Utvecklingsaspekterna i Doharundan inför WTO:s ministermöte i Hongkong

Transkript

1 RAPPORT Enheten för global handel Utvecklingsaspekterna i Doharundan inför WTO:s ministermöte i Hongkong 2 bilagor Vilka områden bör prioriteras? Det strategiskt viktigaste området ur ett utvecklingsperspektiv i Doharundan är jordbruk. Dels prioriterar u-länderna jordbruksförhandlingarna högst. Dels är jordbruksförhandlingarna nyckeln till framgång inom andra förhandlingsområden där det finns stora utvecklingsvinster, främst industrivarutullar. Inom industrivaruområdet NAMA finns de största realistiska utvecklingsvinsterna i Doharundan. Förhandlingarna om WTO:s regelverk bidrar till utveckling främst på handelsprocedurområdet, men också genom förhandlingarna om fiskesubventioner. Handelsrelaterat bistånd och preferensurholkning är de två viktigaste horisontella förhandlingsområdena ur ett utvecklingsperspektiv. Förhandlingar om särskild och differentierad behandling bidrar däremot endast på marginalen till att främja utveckling. NAMA - tullar EU:s linje i NAMA-förhandlingarna om tullar står i överensstämmelse med Doharundans utvecklingsambitioner. Tillämpningen av en schweizisk formel angriper tulltoppar och tulleskalering, samt bidrar till ökat marknadstillträde på u-ländernas viktigaste exportmarknader och till lägre handelshinder i u-länderna. Sverige bör så långt som möjligt eftersträva ömsesidighet i förhandlingarna. Om u-länderna inte själva sänker sina tullar riskerar förhandlingsresultatet att bli magert ur ett utvecklingsperspektiv. NAMA icke tariffära handelshinder (NTBs) B O X 6803, S T O C K H O L M B E S Ö K S A D R E S S : D R O T T N I N G G A T A N 89 T E L E F O N : , FAX E - P O S T : R E G I S T R A T O K O M M E R S. S E W W W.KOMMERS.SE

2 2(136) Det går ännu inte att bedöma om NTB-förhandlingarna främjar utveckling då de hittills har fokuserat på processfrågor. De områden där u-länderna har uttryckt intresse är bl.a. SPS, TBT, antidumpning och ursprungsregler. Kollegiets tidigare förslag till svenskt agerande när det gäller miljömärkning och TBT omfattande bättre incitament för regulativt samarbete och enhetliga regler, bör kunna gynna u-länderna. Jordbruk EU:s agerande är av avgörande betydelse för jordbruksförhandlingarna. Hittills har EU generellt sett agerat defensivt, men har ändå gjort eftergifter på flera områden. Beslutet om att fasa ut exportsubventionerna var en framgång för u- länderna. Betydande förbättringar av marknadstillträdet och substantiella neddragningar av de interna stöden är dock nödvändiga för att ett förhandlingsresultat ska kunna anses tillfredsställande ur ett utvecklingsperspektiv. Kollegiet rekommenderar ett tidigt slutdatum för exportsubventionerna, förslagsvis en utfasning under fem år med en down payment på åtminstone 25%. För att utfasningen av exportsubventionerna ska kunna bidra till FN:s millenniemål bör den vara genomförd före Det vore önskvärt om de skyddsklausuler som diskuteras kopplas till en ambitionshöjning beträffande de generella tullsänkningarna. Sverige bör även verka för att antalet sensitive products blir lågt och inte omfattar produkter där u-länder har exportintressen. För att främja utveckling bör samtliga kategorier av handelsstörande interna stöd reduceras på produktspecifik nivå. Kriterierna för den gröna boxen bör även skärpas för att undvika missbruk. En reducering av de interna stöden bör i ett första skede koncentreras på produkter där u-länder är nettoexportörer. Bomull Det har vuxit fram en ökad medvetenhet i WTO:s medlemskrets om att bomullsfrågan måste lösas för att den inte ska stjälpa Dohaförhandlingarna. Inte minst EU tillmäter bomullsförhandlingarna allt större politisk vikt. Sverige bör stödja kommissionens nya, mer aktiva linje i bomullsförhandlingarna. Tjänster Utfallet i tjänsteförhandlingarna blir sannolikt magert ur ett utvecklingsperspektiv. Få bud har presenterats och de bud som har lagts är generellt av låg kvalitet. Risken är att förhandlingarna endast resulterar i ett bindande av status quo när det gäller marknadstillträde.

3 3(136) Samtidigt visar flera studier att det är på tjänsteområdet som de allra största potentiella utvecklingsvinsterna i Doharundan finns. Till de tjänstesektorer som framstår som mest centrala ur ett utvecklingsperspektiv hör infrastrukturtjänster som telekom, finansiella tjänster och transporttjänster. Tillfällig personrörlighet (leveranssätt fyra) är den ekonomiskt och symboliskt viktigaste frågan för u- länderna i GATS-förhandlingarna. Kommerskollegium föreslår att kvalifikationskraven inom leveranssätt fyra sänks så att de även inkluderar semiskilled labour (exempelvis byggnadsarbetare). Vi föreslår vidare fritt tillträde för medborgare från MUL (mode four for free) inom ramen för leveranssätt fyra givet de restriktioner beträffande kvalifikationskrav som finns. Immaterialrätt TRIPS-förhandlingarna har resulterat i framgång ur ett utvecklingsperspektiv när det gäller frågan om TRIPS och hälsa. Medlemsländerna har kommit överens om en förlängning av MUL:s övergångstider till 2016 för genomförandet av bestämmelserna om patentskydd för läkemedel. Man har även kommit överens om hur länder utan egen tillverkning av läkemedel kan utnyttja avtalets bestämmelser om tvångslicensiering. Dessa två beslut underlättar tillgång till läkemedel i MUL och i övriga länder utan egen tillverkning. Handelsprocedurer Vi vet ännu för lite om hur ett nytt avtal om handelsprocedurer kommer att se ut för att kunna uppskatta dess utvecklingseffekter. Vinsterna med förenklade handelsprocedurer är dock väl kända. Effektiva tullsystem kan t.ex. bidra till att tulluppbörden ökar och till att minska korruption. Sverige bör på handelsprocedurområdet verka för att i EU-kretsen förankra principerna i det förslag om modellavtal som kollegiet tidigare utarbetat. Antidumpning Inom regelförhandlingarna finns ett antal förslag som syftar till att strama åt användningen av antidumpning, däribland förslag om en höjning av minimikraven för importandel och borttagande av möjligheten till kumulation. Dessa förslag skulle kunna förebygga antidumpning mot u-länder. Sverige bör fortsatt verka för en uppstramning av regelverket för antidumpning, särskilt för regler som gör det svårare att använda antidumpning mot u-länder med liten export. Fiskesubventioner Förhandlingarna om fiskesubventioner förs i en konstruktiv anda och kommer sannolikt att bidra till rundans utvecklingsmål. Sverige bör i förhandlingarna fortsatt verka för effektivare discipliner för fiskesubventioner.

4 4(136) En tydligare differentiering mellan olika subventioner där hänsyn tas till skadeeffekterna på fiskbestånden är också önskvärd. Eftersom frågan har direkt relevans för FN:s millenniemål om en miljömässigt hållbar utveckling bör Sverige långsiktigt verka för en utfasning av alla produktionsdrivande fiskesubventioner. Regionala avtal Stämningen i förhandlingarna om regionala avtal är konstruktiv, men utfallet kommer sannolikt inte att få stora utvecklingseffekter. Särskild och differentierad behandling SDT-förhandlingarna har hittills dominerats av processfrågor. U- länderna prioriterar området högt men det är tveksamt om förhandlingsresultatet kommer att bidra till utveckling i särskilt hög grad. Enligt ett förslag från förhandlingsgruppens ordförande bör u- länders möjlighet att använda SDT prövas på individuell basis utifrån ländernas särskilda förutsättningar. Denna lösning skulle göra det möjligt att bevilja svaga u-länder mer långtgående förmåner än vad som är realistiskt för hela u-landsgruppen. Detta är en mer utvecklingsfrämjande ansats än den nuvarande uppdelningen i u- länder och MUL. Preferensurholkning De u-länder som riskerar att drabbas negativt av urholkade preferenser i rundan är ett antal små ekonomier som nästan alla ligger i mellanskiktet av G90-gruppen. Två stora länder som riskerar att drabbas är Bangladesh och Tanzania. Effekterna av preferensurholkning är endast påtagliga i varugrupper som socker, bananer och i viss mån teko. Vi föreslår preliminärt tre typer av åtgärder för att bemöta problemet med preferensurholkning i Dohaförhandlingarna: generösare ursprungsregler och breddad produkttäckning i EU:s och andra i- länders GSP-system, samt finansiell kompensation till drabbade länder. Implementering Förhandlingarna försvåras av att de har varit uppdelade på olika områden och av att det har rått oenighet bland medlemmarna om vad de ska utmynna i. Vissa framsteg har dock gjorts. Handelsrelaterat bistånd Tillsammans med preferensurholkningsfrågan är handelsrelaterat bistånd det viktigaste horisontella förhandlingsområdet ur ett utvecklingsperspektiv.

5 5(136) Kollegiets bedömning är att de diskussioner om tekniskt bistånd som förs inom de olika förhandlingsområdena överlag svarar mot reella behov. Tekniskt bistånd är dock inte tillräckligt för att underlätta fattiga länders deltagande i världshandeln utan även finansiellt bistånd kommer att krävas. Storbritanniens initiativ till en aid for trade fund, skapar förutsättningar för att det handelsrelaterade biståndet ska kunna öka. Vi förutser behov av biståndsinsatser med kopplingar till Doharundan inom fem områden: (1) bistånd för att kompensera för preferensurholkning, (2) bistånd för att stärka u-länders utbudskapacitet och förmåga att uppfylla i-länders tekniska och sanitära standarder, (3) stöd till implementering av WTO-åtaganden (framför allt förenklade handelsprocedurer), (4) bistånd för att täcka intäktsbortfall som en följd av tullsänkningar, (5) stöd för att täcka omställningskostnader för t.ex. bomullsodlare i västra Afrika.

6 6(136) Innehållsförteckning Innehållsförteckning...6 Innehållsförteckning Bakgrund Analytiska utgångspunkter Utvecklingsperspektivet i Sveriges politik för global utveckling Forskningslitteraturens syn på handel och utveckling U-länders krav jämfört med forskningslitteraturens slutsatser beträffande handel och utveckling Ett förhandlingsresultat som främjar utveckling En tvåstegsansats Kriterier för ett förhandlingsresultat som främjar utveckling Marknadstillträde Marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter: tullar Marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter: NTBs Jordbruk Tjänster Förändringar i WTO:s regelverk TRIPS Förenkling av handelsprocedurer Tvistlösning Handel och miljö Antidumpning Subventioner Regionala avtal Horisontella u-landsaspekter i Doharundan Särskild och differentierad behandling (STD) Implementeringsfrågorna Tekniskt bistånd Preferensurholkning Dohadeklarationen och små ekonomier Minst utvecklade länder (MUL) Analys av centrala frågeställningar Vad är viktigast för utveckling? Från Cancún till Hongkong Hur tillvaratas MUL-plusländernas intressen? Ett balanserat förhandlingsresultat Sammanfattning Vilka områden bör prioriteras? Ett förhandlingsutfall som främjar utveckling Bilaga 1. U-landsgrupperingar i Dohaförhandlingarna Bilaga 2. Grupper av u-länder Litteraturförteckning...134

7 7(136) 1. Bakgrund I september 2001 antog Världshandelsorganisationens (WTO) medlemsländer vid ministerkonferensen i Doha, Qatar, den s.k. Doha-agendan för utveckling. Dohadeklarationen sätter ramarna för den pågående förhandlingsrundan om handelsliberaliseringar i WTO. Dohadeklarationen genomsyras av en utvecklingsambition vilket bl.a. illustreras av att utvecklingsaspekter tas upp inom i princip samtliga förhandlingsområden. Genom det så kallade julibeslutet 2004 (Doha work programme) togs ett steg på vägen mot att avsluta Doharundan. Samtidigt står det klart att utvecklingsaspekterna måste konkretiseras under den kvarvarande delen av förhandlingsarbetet för att Dohadeklarationens högt ställda utvecklingsambitioner ska kunna infrias. Kommerskollegium har fått i uppdrag av UD att analysera i vilken utsträckning utvecklingsaspekterna i Doha-agendan hittills har återspeglats i Dohaförhandlingarna, samt att lämna förslag till hur utvecklingsaspekterna kan realiseras under de fortsatta förhandlingarna. Enligt uppdraget ska kollegiet göra en inventering av hur långt WTO:s medlemsländer har nått under förhandlingarna i arbetet med att infria Doha-agendans utvecklingsambitioner. Uppdraget ska redovisas i två delyttranden. I denna rapport återges delar av det första yttrande som lämnats till UD. Delyttrande nummer två kommer att redovisas i september Analytiska utgångspunkter Förutom u-ländernas egna positioner och förslag i förhandlingarna har följande dokument legat till grund för vår analys: Utrikesdepartementets remiss per den 9 mars 2005: Utvecklingsaspekterna i Doharundan inför WTO:s ministermöte i Hongkong, samt kompletterande instruktioner den 19 april Regeringens proposition 2002/2003:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (PGU) The UN Millennium Project (2005), Trade for Development ( Sachsrapporten ) Kommerskollegiums och Sida:s gemensamma yttrande (2002), En samlad ansats för att uppfylla utvecklingsdimensionen i Dohadeklarationen förslag till svenskt agerande Kommerskollegiums rapport (2004), WTO-avtalens konsekvenser för u-länderna Relevant forskningslitteratur kring handel och utveckling (se litteraturförteckningen).

8 8(136) 2.1 Utvecklingsperspektivet i Sveriges politik för global utveckling Millenniemålen Sveriges politik för global utveckling (PGU) vilar på FN:s Millenniedeklaration och de s.k. millenniemålen. Dessa mål bör även vara vägledande i en analys av hur WTO:s medlemsländer skulle kunna uppnå ett förhandlingsresultat i Doharundan som främjar utveckling. Millenniemålen är följande: 1. Fattigdom och hunger ska halveras till Alla barn ska gå i grundskola Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas 4. Barnadödligheten ska minska 5. Mödradödligheten ska minska 6. Spridningen av HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till En miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till Det globala samarbetet för utveckling ska förbättras Huvudmål 8 innehåller även ett antal delmål med bäring på utredningens syfte: Delmål 12 Vidareutveckla ett öppet, regelbaserat, förutsägbart, ickediskriminerande handelssystem Delmål Ta hänsyn till de speciella behoven hos de minst utvecklade länderna (MUL), samt u-länder som är öar. Delmål 17 I samarbete med läkemedelsföretag, tillhandahålla livsviktiga läkemedel till överkomliga priser i u-länder Delmål 18 I samarbete med den privata sektorn, göra ny teknik, framför allt inom information och kommunikation, tillgänglig (egen översättning). Rättighetsperspektivet och fattigdomsperspektivet Enligt PGU ska två perspektiv genomsyra svensk utvecklingspolitik: rättighetsperspektivet

9 9(136) fattigdomsperspektivet Rättighetsperspektivet Enligt PGU innebär rättighetsperspektivet att människors rättigheter ska utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling Med ett rättighetsperspektiv är fattiga människor inte mottagare av insatser. De är individer med kraft och vilja att skapa utveckling. (sid ) Därutöver nämns demokrati och mänskliga rättigheter, en fungerande rättsstat och god samhällsstyrning som förutsättningar för ett samhälle där människors rättigheter tillgodoses. Ett rättighetsperspektiv förutsätter slutligen, enligt PGU, att fokus ligger på att bekämpa diskriminering, på jämställdhet mellan män och kvinnor och på barns rättigheter. Fattigdomsperspektivet Enligt PGU innebär fattigdomsperspektivet att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar ska vara en utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling (sid. 19). Med fattigdomsperspektivet avser PGU vidare att utveckling inte kan skapas utifrån. Den växer inifrån ett samhälle Det är de fattiga som måste forma sin utveckling (sid. 20). Vidare slår dokumentet fast att de fattigas perspektiv innebär en förskjutning av fokus från rika länder till fattiga och från regeringar till enskilda människor. Dessa två perspektiv ska, enligt PGU, vara vägledande vid prioriteringar och utformning av den svenska politiken. Enligt kollegiet bör de därmed även vara vägledande för Sveriges agerande i Dohaförhandlingarna. I utredningen har vi strävat efter att tillämpa dessa båda perspektiv. Handel och utveckling i PGU Det handelspolitiska avsnittet i PGU slår inledningsvis fast att en fri och öppen handel med överenskomna spelregler är ett kraftfullt instrument för att åstadkomma utveckling och sprida ekonomiska framsteg. Enligt PGU bör gränshinder och andra handelshinder avlägsnas för att främja hållbar tillväxt i u-länderna. Vidare bör u-ländernas tillträde till OECD-ländernas marknader förbättras och deras förmåga att leva upp till tekniska och sanitära krav samt kapacitet att producera och sälja varor och tjänster stärkas. Slutligen betonar handelsavsnittet i PGU att Sverige ska verka för att WTO:s bestämmelser om positiv särbehandling för u-länder blir mer handelsfrämjande och anpassade efter u-ländernas behov. Utvecklingsländerna måste ha möjlighet att genomföra åtaganden i den takt som är förenlig med ländernas övergripande utvecklingsagenda (sid. 38).

10 10(136) 2.2 Forskningslitteraturens syn på handel och utveckling Innan vi går in på vad som krävs för att Doharundan ska kunna leverera ett resultat som främjar utveckling finns det skäl att redogöra för forskningslitteraturens syn på handel och utveckling. Nedan redovisas därför en sammanfattning av aktuella akademiska diskussioner i ämnet. I Kommerskollegiums och Sida:s gemensamma rapport En samlad ansats för att uppfylla utvecklingsdimensionen i Dohadeklarationen förslag till svenskt agerande (2002) beskrivs kollegiets och Sidas synsätt när det gäller handel, tillväxt och fattigdomsbekämpning som följer: En öppen handel främjar ekonomisk tillväxt, vilken i sin tur främjar den ekonomiska dimensionen av fattigdomsbekämpning. Detta är också utgångspunkten för vår analys. Vad baseras denna bedömning på? I en bilaga till Globkomutredningen (En rättvisare värld utan fattigdom - SOU 2001:96) gör Håkan Nordström (2000) en genomgång av forskningslitteraturen kring relationen handel och tillväxt. Nordströms slutsats är att en öppen handelsregim generellt sett gynnar ekonomisk tillväxt och att handelsliberaliseringar inte är sämre för u-länder än för i-länder i detta avseende. Även den s.k. Sachsrapporten (UN Millennium Project, 2005) betonar handelns roll för tillväxt och fattigdomsbekämpning: Öppenhet för handel kan vara en stark drivkraft för ekonomisk tillväxt, som i sin tur är nödvändig för att minska fattigdom och skapa utveckling. Handel är dock inte någon mirakelmedicin för att åstadkomma utveckling Öppenhet för handel är förknippat med högre inkomster och en bättre ekonomisk utveckling. Visserligen finns det olika uppfattningar om storleken och styrkan i denna relation, men den generella effekten är otvetydig: ingen sluten eller isolerad ekonomi har presterat en bättre ekonomisk utveckling än länder som är integrerade i världsekonomin. (egen översättning) Vissa forskare (t.ex. Rodríguez och Rodrik, 2000) har dock ifrågasatt de metoder som används i studier som redovisar ett samband mellan en öppen handelsregim och ekonomisk tillväxt. Deras kritik gäller dels svårigheterna att klassificera länder enligt hur öppna de är, dels problemen med att kontrollera för andra variabler som påverkar tillväxten, variabler som ofta är gemensamma för öppna ekonomier (exempelvis låg korruption eller stabila politiska förutsättningar). Rodríguez och Rodrik hävdar dock inte att en protektionistisk handelspolitik skulle gynna ekonomisk tillväxt och varnar för en sådan tolkning av deras kritik. Den forskare som under senare år kanske allra mest förknippats med studier av handel och utveckling är Alan Winters. I en artikel skriven tillsammans med Neil McCull och Andrew McKay (2004) sammanfattar Winters forskningsläget när det gäller sambandet mellan handel och tillväxt:

11 11(136) Trots de ekonometriska och konceptuella svårigheterna med att bortom allt tvivel fastställa att öppenhet höjer inkomstnivåer, förefaller tyngden av erfarenhet och bevis att starkt peka i den riktningen (egen översättning) Även om öppenhet för handel kan ha positiva effekter i termer av ekonomisk tillväxt och höjda inkomstnivåer i u-länder, är det inte säkert att alla delar av befolkningen gynnas av detta. Handelsliberaliseringar får till följd att priserna på en mängd marknader (såväl varu- och tjänstemarknader som arbets- och kapitalmarknader) förändras. Dessa prisförändringar är en förutsättning för att vinsterna med handelspolitiska reformer ska kunna realiseras, men de bidrar samtidigt till strukturella förändringar av ekonomin som gynnar vissa grupper (t.ex. människor som är sysselsatta inom exportsektorn) och missgynnar andra (t.ex. de som är verksamma inom den importkonkurrerande sektorn). De skapar även samhällsekonomiska omställningskostnader som kan yttra sig i människors liv i form av förlorade jobb, förändrade villkor på arbetsmarknaden och en osäkerhet inför framtiden. Vidare är en öppen handelspolitik sannolikt inte ett tillräckligt villkor för att starta och vidmakthålla en utvecklingsprocess. U-länder som saknar institutionella förutsättningar i övrigt politisk stabilitet, god samhällsstyrning, rättssäkerhet, en stabil makroekonomi, utbildning, bra hälsooch sjukvård, infrastruktur m.m. har betydligt sämre möjligheter att tillgodogöra sig vinsterna med handelsliberaliseringar. Utveckling är inte heller detsamma som ekonomisk tillväxt (åtminstone skiljer sig tolkningen av de båda begreppen oftast åt). Undersökningar visar dock på ett positivt samband mellan ekonomisk tillväxt (uttryckt som en ökning av inkomstnivån i ett land) och andra utvecklingsvariabler såsom ökad livslängd, skolgång eller läs- och skrivkunnighet - variabler som tillsammans med inkomstutveckling utgör grunden för UNDP:s s.k. human development index (se t.ex. Melchior, Telle och Wiig, 2000). Det finns, enligt kollegiet, därför mycket som talar för att förbättrat ekonomiskt välstånd understött av ökad ekonomisk integration innebär att samhällen får råd med bland annat mer utbildning och bättre sjukvård. Två relaterade frågor som ofta diskuteras i anslutning till debatten om handel och utveckling är om frihandel och/eller ekonomisk tillväxt är lika bra för de fattiga som för de rika?

12 12(136) När det gäller relationen mellan handelsliberaliseringar och fattigdom går det till att börja med att konstatera att nationalekonomisk teori ger stöd åt uppfattningen att lågutbildad arbetskraft i u-länder tjänar mer än högutbildad arbetskraft på att öppna upp för handel med i-länder. Skälet är att det relativa överflödet av lågutbildad arbetskraft på u-ländernas arbetsmarknader reduceras när det blir möjligt att producera för världsmarknaden. Som bl.a. McCulloch, Winters och Cirera (2000) har påpekat är det dock inte så enkelt i praktiken. Handelsliberaliseringar kan t.ex. medföra förändringar i produktionsmönstret som främst gynnar utbildad arbetskraft. Det är inte heller alla u-länder som har riklig tillgång på lågutbildad arbetskraft jämfört med andra produktionsfaktorer. Många länder i Latinamerika och Afrika anses istället ha en relativt riklig tillgång på råvaror och land. Liksom diskussionen om handel och tillväxt kännetecknas debatten om tillväxt och fattigdom av oenighet om metodologi och av hur långtgående slutsatser som kan dras på grundval av de studier som gjorts. Winters, McCulloch och McKay (2004) sammanfattar sina slutsatser från en litteraturstudie enligt följande: Trots de metodologiska utmaningarna finns det inga bevis som kullkastar den traditionella slutsatsen att tillväxt, i genomsnitt, gynnar de fattiga, och inte heller att tillväxt som genereras av större öppenhet är sämre än någon annan typ av tillväxt i detta avseende (den kan t.o.m. vara bättre). Det står samtidigt helt klart att det har funnits tillfällen då tillväxt har åtföljts av ökad fattigdom och att utmaningen är att ta reda på varför. (egen översättning) Enligt kollegiets uppfattning pekar dessa slutsatser på vikten av att identifiera hur fattiga människor påverkas av handelsliberaliseringar (d.v.s. via vilka kanaler de påverkas) för att på så sätt skapa förutsättningar för att fattiga ska kunna ta del av vinsterna med handelsliberaliseringar inom ramen för t.ex. WTO. De kriterier vi utvecklar i nästa avsnitt har bl.a. detta syfte. I WTO-avtalens konsekvenser för u-länderna (2004) konstaterar kollegiet slutligen att GATT/WTO historiskt sett har varit mindre framgångsrikt när det gäller att sänka tullarna för u-länder än för i-länder. I-ländernas tullar på varor av särskilt intresse för u-länder är högre än på traditionella i-landsvaror. Vidare är tullarna fortfarande betydligt högre i u-länderna än i i-länderna, något som hämmar u-ländernas handel och ekonomiska integration i världsekonomin. Ett förhandlingsresultat i Doharundan som innebär en sänkning av tullnivåerna i u-länderna vore därför önskvärt ur ett utvecklingsperspektiv. Inte minst kan man förvänta sig att handeln mellan u-länder (syd-sydhandeln) stimuleras om u-länderna sänker sina handelshinder.

13 13(136) 2.3 U-länders krav jämfört med forskningslitteraturens slutsatser beträffande handel och utveckling Enligt uppdraget ska remissvaret beakta både u-ländernas egna krav och utomstående bedömningar av vad som är ett förhandlingsutfall som främjar utveckling. Som remissen påpekar är det problematiskt att formulera en invändningsfri utgångspunkt för vad som är ett framgångsrikt förhandlingsresultat ur ett utvecklingsperspektiv. Är det ett resultat som ligger nära de krav som u-länderna driver i förhandlingarna eller är det ett resultat som står i överensstämmelse med huvudfåran i forskningslitteraturen om handel och utveckling? Var för sig är dessa angreppssätt otillräckliga. Att uteslutande sträva efter ett förhandlingsresultat som är i linje med u-länders krav är problematiskt av tre skäl. För det första råder i grunden samma ekonomisk-politiska förutsättningar i u-länder som i i-länder när det gäller handelspolitik. Protektionistiska intressen kontrollerar i minst lika hög grad u-länders som i- länders handelspolitik. Och precis som i i-länderna överensstämmer inte dessa skyddsintressen nödvändigtvis med allmänhetens intresse av konkurrensutsatta och väl fungerande marknader. Det kanske främsta mervärdet med WTO-förhandlingar om handelsliberaliseringar är därmed också detsamma i u-länder som i i-länder, nämligen att via förhandlingar om ömsesidiga marknadsöppningar skapa inhemska förutsättningar för handelspolitiska reformer. Det går med andra ord inte att i analysen utgå ifrån att u-länders handelspolitik styrs av ett upplyst egenintresse som leder till utveckling om det förverkligas fullt ut. För det andra är u-länderna inte en homogen grupp länder. Detta konstaterande låter möjligen klichéartat, men tål att upprepas då konsekvensen av det är att det finns få, om ens några, förhandlingsområden där det finns ett gemensamt u-landsintresse. Till och med inom områden där de flesta u-länder är relativt eniga, exempelvis beträffande kraven på en reformering av i-ländernas jordbrukspolitik, finns det u-länder som sannolikt tjänar på den rådande ordningen och som skulle förlora på en liberalisering. Detsamma gäller för tekoavregleringen som hittills i princip endast har visat sig gynna Kina (åtminstone med en merkantilistisk måttstock) trots att den frågan drevs hårt av många andra u-länder i Uruguayrundan.

14 14(136) Slutligen riskerar basen för WTO-samarbetet att undergrävas om i- länderna gör u-ländernas handelspolitiska intressen till sina egna. Grunden för WTO-samarbetet är merkantilistiska förhandlingar om ömsesidigt utbyte av marknadstillträde (i syfte att lösa inhemska ekonomiskpolitiska blockeringar). Detta kan inte åstadkommas om förhandlingarna inte sker utifrån delvis motstridiga intressen. Faktum är att förhandlingar är överflödiga om i-länderna gör u-ländernas handelspolitiska intressen till sina egna. Alternativt riskerar u-länderna att uppfatta i-ländernas hållning som hycklande om vi hävdar att vi utgår ifrån u-länders intressen i förhandlingarna utan att det innebär någon skillnad i praktiken. Omvänt går det inte att uteslutande använda forskningslitteraturens syn på handel och utveckling som måttstock för en bedömning av vad som är ett utvecklingsfrämjande förhandlingsresultat. Ett skäl är att analysen syftar till att påverka ett politiskt sammanhang, där u-ländernas deklarerade intressen väger tyngre än forskningsresultat. Ett annat och kanske ännu viktigare skäl är att ett förhandlingsresultat, för att bidra till utveckling, måste åtnjuta ett visst mått av acceptans i de länder det berör för att vara verkningsfullt. Ett land som inte upplever att dess intressen tillgodosetts i förhandlingarna kommer sannolikt inte heller att verka för att förhandlingsresultatet efterlevs. Istället kommer makthavarna att finna nya sätt att skydda politiskt känsliga sektorer. Slutligen kan det uppfattas som arrogant om ett land förutsätter att andra länder inte förmår att formulera handelspolitiska intressen som utgår från deras allmänintresse. Många u-länder är t.ex. kritiska mot EU:s positioner i jordbruksförhandlingarna, utan att för den skull hävda att EU inte har förstått sitt eget bästa. Slutsatsen utifrån detta resonemang är att båda perspektiven bör tillämpas i en bedömning av vad som är ett utvecklingsbefrämjande förhandlingsresultat i Doharundan. 3. Ett förhandlingsresultat som främjar utveckling 3.1 En tvåstegsansats Vår ansats för en bedömning av vad som är utvecklingsbefrämjande resultat i Doharundan består av två steg: I ett första steg formulerar vi, med utgångspunkt i (1) u-ländernas krav så som de uttryckts i förhandlingarna, (2) Sveriges politik för global utveckling och (3) forskningslitteraturen, en lista över kriterier som kan användas som måttstock för en bedömning av om förhandlingsresultatet i Doharundan främjar utveckling.

15 15(136) Det andra steget är en analys av om de förslag som diskuteras i Doharundan bidrar till att uppfylla de kriterier som anges i steg 1. Denna analys återfinns i det sista stycket under varje förhandlingsområde under rubriken Vad krävs för att förhandlingarna ska främja utveckling? 3.2 Kriterier för ett förhandlingsresultat som främjar utveckling Vad är ett utvecklingsbefrämjande utfall av Doharundan? Nedan har vi formulerat ett antal kriterier som har väglett oss i den analys som följer längre fram. Förutom u-ländernas intressen i förhandlingsrundan, och kollegiets tidigare analys av utvecklingsdimensionen i Dohadeklarationen bygger avsnittet på analyser i forskningslitteraturen av relationen mellan handel, utveckling och fattigdom 1. I synnerhet Conways (2004) identifiering av fyra kanaler genom vilka handelsliberaliseringar påverkar fattigdom har inspirerat listan över kriterier. Dessa fyra kanaler är Konsumtion: priser som fattiga hushåll betalar för sina varor och tjänster Inkomster: ersättning till främst arbetskraft, men också ersättning till egen produktion (t.ex. självförsörjande bönder), företag och kapitalägare i u-länder Offentliga resurser: t.ex. resurser för offentlig hälso- och sjukvård, utbildning, renhållning och sociala skyddsnät för de fattiga Ekonomisk stabilitet: lägre risk för externa ekonomiska chocker som gör att fattiga hushålls inkomster varierar kraftigt De fem första kriterierna nedan avser ökat marknadstillträde och statsfinansiella effekter och har därmed en direkt koppling till Dohaförhandlingarna. De övriga kriterierna är endast indirekt relaterade till utfallet i förhandlingarna, men vi har ändå gjort bedömningen att det finns tillräckligt starka kopplingar till Doharundans olika förhandlingsområden för att inkludera dem. Kriterier som avser ökat marknadstillträde och finansiella effekter av förhandlingarna Förhandlingarna skapar ökat marknadstillträde för u-länder Rör förhandlingarna varor/tjänster/sektorer där u-länderna har offensiva intressen, exempelvis textilindustri, jordbruk och fiske? Innebär de förslag som diskuteras ökat marknadstillträde för u-länder i sektorer som är intensiva i användningen av lågutbildad arbetskraft? 1 Winters, McCulloch och McKay (2004), McCulloch, Winters och Cirera (2001), Bannister och Thugge (2001), Conway (2004) och Charlton och Stiglitz (2005).

16 16(136) Får förhandlingarna till följd att i-ländernas tulltoppar och tulleskalering reduceras i känsliga sektorer? Förhandlingarna leder till att i-ländernas handelsstörande interna stöd och exportsubventioner reduceras på områden som är viktiga för u- länderna Innebär förhandlingarna att exportsubventioner och handelsstörande interna stöd reduceras betydligt inom jordbrukssektorn? Innebär förhandlingarna att i-ländernas produktionsstöd och exportstöd fasas ut inom bomullssektorn? Innebär förhandlingarna att i-ländernas fiskesubventioner reduceras betydligt? Lägre handelshinder i u-länderna Innebär de förslag som diskuteras sänkta handelshinder för varor och tjänster i u-länderna? Sänks u-ländernas handelshinder för varor som fattiga människor är beroende av, exempelvis livsmedel, kläder och läkemedel? Sänks u-ländernas handelshinder för varor som fattiga människor är beroende av indirekt, såsom förpackningar för matvaror, kemikalier för att sterilisera vatten, förbättrat utsäde och bekämpningsmedel? Ökar syd-sydhandeln som en följd av förhandlingarna? Förhandlingarna har neutrala eller positiva statsfinansiella effekter på u-länderna Innebär tullsänkningar lägre statsintäkter? Medför ökad handel ökade statsintäkter? Hur påverkar eventuell tariffiering av handelshinder i u-länderna statsfinanserna? Låga kostnader för u-länders implementering av åtaganden Är de åtaganden som diskuteras statsfinansiellt kostsamma för u- länderna att genomföra? Diskuteras ekonomiskt stöd för implementering av statsfinansiellt kostsamma åtaganden? Innebär de åtaganden som diskuteras en samhällsekonomisk nettovinst eller nettoförlust för fattiga länder? Ökat handelsrelaterat bistånd Resulterar förhandlingsrundan i ökat bistånd för - att stödja utbudskapaciteten i u-länderna, - implementering av WTO-åtaganden,

17 17(136) - att kunna uppfylla i-länders tekniska och sanitära standarder, - intäktsbortfall som en följd av tullsänkningar, - sociala omställningskostnader för t.ex. bomullsodlare i västra Afrika? Bidrar Doharundan till en nettoökning av det totala biståndet, i enlighet med Monterreydeklarationens program för finansiering av utveckling och de mål som uttrycktes vid OECD:s ministermöte 2005? Kriterier som är indirekt kopplade till utfallet i Doharundan Flera av de faktorer som vi tar upp nedan är i första hand kopplade till u- ländernas inhemska politik inom en rad andra områden än det handelspolitiska. Eftersom det finns indirekta kopplingar till utfallet i Doharundan har vi valt att ta upp dem i detta sammanhang. Förhandlingsresultatet skapar bättre förutsättningar för investeringar och teknologiöverföring Blir investeringsklimatet i u-länderna bättre som en följd av förhandlingsresultatet? Ökar omvärldens förtroende för u-landsekonomier som idag saknar förtroende bland investerare? Förhandlingsutfallet leder till minskad fattigdom Hur påverkar de handelsliberaliseringar som genomförs fattiga befolkningssegment? Som konsumenter? Som arbetstagare/företagare? Förhandlingsresultatet innebär en minskad belastning på miljön i fattiga länder Vilken miljöpåverkan skulle förslagen kunna få exempelvis när det gäller fiskesubventioner, jordbruk m.m. Nationella marknader förbättras eller fördjupas som ett resultat av förhandlingarna Leder förhandlingsresultatet till ökad konkurrens på marknader för varor och tjänster som fattiga hushåll konsumerar mycket av? Leder förhandlingsresultatet till att kapitalmarknaderna fungerar bättre för fattiga människor? Innebär förhandlingsresultatet att fattiga människors arbetsmarknadssituation stärks? (exempelvis därför att efterfrågan på arbetskraft ökar i sektorer som sysselsätter mycket lågutbildad arbetskraft/fattiga människor) Innebär förhandlingsresultatet att det skapas nya marknader som tidigare saknades helt (exempelvis kapitalmarknader, marknader för finansiell riskspridning i jordbruksproduktionen)?

18 18(136) Fattiga människors tillgång till varor och tjänster som tillfredsställer grundläggande behov ökar som en effekt av förhandlingarna Hur påverkar förhandlingarna fattiga hushålls tillgång till vatten, livsmedel och läkemedel? Hur påverkar förhandlingarna fattiga hushålls tillgång till grundläggande utbildningstjänster, samt hälso- och sjukvårdstjänster? Hur påverkar förhandlingarna fattiga människors tillgång till finansiella tjänster och likvida kreditmarknader? Förhandlingarna innebär att kvinnors ekonomiska situation förbättras och att kvinnor blir mindre beroende av män för sina inkomster Hur påverkar förändringar i de sektorer som liberaliseras kvinnor som konsumenter, som arbetstagare, som företagare? Samhällsstyrningen förbättras i u-länderna Försvåras korruption av förhandlingsutfallet? (t.ex. via förbättrade handelsprocedurer, tariffiering eller ökad tullbindningsgrad) Hur påverkar förslagen möjligheten till institutionella förbättringar i u-länder? tullintäkter, skatteintäkter, ett starkare rättssamhälle? Hur påverkas incitamenten för smuggling? Det finns länkeffekter mellan de varor/tjänster som liberaliseras och den inhemska ekonomin Är de varu- och tjänstesektorer som liberaliseras starkt kopplade till den övriga ekonomin (exempelvis finansiella tjänster, telekommunikationstjänster) eller är de isolerade? (ex. råvaror, olja, gruvindustri). Förhandlingsresultatet reducerar risken för att u-länder drabbas av ekonomiska chocker Kan förhandlingsresultatet medföra en diversifiering av u-länders handelsmönster och därmed en minskad utsatthet för prisförändringar på världsmarknaden? Innebär ökad handel och ökat beroende av omvärlden att risken för ekonomiska chocker ökar?

19 19(136) 4. Marknadstillträde Detta kapitel behandlar Doharundans förhandlingar om marknadstillträde i bred bemärkelse, d.v.s. inklusive förhandlingar om interna stöd och exportsubventioner på jordbruksområdet. Kapitel fem behandlar förhandlingar om förändringar i WTO:s regelverk. Denna indelning är dock inte helt konsekvent. Fiskesubventionerna behandlas t.ex. under avsnittet om subventioner i kapitel fem, medan förhandlingarna om inrättandet av en särskild skyddsmekanism för u-länder på jordbruksområdet diskuteras i detta kapitel. Även GATS-avsnittet innehåller förhandlingsfrågor som egentligen inte bör rubriceras som marknadstillträde. 4.1 Marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter: tullar Förhandlingsmandatet Enligt Dohamandatet ska förhandlingarna om icke-jordbruksprodukter (NAMA) leda till reducerade eller eliminerade tullar, inklusive en reducering eller eliminering av tulltoppar, höga tullar och tulleskalering. I synnerhet ska förhandlingarna röra varor där u-länder har ett exportintresse. Mandatet talar vidare om vikten av att särskild hänsyn tas till u- länders och de minst utvecklade ländernas (MUL) situation och att tullsänkningarna ska ske med mindre än full reciprocitet. U-länderna i tullförhandlingarna G90-gruppen Vår tidigare genomgång av ländergrupperingar visar att G90-länderna delas upp i två grupper i förhandlingarna (Kommerskollegium, 2005a). Den ena gruppen består av MUL och länder med låg tullbindningsgrad. Den andra gruppen består av övriga G90-länder ( G90-minus ). MUL och länder med låg tullbindningsgrad Enligt Annex B till julipaketet slipper vissa u-länder helt göra tullsänkningar. Enligt 9 i julipaketet undantas MUL från tullsänkningar med formel och sektorer men uppmanas att substantiellt öka andelen bundna tullar. Vidare föreslås i 6 att länder med en låg andel (gräns 35%) bundna tullar undantas från tullsänkningar enligt formel 2. 2 De länder som hamnar under den föreslagna gränsen är Kamerun, Kongo, Elfenbenskusten, Kuba, Ghana, Kenya, Macao-Kina, Mauritius, Nigeria, Sri Lanka, Surinam och Zimbabwe.

20 20(136) G90-minus För de länder som återstår i G90-gruppen ( G90-minus ) är kraven i Annex B desamma som för övriga u-länder, nämligen tullsänkningar enligt formel, eventuellt tullsänkningar via sektorslösningar, samt möjlighet till undantag för u-länder. Enligt 8 i Annex B innebär SDT längre implementeringstider, möjlighet att undanta tullpositioner från formelsänkningar, att göra mindre sänkningar än formeln eller att ha viss andel obundna tullpositioner. När det gäller nyligen anslutna länder ska speciella regler tas fram i förhandlingsgruppen, enligt Annex B i julipaketet. Afrikagruppen och AVS-länderna AVS-länderna består av 77 före detta brittiska, franska, belgiska och nederländska kolonier i Afrika, Västindien, och Stilla havet. Afrikagruppen utgörs av de afrikanska länderna i AVS och består också av MUL, 6 länder och G90-minusländer. Dessa länder har ofta gemensamma intressen men behandlas, som redan nämnts, olika i förhandlingarna. Både Afrikagruppen och AVS-länderna tar i sina bidrag upp den viktiga frågan om preferensurholkning. Enligt Afrikagruppens förslag (TN/MA/W/49) ska produkter som berörs av preferensurholkning ges särskild behandling i förhandlingarna. Gruppen föreslår en koefficient som ska korrigera den generella tullsänkningsansatsen i syfte att förbättra preferensmarginalerna för varor från afrikanska länder. Problem på det icke-tariffära området, som ursprungsregler, TBT och SPS, nämns också i anslutning till problemet med preferensurholkning. AVS-ländernas förslag (TN/MA/W/53) innehåller en metod för att identifiera produkter som kan drabbas av preferensurholkning. Vikten av u- länders rätt till SDT och less than full reciprocity poängteras gång på gång av dessa länder. Vidare anser man att vilken tullsänkningsformel som än väljs måste utvecklingen stimuleras. Gruppen är dock överlag tveksam till en ickelinjär formel. Enbart Jamaica har uttalat sig positivt till en sådan formel. Intresset är också svalt för sektorsförhandlingar. För AVS-ländernas räkning har Trinidad och Tobago uttryckt att man anser att förhandlingarna bör leda till ökat och/eller bibehållet marknadstillträde för produkter av exportintresse för AVS-länderna (TN/MA/W/49). Sektorsförslag som går emot intressen för AVS-länder är inte intressanta och man vill själv bestämma hur mycket man ska liberalisera. Viktiga frågor är återigen preferensurholkning och kapacitetsuppbyggnad som ger större möjlighet att ta tillvara ökat marknadstillträde samt minskar risken för sänkta tullintäkter. Vidare anser AVS-länderna att SDT och less than full reciprocity konkret bör innebära mindre tullsänkningar, längre implementeringsperioder och undantag från tullsänkningar för känsliga produkter. AVS-länderna stödjer även att MUL inte ska behöva göra några åtaganden.

21 21(136) Nya medlemsländer i WTO Inom gruppen nyligen anslutna medlemsländer har Albanien, Kroatien, Georgien, Jordanien, Moldavien och Oman agerat gemensamt. Dessa länder, som alla redan bundit sina tullar på låga nivåer, har i huvudsak defensiva intressen i förhandlingarna. De anser att åtaganden måste anpassas enligt utvecklingsgrad, d.v.s. olika koefficienter i formeln, implementeringsfrist för nya åtaganden, frivilliga sektorsöverenskommelser och undantag från kravet på att ta bort låga tullar eftersom de i stort sett bara har sådana tullar kvar. G-20 - stora eller mer utvecklade u-länder G20 har inte agerat som en enad grupp i NAMA-förhandlingarna. Chile, Colombia och Mexiko har presenterat ett gemensamt förslag till formel. Förslaget innehåller flexibilitet för u-länder med möjlighet att använda sig av fyra olika alternativ beroende på ambitionsnivån för bindning av tullar, tullsänkningskoefficienten i formeln, undantag som tillåts enligt 8, samt implementeringstidens längd. Den övergripande ambitionsnivån ska dock vara densamma oberoende av vilket alternativ som används. Chiles m.fl. förslag till formel är betydligt mer liberalt än det förslag som Argentina, Brasilien och Indien nyligen presenterade i april De tre senare ländernas förslag till formel har den förre ordföranden Girards formel som modell. Förslaget innebär att länder med lägre genomsnittstullar får göra större tullsänkningar än de länder som har höga genomsnittstullar eftersom länders bundna tullgenomsnitt finns med som en variabel i formeln. Formeln innehåller en okänd faktor B vars värde ska förhandlas och som dessutom ska anpassas efter ambitionerna på andra förhandlingsområden. Enligt förslaget är less than full reciprocity och särskild och differentierad behandling (SDT) två skilda principer där less than full reciprocity ska byggas in i själva formeln. Harmonisering sker enbart inom den egna tullstrukturen. Principen om SDT innebär flexibilitet vid tillämpning av formeln, exempelvis genom längre implementeringstider, mindre formelsänkningar än annars och undantag av vissa tullpositioner från formelsänkningar. Flexibilitet ska enligt förslaget förhandlas när man kommit överens om utformningen av formeln. Diskussioner i förhandlingsgruppen De första åren var aktivitetsnivån låg i förhandlingarna. Vid WTO:s ministermöte i Cancún hösten 2003 presenterades en kompromisstext med förslag till ramverk för förhandlingarna (den s.k. Derbez-texten). Förslaget antogs inte eftersom mötet som bekant avbröts. Först i mars 2004 återupptogs arbetet i förhandlingsgruppen. I slutet av juli 2004 beslutade WTO:s allmänna råd om ett ramverk för förhandlingarna. I det s.k. julipaketets bilaga B återfinns ramverket för industrivaruförhandlingarna. Texten i bilaga B överenstämmer i stort sett med Derbez-texten.

22 22(136) Den nya texten återfinns i det inledande stycket där man konstaterar att ytterligare förhandlingar krävs för att komma överens om ett antal nyckelfrågor nämligen formeln, behandlingen av obundna tullar, flexibilitet för u-länderna, deltagande i sektorsförhandlingar, behandlingen av preferenser Under hösten 2004 har möten i förhandlingsgruppen ägt rum en gång i månaden. Ordföranden har i förväg skickat ut de frågor som ska diskuteras. Mötena har inletts formellt i plenum men sedan övergått i informella diskussioner. Tid för bilaterala konsultationer med andra WTOmedlemmar har avsatts innan mötena har avslutats formellt. Under mötet i mars infördes s.k. rum D-diskussioner där vissa viktiga frågor diskuterades i en mindre grupp. Formel och SDT Den för u-länderna viktiga frågan om flexibilitet vid tullsänkningar har diskuterats under de senaste mötena i förhandlingsgruppen. Fem olika formelförslag har lagts fram av EU, USA, Norge, Chile, Colombia och Mexiko, samt Argentina, Brasilien och Indien. Gemensamt för dessa förslag är att de har som grund en icke-linjär formel, en s.k. schweizisk formel, som harmoniserar tullstrukturer och minskar tulltoppar, höga tullar och tulleskalering. Skillnaden mellan förslagen är antalet koefficienter i formeln, en eller flera, och hur u-länderna ska medges undantag för tullsänkningar. Vissa länder anser att less than full reciprocity och SDT är två olika koncept medan andra länder anser att det syftar på samma sak. På mötet i mars 2005 i förhandlingsgruppen där samtliga formelförslag utom förslaget från Argentina, Brasilien och Indien presenterades, framkom att samtliga i-länder och många avancerade u-länder stödjer en schweizisk formel 3. Chile, Colombia och Mexiko anser att alla u-länder ska göra åtaganden efter egen kapacitet. Deras förslag till flexibilitet för u-länder fick ett positivt mottagande av såväl i-länder som u-länder. 3 Dessa länder var EU, Nya Zeeland, Kanada, USA, Schweiz, Norge, Japan, Australien (i-länder), samt Jamaica, Singapore, Turkiet, Hongkong, Kina, Costa Rica, Taiwan, Chile, Sri Lanka, Rumänien, Mexico, Colombia, Peru, Nicaragua (u-länder).

23 23(136) Vidare framkom på mötet i mars 2005 att Thailand, Sydkorea, Indonesien och Malaysia är försiktigt öppna till en schweizisk formel men påtalar vikten av undantag för u-länder. Brasilien, Indien, Argentina, Ecuador och Filippinerna var länge negativa till en schweizisk formel, men inför mötet i förhandlingsgruppen i april 2005 presenterade Argentina, Brasilien och Indien ett eget förslag som också bygger på en schweizisk formel. Vid diskussionen på aprilmötet fick förslaget stöd från Egypten, Indonesien, Jamaica, Trinidad och Tobago, Barbados samt Dominikanska Republiken. Kina var svagt positiv till förslaget men poängterade främst 100% bindning av tullarna. Filippinerna, Bolivia, Mexiko, Peru och Malaysia stödde att less than full reciprocity och SDT behandlas som två olika principer men var negativa till hur förslaget hanterar obundna tullar. USA, EU, Kanada, Japan, Korea, Singapore, Norge, Nya Zealand, Turkiet, Chile, Costa Rica m.fl. var negativa till förslaget att använda länders bundna genomsnittstullar och till att sektorer saknades. Det behövs ännu stora ansträngningar från alla parter för att enas om en formel. En annan viktig fråga som ännu inte är löst är hur obundna tullar ska hanteras. I-ländernas förslag till flexibilitet i tullsänkningsformeln EU har i sitt förslag till tullsänkningsformel öppnat för två olika alternativ när det gäller högsta tullnivå i tullstrukturen. U-länderna kan välja att antingen använda sig av den flexibilitet som medges i 8 i julipaketet och få samma högsta nivå i tullstrukturen som i-länderna. Det andra alternativet är att inte utnyttja flexibiliteten i 8 utan att höja högsta nivån i tullstrukturen med mindre sänkningar som resultat. USA:s förslag är en schweizisk formel med två koefficienter som är olika för i-länder och u-länder. Norges förslag till formel innehåller två koefficienter för tullsänkningsnivån som är olika för i-länder och u-länder. Länderna belönas med en minskad ambitionsnivå i formeln om de deltar i de förslag som ger credits. Behandling av obundna tullar Några länder, som Indien och Israel, anser att bindning av obundna tullar ska betraktas som ett åtagande i förhandlingen. På mötet i mars presenterade Kanada tillsammans med Hongkong, Nya Zeeland och Norge ett förslag att obundna tullar ska bindas med hjälp av en icke-linjär formel vilket innebär att den tillämpade tullnivån ökas med 5%. Detta förslag stöds även av Peru och Costa Rica. Förslaget fick stöd från Singapore, Chile, Turkiet, Australien, Nya Zeeland och USA.