Arkeologisk utredning, steg Planerad kabelförbindelse mellan Kriegers Flak och Trelleborg Norra Trelleborgs kommun Skåne

Transkript

1 wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2006:32 Arkeologisk utredning, steg Planerad kabelförbindelse mellan Kriegers Flak och Trelleborg Norra Trelleborgs kommun Skåne Lasse Wallin 2006

2 wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2006:32 Tingsgatan 2, Dalby Arkeologisk utredning, steg 1 Planerad kabelförbindelse mellan Kriegers Flak och Trelleborg Norra Trelleborgs kommun Skåne Lasse Wallin Omslagsbilden visar ett utsnitt av Gerhard Buhrmans Skånekarta från 1684.

3 Arkeologisk utredning, steg 1 Planerad kabelförbindelse mellan Kriegers Flak och Trelleborg Norra Trelleborgs kommun Skåne Utmed ledningssträckan påträffades 18 delområden med arkeologiska objekt. Inom 16 av dessa bedömer vi att fortsatta insatser bör utföras. Delområdena bedöms vara platser för bebyggelse, men även gravar, från förhistorisk tid. Fig. 1. Ledningssträckningen inritad med rödblå linje på Lantmäteriets Vägkartan i skala 1:

4 Fig. 2. Den föreslagna ledningssträckningen Skåre till transformatorstationen norr om Trelleborg inlagd på resultatkartan från den inledande kulturlandskapsanalysen. Jämför vår rapport 2005:44. Den föreslagna sträckningen är markerad med svart streckad linje och ligger delvis utanför den tidigare korridoren. Skala 1: Inledning Ledningskorridorerna för den planerade vindkraftsanläggningen på Kriegers Flak berör på land tre kommuner, Trelleborg, Vellinge och Svedala. I rapporterna 2005:44 och 2005:58 har vi redovisat översiktliga arkeologiska förstudier av ledningskorridorerna. Vi har nu i en arkeologisk utredning steg 1 utfört en kulturlandskapsinventering för den föreslagna ledningsdragningen mellan Maglarp, Sjöhult i den sydvästra delen av Trelleborgs kommun och transformatorstationen norr om Trelleborg. Arbetet har utförts på beställning av Vattenfall AB och fältarbetet har utförts i maj 2006 med en efterkontroll i augusti 2006, under ledning av Lasse Wallin. 3

5 Bakgrund Det aktuella området ligger inom Söderslätt, vilket är en mjuk kuperad odlingsslätt. Söderslätt tillhör de delar av Sverige som blev befolkade mycket tidigt efter isavsmältningen. Här kan vi räkna med en kontinuerlig bebyggelseutveckling från senpaleolitikum fram till idag. Jordarterna på Söderslätt domineras av den så kallade sydvästmoränen som är en kalkrik moränlera med måttligt eller lågt innehåll av sten och block. I ett stråk från Håslöv och Bodarp i sydsydöstlig riktning över Skegrie och Maglarp finns lättare jordar, bland annat sand, grus och isälvssediment. Dessa lättare jordar har haft stor betydelse för boplatslokalisering under förhistorisk tid och för odlingen. Söderslätt har haft en relativt stor andel våtmarker under förhistorisk tid, och under större delen av historisk tid. Landskapsbilden förändrades avsevärt i och med utdikningsföretagen från 1800-talets mitt och framåt. Den annars största landskapsomvandlingen genomfördes under några årtionden efter sekelskiftet Den agrara revolutionen med skiftesreformerna ändrade bebyggelsemönster och arrondering av jordbruksmarken på ett radikalt sätt. Den planerade ledningsdragningen skär två kända fornlämningar, RAÄ 32 i Västra Tommarps socken, och RAÄ 40 i Västra Vemmerlövs socken. Västra Tommarp RAÄ 32 Stengärdsgård som markerar sockengränsen mellan Västra Tommarps och Hammarlövs socknar. Västra Vemmerlöv RAÄ 40 Bronsåldersboplats. Sträckningen genom Skegrie, Västra Tommarp, Hammarlöv och Västra Vemmerlöv berör ett riksintresseområde för kulturmiljövården, MK 136. Riksintresset är beskrivet som: Centralbygd med det av jordbruksskiftena präglade slättlandskapet Söderslätt med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet samt för Sverige unik koncentration av tätt liggande kyrbyar av åtminstone medeltida ursprung. Fig. 3. Ledningssträckningen vid Västra Tommarp. Ledningen följer västsidan av fornlämning 32 för att sedan korsa denna. RAÄ 32 är en stengärdsgård som även markerar sockengräns. Vi föreslår att ledningen följer gärdsgårdens östsida redan från söder. Alternativt att man borrar under stengärdsgården. Denna är säkerligen grundlagd på frostfritt djup! Underlagskarta är Lantmäteriets fastighetskartan i skala 1:

6 Fig. 4. Fornlämning 40 i Västra Vemmerlövs socken är en bronsåldersboplats på en svag men tydlig öst-västlig höjd. Ledningens slutpunkt, transformatorstationen norr om Trelleborg, syns i kartans nedre högra hörn. Fastighetskartan från Lantmäteriet i skala 1: Ett område av länsintresse för kulturmiljövården, med liknande geografisk utsträckning som riksintresseområdet ovan är Skegrie-Fuglie-Hammarlöv-Västra Tommarp-Västra Vemmerlöv. I kulturmiljöprogrammet för Skåne län motiveras bevarandet inom området så här: Området utgör ett kulturlandskap vars utveckling från förhistorisk till modern tid kan utläsas utifrån mångfalden av fornlämningar, kyrkor, byar och det av skiftet skapade landskapet. Kyrkplatserna i Maglarp är intressanta då kyrkorna representerar olika tidsåldrar. De ensamliggande gårdarna, ägornas geometriska mönster, vägnätet och de många pileraderna är samtliga värdefulla delar i kulturlandskapet. Ett kulturmiljöstråk som följer stora delar av kusten är Skånelinjen, eller Per Albin-linjen. Den omfattar de försvarssystem som skapades för kustförsvar under andra världskriget. Motiv för bevarande: Försvarslinjen är en unik företeelse som tydligt visar Skåne som gränsprovins. Samtliga värn är viktiga delar i den helhet som Skånelinjen utgör. Riks och länsintresseområdena för kulturmiljövården är kartmässigt redovisade i den tidigare rapporten, 2005:44. Syfte och metod Den arkeologiska utredningen syftar till att inventera de kända fornlämningar som finns längs med ledningsdragningen, men även till att inventera riskområden för okända fornlämningar i det aktuella området. Arbetet har inletts med de två tidigare arkeologiska förstudierna som vi har utfört inför ledningsdragningarna, rapport 2005:44 och 2005:58. Den nu utförda arkeologiska utredningen har utförts som en noggrann inventering i fält längs med hela sträckan för ledningsdragningen. Vid fältinventeringen letade vi bland annat efter det som arkeologer 5

7 Fig. 5. Arkivuppgifterna jämförs med fältintrycken. Område 10 med gården Bokenäs och gravhögen Bonhög i bakgrunden. Foto från sydöst. brukar kalla bra lägen. Exempel på sådana lägen är närheten till försörjningsmöjligheter och vatten. En befolkning som varit beroende av samlande, jakt och fiske valde andra boplatslägen än en jordbrukande befolkning. Ofta har svaga sydsluttningar eller platåer i en sådan sluttning varit eftersträvansvärda eftersom man där kan utnyttja värmen och ljuset från solen. Gravar har under vissa perioder placerats högt och synligt, under andra perioder har närheten till boplatsen varit viktig och vi har även exempel på att man begravt sina döda inom boplatsen. Vad som är bra lägen varierar alltså med arkeologisk period och typ av fornlämning. Fältinventeringen kompletterades med detaljerade kart- och arkivstudier av de i fält bedömda riskområdena. Skånska Rekognosceringskartan från syftar till att ge information om topografi och marktyp. Arrhenius Fosfatkarta som är uppmätt mellan , syftade till att mäta fosfathalten i Skånes betjordar för att se vilka jordar som var mest effektiv för betodling. Arrhenius förstod sambandet mellan äldre boplatser och hög fosfathalt. Särskilt tydligt är detta samband om man studerar fosfathalten kring de gamla byarna. Århundradens spridning av gödsel och annat avfall från djur och människor har avsatt särskilt höga fosfathalter närmast byarna. Många boplatser från förhistorisk tid har även de avsatt spår av förhöjd fosfathalt i marken. Jordartskartan från Sveriges Geologiska Undersökning visar jordartsförhållandena inom våra riskområden, en bedömning om till exempel lämpliga odlingsjordar kan göras utifrån denna. Arkivstudierna bestod av en genomgång av fornminnesregistret (FMIS) för att undersöka vilka fornlämningar som direkt berörs av ledningsdragningen. Men även närheten till fornlämningar kan vara viktig, liksom hög fosfathalt och tillgång till friskt vatten. Spår av våtmarker och vattendrag letar vi efter både i arkivstudierna och vid fältinventeringen. 6

8 Resultat av inventeringen Ett antal områden där vi bedömer att sannolikheten att det finns under mark dolda fornlämningar påträffades vid fältinventeringen, se fig. 13. Inom de flesta av dessa områden föreslår vi att den arkeologiska processen fortsätter med sökschaktsgrävning i en arkeologisk utredning, steg 2, alternativt arkeologisk förundersökning. Område 1 utgör lämpliga boplatslägen, dels på en sydsluttning och dels på en platå. Dessa är belägna cirka 500 meter från havet, dessutom har det funnits ett vattendrag vid foten av sluttningen. Den västra delen av området har en något högre fosfathalt än den östra. Jordarten är lerig, sandig-moig morän med svallat ytskikt. Fig. 6. Område 1 på Fastighetskartan. Den tjocka streckade linjen markerar ledningen. Skala 1: Område 2 utgör ett lämpligt boplatsläge på en mindre platå i en svag sluttning mot sydsydväst. Vid inventeringen observerades slagen flinta på platsen. Hela området utgörs av lerig, sandig-moig morän. Område 3 utgör ett tveksamt boplatsläge på en höjning i åsläge. Endast utkanten av det här läget berörs. Området består till största delen av morängrovlera, i den norra delen är jordarten lerig, sandig-moig morän. Bedömning: ingen fortsättning. Fig. 7. Områdena 2 och 3. Område 3 tangeras av ledningen och här behövs inte någon fortsatt undersökning. Fastighetskartan i skala 1:

9 Fig. 8. Områdena 4 till och med 7 ligger söder om Skegrie och väster om Västra Tommarp. Fastighetskartan i skala 1: Område 4 flintavslag och myrmalm påträffades inom området. Direkt norr om området finns den registrerade fornlämningen RAÄ 36:1 i Skegrie socken, en förhistorisk boplats. Troligtvis utgör område 4 en del av denna fornlämning. Jordarten i området består av grovmo. Område 5 utgörs av ett boplatsläge på en större flack höjd som sluttar mot söder. Vid inventering påträffades slagen flinta. I norr och sydöst är jordarten isälvsavlagring, mellersta delen är lerig sandig-moig morän, och i sydväst finns morängrovlera. Område 6 utgör ett bra boplatsläge på en platå som sluttar mot söder, öster och väster. Det förekom slagen flinta på platsen. Fosfathalten är något förhöjd. Hela området utgörs av isälvsavlagringar. Område 7 utgör ett mycket bra boplatsläge på en höjd som sträcker sig på båda sidor om sockengränsen, vilket är en registrerade fornlämning, RAÄ 32. Läget är bra ur odlingssynpunkt med tanke på den sandiga jorden. Slagen flinta påträffades. Enligt Skånska Rekognosceringskartan finns ett vattendrag i närheten. Områdets norra del har klart förhöjda fosfatvärden. I norra delen finns isälvsavlagringar, resterande är grus. Ledningen flyttas till östsidan av sockengränsen. 8

10 Fig. 9. Områden i norra delen av Tågarpsdal. Flera gravhögar finns utmed linjen i kartans högra del. Observera att RAÄ 26 är platsen för en grav enligt gamla arkivuppgifter. Inget syns på platsen idag och uppgiften syftar troligen på Grönhög, RAÄ 24. Område 11 var först inte besiktningsbart på grund av kraftigt växande raps. Det besiktigades i augusti och visade sig bestå av två mindre fornlämningsområden, 11a och 11b. Fastighetskartan i skala 1: Fig. 10. Hammarlöv och Västra Tommarp enligt Skånska Rekognosceringskartan från Tågarpsdal ligger i kartans nedre högra del. På höjderna norr om dalen syns högt belägna gravhögar som små vårtor. Skala 1:

11 Område 8 utgör ett boplatsläge på ett åsliknande krönläge. Jordarten i nordvästra delen består av morängrovlera och i sydöst av lerig sandig-moig morän. Område 9 utgör ett boplatsläge längs med en ås i öst-västlig riktning. Åsen sluttar mot söder och väster. Enstaka slagen flinta påträffades. Större delen består av morängrovlera och i nordöstra hörnet finns även moränfinlera. Område 10 utgör ett boplatsläge längs med en ås i öst-västlig riktning. Åsen sluttar mot söder och väster. Enstaka slagen flinta påträffades. Jordarten är till största delen morängrovlera, i sydöstra hörnet finns lerig sandig-moig morän. Område 11 utgör ett boplatsläge på en höjd som sluttar mot söder. Området ligger i anslutning till gravhögen Björnhög, RAÄ 5 i Hammarlövs socken. I anslutning till området finns ett antal registrerade fornlämningar i form av gravhögar. Jordarten består till största delen av morängrovlera, i nordvästra hörnet finns lerig sandig-moig morän. Området har ombesiktigats efter skörden. Det visar sig att området bör delas upp i två delytor, område 11a och område 11b, som båda kan vara platsen för gravar eller boplatser. Fornlämning 26 i ledningssträckningen mellan de två områdena baseras på en gammalkälluppgift som troligen syftar på Grönhög, RAÄ 24. Bedömning: Sökschaktsgrävning inom de två områdena och en kontroll på platsen för RAÄ 26. Område 12 utgör ett boplatsläge kring en höjd som sluttar mot söder och öster. Nordvästra delen består av morängrovlera, i sydöstra delen lerig sandig-moig morän. Område 13 utgör ett boplatsläge på en höjd i anslutning till en gravhög, RAÄ 2 i Västra Tommarps socken. Höjden sluttar mot öster och söder. Jordarten är morängrovlera. 10

12 Fig. 11. Områdena 14, 15 och 16 inlagda på Fastighetskartan i skala 1: Område 14 utgör ett boplatsläge kring en höjd som sluttar mot söder och en äldre våtmark. Jordarten är till största delen morängrovlera, i den södra delen svämsediment, lerafinmo. Område 15 utgörs av en pilevall som löper utmed sockengränsen mellan Västra Tommarps och Hammarlövs socknar. Denna pilevall är inte tidigare registrerad i FMIS. Bedömning: Pilevallen får fornlämningsstatus och motsvarande skydd. Detta innebär att den skall stå kvar orubbad efter ledningsdragningen Område 16 utgör ett boplatsläge i anslutning till ovan nämnda sockengräns i, område 17. Läget ligger längs en höjd, söder om denna finns en våtmark. Höjden består av en isälvsavlagring, i södra delen finns ett kärr. 11

13 Fig. 12. Områdena 17 och 18 inlagda på Lantmäteriets Fastighetskartan i skala 1: Båda områdena ligger i anslutning till kända fornlämningar. Transformatorstationen norr om Trelleborg skymtar i kartans nedre högra hörn. Område 17 utgör ett boplatsläge som befinner sig inom en tidigare känd fornlämning, RAÄ 40, en bronsåldersboplats i Västra Vemmerlövs socken. Jordarten består till största delen av morängrovlera, i den östra delen lerig sandig-moig morän. Område 18 utgör ett boplatsläge vid en liten höjd. Måttligt med slagen flinta påträffades vid inventeringen. Platsen ligger i anslutning till den registrerade fornlämningen RAÄ 31 i Trelleborgs socken, en boplats. Jordarten i norra delen består av morängrovlera, södra delen av lerig sandig-moig morän. 12

14 Sammanfattning och åtgärdsförslag Vid inventeringen valde vi ut 18 delområden utmed sträckan som arkeologiskt intressanta. För 16 av dessa områden rekommenderar vi nu sökschaktsgrävning som nästa insats. Ett område utgår, område 3, eftersom ledningen passerar i periferin av området. Slutligen kommer vi föreslå länsstyrelsen att pilevallen som markerar sockengränsen i område 15 får fornlämningsstatus. Se fig. 13. Sökschaktsgrävningarna, som syftar till att konstatera och begränsa eventuella fornlämningar i riskområdena, kan utföras i form av en arkeologisk utredning steg 2, eller förundersökning. Tillstånd för dessa undersökningar söks hos länsstyrelsen. Resultaten från sökschaktsgrävningen beror på flera faktorer. Först och främst är det möjligt att området i fråga inte har utnyttjats av människor under förhistorisk tid eller medeltid. Sedan kan marken ha skadats av sentida aktiviteter så att spåren av fornlämningarna har försvunnit. Sådana sentida aktiviteter kan vara schaktning, täktverksamhet eller vanligast jordbruk. Jordbrukets markbearbetning sliter på fornlämningarna så att de till sist kan försvinna helt. Vid sökschaktsgrävningen får vi reda på om det finns någon fornlämning inom respektive område och vi får en bild av hur väl bevarad den är. Slutligen strävar vi efter att få ett underlag för att bedöma om utbytet en eventuell arkeologisk slutundersökning av området är sådant att en undersökning är befogad i förhållande till de resurser den skulle kräva. Även nu är det länsstyrelsen som beslutar om fortsatta åtgärder är motiverade vid en fortsättning av projektet. Givetvis finns det också möjlighet att justera ledningsdragningen för att undvika fornlämningar. Dalby den 28 augusti 2006 Lasse Wallin Källor Lantmäteriverket Sveriges Geologiska Undersökning Riksantikvarieämbetet Wallin, L Blå kartan Fastighetskartan Häradskartan Skånska Rekognosceringskartan Jordartskartan Arrhenius fosfatkarta över Skånska jordar Fornminnesregistret, FMIS Rapport 2005:44. Wallin kulturlandskap och arkeologi. 13

15 Arkeologiska termer Nedan följer förklaringar till de specialtermer som används i rapporten. Agrara revolutionen Jordbruket omdanades på flera sätt under och 1800-talen. Förändringarna gällde jordägande, odlingssystem, redskap och odlade växter. I Sverige skedde de flesta av dessa förändringar från de sista decennierna av 1700-talet och fram till 1800-talets mitt. Bland de mest omvälvande förändringarna var de olika skiftesreformerna. Skiftena syftade bland annat till att samla varje gårds jord till ett sammanhängande område. Alv Den ovittrade jordart som underlagrar matjorden. Anläggningar I arkeologiska sammanhang är anläggningar de spår i marken som visar på markingrepp under äldre tid. En härd syns som en färgning av sot och träkol, kanske finns det också en stensamling som man eldat på. Man talar också, något ologiskt, om exempelvis gropar och stolphål. Det som då åsyftas är de mörka fyllningarna i det som en gång varit gropar och stolphål. Arkeologisk utredning Om man misstänker att det finns fornlämningar på en yta som skall bebyggas eller schaktas, så skall en arkeologisk utredning genomföras. Utredningen kan utföras i två steg. Steg 1 omfattar vanligen inventering och steg 2 innebär provschaktsgrävning. Avslag Avslag är ett flintstycke som uppvisar spår uppkomna vid avsiktlig bearbetning. Motsvarande spår kan ses på det flintstycke som avslaget spaltats av från. Boplatslägen Områden som uppfyller boplatskriterier för olika delar av förhistorisk och historisk tid, men där fyndmaterial eller annat bevis för bosättning inte påträffats, rubriceras boplatslägen. Bytomt I fornminnesregistret betecknar bytomt det troliga läget för en medeltida by. Kartuppgiften kommer från det äldre kartmaterialet och avspeglar i de flesta fall förhållandet under slutet av eller början av 1800-talet. De flesta av dagens byar har legat på samma plats sedan medeltidens början. Fosfathalt Fosfatsalter i marken bildas bland annat vid nedbrytning av organiskt avfall. Avfallet kan exempelvis komma från äldre boplatser eller naturgödsel. Förhöjd fosfathalt kan alltså vara ett tecken på att det finns en fornlämning på platsen. Den så kallade Arrhenius fosfatkarta upprättades av kemisten Olof Arrhenius på uppdrag av Sockerbolaget. Sockerbetorna vill gärna ha fosfathaltig jord. Arrhenius förstod sambandet mellan fosfathalt och boplatser och utpekade bland annat Skånes största fosfatkoncentration vid Stora Uppåkra by. 14

16 Förhistorisk tid Som förhistorisk tid räknas i Sverige tiden fram till medeltiden. Från och med medeltiden finns det historiska källor som berättar om händelser och levnadsförhållanden. Exempel på historiska källor är skattelängder, brev och annan skriven information från tiden. Slagen flinta Flinta som avsiktligt bearbetats av människan är slagen. Arkeologiska fynd har visat att man använt redskap av sten, men också av ben, horn och metall, för att bearbeta flintan. Slagen flinta förekommer såväl under stenålder som under brons- och järnålder. 15

17