Fotbollens relativa autonomi och maktsystem

Transkript

1 Fotbollens relativa autonomi och maktsystem Bill Sund Svensk elitfotboll består av två maktfält - ett för ledare och ett för tränare/spelare. Ledarskapet tillkommer personer med symboliskt kapital. Spelarna är klubbamas viktigaste resurs. Fotbollen har en relativ samhällsautonomi och ett djupt konservativt drag. Den pågående professionaliseringsprocessen har inte ändrat maktsystemet. I denna artikel skall jag utifrån min kommande bok Fotbollens maktfält - Svensk fotbollshistoria i ett internationellt perspektiv diskutera fotbollens relativa autonomi och maktsystem (för samtliga referenser, se boken som beräknas utkomma hösten Det finns i litteraturen Gera olika synsätt på idrottens (och fotbollens) förhållande till det omgivande samhället och samhällsordningen Johan Huizinga menar i sitt standardverk Den lekande människzn (Homo ludens), att leken i den moderna sporten har blivit alltför allvarlig - "lekstämningen har mer eller mindre försvxmnit". Med Johan Asplunds ord utgör den moderna tävlingsidrotten "en värld för sig". Han daterar den moderna idrottens födelse till olympiska spelen i Aten 1896, då baron de Coubertin och de andra aristokraterna drog igång de olympiska spelen Tävlingsidrotten har till och med, enligt Asplxmd, "blivit verkligt apart". Han menar dock att idrottens "förformer fortfarande överensstämde med, bekräftade och ingick i samhället och samhällslivet". Johan Asplxmd tycks förstå den moderna tävlingsidrottens stora succé som en icke avsedd konsekvens (för att tala med Karl Popper) av de olympiska spelen. Huizinga och Asplunds förhållningssätt kan dels ställas emot Norbert Elias civilisationsperspektiv som säger att sporten har en "viss grad av autonomi" i samhället, dels emot Tomas Petersons professionaliseringstes där den moderna fotbollen (efter 1967 i Sverige) placeras mitt i samhällsutvecklingen och till och med pa-

2 rallellställs med utvecklingen inom de industriella arbetsorganisationerna. Vilket synsätt har mest fog för sxg7 Fltgår manifrån svenskfotbollshistoriaoch låter idrott^sport innefatta fotboll blir det svårt att finna substansiellt stöd för Fluizinga och Asplxmd. Fekmomentet finns förstås kvar inom modern toppfot bollmendetta moment tenderar lätt att nästan helt försvinna. Det har Fluizinga rätt i, särskilt när fotbollen förvandlas och reduceras tillett destruktivtattackspel som hos FobFloughton och hans adepter inomtränarkåren.då blir fot bolleniförhållande till andra samhällsföreteelser apart, till och med irelation till de mest styrda arbetsorganisationerna inom industrin, vilka för övrigt numera ser betydligt större handlingsutrymme för de enskilda individerna. Inoxn industrin är taylorismen (scientific management-skolan^död. Den här tendensen, med styrd fot boll, uppmärksammar också TomasFetersonisinFlalmstadsstudie men ser den snarast som en oxxndviklig, tycks det, utveckling under kapitalismen och jämför dex^ som sagt med den amerikanska rationaliseringsrörelsen, den så kallade taylorismen, vilken gjorde en skarp åtskillnad mellan intellektuellt och manuellt arbete. Fliastesomsportens(fotbollens^ relativa sarxmällsautonomi förefallerisåfallhabetydligtmergenrell förklaringskraft. Fotbollen har haft sin egen utveckling, övriga samhällsfenomen sina. Slående likheter finns förstås också.detta kan man förhållandevis enkelt iakttaga i den historiska processen. Fierre Fourdieu menar att idrotten utgör ett särskilt "fält" ettmaktfält-isamhäilet. Fotbollens självständighetiförhållande till marknaden och politiken har också varit betydande. Få förbundsnivån ärdenuppenbar,på klubbnivån tydliggör också termenvaddet har varit frågaom, nämligen klubbarnas makt och handlingsutrymme i förhållande till övriga samhällsaktörer. Ftt starkt förbund har varit enviktig förutsättning för fotbollens relativa autonomi i samhällslivet, l^ågra egentliga försök från statsmakternas sida att styra fotbollen har aldrig gjorts. Marknadskrafterna har huvudsakligen nöjts sig med att vara sponsorer. Medias förhållande till idrottenoch fotbollen är däremot motsägelsefull. IVlakt och organisation Dexma tes omfotbollens relativa autonomi implicerar en viktig diskussion om makt och orgarxisation - alltså vem styr och hur7 Men bygger inte en maktdiskussion på att det finnsgrundläggande motsättningar mellanmänniskor och att det existerar organisatoriska mål- och partskonflikter7 Mitt svar påderxnafrågaär att makt, som är ett komplicerat abstrakt be grepp, fmnsoch ständigt kan sägas ny- och omskapas där det firms mänsklig verksamhet och relationer. Enligt Michel Foucault är varje social relation samtidigt en maktrelation Makt är momentana styrkeförhållanden i särskilda kontexter. Fotboll består i högsta grad av mänskliga relationer. Makt är samtidigt ett analytiskt begrepp som möjliggör förståelse och förklaring av vad som skett och sker, iorganisationerochmellanorganisationer. Makten kan utövas bå de genom tvång, genom hot om bestrafminginågon form eller genom löfte om belöning, och gexxom samtycke men framför allt genom kombinationer av tvång och samtycke. Makt är en funktion ^t^o^s^n^reri^dmö j^,d^^dm^ IB^oei^ed^n^^nnde mönstra ^xe^t^^g.

3 av resurser och mobiliseringavresurser. Makten är relationell, för att ytterligare tydliggöra Foucaults synsätt. Maktbegreppet har åena sidanen negativ konnota tion,vilket gör att maktstudier ofta uppfattas som destruktiva. A andra sidan implicerar maktbegreppet kapacitet, kapacitet att förändra en given struktur,vilket kan vara konstruktivt. Ett hypotetiskt svar på dexma frågeställning om makten och dess relationer inom svensk fotboll skulle därför kuxxna vara att makt ochstyrsystemetharbeståttavtvå parallella systems en slagsmaktdelning och kompromiss mellan styrelsenbledarna, "politikerna", ochtränaren^spelama,"experterna". Tränaren och spelarna hade makten över själva spelet medan ledarna kontrollerade resurserna, främst spelarna, skötte den allt viktigare ekonomin och kontak tema med andra föreningar, för bxmdet ochdet omgivande sam hållet (myndigheterna, näringslivet, media). För att utöva makt inom detta ganska sofistikerade system krävdesförankrxngskompetens,breda kontaktytor och inte minst hårda nypor. Det var tufft. Men fotbollen våren folkrörelsesom med åren fick ett allt större insiagavkommersialism. Skickliga spelare, klubbens viktigaste resurs, betyd de stora publikintäkter vilka fram hllx^utalet var den helt avgö rande inkomstkällan för en fot bollsklubb (lotterier, bingo etc förslog inte långt). Amatörstadgan var emellertid länge eneffektiv bromskloss mot den rena marknadsstyrningen och resursernas omsättande i rena pengar genom förmånliga spön sorkontrakt. nationellt gynnade detta amatörsystem de stora etablerade klubbarna gentemot de mindre klubbarna uteilandet som ficksläppatillsinatalangerien strid ström.det var också elitklub barna från storstäderna som drog den stora publiken till arenorna. Men "mjölkkossan" Helsingborgs IF,som på allvar förmådde att ut mana göteborgslagen i slutet av l^o-talet, och den stora "daldansen"l^krmgll^rage blev också viktiga publikbegrepp före andra världskriget. Gentemot de utländska proffsklubbarna fick däremot de svenska storklubbarna finna sigiatt bli hanterade som "kusinerna från landet". Ivlaktclrklar och maktfält Detta resonemangkan illustreras med hjälp av bilder av lärxkar,alltså maktcirklar som är löst sam mankopplade.olof Petersson har en del sådana analytiska figureri smbok^^tidet^n^s^m^et. Mina cirklar tycks likna hans "autonoma institutioner",vilkaingåri det "horisontella saxnhället" som kännetecknades av pluralism och styrelse genom diskussion och mångfald.lmotsats till det "vertikala samhället"där styrning sker genom en befälspyramid med klar xmder-ochöverordning.vidnär mare analys passar dock ingen av dessa figurerheltbra för att beskriva maktdelningen inom fotbollen där det var fråga om både ett horisontellt ochvertikalt samhälle. Fotbollen har ett ganska komplicerat styrsystem som både är demokratiskt och odemokra tiskt samt över tiden såväl snabbt som långsamt, allteftersom. Med hjälp av Fourdieu skulle man likagärnakxmnatalaomettfot bollens maktfält, somisådant fall består av två sammanhängande delfällettförledareochettför spelare och tränare. Enligt bourdieu uppstår ett fält därmänniskor strider om symboliska eller materiella tillgångar vilka är gemensamma för democh bara för dem. Fältet måste haautonomii förhållande tillövriga fältisamhället (de politiska, ekonomiska och kulturella maktfältentex) och utan tvekan har idrottens och fotbollens maktfält detta. Fer Nilsson använder däremot bourdieus sociologi för att kunna analysera moralen och regelefterlevnaden inom svensk fotboll, l^lubbmoralen relateras till föreningamas samhälle liga och sociala kontext men någon explicit distinktion mellan ledare och spelare^tränare görs m- De nya ochbeller unga föreningsnxedlexnmamainsocialiserasavde äldre medlemmarna.idexma pro cess, som reproducerar och kanske förändrar positionernaimaktfältet, lär sig de nya och xmga var "strecken" (bourdieus "distinction") går för deras inflytande, vem som har makten och hur agendan ser ut.detblir,om inte förr,påtagligt när kontrakt skall skrivas etc. Dessa aspekter tillhör också fotbollen och "spelets regler". Inom fotbollen styrde "experterna"på planen och på de bakomliggande träningarna och samlingarna.mellantränarenoch spelarna fanns också viktiga skiljelinjer som jag här bortser ifrån. Det ärju annars den skiljelxnjenmanbrukar uppmärksamma. Snett ovanför"experternas"cirkellåg"politikernas"cirkel, där de ekonomiska besluten fattades. Derma cirkel varisin tur sammanlänkad meddistrikt och förbund. "Politikerna" kontrollerade och styrde organisationen, det var deras huvuduppgift. Maktdelx^ingen mellan "experterna" och "politikerna" var en normerande och oskriven regel, något av en grund lag inom fotbollen. Frågan är om denna oskrivna lag följts7 Stig Svensson, Östers IF,menar att "la gen"fungerademerx det var svårt att alltid hålla den. Att byta ut en misshaglig tränare var tillexem pel inte regelöverskridande, det mgicki"politikernas" uppgift. Det stod på agendan så snart det började gå dåligtför laget och då god tagbara förklaringar saknades. Det visste alla. Dexma maktdelning innebar också att det rörde sig om två olika och föreskrivna karriärvägar inom fotbollen antingenenexpertkarriär eller en politikerkarriär. Men är inteförbundskaptensinstitutionen enfalsifieringavdermamaktdelningsteori. knappast. Även inom förbxxndet fanns denna kompro missdelning. Förbundskaptenen har sin givna domän, styrelsen sin. Det är två olika cirklar, två maktfält. l^ågon arman ordning kan man knappast ha.fotbollen har ingen gemensam (ingen enda) hierarki och det fixms ganska få exempel på personer som gått ifrån en spelarposition till en hög poixtikerposition.

4 En spexare kunde bli tränare, rentav förbxmdskapten, och en myck et uppburen sådan, men en träna re eller en spelare kunde inte gärna bli ledare på hög nivå, eller en politiker för att använda dentidigare brukade termen. Inträdet till ledamasmaktfält krävdeen viss sorts socialt och symboliskt kapital (fritt efter bourdieu), vilket spelarna inte hade ackumulerat. Avden anledningen var ledarkarriäreniprincip stängd för spelarna. Ett specialfall tycks positionen klubbdirektör numera stå för. Den verkar med vissa xmdantag vara helt vigd för före detta elitspelare. Vilken betydelse har denna maktdelning haft som verkligen inte är ny och som inte inträdde med pro fessionaliseringen på 1^0-talet7 För så mycket tycksstå klart att dexma indelningitvåsfärerverkar vara strukturell,av systemet givet, med väldigt bestämda rolle^kapitalinnehavochpositioner.lbyråkratiska,xveberianskaorganisationerbrukar denavgörande skiljelinjen jäxnförelsevis gå mellan handläggare och icke handläggare. Fn icke-handläggare gör inte karriär och blir chef. Man kan också erhålla förståelse för dessa roller och positioner i systemet genom att studera vilken sorts respekt som "experter" och "politi ker"åtnjuter. Att vara spelare äri normalfallet inte direkt respektingivande.den traditionella termen för spelarna som kollektivär materialet, spelarmaterialet. Alltså ett material som skall formas av tränaren och organisationen Och denna terminologihar ingenting meddennyaprofessionaliseringsrörelsenattgöra. Denfaxms tidigare, möjligen importerad från Englandpåden tiden detbegav efter OS 19^6 (Japan-matchen). Fedamahar en mer respekterad roll, de skall styra. l^ravpå styrelsens avgångframförs dock ibland.ett synnerligen olustigt exempel på dettavarx^är hammarbyfans höstenl99^ krävde styrelsens avgång genom att på sicilianskt maffiavisläggaett avskuret djurhuvud(ettgrishuvud)i en plastpåse vid entrén till klubb huset.lpåsenfarms också ettmed delande till styrelsen. Däremot krävs omedelbart tränarens avgång om det går alltför dåligt för laget. Detta är dock inte regel i Sverige. Däri ligger skillnaden och det visar bland axmat att fotbollspubliken och fansen står betydligt närmare "experterna" än "politxkema",vilka inte alls har samma folkliga förankring. Publikensmaktöverfotbollenär nästan alltid försumbar. Figister, huliganer,vissa fans, har dock tyvärr i flera länder, däribland En spelare och entränare kan alltid bytas ut, särskiltien hårt styrd systemfotboll där utbytbarheten ökar kraftigt. Fyten måste också ske successivt bland spelarna så att inte generationskiftenablir allt för genomgripande, vilket tyvärr varit regel inom svensk landslagsfotboll (mer om detta i bokens. Men när byts de högsta ledarna ut7 Egentligen aldrig, även om resultaten varit mindre tillfredställande. Antonj^ohansongick dock 1949 drs afkoens&a gnfdmedal/örer - segermastmen Malmd FE - Zdmnar pk nen e^er seger i sista mafcfzen mof E/^kng som Ma/mö oann med 4-0.

5 ^ Sverige, lyckats påverka fotbollen inegativriktningmedhöga stängsel, fördröjande skyddsanord ningar, olustig stämning inför och under matcherna osv som följd. Dexma huliganism kommer från England. Det tar alltid många år innan den vanliga fotbollspubliken förstår att spelsystem och spelmönster förändrats i grund. Publiken lever kvaridet förgång na, är väldigt konservativ och tycker om det gamla invanda, kollerna får inte förändras.först när media och publiken finner varandra kan dessa"aktörer" uppnå maktiförhållandetilldebägge cirklarna. Däremot kan förstås media utnyttjas av krafter inom fotbollen för att dessa krafter skall nåsinauppsattamålipersonfrågor och annat. En betydande brist för svensk fotboll är annars att det saknas en daglig seriös fotboll spress. l^lakt och ledarskap Är fotbollens maktsystem ett specialfall eller finns samma sorts bju dande maktdelrxingssystem i andraorganisationeravfolkrörelse karaktär71^ågotbrasvarpåden frågan har jag ärmu inte (här saknas jämförande forskning). Så mycket står dock klart att fotbollen, som snart blev den största idrottsgrenen, redan från början byggdesupppåenganskaegen grxmd. l^ågontraditionellfolkrö relse typ facket, nykterhetslogen eller frikyrkoförsamlingen var den knappast. Själva spelet spelades av xmgamän, men detleddesav äldre män som ibland hade spelat själva, ibland inte. Mycket tidigt, ja från början,utkristalliserades ett skikt ledare med högrestånds eller me delklassbakgrund bestående av direktörer, grosshandlare, köpmän, tjänstemän och redaktörer. Det var sådana som Anton Johanson, l^omerup,gelbord,fmde med flera som tog hand om organisationsoch förbundsbygget och det gjorde de med hjälp av sina internationella kontakter.detta skikt styr fort farande fotbollen. lochmedattdetrördesigomsam hälleliga kontakter ochrelationer med organisationeriandra länder ställdes krav på språkkunskaper, etikett och social kompetens vilket tillkom just detta skikt personer och ledare. Dehade symboliskt kapital, för att återigen använda bourdieu. Med symboliskt kapital avses"det som av sociala grupper igenkäxms som värdefullt" (Froady kapllfl)^ alltså en slags osynlig VIP stämpel Här finns inga undantag-"fotbollsstyret"komdärförihändemapåmänmedmakt ochmän somnade makt-ochledarambitioner.arbetarklubben,styrd av arbetare, på elitnivå är därföri stort en myt. Spelet var en annan sak som, om allt skulle gå ihop enligt den rådande ideologin, skulle utövas av amatörer Sport var inte shoxvochabsolutintelönearbete. Fedama hade själva inga sådana världsliga problem att tala om som knapp ekonomi. Det antiktinspire rade amatöridealet var en viktig ideologiskt förenande länk för det ta gentxla ledarskap avpersoner födda på l^ou-talet EricPersson, Malmö EFs ledare, brötdock tidigt mot dessa ideal. Han ville betala rejäla ersättningar till spelarna och skaffa dem en social plattformochdet redan före proffsflyktentill Italien. Hanvar däremotinteförstmed att anställa enprofessionelltränare. Så småningom fick han med sig nästan heiafotbollssverigepåsxnickeamatöristiskalinjemendåärviin ne i slutet av 19^u-talet. Eric Persson var en socialdemokratisk patriark som såg svagheterna i den aristokratiska sportideologinmen makten ville han helst inte släppa ifrån sig och vem vill det7 Detta ovan sagda är således en slagssocial förklaring tillde två sammax^hängande"världarna"irxom fotbollen. Dessutom följde förstås idrotts-och fotbollsförening arna den allmänna organisationstrendenilandet. Fotbollsklubbarna byggdes som andrademokratiska föreningar med ansvarig styrelse mellan årsmötena. Årsmötet var den högsta beslutande instansen Men det gällde att kuxma utmana och sedan, framför allt, kxmna utöva makten kunskapen och kompetensen kom därför attbli samladistyrelsen ledarna tenderade attavskilja sig och bildade en egen krets. Traditionen, den reproducerade kulturen, har sammanfattningsvis varit bjudande inom fotbollen Fotbollenharettstarktkonservativt drag. Skiljelmjen och maktdelning en har förts vidare.växiingen från den amatörbaserade fotbollen till den professionaliseradediton tycks inte ha ändrat detta grundmönster. Avdexma anledning skallinte betydelsen av professionaliseringen överdrivas. Då gör man måhända ett analytiskt xnisstag.detgrund läggande styrsystemet har inte förändrats. De två cirklarna både sam verkar och inte samverkar. Mellan dem finns både enhet och kamp.l^ompetensen och makten växeribäggesfärema.lltveckimg sker genomde drivandemotsättrxxngamainomochxnellancirklarx^a. En förbättradoch konkurrens mässigfotbollkräverresurser. Ökade resurser kräver en bättre fotboll etcien spiral, graven har också ökat på såväl "expertena"som på "politikerna". Ännu har dock inte de svenska elitklubbama blivit renodlade företagsorganisationer. Folkrörelsekoppimgen finns kvar men tunnas ut. referenser Asplund, ^onan: Idrott ocn samtiällsord^ ning,idensociologiskarantasin,red t3ergr^d,^lla,2tocknolmx^^ Asplund, ^onan:f^i^aler ocn syndabockar, Göteborg x^^ bourdieu, Fierre:Distinction, London x^ F^ordieu,Fierre:tnOtner^ords, Cambridge x^o ^road^,donald: sociologi ocb epistemolo^ gi,5tockbolmx^0 Flias,^orbert: uppkomsten a^ sporten som sociologiskt problem,ifrån riddare spel till rotbollscup, Stockholm x^^ Ftui^inga,^oban: Den lekande märmiskan, 2tocknolmx^5 Ftärnq^ist, Magnus: Foucaults maktana^ l^s,5tocknolmx^^ Lukes,^te^en:Fo^er, Omrörd x^^ l^rlsson, Fer: Fotbollen ocb moralen, 2tocknolmx^^ Feterson,Fomas: Leken som ble^ allvar, Lundx^^ Feterson, Fornas: Den s^engelskamodel^ len. Lund x^^ Fetersson,01or:l^laktidet öppna sambål-