Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

Transkript

1 uv väst rapport 2010:1 arkeologisk utredning Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö Arkeologi längs forna Veselången Halland och Västergötland, Veddige och Horreds socknar Bengt Westergaard, med bidrag av Christina Rosén, Glenn Johansson, Johannes Nieminen och Per Lagerås

2

3 uv väst rapport 2010:1 arkeologisk utredning Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö Arkeologi längs forna Veselången Halland och Västergötland, Veddige och Horreds socknar Bengt Westergaard, med bidrag av Christina Rosén, Glenn Johansson, Johannes Nieminen och Per Lagerås

4 Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet UV Väst Kvarnbygatan Mölndal Tel.: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2010:1 ISSN Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /678. Bildredigering Lena Troedson Layout Lena Troedson Omslag Framsida: Sökschaktning på fastigheten Albäck. Foto: Bengt Westergaard. Baksida: Bengt Bengtsson på de arkeologiska utgrävningarna i Brogård utanför Halmstad Bilden är beskuren. Foto: Lennart Carlie. Copyright: Kulturmiljö Halland. Tryck/utskrift Intellecta Infolog, Göteborg 2010

5 Innehåll Inledning 5 Allmän topografi och fornlämningsmiljö 5 Arbetsmetodik och dokumentation 11 Resultatet av den arkeologiska utredningen 11 Landskapsutnyttjande och bebyggelse i historisk tid 12 Området och gårdarna 12 Bebyggelseutveckling 13 Exemplen Kloskifte och Kärra 14 Arkeologi 17 Järlöv 7:5 (fig. 10) 18 Järlöv 8:1 (fig. 11) 19 Albäck 1:10, 1:11 och 1:12 (fig. 12) 20 Kantabur 1:2 och 1:3 samt Kloskifte 1:2 (fig. 14) 21 Jonsjö 1:3 (fig. 15) 22 Koppartoft 1:2 (fig. 16) 23 Paleobotanik 24 Förutsättningar för pollenanalytiska undersökningar 24 Bengt Bengtssons fältinventeringar och fyndsamling 26 Registrering av Bengt Bengtssons fyndsamling 27 Bakgrund 27 Fyndregistreringens förutsättningar 27 Fyndens sammansättning och datering 27 Fyndmaterialet och fornlämningarna 29 Fyndmaterialets fortsatta potential 31 Sammanfattning, tolkning och förslag till fortsatta åtgärder 40 Referenser 41 Administrativa uppgifter 42 Bilaga. Tabell över sammanställda fyndtyper, antal och deras fornlämningstillhörighet, Bengt Bengtssons samling 43 Figur- och tabellförteckning 73

6 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för utredningen markerad. 4 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

7 Den arkeologiska utredningen av den planerade utbyggnaden av RV 41, delen Järlöv Jonsjö, utfördes på uppdrag av Vägverket Region Väst under våren/försommaren Eftersom vägsträckan skulle passera en av Hallands mest fornminnes täta dal gångar, Viskadalen, var förväntningarna högt ställda; men infriades inte då inga nya fornlämningar påträffades. Den fornminnesbild som avspeglas i FMIS (Fornminnesregistret), och som till allra största delen är ett resultat av framlidne amatörarkeologen Bengt Bengtssons flitiga samlande, består efter avslutad utredning. Hans arbete och material redovisas i rapporten med text, spridningskartor och en fyndlista. Inledning Med anledning av Vägverkets avsikt att fortsätta utbyggnaden av väg 41, delen Järlöv Jonsjö, genomförde arkeologer från UV Väst en arkeologisk utredning under maj och juni Syftet var att utröna eventuell förekomst av hittills oregistrerade/okända fornlämningar inom den aktuella vägkorridoren. Uppdragsgivare var Vägverket Region Väst. Allmän topografi och fornlämningsmiljö Det undersökta området är beläget på Viskadalens norra sida och följer i stort sett dagens väg 41 (se fig. 1 4). Fram till mitten av 1800-talet utgjordes detta av strandkanten till den numera utdikade sjön Veselången (se kap. Landskapsutnyttjande och bebyggelse i historisk tid nedan). Under förhistorisk tid har sjön växlat från att vara en grund havsvik till att bli en långsmal insjö med varierande strandnivåer, i ett vattensystem som idag går under namnet Viskan. Fornlämningsbilden präglas i hög grad av detta gamla sjösystem. Förhistoriska boplatser ligger som pärlband på ömse sidor om de forna strandkanterna. Detta är framför allt påtagligt i de sydvästra delarna där Veselången och Dran en gång i tiden har separerats av en bräcka (fig. 5). Därutöver finns ett mindre antal fyndplatser, i huvudsak fynd av flintföremål, en skans, ett par hällkistor med mera. Inom den aktuella korridoren finns totalt 27 registrerade forn- och kulturhistoriska lämningar registrerade i FMIS (Fornminnesregistret, Informationssystemet om fornminnen). Antalet kända boplatser/fornlämningar avtar avsevärt ju längre österut i Viskadalen och ju närmare länsgränsen man rör sig (fig. 6). Öster om länsgränsen finns egentligen inga fornlämningar registrerade inom den berörda delen av Viskadalen. Viskadalen, och i synnerhet området kring Veddige, har de senaste decennierna varit flitigt besökt av arkeologer, inte minst i samband med tidigare arbeten för väg 41 och väg 850 (se Ryberg & Rosén 2007 samt där anf. litt.). Härvid har stora mängder arkeologiska data samlats in och rapporterats var för sig. Någon sammanställning av dessa resultat har emellertid aldrig gjorts. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 5

8 m Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad Kungsbacka 6B SO, med platsen för utredningen markerad. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

9 m Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, bladen 6B 1i, 6B 1j och 6B 2j, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 7

10 m Fig. 4. Den aktuella vägkorridoren. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

11 0 500 m Fig. 5. Registrerade fornlämningar i de sydvästra delarna av vägkorridoren. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 9

12 0 500 m Fig. 6. Registrerade fornlämningar i de NÖ delarna av vägkorridoren. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

13 Arbetsmetodik och dokumentation Syftet med utredningen var att utröna förekomsten av okända fornlämningar inom det område som avsatts som vägkorridor för den aktuella delsträckan. Registrerade lämningar berördes således inte. Vägkorridoren varierade i bredd mellan 30 och160 meter, inkluderande ett planerat enskilt vägsystem. Arbetet bestod dels i en arkiv- och kartstudiefas, dels i en fältarbetsfas. Arkivstudierna omfattade studier av historiskt kartmaterial med tillhörande akter samt en genomgång av framlidne amatörarkeologen Bengt Bengtssons omfattande fyndsamling (se respektive kapitel nedan). Fältarbetet inleddes med en inventering av de delar av sträckan där registrerade fornlämningar saknades. Därefter påbörjades schaktningsarbetena, dels med traktorgrävare, dels med bandgående maskin. Schaktbredden var genomgående 1,5 meter. Längden på schakten varierade i stort mellan 10 och 80 meter. I schakten noterades matjordens tjocklek, eventuell förekomst av kulturlager samt eventuella anläggningar och fynd. Inga fynd tillvaratogs dock. Schakt, anläggningar och fynd mättes in med hjälp av DGPS (Differential Global Positioning System). I övrigt skedde dokumentationen med hjälp av Intrasis. Viss fotodokumentation företogs. Fältarbetena omfattade även paleobotaniska studier, vilka syftade till att förstå miljömässiga förändringar i anslutning till Veselången (se kap. Paleobotanik nedan). För att minimera ingreppen i enskilda arrendatorers och markägares gröda, och därmed också minimera behovet av skadeersättningar, anpassades arbetena såväl i tid och rum efter dessas önskemål. Ett annat inslag som påverkade schaktningsarbetenas utformning och omfattning, var ett mjältbrandsutbrott som drabbade en närliggande gård (Telnebacka) under november och december Utbrottet resulterade i en skyddszon invid vilken schaktningarna skulle ha företagits. Då sökschakten på de intilliggande fastigheterna inte gav något resultat, fanns heller ingen anledning att gå vidare och schakta närmare denna skyddszon. Därav de glest liggande schakten på fastigheterna Kantabur och Kloskifte. Samtliga schakt återställdes efter undersökningarna. Resultatet av den arkeologiska utredningen Nedan följer en redovisning av resultaten från den arkeologiska utredningen. Redovisningen görs enligt de arkiv- och fältarbetsfaser som beskrivits ovan. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 11

14 Landskapsutnyttjande och bebyggelse i historisk tid Av Christina Rosén Området och gårdarna Den drygt sex kilometer långa sträckningen av väg 41 mellan Järlöv och Jonsjö präglas av närheten till Viskan och de nu utdikade respektive sänkta sjöarna Veselången och Dran. Sjösänkningen genomfördes under 1860-talet och de äldre strandlinjerna kan tydligt iakttas i det historiska kartmaterialet. Topografiskt är området särpräglat, med en smal dalgång som i norr kantas av branta bergspartier, där den historiska utmarken är belägen. Nordost om utredningsområdet, ett stycke in i Horreds socken, öppnar sig landskapet åter. Under historisk tid var sträckningen en del av ett övergångsområde mellan det politiskt och ekonomiskt centrala området kring Varberg och det mer marginalbygdsbetonade Marks härad. Viskans dalgång var dock av central betydelse för kommunikation och transporter. Här transporterades varor från Sjuhäradsbygden, främst oxar och andra animaliska produkter, ned till kusten för utskeppning från någon av hamnarna i Aranäs (vid Viskans utlopp i Klosterfjorden), Getakärr eller Ny Varberg. Utifrån det historiska kartmaterialet är det troligt att den sydvästra delen av Viskadalen var i hög grad bebodd och uppodlad under den tidiga medeltiden. Kring Veddige och söder därom finns omfattande partier med bandparcellerad åkermark i det historiska kartmaterialet, det vill säga mark som var i bruk och reglerades under talen. I området uppströms Veddige är kartor före laga skiftet få och det är svårare att dra några slutsatser om detta område. En karta som dock visar på en tydlig bandparcellindelning av åkermarken är en geometrisk avmätning av Kloskifte (Veddige socken) Även kartan över Koppartoft 1827 visar en struktur i åkermarken som sannolikt åtminstone delvis går tillbaka på en äldre bandparcellstruktur. Jordregisterenheterna i området består till största delen av kamerala ensamgårdar, liggandes på rad längs Viskan. Här befinner vi oss precis i övergången mellan området kring Veddige och söderut, där byar med flera gårdar dominerar och Marks härad, med en hög andel ensamgårdar. Gränsen är närmast knivskarp, där Järlöv med sina fem gårdar utgör den sista utlöparen av by-bygden, innan vi kommer upp mot Horred där vi återigen finner byar. De övriga enheterna inom utredningsområdet är ensamgårdar. De äldsta beläggen för gårdar och byar i området är huvudsakligen i 1500-talets jordeböcker. Undantagen utgörs av Järlöv och Jonsjö, som tillsammans med Grimeton och Strucksjö nämns i ett diplom år 1300 (eller 1304), då ingen mindre än länsherren i norra Halland, greve Jakob, pantsätter dessa gårdar mot 500 mark silver. Jonsjö skrevs tidigare Jonsered och namnet torde vara av tidigmedeltida ursprung (Ståhl 1980, s. 80). I senare källmaterial är Jonsjö ett säteri och det går möjligen tillbaka på en medeltida huvudgård. I övrigt är ortnamnen inom utredningsområdet av varierande ursprung (Ståhl 1980, s.78 ff ). Järlöv är ett -lev namn och syftar på gods, arvegods. 12 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

15 Fig. 7. Geometrisk avmätning av Kloskifte Den lilla åkerarealen är tydligt indelad i bandparceller. Albäck och Kärra är naturnamn. I namnet Kantabur syftar efterleden på en mindre byggnad (bur-bod) och Kloskifte syftar på ett skifte. Här kan man spekulera i om dessa gårdar är avknoppade mindre enheter av ett större gods. Vad gäller Koppartoft har vi att göra med ett toftnamn, med toft i betydelsen tomt, gårdstomt. Toftnamn tycks ofta användas om enheter som tas upp under 1500-talets bebyggelseexpansion och benämns tomt innan de skattläggs. De är i allmänhet av krono-jordnatur. Inte sällan är dessa nyupptagna enheter dock i själva verket återupptaganden av gårdar som ödelagts under den senmedeltida agrarkrisen. Gårdsnamn med toft och tomt ger alltså anledning att vara särskilt uppmärksam på medeltida bebyggelsespår och agrarlämningar. Bebyggelseutveckling Den agrara bebyggelseutvecklingen under historisk tid i Halland diskuteras ofta utifrån den så kallade Hallandsmodellen. Från tidigmedeltida lägen centralt inom inägomarken har man successivt flyttat gårdstomterna till lägen invid eller ut på utmarkerna. Modellen anses till stor del hänga samman med en ökad betydelse för boskapsskötseln under senmedeltid och tidigmodern tid. Man har då flyttat gårdstomterna närmare betesmarkerna och samtidigt minskat arbetet med att inhägna inägorna Äldre gårdslägen kan ibland iakttas i det äldre lantmäterimaterialet i form av bebyggelseindikerande namn, framför allt innehållande ordet toft (Connelid 1999; Connelid & Mascher 2003). En generell iakttagelse i det aktuella utredningsområdet är att samtliga gårdslägen i det äldre kartmaterialet är bebodda än idag. En del torp och backstugor har lagts ned, men inga övergivna bebyggelselägen ligger inom utredningsområdet. Laga skifte har alltså inte medfört någon nämnvärd utflyttning av gårdar. Däremot har en del nya gårdstomter tillkommit. De äldre gårdstomterna är huvudsakligen belägna mellan utmarken i norr och den smala remsan med inägomark. I så måtto överensstämmer placeringen Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 13

16 av tomterna med den generella halländska bilden, där kartornas gårdstomter i allmänhet ligger vid gränsen mot utmarken. Frågan är om hallandsmodellen i övrigt är giltig i detta topografiskt särpräglade område. Äldre bebyggelselägen ger sig ibland tillkänna i det historiska kartmaterialet genom bebyggelseindikerande marknamn. En översiktlig genomgång av de äldre kartorna för de aktuella jordregisterenheterna gav endast ett bebyggelsenamn som inte kunde knytas till befintlig bebyggelse på kartan Toften i Järlöv, ett område som dock inte berörs av utredningen. I övrigt fanns inga bebyggelseindikerande namn i kartmaterialet. Det är naturligtvis inte helt klart hur detta skall tolkas. Möjligheten finns dock att kartornas gårdstomter i stort sett är desamma som de medeltida. Vägsträckningen löper till största delen över äldre inägomark, med undantag för ett mindre område mellan Järlöv och Albäck, där utmarken går ända ned mot Veselångens forna strandkant. Relativt lite kartmaterial från tiden före laga skifte täcker sträckningen och analysen bygger huvudsakligen på laga skifteskartor från och 1860-talen. Enstaka jordregisterenheter har karterats tidigare: Järlöv 1819, Kloskifte 1733, Koppartoft 1827 och Kärra Innehållet i dessa enstaka äldre kartor ger vid handen att områdets utseende och landskapsanvändning förändrats påtagligt under 1800-talets andra hälft som en följd av en omfattande uppodling och med utdikningen av sjöarna som gav stora arealer ny åkermark. Vi kan ta Kloskifte som ett exempel, då vi har två klart åtskilda kartgenerationer över gården. Exemplen Kloskifte och Kärra På kartan över Kloskifte från 1733 ser vi ett gårdsläge i den norra delen av inägorna, precis vid gränsen mot utmarken. Enligt karttexten finns det tre brukare på gården, som alltså samsas på den enda gårdstomten. Lantmätaren Petter Wickman anger att hemmanet ligger i skogsbygden, vilket anger hur detta område uppfattades på 1700-talet. Strax utanför inägorna har man tagit upp några små lyckor med åkermark; ett par av dessa har registrerats i FMIS som fossil åkermark med terrasskanter och röjningsrösen (Veddige 239). Centralt på inägorna ligger några åkertegar med en tydlig bandparcellstruktur, åtskilda av kraftiga åkerrenar. Därutöver finns några inhägnade lyckor med åker i ängsmarken. Ängen är det dominerande markslaget och i nordväst finns en beteshage som ger bete till fyra kor i en månad. Bete i övrigt har man haft på socknens samfällda utmark. Utmarken var dock inte som idag skogbevuxen, utan tämligen kal. Lantmätaren uppger att den mestadels består av berg, mossar och grov ljung. Till ved tog man kvistar och annat smått som växte i hägnaderna, men timmer till byggnader fick man istället köpa från Marks härad. I Veselången fiskades ål, gäddor, abborre, braxenpankor och mört. Dock framhöll åborna att man inte hade tid att hålla fisket igång, eftersom man då skulle ha mindre tid till åkerbruket och annat som gav inkomster att betala skatter och avgifter med. Detta framhålls för övrigt generellt i Halland att man har möjlighet att fiska, men inte lägger ned mycket tid på det. Fisket var 14 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

17 Fig. 8. Laga skifteskarta över Kloskifte En jämförelse med kartan ovan från 1733 (fig. 7) visar den omfattande uppodlingen under 1800-talet. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 15

18 Fig. 9. Geometrisk avmätning av Kärra socialt underordnat jordbruket och de som levde av fiske tillhörde samhällets lägsta skikt, torpare och backstugusittare vid stränderna. Möjligen fiskade bönderna trots allt bra mycket mer än de ville medge! Kloskiftes åker omfattade drygt 11 tunnland och brukades i ensäde, vilket var det normala i 1700-talets Halland, och utöver säd odlade man små mängder lin och bönor. En del av åkern tycks ha varit nyupptagen vid denna tid, med namn som Nylandet. Ängen var bevuxen med björk, al och sälg, vilket tydligt visar att det rör sig om fuktig mark föga förvånande med tanke på läget omedelbart intill Veselångens strand. År 1855 påbörjar man laga skifte på Kloskifte. Fortfarande finns det tre åbor på gården, men till skillnad från 1733 bor man nu på varsin gårdstomt. Två nya bebyggelselägen har alltså tillkommit. Det mest slående är dock den enorma uppodlingen. Så gott som hela inägomarken är nu åker. Från drygt 11 tunnland 1733 har man nu drygt 46 tunnland åker. Man kan också notera att laga skiftesakten knappt tar upp någon inrösningsjord (mark möjlig att odla upp) alls. Det fanns inga expansionsmöjligheter kvar. I det sammanhanget är det lätt att förstå behovet av att dika ut Veselången för att få mera mark. Vi kan också se närmare på kartorna över Kärra i Horreds socken, på andra sidan länsgränsen. Den äldsta kartan över Kärra är en geometrisk avmätning från Gårdens utseende skiljer sig en del från Kloskifte, även om det bara är ett par kilometer mellan gårdarna. Framför allt finner vi inga spår av någon bandparcellstruktur. På granngården Koppartoft kan en dylik anas på kartan från 1827, men på Kärra ser vi oregelbundet formade, av allt att döma främst terränganpassade åkrar. Gårdstomten ligger mer centralt på inägorna, med en förhållandevis lång fägata mot utmarken. En relativt stor del av inägorna utgörs av bergiga beteshagar. Det finns inget laga skifte över Kärra och nästa kartgeneration är häradskartan från 1890-talet. Där ser vi samma utveckling som i området i övrigt. Så gott som hela inägomarken, utöver de bergiga beteshagarna, är uppodlade och man har också tagit nyligen utdikade delar av Veselången i anspråk för odling. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att vägsträckningen längs Veselången i huvudsak berör äldre inägomark, som fram till 1800-talets mitt i huvudsak var föga uppodlad och i huvudsak bestod av ängsmark. Dagens landskapsbild är i hög grad ett resultat av det sena 1800-talets utdikningsoch uppodlingsverksamhet. Kartornas gårdstomter är bebyggda än i dag och med tanke på områdets särpräglade topografi motsvarar de sannolikt också de medeltida gårdstomterna. Inom området finns en gammal huvudgård, Jonsjö, och flera av gårdarna kan ha sitt ursprung i en storgårdsdomän. Inga uppenbara indikationer på fornlämningar finns i kartmaterialet, utöver några områden med bandparcellerad åkermark, där spår av bandparcellsystemet skulle kunna återfinnas under mark. 16 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

19 Arkeologi Av Bengt Westergaard Som ovan nämnts, så fick fältarbetena anpassas till rådande jordbruksomständigheter, vilket dels innebar att fältarbetena delades upp i flera omgångar, dels att schakten i viss utsträckning förlades i anvisade riktningar. Av smittskyddshänsyn undveks vissa ytor helt. Av de ursprungligen planerade cirka 5000 löpmeter schakt som avsågs att tas upp, upptogs cirka 3200 löpmeter. Dessa fördelas på cirka 90 sökschakt. Redovisningen av dessa görs skiftes- eller fastighetsvis från sydväst mot nordöst, och relativt summariskt då innehållet i dem till stora delar var likartat. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 17

20 Järlöv 7:5 (fig. 10) På fastigheten drogs fyra sökschakt ( ). Terrängen utgjordes av en plan yta invid ett större impediment. Åkermark. Matjord: 0,2 0,3 meter. Steril alv av gråblå glaciallera. Inga anläggningar eller fynd påträffades m Fig. 10. Schakt inom fastigheten Järlöv 7:5. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

21 Järlöv 8:1 (fig. 11) På fastigheten drogs ett 20-tal sökschakt ( ). Terrängen utgjordes av svagt kuperade avsatser på nordvästra sidan av Viskan. Åkermark. Matjord 0,5 0,7 meter djup. I sydvästra och i norra delarna utgjordes den sterila alven av grusig sand. I övrigt lera. I några av schakten påträffades ett fåtal, spridda slagna flintor. I tre vitt åtskilda schakt påträffades härdgropar, 0,9 1,2 meter stora, fyllda med sot och skörbränd sten. En av dessa kan eventuellt utgöra en del av boplatsen Veddige 103. I ett av schakten (169) påträffades ett stenblock, cirka 4 1 meter och 0,2 0,4 meter tjockt. Det var sprucket i två delar med spår av sot och kol i jorden. Blocket var omgivet av tre 0,3 0,5 meter stora stenar i trekant (troligen stöd för talja och block) i sprickan. Blocket uppfattades som störtat från ett intilliggande berg samt att man misslyckats med att dela det och forsla bort det. Rester av den gamla vägsträckningen syntes i några av schakten m Fig. 11. Schakt inom fastigheten Järlöv 8:1. Skala 1:5000. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 19

22 Albäck 1:10, 1:11 och 1:12 (fig. 12) Fig. 12. Schakt inom fastigheterna Albäck 1:10, 1:11 och 1:12. Skala 1:5000. På fastigheterna öppnades ett 35-tal schakt ( ). Terrängen utgjordes av slättmark där denna delvis övergår till den forna vattenbassängens strandkant. Samtliga schakt på södra sidan av vägen var belägna vid strandkantens svaga sydsluttning. Åkermark. I stort sett samtliga schakt uppvisade samma karakteristika: Matjord 0,2 0,3 meter tjock. Därunder vidtog den sterila, grågula, kompakta glacialleran. Beträffande den forna strandkanten på södra sidan av vägen (se kapitlet Paleobotanik nedan). Inom det aktuella korridorpartiet finns två registrerade fornlämningar: Veddige 306 och 308, båda utgörande lösfunna flintföremål. Inte långt från där dessa är markerade påträffades några av de få fynden från utredningen (schakt 134). Det utgörs av dels ett flintspån, dels nacken till en tjocknackig flintyxa (fig. 13). Ett par möjliga anläggningar påträffades också i ett av schakten (schakt 122). 1 cm m Fig. 13. Ett av de få föremålsfynden från utredningen: ett nackparti från en tjocknackig yxa. Skala 1:1. Foto: Ewa Craaford. 20 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

23 Kantabur 1:2 och 1:3 samt Kloskifte 1:2 (fig. 14) Antalet sökschakt i detta parti blev påtagligt färre och mera glest placerade, och det av flera skäl; dels hade sökschaktningen på ömse sidor av detta parti varit resultatlös, dels var detta parti det som låg närmast den omtalade smittskyddszonen. Dessa skäl, tillsammans med arrendatorns önskemål om att minimera skördeskadorna, ledde till att en sträcka på cirka 1 kilometer blev något mer summariskt behandlad. Schakten, , hade ett innehåll som i stort liknade det som redovisades ovan i de tidigare områdena: matjord cirka 0,2 0,3 meter tjock; därunder steril glaciallera. Inga anläggningar eller fynd påträffades i något av schakten, trots att ett par av schakten låg i närheten av två registrerade lösfyndsplatser; Veddige 190:1 (fynd av skafthålsyxa enl. Göteborgsinventeringen) och 192:1 (fynd av spån kärna enl. Göte borgs inven te ringen). Fig. 14. Schakt inom fastigheterna Kantabur 1:2 och 1:3 samt Kloskifte 1:2. Skala 1: m

24 Jonsjö 1:3 (fig. 15) Sökschaktningen på denna del av fastigheten Jonsjö 1:3 föregick ovan beskrivna schaktningar (fig. 14), varför schakttätheten fortfarande var relativt hög. Dock begränsades schaktningen till nordvästra sidan om såväl väg som järnväg (schakt samt ). Innehållet i schakten var i det närmaste identiskt med samtliga i de ovan beskrivna delområdena. Matjordstjockleken varierade mellan 0,2 0,3 meter. Därunder vidtog den sterila, grågula och kompakta glacialleran. Inga anläggningar, kulturlager eller fynd kunde noteras. I ett fåtal av schakten påträffades vad som möjligen kunde vara diken efter parcellindelning. Såvitt kunde skönjas var dessa orienterade i en förväntad nordväst-sydöstlig riktning. Mängden moderna dräneringsdiken i samma riktning, på detta och flertalet övriga delområden, gjorde det emellertid omöjligt att med säkerhet kontrollera detta. Risken att gräva sönder dikesrör ansågs för stor. Mot bakgrund av resultaten från den nordvästra sidan av vägen och järnvägen ansågs vidare schaktning på den sydöstra sidan vara överflödig m Fig. 15. Schakt inom fastigheten Jonsjö 1:3. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

25 !!!!!!!!!!!! Koppartoft 1:2 (fig. 16) På denna fastighet lades sökschakt såväl söder som norr om väg och järnväg (fig. 16). Norr om järnvägen öppnades fyra sökschakt och söder om vägen drogs slutligen tre sökschakt (schakt ). Även i detta område var innehållet i sökschakten till största delen identiskt med de ovan beskrivna områdena: matjorden var cirka 0,2 0,3 meter tjock. Därunder vidtog i nästan samtliga schakt den sterila, kompakta glacialleran. Undantaget härifrån utgjordes av de allra nordöstligaste delarna av schakten 365 och 366, där dessa passerade ett smärre krön. Matjorden var närmare 0,3 0,4 meter tjock. Den sterila alven utgjordes här av svagt stenig, gulbrun sand. I denna sand påträffades vad som initialt tolkades som en möjlig stenpackning. Det faktum att den låg alldeles i höjd med en parkeringsficka invid vägen förde dock till slutsatsen att packningen var relaterad till anläggandet av denna ficka. g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g 364 HORREDS !! KOPPARTOFT!!!!!! m!!!!!!!!!!!!!! Fig. 16. Sökschakt inom fastigheten Koppartoft 1:2. Skala 1:5000.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 23!!!!!!!!!!!!!!!!!!

26 Paleobotanik Av Per Lagerås Pär Lagerås deltog i arbetet under två dagar den maj. Vid denna tidpunkt pågick schaktningarna utmed den forna strandkanten söder om väg 41, där förhoppningarna om att stöta på organogena gyttjor med potential för fynd av organiska material var som störst. I schakten längs Veselångens västra sida dominerades jordarten av lera. Denna lera har troligen avsatts redan under senglacial eller tidigt postglacial tid. Fläckvis på leran förekommer sand av varierande mäktighet. Sanden som framkom i schakten var homogen och uppvisade inga strukturer typiska för glacifluviala eller fluviala sediment, det vill säga sediment som avsatts av strömmande vatten, och den innehöll inte heller något synbart inslag av organiskt material. Det är därför knappast troligt att den avsatts av Viskan i ett senare skede. Sanden tolkas istället som svallsand som avsatts under senglacial eller tidigt postglacial tid, i samband med att havet stått högre och svallat ur finmaterial ur moränjordarna på de omgivande höjderna. Vid schaktningen framkom ingen gyttja, svämtorv eller någon annan typ av organogent sediment. Förutsättningarna var därför inte särskilt goda för att finna artefakter eller utkastlager av organiskt material. Förutsättningar för pollenanalytiska undersökningar I samband med fortsatta arkeologiska undersökningar inför vägombyggnaden kan det bli aktuellt med en pollenanalytisk undersökning. Det finns flera intressanta frågor rörande landskapet, i synnerhet rörande bebyggelsemönstret och agrarlandskapets utveckling, som skulle kunna belysas med pollenanalys. Den agrara kolonisationen av dalgången under förhistorisk tid, liksom eventuella expansionsfaser och omstruktureringar under medeltid och modern tid bör kunna fångas upp, liksom eventuella perioder av tillbakagång. Efter fältbesiktning och kartstudier kan följande konstateras angående förutsättningar för pollenanalyser längs den aktuella vägetappen: I den till stor del uppodlade Viskadalen med dess sedimentjordar finns knappast några lämpliga provtagningsförhållanden. Möjligen finns organogena sediment i anslutning till Viskan, men sediment som avsatts i anslutning till rinnande vatten är sällan lämpliga för pollenanalys. Att upprätta ett lokalt pollendiagram i själva dalgången blir därför knappast möjligt. I den skogsklädda moränmarken på höjderna som omger dalgången finns betydligt bättre förutsättningar. Där finns flera torvmarker och dessutom några små sjöar som kan vara lämpliga. Ett pollendiagram från någon sådan lokal skulle kunna ge en översiktlig bild av vegetations- och landskapsutvecklingen för både höjdpartierna och dalgången. En torvmark som ligger nordväst om dalgången, precis norr om Albäck, provborrades och stratigrafin 24 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

27 dokumenterades (fig. 17). Torvmarken har en slät överyta som domineras av starrvegetation. Spår av enstaka, nu övervuxna torvgravar sågs i kanten, men i övrigt är torvmarken troligen intakt. Dokumenterad lagerföljd (måtten är ungefärliga): 0 20 cm: brunsvart höghumifierad starrtorv cm: brun höghumifierad starrtorv med rötter från högstarr och vass samt enstaka pinnar (frö av vattenklöver på 78 cm) cm: mörkbrun gyttja med rikligt med rötter av starr och vass och enstaka rötter av fräken cm: grönaktig lergyttja med en del rötter cm: grönaktig lergyttja 150 cm : stopp i morän/sand Det är svårt att bedöma vilka perioder som finns representerade i den 150 centimeter mäktiga lagerföljden, men troligen täcker den åtminstone de senaste åren. Ett pollendiagram från denna lokal skulle då kunna ge en lokal bild av landskapsutvecklingen under järnålder och historisk tid i höjdpartiet och dalgången kring Albäck. För ett något mer regionalt pollendiagram bör någon av de mindre sjöarna erbjuda bra provtagningsförhållanden. Exempel på lämpliga sjöar är Barnasjö och Iglasjön ett par km nordost om Veddige. Fig. 17. Per Lagerås tar en titt på lagerföljden från torvmossen norr om Albäck. Foto: Bengt Westergaard. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 25

28 Bengt Bengtssons fältinventeringar och fyndsamling Av Glenn Johansson I samband med den arkeologiska utredningen av riksväg 41 (sträckan Järlöv Jonsjö) besökte personal från UV Väst under våren 2009 den nyligen bortgångne Bengt Bengtssons hem i Veddige. Bland arkeologer var Bengt omtyckt och väl ansedd och det var allmänt känt att han under närmare 50 år, med start runt 1960, ägnat sig åt att inventera och spåra upp förhistoriska boplatser i Halland. Bengt gjorde sina strövtåg kring Falkenberg och Varberg, men framförallt inventerade han Viskans dalgångar och omgivningarna kring Veddige. Genom ett hängivet och systematiskt arbete växte antalet registrerade boplatser/fyndplatser i fornminnesregistret på ett lavinartat sätt. Från att endast ett fåtal tidigare varit kända, finns nu genom Bengts inventeringar ett mycket stort antal lokaler registrerade, främst kring Viskan. Boplatserna som Bengt hittade, oftast genom fynd i åkermark, består till största delen av boplatser från stenålder och främst då från mesolitikum. Men även boplatser från neolitikum, samt ett mindre antal boplatser från brons- och järnålder, finns lokaliserade. Från alla de platser Bengt påträffade och därefter vid upprepade tillfällen återbesökte, samlade han systematiskt in fynd. Samlingen, som han förvarade i hemmet kom med tiden att bli mycket omfattande. Området som UV Väst utrett under våren, löpte parallellt med Viskan och passerade bland annat Dran. Detta område öster om Veddige samhälle, utgör det område där Bengt registrerat allra flest boplatser. Den nya vägens planerade sträckning kom att direkt beröra eller tangera ett flertal av de registrerade boplatserna. Eftersom såväl Länsstyrelsen som UV Väst var väl medvetna om Bengts inventeringar i området, ansågs en genomgång av det insamlade materialet vara av betydelse för utredningen. En genomgång av fynden var tänkt att ingå som en del av utredningen. Efter att ha tagit del av det insamlade och efterlämnade materialet kan man konstatera att det handlar om ett stort antal boplatser/fyndplatser. De av Bengt insamlade fynden härrör från sammanlagt lokaler, flertalet från området kring Veddige. Antalet fynd från respektive lokal varierar stort, från endast något tiotal flintor till tusentals. Materialet domineras fullständigt av flinta, men även en del bergartsföremål och keramik förekommer. Man kan också konstatera att Bengt varit noggrann; nästan alla fynd kan relateras till en bestämd fyndplats/registrerad boplats som markerats på kartor. Däremot var fynden endast i undantagsfall sammanställda och registrerade. 26 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

29 Registrering av Bengt Bengtssons fyndsamling Av Johannes Nieminen Bakgrund I samband med den arkeologiska utredningen av riksväg 41 bestämdes i samråd med Länsstyrelsen i Halland att medel skulle avsättas för att registrera delar av det fyndmaterial som insamlats av Bengt Bengtsson (se ovan Bengt Bengtssons fältinventeringar). Eftersom den aktuella utredningen berörde Veddige socken prioriterades fynden därifrån. Fyndregistreringens förutsättningar Fyndmaterialet bestod till allra största delen av flinta. Bland fynden fanns även en mindre mängd keramik och bergartsföremål. Flintfynden sorterades enligt Sorteringsschema för flinta (Andersson, Rex Svensson & Wigforss 1978) och registrerades i Intrasisprojekt V2009:027. Fyndkontexten utgjordes av fornlämningar som var registrerade i FMIS. Ett huvudsyfte med registreringen var att göra fynden sökbara och placera in dem i geografin för att göra materialet tillgängligt som underlag inför framtida undersökningar och forskning. Utifrån sorteringsschemats kriterier sammanfördes fynden i typer under samma fyndnummer. Det innebar till exempel att samtliga kärnyxor inom en och samma fornlämning fick samma fyndnummer i den mån det var möjligt. Undantag gjordes då det framkom fynd från samma fornlämning i ett senare skede av registreringen. I det stora hela följdes sorteringsschemats kriterier. Två undantag utgjordes av att spån och spånfragment inte skiljdes åt samt att kategorin spånliknande avslag användes. Kategorin spånliknande avslag definierades av spånliknande produkter som är ett resultat av kärnpreparering. Anledningen till att dessa särskiljdes var att denna typ av kärnfragment kan ha både kronologiska och flintteknologiska tolkningar, vilket kan ha betydelse för framtida studier av materialet. Utöver registreringen i skilda typer tidsbestämdes även typologiskt daterbara föremål. Dateringarna låg i sin tur till grund för mer generella tidsbestämningar av de skilda fornlämningarna. Fyndens sammansättning och datering I samband med utredningen registrerades 6060 flintor fördelade på 32 fornlämningar. Utöver det fanns även 44 fynd av bearbetad bergart och 129 bitar keramik (se bilaga, s. 43). Av stenmaterialet sorterades 2054 stycken som redskap. Redskap utgjorde cirka 34 % av materialet. Den höga andelen redskap visar att Bengt Bengtsson varit selektiv i sitt insamlande. En vanlig andel flintredskap vid en arkeologisk undersökning av en stenåldersboplats brukar ligga runt 1 2 %. Antalet kärnor och kärnfragment var 992 stycken. Tillsammans med redskapen utgjorde dessa cirka 50 % av fynden, vilket förstärker bilden av ett selektivt insamlande. Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 27

30 De daterbara fynden bestod uteslutande av artefakter från stenåldern. Fynden daterades utifrån en västsvensk stenålderskronologi, vilket i sig kan vara problematiskt eftersom området kring Veddige troligtvis ligger i en gränszon mellan västsvenska och sydskandinaviska kulturtraditioner. Fyndmaterialet från de skilda fornlämningarna sträckte sig tidsmässigt från senpaleolitikum till senneolitikum med en tyngdpunkt på mellanmesolitikum. Senpaleolitikum De fynd som klassificerades som senpaleolitiska utgjordes av ett fåtal tångepilspetsar av Ahrensburgtyp. Utöver dessa fanns ytterligare ett mindre antal tångepilspetsar som också mycket väl kan var från samma period. Dessa är dock mer atypiska. Tidigmesolitikum De tidigmesolitiska fynden bestod av ensidiga kärnor med två motstående ar, ett fåtal yxor av lerbergstyp samt ett mindre antal eneggade spetsar. Gällande kärnorna kan det nämnas att det utifrån morfologiska kriterier existerar ensidiga kärnor med motstående ar även under mellanmesolitikum. Dessa är dock av en annan typ och kan beskrivas som ensidiga enpoliga kärnor med en hjälp i botten (Nieminen 2009, s. 23 f ). De tidigmesolitiska kärnorna karakteriseras bland annat av vinklade symmetriska ar med en tillslagen baksida. I detta sammanhang bör det påpekas att kärnorna likaväl kan vara från senpaleolitisk tid eftersom de representerar en senglacial flintteknologi. Mellanmesolitikum De daterade mellanmesolitiska fynden utgjordes av olika typer av koniska skärnor, sandarnayxor, hullingspetsar, mikroliter och mikrosticklar. Bland kärnresterna var ensidiga enpoliga skärnor av konisk typ i majoritet (sorterade som övrig kärna med en ). Övriga typer bestod av koniska skärnor samt övriga kärnor med två eller flera ar av konisk typ. Senmesolitikum De fynd vilka identifierades som senmesolitiska bestod av handtagskärnor, ett fåtal mikrospån som bedömdes vara avspaltade från sådana samt kölformade kärnor. Från fornlämning Veddige 108 och Veddige fanns även fynd av senmesolitisk erteböllekeramik. Tidigneolitikum Två redskapstyper daterades till tidigneolitikum. Redskapen utgjordes av tväreggade spetsar och två slipade bergartsyxor av limhamstyp. Att enbart datera de tväreggede spetsar till tidigneolitikum kan vara problematiskt dels på grund av att det finns en diskussion kring huruvida de även förekommer under senmesolitikums slutfas i Västsverige (Niemi- 28 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

31 nen 2009, s. 53 f ), dels för att man är överens om att de uppträder under mesolitikum i Sydskandinavien. En allmän uppfattning är också att tväreggade spetsar finns i mellanmesolitiska fyndmaterial. Generellt är det även så att det egentligen inte går att skilja flintteknologin under tidigneolitisk trattbägartid från den mellanneolitiska. Mellanneolitikum De fynd som definierades som mellanneolitiska bestod av cylinderkärnor, spånpilspetsar med tånge av typerna A till D, slipade tjocknackiga yxor/ mejslar samt spånknivar och spånskrapor som tillverkats av spån avspaltade från cylinderkärnor. Samtliga fynd kan hänföras till gropkeramisk kultur. Utöver dessa registrerades även en båtformad yxa tillhörande stridsyxekultur. Några mellanneolitiska trattbägarfynd kunde inte identifieras. Senneolitikum Det senneolitiska inslaget var förhållandevis litet bland fynden och bestod av några flathuggna pilspetsar, ett fåtal fragment av bifacialt slagna skäror och dolkar samt flathuggna redskap av obestämbar typ. De flathuggna föremålen kan likaväl vara från äldre bronsålder eftersom det senneolitiska flinthantverket även var i bruk under denna period. Odaterade fynd Övriga fyndkategorier bedömdes inte utifrån dateringshänseende. Vid en närmare studie hade det exempelvis varit möjligt att skilja olika spånteknologier från varandra och därigenom datera dessa. En sådan studie låg dock inte inom ramen för detta arbete. Generellt kan man dock säga att flertalet av spånen var avspaltade från koniska mellanmesolitiska kärnor och mellanneolitiska cylinderkärnor. Bland fynden fanns även redskapsformer som spänner över större tidsavsnitt och som endast kunnat ges en bredare datering till mesolitikum alternativt neolitikum. Detta gällde bland annat kärn- och skivyxorna (mesolitikum) samt obestämbara fragment av slipade flintföremål (neolitikum). Fyndmaterialet och fornlämningarna Som ovan nämnts fördelade sig fynden på 32 skilda fornlämningar. Alla är belägna i Viskans dalgång i Veddige socken (fig. 18). Under stenålderns lopp har strandlinjenivån varierat och miljön har ömsom skiftat från att utgöra stränderna kring en långt inskuren havsvik till omgivningarna kring ett vattendrag liknande dagens Viskan. Strandlinjeförskjutningskurvan över området visar att havets skilda transgressioner och regressioner bidragit till att samma områden varit möjliga och lämpliga att bebo under vitt skilda perioder. Exempelvis stod havet cirka 10 meter över dagens nivå i slutet av senpaleolitikum och under delar av mellanmesolitikum. Däremellan låg samma boplatsytor under vatten för att under senmesolitikum vara belägna en bra bit från den dåvarande stranden och återigen vara strandnära under Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 29

32 tidigneolitikum. Förloppet antyder att man bör förvänta sig lämningar och fynd från vitt skilda perioder i liknande lägen om man antar att ett strandnära läge varit viktigt för den mänskliga närvaron i området. Genomgången av fynden från de enskilda fornlämningarna visade att platserna varit besökta under skilda tider och i många fall innehöll artefakter från flertalet av stenålderns perioder (tabell 1). En aspekt som troligen förstärker det blandade intrycket är det faktum att det inte går att utläsa var de enskilda fynden är insamlade. De fornlämningsområden som registrerats i samband med inventeringen innehåller troligen många mindre aktivitetytor och boplatser som inte går att särskilja eftersom fornlämningen som helhet utgör fyndkontexten. Det som däremot går att säga med utgångspunkt i det registrerade fynden är att det mellanmesolitiska inslaget är dominerande i materialet. På 26 av 33 boplatser fanns ett mellanmesolitiskt fyndmaterial som ofta även antalsmässigt var det dominerande inslaget bland fynden. Näst efter de mellanmesolitiska fynden var det mellanneolitiska inslaget i majoritet. Mellanneolitiska fynd förekom på 13 platser. De senneolitiska fynden var få. Vid genomgången registrerades endast 12 senneolitiska artefakter. Rumsligt visade genomgången av fynden att det fanns en koncentration av boplatser till området kring Dran som ända fram till 1800-talet utgjorde strandområdena kring en numera utdikad sjö. Sjön existerade även under stora delar av stenåldern och utgjorde uppenbarligen en attraktiv miljö för människorna (fig ). Tabell 1. Tabell med dateringar av fornlämningarna. De huvudsakliga dateringarna anges först. RAÄ-nr Veddige Veddige 101:1 Veddige 103:1 Veddige 104:1 Veddige 105:1 Veddige 106:1 Veddige 107:1 Veddige 108:1 Veddige 109:1 Veddige 110:1 Veddige 112:1 Veddige 113:1 Veddige 115:1 Veddige 116:1 Veddige 117:1 Dateringar Mellanneolitikum Senmesolitikum Tidigmesolitikum Senpaleolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Mellanneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigmesolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigneolitikum Mellanneolitikum Senneolitikum Mellanmesolitikum Mellanneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Mellanmesolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Mellanneolitikum Mellanneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigmesolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigneolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Mellanneolitikum Mellanneolitikum Mellanmesolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigneolitikum Mellanneolitikum 30 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

33 RAÄ-nr Veddige 118:1 Veddige 119:1 Veddige 120:1 Veddige 121:1 Veddige 122:1 Veddige 126:1 Veddige 128:1 Veddige 129:1 Veddige 130:1 Veddige 133:1 Veddige 141:1 Veddige 142:1 Veddige 143:1 Veddige 145:1 Veddige 146:1 Veddige 148:1 Veddige 153:1 Dateringar Mellanmesolitikum Senmesolitikum Senpaleolitikum Tidigmesolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Tidigmesolitikum Mellanneolitikum Mellanmesolitikum Tidigmesolitikum Ej typologiskt daterbara fynd Ej typologiskt daterbara fynd Mellanmesolitikum Tidigmesolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Mellanmesolitikum Tidigneolitikum Senpaleolitikum Senmesolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Tidigmesolitikum Mellanneolitikum Senpaleolitikum Mellanmesolitikum Senmesolitikum Mellanneolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Tidigneolitikum Mellanmesolitikum Mellanneolitikum Senmesolitikum Mellanmesolitikum Ej typologiskt daterbara fynd Fyndmaterialets fortsatta potential Som inledningsvis presenterades omfattade registreringen de fynd som kunde kopplas till kända fornlämningar i Veddige. Utöver dessa fynd finns ett betydande oregistrerat material kvar i Bengt Bengtssons samling (tabell 2). En fortsatt registrering av det återstående materialet skulle öppna upp möjligheter till jämförelser mellan skilda områden och landskapsrum i Viskans dalgång. Hur har människor utnyttjat och förhållit sig till olika delar av dalgången under stenålderns lopp, både i sin egen samtid men även sett över större tidsdjup? Som exempel kan nämnas att det finns ett stort insamlat material från Ås, Lindberg och Värö. Socknarna ligger väster om Veddige ut mot den forna kusten. Finns det skillnader mellan den kustnära delen av dalgången och det inlandsorienterade området kring Veddige i fråga om fyndsammansättningar och terränglägen? En annan intressant fråga är på vilket sätt människor förhållit sig till kust kontra inland under stenålderns olika skeden. Viskan och dess dalgång har varit en viktig kommunikationsled mellan den forna kusten och insjösystemen i inlandet och en helhetsbild av området skulle öka förståelsen för när, hur och varför inlandet togs i anspråk. En fortsatt registrering av det insamlade fyndmaterialet har även betydelse på den enskilda boplatsnivån. Tolkningar av vad stenålderns människor gjort på skilda platser bygger till stor del på de fynd och redskapssammansättningar som vi finner vid undersökningarna. Inför framtida undersökningar av de fornlämningar som inventeringarna berört är en registrering av Bengtssons fynd väsentlig för tolkningsarbetet. Om Bengt Bengtsson Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 31

34 1000 m Fig. 18. Kartan visar de fornlämningar i Veddige socken som ingått i registreringen. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

35 1000 m Fig. 19. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till senpaleolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 33

36 1000 m Fig. 20. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till tidigmesolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

37 1000 m Fig. 21. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till mellanmesolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 35

38 1000 m Fig. 22. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till senmesolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

39 1000 m Fig. 23. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till tidigneolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 37

40 1000 m Fig. 24. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till mellanneolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö

41 1000 m Fig. 25. Kartan visar spridningen och fördelningen av antalet artefakter som daterats till senneolitikum. Skala 1: Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö 39

42 har plockat 131 skrapor och 43 kärnyxor på en fornlämning (vilket också är fallet) och man inte känner till detta inför en undersökning, kommer tolkningen av platsen att halta betydligt. Det omfattande fyndmaterialet väcker även frågor kring hur vi undersöker stenåldersboplatser. I dag är den gängse metodiken att bana av stora ytor i syfte att finna större strukturer. I fullåkersbygder som Viskans dalgång innebär avbaning dock att stora fyndmängder som ligger i ploglagret schaktas bort. Bengt Bengtssons insamlade fyndmaterial visar att mycket information om de förhistoriska människornas aktivteter ligger just i matjorden, vilket bör leda till diskussioner kring hur man kan kombinera effektiv matjordsarkeologi med avbaning av stora ytor i dessa och liknande miljöer. Tabell 2. Tabell över fornlämningar med oregistrerade fynd i Bengt Bengtssons samling. Socken RAÄ-nr Lindberg 57, 121, 122, 127, 133, 134, 135, 136, 137 Sällstorp 224 Torpa 57 Värö 202, 217, 219, 223, 224, 225, 226, 227, 228, 260, 261, 267, 270 Ås 108, 109, 110, 111, 112, 113, 114, 121, 129, 148 Sammanfattning, tolkning och förslag till fortsatta åtgärder Trots goda föresatser och relativt goda förutsättningar fick den arkeologiska utredningen av väg 41, delen Järlöv Jonsjö, ett tämligen magert resultat. De omfattande kartstudierna avslöjade inga uppenbara indikationer på fornlämningar eller övergiven bebyggelse, utöver några områden med bandparcellerad åkermark, där spår av bandparcellsystemet skulle kunna återfinnas under mark. De spår som påträffades gav ingen anledning till fortsatta antikvariska insatser. Den fornlämningsbild som framträder i FMIS, och som har sitt ursprung i Bengt Bengtssons samlingar, tycks också bestå. Antalet kända boplatser/ fornlämningar avtar avsevärt ju längre österut i Viskadalen och ju närmare länsgränsen man rör sig. Öster om länsgränsen finns egentligen inga fornlämningar registrerade inom den aktuella delen av Viskadalen. En av frågeställningarna inför undersökningen var just huruvida detta speglade en förhistorisk verklighet eller en intensivare antikvarisk verksamhet på den halländska sidan. Svaret på den frågan måste helt enkelt bli att det uppenbarligen speglar en förhistorisk verklighet. Inga nya boplatslämningar påträffades inom den aktuella korridoren. Däremot kan man konstatera att fornlämningarna inte upphör helt inåt landet. Nyligen gjorda arkeologiska utredningar utmed riksväg 41, delen Sundholmen Björketorp, visar på förekomsten av flera boplatsindikaationer längre uppströms Viskan (Nordin m.fl. 2009). Möjligen har den forna sjön Veselången haft en ogynnsam effekt 40 Riksväg 41, delen Järlöv Jonsjö