelarna specialiseras för att klara vissa uppgifter, känner snabbt igen sin roll och kan omgående börja prestera oavsett vilket lag de spelar i. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 3

4 4 9 Fasthållningar, hakningar och interference: De senaste bedömningsdirektiven eliminerar destruktiva försvarsmetoder som fasthållning, hakning och interference. Dessa metoder hade under 80- och 90-talet raffinerats så att ett fysiskt starkt men tekniskt begränsat lag kunde neutralisera ett betydligt spelskickligare lag. Många av de beprövade spelsystemen byggde på dessa metoder och måste nu omprövas. Detta har lett till en reducering av man mot man-spel, till fördel för en utökning av zonförsvar och taktiken att överlasta området närmast pucken. Lappverk: Traditioner är starka, och trots att tränare under alla tider anpassat spelet efter de rådande förhållandena finns än idag rester kvar av den allra första taktiska organisationen. Två backar, en center och två ytterforwads är sedan införandet för nästan 100 år sedan fortfarande den norm som gäller och på liknande sätt har varje era lämnat spår som är svåra att radera. Nu finns det ingen anledning att radera allt bara för att det är gammalt. Beprövade metoder är just beprövade och har i flera avseenden överlevt tidens tand och upplevt renässans på renässans för att det visat sig att de fungerar. Men, de spelsystem som är allmänt accepterade idag liknar i stor mån ett lappverk, där försvaret av mittzon inte alltid hänger samman med försvaret av försvarzon, vilket i sin tur inte alltid hänger samman med systemet för uppspel. En lösning av en del av spelet förskjuter ofta bara problemet till nästa moment. Det är nu din uppgift som tränare att se till att alla dina dellösningar hänger samman och sömlöst avlöser varandra. Utsikter för framtiden: En sak som historien har lärt oss är att utvecklingen följer aldrig en rak linje. Som tränare måste du därför alltid vara beredd på snabba lappkast och anpassa ditt lag alltefter som förutsättningarna ändras. Jag tror dock att mindre tid till förberedelse och fler matcher är säkra gissningar. Dessutom tror jag att framtida regeländringar kommer att ge ytterligare fördelar till kreativa spelskickliga lag. Detta betyder att framtida spelare behöver vara: 1 allsidiga, 2 rörliga, 3 modiga, 4 pucksäkra och 5 bra närkampsspelare. Spelarna måste snabbt kunna anpassa sig efter skeendet på isen och prestera avgörande insatser både offensivt och defensivt. Det kommer också att finnas utrymme för ett mindre antal defensiva specialister. Dessa måste dock också ha de fem oavanstående egenskaperna för att kunna hävda sig mot anfallande spelare. Spelarnas storlek kommer att vara mindre avgörande eftersom att låsa fast och flytta undan motståndare inte kommer att tillåtas. Däremot kommer färdigheten att skära av passningar, vinna puckkontroll och rena hårda kroppstacklingar vara värdefulla tillgångar. Taktiken kommer att präglas av snabba förflyttningar för att skapa två mot en situationer både i det offensiva och defensiva spelet. Det är inte mycket som Du som tränare kan göra för att ändra utvecklingen av framtidens hockey. Men, du kan förutse denna utveckling, förbereda våra unga svenska talanger på den ishockey som kommer att spelas, och genom ditt arbete ha ett avgörande inflytande på framtida resultat. Så, låt oss tillsammans kavla upp ärmarna och lägga grunden till svensk hockeys ljusa framtid och många framtida framgångar. Tillsammans är vi starka! September 2006 Björn Kinding VÄGEN TILL ELIT 2 sida 4

5 5 Fä r d i g h e t e r, s p e l s i n n e, i n d i v i d u e l l grundtaktik och system Alla spel kräver vissa basfärdigheter och ett visst spelsinne. Vill du t.ex. spela tennis måste du på något sätt kunna slå bollen över nätet. Du behöver också förstå var du bör placera dig för att ha en möjlighet att träffa bollen. Spelsinnet kan också avgöra vilken typ av slag som är bäst lämpat, t.ex. en kort retur, en hög lobb, en hård cross, etc. För att omsätta dessa spelidéer krävs dock att du behärskar flera fädigheter: forehand, backhand, topspinn, slice, volley, halvvolley, m.m. I hockey heter färdigheterna skridskoåkning, klubbteknik och närkampsspel och ju bättre du behärskar dessa, desto bättre möjlighet har du att i praktiken omsätta de lösningar som ditt spelsinne föreslår. Skillnader i färdigheter och spelsinne gör att hockey spelas på ett helt annat sätt av ett lag med 7-åringar jämfört med ett lag med vuxna spelare. De erfarna spelarna löser utmaningarna som ett lag i vilket varje lagmedlem påtar sig en specifik roll, förutser hur spelet kommer att utvecklas och gör sig beredda på den mest troliga utvecklingen. Barn är mer spontana i sitt agerande och dras konsekvent mot pucken som om den var en magnet. Sprid ut er! är ofta en av tränarens första strategiska anvisningar. Denna får dock sällan något gehör från den unga spelaren, vars tolkande av situationen är helt klar: Pucken, och allt det roliga är där borta, så dit skall även jag. Vad spelaren gjorde var att läsa spelet, tolka information och utföra den reaktion som verkade vara mest lämpad. Även om denna process rent vetenskapligt inte utförs av något sjätte sinne, kallas den allmänt för spelsinne, och alla spelare har någon form av spelsinne. Denna förmåga påverkas av olika faktorer och kan precis som alla andra förmågor vara bättre eller sämre anpassad till att vinna hockeymatcher. Skillnaderna i olika spelares spelsinnen beror bl.a. på: 1 Hur bra de ser spelet - Spelare som håller upp blicken och ständigt vrider på huvudet ser mer av isen och har mer information om vad som försigår än en spelare som stirrar på pucken. 2 Hur de tolkar informationen - Spelare med mer erfarenhet har lättare att förutse hur situationen kommer att utvecklas. Dessutom är vissa spelare mer optimistiska och andra mer försiktiga i sina bedömningar. 3 Hur väl de känner sina svaga och starka sidor. Spelare som bedömer sin egen kapacitet korrekt och vet vad de klarar och inte klarar har större möjlighet att fatta rätt beslut. 4 Vilken målsättning de har - För etablerade elitspelare är den överordnade målsättningen att vinna matchen, men även denna grupp kan temporärt ge andra målsättningar prioritet. I ett lag med 22 spelare är det alltså ytterst osannolikt att alla spelare uppfattar alla situationer på samma sätt, kommer fram till samma lösningar och självmant påtar sig de uppgifter som medspelarna förväntar sig. Det åligger följaktligen tränaren att organisera laget så att arbetet utförs på ett rationellt sätt, och ofta löses detta åliggande genom att införa ett strikt spelsystem. Samtidigt är det ett utmärkande drag hos alla toppspelare att de ständigt är medvetna om allt som händer på isen och att det snabbt fattar smarta beslut. Detta gör tränarens uppgift ytterst delikat. En alltför detaljerad organisation av spelet hämmar spelsinnets utveckling och fråntar spelaren möjligheter att omsätta sina smarta lösningar, medan ett alltför fritt agerande leder till missförstånd och kaos. Det är alltså viktigt för dig som tränare att känna till hur de ovanstående fyra punkterna påverkar dina spelares spelsinne och kan ofta förklara varför de tar vissa beslut. Endast med denna kunskap kan du styra spelarna i rätt riktning. Att blint utgå från att alla spelares målsättning är att vinna matchen och ge instruktioner och anvisningar endast från denna utgångspunkt kommer inte att fungera. När tränaren i exemplet ovan uppmanade sina spelare att sprida ut sig, var det en form av taktisk instruktion och försök att organisera spelet. Som så många andra tränare gör, utfördes detta med hjälp av anvisningar och regler. Denna metod kan i bästa fall bidra till att spelarna ser ut som om de förstår spelet, men långsiktigt har det snarare en hämmande effekt på spelsinnet. Dina färdigheter kan liknas med verktygen i din verktygslåda, och ditt spelsinne är din förmåga att välja rätt verktyg. Att organisera ett lag är som att hålla en fågel i handen. Klämmer du för hårt, kvävs den. Släpper du efter, flyger den iväg. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 5

6 6 1 tekniska färdigheter AKTION 2 spelsinne BESLUT En bättre metod är att utveckla spelarna till att förstå varför ett visst agerande är mer effektivt. Denna utveckling frodas genom att sammanhanget mellan vad de läser och hur de bör reagera förklaras, men framför allt genom att vid träningarna låta spelarna uppleva varierande spelsituationer och följderna av olika beslut. Oavsett vilket system du spelar, är spelets fundamentala principer desamma. Dessa principer kan samlas under begreppet individuell grundtaktik, och beskriver hur du bäst kommunicerar, ger dina medspelare uppbackning och agerar i t.ex. en-mot-en-situationer. Träningen av den individuella grundtaktiken har som mål att utveckla förmågan att läsa motståndarens agerande och automatiskt utföra den mest effektiva reaktionen. En spelare med goda tekniska färdigheter, ett bra spelsinne och en väl utvecklad individuell grundtaktik, finner sig snabbt tillrätta i alla olika spelsystem och kan agera verkningsfullt oavsett vilket lag han/hon spelar i. Eftersom utvecklingen går mot fler matcher och fler klubbyten på bekostnad av träningstid och kontinuitet är det tekniska färdigheter, spelsinne och individuell taktik som framtidens spelare behöver. Det är upp till oss tränare att utveckla dessa tre egenskaper hos alla våra spelare, och på så sätt ge dem en chans att nå sin potential och att förverkliga sina drömmar. En kedja är som bekant bara så stark som den svagaste länken. I hockey avgörs varje spelsituation längs en kedja som innehåller fyra länkar: Spelsystem leder dig till situationen. Den individuella taktiken ger dig rätt position i situationen. Spelsinnet talar om vilken din bästa aktion är, och de tekniska färdigheterna möjliggör att du utför aktionen. Det lönar sig t.ex. inte att vara i rätt position om du inte vet vad du skall göra i den positionen, och det hjälper inte att du vet vad du skall göra om du inte kan göra det. Därför gör en god tränare klokt i att utveckla dessa egenskaper i rätt ordningsföljd. 3 individuell Hockey spelas fem mot fem,men avgörs en mot en. Eftersom en spelare med de tre första egenskaperna väl utvecklade, snabbt finner sig tillrätta i alla olika spelsystem kan inlärning av spelsystem vänta. Individuell grundtaktik: En hockeymatch är ett lagspel som består av en räcka kamper man mot man. Utgången beror alltså på hur framgångsrika dina spelare är en mot en, och alla försvarsspel bygger på att spelarna behärskar denna del av spelet. Den individuella grundtaktiken bygger på spelets fundamentala principer, vilka förblir desamma oavsett vilken nivå du spelar på eller vilket spelsystem du följer. Framgångsrika spelare identifierar snabbt situationen, förstår vilken uppgift de måste påta sig och vet hur de skall agera för att lösa uppgiften. I framgångsrika lag är spelarna dessutom duktiga på att kommunicera och fördela uppgifterna mellan varandra. Som tränare gör du alltså klokt i att utforma dina träningar så att spelarna tvingas att läsa spelet, kommunicera med varandra och fatta beslut samt dessutom utmanas man mot man i matchliknande situationer. Nedan följer 6 exempel på försvarsspelets individuella grundtaktik och dess utförande: 1 Kommunikation: Målet är att spelarna skall komma överens om vilken typ av situation de befinner sig i och snabbt fördela arbetsuppgifterna. Allteftersom spelet fortgår förändrar sig situationen. Spelarna måste därför fortlöpande kommunicera med varandra. Viss kommunikation sker via kroppsspråket, som t.ex. när du tar ett initiativ och utför ett arbete. Genom att dessutom kommunicera verbalt kan du informera dina medspelarna betydligt tidigare om dina intentioner. Denna kommunikation sker bäst med korta tydliga uttryck som informerar medspelarna vad du ämnar göra. Även om vissa undantag finns är detta oftast betydligt effektivare än att ge medspelarna order. Texten i tabellen på nästa sida, är exempel på lämpliga uttryck. Dessa och/eller liknande utryck bör du som tränare lära ut och nöta in under träningarna. grundtaktik POSITION 4 spelsystem SITUATION VÄGEN TILL ELIT 2 sida 6

7 7 UTTRYCK SITUATION SÄNDARE Min spelare! Byt! Behåll! Jag har honom/henne! Jag tar pucken! En motståndare har pucken och två spelare är ungefär lika nära motståndaren. En spelare förhindras att fullfölja sin markering, men uppgiften kan lösas genom att byta markeringsuppgifter med en medspelare. Samma situation som ovan, men det finns ingen möjlighet att byta markeringar. En spelare har problem att fullfölja sin markering, men en medspelare är bättre placerad och kan ta över uppgiften En spelare är i en närkamp och har en medspelare i närområdet som kan ta kontroll över pucken. Spelaren som påtar sig uppgiften att kontrollera motståndaren Spelaren närmast målet och som ser situationen i sin helhet. Spelaren närmast målet och som ser situationen i sin helhet. Spelaren närmast målet och som ser situationen i sin helhet. Spelaren som ger uppbackning. 2 Uppbackning: Generellt sett måste varje spelare vara i stånd att kontrollera var sin motståndare. Men genom att samtidigt placera sig nära medspelaren som kontrollerar puckföraren, kan en två-mot-en-situation skapas. I illustrationen nedan får spelaren i situation C en viss uppbackning av spelaren i situation A, vars placering skapar ett bra utgångsläge till att överta markeringen ifall puckföraren skulle ta sig förbi sin motståndare. Detta är en avvaktande uppbackning. Uppbackning kan också utföras mer aktivt och aggressivt, som t.ex. om spelaren i situation D stänger av puckförarens väg (som pilen indikerar). 3 Defensiva sida: En spelare som befinner sig mellan moståndaren och det egna målet befinner sig på den defensiva sidan. Avsikten är att förhindra att motståndaren kan ta sig till målet eller spela in pucken framför mål. I praktiken betyder detta att försvararna försöker att blockera en linje som leder till en punkt strax framför målet. Illustrationen ovan visar fem spelare som alla befinner sig på den defensiva sidan om var sin motståndare. 4 Kontrollera mellanrummet: Försvarsspelarens uppgift är inte bara att blockera den defensiva sidan utan också att kontrollera tomrummet mellan sig själv och motståndaren. Därför bör en back placera sig nära motståndaren för att krympa tomrummet, men inte alltför nära och riskera att bli överspelad. Situation A visar hur försvararen ger ett litet tomrum som inte är större än att det kan stängas, ifall motståndaren skulle få pucken. Situationerna B och C visar hur försvararna placerat sig närmare puckföraren och tvingar denne till att skydda pucken med kroppen. 5 Blad mot blad: Genom att placera klubbladet parallellt med och nära puckförarens klubblad, skär försvararen av många passningsvinklar på ett effektivt sätt. Figur B och C visar hur försvararen följer motståndarens klubba med sin klubba. 6 Närkampsspelets timing: Såväl puckföraren som försvararen kan gå segrande ur en närkamp. Vem som har det bästa utgångsläget är ofta avgörande, och detta skiftar ideligen mellan de båda kombattanterna. Det gäller alltså att utmana puckföraren och söka närkamp vid rätt tillfälle. Med hjälp av nedanstående punkter kan du lättare välja rätt tidspunkt för ditt angrepp: o Emblem eller nummer: Hur puckföraren är vänd i förhållande till dig kan vara avgörande. Om du kan se emblemet på motståndarens tröja (situation A) betyder det att spelaren har uppsikt över vad som händer bakom dig och därmed en fördel i en eventuell närkamp. Kan du däremot se ryggnumret (situation C) betyder det att ni har samma blickfällt (och ofta samma åkriktning), och du har en fördel i en eventuell närkamp. Situation B visar en försvarare som förmodligen ser ryggnumret på sin motståndare och har enligt denna utgångspunkt ett gynnsamt läge för att attackera och utmana i en närkamp. o Puckkontroll eller inte puckkontroll: I en situation där motståndaren temporärt inte har pucken passningsberedd är det också en fördel att atttackera och utmana. I situation B har motståndaren pucken under god kontroll och kan eventuellt spela den förbi försvararen. I situation C däremot, är pucken inte direkt passningsbar vilket gör detta till ett bedömningsfall.tror försvararen att det går att attackera motståndaren innan denne får kontroll över pucken, så har försvararen en fördel. o Uppbackning eller ingen uppbackning: Även om varje enskild situation utspelas en mot en, så leder den alltid upp till nästa situation. Har du uppbackning i närområdet så är chansen god att ditt lag har en fördel i det efterföljande läget. Har motståndaren uppbackning är fördelarna på dennes sida. Uppbackande medspelare: I situation C har försvararen en viss säkerhet genom medspelaren i situation A. Spelaren i situation B däremot, har ingen uppbackning ifall närkampen skulle förloras. Uppbackande motståndare: I både situation B och C har puckföraren uppbackning av spelaren i situation A. I B:s fall betyder en passning till A att pucken förflyttas längre bort från målet vilket är en fördel för försvararen. I situation C är det dock mer tveksamt om det är värt risken att utmana puckföraren i en närkamp som kan leda till att spelare A får kontroll över pucken. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 7

8 8 Spe lv ä n d n i n g Att göra mål mot ett samlat försvar är inte lätt. Även om hakningar, fasthållningar och interference numera beivras mer rigoröst än tidigare har försvararna många fördelar gentemot det anfallande laget. Förutom att målvakten ger försvararna ett numerärt överläge i egen zon, gynnas de av andra särregler. T.ex. får endast försvararna positionera sig i målgården, utföra handpassningar, och kan med målvaktens hjälp blockera pucken. Dessutom underlättas deras arbete av offside- och icingregler, vilka inskränker anfallarnas rörelseområde. Däremot finns det inga särregler som gynnar det anfallande laget. Med dessa fördelar till hjälp bör ett välorganiserat försvar inte släppa till några målchanser. Mot denna bakgrund är det kanske inte så förvånande att majoriteten 1 av alla mål görs mot ett försvar som ännu inte hunnit att organisera sig. Denna initiella oorganisation uppstår efter varje spelvändning, och hur effektivt ett lag kan organisera sitt försvarspel beror till stora delar på var och hur spelvändningen inträffar. Ett bra försvarsspel startar alltså med att spelvändningen inträffar på ett gynnsamt sätt. Hockey Canadas studie från VM 1990 och NHL 1992 visar att spelvändningar på olika delar av isen har olika stora utsikter att leda till ett mål eller målchans. Nedanstående illustration visar hur ofta motståndarna skapade en målchans i relation till var på isen de återtog puckkontrollen. Av talen här ovan framgår att det är relativt ofarligt att i den egna zonens hörn överlåta kontrollen av pucken till motståndaren. De visar också att det är stora risker förbundna med att förlora pucken vid den offensiva blå linjen. Vad illustrationen inte visar är hur sättet av puckkontrollens överlåtande påverkar riskerna. Generellt kan dock sägas att en puckförlust i den egna zonens hörn nästan alltid är en relativ säker (13%) plats för en spelvändning, eftersom vid dessa tillfällen befinner sig oftast alla medspelare på den defensiva sidan om pucken. Samtidigt är en puckförlust på den offensiva blå linjen nästan alltid (46%) ett riskfyllt förehavande, oavsett hur puckförlusten går till. Riskerna med en puckförlust i mittzon varierar dock kraftigt beroende på var med- och motståndare befinner sig. Även om genomsnittet är så högt som 29% kan det vara relativt riskfrtt att skjuta en puck ut ur försvarzon och in i mittzon även om en motståndare tar kontroll över pucken. Så länge någon motståndare befinner sig offside och medspelarna är på den defensiva sidan om pucken har motståndarna praktiskt taget inga möjligheter att gå till anfall. Den största variabeln mellan riskfria och riskfyllda spelvändningar sker dock i den offensiva zonen. Om tre trötta forwards förlorar pucken djupt i anfallszon, kan motståndaren med stor sannolikhet (betydligt större än 35%) skapa en farlig kontring. Om pucken däremot skjuts in från mittzon, och motståndarna utsätts för en kontrollerad forechecking, är deras utsikter för ett lyckat anfall mycket små. 1 = Hockey Canadas studie av VM 1990 och NHL 1992 visar att 66% av alla mål gjordes på spelvändningar. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 8

9 9 Spelvändningar från anfall till försvar: Ett bra försvarspel börjar med en smart puckförlust. Denna karakteriseras av att pucken skjuts bort från det egna målet så att alla medspelare befinner sig mellan pucken och målet när spelvändningen sker. Dessutom måste puckförlust i de blå linjernas högriskområden undvikas. I stressade situationer är hörnen i försvarszon tillfälliga alternativ. Den vanligast förekommande situationen där denna lösning används är när målvakten styr pucken ner i hörnet för att unvika att motståndaren kan vinna kotroll över pucken framför mål. D I ett gynnsamt läge tacklar backen puckföraren och låser fast denne tills pucken tappats. (Illustrationen visar att detta sker vid den blå linjen, men det kan lika gärna ske i försvarszon eller högre upp i mittzon.) Den uppbackande forwarden tar pucken och startar ett anfall. E De båda forwards anfaller 2 mot 1. F Ett nytt uppspel och anfall startar i den andra riktningen. I bästa fall kan pucken spelas ner djupt i anfallszon innan motståndaren vinner kontroll över den. Från denna position kan sedan försvarspelet organiseras och utföras i form av: forechecking, mittzonsförsvar, backchecking och defensiva zonens försvar. Motståndarna är alltså tvungna att bryta igenom flera försvarslinjer innan de kan hota målet. Spelvändningar från försvar till anfall: Anfall är bästa försvar är ett allmänt talesätt. Eftersom motståndarna knappast lär göra mål när de inte har pucken ligger det mycket sanning i detta uttryck. Samtidigt måste fastställas att de bästa och flesta målchanserna uppstår vid spelvändningar, och grunden för lyckade spelvändningar är ett lyckat försvarsspel. Rent logist borde alltså talesättet ovan även gälla i omvänd ordning: Försvar är bästa anfall. Denna ordningsföljd är kanske inte lika accepterad, men alla spelare bör åtminstonne vara medvetna om de offensiva fördelarna som kan vinnas om förssvarsspelet utförs på rätt sätt och följs upp med ett snabbt anfall. Dina uppgifter som tränare är alltså att organisera försvarspelet så att pucken kan återtas i gynnsamma lägen, som t.ex. i området kring den defensiva blå linjen, och att binda samman försvarspelets strategier med en snabb kontringsstrategi. Övningsexempel: Spelvändning Spelvändning 1 mot 3 till 2 mot 1: En lyckad spelvändning beror till stor del på timingen i utförandet och hur väl spelarna läser spelet. Bra spelvändningsövningar bör därför innehålla dessa moment. Spelvändningen i denna övning kan inträffa i stort sett var som helst på isen (illustrationen visar en spelvändning i mittzon), vilket tvingar spelarna att läsa spelet och att kommunicera. A Övningen startar med att en back för pucken bakom mål och spelar den till en forward längs sargen. B Samtidigt startar en back och två forwards vars uppgift är att styra ut och stoppa puckföraren längs sargen. C Puckföraren anfaller 1 mot 3 och styrs ut mot sargen. Ett försvarspel som inte möjliggör en snabb spelvändning kan i och för sig utgöra ett effektivt sätt att spela försvar, men är ett ineffektivt sätt att spela hockey. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 9

10 10 For e c h e c k i n g Den första försvarslinjen du måste organisera är forechecking. Denna kan utföras djupt i anfallszon eller något mer tillbakadraget. Det senare alternativet kallas ofta för styrspel eller press. Båda varianterna utförs dock aggressivt, så att referera till den djupa forecheckingen som aggressiv forechecking kan vara missvisande. Forechecking djupt i anfallszon Avsikt: Avsikten är att hindra motståndarna från att ta sig ut ur zonen, och att återvinna puckkontrollen innanför den blå linjen. Djup forechecking utförs ofta i kombination med anfallsspel men kan också vara en fristående defensiv taktik. Metoden går ut på att snabbt sätta press på puckföraren och hindra denne från att göra en kontrollerad passning. Alla närkampssituationer fullföljs med kroppstacklingar för att förhindra att motståndarna intar nya positioner och gör sig spelbara igen. Förutsättning: För att lyckas med forecheckingen måste puckföraren stressas direkt samtidigt som passningsmöjligheterna längs sargerna blockeras. Exempel: Illustrationen nedan visar hur #92 stressar puckföraren och fullföljer med en kroppstackling. #72 och #37 täcker i det initiala skedet upp längs sargerna och är beredda att direkt stressa en eventuell passningsmottagare. Backarna #7 och #29 täcker upp längs den blå linjen och är också beredda att täppa till längs sargerna ifall motståndren försöker att spela ut pucken den vägen. Varianter: Lyckas #92 att låsa fast spelet på ursprungssidan (A) är det #37:s uppgift att snabbt ge uppbackning och ta kontroll över pucken. #72 täcker upp i mitten. Om motståndaren lyckas spela pucken i sidled (B), är det #72:s uppgift att attackera och kroppstackla passingsmottageren. #92 ger uppbackning och tar kontroll över pucken. Övriga spelare förflyttar sig enligt pilarna nedan, blå för situation A och grå för situation B. Spelvändning: I samma moment som pucken återerövrats startar en kort tidsintervall där motståndarna befinner sig i ogynnsamma försvarspositioner. Med en snabb passning in i skottsektorn eller upp till den blå linjen kan denna intervall utnyttjas till att skapa en målchans. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 10

11 11 Den djupa forecheckingens fallgropar... Kraftslöseri: Forechecking djupt i anfallszonen är ett kraftberövande företag, och förr eller senare kommer motståndaren ut ur zonen. Då gäller det att ha kraftreserver för att ta sig tillbaka till försvarszon och klara ett organiserat försvarspel där. Kedjereaktion: Eftersom varje spelare konfronterar sin motståndare i en närkamp finns ingen uppbackning ifall någon missar eller blir överspelad. Följden kan lätt bli en kedjereaktion, där närmaste spelare fyller på i tomrummet och också riskerar att bli överspelad. Dupliceringar och tvekan: Eftersom det är av avgörande betydelse att puckföraren direkt stressas, kan missförstånd över vem som skall attackera lätt inträffa. Sådana misstag kan medföra att två spelare attackerar och båda blir överspelade. Men misslyckande kan också uppstå av rent motsatta misstag, nämligen tvekan. Om alla förväntar sig att puckföraren kommer att stressas, men ingen åtar sig denna uppgift, kan flera spelare överraskas och missa sina markeringar....och hur dessa kan motverkas Välj rätt läge och byt ofta: Djup forechecking är bara effektiv när laget är väl samlat och motståndaren har dålig kontroll över pucken. Tidigt i ett byte finns kraftreserver för att göra forechecking effektiv, så den som byter ofta kan forechecka ofta. Som tränare måste du sätta klara riktlinjer för när konfrontation framåt skall avbrytas och spelarna istället skall börja backa tillbaka mot försvarzon Alla spelare läser spelet, men som tidigare konstaterats tolkar de inte alltid informationen lika. Det är ditt jobb som tränare att fastlägga vilka signaler spelarna skall titta efter och hur de skall reagera på dessa. Konsekvent feedback och ett flitigt övande leder till att antalet missförstånd minimeras. Spelarna måste dessutom tydligt kommunicera med varandra, både verbalt och visuellt, genom att tydligt visa vilken uppgift de påtar sig. Övningsexempel: Djup forechecking Forechecking 3 mot 2: Förutom närkampsfärdigheter, aggressivitet och snabbhet kräver en bra forechecking också bra speluppfattning och kommunikation. I denna övning kan tränaren, genom att placera pucken på olika ställen och ge de uppspelande backarna högre eller lägre grad av puckkontroll, kontrollera och variera forecheckingssituationen. Detta tvingar forecheckande forwards att läsa spelet och kommunicera för att kunna forechecka koordinerat. Det ger också tränaren en möjlighet att instruera och ge feedback för speciellt utvalda situationer. Som en ytterligare variant kan tränaren också variera antalet spelare som deltar. På så sätt tvingas spelarna även att läsa och kommunicera om de är i en 3-mot-2-situation, 3-mot 3- situation, eller vilken annan situation de befinner sig i. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 11

12 12 Sty r s p e l Avsikt: Avsikten är att styra motståndarna in i ett område där de har få möjligheter att spela pucken vidare och är därför relativt lätta att stoppa. Primärt är målet att ta kontroll över pucken i anfallszon utan att ge några blottor i mittzon. Som i exemplet nedan bygger de flesta styrspelssystem på att spelarna positionerar sig i en triangel, eller mer beskrivande i en plogformation. På så sätt inbjuds motståndaren att föra eller spela pucken in i en av de öppna ytorna på sidan om plogen. När detta sker attackerar det forecheckande laget passningsmottagaren mycket snabbt. Denna metod att öppna en yta och sedan överraskande stänga den kan liknas med en fälla. Därför kallas på engelska ofta denna typ av forechecking för the trap. Förutsättning: För att lyckas måste först och främst motståndaren tvingas, luras eller styras att passa eller föra pucken ut mot sidan och därefter stängas in och hållas kvar på denna sida. Exempel: Illustrationen nedan visar hur forward #19 styr motståndaren till att passa pucken ut mot långsidan (A). Där sätter forward #40 press på passningsmottagaren (C). #19 ansluter sig och skär av eventuella sidledspassningar, medan forward #39 täcker upp i mitten (D). Tilsamman har de tre spelarna skurit av alla passningslinjer och på så sätt stängt in passningmottagaren vid sargen. Denna inhägnad symboliseras av trianglarna i illustrationerna nedan. Om puckföraren inte låter sig styras utan istället spelar pucken i motsatt riktning (B), måste forward #19 retirera in i mitten och på nytt försöka att styra den nya puckföraren ut åt sidan. Denna manöver är markerad med grå linjer. VARIANT: I vissa situationer är det bättre att bortre forward täcker längs kanten och backen täcker upp i mitten. Christian Bäckman SPELVÄNDNING: Lyckas spelarna ta kontroll över pucken innanför den blå linjen finns två möjligheter att snabbt skapa en målchans. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 12

13 13 Termer: Vid inlärning och även vid utförandet av olika former av forechecking är en beskrivande terminologi till stor hjälp. Nedan följer en lista av sådana termer: Ta en position Var aktiv, agera och åta dig en uppgift! Ju fortare dina forwards formerar sig i plogformationen, desto bättre chanser har ni att lyckas med forecheckingen. Närmaste forward får därför aldrig tveka, utan direkt inta den styrande forwardens position. Detta ger en signal till övriga spelare om vilka positioner de måste besätta. Styra Genom att röra sig så att vissa ytor skärmas av och andra öppnas tvingas, respektive lockas, motståndaren att föra eller passa pucken i en önskad riktning. Styrningen kan göras mer aggressiv eller avvaktande, men avsikten är alltid att styra motståndaren och pucken i en önskad riktning. Stå upp En aktion där backen från stillastående eller baklängesåkning plötsligt åker framåt och överraskar motståndaren med en kroppstackling, kallas att stå upp. Även en klubbrytning kan tvinga fram en puckförlust. Denna aktion utförs i styrspelet oftast mot en passningsmottagare som befinner sig längs ena sidan (A), men även en motståndare mitt i banan kan överraskas av att t.ex. backen står upp och tacklar (B). (SE BILD 1) Stäng Ersätta Lyckas den styrande forwarden styra ut motståndarna mot sidan, åker oftast den bortre forwarden in i mitten och stänger detta område. På detta sätt hindras motståndaren från att med hjälp av en diagonalpassning ta sig bort från sargen och in i mitten igen. Spelar motståndaren in pucken i det önskade området, men sedan byter riktning och spelar tillbaka pucken igen, kan det vara svårt för den styrande forwarden att forsätta att styra effektivt. I dessa fall är det bättre att han ersätts av en medspelare. (SE BILD 2) 1 2 Magnus Johansson VÄGEN TILL ELIT 2 sida 13

14 14 Styrspelets fallgropar... Dubbleringar: Ett effektivt styrspel kräver att spelarna läser spelet och reagerar på dess utveckling. Detta innebär positionsbyten och överlastning i vissa områden. Det är därför lätt hänt att två spelare spontant utför samma uppgift. Utspridda positioner: Motståndarnas taktik går ofta ut på att locka ner forecheckaren djupt i anfallszon och samtidigt få backarna att backa tillbaka i mittzon. Kedjereaktion: Motståndarna hinner ofta generera fart och kan anfalla med relativt god puckkontroll. Det kan vara mycket svårt att stoppa en sådan motståndare, och att spelare blir överspelade hör till styrspelets natur....och hur dessa kan motverkas Kommunikation och disciplin: Genom att spelarna ständigt meddelar vilka uppgifter de ämnar göra, samt att de disciplinerat fullgör sina uppgifter kan missförstånd undvikas. Tänk som en enhet: Det är viktigt att spelarna agerar som en enhet. Styrspelet går ut på att vara starkare än motståndaren i vissa områden av isen. Det gäller alltså att föra motståndaren dit, inte låta sig föras därifrån. En upp fyra hem: Styrspelets grundmönster är mjuka bågar som viker av i riktning mot det egna målet. Detta gör att varje aktion framåt avslutas med att svängkraften för spelaren hemåt igen. På detta sätt är fyra spelare på väg hem varje gång en spelare stöter framåt. Så, är inte fyra medspelare på väg hemåt, skall du förmodligen inte stöta framåt. Övningsexempel: Styrspel Styrspel 1 mot 5, 3 mot 5 och 5 mot 5: Det försvarande laget ställs emot tre uppspel/anfall vilka stegvis medför en svårare uppgift. Första anfallet: En back (A) har pucken och försöker ensam föra den förbi fem motståndare och om möjligt göra mål. Det försvarande laget bör kunna styra ut backen mot sargen, vinna tillbaka pucken redan i anfallszon, snabbt vända spelet och gå till anfall. Anfallet avslutas flygande, varefter tränaren ger en signal. Andra anfallet: Tre forwards (B) startar på tränarens signal, försöker föra pucken förbi fem motståndare och om möjligt göra mål. Det försvarande laget bör kunna styra ut dem mot sargen, vinna tillbaka pucken i mittzon, snabbt vända spelet och gå till anfall. Anfallet avslutas flygande, varefter tränaren ger en signal. Tredje anfallet: En back (C) tillsammans med de fyra spelarna från anfall 1 och 2 startar ett anfall fem mot fem. Spelet pågår tills tränaren ger en signal (rekommenderat efter sekunder). Observera: Det är viktigt att det försvarande laget håller sina positioner även mot de mindre krävande utmaningarna 1 mot 5 och 3 mot 5. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 14

15 15 Mit t z o n s f ö r s va r Svensk och internationell hockey har under de senaste decennierna präglats av ett försvarspel som fokuseras kring försvar av mittzon. Många olika system och taktiska variationer har konstruerats för detta ändamål. Nedan visas tre vanligt förekommande varianter. 1-4 är det ursprungliga kanadensiska mittzons-försvaret och bygger på att forwards mestadels åker framlänges och täcker upp längs sargerna. En forward stör puckförande motståndare medan backarna täcker upp i mitten. Avsikt: Trots mångfalden av försvarssystem bygger alla på samma målsättningar, vilka går ut på att formera solida försvarslinjer för att stoppa motståndarna: A före den röda linjen, så att de inte ges möjlighet att skjuta in pucken i anfallszon och forechecka, B före den blå linjen, så att de inte kan ta sig in i anfallszon och kontrollera pucken, eller C innan de skapar en målchans med ett flygande anfall. Samtidigt dras en spelare tillbaka för att ta kontroll över pucken ifall den skulle skjutas in i zonen. Dessutom är målsättningen alltid att snabbt kunna vända spelet och gå till anfall. Tre Kronor vann VM-finalen 2006 inte minst tack vare ett välorganiserat mittzonsförsvar med ett solitt spel på den defensiva blå linjen Förutsättning: För att lyckas med försvaret av mittzon måste motståndaren tvingas in i ett numerärt underläge vid den röda eller den blå linjen och konfronteras fysiskt där. Samtidigt måste alla passningsvinklar skäras av inklusive möjligheten att skjuta in pucken och ta kontroll över den djupt i anfallszon kom från Tjeckien via Finland till Sverige i slutet av 70-talet. Systemet delar rinken längsgående i två halvor, där två toppforwards turas om att styra motståndaren respektive att blockera mitten. Två halvbackar täcker upp längs kanterna och en libero säkrar bakåt. Exempel: En vanligt förekommande situation är att den styrande forwarden lyckas tvinga ut puckföraren mot sargen. Bilden t.v. är från VM-finalen Jesper Mattsson styr den tjeckiska backen ut mot sargen. Där backar Andreas Karlsson för att med god timing täppa till vid den röda linjen. Fredrik Emvall skär av passningslinjerna i mitten. Rätt utfört är puckförarens enda återstående möjlighet att spela pucken framåt längs sargen. Denna sista utväg stängs av backen som i sin tur backas upp av forwarden i mitten är dagens vanligaste uppställning i internationell hockey. Fem spelare förflyttar sig huvudsakligen genom baklängesåkning och håller en tät pentagonformation. En forward styr motståndaren, två forwards säkrar kanterna och backarna håller tätt i mitten. Skulle puckföraren lyckas att ta sig förbi längs sargen bildar båda backarna tillsammans med forwarden i mitten en backcheckande enhet (grön triangel i illustrationen här ovan). VÄGEN TILL ELIT 2 sida 15

16 16 De flesta lag spelar idag någon form av blandning mellan de taktiska systemen på föregående sida. Denna blandning är mer situationsanpassad och bygger mer på spelarnas individuella förmåga att läsa spelet och att reagera på dess utveckling. Oftast är grunduppställningen pentagonformad. Denna formation har en svårkontrollerad yta (skuggat område ovan) mittemellan spelarna. Många taktiska uppspelsvarianter går ut på att etablera puckkontroll i detta område. Det krävs därför stor flexibilitet av det försvarande laget för att motverka dessa försök. Spelarna måste ha god speluppfattning, ta riktiga beslut och kommunicera med varandra. Illustrationen ovan visar en variant där högerbacken täpper till luckan i mitten. Den visar vidare hur denna aktion påverkar övriga spelares agerande och hur försvarsformationen anpassas till situationerna som uppstår. Forward (A) stressar puckföraren men kan inte hindra denne från att passa pucken in i mitten. Högerbacken läser situationen och kliver in i mitten för att stoppa passningsmottagaren (B). Denna aktion måste backen klart kommunicera med sina närmaste medspelare. Högerbackens agerande förändrar temporärt den ursprung-liga pentagonformationen till uppställning, där han själv intar en toppforwards position. Forwarden på högersidan (C) är helt klar över högerbackens avsikter och fortsätter därför att backa hem längs högerkanten på liknande sätt som systemets halvback. Forwarden på vänster sida (D) är inte kapabel att med baklängesåkning följa sin motståndare. Därför vänder spelaren till framlängesåkning för att fullfölja markeringen enligt den traditionella kanadensiska 1-4-taktiken. Vänsterbacken (E) intar en liberoposition och är redo att försvara ifall någon missar sin markering, men är också beredd att ta kontroll över pucken ifall den skulle bli fri. Exemplet överst på sidan visar att försvarssystemet i mittzon sällan behåller en fast form, utan ändras och anpassas ständigt som reaktion på motståndarnas aktioner. Varianter: Samma situation som ovan kan vid nästa tillfälle lösas genom att en forward går in och täpper till i mitten. Detta bildar också en temporär formation, men denna gång är det centern (C) som intar toppforwardens position. Viktigt är att kommuniktionen mellan spelarna fungerar. För detta ändamål använder sig spelarna av tydliga uttryck, vilka du som tränare bör lära ut och träna in. Exempel på dessa uttryck är: Min spelare!, Byt!, Jag har honom/henne! Generellt är det bättre att informera medspelarna vad du ämnar göra än att beodra dem vad du vill att de skall göra. Spelvändning: Spelvändningar i mittzon och framför allt vid den defensiva blå linjen är som tidigare nämnts högeffektiva områden för att starta produktiva anfall. Det är alltså en god taktik att vara väl organiserad och förberedd för att utnyttja dessa situationer. I princip behövs en spelare som tar hand om pucken, en passningsmottagare i djupled och en i sidled. Viktigt är också att starta anfallet omgående, innan motståndarna hinner inta sina defensiva positioner. Bilden ovan visar några alternativ som står till förfogande. Notera att högerbacken fullföljer sin tackling, vilket eliminerar en potentiell forecheckare. Övriga fyra spelare är potentiella anfallare. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 16

17 17 Mittzonsförsvarets fallgropar... Stillastående: Eftersom mittzonsförsvaret i princip bygger på att överge anfallszon och invänta motståndarna i mittzon kan spelarna ofta bli stillastående och överraskas av motståndarens fart. Dubbel spelvändning: Ett misslyckat försök till en snabb spelvändning kan skapa ett lika snabbt och överraskande motanfall....och hur dessa kan motverkas Följ motståndarens förflyttningar: Alla spelare väljer ut en motståndare och anpassar sin fart och riktning efter denne. Positionsbyten föranleder försvararna att rikta sin fokus mot nya motståndare. Detta ger en naturlig rörelse och god timing. Välj rätt tillfälle: Att spelvändningar erbjuder bra tillfällen att starta snabba anfall, betyder inte att alla spelvändningar är bra tillfällen. Övningsexempel: Mittzonsförsvar Mittzonsförsvar x 4: Kommunikation, timing och positionering är avgörande för att kunna försvara mittzon. I denna övning tränar det försvarande laget på dessa egenskaper. Två backar och två forwards samarbetar för att kunna stoppa alla anfallsmöjligheter i mittzon. Deras motstånd består av fyra spelare som försöker göra sig spelbara och motta en passning från en femte spelare. Denna spelare försöker att passa pucken från försvarszon till en medspelare i mittzon. Lyckas passningen fortsätter anfallet 4 mot 4 tills tränaren ger en signal. Lyckas försvararna att stoppa anfallet, tar passningsläggaren en ny puck och försöker igen. Situationen upprepas fyra gånger med fyra olika puckar. Vid det fjärde tillfället deltar även den femte spelaren i det försvarande laget, så att övningen övergår till tvåmålsspel 5 mot 5. VÄGEN TILL ELIT 2 sida 17