Handikappbidrag för personer under 16 år

Transkript

1 Handikappbidrag för personer under 16 år

2 Innehåll 1 Förmånsanvisning God förvaltning Syfte Rätt och villkor Särskilda kostnader Uppskattning av de särskilda kostnaderna Kostnader som ska beaktas Den belastning och bundenhet som vården, omvårdnaden och rehabiliteringen medför Belastning Bundenhet Bedömning av belastningen och bundenheten Internationella bestämmelser Flyttning till Finland och krav på bosättningstid Beviljande när det gäller barn som är bosatta utomlands Förordningarna 883/2004 och 1408/ Barn till en arbetstagare eller företagare Barn till en pensionstagare Barn till en studerande Nordiska konventionen om social trygghet Förhållande till andra förmåner Internationella bestämmelser Ansökan Bilagor Hur ett ärende inleds Avsändarens ansvar Överföring av handlingar Vem kan söka förmåner? Personen själv Intressebevakare Intressebevakningsfullmäktig Ombud, dvs. befullmäktigad Nära anhörig eller annan person Kommun Dödsbo Särskilda frågor gällande ansökan Ansökningstid Återtagande av ansökan Internationella bestämmelser Handläggningsställe Belopp Bestämningsgrunder i

3 1.7.1 Handikappbidrag med grundbelopp Handikappbidrag med förhöjt belopp Handikappbidrag med högsta belopp Helhetsbedömning Exempel på den belastning och bundenhet som sjukdomen medför Hörsel- och synskador Diabetes Sällsynta sjukdomar Sjukdomar i andningsorganen Läpp- och gomspalt Hudsjukdomar Enures Psykiska störningar samt utvecklings- och beteendestörningar Barn med flera funktionsnedsättningar Neurologiska sjukdomar Elakartade blodsjukdomar och tumörer Dieter och födoämnesallergier Hjärtfel Återkommande infektioner Sjukdomar i rörelseorganen Sjukdomar i urinorganen och njurarna Internationella bestämmelser Avgörande Handläggningsställe Jäv Handläggnings- och avgörandeförbud Konstaterande av jäv Begäran om sakkunnigläkares bedömning Remittering till tilläggsundersökningar Begäran om tilläggsutredningar Av vem eller varifrån? Hörande När ska kunden höras? Hur går hörandet till? Tiden för vilken förmånen beviljas Meddelande av beslut Motivering av beslut Interimistiskt beslut Beslutsmottagare Internationella bestämmelser Utbetalning Betalningsadress Betalningsmottagare Intressebevakare Förmånstagare Kommun Institutions- eller familjevård ii

4 Betalning till kommunen i särskilda situationer Dödsbo Annan person Utsökning Regressbetalning Betalning till Patientförsäkringscentralen Åtgärder på byrån Dröjsmålsförhöjning Dröjsmålstid Tremånadersregeln Enmånadsregeln Förmånen betalas inte ut på förfallodagen (förfallodagsförhöjning) Betalningshinder som beror på förmånstagaren (hinderförhöjning) Särskilda situationer Räntesats Ingen dröjsmålsförhöjning Förskottsinnehållning Inställelse av förmånsutbetalning från banken Anmälningsskyldighet Rättelse och undanröjande av beslut Justering Avbrott i utbetalningen Institutionsvård Inverkan av institutionsvård på handikappbidraget före lagändringen Temporärt avbrott i utbetalningen Indragning Indragning på begäran Internationella bestämmelser Flyttning till ett EU- eller EES-land eller Schweiz Barn till en arbetstagare eller företagare Barn till en studerande Barn till en pensionstagare Flyttning till ett nordiskt land Flyttning till något annat land än ett EU- eller EES-land eller Schweiz Felaktig utbetalning Återkrav Regressförfarande Sökande av ändring iii

5 1. Förmånsanvisning Förmånsanvisningarna används som hjälp vid handläggningen av förmåner och vid förmånsrådgivningen. De är primärt avsedda för internt bruk vid FPA. Pdf-filen skapas automatiskt av webbsidorna med förmånsanvisningen på FPA:s intranät. På grund av den tekniska utformningen finns vissa rubriker två gånger i innehållsförteckningen och anvisningstexten. Det sätt på vilket pdf-filen tekniskt skapas förbättras senare till denna del. I pdf-formatet av anvisningarna saknas följande anvisningsavsnitt som innehåller delar som är gemensamma för alla anvisningar: rättelse och undanröjande av beslut återkrav sökande av ändring. För dessa finns separata anvisningar i pdf-format God förvaltning FPA är en del av den offentliga förvaltningen och myndighetsverksamheten. Principerna för god förvaltning ska tillämpas även vid FPA. Grundläggande rättigheter som ingår i god förvaltning, och som tryggas i grundlagen, är: rätten för var och en att få sitt ärende behandlat vid behörig myndighet, på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål rätten att bli hörd rätten att få ett motiverat beslut och rätten att söka ändring i beslut. I god förvaltning ingår även krav på gott språkbruk och rådgivningsskyldighet. I förmånsärenden liksom i andra ärenden som behandlas vid FPA ska användas ett sakligt, tydligt och begripligt språk. Kunden ska ges råd i anslutning till skötseln av ett förmånsärende och ges svar på frågor och förfrågningar om ärendet. principer för behandlingen av handlingar. Om kunden av misstag har skickat FPA en handling för behandling av ett ärende i vilket FPA inte är behörig, ska handlingen utan dröjsmål överföras till rätt myndighet och kunden underrättas om överföringen. Om en handling inkommit till FPA i ett ärende som FPA är behörig att behandla men handlingen är bristfällig, ska avsändaren uppmanas att komplettera handlingen inom en viss tid. I annat falla avgörs ärendet med de uppgifter som finns att tillgå. objektivitet i handläggningen, vilket särskilt säkerställs genom bestämmelserna om jäv. En tjänsteman får inte delta i eller vara närvarande vid behandlingen av ett ärende där han eller hon är jävig. En tjänsteman är jävig t.ex. i förmånsärenden som gäller tjänstemannen själv eller en närstående till honom eller henne. Tjänstemannen ska själv avgöra om han eller hon är jävig. Också FPA:s sakkunnigläkare kan vara jävig. Jävsbestämmelserna är avsedda att säkerställa att ärendehandläggningen är opartisk och objektiv. Verksamheten ska vara opartisk, även i utomståendes ögon. utredningsskyldighet. FPA ska se till att ärendena utreds tillräckligt och på ett behörigt sätt och i detta syfte skaffa den information och de utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. En part, dvs. den som inlett ett ärende, ska lägga fram en utredning om grunderna för sitt yrkande och även i övrigt medverka till att utreda det ärende som han eller hon har inlett. 1

6 Närmare anvisningar om dessa och andra allmänna grunder för god förvaltning ingår i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen i förmånsärenden avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna. Se även förvaltningslagen (434/2003) Syfte Syftet med handikappbidraget för personer under 16 år är att stödja långvarigt sjuka eller funktionshindrade barns förmåga att klara av sitt dagliga liv. Bidraget är en ersättning för den större belastning och bundenhet som vården, omvårdnaden och rehabiliteringen av ett sjukt eller funktionshindrat barn medför Rätt och villkor Ålder och bosättning i Finland Handikappbidrag för personer under 16 år kan beviljas barn i åldern 0 15 år. Om barnet är stadigvarande bosatt i Finland och villkoren för beviljande är uppfyllda kan barnet i regel beviljas handikappbidrag från Finland. Också ett barn som är bosatt utomlands kan ha rätt till handikappbidrag, om han eller hon omfattas av lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (tillämpningslagen). Att barnet är försäkrat med stöd av tillämpningslagen kan ändå inte anses vara en förutsättning för beviljande vid tillämpningen av EG-förordning 883/2004 eller 1408/71 (Ratkaisutyö> Etuusohjeet > Maasta- ja maahanmuutto > Vakuuttaminen > Asumista koskeva lainsäädäntö > EU-lainsäädäntö > Asetukset 883/2004 ja 1408/71). Den stat som ansvarar för förmåner som beviljas på grundval av barnets sjukdom bestäms i första hand enligt vilket land som ansvarar för vårdnadshavarnas sjukförmåner. Således kan handikappbidrag för personer under 16 år i EU- eller EES-situationer under vissa förutsättningar beviljas och betalas också för ett barn som är stadigvarande bosatt utomlands och som inte omfattas av tillämpningslagen. Läs mer under förordning 883/2004 (Ratkaisutyö > Etuusohjeet > Funktionshindrar > Handikappbidrag för personer under 16 år >Rätt och villkor >Internationella bestämmelser > Förordningarna 883/2004 och 1408/71). Sjukdom eller skada För att handikappbidrag ska beviljas förutsätts att barnet har en på behörigt sätt konstaterad sjukdom eller skada, och att vården, omvårdnaden och rehabiliteringen i anslutning till sjukdomen eller skadan i minst sex månader medför större belastning och bundenhet än vad som är vanligt jämfört med friska barn i samma ålder Särskilda kostnader Allmänna villkor i fråga om särskilda kostnader 2

7 Med särskilda kostnader avses sådana nödvändiga, extra och fortlöpande kostnader som orsakas av nedsatt funktionsförmåga, till den del den sökande själv svarar för kostnaderna. Kostnaderna beror på den sjukdom som försämrar funktionsförmågan Som särskilda kostnader kan beaktas endast kostnader i anslutning till den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan. Kostnaderna är nödvändiga Som särskilda kostnader kan beaktas endast sådana kostnader som kan anses vara nödvändiga för behandling av sjukdomen eller skadan, för att personen ska klara av normala aktiviteter i det dagliga livet eller för att upprätthålla funktionsförmågan. Omfattningen av den service som skaffats ska stå i rätt proportion till den hjälp eller handledning och tillsyn som den sökande behöver samt till den sökandes funktionsförmåga. Kostnaderna är extra Som särskilda kostnader kan beaktas endast sådana kostnader som är extra i förhållande till de sedvanliga kostnader som en frisk person har. Bedömningen av om kostnaderna är extra görs med beaktande av den individuella situationen. Sedvanliga kostnader som personen i fråga har haft redan innan funktionsförmågan var nedsatt kan i allmänhet inte betraktas som extra kostnader. Kostnaderna är fortlöpande Med fortlöpande särskilda kostnader avses i allmänhet att kostnader uppkommer under cirka ett halvt års tid. Kostnader för sjukhusvård eller växelvård kan också anses vara fortlöpande om de återkommer årligen. Huruvida kostnaderna är fortlöpande ska dock alltid prövas från fall till fall. Kostnader av engångsnatur godkänns inte som särskilda kostnader. Den sökande måste själv svara för kostnaderna Särskilda kostnader godkänns endast till den del som personen i fråga själv måste svara för dem. Sålunda godkänns inte kostnader till den del den sökande får ersättning för dem med stöd av någon annan lag eller t.ex. en frivillig försäkring. Den sökande anses själv svara för kostnaderna också då en anhörig till den sökande hjälper till att betala kostnaderna. Den sökande kan t.ex. få ersättningar via olycksfalls- eller trafikförsäkringssystemet för sjukvårdskostnader och förhöjda hemvårdskostnader till följd av en skada eller så kan han eller hon få klädtillägg eller ledarhundstillägg. Vid behov ska man vända sig till den sökande för att ta reda på vilka kostnader den sökande själv betalar. En person anses själv svara för kostnaderna också när han eller hon får utkomststöd för fortlöpande kostnader som beror på sjukdom, t.ex. för läkemedel eller hemvårdskostnader. Om utkomststöd utges för sådana vårdkostnader i anslutning till serviceboende för vilka kommunen fakturerar i enlighet med lagen om klientavgifter, kan den andel för vilken utkomststöd beviljats ändå inte beaktas som särskild kostnad. När kommunen ger kunden en servicesedel för anlitande av privata social- och/eller hälsovårdstjänster kan kunden själv anses svara endast för den självrisk som kunden betalat för de tjänster han eller hon anlitat. Dessa självrisker som kunden själv betalat kan i regel beaktas som särskilda kostnader. Beloppet av de kostnader som beaktas bedöms enligt samma grunder som kostnader orsakade av anskaffning av privata tjänster. 3

8 Uppskattning av de särskilda kostnaderna Beloppet av de godtagbara särskilda kostnaderna uppskattas utifrån uppgifterna i ansökan och i bilagorna till den och genom att man utnyttjar FPA:s egna uppgifter om ersättningar (läkemedelsersättningar, sjukvårdsersättningar). Vid behov ska en tilläggsutredning över kostnaderna begäras av den sökande. Det totala beloppet av de godtagbara särskilda kostnaderna uppskattas i regel på årsnivå. Om alla kostnader fortgår i 12 månader divideras de godkända kostnaderna med 12, och på så sätt får man det månatliga beloppet. Om de månatliga kostnaderna uppgår till minst det förhöjda beloppet för vårdbidraget, kan vårdbidrag med grundbelopp höjas till vårdbidrag med förhöjt belopp på basis av kostnaderna. Om kostnaderna inte fortgår i minst ett års tid ska beräkningen göras periodvis. Vissa kostnader anses hänföra sig till hela året, och vid beräkningen av det månatliga beloppet divideras dessa kostnader alltid med 12. Sådana kostnader är t.ex. årssjälvrisken ("takbeloppet") för läkemedelskostnader, maximibeloppet för avgifter ("avgiftstaket") inom hälso- och sjukvården, årligen återkommande rehabiliteringsperioder och andra årligen återkommande kostnader. Exempel: Kundens kostnader för hemvård under tiden är 201,50 euro/mån. Därtill har kunden nått taket för årssjälvrisken för läkemedelskostnader 2015 (612,62 euro). Eftersom kostnaderna har förändrats väsentligt från och med (hemvården upphör) ska kostnaderna beräknas för tiden Hemvård 201,50 euro + (612,62/12) = 252,55 euro/mån. I detta fall kan kunden för tiden beviljas vårdbidrag med förhöjt belopp på basis av särskilda kostnader. Vårdbidrag kan beviljas på basis av särskilda kostnader endast om de kostnader som orsakas av nedsatt funktionsförmåga per månad kan uppskattas uppgå till minst det förhöjda beloppet för vårdbidraget och kunden skulle ha rätt till vårdbidrag med grundbelopp. Förmånen kan beviljas på basis av särskilda kostnader endast för så lång tid som kostnaderna faktiskt fortgår. Om det sker en sådan förändring i kundens kostnader som inverkar på avgörandet ska förmånen justeras från ingången av månaden efter förändringen. Läs om uppskattning av kostnaderna för kommande tid under > Avgörande > Tiden för vilken förmånen beviljas. Om den sökande är bosatt utomlands bör det beaktas att systemen för social trygghet och klientavgifterna i olika länder skiljer sig från varandra Kostnader som ska beaktas Vilka särskilda kostnader som ska beaktas, bedöms alltid från fall till fall med beaktande av den sökandes individuella förhållanden. Därför kan det i vissa fall vara motiverat att beakta även andra kostnader än de som nämns nedan. Huruvida kostnaderna ska beaktas, bedöms utifrån de allmänna villkor som anges i avsnittet Särskilda kostnader. Vid behov kan man begära ett ställningstagande också av FPA:s sakkunnigläkare. Också kostnader som uppstått utomlands kan beaktas som särskilda kostnader i samband med vårdbidrag. En tillförlitlig utredning krävs för att kostnader ska godkännas. 1. Kostnader för hemservice, stödtjänster och hemsjukvård De avgifter som kommunen eller en privat serviceproducent tar ut för hemservice, stödtjänster och hemsjukvård kan beaktas som särskilda kostnader, om kostnaderna uppfyller de allmänna villkoren gällande särskilda kostnader. Kommunala tjänster 4

9 Kostnaderna för kommunal hemservice samt stödtjänster och hemsjukvård beaktas i allmänhet som sådana. Den person vars service- och vårdplan servicen grundar sig på anses svara för avgifterna. Den sökande ska till FPA lämna en kopia av service- och vårdplanen samt av det avgiftsbeslut som gäller servicen eller av serviceavtalet. Även någon annan utredning duger om servicens omfattning och priset på tjänsterna specificeras i den. Av utredningen ska framgå vilken andel av kostnaderna den sökande själv svarar för. Om kommunen meddelat två makar ett avgiftsbeslut som gäller dem båda ska en utredning begäras av kommunen om vilken andel av tjänsterna och avgifterna som hänför sig till den sökande. Kostnaderna för anlitande av kommunal måltidsservice kan inte i sin helhet beaktas som särskilda kostnader. I regel kan som särskilda kostnader beaktas endast avgifter som tagits ut av kunden för mattransport och eventuella kvälls- och veckoslutstillägg. Den andel som gäller måltiderna (maten) godkänns inte som särskild kostnad. De avgifter som tas ut för måltidsservice varierar från kommun till kommun. I alla kommuner tas det inte ut transportavgifter eller särskilda tillägg av kunden. Om det inte framgår av utredningen vad avgiften för måltidsservice består av ska du vid behov begära en mera detaljerad utredning om avgiftens beståndsdelar av kunden eller kommunen. Privata tjänster Huruvida avgifter som tagits ut för hemservice, stödtjänster (hjälp med personliga rutiner, hushållsarbete eller skötsel av ärenden) eller hemsjukvård som ges av en privat serviceproducent eller en anställd person kan godkännas som särskilda kostnader bedöms från fall till fall. Kostnaderna godkänns som sådana om servicen är fortlöpande och extra och om servicens omfattning är motiverad med tanke på personens sjukdom och nedsatta funktionsförmåga. Om kostnaderna för servicen kan beaktas, kan man också beakta sådana eventuella kostnader för resor till kundens hem för vilka serviceproducenten debiterar. När det gäller hemservice ska man bedöma om det bor andra vuxna familjemedlemmar i samma hushåll som den sökande, vilka kan antas delta i skötseln av hemmet. Till exempel kostnaderna för anlitande av städservice kan i allmänhet delas mellan makar. I fråga om måltidsservice ska man observera att endast besöksspecifika avgifter, tids- och/eller resebaserade avgifter samt eventuella kvälls- och veckoslutstillägg som tas ut för servicen kan beaktas. Den andel som gäller måltiderna (maten) godkänns inte som särskild kostnad. En tillförlitlig utredning över kostnaderna ska lämnas till FPA. Om den som ansöker om eller får bidraget har anställt en utomstående person till sin hjälp, ska den utomstående personen stå i anställningsförhållande till den sökande. Den sökande ska lägga fram en utredning över anställningsförhållandet (t.ex. ett intyg över arbetspensionsförsäkring) och en utredning över anställningsförhållandets innehåll (t.ex. ett arbetsavtal). Lönekostnader för anställande av en nära anhörig (t.ex. förälder, make, maka eller barn) eller någon annan person som bor i samma hushåll godkänns inte (läs nedan om arvode som betalas till en anhörig). Lönekostnader godkänns inte om den sökande har beviljats en personlig assistent till exempel med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp. Om en person beviljats lönesubvention av arbets- och näringsbyrån för att anställa en arbetstagare, kan den andel av lönen som den sökande själv står för beaktas som särskild kostnad. Andra anställningskostnader än egentliga lönekostnader godkänns inte som särskilda kostnader. Sådana övriga kostnader är bland annat arbetsgivarens socialskyddsavgift, arbetslöshetsförsäkringspremie, arbetspensionsavgift och olycksfallsförsäkringspremie. Servicesedlar Den som från kommunen fått en servicesedel för social- och hälsovårdstjänster kan skaffa privata tjänster med sedeln. Avsikten med servicesedlarna är att främja valfriheten och möjligheterna för dem som använder social- och hälsovårdstjänster att skaffa de tjänster de behöver av privata 5

10 serviceproducenter. Med servicesedlar kan man skaffa sådana social- och hälsovårdstjänster som kommunen eller samkommunen är skyldiga att ordna för sina invånare. Tjänster som skaffas med servicesedlar utgör ett alternativ till den service som kommunen eller samkommunen producerar. För att en person ska kunna få en servicesedel förutsätts det att en representant för den kommunala social- och hälsovården bedömer personens servicebehov. Värdet på en servicesedel kan vara lika stort för alla användare eller inkomstrelaterat och således bero på personens inkomster. Vid kontinuerlig, regelbunden hemvård används inkomstrelaterade servicesedlar. I fråga om tjänster som enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården är avgiftsfria för kunderna ska servicesedeln täcka kostnaderna helt och hållet. När en person anlitar privata tjänster och betalar för dem med en servicesedel från kommunen kan de självrisker som personen själv har betalat i regel beaktas som särskilda kostnader. Beloppet av de självriskandelar som beaktas bedöms enligt samma grunder som kostnader för anskaffning av privata tjänster. 2. Kostnader för vård och omsorg som uppkommer i samband med serviceboende eller stödboende Serviceboende ordnas av kommuner och privata serviceproducenter. Kommunens socialväsende bedömer när kommunen ska ordna serviceboende för en person. Kommunen kan ordna serviceboendet själv eller köpa tjänster av en privat serviceproducent. Kommunen bestämmer grunderna för klientavgifterna för serviceboende. Den avgift som tas ut av kunden bestäms i regel enligt hans eller hennes inkomster. Om en person flyttar till ett privat servicehus på eget initiativ, svarar han eller hon i princip själv för kostnaderna i anslutning till serviceboendet. Den privata serviceproducenten kan då själv prissätta sina tjänster efter eget gottfinnande. Månadsavgifterna vid verksamhetsenheter som ordnar serviceboende (t.ex. servicehus, grupphem, enhet för stödboende, boendeserviceenhet) kan inte beaktas i sin helhet som särskilda kostnader. Som särskilda kostnader kan beaktas nödvändiga omsorgskostnader som orsakas av sjukdomen eller skadan. Sådana kostnader kan uppstå om personen i fråga får hjälp med personliga rutiner, medicinering eller skötseln av hemmet. Andelen för boende och mat samt avgifter för användning och underhåll av allmänna utrymmen godkänns inte. Som särskilda kostnader godkänns inte heller kostnader för sådana behandlingar eller tjänster vid verksamhetsenheterna som inte kan anses vara nödvändiga för behandlingen av sjukdomen eller skadan, för att personen ska klara av normala aktiviteter i det dagliga livet eller för att upprätthålla funktionsförmågan. Den sökande ska som bilaga till sin ansökan lämna in en kopia av servicehusets service- och vårdplan eller av serviceavtalet. Om innehållet i de omsorgstjänster som den sökande får och kostnaderna för dem inte är specificerade i planen eller avtalet, ska någon annan utredning av den privata serviceproducenten eller kommunen lämnas till FPA. Av utredningen ska framgå omsorgsavgiftens storlek och vilka tjänster som avgiften omfattar. De enskilda tjänsternas priser behöver inte nödvändigtvis specificeras om alla enskilda tjänster som ingår i servicen kan anses vara nödvändiga. Om den sökandes boendekommun har förbundit sig att betala kostnaderna för serviceboendet ska man be den sökande lämna in även en kopia av kommunens betalningsförbindelse. Av utredningen ska också framgå vilken andel av omsorgsavgiften kunden själv svarar för. Den sökandes egen andel av kostnaderna anses i första hand hänföra sig till boendet och maten. Av omsorgsavgiften kan som särskild kostnad beaktas endast den del som den sökande faktiskt svarar för själv. Om någon specifikation inte fås och beloppet av de kostnader som ska beaktas inte kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt utifrån någon annan utredning, kan avgifterna inte beaktas som särskilda kostnader. Storleken av de kostnader för serviceboende som beaktas ska inte 6

11 uppskattas på andra grunder (t.ex. med hjälp av avgifterna inom den offentliga sektorn, utan summan ska framgå av handlingarna). 3. Kostnader för institutionsvård och sjukhusvård De vårddagsavgifter som tas ut för offentlig sjukhusvård kan beaktas som särskilda kostnader förutsatt att de är fortlöpande och hänför sig till den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan. Vårddagsavgifterna kan betraktas som fortlöpande om det rör sig om flera sjukhusperioder och perioderna infaller under en tidsperiod på minst sex månader sjukhusperioderna återkommer regelbundet varje år Om det är fråga om en enstaka sjukhusperiod eller om sjukhusperioden beror på en akut sjukdom, beaktas vårddagsavgifterna inte som särskilda kostnader vid beviljandet av vårdbidrag. Eftersom det förutsätts att kostnaderna ska vara fortlöpande kan vårddagsavgifter inte beaktas innan personen haft upprepade vårdperioder på sjukhus på grund av sjukdomen. Huruvida vårddagsavgifterna ska beaktas prövas alltid från fall till fall. Kostnaderna beaktas också till den del de överstiger det s.k. avgiftstaket. Nödvändiga kostnader för växelvård kan beaktas som särskilda kostnader. En förutsättning är att växelvården ges regelbundet under minst ett halvt år eller att den upprepas årligen (t.ex. en period varje år). Huruvida kostnaderna ska beaktas prövas alltid från fall till fall. Kostnaderna för växelvård på en offentlig inrättning beaktas också till den del de överstiger avgiftstaket. Om växelvården ordnas av kommunen beaktas kostnaderna som sådana. (Kunden betalar en klientavgift till kommunen) Om personen själv har sökt privat växelvård kan de vårdkostnader som uppfyller de allmänna villkoren gällande kostnader beaktas som särskilda kostnader. En specifikation av kostnaderna ska begäras. Som särskilda kostnader beaktas inte avgifter som tas ut för långvarig institutionsvård. Kostnader orsakade av en närståendevårdares lediga dagar beaktas inte. 4. Kostnader för behandling som getts eller ordinerats av läkare eller tandläkare Av kostnaderna för läkararvoden, undersökning och behandling samt återkommande sjukhusavgifter (vårddagsavgifter som tas ut för kortvarig offentlig sjukhusvård) kan som särskilda kostnader beaktas de kostnader som hänför sig till den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan och som den sökande själv svarar för. Som särskilda kostnader räknas inte hälsovårdskostnader som betraktas som normala (t.ex. kostnader för synundersökningar) eller tillfälliga kostnader som föranleds av akuta sjukdomar. (10 i lagen om handikappförmåner 570/2007, 7 c i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 734/1992). Offentliga hälso- och sjukvårdstjänster Vid bedömningen av kostnaderna för offentlig hälso- och sjukvård ska man beakta det årliga maximibeloppet för klientavgifter (avgiftstaket) inom social- och hälsovården, som var 679 euro I detta belopp inräknas avgifter för öppenvårdstjänster som tillhandahålls av läkare vid hälsovårdscentraler, avgifter för fysioterapi, vård i serie, poliklinikbesök, dagkirurgi, dag- och nattvård, rehabilitering samt avgifter för kortvarig institutionsvård inom social- och hälsovården. När avgiftstaket nåtts är de tjänster som avgiftstaket gäller i regel avgiftsfria för klienten till utgången av kalenderåret. För kortvarig institutionsvård tas det ut en vårddagsavgift på högst 16,10 euro (år 2014). 7

12 För vård i serie kan avgift tas ut för högst 45 besök per kalenderår. Vård i serie är t.ex. kontinuerlig dialysvård, strål- eller cytostatikabehandling och medicinsk rehabilitering. Vård i serie kostar högst 8,00 euro (år 2014) per behandlingsomgång och inräknas i det årliga maximibeloppet för klientavgifter. Information om klientavgiftstaket och andra avgifter inom den offentliga social- och hälsovården finns på social- och hälsovårdsministeriets webbplats Anlitande av privata hälso- och sjukvårdstjänster Kostnaderna för besök hos privatläkare kan beaktas, om kostnaderna är fortlöpande och nödvändiga och hänför sig till den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan. Som särskilda kostnader godkänns den del av kostnaderna som personen i fråga själv står för. Expeditionsavgifter som ingår i kostnaderna godkänns inte. När man bedömer huruvida villkoret om att kostnaderna ska vara fortlöpande uppfylls, beaktas också anlitandet av offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. Kostnaderna för enstaka besök hos privatläkare kan beaktas, om kostnaderna för läkarbesök som helhet betraktade kan anses vara fortlöpande (minst 4/år). Anlitande av offentliga läkartjänster är inte en förutsättning för att kostnaderna för besök hos privatläkare ska godkännas, om kontinuitetsvillkoret annars uppfylls. Om ett besök hos en privatläkare inte hänför sig till den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan kan kostnaderna inte godkännas överhuvudtaget. Tandläkarkostnader kan godkännas om de orsakas av den sjukdom som försämrar funktionsförmågan och om de är nödvändiga med tanke på behandlingen av sjukdomen. Kostnaderna ska också vara fortlöpande, och de beaktas endast till den del som de överstiger en frisk persons normala tandläkarkostnader. Ersättningar som med stöd av sjukförsäkringslagen betalas för anlitande av privata sjukvårdstjänster kan efterfrågas med en HEKY-förfrågan i systemet CICS under Sairaanhoitokorvaukset (Sjukvårdsersättningar). 5. Kostnader för rehabilitering som ordinerats av läkare Terapier och olika former av motion De självriskandelar som en person själv ska betala för terapibesök (t.ex. fysioterapi, psykoterapi) kan beaktas som särskilda kostnader, om terapin kan anses nödvändig med tanke på den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan och om villkoret om fortlöpande kostnader uppfylls, dvs. om terapin fortgår minst 6 månader. Terapierna ska vara förenliga med god vårdpraxis. I fråga om fysioterapi som anordnas av kommunen, läs också ovan om avgiftstaket i avsnittet Offentliga hälso- och sjukvårdstjänster (Julkisen terveydenhuollon palvelut). Ersättningar som med stöd av sjukförsäkringslagen betalas för behandlingar och terapier (t.ex. fysioterapi) som ges av en privat serviceproducent kan efterfrågas med en HEKY-förfrågan i systemet CICS under Sairaanhoitokorvaukset (Sjukvårdsersättngar). Kostnader för motion godkänns inte som särskilda kostnader. Kostnaderna kan beaktas endast om det är fråga om sådan läkarordinerad rehabilitering på egen hand som är nödvändig på grund av sjukdomen (t.ex. självständig gymträning) och som kan anses vara medicinskt motiverad. Då har man också ställt upp mål för rehabiliteringen och den genomförs under en fysioterapeuts e.d. persons övervakning eller enligt denna persons anvisningar. Kostnaderna för dagverksamhet kan beaktas när verksamheten grundar sig på en rehabiliteringsplan som gjorts upp av en läkare inom hälso- och sjukvården och rehabiliteringsmål har ställts upp för verksamheten. Dessutom krävs det att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården är med i verksamheten. Då kan hela dygnsavgiften beaktas som kostnad. 6. Resekostnader i samband med vård och rehabilitering 8

13 Sjukvård och rehabilitering Av resekostnaderna i samband med sjukvård och rehabilitering kan som särskilda kostnader beaktas självriskerna enligt sjukförsäkringslagen. Som särskilda kostnader kan inte beaktas mer än den årliga självriskandel för resekostnader som anges i sjukförsäkringslagen, vilken är 272,00 euro Om kunden som resekostnader företer sådana resor enligt sjukförsäkringslagen för vilka självrisken är 32 euro och som inte räknas med i den årliga självriskandelen för resekostnader, kan 16 euro/riktning beaktas som kostnader för resorna i fråga. Sådana kostnader och övriga resekostnader godkänns även då högst upp till det årliga takbeloppet för resekostnader. Kostnaderna kan beaktas också när den sökande har haft resor i samband med sjukvård och rehabilitering, men inte har ansökt om ersättningar enligt sjukförsäkringslagen för dessa resor. Även då kan kostnaderna beaktas högst upp till den årliga takbeloppet för resekostnader. Ersättningar enligt sjukförsäkringslagen för resor i samband med sjukvård och rehabilitering samt uppgifter om självriskandelen för resekostnader kan kontrolleras med en HEKY-förfrågan i systemet CICS under Sairaanhoitokorvaukset (Sjukvårdsersättningar). 7. Kostnader för läkemedel som förskrivits av läkare eller tandläkare eller av sådana yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som avses i bestämmelserna om förskrivning av läkemedel Som särskilda kostnader kan beaktas självriskandelarna enligt sjukförsäkringslagen för läkemedel som används för behandling av den sjukdom eller skada som försämrar funktionsförmågan de läkemedelsspecifika självrisker på 1,50 euro som tas ut i samband med varje inköpstillfälle efter att årssjälvrisken för läkemedelskostnader har uppfyllts. De självriskandelar en person själv betalar för läkemedel som är ersättningsgilla enligt sjukförsäkringslagen inräknas i den årliga självriskandelen ("takbeloppet") för läkemedelskostnader, som är 612,62 euro år Självriskandelar för läkemedel kan på årsnivå beaktas som särskilda kostnader högst upp till takbeloppet för läkemedelskostnader. Utöver detta belopp kan de läkemedelsspecifika självriskerna på 1,50 euro godkännas. Även om takbeloppet för läkemedelskostnader nås redan i början av året kan läkemedelskostnaderna beaktas upp till detta belopp, om läkemedelsanvändningen kan antas fortsätta minst ett halvt år. Huruvida läkemedelsanvändningen är fortlöpande ska bedömas som en helhet och det förutsätts således inte att alla enskilda preparat används ett halvt år. Ersättning enligt sjukförsäkringslagen betalas i regel högst utifrån preparatets referenspris. När en person köper ett läkemedel vars pris är högre än referenspriset måste han eller hon själv betala hela skillnaden mellan försäljningspriset och referenspriset. Ersättning enligt sjukförsäkringslagen betalas då utifrån referenspriset (Ratkaisutyö > Etuusohje > Lääkekorvaukset > Määräytymisperusteet), och den andel som överstiger referenspriset inräknas inte i det årliga takbeloppet för läkemedelskostnader. Som särskilda kostnader kan även då beaktas endast självriskandelarna enligt sjukförsäkringslagen. En läkare har ändå kunnat anse att ett visst preparat på terapeutiska eller medicinska grunder är nödvändigt för personen i fråga och kan därför ha förbjudit utbyte av läkemedel. Då betalas ersättning enligt sjukförsäkringslagen utifrån försäljningspriset även om försäljningspriset är högre än referenspriset, och det pris som tas ut för preparatet inräknas i sin helhet i det årliga takbeloppet för läkemedelskostnader. Du kan se hur mycket en person betalat i årssjälvrisk med förfrågan Lääkkeiden kattokorvaukset som finns i förmånshandläggningssystemet på Kelanetti. De ersättningsrättigheter för läkemedel som en person beviljats fås fram genom förfrågan Erityiskorvattavat lääkeoikeudet i 9

14 förmånshandläggningssystemet på Kelanetti. Detaljerad information om ersättningsstatus och ersättningar för läkemedelspreparat hittar du i söktjänsten för läkemedel på Kelanetti under Etuustuki (Etuustuki > Etuudet > Lääkkeet > Lääkehaku). Som särskilda kostnader kan också beaktas kostnaderna för läkemedel som inte berättigar till någon ersättning enligt sjukförsäkringslagen, om läkemedlen är läkarordinerade och deras användning för behandlingen av sjukdomen i fråga är nödvändig enligt FPA:s sakkunnigläkares bedömning. För att kostnaderna ska godkännas förutsätts också att läkemedlen används fortlöpande. Vid behov ska en separat utredning om inköpen begäras av den sökande. kostnader för receptfria läkemedel i skälig omfattning, om användningen kan betraktas som motiverad med beaktande av arten av den sökandes sjukdom. Vad som ska betraktas som "skälig omfattning" bedöms från fall till fall utifrån en sakkunnigläkares bedömning. kostnader för läkemedel som köpts utomlands i skälig omfattning med iakttagande av motsvarande principer som vid bedömningen av om kostnader för läkemedel som köps i Finland är godtagbara. Märk att läkemedelsinköp i utlandet inte syns i FPA:s uppgifter. kostnader för vitaminer och spårämnen, när personen i fråga har en sjukdom som är förenad med t.ex. störningar i upptagningen av näringsämnen och användningen av vitaminer och spårämnen är nödvändig enligt FPA:s sakkunnigläkares bedömning. En del av preparaten ersätts enligt sjukförsäkringslagen och då inräknas även dessa inköp i takbeloppet för läkemedelskostnader. av apotekens dosdispenseringsavgift den andel som personen i fråga faktiskt betalar själv. För att en dosdispenseringsavgift ska godkännas förutsätts att dosdispenseringen kan anses vara medicinskt motiverad. Om personen har ett serviceavtal om hemservice som omfattar utdelning av läkemedel, kan kostnader för dosdispensering på apotek inte beaktas. Vissa läkemedel och vitaminer kan beaktas om de har ordinerats för behandling av en svår sjukdom och preparaten används vid denna behandling för att ersätta eller komplettera dieten. Dessutom ska användningen av läkemedlet eller vitaminen enligt en sakkunnigläkares bedömning överensstämma med vedertagen god vårdpraxis. Kostnader som inte beaktas Som särskilda kostnader godkänns i regel inte t.ex. följande kostnader: kostnader i anslutning till anskaffning och användning av hjälpmedel kostnader för användning av naturpreparat och homeopatiska preparat självriskandelarna för transportservice anordnad av kommunen kostnader för utlandsresor och semesterresor kostnader i anslutning till trädgårdsskötsel, gårdsarbeten och renoveringar avgifter för verksamhet av hobbynatur kostnader för anskaffning och underhåll av bil inkomstbortfall (t.ex. lön som inte erhållits på grund av sjukdom eller vård av barn eller lönekostnader för vikarie) intressebevakares arvode reseersättning till anställd vårdare eller personlig assistent lön för personlig assistent som beviljats med stöd av handikappservicelagen avgift som tas ut för sådan långvarig institutionsvård som avses i 7 c i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). arvoden som betalas till en anhörig eller någon annan närstående eller bekant person avgifter för dagverksamhet när det inte är fråga om läkarordinerad rehabilitering andra resekostnader än sådana som ansluter sig till läkarordinerad vård och rehabilitering förbrukningsartiklar och vårdutrustning kostnader som orsakas av en närståendevårdares lediga dagar hygienkostnader 10

15 specialkläder och extra klädkostnader specialdiet kostnader i anslutning till anskaffning och användning av trygghetstelefon Den belastning och bundenhet som vården, omvårdnaden och rehabiliteringen medför Belastningen och bundenheten för den som har hand om barnet påverkas av sjukdomens eller skadans art och svårighetsgrad samt av vård- och rehabiliteringsåtgärderna. Större belastning och bundenhet än vad som är vanligt kan orsakas av till exempel att barnet har sjukdomsattacker och medicinering eller att barnet på grund av sjukdomen eller skadan måste få hjälp när det gäller aktiviteter i det dagliga livet och skoluppgifter Vården och rehabiliteringen av ett barn som är sjukt eller har en funktionsnedsättning ska överensstämma med god medicinsk praxis (se t.ex. rekommendation om god medicinsk praxis) Belastning Med belastning avses de konkreta insatser och det extra arbete och besvär som vården, omvårdnaden och rehabiliteringen av ett sjukt eller funktionshindrat barn medför. Barnet kan behöva mera hjälp, handledning eller tillsyn än andra barn i samma ålder i aktiviteter i det dagliga livet (idagliga rutiner) med skoluppgifter med hemuppgifter i anslutning till terapi Belastning kan också orsakas av transport av barnet till rehabilitering iakttagande av medicinering och diet avvikande kommunikationsformer ingripande vid sjukdomsattacker annan behandling av sjukdomen Bundenhet Med bundenhet avses att vården, omvårdnaden och rehabiliteringen av ett sjukt eller funktionshindrat barn tidsmässigt binder de personer som har hand om barnet eller begränsar deras liv mera än vården av ett friskt barn i samma ålder. Bundenhet kan uppstå t.ex. genom att barnet måste ha mera tillsyn än ett friskt barn i samma ålder Bedömning av belastningen och bundenheten Diagnosen avgör inte i sig rätten till handikappbidrag eller bidragets belopp. Avgörandet ska basera sig på en helhetsbedömning av omfattningen av den belastning och bundenhet som 11

16 vården, omvårdnaden och rehabiliteringen av barnet medför. Varje barns situation ska bedömas med beaktande av de individuella faktorerna. I det följande går vi igenom vissa omständigheter som påverkar den belastning och bundenhet som vården, omvårdnaden och rehabiliteringen av barnet medför och som ska beaktas när ansökningar om handikappbidrag avgörs. Ålder och utvecklingsnivå Vårdresor Barnets ålder och utvecklingsnivå ska alltid beaktas när en ansökan om handikappbidrag avgörs. En förutsättning för att handikappbidrag ska beviljas är att vården, omvårdnaden och rehabiliteringen av det sjuka eller funktionshindrade barnet medför större belastning och bundenhet än vården och omvårdnaden av ett friskt barn i samma ålder. Trots att även friska spädbarn behöver mycket vård och omvårdnad kan sjuka eller funktionshindrade spädbarn behöva extra vård, stimulans och särskild behandling för att motoriken och interaktionsförmågan ska utvecklas. Att mata ett sjukt spädbarn kan också medföra mycket extra besvär om barnet t.ex. inte orkar äta tillräckligt. När barnet växer kan den belastning och bundenhet som vården, omvårdnaden och rehabiliteringen medför förändras. Ett större barn kan självt ta mera ansvar för behandlingen av sin sjukdom, och då minskar den belastning och bundenhet som vården av barnet medför. Å andra sidan kan ett sjukt eller funktionshindrat barn när det blir äldre behöva mera vård, handledning och tillsyn än andra barn i samma ålder på grund av t.ex. rastlöshet, aggressivitet, passivitet eller kommunikationssvårigheter eller motoriska svårigheter. Vid bedömningen av den totala belastning och bundenhet som barnets sjukdom medför beaktas också den belastning och bundenhet som resorna till behandlingar och/eller terapier medför. Belastningen och bundenheten anses vara större än vad som är vanligt t.ex. om barnet regelbundet transporteras till behandlingar och/eller terapier och resan eller den tid som den tar inte är helt kort. Förutom terapitransporterna kan hemuppgifterna i anslutning till terapin och övervakningen av dem medföra större belastning och bundenhet än vad som är vanligt. Det största ansvaret för det praktiska genomförandet av barnets rehabilitering kan komma att vila på den som har hand om barnet, om det på orten inte finns tillräckligt med sådana rehabiliteringstjänster som barnet behöver, t.ex. talterapitjänster Internationella bestämmelser Lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (tillämpningslagen) ligger till grund för avgöranden om när den finska lagstiftningen om social trygghet ska tillämpas på en person, m.a.o. när en person kan ha rätt till bosättningsbaserade sociala förmåner om han eller hon uppfyller de övriga villkoren för förmånen i fråga. I 1 i tillämpningslagen föreskrivs vilken lagstiftning om social trygghet som kan tillämpas på en person. Förmånslagarna är indelade i två grupper. De förmånslagar som hör till den första gruppen tillämpas på alla personer som omfattas av tillämpningslagen. Då kan det också vara fråga om en försäkrad person som vistas utomlands. För att de förmånslagar som hör till den 12

17 andra gruppen ska tillämpas krävs däremot bosättning i Finland enligt definitionen i 3, 3 a och 4 i tillämpningslagen. Ändring av tillämpningslagen (1196/2013) Handikappförmånerna har tidigare, före ändringen av tillämpningslagen , hört till den andra gruppen och handikappförmåner har enligt lagen om handikappförmåner (570/2007) kunnat beviljas endast personer som är stadigvarande bosatta i Finland, dvs. personer som är försäkrade enligt 3 och 3 a i tillämpningslagen, eller personer som är tillfälligt bosatta utomlands, dvs. personer som är försäkrade enligt 4 i tillämpningslagen. Tillämpningslagen ändrades så att handikappförmånerna flyttades till den första gruppen. Därför kan handikappbidrag för personer under 16 år sedan beviljas också barn som omfattas av tillämpningslagen på någon annan grund än faktiskt bosättning, dvs. på någon annan grund än de som anges i 3, 3 a och 4 i tillämpningslagen. Den nationella lagstiftningen Handikappbidrag för personer under 16 år kan i regel beviljas ett barn som är bosatt i Finland enligt 3, 3 a eller 4 i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (tillämpningslagen) eller ett barn som omfattas av 8 i ovannämnda lag (familjemedlem till en person som är försäkrad med stöd av 5 eller 7 i tillämpningslagen). Som bosatt i Finland betraktas ett barn som är stadigvarande bosatt och har sin bostad och sitt hem här och som ständigt huvudsakligen vistas här. Också ett barn som tillfälligt vistas utomlands i högst ett år anses vara bosatt i Finland. Sedan ändringen av tillämpningslagen kan ett barn som är bosatt utomlands ha rätt till handikappbidrag inte bara på grundval av stadigvarande bosättning i Finland, utan också i egenskap av familjemedlem till en person som är försäkrad med stöd av 5 eller 7 i tillämpningslagen (t.ex. i egenskap av familjemedlem till en från Finland utsänd arbetstagare). EG-förordningarna 883/2004 och 1408/71 Att barnet omfattas av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet kan på grund av bestämmelserna i EG-förordningarna 883/2004 och 1408/71 inte i sig anses vara en förutsättning för beviljande av handikappbidrag. Vid tillämpningen av förordningen bestäms den stat som ansvarar för förmåner som beviljas på grundval av barnets sjukdom enligt vilket land som ansvarar för vårdnadshavarnas sjukförmåner och var barnet bor. Om barnets vårdnadshavare arbetar eller bedriver företagsverksamhet i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz, kan familjen ha rätt till en kontantförmån som betalas på grundval av barnets sjukdom från landet i fråga. Därför ska familjen vid behov informeras om möjligheten att ansöka om en kontantförmån som betalas på grundval av sjukdom från den stat som ansvarar för arbetstagarens kontantförmåner. Läs mer om barn till en arbetstagare eller företagare (Ratkaisutyö > Etuusohjeet > Funktionshindrar > Handikappbidrag för personer under 16 år > Förmånsanvisning > Rätt och villkor > Internationella bestämmelser > Förordningarna 883/2004 och 1408/71 > Barn till en arbetstagare eller företagare) Sedan tillämpas förordning 883/2004 och dess tillämpningsförordning 987/2009 på EU-medborgare som rör sig mellan EU:s medlemsstater. I fråga om situationer före den nya förordningens ikraftträdande tillämpas dock fortfarande förordningarna 1408/71 och 574/72. Förordning 1408/71 tillämpas fortfarande på personer som rör sig inom EES-området (Norge, Island, Liechtenstein, och dessutom Schweiz) samt på medborgare i tredje land som rör sig inom EU/EES. Du kan läsa mer om bosättning i Finland i anvisningarna om försäkringstillhörighet under Flyttning till Finland och Flyttning från Finland (Ratkaisutyö > Etuusohjeet > Maasta- ja maahanmuutto > Vakuuttaminen > Suomeen muutto / Vakuuttaminen Suomesta muutto). 13

18 Flyttning till Finland och krav på bosättningstid För handikappbidrag för personer under 16 år krävs ingen särskild bosättningstid. Ett barn som flyttar stadigvarande till Finland från utlandet och som uppfyller de övriga villkoren för att få handikappbidrag kan i regel beviljas handikappbidrag för personer under 16 år. (4 i lagen om handikappförmåner 570/2007, 3 och 3 a i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet) Om ett barn medan han eller hon varit bosatt utomlands inte har omfattats av den finländska bosättningsbaserade sociala tryggheten, kan handikappbidrag för personer under 16 år i regel beviljas först när ett beslut om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet har meddelats. Beslut om tillämpning av lagstiftningen om social trygghet meddelas av ansvarsenheten för internationella ärenden. Du kan läsa mer om försäkringstillhörighet i anvisningarna om internationell lagstiftning och försäkringstillhörighet under Flyttning till Finland och Flyttning från Finland (Ratkaisutyö > Maasta- ja maahanmuutto > Kansainvälinen lainsäädäntö ja vakuuttaminen > Vakuuttaminen Suomeen muutto). Ifall ett barn har vistats utomlands t.ex. i egenskap av familjemedlem till en utsänd arbetstagare och under sin utlandsvistelse omfattats av den finländska sociala tryggheten, behöver barnet inte särskilt ansöka om att omfattas av den sociala tryggheten när han eller hon återvänder till Finland Beviljande när det gäller barn som är bosatta utomlands Handikappbidrag för personer under 16 år kan beviljas och betalas för ett barn som är bosatt utomlands, om barnet omfattas av lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet. Du kan läsa mera om Flyttning från Finland i anvisningarna om försäkringstillhörighet (Ratkaisutyö > Maasta- ja maahanmuutto > Kansainvälinen lainsäädäntö ja vakuuttaminen > Vakuuttaminen > Suomesta muutto). Observera dock att på grund av bestämmelserna i EG-förordningarna 883/2004 och 1408/71 kan handikappbidrag för personer under 16 år under vissa förutsättningar beviljas och betalas för ett barn som är stadigvarande bosatt i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz, även om barnet självt inte är försäkrat i Finland med stöd av tillämpningslagen. Läs mer under Förordningar 883/2004 och 1408/71 (Ratkaisutyö > Alle 16-vuotiaan vammaistuki > Oikeus ja edellytykset > Kvsäännökset > Asetus 883/2004 ja 1408/71). När FPA får uppgift om att en person flyttat utomlands meddelar centret för internationella ärenden ett beslut om rätten till bosättningsbaserad social trygghet. Om ett barn som flyttar utomlands får handikappbidrag, följs handikappbidraget upp och förutsättningarna för fortsatt utbetalning kontrolleras när giltighetstiden för beslutet om försäkringstillhörighet håller på att gå ut. Läs om indragning (Ratkaisutyö > Alle 16-vuotiaan vammaistuki > Lakkauttaminen). Exempel. Familjemedlem till en utsänd arbetstagare, har flyttat från Finland till Kina Familjen bor i Kina. Den ena föräldern arbetar två år i Kina som arbetstagare utsänd av en finländsk arbetsgivare. Familjen har uppgett att de övriga familjemedlemmarna kommer att 14

19 bo två år i Kina i egenskap av familjemedlemmar till arbetstagaren. Familjen omfattas av den finländska bosättningsbaserade sociala tryggheten under tiden för utlandsvistelsen. Ett år efter flyttningen till Kina föds ett barn i familjen. Barnet får ett beslut om försäkringstillhörighet i egenskap av familjemedlem till en utsänd arbetstagare. Under vistelsen i Kina ansöks om handikappbidrag för personer under 16 år för barnet. Barnet kan beviljas handikappbidrag för personer under 16 år på grundval av familjetillhörighet (barnet omfattas av den finska bosättningsbaserade sociala tryggheten med stöd av 8 b i tillämpningslagen) Förordningarna 883/2004 och 1408/71 Sjuk- och moderskapsförmånerna indelas i EG-lagstiftningen i vårdförmåner och kontantförmåner. I vårdförmånerna ingår sjukvård, mödravård, tandvård, läkemedel och sjukhusvård samt direkta avgifter för att ersätta kostnaderna för dessa. Läs mer om FPA:s vårdförmåner (Ratkaisutyö > Hoito ja tutkimus). Av FPA:s förmåner är sjukdagpenningen, moderskapspenningen, rehabiliteringspenningen och handikappförmånerna (kostersättningen sedan ) kontantförmåner som betalas på grundval av sjukdom. Information om de internationella bestämmelser som gäller respektive förmån finns i de förmånsspecifika anvisningarna. I förordningen finns bestämmelser om anställa arbetstagares, självständiga yrkesutövares, pensionstagares, arbetslösa personers, studerandes och deras familjemedlemmars rätt till kontantförmåner. Förordningen tillämpas förutom på medborgare i EU- och EES-länderna och Schweiz också på andra länders (s.k. tredjeländers) medborgare (arbetstagare) som rör sig mellan medlemsländer i EU (med undantag av Danmark) samt deras familjemedlemmar. Förutom rörlighet mellan medlemsländerna krävs också att en tredjelandsmedborgare har varit lagligt bosatt i någon medlemsstat innan han eller hon rör sig mellan länderna. Enligt en dom (C-299/05) som EG-domstolen meddelade är handikappbidraget för personer under 16 år en sjukförmån som omfattas av förordning 1408/71. Också vid tillämpningen av förordning 883/2004 betraktas handikappbidraget för personer under 16 år som en sjukförmån. På bidraget tillämpas bestämmelserna om kontantförmåner i avdelning III, kap. 1 i förordningen. Före domen betraktades vårdbidrag för barn som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån som inte betalades till dem som var bosatta utomlands i över ett års tid. Domen innebär att om barnets vårdnadshavare arbetar i ett annat EU- eller EES-land än det där barnet är bosatt, kan barnet under vissa förutsättningar få rätt till handikappbidrag för personer under 16 år från den stat som ansvarar för förälderns kontantförmåner vid sjukdom. Vid tillämpningen av förordningarna 883/2004 och 1408/71 bestäms det land som ska ansvara för betalningen av kontantförmåner för barnet utifrån den stat där vårdnadshavarna arbetar och det land där barnet bor. När föräldrarna arbetar eller bedriver företagsverksamhet i olika stater, av vilka en är den stat där barnet är bosatt, ansvarar barnets bosättningsland för barnets handikappförmåner. När endast den ena av vårdnadshavarna är arbetstagare eller företagare ansvarar sysselsättningsstaten enligt förordningen för barnets kontantförmåner. När barnet är bosatt i Finland kan handikappbidrag ändå trots förordningens bestämmelser beviljas från Finland med stöd av den nationella lagstiftningen. Läs också om förhållande till andra förmåner under (Ratkaisutyö > Alle 16-vuotiaan vammaistuki > Suhde muihin etuuksiin). 15

20 Handikappbidrag för personer under 16 år kan på grund av förordningens bestämmelser i EUeller EES-situationer beviljas också sådana barn som inte omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet. Handikappbidrag kan med stöd av EG-lagstiftningen betalas som härledd förmån för 1. ett barn som är bosatt i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz och vars förälder är försäkrad i Finland på grundval av arbete 2. ett barn till en pensionstagare som är bosatt i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz, om Finland ansvarar för kontantförmånerna enligt artikel 29 i förordning 883/2004 och artikel 28 i förordning 1408/71 och ingendera av föräldrarna är försäkrad i barnets bosättningsland på grundval av arbete. Handikappbidrag kan med stöd av EG-lagstiftningen beviljas också 1. ett barn till en arbetstagare eller företagare som är utsänd från Finland till ett EU- eller EESland eller Schweiz eller ett barn till en finländsk statstjänsteman som arbetar i något av dessa länder 2. ett barn vars vårdnadshavare studerar i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz och är försäkrad i Finland med stöd av 7 i tillämpningslagen. I dessa fall kan emellertid handikappbidrag sedan beviljas redan med stöd av den nationella lagstiftningen: Den finska lagstiftningen om social trygghet kan tillämpas på barnet, och på grund av detta uppkommer rätt till handikappbidrag genom att barnet självt är försäkrat, alltså inte bara som en härledd rättighet. Läs mer om EU-bestämmelserna och förordningens territoriella tillämpningsområde (Ratkaisutyö > Maasta- ja maahanmuutto > Kansainvälinen lainsäädäntö ja vakuuttaminen > EU:n säädökset ja työvoiman vapaa liikkuvuus). Vem förordningen tillämpas på och vilka förmåner den omfattar kan du läsa mer om i förmånsanvisningarna om försäkringstillhörighet under Förordningarna 883/2004 och 1408/71 (Ratkaisutyö > Maasta- ja maahanmuutto > Kansainvälinen lainsäädäntö ja vakuuttaminen > Asetukset 883/2004 ja 1408/71) Barn till en arbetstagare eller företagare En förälder arbetar i Finland, barnet bor i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz Barn till en arbetstagare som är utsänd från Finland till ett EU- eller EES-land Enligt bestämmelserna i förordningarna 883/2004 och 1408/71 får en anställd arbetstagare eller självständig yrkesutövare kontantförmånerna från den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar (883/2004, artikel 21.1 och 1408/71, artikel 19.1). En familjemedlem har på motsvarande sätt rätt till kontantförmånerna från den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar (883/2004, artikel 21.1 och 1408/71, artikel 19.2) Med behörig institution avses den institution där arbetstagaren är försäkrad. Då föräldrarna arbetar i olika stater, av vilka en är den stat där barnet är bosatt, ansvarar barnets bosättningsland för barnets handikappförmåner. Från Finland kan man dock betala skillnaden mellan handikappbidraget för personer under 16 år och en utländsk sjukförmån eller annan förmån som motsvarar handikappbidraget. Om barnet är stadigvarande bosatt i Finland kan handikappbidrag beviljas med stöd av den nationella lagstiftningen oavsett om barnets vårdnadshavare arbetar i Finland eller inte. Handikappbidrag kan beviljas ett barn som är bosatt i Finland direkt genom ett slutligt beslut. Om det i ansökan meddelas att en kontantförmån har sökts eller söks för barnet från en annan 16