- PDF Free Download

Transkript

1 Det finns många uppfattningar om huruvida pulsmätare är "bra eller dåligt". Lite tycker jag att det är som med avelsindex, det bara ÄR ett hjälpmedel liksom. Det kan i alla fall aldrig vara dåligt att använda den om man kombinerar det med sunt förnuft. Däremot kan kvalitén lämna övrigt att önska! Nu har de utvecklats och de modeller som finns tillgängliga håller hög klass. De är t o m trådlösa. Men jag som har tränat med pulsmätare i dryga tio år har många gånger varit beredd att kliva av vagnen, stampa på den och slänga den i den största myrstack jag kunnat se för att den kunnat förbrännas av myrsyra. Så, utgångsrådet blir att skaffa en bra pulsmätare som sitter bra på hästen, är enkel att applicera och som håller bra kontakt. Om du joggar med din häst och den har 222 i puls så kan du utgå ifrån att kontakten är dålig. Jag lovar att den inte är sjuk. Samma om du kör i 1.30-tempo och den har 142 slag, eller om det dröjer 1 minut innan den går ned efter att du har tagit upp hästen...en bra pulsmätare är rolig att använda och håller adrenalinnivåerna (dina alltså) på normalläge. Här tänker jag inte beskriva på vilken puls du ska träna din häst eftersom det helt beror på vilket mål man har och vilken status individen har. Det finns gott om olika träningsmodeller under fliken trä ningslära här på sidan. Här bjuder jag på delar av min personliga (och högst subjektiva) modell. Förhoppningen är att detta sammanfattningsvis kanske kan reda ut lite begrepp kring användandet av pulsmätare för dig som är nybörjare 1 / 9

2 ? Sen gäller det som alltid att hitta sin egen röda tråd. Ett av "problemen" med att våra mest framgångsrika travtränare lever på och utgår så mycket från sin känsla är att det ofta kan vara svårt att få några klara besked ur dem när det gäller träning av hästar och kanske inte minst med pulsmätaren som hjälpmedel. Om man som jag, inte helt kan förlita sig på den där medfödda talangen, så kanske det går bättre att förklara? Hoppas det. Pulsmätaren kan användas antingen för att bestämma vilken puls arbetet/intervallerna ska utföras på och som en kontroll att hästen går ned ordentligt mellan. Det är så jag föredrar att använda den. Här är det förstås väldigt viktigt att ha kvar blick och fingertoppskänsla. Det gynnar ingen att köra på 205 i puls om hästen inte travar bra eller inte orkar på annat sätt. Fast jag vågar påstå att pulsmätaren "räddar" fler hästar från överansträngning än att den "plågar" hästar som ska tvingas upp i en viss puls. Reflektionen från de allra flesta som använder pulsmätare första gången i sitt vanliga arbete är inte sällan "oj, jag har nog kört lite för hårt/fort i den här backen förut". Eller så kan man sätta på den och förutbestämma hur arbetet ska köras och bara ha den som en extra kontroll att arbetet inte överbelastar hästen alltför mycket. Många travtränare använder pulsmätaren på detta sätt för att skaffa sig en uppfattning om nya hästar som ska in i en färdig grupp med färdig träningsplan. Kanske behöver hästen sänka sig en nivå och få andra träningskompisar en period för att hinna med fysiskt? Eller så är det alldeles lagom! En avstämning helt enkelt och sedan använder tränaren inte pulsmätaren igen utan koncentrerar sig på återhämtningspulsen. Jag måste dock rekommendera att ha pulsmätaren på i jobb. Har man bara en eller ett par hästar så är det verkligen inte jobbigt att sätta på "säkerhetslinan". Det viktigaste är alltså att hästen travar bra och rytmiskt, att den rör sig på ett skonsamt sätt. Sedan får pulsmätaren komma i andra hand och man får t ex anpassa antalet intervaller eller korta/länga vilan emellan för att få en lagom belastning för individen. Mjölksyratröskeln ligger runt 200 slag/minut eller mjölksyrenivåer i blodet på 4 mmol. För att träna effektivt, öka hjärtats förmåga att pumpa ut syre till muskulaturen och för att träna hästens 2 / 9

3 tålighet mot mjölksyra, bör man träna nära denna tröskel under kort tid och upprepat. Intervaller är den klart mest skonsamma och den mest effektiva formen av träning. Man får effektiv träning på hjärtat och syretransportförmågan men har en liten risk för mjölksyraansamling i muskulaturen och slipper ökad skaderisk som följd. Det är också psykiskt stimulerande att få en liten återhämtning innan det är dags att bita i igen. Om det finns någon nackdel med intervallträning så tycker jag att det kan vara svårt att märka om hästarna bara är lite sjuka. Är de mycket sjuka så märks det oftast på pulsen både under och efter arbete, men om de har en lättare infektion så är intervallträningen så pass skonsam (under normala former) så att det kan vara svårt att avläsa under arbete. Ibland kan det dock visa sig på återhämtningspulsen hemma i stallet. Eller på hur hästen blåser. Kom dock ihåg att andningen är starkt korrelerad till utomhustemperaturen, pälssättning och även till ev. aktionsproblem. Varmt ute - blåser mer, Tjock päls - blåser mer, Klippt häst - blåser mindre (ibland enorm skillnad!), Travar dåligt/spänner sig - blåser ofta mer. Andningen är inte lika starkt förknippad med aktionen i trav som i galopp men själv tycker jag att man definitivt kan se skillnad på en hästs andning om den t ex travat i lös sand jmf med normalt underlag även om pulsen är detsamma. Tycker också att sämre kallblod som kommer in efter att ha "skuttat runt" (förlåt) ofta har en tendens att blåsa mer. Här gäller det att ha koll på parametrarna! Själv är jag närmast neurotisk över att allt måste vara samma jämt, och hur lätt är det när man ska samarbeta med Kung Bore? Vilka är då parametrarna? Jo, underlag (tungt, löst, hårt, halkigt), typ av vagn, hastighet, puls och tid för återhämtning (både mellan intervallerna och efteråt), väder och vind. Ja, suck de är alltför många. För att man ska kunna dra några slutsatser av ett pulsvärde bör man åtminstone träna på (ungefär) samma underlag, i samma hastighet, med samma vagn och varva ned hästen på samma sätt och under samma tid i minuter vid varje jobb. Att ena gången skritta hem och vara hemma efter 9 minuter och andra gången 3 / 9

4 jogga hem och vara hemma efter 7 minuter går inte för sig. Då blir pulsvärdet i stort sett värdelöst. Åtminstone om du vill veta att hästen är frisk och allt är som det ska. Själv har jag både pulsmätare, tidtagarur och hastighetsmätare på vagnen. Det är inte så att jag sitter och stirrar blint på dessa men det känns underbart att ha dem som en extra kontroll! Jag känner 1) att hästen känns normal, travar fint, 2) slänger ett öga på mätarna och stämmer av: puls 202, tryck "tio i tolv" på tryckmätaren, hastighet 34 km/h på hastighetsmätaren (som är avstämd med klocka och andra vagnar). Yes! Så kan jag konstatera att allt är precis som vanligt i just denna intervall. Sedan vet jag att när jag har skrittat två varv på volten (ca 45 sek) innan nästa intervall så ska han inte ha högre än ca 128 i puls. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid att han inte går ned lika snabbt som "alla" andra mellan intervallerna, men han har vunnit en hel del lopp ändå. Efter sju minuters nedvarvning kör vi in i stallet och pulsen läses av på 10 minuter. Samma tur, ungefär samma tempo för nedvarvningsrutinen. Givetvis är hästen också tempad INNAN alla krävande arbeten! Fuska inte med den enkla och självklara detaljen. På senare år har jag förstått att en del rutinerade användare av pulsmätare hellre läser av återhämtningen i ett tidigare skede där sk. "omgivningsfaktorer" inte stör pulsen lika mycket. T ex efter 1 minut och 3 minuter efter avslutad intervall. Jag testade det ett tag men kände mig inte trygg med det sättet. I så fall vill jag nog läsa av 1 minut, 3 minuter OCH 10 minuter. Men zebran är ett randigt djur sägs det...så vissa saker är svårt att ändra på. ;-) Det är ungefär så här som pulsmätaren och andra hjälpmedel kommer bäst till sin rätt. Vi får dock aldrig glömma fingertopps- och inte minst magkänslan. Men jag anser att om man använder hjälpmedlen enligt ovan, då har man gjort vad man kan för att undvika missöden och för att bedriva en för hästen individuell träning. Sen kommer det alltid att gå åt pipsvängen ändå någon gång omsänder. För mig är det just att följa dessa parametrar som gör träningen så stimulerande och rolig. Så mycket mer givande än att bara njuta av en fin häst, fåglar och solsken. Tyvärr tycker jag det. Men det har väl att göra med att jag är kontrollfreak. Så...för varje förändring blir det osäkerhet och huvudbry. Åtminstone för mig, för jag är ju ingen Nurmos eller Stig H. Som i vinter när isbanan tog slut och man skulle köra på vägar med lerväll ing - med dubbdäck! Jag kunde naturligtvis inte fortsätta att köra på tryck "fem i tolv" utan fick dra ned trycket nästan till kvart i. Den bedömningen görs främst av hur hästen travar men också 4 / 9

5 med en blick mellan pulsmätare och hastighetsmätare. Plötsligt var pulsen 202 men hastigheten bara 31 km/h. Det är ju inget fel i det men ibland är även jag mänsklig när jag kommer på att jag faktiskt knappt orkar få in vagnen i stallet till utselningen - utan tryck på. Många väljer backträning för att kunna sänka farten och belastningen på skelett och leder. Själv föredrar jag tryckvagn eftersom jag kan köra med motstånd på plant underlag och slipper onödiga brytningar i framför allt framknän. Sådana som uppstår i motlut. Med tryckvagnen kan jag träna effektivt på t ex 205 i puls utan att farten understiger 1.50-tempo! Liksom all träning kräver tryckvagn tillvänjning och det är extra noga att man håller koll på hur hästen orkar muskulärt. Att den håller ihop aktionen och känns framåt. För en del är det mer gynnsamt att ha lite lägre tryck och få trava lite raskare medan andra kanske fungerar bäst med lite mer tryck och lägre hastighet. Hästen ska inte slå ihop. Det är viktigt att hästen bibehåller en rejäl steglängd och att den inte slår ihop. Välj det tempo som passar din häst och anpassa med tryck/puls. Med tryckvagn kan man förbättra de flesta hästar. Särskilt sådana som fuskar med någon sida i mer traditionellt arbete. När de drar tryckvagnen så tvingas de mer eller mindre att arbeta liksidigt. Det är dock viktigt att hästen har genomgått en veterinärundersökning före man tar till sådana här åtgärder. Drögträningen ska användas som muskelstärkande arbete inte för att försöka göra en ofräsch häst fräsch. Läs artikeln om belastad träning här på sidan så ser ni att det går MYCKET fortare att nå framsteg ren fysiskt med denna träningsmetod. Och som bonus får man alltså minskad skaderisk p g a lägre hastighet och dessutom tycker jag att det är en viktig poäng i sammanhanget att det är en psykiskt hälsosam träningsmetod. Den passar både omotiverade och överambitiösa hästar. Den första kategorin kommer lättare upp i arbetspuls utan att jagas och får uppleva något annat. Den senare kategorin blir stimulerade av att få jobba hårt men blir inte lika heta då tempot är lågt. Och sedan får man en liten "wow-effekt" 5 / 9

6 när de kommer på banan i sulky och arbetet känns så lätt så lätt för dem. Den effekten ska inte förringas. Sen blir de ju starka som urdjur också! Massor av mjölksyrabildande typ II B-fibrer har omvandlats till mer uthålliga II A-fibrer. Och jag har inte märkt att de skulle bli ospeediga av det på något sätt. Ett par snabbare jobb krävs väl alltid innan årsdebut oavsett träningsmetod? Själv är jag, som ni vid det här laget har förstått, en riktig tryckvagnsnörd. Kan inte träna häst på ett vettigt sätt utan den, det slutar mest på kliniken. Men alla måste ju välja den träningsmetod som passar både häst, människa och är anpassad till den miljö man har att tillgå. Det finns dock inte många hästar som man inte kan förbättra med tryckvagnshästar. Så mycket kan jag lova. Och det finns i stort sett inga miljöer som man inte kan använda tryckvagnen i, det kanske är det allra bästa. (Jag borde få courtage av tryckvagnstillverkarna) Har funderat på att på något sätt marknadsföra denna metod som alternativ träning för ridhästar med patellaproblem. Det är underverk helt enkelt! Och det finns många som dras med patellaproblem helt i onödan. För vår häst krävs det att han får sträcka och tänja rejält i rejäl trav, men många skulle kanske klara sig med att skritta i tryckintervaller? När jag skrittar, vilket jag sällan gör just med tryck, så brukar jag köra 2 min med tryck och 2 min utan tryck. Och då har jag i princip så mycket tryck som det går (på tillvand häst) men med rullande hjul, annars ger det inget. Tycker jag alltså. Nej, jag gillar tryckvagnen bäst i rejäl trav där de får utnyttja full steglängd! I travintervallerna (och då menar jag för vår del ca tempo) så handlar det om ca 1 minut arbete och 1 minut vila, ibland något längre vila. Sex upprepningar (intervaller) på tillvand häst. I början får man nöja sig med en eller två intervaller och kanske 3-4 utan tryck. Klena hästar har nog fullt sjå att bara dra vagnen i början. Efter 3-4 veckor så brukar de flesta gå fullt antal intervaller om än inte med fullt tryck (ur min synvinkel). Sedan är det urspännande att följa 6 / 9

7 utvecklingen! Hur man tvingas köra fortare på samma puls och med samma tryck för att hästen går framåt för varje gång och trycket behöver justeras uppåt. Vilken puls ska man träna på då? Ja, det går som sagt inte att säga då det beror på vilken fas din häst befinner sig i. Men en rejält grundtränad och förberedd häst som ska träna rationellt bör alltså träna runt mjölksyratröskeln (200 slag/min). Hästens maxpuls ger en fingervisning om vilken nivå du kan lägga dig på men framför allt så bör du ha koll på återhämtningen för att veta om du har tränat för hårt och bör ändra något till nästa gång. Här varierar referensramarna oerhört, särskilt bland amatörtränare. Jag tycker mig dock ha sammanfattat att proffsen, åtminstone här på sidan ligger någonstans mellan slag/min ca 10 minuter efter jobb. Själv föredrar jag ca 74 för ett lagomt jobb och för ett lite hårdare. Efter 20 minuter vill jag att pulsen ska vara runt 60, som en extra kontroll. Den kan vara bra att ha i bakfickan om man tycker att något känns annorlunda. Kanske blåser den onormalt mycket utan att några omständigheter för övrigt är ändrade (väder, underlag etc)? Står hästen kvar på ungefär samma puls då som efter 10 minuter så är den sjuk. Efter lopp så kan hästen ha allt mellan efter 10 minuter utan att jag höjer på ögonbrynen. Visst skulle jag kunna köpa över 100 också men, nja, det skulle inte kännas riktigt bra. Då börjar skaderisken vara för hög för min smak. Fortfarande ska värdet efter 20 minuter närma sig 60 slag/minut. Detta är en dock väldigt individuellt. En del hästar ligger alltid högt i puls i återhämtning och har trots allt presterat väldigt bra och hållit bra. Det är också väl känt att det är vinnarna i loppen som har de högsta mjölksyranivåerna. Löphuvud...kallas det visst med andra ord. Kom förresten ihåg att varva ned hästarna ordentligt efter lopp (ja efter träning också förstås)! Jag blir beklämd när jag ser hur många som i princip får gå på transporten medan de fortfarande blåser. Det är inte rättvist! Lägger man ned så mycket tid på en hobby så nog måste man ha några minuter över för hästens välmående även när det är skarpt läge? Jag brukar skritta 7-8 minuter efter målgång och sedan kolla av pulsen och ta av grejorna och sedan sätta på en 7 / 9

8 filt och gå ut och gå lika länge till innan jag duschar hästen. Sen skadar det inte med en promenad under filt även efter duschningen. Erbjud gärna en vattenhink som oas till och från under träckningen. Det är mycket mjölksyra och slaggprodukter som ska bort! Hur bra skulle våra elitidrottsmän vara om de bara la sig i soffan direkt efter en maxprestation? Och framför allt hur skadade skulle de inte vara? Tillbaka till träningen. Det man ska ha med sig när man tränar med tryckvagn är att återhämtni ngspulsen är betydligt högre än om man kör motsvarande arbete, på samma puls, i speedcart. T ex Worldwide, om han tränar på 200 i puls i speedcart så har han i puls efter 10 minuter medan han ligger på då han har tränat med tryckvagn på samma puls. Följaktligen kan du också uppleva att hästen blåser mer. Maxpuls då? Enklast att ta reda på den är att ha pulsmätare på under ett provlopp eller om man har en tillräckligt brant alt. lång backe där hästen får ta i vad den kan. På unghästar tycker jag att det finns en begränsning, åtminstone i trav och kanske särskilt kallblod. De kan ofta inte koordinera sig tillräckligt bra för att komma upp i de hastigheter som ger maxpuls. Då finns det alltid galopp att ta till. Fast jag ska erkänna att jag inte bryr mig så mycket om maxpulsen. jag utgår från återhämtningspulsen efter 10 minuter, och det verkar de allra flesta större tränare också göra när de grupperar individerna. Nu när jag har vant mig vid just 10 minuter känns det som om alla mina referensramar sätts ur spel om jag skulle byta klockslag. Men är det så att det tar 10 minuter för dig att komma hem till stallet så är ju läget så att du får ta pulsen efter 12 eller kanske 15 minuter. Huvudsaken att man gör likadant varje gång. I alla fall om man är intresserad av att få ut något relevant av värdena. 8 / 9

9 Vår La Concours hade en otrolig fysik och förmodligen en rätt hög maxpuls. Worldwide är inget fysiskt fenomen utan har nog en mer normal maxpuls, snarare lägre än genomsnittet skulle jag gissa. "Lucky" behövde träna på 210 och ibland 215 för att ligga på en rimlig återhämtningspuls så att man kunde se att hon blivit tränad. Det är ju ingen idé att komma hem med vilopuls. För mig känns det mest som onödigt slitage om det inte är så att man befinner sig i en ren underhållningsperiod mellan starterna. Det högsta pulsvärdet vi mätte upp Lucky till var 238 slag om jag inte minns fel. Att arbeta på puls 210 skulle i så fall innebära att hon nyttjade 88 % av sin kapacitet. För Worldwide räcker det, som en jämförelse, gott med att träna mellan Om han också skulle arbeta på 88 % av sin kapacitet så skulle det innebära att han har ca 225 slag i maxpuls. Ja, kanske? Det är nog inte helt orimligt. Det gäller alltså att stämma av just DIN individ! Genomsnittshästen har enligt litteratur en maxpuls på ca slag/min. Jag skulle gissa att t ex Järvsöfaks säkert har över 240. Hoppas att detta gett lite mer kött på benen! Och kom ihåg att den väl användna klyschan "Många vägar bär till Rom", aldrig passar så bra som just till begreppet träning av häst. 9 / 9