Vad händer med maten vi äter?

Transkript

1 Vad händer med maten vi äter? Barns tankar om matsmältning och kroppens inre organ What happens to the food we eat? Children's ideas about digestion and the body's internal organs Frida Nilsson Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Biologi 15 Hp Handledare: Johanne-Sophie Selmer Examinator: Björn Arvidsson Datum:

2

3 Abstract Children have different perceptions and ideas about the body's internal which I think is interesting. The purpose of this study was to find out what pupils in the first grade have for ideas about the digestive process. About what s happening to the food and the organs inside our body that processes the food. I also wanted to know about their ideas of the digestive organs location and function inside our bodies. Pupils' opinions varied when some of the students had great knowledge of what s happening to the food, while some had less opinions which developed during the interviews. All the pupils knew that the food ended up in the stomach but then some of the pupils had some difficulties about what happens later with the food before it comes out as feces. Pupils' previous experiences of our bodies did that their perceptions of what happens to the food in our body was bigger. Keywords: Digestion, pupils experiences, organs, perceptions

4

5 Sammanfattning Barn har olika uppfattningar och tankar om kroppens inre vilket jag anser är intressant. Syftet med denna undersökning var att ta reda på vad elever i årskurs ett har för uppfattning kring matsmältningsprocessen. Vad som händer med maten och vilka organ i kroppen som bearbetar maten. Jag ville också ta reda på om de hade någon uppfattning om matsmältningsorganens placering och funktion i vår kropp. Elevernas uppfattning varierade då vissa elever hade stora kunskaper om vad som hände med maten medan vissa hade mindre uppfattningar men som utvecklades under intervjun. Alla elever visste att maten hamnade i magsäcken men därefter hade en del av eleverna svårigheter med vad som senare skulle hända med maten mer än att den kommer ut som avföring. Elevernas tidigare erfarenheter om kroppen gjorde att deras uppfattningar om vad som händer med maten i vår kropp varierade. Nyckelord: Matsmältning, elevernas erfarenheter, organ, uppfattningar

6

7 Inledning Människokroppen är för barn ett intressant område och det dyker ofta upp frågor och tankar om vad som finns innanför vår hud. Inuti kroppen finns det flera organ med olika funktioner som barnen inte vet så mycket om men de har olika uppfattningar om hur kroppens inre fungerar. När vi äter och dricker finns det flera organ i kroppen som hjälper till att bearbeta maten. Detta har jag fått frågor om på min verksamhetsförlagda utbildning i årskurs ett. Barn är nyfikna och vill hela tiden lära sig nya saker vilket leder till många frågor och funderingar som är viktigt för pedagogen att samtala med barnen om. Barn har olika föreställningar och uppfattningar om hur kroppens inre ser ut och fungerar. Även jag hade olika uppfattningar om kroppens inre som liten som jag nu har de rätta svaren på, men ännu finns det många frågor kvar och det dyker hela tiden upp nya. Jag tycker att det är viktigt att samtala och lyssna på barnen så att man får en syn på deras tankar om kroppens inre funktioner vid matsmältningsprocessen. Deras uppfattningar kan sedan vara till nytta när man ska undervisa i ämnet biologi. Skolverket (2011) hävdar att eleverna ska få den kunskap som är väsentlig för varje individ och som ger eleverna en stadig grund till en fortsatt utbildning. Skolan har i uppgift att skapa nyfikenhet hos eleverna som ger dem lust att lära sig mer. Det är då viktigt att pedagogerna ger en sådan undervisning som är välplanerad och genomtänk och som ligger på elevernas nivå. Efter att eleverna gått ur grundskolan ska dem inom naturvetenskap kunna använda de naturvetenskapliga kunskaper för en vidare utbildning. Det står även inom ämnet biologi att undervisningen ska syfta till utvecklande kunskaper inom biologin och att skapa intresse och nyfikenhet till eleverna för att de ska vilja veta mer om sig själva. Undervisningen ska medverka till att eleverna skapar kännedom inom biologins teorier och att förstå hur dessa kan förbättras genom egna erfarenheter och undersökningar av människan. I det centrala innehållet i årskurs ett till tre står det inom kropp och hälsa att eleverna ska ha kunskap om matens betydelse för välbefinnande och kunna människans olika kroppsdelar samt dess namn och funktion. Jean Piaget ( ) står för det konstruktivistiska synsättet på människans utveckling där arv, miljö och mognad och inlärning är lika nödvändiga för att kunna utvecklas (enligt Tamm1996; Evenshaug & Hallen 2001). Piaget har undersökt hur barns kunskap och förståelse om människokroppen utvecklas i åldrarna noll till tolv år. Han kom fram till att människans utveckling kan delas in i fyra olika stadier (citerad i Tamm 1996, s.13). Det sensomotoriska stadiet är det första stadiet räknat från födseln till ungefär ett och ett halvt år framåt. Barns tänkande sker vid den åldern med hjälp av de sensomotoriska aktiviteterna som sker med hjälp av ögon, öron och händer. Barnen har då ingen uppfattning om hälsa och sjukdom men de kan visa glädje, behag, ledsamhet och olust som visas genom skratt och tårar. Det andra stadiet, preoperationella utvecklingsstadiet, är vid två till sju års ålder. Då upptäcker barnet att saker och ting har bestämda namn och deras värld blir symbolisk. I den symboliska världen kan barnen tänka, fantisera, leka och deras minne kan återskapa händelser som de tidigare i livet har upplevt. I slutet av detta stadium kring fem - och sexårsåldern kan barnen när det gäller människokroppen tala om att hjärtat måste slå för att vi ska kunna leva och att lungorna är till för att andas med samt att maten vi äter hamnar i magen. Det konkreta operationernas stadium som är det tredje stadium hör till åldrarna sju till elva. Barnen tänker logiskt kring konkreta saker. De kan dela in kroppen i olika delar såsom bål, armar, ben och inälvor. De förstår att hjärtat pumpar runt blodet i kroppen att magen smälter maten vi äter och att hjärnan styr hela vår kropp. Det formella operationernas stadium som är det sista av Jean Piagets utvecklingsstadium är från tolv års ålder och framåt i vuxen ålder. Barnet har ett mer abstrakt och logiskt tänkande och kan tänka ut logiska följder. Barnen har kunskap om hur kroppens organ och organsystem fungerar och hur de hänger ihop (Tamm, 1996). Enligt Sjöberg (2000) har Piagets stadieteorier fått kritik både praktiskt och teoretiskt då den inte visade sig att vara så bra i praktiken. Teorin anses peka på ett behov av medvetenhet och uppmärksamhet på 1

8 barnets egna tänkande. Sjöberg (2000) menar att teorin inte säger vad som är viktigt för barn att lära sig och vad som är motiverande och relevant för deras lärande. De olika stadieteorierna fokuserades mest på elevernas krav till lärandet och såg inte till att skapa någon meningsfullhet. Sjöberg (2000) menar att andra undersökningar på Piagets teorier visar att barns logiska nivå varierade med valet av innehåll och de sociala sammanhang som barnen var placerade i. Små förändringar i innehållet som nästintill kunde vara identiskt med det tidigare innehåll kunde skapa sådana problem som var olösliga för barnet. Helldén et al. (2010) anser att naturvetenskapliga kunskaper byggs upp med hjälp av erfarenheter som barnen har varit med om i deras vardag. Deras uppfattningar är alltså personliga och det finns en stor variation i deras beskrivningar inom naturvetenskapen. Barnen känner igen sig i stoffet om det påminner om något som de varit med om i vardagen. Vidare hävdar Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) att det är viktigt att ta till vara på barnens egna erfarenhetsvärld. Det är en väsentlig förutsättning för lärarna att ha kunskap om barns tidigare erfarenheter för att kunna utmana deras kunskapslärande. Barn bär med sig erfarenheter och tankar från olika situationer som de kan påverkas av i de nya miljöer som de befinner sig i. Barnen kommer alltså till skolan med olika erfarenheter från sin vardag som de sedan kan utveckla i skolan. För att anpassa undervisningen i förhållande till deras erfarenheter måste läraren dagligen samtala med barnen för att förstå deras tankar inom ämnet. Att ge barn förutsättningar för att lära sig betyder att lärarens uppgift är att möta och utmana deras tankevärld (s.15). Genom att samtala med barn lär de sig att tala och reflektera över sina egna tankar som sedan påverkar deras utveckling. Barn lär sig genom ett aktivt intresse med andra barn och vuxna. Det är då upp till läraren att låta barnen samverka till att få sådana upplevelser som de sedan kan tala, tänka, och skapa sina egna idéer om, som de sedan kan skapa en förståelse för (Doverborg & Pramling, 2012). Barns erfarenheter utvecklas när de får möta situationer och uppgifter som de ska lösa på egen hand och som de sedan med liknande uppgifter ska försöka att lösa tillsammans med andra barn. Barn lär sig i samspel med andra människor där de får dela och stärka varandras kunskaper. När barnet jämför sina egna tankar och uppfattningar med andras så börjar även han/hon att reflektera över sina egna tankar vilket är en förutsättning för att utveckla sin uppfattning inom naturvetenskap (Dimenäs & Sträng Haraldsson, 1996). Vad har då barn för uppfattningar om människokroppens inre? Enligt Tamm (1996) har barn många funderingar om kroppen och de dyker ofta upp när någon i familjen blir sjuk eller om de har haft någon biologilektion vilket väcker deras tankar och funderingar. Människans syn på vad som finns inuti kroppen är suddig hos både vuxna och barn. I en tidigare undersökning såg man att flera vuxna hade det svårt med att placera ut hjärta, njurar och lever då flera trodde att människan hade två levrar. Tamm (1996) anser att när vuxna har sådana felaktiga uppfattningar om kroppen så är barnens uppfattningar ännu sämre. Barn i mycket låga åldrar har inte någon som helst uppfattning om vad som finns inuti vår kropp, förutom det som barnen stoppar i sig när de äter. Uppmanas barn i låg ålder att rita ut de organ som de tror finns i människokroppen på en bild föreställande en människa så ritar barnen oftast ut de födoämnen som de stoppar i sig, till exempel potatis, korv eller godis. En del barn kan i den åldern även rita ut hjärtat (Tamm, 1996). Tamm (1996) har studerat tidigare forskning om hur barnens kroppsuppfattning ser ut. Forskarna Schilder och Wechsler (refererade till i Tamm, 1996) genomförde en undersökning år Barnen som var med i undersökningen var fyra till tretton år gamla. Barnen fick frågan om vad som finns inuti kroppen. De yngsta barnen svarade, som väntat, att de trodde att det fanns mat inuti kroppen, som Tamm (1996) tidigare nämnt. Vid elva års ålder hade barnen en annan uppfattning om kroppens inre då de svarade att man hade hjärta, njurar, skelett som stadgade vår kropp och muskler för att kunna röra på oss. Fortsättningsvis gjordes en liknande undersökning som utfördes 20 år senare av forskarna Tait och Asher (refererade till i Tamm, 1996). De uppmanade barn i åldern elva till tretton år att fylla i olika organ på en teckning som föreställde en människokropp. Barnen ritade då ut organ som hjärta, lungor, hjärna, skelett och blodkärl. Organ som magsäck och njurar, tarmar och urinblåsa ritades inte ut. 2

9 Dessutom gjorde Geller år 1962 (refererad i Tamm, 1996) en liknande undersökning dock på sjuka barn. Barnen ritade då ut samma organ som de friska barnen men de ritade även ut det sjuka organet som till exempel kunde vara blindtarm och benbrott. Tamm (1996) menar att genom denna undersökning kom man fram till att barnens uppfattningar om kroppens inre påverkas till stor del av deras egna erfarenheter. Noriko (2000) har gjort en undersökning på barn i åldrarna fyra till åtta år. I undersökningen intervjuades barnen om vad de tror sker i kroppen när man har ätit samt vad de vet om matsmältningen och hur den fungerar. Barnen klargjorde att mat förändrar vår kropp och hälsa samt vår tillväxt dock hade de inte någon uppfattning om att det sker någon biologisk omvandling av maten i kroppen. När författaren frågade ifall maten ändrade form i magen svarade majoriteten av barnen att maten mosades och blandades i magen, temperaturen ökade och att färgen ändrades och att det kommer ut som avföring. Förskolebarnen som är fem till sex år förstod inte att maten omvandlades i kroppen men de förstod att maten hamnar i magen och att den har en stor betydelse för vår hälsa och tillväxt. Piagets stadier, det preoperationella utvecklingsstadiet och det konkreta operationernas stadium,(tamm 1996), passar in på barnens stadier i denna undersökning. Syfte Syftet med detta arbete är att ta reda på barns tankar och uppfattningar om vad som händer med maten vi äter och vilka organ inuti kroppen som bearbetar maten, samt dess placering och funktion. Frågeställningar Vad har barn för tankar om vad som händer med maten vi äter? Vilka organ bearbetar maten enligt barnen? Vad har barn för uppfattning om organens funktion och placering i kroppen? Metod Urval Min undersökning är baserad på intervjuer av elva elever, både pojkar och flickor i åldern sex och sju som går i årskurs ett. Jag valde årskurs ett eftersom jag ansåg att de inte visste så mycket om kroppens inre och matsmältningsprocessen och ville därför höra vad de har för uppfattningar innan de blir undervisade inom ämnet. Intervjuerna valdes att utföras på en grundskola där både elever och lärare känner till mig. Jag kontaktade skolan två veckor innan intervjuerna utfördes så att jag hann göra ordning välgenomtänkta intervjufrågor. När jag fick ett godkännande från skolan skickade jag ett samtycke-brev (se bilaga 1) som läraren fick skriva ut och lämna till alla elever i klassen. Ett samtycke-brev menas att man ska förklara vad undersökningen kommer att handla om, varför man vill intervjua och vad som kommer att hända med informationen av intervjuerna efteråt. Det räcker alltså inte att muntligt förklara för eleverna vad undersökningen kommer att handla om strax innan intervjuerna ska genomföras. Respondenterna ska få skriftlig information i god tid innan intervjuerna genomförs så att de kan få tid till att fundera på om de 3

10 vill intervjuas eller inte (Bell, 2007). Eleverna var i detta fall inte myndiga då eleverna fick ta med samtycke-brevet hem så att deras föräldrar kunde ge ett godkännande till att deras barn blev intervjuat. Jag fick 16 samtycke-brev tillbaka utav 21 elever. Jag hade tid till att intervjua eleverna i två timmar vilket gjorde att jag hann med elva stycken intervjuer då de tog minuter vardera. Det var fyra elever jag inte hann med vilket inte gjorde så mycket eftersom elevernas tankar under intervjuerna var snarlika. En elev ville inte bli intervjuad alls. Resten av bortfallen var de elever som inte lämnat in samtycke-brevet eller som inte fått föräldrarnas godkännande. Datainsamlingsmetoder Jag bestämde mig för att använda mig utav intervjuer som undersökningsmetod i mitt arbete. Intervjuer ger intressanta svar om elevernas uppfattningar och förkunskaper (Johansson & Svedner, 2010). Intervjuer är en bra metod då man kan komma med följdfrågor om respondenten har det svårt med någon fråga, svaren kan också fördjupas och utvecklas (Bell, 2007). Det finns olika sorters intervjumetoder, strukturerade och ostrukturerade intervjuer. Jag valde att använda mig utav kvalitativa intervjuer som är en strukturerad intervjumetod. I en kvalitativ (strukturerad) intervju är frågorna i intervjun bestämda i förväg men de kan variera mellan intervjuerna då det kan behövas olika följdfrågor som måste anpassas efter personen som intervjuas. Jag valde kvalitativa intervjuer eftersom svaren blir så kompletta som möjligt (Johansson och Svédner, 2001). Denna intervjumetod är en fördel att använda eftersom den inte är så tidskrävande och man kan därför hinna med att intervjua ett större antal personer. Genom att intervjua flera antal personer kan man enkelt strukturera intervjuerna genom att jämföra de olika svaren till de bestämda intervjufrågorna. Man kan då se likheter och olikheter på svaren som man sedan kan kategorisera och få ut ett resultat. Detta gör att en annan person lätt kan genomföra samma intervju vilket är till fördel om man ska jämföra resultat från olika tidsepoker. Metoden är dock inte flexibel eftersom frågorna är bestämda vilket kan leda till att intervjuaren missar viss information (Jacobsen, 1993). Jag valde att använda mig av intervjuer för att eleverna går i klass ett och jag ansåg att det var den bästa metoden då de är vana vid att bli intervjuade sedan tidigare. Jag visste inte hur bra läsförmåga eleverna hade vilket gjorde att jag uteslöt enkäter ifall att de inte skulle kunna läsa texten. Vid varje intervju frågade jag eleverna om jag fick spela in intervjun via min mobil vilket alla sade ja till. Jag förklarade för eleverna att jag skulle spela in så att jag inte behövde anteckna så mycket under tiden och att jag skulle ta bort inspelningen efter att jag har lyssnat på den. Jag förklarade även att ingen annan skulle få tillgång till inspelningarna. Under intervjuerna antecknade jag inte mycket utan skrev ner vissa stödord som jag ansåg var viktiga till mina frågeställningar i arbetet. Varje elev fick en skiss på en människa (se bilaga 2) och färgkritor som de skulle använda för att fylla i hur de tror matens väg genom kroppen ser ut och vilka organ som de tror arbetar med maten samt organens placering (bilaga 4). Detta för att förstärka intervjufrågornas svar då man får se elevernas tankar ned-ritade. Jacobsen (1993) hävdar att man kan skapa en magisk inverkan på respondenten genom att ha med sig olika föremål och rekvisita som passar bra till intervjun. Den intervjuade personen drar då sin uppmärksamhet till föremålet som kan sysselsätta tankarna vilket kan ge ännu mer 4

11 detaljerade svar under intervjun. Alla elever använde sig av teckningen och förklarade hur de tänkte under tiden de ritade. Jag använde mig av samma intervjufrågor (se bilaga 3) vid varje intervju. Beroende på elevernas svar hade jag förberett vissa följdfrågor som till exempel när eleverna svarar att maten hamnar i magen/magsäcken hade jag följdfrågor som vad gör magsäcken med maten?, var tar maten vägen efter den har varit i magsäcken?. Jag hade många följdfrågor på lager för att kunna leda eleven till så många, detaljerade svar som möjligt. Under tiden eleverna ritade på sin gubbe ställde jag även frågor om vad han/hon ritade, många elever tyckte om att berätta om sina tankar om kroppen när de ritade på gubben. Genom att ha många följdfrågor på lager kan man fokusera mer på respondentens svar. Är man dåligt föreredd inför intervjuerna kan det bli problem för den som intervjuar att lyssna eftersom man istället tänker på hur man ska formulera nästa fråga (Johansson & Svédner, 2001). Procedur När jag bestämt mig för att använda intervjuer i min undersökning så kontaktade jag läraren till eleverna via mail. Där förklarade jag vad min undersökning skulle handla om och frågade om jag kunde komma dit en dag och intervjua några utav hennes elever i årskurs ett. Därefter skickade jag samtycke-brevet (se bilaga 1) till läraren som hon sedan skrev ut och lämnade till eleverna. Jag fick besked av läraren att jag kunde komma dit veckan därpå under morgonpasset. När jag kom till klassen fick jag tillbaka 16 samtycke-brev varav ett av breven inte var godkänt eftersom eleven själv inte ville bli intervjuad. Jag hade två timmar på mig och räknade inte med att jag skulle hinna med att intervjua alla 16 elever. Innan jag började med intervjuerna presenterade jag mig inför klassen och förklarade varför jag skulle göra intervjuer utifall att de hade glömt bort att jag skulle komma samt för att redan då väcka deras tankar om kroppen.. Intervjuerna genomfördes i ett mindre grupprum intill klassrummet där jag kunde stänga dörren för att inte bli störda av klassen. För att slumpa vilka elever jag skulle hinna med att intervjua lade jag de godkända samtycke-breven i en hög där jag drog ett brev och ropade upp namnet på personen som jag skulle intervjua. Skissen av människan (se bilaga 2) och kritor i olika färger hade jag lagt i grupprummet innan intervjuerna började. Innan jag började genomförandet av intervjuerna gav jag eleverna skissen på människan (se bilaga 2) som de kunde titta på samtidigt som de intervjuades, på så vis kunde de skapa tankar om kroppens inre under tiden. Ifall eleverna skulle få det svårt att svara på frågorna i början av intervjuerna uppmanade jag dem i god tid att rita på gubben om var de trodde att maten hamnade när man ätit. På så vis kunde jag få igång deras tänkande ännu mer. Jag märkte att människoskissen underlättade för många elever när de skulle berätta om matens väg genom kroppen och om de olika organen. Däremot försökte jag först och främst att hålla mig till intervjufrågorna. Därefter fick de rita på människoskissen som kan tänkas vara en sorts sammanfattning av intervjufrågorna där allt ritas ned samtidigt som eleverna berättar vad han/hon ritar. En del elever berättade om sina tidigare erfarenheter om kroppen, en person berättade att han/hon hade blödarsjukan och målade då även ut blodet i kroppen, någon hade en förälder som jobbade som läkare och en annan elev berättade att han/hon brukade kolla i böcker om kroppen och ville då rita ut flera organ. Jag gav eleverna tid till att svara på frågorna och ibland tog jag med några extra frågor som, 5

12 varför måste vi äta?, vad händer om vi inte äter?, hur känner du dig om du inte ätit på flera timmar?. Under intervjun var jag lugn och pratade med eleverna på ett lugnt sätt så att situationen skulle kännas trygg och inte som ett förhör. Jag försökte att ha lagom mycket med ögonkontakt med eleverna eftersom det kan kännas obehagligt för många att ha en långvarig ögonkontakt vilket kan hämma deras svar under intervjun (Jacobsen, 1993). Jag avslutade intervjuerna med att säga att eleverna var duktiga och att de kunde mycket om kroppens inre, även att de hade målat fint vilket ledde till en del småprat då eleverna hade fler saker att berätta som de kunde om kroppen. Jag sade även att jag ville behålla deras ifyllda människoskisser om jag fick det för dem. Det är viktigt att man efter intervjun är positiv så att respondenten också känner sig nöjd så att han/hon inte blir avskräckt från fler intervjuer i framtiden (Jacobsen, 1993) Databearbetning När intervjuerna var genomförda började jag att bearbeta och sammanställa dem. Genom att bearbeta materialet av intervjuerna kunde jag få fram en sammanhängande struktur. Jag valde då ut delar som jag ville titta närmare på, förstärka och klargöra för att sedan kunna kategorisera dem. Dock är det stora bitar på inspelade intervjuer som måste tas bort helt eftersom mycket inte hör till undersökningens frågeställningar (Jacobsen, 1993). Det första jag gjorde var att titta på de anteckningar jag skrev ner under intervjuerna, sedan lyssnade jag på de inspelade intervjuerna utan att anteckna för att höra vad jag skulle fokusera på att skriva ned vid nästa tillfälle då jag skulle avlyssna dem. Jag tittade även igenom det material som eleverna målat på för att se likheter och olikheter mellan de olika bilderna. När jag lyssnade igenom intervjuerna andra gången så transkriberade jag dem. Jag skrev först ner intervjuerna i ett anteckningsblock ordagrant, därefter vidare på datorn för att få ännu mer ordning på dem. När jag hade transkriberat intervjuerna kunde jag leta efter en struktur där jag såg likheter och olikheter som jag sedan kunde kategorisera för att lättare kunna få fram ett resultat. Jag såg vissa likheter i teckningarna som eleverna hade skissat, jag lade de teckningar som liknade varandra i en grupp och till sist blev det fyra olika grupper. En av grupperna hade mindre uppfattning om hur kroppen ser ut inuti medan en annan hade ritat ut de rätta organen. Jag upplevde att intervjuerna blev lyckade då eleverna verkade intresserade av ämnet samt att de verkade tycka att intervjun var rolig. Det var endast en elev som inte svarade så utförligt på frågorna men visade istället sina tankar om kroppen genom att rita på skissen av människan. Resultat Jag har intervjuat elva elever och kommer av anonymitetsskäl inte att använda mig utav deras namn i redovisningen. Jag namnger eleverna med siffrorna 1 till 11 eftersom det är antalet intervjuade elever. Deras bilder av människokroppen är också numrerade från (1-11 ) och finns som bilagor. 6

13 Jag har sammanställt elevernas svar utifrån mina intervjufrågor och har även citerat barnens tankar som jag anser är viktigt för resultatet. Intervjufrågorna är snarlika mina frågeställningar genom rapporten vilket gör det enklare att få fram ett slutgiltigt resultat. Jag frågade först eleverna vad deras uppfattning är om var maten tar vägen när vi har ätit. Sex av eleverna svarade att maten hamnade i magen medan fem svarade magsäcken. Eleverna har alltså en uppfattning om var maten hamnar och några kan även organets namn. Maten hamnar i magen det kan jag känna för att det rör sig där när jag precis ätit (elev 4) Den hamnar i magsäcken sen ut i toan (elev 11) Maten åker in i matstrupen sen ner i magsäcken, sen finns det tarmar som den åker runt i innan toan (elev 10) De flesta elever har en uppfattning om var någonstans i kroppen magsäcken är placerad. När de fick rita på skissen av gubben (se bilagor1-11) ritade de flesta ut magsäcken mitt på människobildens mage och att formen är rund eller oval. Elev 11 svarade att maten hamnade i toan efter att den varit i magen, även elev 5, 8 och 9 svarade på liknande sätt vilket man kan se på deras skisser då de har ritat att de finns ett eller två rör från magsäcken och ut från kroppen. Elev 10 var den enda eleven som nämnde matstrupen, eleven vet även att maten hamnar i tarmarna efter magsäcken. Även elev 1 nämnde att maten åker omkring i tarmarna innan den ska ut i toan. På frågan om vad som händer med maten inuti vår kropp svarade sex av elva elever att maten åker runt i kroppen eller åker ut som avföring. När jag gav dem flera följdfrågor såsom händer det något med maten i magsäcken?, tror du maten ändrar form eller utseende? så fick jag svaren att maten mosas i magsäcken. Fem av elva elever svarade att maten mosades i magsäcken direkt när jag ställde frågan. Jag vet inte vad som händer jag tror maten åker runt i kroppen bara (elev 2) Maten åker ut som bajs (elev 7) Maten delas och smälter i magsäcken (elev 10) Den blir går väl sönder i magen eller nåt... ser inte likadant ut när det kommer ut sen (elev 1) Eleverna har en uppfattning om att maten ändrar form i magsäcken. De nämner dock inte att maten även bearbetas i tarmarna utan att det bara är någon slags transportväg för att maten sedan ska komma ut från vår kropp. Efteråt frågade jag om eleverna hade någon uppfattning om vilka organ/delar i kroppen det finns som bearbetar maten. På så vis kan de komma på att det är fler organ än magsäcken som hjälper till vid matsmältningen. Elev nummer 10 är en av eleverna som kunde mycket om kroppen och svarade att maten sväljs ner genom matstrupen och hamnar i magsäcken där maten mosas. Eleven berättade även att det finns en tjocktarm och en tunntarm. Elev nummer 10 nämnde även att det finns en urinblåsa där urinen hamnar. Dessa organ ritades även ut på skissen av människan (se bilaga människokropp 10). Jag tror att maten hamnar i tarmarna efter magsäcken och jag tror... inte säker att det finns en tjockare tarm och en tunnare. Det finns en blåsa med där kisset hamnar, tror jag i alla fall det finns när jag har kollat i böcker om kroppen (elev 10). 7

14 Även elev nummer 1 hade bra uppfattningar om kroppens inre organ vad matsmältningen. Kort sagt sade eleven att det finns tarmar som maten fortsätter att mosas i efter att den varit i magsäcken samt att urinen hamnar i en blåsa och detta har han även ritat ut på sin människobild (se bilaga människokropp 1) Det var endast elev 1, 4, 6 och 11 som sade att det existerar tarmar i människokroppen som de även ritade ut på sina bilder (bilaga 4). Resten av eleverna pratade om rör där maten transporterades ut vilket syns på deras bilder (se bilaga 4). På frågan om vad de olika organen har för funktion i vår kropp blev svaren snarlika som innan. Alla elva elever svarade att magsäcken tar hand om maten, mosar den och att den transporteras vidare i tarmarna sedan ut i toaletten som avföring. Det jag märkte var att eleverna under intervjun utvecklat sina uppfattningar om organen eftersom de flesta då nämnde att tarmarna hjälper till vid matsmältningen, vilket de inte sade innan. De kunde även organens namn. Magsäcken mosar maten så att den kan komma till tarmen för att få plats sen får man gå på toa (elev 11) På den sista frågan om var någonstans i kroppen dessa organ befinner sig fick eleverna rita ut sina uppfattningar på skissen av människokroppen. Jag har grupperat teckningarna i fyra grupper där jag lagt dem som liknar varandra i samma grupp. Jag har strukturerat in de eleverna som jag anser har minst uppfattning om de inre organen i en grupp vilket är eleverna nummer 2, 8, 9 och 11. Dessa elever har ritat ett eller två rör som går från munnen ner till magsäcken sedan ett eller två rör från magsäcken och ner. De har ingen uppfattning om att tarmarna slingrar sig i nedre delen av magen men de vet att maten förflyttas från munnen till magsäcken där den bearbetas och sedan transporteras ut från vår kropp. Nästa grupp är eleverna med nummer 4, 6 och 7 som har ritat något mer utvecklande. Eleverna har ritat ett rör/streck från munnen till magsäcken sedan har de ritat något mer slingrande streck som ska föreställa tarmarna. Elev 6 har en felaktig placering av tarmen men berättade att den är krokig, han ritade två sorters tarmar eftersom avföringen kommer ut på två ställen. Elev 4 och 7 har ritat en rund/oval del nedanför magsäcken som skall föreställa urinblåsan. Den tredje gruppen är eleverna nummer 3 och 5 där eleverna genom sina egna erfarenheter om kroppen ville rita ut flera organ. Elev 3 berättade att hans pappa arbetade som läkare och att han lärt sig mycket om kroppen genom honom. Han ritade då ut lungor, hjärta samt blodådror på skissen. Själva organen som är med i matsmältningsprocessen är lik den tidigare gruppen. Elev 5 berättade att han hade blödarsjukan och att han oftast blödde på armarna vilket resulterade i att han ritade ut blodådror på skissens armar. Han ritade även ut hjärtat. Matsmältningsorganens placering är lik den första gruppen där eleven inte har någon större uppfattning. Den sista gruppen består av två elever med nummer 1 och 10 vilket är de elever som har störst uppfattning om kroppens inre. Elev nummer 1 har ritat ett streck som föreställer matstrupen som leder ner till matsäcken. Därefter ritade han en tarm som slingrar sig neråt samt en urinblåsa, eleven kunde dessutom namnen på alla organ förutom matstrupen. Även elev nummer 10 har ritat ut alla dessa organ och kunnat namnge allihop. Dessutom sade eleven att det finns en tunn och en tjocktarm vilket inga av de andra eleverna nämnde. 8

15 Tabell 1. Elevernas uppfattningar om kroppens inre organ vid matsmältningsprocessen. Grupp (antal elever i gruppen) Matstrupe Magsäck Maten sönderdelas Tarmar Urinblåsa Andra organ Grupp 1 (4) 4 2 Grupp 2 (3) Grupp 3 (2) Grupp 4 (2) Tabell 1 visar de olika grupperna som teckningarna eleverna skissade delades in i och antalet elever som befinner sig i den gruppen. Här kan vi se vad de elva eleverna kan om de olika organen. Antalet elever i varje grupp som har fått med ett svar om dessa organ är utskrivet i tabellen. Vi kan se att grupp ett har minst uppfattning om kroppens inre vid matsmältningen då de inte har nämnt att det finns tarmar eller urinblåsa. Det är endast två elever i grupp ett som har en uppfattning om att maten sönderdelas i magsäcken. Grupp två är mer utvecklande på de olika organen och två elever nämnde även urinblåsan. Grupp tre är den grupp som ville tala om sina egna erfarenheter då de talade om andra organ i vår kropp. Till sist har vi grupp fyra där båda eleverna har stora kunskaper om organen som är med i matsmältningsprocessen. Det var endast elev 10 som nämnde matstrupen. Sammanfattningsvis så har jag kommit fram till fyra grupper varav den största gruppen består av fyra elever som inte har så stor uppfattning om matsmältningen och de inre organen. Resterande elever verkar ha en större uppfattning av kroppens inre på grund av deras tidigare erfarenheter. Diskussion Syftet med min undersökning var att ta reda på barns tankar och uppfattningar om vad som händer med maten vi äter och vilka organ inuti kroppen som bearbetar maten, samt dess placering och funktion. För att ta reda på detta valde jag att intervjua elva elever i årskurs ett. Enligt Skolverket (2011) ska elever i årskurs ett till tre skall få kunskap om matens betydelse och hur människans kropp fungerar. Eleverna ska då lära sig olika kroppsdelar, organ samt hur dessa fungerar i vår kropp. Jag anser att barn borde få undervisning om människokroppens olika delar, organ och funktioner i tidigare ålder då många elever är intresserade och nyfikna av detta ämne eftersom de vill veta hur deras egen kropp fungerar. Under min verksamhetsförlagda utbildning har det vid flera tillfällen kommit fram elever som har haft ont någonstans och varit oroliga för att det har varit något allvarligt. En elev hade ont i bröstet när hon andades och trodde att hennes hjärta skulle sluta slå vilket gjorde att hon blev mycket orolig. Jag fick då ta ett samtal med eleven och förklara att det kan kännas så om man till exempel är stressad eller orolig över något vilket gjorde henne lugnare. Skolverket (2011) hävdar att ämnet biologi ska syfta till att eleverna ska vilja veta mer om sig själva och sin egna kropp. Eleverna är redan på förskolan mycket nyfikna om vad som händer i kroppen vilket 9

16 pedagoger, föräldrar och andra människor runtom bör samtala med barnen om direkt när frågorna dyker upp. Precis som Doverborg och Pramling (2012) anser jag att det är viktigt att hela tiden samtala med barn då de lär sig att tala och reflektera över sina egna tankar. Under intervjuerna med eleverna märktes det att flera av dem blev förvånade över sig själva om hur mycket de faktiskt kunde om kroppen. Under tiden som eleverna fick frågor så började dem att reflektera över sina egna tankar och kunde då utveckla sina kunskaper under intervjun. Det var som att flera av eleverna fick en AHA-upplevelse. Dimenäs och Sträng Haraldsson (1996) hävdar att när barn jämför sina tankar med andra så börjar barnet att reflektera över sina egna vilket är en förutsättning för utvecklandet. Min uppfattning om barns kunskaper om kroppen efter att ha intervjuat ett antal barn, är att de har många tankar och funderingar om människokroppens inre funktioner. De är mycket nyfikna och intresserade av att lära sig om hur kroppen fungerar. Efter att ha intervjuat elva elever i årskurs ett insåg jag att deras uppfattning om kroppen är mycket varierande beroende på deras tidigare kunskaper och erfarenheter. Alla elever i undersökningen hade bra koll på var någonstans maten vi äter tar vägen i vår kropp då alla svarade magen eller magsäcken. Flera elever visste detta eftersom man kunde höra hur det låter i magen när man är hungrig eller efter att man har ätit då magen blir större. Andra sade även att man kan få ont i mitten av magen om man har ätit alldeles för mycket. Flera visste att maten transporteras ner i magsäcken via matstrupen men de kallade då matstrupen för ett rör. Endast en elev kunde organets namn. Efter flera ledande följdfrågor kunde de flesta även komma på att magsäcken smälter och sönderdelar maten. Det var några få elever som hade den kunskapen direkt utan att få följdfrågor och några hade inte en aning om vad magsäcken gjorde med maten innan följdfrågorna. Att maten sedan åker vidare i tarmarna var det inte många elever som kunde. Dels kunde dem inte organets namn och inte heller att det fanns två tarmar samt att de slingrar sig i nedre delen av magen. Elev nummer 10 var den enda elev som hade en uppfattning om att det finns både en tunn och tjocktarm. Fyra elever nämnde urinblåsan vilket jag faktiskt blev positivt överraskad av då jag faktiskt inte trodde att de hade någon koll på det organet. Grupp ett består av de fyra av eleverna som har uppfattningen om att maten som de äter sväljs ner och transporteras genom ett rör (matstrupen) och som sedan hamnar i magsäcken. Därefter transporteras maten ut från kroppen genom ännu ett rör (tarmen). Tamm (1996) talar om det preoperationella utvecklingsstadiet som är Jean Piagets upptäckt där barnen i ålder fem till sju år har en uppfattning om att maten vi äter hamnar i magsäcken och sedan transporteras ut som avföring. De flesta eleverna som jag intervjuade hade denna uppfattningen och deras ålder ligger mellan sex och sju år. Jag märkte att några av dessa elever var lite blygare och tystare än andra vilket gjorde att dem inte fick fram svar på intervjufrågorna lika effektivt som andra elever. Jag tror att dessa elever hade fört med sig ännu mer utvecklande svar om jag hade haft längre tid att intervjua dem då de hade fått mer betänketid. Grupp två som består av tre elever är på väg in i det konkreta operationernas stadieteori som Tamm (1996) talar om som sträcker sig från åldern sju till elva. Eleverna har en uppfattning om att maten går från matstrupen till magsäcken där maten sönderdelas för att sedan transporteras vidare i tarmen. Jag märkte att dessa elever var på god väg att utveckla sin uppfattning om kroppens inre. Jag anser dock att Jean Piagets utvecklingsstadier som Tamm (1996) skriver om inte stämmer in helt på elevernas utveckling av kroppsuppfattningen. Noriko (2000) grundade sin undersökning på liknande frågor som i denna undersökning. Han kom fram till att eleverna når dessa stadier med hjälp av flera ledande frågor vilket jag också upplevde under mina intervjuer. Jag anser att man kan få fram ännu mer utvecklande svar om man har flera ledande frågor som leder in barnen i en ny utvecklande tankevärld. Det var en elev under intervjun som till en början inte fick fram något svar på mina intervjufrågor och endast svarade Jag vet inte, Jag kan inget om kroppen. Då ställde jag ledande följdfrågor som gjorde det enklare för eleven att svara som till exempel Ser maten likadan ut när den kommer ut som 10

17 när vi ätit den?, kan maten ändra färg och form i kroppen?, Var i kroppen ändras formen på maten?. Detta gjorde att eleven tillslut fick fram svaret att maten mosas och blandas i magsäcken. Något som jag anser vara den största faktorn till elevernas uppfattning om kroppens inre i årskurs ett är deras tidigare erfarenheter. Jag håller med Helldén et al. (2010) att de naturvetenskapliga kunskaperna byggs upp med hjälp av de erfarenheter som barnen har varit med om i sin vardag. Elev nummer 3 från grupp fyra som jag intervjuade har en förälder som arbetar som läkare vilket gör att denna elev har större uppfattningar om hur matsmältningen går till och hur organens funktion och placering är i vår kropp. Eleven berättade att han har flera böcker om kroppen hemma och att hans pappa brukar förklara för honom hur saker och ting i kroppen fungerar. Elevens intresse för biologi tycks ha kommit ifrån hans pappa vilket kan ha med att göra att han ofta blir inkluderad i samtal inom biologin i hemmet. Intresset anser jag spelar stor roll för barnens kunskapsutveckling. Jag märkte att elev nummer 10 från samma grupp hade stora kunskaper om matsmältningen och de inkluderade organen. Han berättade att han brukar läsa böcker om hur kroppen fungerar och att han även brukar titta på sjukhus-program som går på tv. Det märks att denna elev har ett stort intresse för hur människokroppen fungerar vilket visades på hans svar till intervjufrågorna. Elev nummer 5 i grupp tre har erfarenheter av kroppens inre funktioner på grund av att denna person har blödarsjukan. Tamm (1996) menar att barns uppfattningar om kroppen beror till stor del på deras egna erfarenheter vilket visade sig när undersökningen av Geller 1962 (refererad till i Tamm, 1996) utfördes då barnen ritade ut de organen som var sjuka när ett barn drabbats av någon skada eller sjukdom. Detta kunde jag under min intervju av elev 5 bekräfta att stämma då eleven istället började prata om blodet och vad som hände när han skadade sig. Han ville hellre rita ut blodådror på skissen av människan när han uppmanades att rita ut de organ som är med i matsmältningsprocessen. Denna undersökning har inte bara gett mig svar på mina frågor om vad barn i åk ett har för uppfattning om kroppen. Jag har även lärt mig att det är viktigt att samtala och lyssna på vad eleverna har att säga. Att diskutera med barn är en viktig punkt för pedagogen för att kunna sätta sig in i barnets tankevärld (Doverborg & Pramling Samulesson, 2012). Däremot hade tillförlitligheten ökat i denna undersökning ifall jag hade intervjuat fler barn från olika skolor i åk ett men jag tycker ändå att jag fick en bra syn på vad de kan om kroppen. Jag anser att det är mycket positivt för både elever och pedagoger att samtala med sina elever inför ett nytt ämne som de ska undervisas i. Då kan pedagogen få en syn på vilken nivå klassen ligger på inför det nya ämnet. Barn är mycket smartare än vad man kan tro och deras tankar och idéer är väldigt intressanta och viktiga att ta till vara på. Jag märkte själv hur vissa elever utvecklades bara under denna intervju. Jag är mycket imponerad av vilka kunskaper barnen redan har i sex - och sjuårsåldern. 11

18 Referenser Bell, J. (2007) Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlittaretur Dimenäs, J. & Haraldsson Sträng, M. (1996) Undervisning i naturvetenskap Lund: Studentlitteratur Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, I. (2012) Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber AB Evenshaug, O. & Hallen, D. (2001) Barn och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur Helldén, G., Jonsson, G., Karlefors, I. & Vikström, A. (2010) Vägar till naturvetenskapens världämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber AB Jacobsen Krag, J. (1993) Intervju, konsten att lyssna och fråga. Lund: Studentlitteratur. Johansson, B. & Svédner Olov, P. (2010) Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget AB Noriko, T. (2000) What are food and air like inside our bodies? : Children s thinking about digestion and respiration. International Journal of Behavioral Development. Jun2000, Vol. 24 Issue 2, p p. Doi: / Sjöberg, S. (2000) Naturvetenskap som allmänbildning- en kritiskt ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur Skolverket. (2011) Läroplan för grundskolan förskoleklassen och fritidshemmet Stockholm: Skolverket Tamm, M. (1996) Hälsa och sjukdom i barnens värld. Stockholm. Liber AB 12

19 Bilaga 1. Samtyckesbrev. Hej, Jag läser till lärare för låg - och mellanstadiet med inriktning naturkunskap. Jag har nu börjat skriva på mitt examensarbete som är det sista på min utbildning. Jag har valt att skriva om Barns tankar om matsmältningen vad de har för uppfattningar om vad som händer inuti vår kropp när vi har ätit. Jag skulle vilja intervjua ert barn och ber er därför om tillåtelse till att få genomföra en intervju. Jag har valt just denna skola eftersom jag för några veckor sedan hade min sista praktik där då elever och personal känner till mig. Jag kommer att intervjua enskilt med barnen och jag kommer inte använda mig av några namn i mitt examensarbete. Ja, jag ger tillåtelse till mitt barn intervjuas Nej, jag vill inte att mitt barn intervjuas Barnets namn: Målsmans underskrift: Med vänliga hälsningar, Frida Nilsson

20 Bilaga 2. Skiss som barnen fyllde i med olika organ.

21 Bilaga 3. Intervjufrågor. Var tror du att maten tar vägen när du har ätit? Vad tror du händer med maten inuti vår kropp? Kan de ge några exempel på vilka organ/delar i kroppen som tar hand om maten? Vad gör dessa organ i vår kropp? Var finns dem inuti vår kropp? (rita på skiss)

22 Bilaga 4 Barnens egna teckningar av kroppens matspjälkningssystem

23

24