Bemötande av barn med ett funktionshinder

Transkript

1 Kommunfullmäktiges mål- och utvärderingsutskott Barn och Unga Bemötande av barn med ett funktionshinder Rapport från en hearing i Linköpings kommun 26 januari 2005 Maj 2005 Lars-Åke Gustafson Statistik & Utredningar Rapporten finns även på:

2 Utvärderingsrapporter av Lars-Åke Gustafson, utgivna av Linköpings kommun År Kommunalt stöd till äldres närstående En litteraturöversikt och en kommunal jämförelse mellan Linköping och övriga landet (Omsorgsutskottet) 2. Hjälp, vård och omsorg till äldre närstående En enkätundersökning riktad till 4000 personer i Linköpings kommun (Omsorgsutskottet) År Kvalitet i hemtjänsten 2001 En enkätundersökning riktad till 508 personer med hemtjänst i Linköpings kommun (Omsorgsutskottet) 2. Samhällets stöd vid psykisk sjukdom delrapport 1 En beskrivning av landstingets och kommunens samlade hjälp- och stödinsatser till psykiskt sjuka och personer med psykiskt funktionshinder samt deras närstående. (Omsorgsutskottet) 3. IFS och RSMH delrapport 2 En presentation av personer med psykiskt funktionshinders och deras närståendes organisering i Linköping samt deras syn på samhällets stöd (Omsorgsutskottet) År Frågestunder om psykiskt funktionshinder Sammanställning av 3 frågestunder i Linköpings kommun riktad till personer med ett psykiskt funktionshinder och deras närstående, samt personal i olika verksamheter (Omsorgsutskottet) 2. Mellan hopp och förtvivlan delrapport 3 Intervjuer med 6 närstående till personer med psykiskt funktionshinder (Omsorgsutskottet) 3. Ungdomars alkohol- och drogvanor 2002 En enkätundersökning riktad till 1464 ungdomar i Linköpings kommun (Omsorgsutskottet) År 2003 Anhörig 300 En utvärdering av riktat anhörigstöd i Linköpings kommun (Omsorgsutskottet Omsorgsnämnden) År Asfalt, trafikmiljö, säkerhet och framkomlighet En utvärdering riktad till 1500 medborgare i Linköpings kommun (Teknik och samhällsbyggnadsnämnden) 2. Lära ut på rätt sätt eller lära ut rätt saker? En studie av pedagogiskt innehåll, lärande och framtidsutsikter i gymnasiesärskolan i Linköpings kommun (Bildningsnämnden) 3. Invandrarflickors situation Rapport från en hearing i Linköpings kommun 27 maj 2004 (KF:s utskott Barn och Unga) 4. Fun Skatepark i Linköping En utvärdering av den demokratiska processen i samband med ett initiativ till en innovation från en medborgare (Teknik och samhällsbyggnadsnämnden) [Medförfattare; Michael Nydén och Pernilla Davidsson. AO Statistik & Utredningar] 5. Trainée i Linköpings kommun [Ej offentlig än] En utvärdering av upplevelser med hjälp av webbenkäter till trainéedeltagare, mentorer och olika nyckelpersoner i kommunens tredje trainéeprogram. (Kommunledningskontoret) 6. Mångfald i näringslivet (MINT 4) [Ej offentlig än] En utvärdering av en försöksverksamhet i Norrköpings kommun, som syftar till att underlätta för invandrare/flyktingar att komma in på arbetsmarknaden (Kommunledningskontoret på uppdrag åt Integrationsverket) År Lust att lära [Ej offentlig än] En inventering av nationella utvärderingar på grund- och gymnasieskolor av lust att lära, nyfikenhet, kreativitet, självförtroende, trygghet och rättvis behandling. Delrapport 1. (KF:s utskott Barn och Unga)

3 1. Inledning Kommunfullmäktiges mål- och utvärderingsutskott Barn och Unga har till uppgift att utvärdera målet: Barn och unga i utsatta situationer ska ges samverkande stödinsatser utifrån en helhetssyn. Med anledning av detta anordnade utskottet i samarbete med kommunledningskontoret, Utbildning, en hearing den 26 januari Moderator var Gillis Persson och i panelen satt 4 personer (presenteras nedan), som representerade fyra olika perspektiv; ett skolperspektiv, ett myndighetsperspektiv, ett föräldraperspektiv och ett elevperspektiv. Varje person i panelen höll ett inledningsanförande. Vart och ett av dessa behandlas i ett eget kapitel (2-5). Under hearingen genomfördes gruppdiskussioner där olika frågor togs fram. Dessa ställdes sedan till panelen. Frågorna och svaren redovisas i kapitel 5. Panel/föredragshållare: Perspektiv på bemötande: Deltagare Björn Bohlin Skolperspektiv Sammanlagt c:a 70 Eva Hallerström Myndighetsperspektiv deltagare Karin Sjöqvist-Wernberg Föräldraperspektiv Lars-Åke Gustafson Elevperspektiv 2. Ett skolperspektiv på bemötande Björn Bohlin, rektor Berzeliusskolans gymnasiesärskola i Linköping, berättar att skollagen är tydlig beträffande bemötande av eleverna, då den bl a föreskriver att varje skola är skyldig att ha en handlingsplan för just bemötandefrågor. Kamrater och lärare på skolan visar också på ett bra bemötande, intygar han. Bemötande av eleverna Ju tydligare en utvecklingsstörning syns utåt, desto enklare är det att bemöta eleverna på ett bra sätt, menar Björn. Därför behöver just den grupp som inte har så tydliga funktionshinder uppmärksammas på särskilt sätt. Då är föräldrakontakten extra viktig, för att skolan ska kunna få reda på vad som är annorlunda. Ett problem är att ju mer medvetna eleverna är om sitt handikapp, desto lägre självkänsla har man, framhåller han. Då det gäller interaktionen med andra elever på skolan, så berättar Björn att andra elever oftast tar det lugnt och visar hänsyn när särskoleleverna är i närheten, t ex i kön i matsalen. Det är bra med integration av särskoleelever, slår han fast men betonar samtidigt att det är bra med egna lokaler och egen verksamhet i gymnasiesärskolan också. Personal Det är viktigt att personalen är kunnig, engagerad, har ett handikappsmedvetande, är självkritisk och vet mycket om alla elever på sin särskola, framhåller han vidare och menar att den personal man har, väl fyller de kvalifikationerna. Vid anställning av personal så är det centralt att personalen verkligen vill arbeta med just särskolan. Personal som egentligen hellre vill arbeta i vanlig skola får det svårt, säger Björn. Men för dem som kan och vill engagera sig i särskolan finns också mycket hjärtligt bemötande och en stor värme från eleverna att vinna. Det får man även som rektor för särskolan, understryker han. 1 Det är viktigt att personalen är kunnig och engagerad och vet mycket om alla elever på sin särskola.

4 Föräldrakontakten På skolan upprättar man ett åtgärdsprogram för varje elev, tillsammans med föräldrarna. För varje elev gör man en utvecklingsplan/målsättningsplan för tiden på skolan. Men ibland kan det vara svårt att mötas föräldrar och skola, berättar Björn. Framförallt om föräldrarna har svårt att acceptera sitt barns funktionshinder. Då ställer det extra krav på personalen, att man kan både lyssna och förklara olika saker. Elevinflytande För dem som kan och vill engagera sig i särskolan finns också mycket hjärtligt bemötande och en stor värme från eleverna att vinna. Då det gäller elevinflytande, menar Björn att eleverna får och kan vara med och bestämma på skolan i olika grad, beroende på hur det individuella handikappet ser ut. 3. Ett myndighetsperspektiv på bemötande Eva Hallerström, 1:e Skolsekreterare på avdelningen Utbildning, Kommunledningskontoret, berättar utifrån en bred erfarenhet med arbetet med myndighetsfrågor i olika kommunala verksamheter som t ex skolkurator, socialsekreterare på Sociala förvaltningen, vad hennes bild av myndighetsutövning är, då det gäller barn med funktionshinder. Myndighetsutövning ett ojämlikt maktförhållande Eva understryker inledningsvis, att beslut som fattas i en myndighetsutövning måste vara grundad i en lag Det handlar om att noga följa lagar och förordningar och att samtidigt värna enskildas integritet och rättssäkerhet. eller förordning. Det innebär att myndighetsutövning kan vara såväl gynnande som missgynnande för olika individer i olika situationer, beroende på vad en fråga gäller. För det första så finns viss myndighetsutövning i skolan i stort, en lag om skolplikt, som utgår ifrån tanken om alla barns rätt att gå i skolan. För det andra så finns det lagar som kan användas mer strikt, t ex för barn som far illa, där den yttersta insatsen handlar om ett omhändertagande. Det gäller att i kontakten med föräldrar vara tydlig i rollen, att man de facto har maktbefogenheter, understryker Eva. Man är inte en behandlare eller advokat utan det ingår i tjänsteutövningen att man i vissa fall måste fatta beslut, som inte stämmer med en förälders uppfattning och där man som myndighetsperson kan tvingas ta emot en förälders ilska och besvikelse. Det handlar om att noga följa lagar och förordningar och att samtidigt värna enskildas integritet och rättssäkerhet. Man måste också vara noga med att informera om hur man kan överklaga. Det gäller att inse att det råder obalans i relationen, avslutar Eva. 2

5 4. Ett föräldraperspektiv på bemötande Karin Sjöqvist-Wernberg, mamma till ett barn med ett fysiskt rörelsehandikapp, ger ett föräldraperspektiv på bemötandefrågor. Berättelsen om en vardag kantad av motigheter och glädjeämnen Karin börjar med att berätta om hur man som förälder till ett barn med ett omfattande funktionshinder, kämpar varje dag och varje vecka för att få allting att fungera. Hela tiden händer saker som påverkar vardagen från att hjälpmedel är trasiga till att färdtjänsten är sen. Hur ska man som förälder orka vara trevlig jämt, undrar hon. Tiden då barnet fick sin diagnos var svår, inleder Karin. En sjuksköterska med hög grad av empati och värme var ett fint stöd. Hon var inte påflugen utan förstod när vi ville vara ifred och när vi behövde hjälp, säger hon. Sen kom en flytt till Mjölby, där man blev väl mottagen. Resan gick vidare till Linköping, där man istället mötte fyrkantighet och byråkrati i bemötandet bland tjänstemän och politiker, inte minst då det gällde frågor om bostadsanpassning. Problemen dök upp överallt, på stan fanns det t ex inte ens en toalett som fungerade för barnet och allt tycktes vara svårt att lösa. Den kommunala sloganen Där idéer blir verklighet gäller den bara för företag?, undrar Karin och säger vidare: Det är en stor besvikelse när professionella människor inte bemöter en som man förväntar sig. Vid olika undersökningar på universitetssjukhuset kunde det ibland stå upp emot 13 personer runt dottern och prata. Det kändes orimligt, men det var svårt att säga ifrån, förklarar Karin. Sen var det alla kontakter med färdtjänsten. Fina chaufförer, som hälsar och visar respekt är det vanliga, men ibland förekommer riktiga skräckexempel då det gäller bemötande. Sena bilar och brister i säkerhet som lösa resväskor i kupén var andra problem som dök upp. I skolan, i Rh-verksamheten på Fredriksbergs- och Ekholmsskolan har bemötandet mestadels varit gott. Eleverna blir sedda och får en fin gemenskap där, framhåller Karin. Då det gäller integrering är detta viktigt och bra, men det kräver att all personal på skolan är delaktig i arbetet och har kunskap om I Linköping, möttes man av fyrkantighet och byråkrati bland tjänstemän och politiker, inte minst då det gällde frågor om bostadsanpassning. Det är en stor besvikelse när professionella människor inte bemöter en som man förväntar sig. handikapp. Det räcker inte med att bara Rh-personalen har det, understryker hon. Vidare är det viktigt att alla elever är delaktiga också. Karin sammanfattar de egenskaper som hon vill att människor som möter hennes dotter ska ha i fyra punkter; empati, professionalitet, kunskap och förmåga att se föräldrar som en resurs. 3

6 Framtiden på väg in i ett vuxenliv Snart väntar ett vuxenliv för dottern. Det är då viktigt med god habilitering, understryker Karin. Vid 18 år så kvalar man ut från Ekhaga och dottern behöver ha andra träningsmöjligheter. Men hur? Ett annat problem är bostadsfrågan. Jag vill inte att hon ska bo med åldringar eller utvecklingsstörda, utan med likasinnade, där hon kan leva ett värdigt liv, säger Karin. Fyra viktiga egenskaper för att arbeta med funktionshinder: empati, professionalitet, kunskap förmåga att se föräldrar som en resurs. Aftonbön för föräldrar till barn med flerhandikapp (Karin Mossler) Gud, låt någon uppfinna en mobiltelefon som man kan använda på tunnelbanan, så jag kan ringa läkarna under deras telefontid som är samtidigt som jag åker till jobbet. Ändra min röst så den låter Förtroendefull och Effektiv, när jag förklarar för min chef att mitt barn växer hela tiden, så jag måste ta ledigt IGEN för att prova ut en ny rullstol. Men att jag Sköter Mitt Jobb ändå. Ge mig sedan kraft att inte somna, när jag börjar skriva promemorior efter midnatt. Hjälp mig att presentera fakta och argument för politikerna så de inser varför barn som inte kan sitta, stå eller gå behöver mer sjukgymnastik än en halvtimme varannan vecka. Ge mig inspiration att påverka skolledningen att se föräldrar som samarbetspartner istället för som verksamhetshot. Jag behöver mer tålamod, Gud, för att kunna låta Vänlig och Snäll när jag förklarar för skolpersonalen att mitt barn måste få kissa när hon är kissnödig istället för när det passar i schemat. Tänk om jag kunde få vinna på Lotto! Då skulle jag köpa en färdtjänstbuss så vi aldrig mer missar något roligt för att färdtjänsten inte kommer. Gör mig rättvis, Gud, så jag ägnar lika mycket tid åt mitt vanliga barn som åt mitt barn med funktionshinder. Om det inte går, så vaka i alla fall över att min tid med honom räcker för att han inte ska önska sig ett handikapp han också. Skänk mig till sist en endaste halvtimma till, Gud, bara till mig och mitt barn, så jag hinner ta henne i famnen varje dag, smeka hennes kind och vagga henne till sömns medan jag nynnar hennes älsklingssång. [Dikten lästes upp av Karin Sjöqvist-Wernberg, i inledningsanförandet, som en illustration på hur det kan kännas som förälder till ett barn med ett handikapp. Dikten har daterats upp/reviderats av Karin Mossler

7 5. Ett elevperspektiv på bemötande Lars-Åke Gustafson, utvärderare, på AO Statistik & Utredningar, Linköpings kommun, företräder ett elevperspektiv. Till grund för detta ligger dels en studie 2004, i gymnasiesärskolan i Linköping 1, dels intervjuer inför hearingen med elever på särskolan respektive i RH-klasserna på Anders Ljungstedts gymnasium. I intervjuerna handlade frågorna om: Hur fungerar bemötandet när det är riktigt bra? Exempel? Hur fungerar bemötandet när det är dåligt? Exempel? Ungdomar med ett funktionshinder tänker inte särskilt annorlunda om vad ett bra bemötande är, i jämförelse med andra elever. Det handlar om att kunna möta vanliga sociala behov, som att bli sedd och respekterad som människa. Det är viktigt att ha inlevelseförmåga, vara hygglig, lyssna och samtala, kunna se den enskilda människan, vara rättvis, ställa lagom höga krav, upprätthålla ordning, kunna lösa konflikter och att upprätta en balans mellan trygghet och utmaning. Men vissa saker är trots allt ännu viktigare att tänka på, när det gäller barn och unga med ett funktionshinder. Det är t ex att ha mycket tid och tålamod. Hur berättar då eleverna om detta? Bra bemötande, enligt elever i särskolan För det första ska en bra pedagog skapa ordning och struktur men med vänlighet. Det vikigt, enligt eleverna på särskolan: att man är snäll och förstående, att man samtidigt också är sträng kan också betyda att man bryr sig, att man skapar kontinuitet och ordning i klassrumsmiljön för trivselns skull, att man tar tag i problem och pratar om dessa när det blir fel. En elev ger ett exempel på när det fungerar riktigt bra i balansen mellan att vara sträng och ställa krav: Inte för mycket krav alltså. Men lite sträng ska man ju vara. Man ska ju inte säga när nån kommer försent: Du är välkommen hit, du kan börja nu. Du kan sätta Dig nu. Så blir det inget prat. Det är bättre om man är lite sträng och frågar: Varför kom Du för sent? När någon kommer för sent väldigt mycket, så sätter sig lärarna och pratar med eleven och säger: Det går inte i längden. För det andra ska en bra pedagog se varje elev som en unik individ. Det ställer krav på: att man möter eleverna så som man är, att man tar hänsyn till var och ens personlighet. Som pedagog ska man vara snäll och förstående och samtidigt kunna upprätthålla viss ordning och struktur. För det tredje ska en bra pedagog kunna knyta fasta och trygga relationer med eleverna (kontinuitet) byggda på respekt. Krav på en bra pedagog är då: att man bidrar till kontinuitet i relationer genom att man lär känna sin elev, att man visar förståelse och empati, kan eleven och förstår hur det är, att man inte blir arg när en elev har gjort något tokigt, te x försovit sig att man gör som man brukar (trygghet). 1 Gustafson, Lars-Åke. (2004). Lära ut på rätt sätt eller lära ut rätt saker? En studie av pedagogiskt innehåll, lärande och framtidsutsikter i gymnasiesärskolan i Linköpings kommun. Bildningsnämnden. 5

8 En elev förklarar detta med kontinuitet: Jag hade en lärare och blev lite mer van vid hennes läxor. Sen gjorde dom om det och det blev annorlunda. Jag var inte van vid det då. Som person är den nya läraren snäll, men jag känner henne inte så mycket. En trygg relation bygger enligt eleverna på: En trygg relation bygger på att kunna lyssna, vara lyhörd och att man har tid, utgöra ett stöd för eleven. att man hjälper till när det blir svårt, att man lyssnar, även inför klagomål och förklaringar när något gått snett, att man försöker att tillmötesgå önskemål från eleverna så gott det går, att man inte framkallar rädsla hos eleverna. En elev beskriver hur det är när det fungerar bra i relationen: Ingen har varit elak eller arg på mig en endaste dag. De vet att jag är snäll, trevlig och lydig Det finns ju vissa situationer då dom har lyssnat väldigt bra på oss elever här på skolan. Det är när vi har klagomål eller nått Lämnar vi klagomål på att vi vill ha nya datorer, då lyssnar dom på oss. Rektorn lyssnar också på oss när vi lämnar klagomål... Så försöker han att ordna det så gott det går Och om det är sånt som att jag inte kommer i tid, då har min lärare alltid tid att lyssna på mig, vad jag har att säga För det fjärde ska en god pedagog kunna skapa förutsättningar för glädje och harmoni stävjar bråk och oro på ett bra sätt. Det är då viktigt, menar eleverna: att man ger förutsättningar för glädje (inte är En god pedagog kopplar ifrån sur ), sina egna behov av att få utlopp att man tänker på andra än sig själv, för känslor och har professionell att man skapar social gemenskap, hållning, för att främja lugn, att man skapar lugn, sämja och harmoni, sämja, harmoni och gemenskap. att man själv håller sams med andra vuxna och är en bra kompis, att man inte använder kollektiva bestraffningar, att man inte är oberäknelig, t ex blir arg utan att man har gjort något. Ett exempel på när det råder en harmonisk stämning ges av en elev: En gång när vi var i Kisa det var jätteroligt då det var med ettor, tvåor och fyror. Vi paddlade kanot och alla var tillsammans, ingen var sur på nån. Det är väl vad jag kommer ihåg Vi hade jätteroligt Det var mycket bråk förut. Det har blivit lugnare efter det Men det finns också situationer då det inte fungerar bra. En annan elev berättar: Jag hade en lärare en gång som när hon var sur så tog hon ut det på alla eleverna. Om det var en som kom för sent eller det var nått bråk eller nånting. Om det bara var en då tog hon ut på alla eleverna. Om vi inte hade gjort nått så blev hon arg ändå. Så om någon gjorde nått så var hon på alla. Lite lustigt bara, men hon var sån. 6

9 Då det uppstår konflikter ska en god pedagog kunna stävja bråket genom: att prata lugnt och inte göra det värre, så att elever inte mår illa, att inte skrika åt elever och därmed kanske förvärra en konflikt, att prata och förklara för t ex en mobbare, varför mobbing är fel, när sådan förekommer. En fjärde aspekt är att en god pedagog ska ställa lagom höga krav låta var och en prestera i sin egen takt. De knep som de intervjuade eleverna lär ut är: att man varierar undervisningssätten, att man inte ger för svåra uppgifter, att man inte kräver att allt ska vara rätt, att man och låter eleverna göra saker i sin egen takt, att man inte tvingar fram prestationer, genom att jaga på och stressa vilket leder till rädsla, oro, otrygghet hos eleverna, utan att man tar hänsyn till de svårigheter som var och en har, dvs att man individanpassar undervisningen, att man ger utrymme för självständigt arbete, att få lösa problem, när det fungerar bra, att man ger eleverna möjlighet att ta lagom mycket ansvar, så mycket de vill, att man låter förståelsen få komma inifrån [författarens kom: man kan inte lära ut bara lära in, lärande är en inre process hos den som lär], att man hjälper till när någon har fastnat och att man får eleverna att känna att de hela tiden får ett gott stöd, att man får eleven att känna att man duger när man har gjort sitt bästa och att man säger: Gör så gott du kan, så blir det bra!, att man inte tvingar någon elev att göra sånt de inte vågar. En elev berättar på ett sammanfattande sätt hur det kan fungera när det känns riktigt bra, respektive mindre bra när det gäller krav: En lärare som jag har förstår När hon ska förhöra läxan, säger hon alltid: Gör så gott Du kan. Om man har kastat om bokstäverna så vet hon vad ordet är. Då får man halvt rätt. En annan tycker att man ska ha så många rätt Eleverna har många knep att lära ut för att arbetet ska bli pedagogiskt bra. Det gäller att finna en balans mellan utmaning, trygghet och ett bra stöd. En lärare som jag har förstår. När hon ska förhöra läxan, säger hon alltid: Gör så gott Du kan. som möjligt på läxförhöret. Man måste också ha exakt rätt, på pricken. Hon går på lite nu ska man kunna det här. Men har man svårt med en viss sak så kan man inte göra så mycket. Det kan bli för mycket. Så känner jag i alla fall Alltså jag blir lite rädd. Jag är inte van vid så mycket läxor och då måste jag ju träna ännu mer. Men jag har ju fritid också och då känner jag att nu får jag ingen fritid för att jag måste lära mig så mycket. En annan ger ett exempel på hur det är när balansen mellan krav och trygghet är bra: Den lärare som undervisar i matematik tänker på att inte ta upp för svåra uppgifter, utan såna som är relativt lätta och att eleverna kan jobba själva med dom. Och sen att hon varierar lite, ibland med nått mattespel och böcker eller papper eller nått sånt. Att hon inte bara arbetar i böcker. Då lär sig eleverna mer av pengahantering och det Jag får ett väldigt bra stöd, både från elevassistenter och lärarna. 7

10 En pojke berättar om hur det känns bra när man får respekt för att man inte kan prestera mer än vad man kan: Det som har fungerat väldigt bra är kontakten med idrottslärarna som jag har. Dom har bemött mig på ett väldigt bra sätt. Är det nått som jag inte vågar göra så behöver jag inte göra det. Då säger dom: Du kan hoppa över det om Du vill. Är det nått som jag inte vågar göra så behöver jag inte göra det. Då säger dom: Du kan hoppa över det om Du vill. En femte egenskap som en god pedagog ska ha är att man ska behandla alla elever pojkar som flickor rättvist. Det är viktigt: att man inte favoritiserar pojkar, att man inte favoritiserar pojkaktiviteter och åsidosätter flickors behov, En flicka berättar om hur hon har upplevt både orättvist respektive gott bemötande: Förut när jag gick på grundskolan så hade jag en manlig gymnastiklärare som tvingade mig upp på en plint. Men jag var lite rädd för att gå upp på såna höga plintar. Alltså; han tvingade alla tjejer att gå upp på plint. När man inte ville så fick man göra det ändå Det blev ju svårt med idrotten Han hade bara killsporter och tvingade oss att göra sånt. I den åldern vill man ju ha lite tjejsport också. Han var mest på killarnas sida. Tjejerna fick stå i ett hörn och så där Sen fick jag en annan idrottslärare. Hon visste att jag hade svårt med idrotten. Hon tvingade mig inte. Ett bra bemötande, enligt elever i RH-klasserna I RH-klasserna berättar eleverna om den goda pedagog på ett likartat sätt, dvs att han/hon är förstående och har empatisk förmåga (förstår hur saker känns), lyssnar, är hjälpsam, är trevlig och hälsar, är snäll, visar hänsyn och är glad. En elev berättar: För 5-6 år sedan kände jag att man pratade över huvudet på mig. En lärare pratade med en annan om hur jag fungerade Det är viktigt att en lärare är glad. När jag gick i lågstadiet kändes det som om man inte ville förstå. Jag fick ofta sitta avsides i ett annat rum. Man ville inte förstå när jag ville åka hem. Då mådde jag dåligt. Nu är det bra. En aspekt som man för till är att en god pedagog (eller annan vuxen) ska aldrig prata över huvudet på en elev med andra. Samma elev berättar: För 5-6 år sedan kände jag att man pratade över huvudet på mig. En lärare pratade med en annan om hur jag fungerade En annan av RH-eleverna sammanfattar hur ett gott bemötande kan se ut: När jag började 6:an fick jag en bra assistent, som lyssnade på vad man ville säga. Läraren var också bra. Det är viktigt att läraren ser hur vår situation är. Att han/hon förstår. Det är också viktigt att man lyssnar, att man är en bra lyssnare. Att man hjälper till när det behövs och att man är trevlig och hälsar De ska vara snälla, förstående, visa hänsyn De ska kunna förstå hur min situation är, att jag är handikappad. När man kommer upp i klassen är det en skön stund 8

11 Jag vill jobba med handikappade barn mellan 7-10 år. Eftersom jag själv är handikappad så vet jag hur det känns. En situation utanför skolan, som fungerar bra för en av eleverna som gillar talböcker och låna sådana, är bemötandet han får på Stadsbiblioteket. Där är det bra personal som arbetar, säger han. Men det finns andra situationer utanför klassrummet där det kan ibland uppstå en viss nonchalans. En sådan är färdtjänstresorna. Ibland tar det 1 ½ timme för mig att åka hem från skolan [samåkning], ibland går det på en halv timme, det är inte roligt när det tar lång tid, man vill ju ha lite fritid med, förklarar en av eleverna. En annan menar att färdtjänsten inte spänner fast honom ordentligt jämt. Ytterligare exempel där det ibland inte fungera bra är affären. En elev med en kommunikationsmöjlighet som tar lite mer tid än vanligt samtal (ett bliss-system 2 ) berättar: I affären frågar man assistenten istället för mig Men en del kan tänka bort handikappet. Det är bra när man inte ser rullstolen, utan människan som sitter i den. En del kan tänka bort handikappet. Det är bra när man inte ser rullstolen, utan människan som sitter i den. 2 Blissymbolerna skapades av Charles K. Bliss i slutet på 40-talet efter några års vistelser i Kina och studier i kinesiska språket. Systemet var avsett som ett medel för internationell kommunikation och publicerades i boken Semantography. Sin stora användning fick det dock först på 70-talet som ett hjälpmedel för människor med stora talsvårigheter, oftast i kombination med rörelsehinder. Idag används det av tusentals människor i olika delar av världen och sedan 1976 också i vårt land Symbolerna placeras på ett rullstolsbord, i en pärm eller på något annat individuellt anpassat sätt. Blissanvändaren kommunicerar genom att peka på symbolerna med en hand, en pannpinne, en lampa o.d. Har man inte förmågan att peka på något sätt, finns det olika tekniska lösningar. 9

12 6. Frågor 1. Hur ska handikappade elever bemötas för att inte känna sig utpekade? Lars-Åke Gustafson (ett elevperspektiv): Bemötande av handikappade barn skiljer sig i grunden inte från bemötandet av barn utan ett handikapp. Människors grundläggande behov av att bli sedda och respekterade, älskade och bekräftade är desamma. Däremot är det viktigt att möta alla människor även som individer, med individuella behov och Människors grundläggande behov av att bli sedda och respekterade, älskade och bekräftade är desamma. önskemål. Det som skiljer är att man som handikappad kan behöva ha mer tid i själva mötet och kanske mer stöd i olika sammanhang. Utpekad kan alla känna sig oavsett om man är handikappad eller inte om man bemöts på ett kränkande eller ovärdigt sätt. Karin Sjöqvist-Wernberg (ett föräldraperspektiv): Jag tänker även på bemötandet av föräldrar. Personal träffar föräldrar som ofta är i en sorg, som inte klingar av. Kanske är det snarare så att sorgen tilltar med barnets ökade ålder? Sorg kan ta sig så många uttryck, som frustration och aggressivitet. Det kan vara viktigt att ha kunskap om detta när man möter föräldrar. Sorg kan ta sig så många uttryck, som frustration och aggressivitet. Det kan vara viktigt att ha med sig när man möter föräldrar. 2. Är inkludering alltid eftersträvansvärt? Karin Sjöqvist-Wernberg (ett föräldraperspektiv): Integration är inte alltid önskvärt till varje pris i alla situationer, även om det oftast är önskvärt. Iband kräver handikappet särskilda kunskaper. 3. Hur kan alla elever inkluderas? Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Det är viktigt med alla former av möten och att föräldrar verkligen får chans att delge personalen kunskap om varje enskilt barn. När barnen är små är det enklare att skapa olika former av möten, men det blir svårare när de blir äldre. 4. Hur ska man kunna ge samordnad information till personal och föräldrar? Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Det är önskvärt att vi har gemensamma träffar, kanske en gemensam studiedag etc. 5. Vad kan man göra för att minska andelen elever som skrivs in i särskolan? Eva Hallerström (ett myndighetsperspektiv): Eleven tillhör en skyddad grupp, som har stärkts upp. Skollagen är hela tiden under utveckling för att uppnå en skola för alla. Karin Sjöqvist-Wernberg (ett föräldraperspektiv): Det är inget självändamål att minska antalet elever i särskolan. Ta istället bort fördomar om särskolan. 10

13 Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Det finns en gräns för vad som är ett förståndshandikapp, som måste vara tydlig då det gäller inskrivning. Då ska utvecklingspsykologiska, medicinska, pedagogiska och sociala bedömningar göras. Ibland är gränsen dock något otydlig för mig som rektor. Lars-Åke Gustafson (ett elevperspektiv): Sena inskrivningar kan vara ett problem. Det finns elever som skrivs in i särskolan på högstadiet. Många har haft det svårt innan inskrivningen, med mobbing och trakasserier och genom att man inte har fått det stöd man behöver ha. Gymnasiesärskolans elever blir hela tiden fler och det finns olika förklaringar, från att man bättre fångar upp eleverna idag till att kraven i den vanliga skolan har ökat och att fler elever inte längre klarar av de krav som ställs utan slås ut. En fråga är också om det inte finns andra utmaningar än svenska, engelska och matematik i en skola. Varför har dessa ämnen blivit så viktiga på bekostnad av andra kunskapsdomäner? Ett annat problem är vad som händer efter gymnasiesärskolan. Man bär på drömmar om att bli bartender, kock och fritidsledare, men i verkligheten stämmer sedan inte dessa. Det är bra med drömmar och visioner, men blir diskrepansen gentemot verkligheten sedan för stor leder det till besvikelse. En fråga är också om det inte finns andra utmaningar än svenska, engelska och matematik i en skola. Varför har dessa ämnen blivit så viktiga på bekostnad av andra kunskapsdomäner? 6. Vart lotsar man elever som är i gråzonen och som tidigare inte har fångats upp? Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Det är varje skolas skyldighet att se till, att de resurser som behövs för att fånga upp elever i gråzonen sätts till. Eva Hallerström (ett myndighetsperspektiv): Barn med behov av särskilt stöd har rätt att få det, enligt skollagen. Lärare och rektorer är angelägna att fånga upp gråzonsbarnen. Vårdnadshavare kan begära utredning av särskolan. Karin Sjöqvist-Wernberg (ett föräldraperspektiv): Ibland tycker föräldrar att skolan undervärderar barnets förmåga. Men samtidigt lever en del föräldrar i en illusion av att barnet klarar av mer saker än vad det gör. Lars-Åke Gustafson (ett elevperspektiv): Ett annat problem är att arbetsmarknaden har blivit allt trängre för människor med ett funktionshinder. Det är varje skolans skyldighet att se till, att de resurser som behövs för att fånga upp elever i gråzonen sätts till. Barn med behov av särskilt stöd har rätt att få det, enligt skollagen. Ibland tycker föräldrar att skolan undervärderar barnets förmåga. Men samtidigt lever en del föräldrar i en illusion av att barnet klarar av mer saker än vad det gör. Karin Sjöqvist-Wernberg (ett föräldraperspektiv): Det är viktigt att de kunskaper man har, kan användas på något sätt, på arbetsmarknaden. 11

14 7. Hur är samarbetet mellan olika myndigheter kring dessa elever? Eva Hallerström (ett myndighetsperspektiv): Man måste ställa krav på att Sociala förvaltningen och skolan samarbetar. Det har inte alltid varit bra tidigare. Birgitta Ståhl-Öckinger, ordförande i Barn- och ungdomsnämnden och hearingdeltagare: Vi har inte råd att inte samarbeta! Beställarnämnderna; Barn- och ungdomsnämnden, Bildningsnämnden och Omsorgsnämnden måste utifrån ett medlande mellan olika perspektiv se till helheten och en gemensam klok resursanvändning. Ett kraftarbete för detta pågår idag. Beställarnämnderna måste utifrån ett medlande mellan olika perspektiv se till helheten och en gemensam klok resursanvändning. Eva Hallerström (ett myndighetsperspektiv): Det är viktigt att även ta med landstingsperspektivet. Birgitta Ståhl-Öckinger, ordförande i Barn- och ungdomsnämnden: Ett exempel på bra utveckling är Familjecentralen i Ekholmen. 3 Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Kring enskilda elever finns ofta ett mycket bra samarbete. Men olika tjänstemän som har olika roller känner inte alltid till varandra. 8. Vilka strategier har man i dag för kompetensutveckling? Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Man jobbar för mycket enhetsvis och enskilt med utbildningsfrågor. Det vore önskvärt att man hade en bättre gemensam, överblick. 9. Finns det planer på att inrätta någon samordnare för verksamheten för varje elev? Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Skolan har ansvar för samordning under skoltid, men lämnar ansvaret för vad som sedan händer utanför skoltid. Lars-Åke Gustafson (ett elevperspektiv): Idag upprättar man planer kanske för hur ens studier/kurser ska se ut nästa år på gymnasiesärskolan. Men något som saknas är individuella livsplaner som löper över tid. Varifrån kommer man? Vart är man på väg? Och hur ska resan dit se ut? Varje elev borde ha någon slags mentor eller samordnare som följer med på resan. Kanske kan man använda krav i olika upphandlingar som ett styrmedel, för att få in personer med ett funktionshinder på arbetsmarknaden? Vad gör Ditt företag för att ta sitt samhällsansvar? 3 Upplägget på en Familjecentral kan se lite olika ut men för alla gäller att där ska finnas representanter för öppna förskolan, mödravården, barnavården (BVC) och socialtjänsten. Socialsekreterare Man är inte behandlare utan rådgivare, mer konsulter än en representant för en myndighet Invånarna ska kunna vända sig hit med frågor och få råd av kända ansikten och personer man fått en relation till, och slippa kontakta okända myndighetspersoner på fastlagda telefontider. På Familjecentralen Myran i Ekholmen är personalen överens: Det här är sättet att jobba på. Om någon tror att det kostar pengar ska de veta att det istället sparar. Det är ett enormt resursslöseri att inte samarbeta, säger förskollärare Anita Peterson. Bara vinster att göra. Östgöta Correspondenten den 27 januari På Internet : 12

15 7. Slutord Eva Hallerström (ett myndighetsperspektiv): Det är viktigt för alla ungdomarna att få en plattform att stå på. Grunden för en sådan är utmaning, dvs att få rätt utmaning utifrån sina förutsättningar. Björn Bohlin (ett skolperspektiv): Vi behöver bli bättre på att kunna erbjuda ungdomar ett arbete efter särskolan, där de kan känna att man är behövd. Lars-Åke Gustafson (ett elevperspektiv): Diskussionen om barn och unga med ett funktionshinder handlar inte om att ensidigt ta hand om. Vi har alla mycket att lära av varandra. Genom att skapa bra mötesplatser på skolor och arbetsplatser, mellan alla olika människor, kan vi alla få något som vi annars missar. Ungdomar med ett funktionshinder behöver rätt utmaning, utifrån sina förutsättningar i skolan och sedan ett arbete där de kan känna att de behövs. Vi har alla mycket att lära av varandra. Genom att skapa bra mötesplatser på skolor och arbetsplatser, mellan alla olika människor, kan vi alla få något som vi annars missar. Karin Sjöqvist-Wernberg (ett föräldraperspektiv): Det är alltid lättare att ta hand om än att släppa fri. Jag tänker mig en skola, en arbetsmarknad och ett värdigt liv för alla, där alla hjälper varandra och tänker gränslöst. Per-Olof Johansson (ordförande i KF:s utskott Barn och Unga): Det gäller att hitta en balans i verksamheter med barn och ungdomar med funktionshinder, så som har sagts idag, mellan att uppmuntra drömmar och visioner och även kunna inse och klargöra vad som är realistiskt att uppnå. Det gäller för oss som politiker också att på olika sätt stärka kraven vid upphandlingar, på att barn och unga med funktionshinder ska få vad de behöver både i skola, på fritiden och i arbetslivet. Det gäller för oss som politiker att på olika sätt stärka kraven vid upphandlingar, på att barn och unga med funktionshinder ska få vad de behöver både i skola, på fritiden och i arbetslivet. 13