Två boplatser i Gullbringa. Gullbringa. Två boplatser i. Judith Crawford och Per Falkenström

Transkript

1 XX FU Två boplatser i Gullbringa Judith Crawford och Per Falkenström Rapport 2007:81 Två boplatser i Gullbringa Arkeologisk förundersökning Hålta 132, 133 och 134 Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun Judith Crawford och Per Falkenström Bohusläns museum Rapport 2007:81

2

3 Två boplatser i Gullbringa Arkeologisk förundersökning Hålta 132, 133 och 134 Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun Bohusläns museum R a p p o r t :8 1

4 ISSN Författare Judith Crawford, Per Falkenström Layout, grafisk form och teknisk redigering Gabriella Kalmar Omslagsbild Foto taget av Per Falkenström Fotot visar Hålta 132 från öster i snöyra Bildredaktör Markus Andersson Tryck TH tryck, Uddevalla 2007 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriverket Dnr /2032 BOHUSLÄNS MUSEUM Museigatan 1, Box 403, Uddevalla tel , fax

5 I nnehåll Sammanfattning... 5 Bakgrund... 5 Landsk apsbild... 5 Naturlandskap... 5 Kulturlandskap och historiskt källmaterial... 7 Fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar... 8 M etod... 8 Resultat Hålta Boplats Hålta Boplats Diskussion kring boplatserna Hålta stenröse Resultat gentemot undersök ningsplanen M aterialets potential Slutsatser samt åtgärdsförslag Referenser Litteratur Otryckta källor Tek nisk a och administrativa uppgif ter Figur för teck ning Bilagor... 17

6 4 Bohusläns museum 2007:81 Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032.

7 Två boplatser i Gullbringa 5 Sammanfattning Bohusläns museum har utfört en arkeologisk förundersökning strax söder om Gullbringa golfbana i Kungälvs kommun. Undersökningen föregicks av en arkeologisk utredning som resulterade i tre nyupptäckta fornlämningar: två boplatser, Hålta 132 och 133, samt ett stenröse, Hålta 134 (Falkenström 2006). Undersökningen utfördes vintertid under svåra väderförhållanden med snöfall och minusgrader, växlande med tö och slask. Sökschakt grävdes inom de båda boplatserna. I ett av schakten på Hålta 133 påträffades ett tjugotal flintavslag tillsammans med skörbränd sten. I övriga schakt på båda boplatserna fanns endast sparsamt med bearbetad flinta och enstaka skörbrända stenar. Inga andra lämningar påträffades. Fynden antyder att det är fråga om boplatser som har nyttjats extensivt. De skörbrända stenar som påträffades tillsammans med flintavslagen tyder på att man har eldat och att man bearbetat flinta. Troligen representerar lämningarna tillfälliga besök. Stenröset Hålta 134 har avfärdats som fornlämning och anses höra samman med markarbeten som utfördes under 1960-talet. Bakgrund Inför planerade villatomter på Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun i Västra Götalands län, har Bohusläns museum utfört en arkeologisk förundersökning strax söder om Gullbringa golfbana. Uppdragsgivare var Lennart Krüger. Undersökningen föregicks av en arkeologisk utredning som resulterade i två boplatser, Hålta 132 och 133, samt ett stenröse, Hålta 134 (Falkenström 2006). I enlighet med Länsstyrelsens beslut dnr skulle förundersökningen klarlägga fornlämningarnas art och omfattning. I samråd med Länsstyrelsen undersöktes även stenröset Hålta 134 som låg i anslutning till Hålta 132. Projektledare och rapportansvarig för undersökningen var Per Falkenström, Bohusläns museum. Utöver att beskriva och avgränsa fornlämningarna fanns även målsättningen att datera boplatserna utifrån ledartefakter och/eller prover, samt att undersöka om ytterligare fyndkategorier och eventuella anläggningar förekom inom boplatserna. Ännu en målsättning var att se hur boplatserna förhöll sig rumsligt och kronologiskt till varandra. Landsk apsbild Naturlandsk ap Undersökningsområdet är beläget i anslutning till befintlig bebyggelse vid

8 6 Bohusläns museum 2007:81 Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032.

9 Två boplatser i Gullbringa 7 Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7142, med översikt över undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. skala 1: Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032. södra delen av Gullbringa golfbana. De aktuella fornlämningarna ligger i ett sadelläge mellan två bergsklackar och avgränsas i norr av ett höjdparti med bokskog och av golfbanan. I söder begränsas området av en brant bergsrygg. I väster ligger ett villaområde, öster om röset och boplatsen Hålta 132 ligger en bevattningsdamm som anlades på 1960-talet. Undersökningsområdet domineras av de två bergsklackarna med det mellanliggande barrskogsbevuxna sadelläget som sträcker sig i väst-östlig riktning, där boplatserna ligger. Topografin är kuperad med nivåer på meter över havet. Båda bergsklackarna är mycket branta. Österut sluttar det mellanliggande sadelläget ned mot en förhållandevis jämn platå bevuxen med barr- och lövskog. Kulturlandsk ap och historiskt k ällmaterial De äldsta beläggen för orten Gullbringa är från mitten av 1300-talet, då fanns här två gårdar. Under 1600-talet blev gårdarna säteri. Den nuvarande golfbanan är anlagd på före detta betesmark. Säterimiljön ingår numera i kommunens kulturminnesvårdsprogram (Kulturminnesvårdsprogram 1990:118).

10 8 Bohusläns museum 2007:81 Fornlämningsmiljö och tidigare undersök ningar Närområdet är synnerligen rikt på fornlämningar. Norr om området, på andra sidan golfbanan, finns ett gravfält med två domarringar, två stensättningar och en rest sten, Hålta 40. Gravfältet delundersöktes och återställdes i samband med anläggandet av byggnader till golfbanan i mitten av talet. Nära gravfältet finns en domarring, Hålta 52, och en hög, Hålta 53. Närmare förundersökningsområdet har man hittat bearbetad flinta, Hålta 41. Söder om undersökningsområdet fanns, enligt Göteborgsinventeringen på 1920-talet, en hällkista, Hålta 115. Uppe på bergen inom en radie på ungefär en kilometer från undersökningsområdet ligger flera stensättningar, Hålta 43, 44, 46 och 47. Inom ett lite större närområde finns flera gravfält från järnålder och flera stenåldersboplatser. Exempelvis ligger en utgrävd boplats, Hålta 130, några kilometer bort, framför allt med lämningar daterade till mesolitisk tid men även från bronsålder och äldre järnålder. Även den delundersökta stenåldersboplatsen Hålta 112 med fynd av skivyxor, finns i närheten (FMIS). M etod Undersökningen utfördes vintertid under svåra väderförhållanden med snöfall och minusgrader växlande med tö och slask (figur 4). Sannolikt hade fler lämningar kunnat iakttas om väderförhållanden hade varit bättre. Figur 4: Pia Claesson mäter in schakt med GPS. Foto Per Falkenström

11 Två boplatser i Gullbringa Figur 5: Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med förundersökningschakten på Hålta 132, 133 och stenröset Hålta 134 markerade. Skala:1: Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032.

12 10 Bohusläns museum 2007:81 Sammanlagt 23 sökschakt grävdes med grävmaskin (figur 5). Schakten var i allmänhet 3 x 2 meter stora och cirka 0,5 meter djupa. Fyllningen bestod i allmänhet av cirka 0,1-0,15 meter humös sandig silt, därunder sandig silt inom Hålta 132 och lerig silt inom Hålta 133. Såväl schakt som relevanta terrängobjekt mättes in med GPS. Undersökningsområdena och terrängen dokumenterades med digitalfoto. Inga fynd tillvaratogs. På Hålta 132 grävdes tretton schakt och på Hålta 133 grävdes tio schakt. Även röset undersöktes genom att ett sökschakt togs upp alldeles intill. Därefter rensades själva röset fram och fotograferades. Resultat H å l t a B o p l a t s På boplatsen Hålta 132 grävdes tretton schakt i en barr- och lövskogsbeklädd östsluttning och på en liten platå ovanför sluttningen (figur 6). Den ligger drygt meter över havet. Nedanför finns en liten damm som utvidgades på 1960-talet. I sluttningen förekom såväl naturlig som bearbetad flinta. I samband med den arkeologiska utredningen påträffades en kärna och ett halvdussin avslag (Falkenström 2006). Den lilla platån och sluttningen strax nedanför bedömdes som en lämplig boplatsyta. I förundersökningen framkom dock endast fyra flintavslag i tre av schakten, och enstaka skörbrända Figur 6: Hålta 132 i snö från sydväst. Foto Per Falkenström.

13 Två boplatser i Gullbringa 11 stenar. I övriga schakt påträffades enstaka flintfragment som inte kunde påvisas vara slagna. Inga andra lämningar kunde iakttas. H å l t a B o p l a t s Boplatsen Hålta 133 ligger cirka 50 meter över havet i ett tallskogsbevuxet sadelläge mellan två omgivande höjdpartier. Vid utredningen påträffades där bearbetad flinta, en kärna och ett tiotal avslag (Falkenström 2006). Vid förundersökningen grävdes tio schakt, företrädesvis uppe på platån (figur 7). I de tre schakt som låg i sadellägets norra del påträffades bearbetad flinta. I ett av schakten fanns ett tjugotal flintavslag tillsammans med skörbränd sten. Vid schaktning runtomkring dessa lämningar påträffades dock endast enstaka flintavslag samt en flintnodul. Figur 7: Platån på Hålta 133 där flest fynd påträffades. Foto taget från väster. Per Falkenström. D iskussion k ring boplatserna Fynden som hittats på boplatserna kan motsvara kortare vistelser på platsen. Människorna som besökt platsen har slagit flinta och eldat vid ett eller flera tillfällen. Aktiviteterna på platsen har inte kunnat dateras utifrån fynd eller med hjälp av kolprov. En eventuell datering skulle kunna göras med vägledning av strandlinjeförskjutning. Vid en havsnivå där stranden låg ungefär meter över nuvarande havsnivå skulle undersökningsområdet bilda

14 12 Bohusläns museum 2007:81 ett näs ut i en skyddad havsvik. Både sadelläget på Hålta 133 och sluttningen med den lilla platån på Hålta 132 skulle då utgöra skyddade strandnära boplatslägen. Utifrån en strandförskjutningskurva (Påsse 2006) för området skulle stranden ha legat på meter över nuvarande havsnivå ungefär vid BP. Om platserna var strandnära när människorna som eldade och slog flinta besökte platsen, borde det ha varit ungefär BP, alltså under tidigmesolitisk tid. En annan tolkning är att boplatserna inte alls har varit strandnära utan representerar tillfälliga vistelser från olika perioder. I närområdet ligger enligt fornminnesregistret flera stenåldersboplatser. Hålta 132 och 133 skulle kunna ha samband med dessa. En delundersökt boplats, Hålta 112, ligger på andra sidan Gullbringadalgången, i ett bergsområde som sluttar ner mot dalen. Där har skivyxor, en spånskrapa och en kantstickel påträffats (Kindgren manus). Några kilometer bort ligger också Hålta 130 som grävdes ut i samband med Naturgasprojektet under Där undersöktes en mesolitisk boplats med kulturlager som överlagrade varandra och många fynd och anläggningar. Lämningar från senneolitikum, bronsålder och äldre järnålder påträffades också på platsen (Wennberg 2006). H å l t a s t e n röse Röset observerades i samband med den arkeologiska utredningen och antogs vara en konstruktion snarare än en naturbildning (figur 8). Vid förundersökningen rensades anläggningen fram. Formen var närmast oval i öst-västlig riktning och storleken 5 x 3,5 meter. En stenpackning framkom i västra delen och spridda stenar i den östra delen. Tegel förekom i ytan liksom i intilliggande schakt. Stenarna hade varierande storlek och form, en del var omkring 0,1 0,5 meter stora, de flesta var dock 0,2 0,3 meter stora. Flera stenar hade flata sidor och påminde om sprängsten. I högens norra del växte två stora träd. Fyllningen bestod av grusig sand. Stenpackningen i den västra delen var 2 x 1,8 meter stor och bestod av ett synligt lager sten. Enstaka underliggande stenar, större än 0,5 meter, bedömdes vara naturstenar i moränen. Själva stenpackningen, inklusive tegelbitar, låg i torvlagret och kan följaktligen inte vara särskilt gammal. Dessutom föreföll tegelbitarna vara sentida. Stenpackningen undersöktes genom ett snitt i sydvästlig-nordvästlig riktning. Fyllningen var 0,25 meter djup. Lagerföljden var tämligen okomplicerad med 0,1 meter torv uppblandad med grusig sand. I detta lager låg tätt packade stenar, 0,2-0,3 meter stora samt enstaka tegelbitar. Därunder förekom gulbrun stenig silt med enstaka större stenar (större än 0,5 meter). I och med att silten uppträdde endast 0,1 meter under torvlagret borde anläggningen ligga på en naturlig höjd som man har byggt vidare på. I det

15 Två boplatser i Gullbringa 13 Figur 8. Röset med golfbanan i bakgrunden. Foto från väster, Per Falkenström. intilliggande schaktet förekom också tegel och relativt mycket sten, vilket antyder att det finns påfört material utefter skogskanten. Stenröset är således inget undantag, utan den omgivande marken består troligen av liknande fyllnadsmaterial. Sannolikt är stenpackningen ett röjningsröse, alternativt en dumphög, efter markarbeten nedanför. Detta kan ha gjorts i samband med anläggandet av dammen eller golfbanan på 1960-talet. Resultat gentemot undersök ningsplanen Fornlämningarnas art och omfattning har undersökts och beskrivits. Boplatserna har avgränsats till mindre aktivitetsytor. Målsättningen att kunna datera lämningarna utifrån ledartefakter och kolprover har inte kunnat genomföras. Eftersom boplatserna kan tolkas som tillfälliga besök, och ligger på olika nivåer, behöver de inte egentligen ha samband med varandra. Stenröset har avfärdats som fornlämning och anses höra samman med markarbeten som utfördes under 1960-talet. M ater ialets potential Boplatserna ingår i en större fornlämningsbild där man kan konstatera att människor har uppehållit sig i landskapet under förhistorisk tid. De skulle

16 14 Bohusläns museum 2007:81 kunna knytas till andra fornlämningar i området, till exempel fynden av flinta (Hålta 41). Eventuellt kan de sättas i samband med andra strandnära boplatser från tidigmesolitisk tid som kan dateras utifrån nivån över havet. Slutsatser samt åtgärdsförslag Sammanfattningsvis antyder lämningarna att boplatserna Hålta 132 och 133 har nyttjats extensivt. De skörbrända stenar som påträffades tillsammans med flintavslagen tyder på att man har eldat och att man bearbetat flinta. Även om det förekom kol på boplatserna kunde det inte med säkerhet knytas till förhistoriska aktiviteter. Fyndmaterialet kan inte heller användas för att datera boplatserna. En strandlinjedatering är ett alternativ, boplatserna skulle då kunna dateras till tidigmesolitisk tid. Troligen representerar lämningarna tillfälliga besök, de skulle kunna sättas i samband med andra boplatser i närområdet. Det finns dock inga tecken på att någon av lämningarna kan bidra till ytterligare förståelse av områdets förhistoria. Bohusläns museum anser därför att det inte är motiverat med fortsatta arkeologiska undersökningar i samband med att de planerade tomterna bebyggs.

17 Två boplatser i Gullbringa 15 Referenser Falkenström, Per Gullbringa Golfbana Arkeologisk utredning, Hålta socken, Gullbringa 1:4, RAÄ 132 och 133. Bohusläns museum Rapport 2006:35. Kulturminnesvårdsprogram Kungälvs kommun. Påsse, Tore Strandförskjutningen inom området Nordre älv och Stenungsund. I: Ytterberg, N. (red.) Flyktiga förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gasledningen Göteborg Stenungsund, sid 180. Bohusläns museum. Kulturhistoriska dokumentationer nr 21. Wennberg, Tom Ur förändringens tid. I: Ytterberg, N. (red.) Flyktiga förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gasledningen Göteborg Stenungsund, s 122. Bohusläns museum. Kulturhistoriska dokumentationer nr 21. O tr yckta källor FMIS, Digitala fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet Kindgren, Hans. En stenåldersboplts i Hålta socken, Arkeologisk förundersökning Hålta 112. Bohusläns museum rapport under arbete.

18 16 Bohusläns museum 2007:81 Tek nisk a och administrativa uppgif ter Lst dnr: BM dnr: NOK BM pnr: B100 Fornlämningsnr: Hålta 132, 133, 134 Län: Västra Götalands län Kommun: Kungälv Socken: Hålta Fastighet: Gullbringa 1:4 Ek. karta: 7142 Läge: X , Y Meter över havet: Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon Väst Uppdragsgivare: Lennart Krüger, Gullbringa 160, Hålta Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Bohusläns museum Per Falkenström Per Falkenström och Pia Claesson Fältarbetstid: Arkeologtimmar: 56 Undersökt yta: m² Arkiv: Fynd: Bohusläns museums arkiv Inga fynd tillvaratogs

19 Två boplatser i Gullbringa 17 Figur för teck ning Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032. Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032. Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7142, med översikt över undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. skala 1: Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032. Figur 4: Pia Claesson mäter in schakt med GPS. Foto Per Falkenström. Figur 5: Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med förundersökningschakten på Hålta 132, 133 och stenröset Hålta 134 markerade. Skala:1: Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2032. Figur 6: Hålta 132 i snö från sydväst. Foto Per Falkenström. Figur 7: Platån på Hålta 133 där flest fynd påträffades. Foto taget från väster. Per Falkenström. Figur 8. Röset med golfbanan i bakgrunden. Foto från väster, Per Falkenström. Bilagor Bilaga 1. Tabeller Tabell 1: Schaktbeskrivning Hålta 132 Tabell 2: Schaktbeskrivning Hålta 133

20 Bilaga 1. Tabeller Tabell 1: Schaktbeskrivning Hålta 132 Schaktnr Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Torv (m) Fyllning Fynd Kommentar ,40 0,15 0,10 m humös sandig silt, 0,15 m sandig silt ,20 0,40 0,15 0,10 m humös sandig silt, 0,30 m Enstaka skör-brända - sandig silt stenar ,50 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,25 m Enstaka skör-brända 1 flintavslag sandig silt stenar 0,10 m humös sandig silt, 0,30 m ,50 0,10 stenig sand - På platå 0,15 m humös sand, 0,20 m ,50 0,15 sandig silt 3 flintavslag ,35 0,10 0,10 m humös sandig silt, 0,15 m 3 flintfragment, ev. - sandig silt naturliga ,40 0,10 0,10 m humös sandig silt, 0,20 m 6 flintfragment, ev. - sandig silt naturliga ,25 0,25 Berggrund under torven ,50 0,15 0,15 m humös sandig silt, 0,10 m 1 flintfragment, ev. - sandig silt naturlig ,45 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,20 m sandig silt 1 flintavslag 0,15 m humös sandig silt, 0,15 m ,20 0,40 0,10 siltig lera ,40 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,20 m siltig lera med inslag av enstaka - stenar ,20 0,35 0,10 0,15 m sand med inslag av tegel, 0,10 m lerig silt - Vid stenröse

21 Tabell 2: Schaktbeskrivning Hålta 133 Schaktnr Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Torv (m) Fyllning Fynd Kommentar ,40 0,15 0,15 m humös silt, 0,10 m lerig silt 2 flintfragment, ev. naturliga ,40 0,10 0,20 m humös lerig silt med inslag av grus, 0,10 m stenig lera - Enstaka stenar 16 2,50 2 0,40 0,15 0,15 m humös sandig silt, 0,15 m lerig silt 3 flintavslag ,40 0,15 0,20 m humös sandig silt, 0,05 m 1 flintavslag 1 lerig silt flintnodul 0,12 m humös sandig silt, 0, ,30 0,13 m silt 20-tal flintavslag Skörbränd sten i N delen ,30 0,12 0,13 m humös sandig silt, 0,05 m Berggrund under torven i - lerig silt västra delen Vid klippvägg, mycket stenigt, ,15 0,10 Stenig sandig silt - ej grävt i botten ,40 0,20 0,13 m humös sandig silt, 0,07 m lerig silt ,40 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,15 m lerig silt med enstaka sten 1 flintfragment, ev. naturligt ,40 0,15 0,10 m humös silt, 0,15 m lerig silt -

22

23 XX FU Två boplatser i Gullbringa Judith Crawford och Per Falkenström Rapport 2007:81