Vattenmyndigheternas samråd 2018 gällande kraftigt modifierade vatten på grund av vattenkraft

Transkript

1 YTTRANDE Länsstyrelsen Västernorrland Dnr Vattenmyndigheternas samråd 2018 gällande kraftigt modifierade vatten på grund av vattenkraft 1. Inledning Samrådet berör miljökvalitetsnormer i God ekologisk potential (GEP). Samrådet berör inte huruvida fler vattendrag ska klassas som Kraftigt Modifierat Vatten (KMV) eller inte. SVAF finner avsaknaden av KMV i vattenförekomster som så bekymmersam att vi ändå väljer att framföra detta i samrådet. SVAF finner att Vattenmyndigheten (VM), och den vägledande Havsoch vattenmyndigheten (HaV), inte tar ett helhetsgrepp om vattendragen i sitt arbete. VM stegar sig fram i sitt arbete. KMV beträffande småskalig vattenkraft ska till exempel utredas först år 2020 eller 2021, och vad det kommer att innehålla vet ingen. KMV för markavvattning förefaller VM inte ens ha börjat med. Detta är ett helt orimligt arbetssätt. Givetvis behöver VM ta ett helhetsgrepp och göra klart allt på en gång. Att som VM hittills gjort endast KMV-utpeka på grund av storskalig vattenkraft leder till orimliga förhållanden. Förhållandet att VM aldrig blir klar med sitt arbete och ger realistiska förutsättningar för verksamhetsutövare gör att i princip hela det praktiska vattenförvaltningsarbetet i fält går i stå. VM:s förslag "Miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vattenförekomster - vattenkraft" är ännu ett vittnesbörd om att den svenska vattenförvaltningen från 2011/12 utvecklats i helt fel riktning. Kopplingen till EU-rättens vattendirektiv (RDV) och dess tillämpningsdokument (CIS) har blivit allt svagare, i stället har man utvecklat egna föreskrifter, vägledningar och tillämpningar, som får konsekvensen att genom miljökvalitetsnormen God ekologisk status (GES) blir mycket småskalig vattenkraft utriven. De politiska signalerna är tydliga; småskalig vattenkraft ska värnas och utvecklas, inte avvecklas. VM har att följa de politiska signalerna. Två månader efter ännu en politisk uppgörelse och en proposition som slår vakt om vattenkraften (vilket förstärktes ytterligare i det utskottsbetänkande som sju av åtta partier röstade ja till 13 juni) skickar VM ut en remiss som inte beaktar de politiska signalerna. Det verkar inte finnas den insikt, som behövs hos VM, om att politiken lagt om kursen (i det närmaste) 180 i förhållande till hur vattenförvaltningen agerat de senaste åren. Svensk Vattenkraftförening Kvarnvägen 2 Telefon: info@svenskvattenkraft.se VESSIGEBRO 1 (1)

2 Resultatet har blivit ett förslag som utgår från fullständigt felaktiga eller irrelevanta utgångspunkter och därför hamnar helt fel i stort. Då hjälper det föga att enskildheter är rimliga. Ett första grundläggande misstag är att VM klassificerat så ytterst få vattenförekomster som (KMV). Förslaget handlar om de 658 vattenförekomster som VM klassificerat som KMV så här långt. Men samtidigt argumenterar det för varför inte fler vattenförekomster har blivit KMV och varför bara ett litet antal (89/91, olika uppgifter på s 32-33) kan bli KMV framöver. Regeringsuppdraget att öka antalet KMV skjuter man framför sig. Propositionens skrivning (som också blev riksdagens beslut) att EU-rättens möjligheter till KMV-klassning ska utnyttjas fullt ut låtsas man inte om. I propositionen står: Regeringen avser att ålägga de berörda myndigheterna att fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som konstgjorda eller kraftigt modifierade och i fråga om undantag från den generella kravnivån. (s 156)."Fullt ut" kan bara förstås som att samtliga vattenförekomster med vattenkraft (2100 kraftverk och 1400 regleringsdammar) ska KMV-klassas. Det innebär att andelen KMV-klassade vattenförekomster stiger från 3 till 15 %. Jämfört med andra EU-länder är detta fortfarande en låg andel, flera medlemsstater ligger över 50 %. Förslagets andra grundläggande misstag är att det kraftigt bryter mot den ram för produktionsminskningar som riksdagen ställt upp. För de 658 KMV-vattenförekomsterna föreslås åtgärder som enligt Åtgärdsförslag med regler- och produktionspåverkan leder till produktionsminskningar på 1,8 TWh, redan det 20 % mer än den politiska ramen på 1,5 TWh. Trots att rapporten ska handla om KMV-klassade vattenförekomster ägnas ändå de två sista avsnitten åt alla de ca 1900 kraftverk som ännu inte KMV-klassats. Där verkar ingå samtliga småskaliga kraftverk och några storskaliga (detta redovisas inte) och genom beräkningar (som inte redovisas, metodbilagan innehåller bara självklarheter men inte hur man konkret räknat) kommer man fram till en produktionsförlust på 3,5 TWh. Detta avslöjar den dolda avsikten att (i stort sett) all småskalig vattenkraft ska rivas ut. Det innebär också att vattenmyndigheterna sätter sig över den ram för produktionsförluster på 1,5 TWh som varit aktuell sedan sommaren 2014 och som slutgiltigt lagts fast genom riksdagsbeslutet 13 juni. 1,8 + 3,5 = 5,3 TWh. Lägger man till de 1,5 i Natura 2000-områden, som man flaggar för, kommer man upp i 6,8 TWh eller mer än fyra gånger den politiskt beslutade ramen. Detta visar vattenmyndigheternas oförmåga att göra en avvägning mellan natur- och energivärden, för att inte tala om alla de aspekter som inte ens nämns i rapporten. Det tredje grundläggande misstaget är nämligen att det nu aktuella förslaget enbart behandlar vattenmiljö och vattenkraft, en allvarlig och svårbegriplig inskränkning. Många intressen är kopplade till vatten; RDV artikel 4.3 och Vattenförvaltningsförordningen (VFF) 4 kap 3 räknar upp ett tiotal (men missar klimatet). KMV-klassning är RDV:s främsta mekanism för att göra avvägningar mellan alla dessa intressen. Tänker sig VM att två felgrepp ska upphäva varandra, att med extremt få KMV-klassningar kan de flesta intressen negligeras? 2

3 Ett fjärde grundläggande felgrepp i rapporten är att den enbart anlägger ett nationellt perspektiv och helt negligerar att varje vattenförekomst med vattenkraft ska bedömas i det lokala perspektivet. I förslaget får begreppet "verksamhet" genomgående beteckna den nationella elförsörjningen. Men det finns i EU-rätten inget som begränsar KMV-kriterierna till den nationella nivån. Tvärtom står det i CIS-dokument nr 4 s 40 att "Effects can be determined at the level of a water body, a group of water bodies, a region, a RBD or at national scale... The starting point will usually be the assessment of local effects." Varje kraftverk ska alltså bedömas för sig och utifrån de lokala förutsättningarna och konsekvenserna. Rapportens konsekvens blir att förutsättningar skapas för att riva ut småskalig vattenkraft. Ett femte misstag i rapporten är att den vilar tungt på Havs- och vattenmyndighetens (HaV) olika föreskrifter, vägledningar och rapporter. Till dessa har VM lagt egna tolkningar och tillämpningar av EU-rätten, som över åren har fått en allt svagare koppling till denna. Konsekvensen blir även här genom VM:s tolkning av vägledningar m.m. att förutsättningar skapas för att riva ut småskalig vattenkraft. Riksdagsbeslutet innebär att främst HaV men också andra myndigheter ska grundligt revidera sina olika styrdokument. Men egentligen behövs dessa styrdokument inte, det räcker mycket väl med EU-rättens RDV och de många och utförliga CIS-dokumenten. Det sjätte misstaget i förslaget är att det använder rapporten Vattenkraftens reglerbidrag och värde för elsystemet från Energimyndigheten (2016:11), HaV och Svenska kraftnät och utifrån den drar slutsatsen att den småskaliga vattenkraften inte betyder något för den nationella elförsörjningen. Den rapporten har flera grava begränsningar, som alla av en tillfällighet (?) är negativa för den småskaliga vattenkraften. För det första negligerar man att den småskaliga vattenkraften bidrar till att balansera residuallasten och det främst under vinterns höglasttid och i södra Sverige. För det andra tar man ett genomsnitt av de tre tidsavsnitten och döljer på så sätt den småskaliga vattenkraftens bidrag till säsongsregleringen. För det tredje tittar man bara bakåt och inte på den potential som finns framåt och för det fjärde nöjer man sig med dygns-, månads- och säsongsreglering trots att vattenkraftens unika fördel ligger i sekund-, minut- och timregleringen. Den småskaliga vattenkraften bidrar redan till nätstabiliteten genom svängmassa, och har en reglerförmåga, eftersom kraftverken i de flesta fall byggdes för ett eget nät. Reglerförmågan har inte behövts de senaste 50 åren men nu börjar den bli allt viktigare genom all intermittent vindoch solkraft som fasas in på nätet. Trots de ofta begränsade magasinsvolymerna kan den småskaliga vattenkraften bidra till frekvenshållningen i de kortaste och viktigaste tidsperspektiven. Sedan bidrar den småskaliga vattenkraften till säsongsregleringen genom att det mesta av produktionen sker under vinterns höglasttid och i södra Sverige. Dessutom kan i krislägen många av kraftverken köras i ö-drift, dvs förse vitala samhällsfunktioner i närheten med el när de stora näten är utslagna. Frågan är varför VM överhuvudtaget ställer samman en rapport som har så marginellt stöd i EUrätten och som så flagrant bryter mot den politiska avsikt som kommer till uttryck i riksdagsbeslutet 13 juni? Det är inte bara SVAF som ställer sig den frågan, vi har hört frågan från ett par verksledningar inom området i vid mening. Det finns en rad andra intressen som naturvärdena måste avvägas mot - och som dessutom framhävs i RDV och VFF vilket inte VM beaktar. Lösningen på problemet synes vara att VM helt förändrar sitt synsätt och ser lokala verksamheter som samhällsnyttiga. 3

4 SVAF avstyrker att den remissade rapporten med dess förutsättningar och riktlinjer används som underlag för vattendelegationernas beslut om normsättning och åtgärder i KMV-klassade vattenförekomster. 3. Resultat och förslag på miljökvalitetsnormer Av avvägningar av rimliga åtgärder förstås att den ursprungliga åtgärdsidentifieringen skulle resultera i orimligt stora negativa konsekvenser för elproduktionen och balansregleringen. Ett omtag har gjorts genom att tillämpa mindre strängt kvalitetskrav. Det går att konstatera (tabell 5) att det är för de stora kraftverken, som åtgärdskraven har minskats. För de mindre verken har påverkan på produktion- och reglerförmågan bedömts ha mindre betydelse för samhällets energiförsörjning och GEP-kraven på fiskväg och minimitappning kvarstår i större utsträckning. SVAF konstaterar: 1. Det föreligger inget stöd i vägledningar att dessa åtgärder ska gälla generellt för att uppnå GEP. 2. Åtgärdernas effekt måste relateras till den relativa påverkan på det berörda kraftverkets produktion och reglerförmåga. 3. Det behövs en ordentlig analys av varför minimitappningar ska motsvara MLQ och hur det kravet slår på elproduktionen i det enskilda kraftverket. 4. Per definition kommer förmodligen de schabloniserade åtgärdsvillkoren att hamna på en ännu högre nivå för att uppnå GES. Det är mycket oroande för kraftverk i vattenförekomster, som ligger i naturliga vattenförekomster. Det duger inte att den enda gällande nyanseringen av åtgärdskraven grundas på berörda kraftverks storlek och betydelse för det nationella energisystemet. Åtgärder i Natura 2000-områdena diskuteras i remissen. Potentiella högflödesåtgärder i dessa områden kan ge en elproduktionsförlust på 1500 GWh. HaV:s rapport 2017:15, Sötvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet för hydromorfologisk påverkan i vattendrag. ska vara ett stöd för bedömning av hur god status enligt vattendirektivet förhåller sig till bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Där kan läsas att: Generellt bör inte status för respektive kvalitetsfaktor understiga god status (vattendirektivet) för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus (art- och habitatdirektivet). HaV menar att det finns en nära koppling mellan påverkan på förutsättningarna att följa miljökvalitetsnormerna och uppnå gynnsam bevarandestatus i de allra flesta fall. Hela rapporten går ut på att visa att de hydromorfologiska kvalitetsgränserna avgör om gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet kan uppnås. God status för hymo-faktorerna ska eftersträvas. VM har följt upp riktlinjerna med att i princip ange att ett Natura 2000-område inte kan KMVklassas. Om Natura 2000-frågan hanteras inom vattenförvaltningen kommer inte den normala hanteringen från tillsyns- och prövningsmyndigheter att följas. De ska med stöd av MB 7 kap 28 och 29 säkerställa att verksamheter, som påbörjats före 1 juli 2001, uppfyller Natura bestämmelserna. Om Natura 2000-frågan hanteras inom vattenförvaltningen blir följden att verksamheter, som ligger i vattenförekomster som klassats/ inte klassats som KMV, kommer att prövas mot miljökvalitetsnormer, som ställer strängare krav än om behövliga anpassningsåtgärder prövas inom den process som gäller för andra verksamheter. 4

5 SVAF anser att även vattenförekomster med Natura 2000-områden ska kunna KMV-klassas. Produktionsminskningar för att uppnå åsatt MKN för vattenkraftverk inom Natura områden ska inräknas i den beslutade nationella begränsningen på 1,5 TWh/år. 5. Förslag på ytterligare kraftigt modifierade vatten I samrådet har även ingått att ge förslag på ytterligare kraftigt modifierade vatten och vattenmyndigheterna har identifierat sammanlagt 89 vattenförekomster som kan komma ifråga att förklaras som nya KMV. SVAF noterar att vattenförekomster med småskalig vattenkraft inte är med bland de förslag som framförs. Detta är ett helt orimligt arbetssätt. Ska vattenförvaltningsarbetet någon gång praktiskt i fält gå framåt med någon kvantitet att tala om så måste vattenförekomster med småskalig vattenkraft utpekas som KMV. Det finns inget i vare sig VFF eller RDV som hindrar ett utpekande av KMV vid småskalig vattenkraft. Det enda som synes hindra är VM:s märkliga tolkningar. 6. Vägledande strategier och förslag Den myndighetsrapport (ER 2016:11), som VM stödjer sig på har flera avgörande begränsningar. Som utvecklats på s 3 negligeras den småskaliga vattenkraftens bidrag till residuallasten, den döljer dess bidrag till säsongsregleringen, den negligerar potentialen och den utesluter de tidsavsnitten där den har sin största styrka. Det finns inget i EU-rätten som begränsar samhällsnyttan till enbart kraftverkets reglerbidrag. Tvärtom finns i RDV:s artikel 4.3 en uppräkning av en rad olika områden, samma områden räknas upp i den svenska VFF:s 4 kap 3 : Miljön i stort; sjöfart eller hamnanläggning; kraftproduktion, dricksvattenförsörjning, bevattning eller annan verksamhet för vilken vatten lagras; verksamhet för skydd mot översvämning, markavvattning eller annan vattenreglering; annan verksamhet av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Till detta måste läggas klimateffekten; de mindre kraftverken minskar CO2-utsläppen med motsvarande 7 % av de svenska. Det rör sig också om månghundraåriga landskapsbilder och livsmiljöer som flera miljoner människor bor vid eller i närheten av. När det gäller kraftproduktionen står kraftverken <10 MW för nära 5 TWh eller 7 % av vattenkraften och för 1000 MW eller 7 % av effekten. De producerar på rätt plats under rätt tid, dvs i södra Sverige och under vintersäsongen. Energitillförseln och effekttillgången kan dessutom fördubblas i befintliga kraftverk. De bidrar redan till nätstabiliteten genom svängmassa, och har en reglerförmåga, eftersom kraftverken de flesta fall byggdes för ett eget nät. Reglerförmågan har inte behövts de senaste 50 åren men nu börjar den bli allt viktigare genom all intermittent vind- och solkraft som fasas in på nätet. I krislägen kan många av kraftverken köras i ö-drift, dvs förse vitala samhällsfunktioner i närheten med el när de stora näten är utslagna. Små aggregat, även med asynkrongenerator, kan hjälpa till med att stabilisera nätet om de förses med ett förenklat reglersystem som känner av frekvensen och ökar och minskar effekten efter behov. Reglerbehovet gäller från sekunder över minuter till timmar och längre. Trots de ofta begränsade magasinsvolymerna kan de bidra till frekvenshållningen i de kortaste och viktigaste tidsperspektiven. Den småskaliga vattenkraften blir successivt allt viktigare för omställningen till en hållbar elförsörjning i takt med att allt mer intermittent kraft ansluts till nätet.. Energitillförsel, effekttillgång 5

6 och reglerförmåga har redovisats ovan, särskilt viktigt är detta i södra Sverige och under vintersäsongen. 7. Utgångspunkter och principer för arbetet med kraftigt modifierade vatten 7.0 Inledande synpunkter EU:s vattendirektiv innehåller möjligheter till avvägningar för att förbättringen av vattenmiljön inte ska hota befintliga vattenverksamheter som vattenkraftverk, jord- och skogsbruk, vatten- och reningsverk, skogsindustrier m m. Det avgörande steget, inte minst för den småskaliga vattenkraften, är att vattenförekomsterna klassificeras som KMV. Därigenom sänks kravnivån till god ekologisk potential och inga åtgärder får genomföras som ger "en betydande negativ påverkan på verksamheten". Utan ett utpekande av vattenförekomster som KMV krävs att GES uppnås och detta innebär i praktiken att vattnet skall återställas till ett tänkt urtillstånd, opåverkat av mänsklig verksamhet. Kraven för GES är så högt ställda att de i de flesta fall är omöjliga att uppnå med verksamheterna kvar. Konsekvensen av GES blir att mängder verksamheter, såsom vattenkraftverk och markavvattning, tvingas upphöra. Jord- och skogsbruk påverkas och ägarna av de berörda verksamheterna åläggs orimliga kostnader för utredningar och åtgärder. Kulturmiljöer kommer att ödeläggas och förutsättningarna för det rörliga friluftslivet försämras. Det är miljökvalitetsnormerna som är styrande och de finns i HVMFS 2013:19, bilaga 3. Konsekvenserna blir orimliga. SVAF föreslår följande riktlinjer: VM ska tillämpa KMV fullt ut enligt riksdagens beslut Även småskalig vattenkraft måste betraktas som samhällsnyttig verksamhet. Väsentlig betydelse från allmän synpunkt måste innefatta även den lokala nivån Tillämpa CIS Guidance document No. 4 för klassificering av vattenförekomster som KMV. Betydande negativ påverkan ska bedömas för både den enskilda verksamheten och för elförsörjningen Vattenförekomster ska KMV-klassas oavsett verksamhetens storlek Följ vattenförvaltningsförordningen och RDV:s bilaga V för att fastställa GEP för KMVvatten. Varken RDV eller CIS-riktlinjerna kräver en miniminivå för att uppnå GEP. Orimligt att samhällsekonomiskt behov på nationell nivå ska styra tillämpningen av mindre strängt krav. 7.1 VM ska tillämpa KMV fullt ut enligt riksdagens beslut Pragmatiska prioriteringar och avvägningar måste först börja med att myndigheterna fullt ut tillämpar KMV-klassning och utnyttjar alla undantagsmöjligheter som mindre strängt kvalitetskrav och försämringsförbudet medger. I propositionen kan läsas: Regeringen avser att ålägga de berörda myndigheterna att fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som konstgjorda eller kraftigt modifierade och i fråga om undantag från den generella kravnivån. (sid 156). Väldigt många riksdagsledamöter är mycket väl medvetna om vad en KMV-klassning innebär och har stor insikt om den allvarliga konsekvensen en avsaknad av KMV innebär för den småskaliga vattenkraften. Riksdagsledamöter vet mycket väl att vattenförekomster med småskalig vattenkraft kan bli KMV, samt att VM har fel i sitt nuvarande synsätt beträffande 6

7 småskalig vattenkraft. Riksdagsledamöter bevakar noga frågan och förväntar sig att det blir KMV vid småskaliga vattenkraftverk. HaV, EM och Svenska kraftnät (Svk) (i samråd med fler nationella myndigheter) ska enligt propositionen ta fram en nationell plan för prioritering av omprövningar av verksamheter med elproduktion. Det förutsätts att den nationella planen sprider prövningarna över hela landet. Därmed blir anläggningar oavsett storlek föremål för omprövningar. Varje enskild verksamhet ska bedömas både utifrån ett lokalt perspektiv och ett nationellt perspektiv. Det ena utesluter inte det andra. På den lokala nivån behöver hänsyn tas till vattenmiljö, kulturvärden, grundvattenpåverkan, översvämningsrisker, fosforretention m.m. De vattenförvaltande myndigheterna förväntas få ett regeringsuppdrag att utforma ny bedömningsföreskrift och KMV-vägledningar för areella näringar och elkraftproduktion, som överensstämmer med RDV och CIS-dokument nr 4. SVAF: s absoluta mening är att VM fullt ut måste utnyttja EU-rättens möjligheter till KMVklassning och mindre stränga kvalitetskrav. Förhållandet att vattenförekomster som i praktiken är kraftigt modifierade inte är klassade som KMV kommer så småningom att leda till att vattenförvaltningsarbetet slutar i kaos och går i stå på grund av helt orimliga konsekvenser. Vad som avses med att VM fullt ut måste utnyttja EU-rättens möjligheter till KMV-klassning och mindre stränga kvalitetskrav kan inte få vara det synsätt VM nu har. VM måste ändra inställning. VM:s inställning nu är att genom förstärkningsord konstruera ursäkter som inte har bäring i VFF eller RDV för att inte kunna KMV-utpeka vattenförekomster som i praktiken är kraftigt modifierade. VM:s förhållningssätt är inte förenligt med riksdagens beslut att VM fullt ut måste utnyttja EU-rättens möjligheter till KMV-klassning och mindre stränga kvalitetskrav. 7.2 Även småskalig vattenkraft ska betraktas som samhällsnyttig verksamhet VM skriver i remissen: Vattenförekomster som har genomgått väsentligt förändrade hydromorfologiska förhållanden som en följd av en mänsklig verksamhet som bedöms ha stor samhällsnytta, kan pekas ut som KMV. En första fråga blir; varifrån kommer adjektivet stor? Guidance Document No 4. Identification and Designation of Heavily Modified and Artificial Water Bodies definierar verksamheter som har valuable social and economic benefits. Naturvårdsverkets översättning av CIS-dokumentet beskriver KMV-verksamheter som vissa typer av viktiga samhällsnyttiga verksamheter. Samhällsekonomisk nytta, som nämns i pkt. 4 sid 38 och pkt 3 sid 42, har ingen direkt koppling till den primära KMV-bedömningen, om åtgärder för att nå god ekologisk status har en betydande negativ påverkan på verksamheten. RDV:s art 4.3 saknar ett övergripande kriterium om samhällsekonomisk nytta. Däremot är samhällsekonomisk nytta ett kriterium vid tillämpning av mindre strängt kvalitetskrav. SVAF accepterar att begreppet samhällsnyttig verksamhet, utan förstärkningsord, används konsekvent för att definiera vilka verksamheter som kan prövas för KMV-bedömning. Det begreppet tillämpas i regeringens proposition 2017/18:243. Enligt propositionen sid 76 ska berörda myndigheter utveckla det vägledande materialet vad gäller frågan om vilka typer av verksamheter som kan anses utgöra samhällsnyttiga verksamheter. SVAF framhåller starkt att även den småskaliga vattenkraften måste räknas som en samhällsnyttig verksamhet. Det framgår tydligt i VFF att kraftproduktion är en verksamhet, som ligger till grund för KMV-klassning. I VFF eller RDV framgår inget, som styrker VM:s uppfattning att det 7

8 måste vara en viss storlek eller inriktning på kraftverken eller kraftproduktion för att de ska anses vara samhällsnyttiga och kunna ligga till grund för KMV. 7.3 Väsentlig betydelse från allmän synpunkt måste innefatta även den lokala nivån Den verksamhet/anläggning som leder till att en vattenförekomst förklaras som KMV eller får ett mindre strängt krav ska vara av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, d.v.s. väsentlig betydelse ur ett nationellt perspektiv Detta citat är hämtat från VM:s rapport 2018 "Översyn av förutsättningarna för en ökad tillämpning av undantag inom vattenförvaltningen". Begreppet återfinns på sidorna 8, 10, 31 och 63 i rapporten. VM har klippt från VFF:s 4:3 och klistrat in begreppet i sin tolkning av KMV- tillämpningen och vad som är en verksamhet. VM:s tolkning får helt klart en avgörande betydelse för vilka vattenförekomster som enligt VM kan klassas som KMV. Texten i pkt 6 i VFF 4:3 "annan verksamhet av väsentlig betydelse från allmän synpunkt" är en svensk skrivning, som avviker från RDV artikel 4(3). Där står det: v) andra, lika viktiga, hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter. Varför VFF redan 2004 fick en avvikande skrivning från RDV, har inte varit möjligt att utreda. Den självklara tolkningen bör vara att pkt 6 eller pkt v gäller för andra verksamheter än de som räknats upp innan. Uttrycket finns inte som ett övergripande kriterium i artikel 4.3. Den svenska förordningen har helt annat innehåll än RDV, eller har i alla fall fått en annan tolkning av VM än vad exv. CIS-dokumentet nr 4 menar. VM har för att styrka sin restriktiva tolkning av verksamhet använt uttrycket "väsentlig betydelse från allmän synpunkt" för att ytterligare framhålla att vattenkraftens elproduktion och balansreglering bara ska ses utifrån det nationella perspektivet. Med stöd av ett lösryckt citat från VFF är det uppenbart att VM inte avser att KMV-klassa vattenförekomster med småskalig vattenkraft. En parallell fråga är hur många hektar måste ett båtnadsområde för ett markavvattningsföretag omfatta för att det ska vara av nationell betydelse? "Väsentlig betydelse från allmän synpunkt" finns inte i MB och är inte definierat i VFF. Utredningen om riksintressen (SOU 2015:99) föreslog att begreppet "väsentligt allmänt intresse" (VAI) skulle införas i MB för utpekande av vissa skyddsvärda områden. Både HaV och Naturvårdsverket avstyrkte förslaget och något regeringsförslag föreligger inte. I utredningens definition av VAI avses allmänt intresse på nationell, regional eller lokalnivå. SVAF vill starkt framhålla 1. Förordningstexten i VFF 4:3 bör i pkt. 6 ändras till RDV:s skrivning. (Det ligger utanför VM:s mandat) 2. Om VM fortsätter att använda begreppet allmän synpunkt måste VM använda en definition, som inkluderar både regionala och lokala intressen (synpunkter). Dessutom är begrepp som riksintresse och allmänna intressen avsedda för en positiv tillämpning. VM tillämpar en negativ tolkning; de verksamheter som inte inkluderas blir automatiskt uteslutna från KMV-klassning. En avsaknad av KMV i vattenförekomster som i praktiken är kraftigt modifierade kommer att få genomgripande och allvarliga konsekvenser på lokal nivå. Att ha det synsätt som VM har, att en KMV-klassning endast kan ske om den lokala samhällsnyttiga verksamheten har stor betydelse på nationell nivå leder till att i princip ingen lokal verksamhet kan bedrivas. Att ha detta synsätt är ett effektivt sätt slå ut verksamheter, i första hand sådana kraftverk som har blivit placerade i klass 3. Ett utpekande av vattenförekomster som KMV måste ske på grund av lokala förhållanden och kan inte vägas mot att det måste vara stor samhällsnytta med verksamheten eller att den lokala verksamheten ska vägas mot den samhällsekonomiska nyttan i form av energiproduktion och/eller balans- och reglerkraft. Har man det synsätt som samrådsmaterialet har att avvägning 8

9 ska göras mot stor samhällsnytta eller den samhällsekonomiska nyttan i form av energiproduktion och/eller balans- och reglerkraft så kan knappt ingen lokal verksamhet bedrivas. Alla de mänskliga verksamheter som påverkat vattendrag och vattenförekomster är samhällsnyttiga var och en på sitt sätt och i varierande omfattning. Även om många verksamheter har fått som konsekvens att mycket vatten försvunnit ur landskapet så har samhället anpassat sig till förutsättningarna och det går i de allra flesta fall inte att återställa utan orimliga konsekvenser. Därför behöver vi vara rädda om det vatten vi har i landskapet. Att nu genom normer som får som konsekvens att ännu mindre vatten kan behållas i landskapet, genom till exempel utrivning av kraftverksdammar, förefaller anmärkningsvärt och ogenomtänkt. Det kommer även torrperioder och då fyller varje damm och vattensamling en stor lokal nytta. Det säger sig självt att det är den lokala nyttan som måste ligga till grund för avvägningen i fråga om KMV-klassning. Denna inställning måste VM ha om VM:s förhållningssätt ska vara förenligt med riksdagens beslut att VM fullt ut måste utnyttja EU-rättens möjligheter till KMV-klassning och mindre stränga kvalitetskrav. 7.4 Tillämpa CIS Guidance document No. 4 för klassificering av vattenförekomster som KMV. Det första momentet i KMV-bedömningen är att avgöra om vattenförekomsten har en väsentligt förändrad fysisk karaktär, som är orsakad av mänsklig påverkan. Om bedömningen resulterar i att den fysiska påverkan är väsentlig, ska vattenförekomsten preliminärt klassas som KMV och bedömningen kan gå vidare med prövningen om åtgärdsbehov för att nå god ekologisk status har en betydande negativ påverkan på verksamheten. Det är bara i detta bedömningssteg - om väsentligt förändrad fysisk karaktär - inom hela RDV-tillämpningen, som de hydromorfologiska parametrarna och kvalitetsfaktorerna exklusivt andra faktorer har avgörande betydelse. EU:s vägledningsdokument CIS Guidance document no. 4 Identification and Designation of Heavily Modified and Artificial Water Bodies förutsätter att mänskligt påverkade förändringar av konnektivitet, hydrologisk regim och morfologi beaktas. HaV:s vägledningar avviker från CISdokumentet i flera avseenden. HaV utesluter exv. i princip konnektivitetsförändringar som grund för KMV-klassning, vilket inte CIS-dokumentet gör. HaV:s KMV-vägledning förhindrar inte att alla vattenförekomster, där någon av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i VISS har bedömts som otillfredsställande eller dålig, preliminärt klassas som kraftigt modifierat vatten, även om den sammantagna statusbedömningen är måttlig. Därefter ska i första hand bedömas om berörda verksamheter på lokal - /vattenförekomstnivå riskerar betydande negativ påverkan p.g.a. erforderliga åtgärder för att nå god ekologisk status i vattenförekomsten. En liten antydan om hur stor antalet och andelen KMV skulle bli om ovanstående riktlinjer tillämpas fås från tabellerna 2.16 och 2.17 i Södra Östersjöns förvaltningsplan. Ett okänt antal vattenförekomster har både konnektivitets- och morfologisk påverkan. Bedömningen av hydrologisk regim är mycket bristfällig i VISS. Tabellerna visar att ca 30 % av vattendragen har en konnektivitetsklassning som är otillfredsställande eller dålig och för den morfologiska påverkan är andelen också ca 30 %. KMV-klassning av samtliga 3500 vattenförekomster med kraftverk och regleringsdammar skulle innebära ca 15 %, en mycket låg siffra jämfört med de flesta andra EU-stater. I dag är bara ca 3 % av vattenförekomsterna i Sverige klassade som KMV. 9

10 SVAF föreslår att VM tillämpar CIS Guidance Document No. 4 i största möjliga utsträckning och alla vattenförekomster med någon hymo-faktor som visar på väsentlig fysisk mänsklig påverkan ska KMV-prövas. 7.5 Betydande negativ påverkan ska bedömas för både verksamheten och för elproduktionen Den ovan relaterade VM-rapporten Översyn av förutsättningarna för en ökad tillämpning av undantag inom vattenförvaltningen" är ingen vägledning. Den är följaktligen ett ännu mindre juridiskt bindande dokument än HaV:s KMV-vägledningar, rapporterna 2015:9 och Men det hindrar inte VM att frångå HaV-vägledningarna och göra egna tolkningar, som att väsentlig betydelse från allmän synpunkt är lika med ett nationellt perspektiv. Än så länge är det HaV:s tolkningar av RDV i nämnda rapporter, som efter ytterligare tolkningar kan vägleda i karaktäriseringen och normsättningen av vattenförekomster. Det andra momentet i KMV-bedömningen ska identifiera om åtgärderna för att uppnå god ekologisk status har en betydande negativ påverkan på verksamheten. Enligt HaV 2015:9 kan det kan vara lämpligt att beakta de negativa effekterna på lokal nivå, eller alternativt, på lokal nivå i relation till betydelsen på regional eller nationell nivå. CIS-dokumentet skriver att bedömningen ska starta på lokal nivå och sedan gå vidare med större skalor. Sammantaget behövs det en bedömning i varje enskilt vattenkraftverk och vattenförekomst för att avgöra om det förekommer väsentligt ändrad karaktär, vattenkraftverkets värde i energisystemet och om åtgärder för att nå god ekologisk status innebär betydande negativ påverkan på verksamheten (rapport sid 13). Vägledningen talar således om både påverkan på den enskilda verksamheten och på elproduktionens betydelse i energisystemet. Det är en stor brist att det mesta av den fortsatta texten nästan bara behandlar påverkan på elproduktionen i stort och påverkan på balans- och reglerkraft. Den nationella energistrategin har bakats in i texten. Gränsen för betydande påverkan på produktionen behöver fastställas på nationell nivå och kräver samordning mellan vattenmyndigheterna. Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har i ett gemensamt projekt undersökt denna fråga och konstaterat att gränsen för betydande negativ påverkan för produktionen av elenergi är för närvarande vid 1,5 TWh (Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten (2014). (rapport sid 36). Definitionen av betydande negativ påverkan i CIS No. 4 talar för att det är för den specifika verksamheten bedömningen ska göras. Det hänvisas till att det inte är frågan om en effekt som är mindre än normal kortsiktig variation i verksamhetens produktion, t. ex. kwh. En sådan bedömning kan bara göras utifrån den enskilda verksamheten, eftersom förutsättningarna för produktion skiljer sig mellan olika verksamheter. Det gäller inte minst vattenkraft. SVAF föreslår principen att först prövas den betydande negativa påverkan av att åtgärda till GES på den lokala nyttan (enskilda verksamheten) och därefter påverkan på den nationella nyttan (energiförsörjningen i stort) 7.6 Vattenförekomster ska KMV-klassas oavsett verksamhetens storlek HaV:s vägledning säger inget om att vattenkraftverk under en viss storlek ska undantas från KMV-klassning. Det är VM (eller egentligen vattendelegationerna) som har bestämt att det bara är elproduktionen på nationell nivå som ska definiera verksamhet. I de av vattendelegationerna 10

11 beslutade förvaltningsplanerna står som grund för förklarande av KMV. Förutsättningen är också att god ekologisk status inte kan nås utan en betydande påverkan på den samhällsnyttiga verksamheten. I bedömningsförfarandet av KMV kopplat till vattenkraft avses här den sammanlagda produktionen av el från vattenkraft i Sverige. Vattendelegationerna har följt upp ER 2016:11 med att i VM:ernas åtgärdsprogram besluta om detta konstaterande: Det som också är tydligt är att åtgärder i de små vattenkraftverken inte ger en väsentlig påverkan på den totala produktionen av el. All balans- och reglerkraft av betydelse ligger inom kraftverk med installerad effekt >1,5 MW. Med den utgångspunkten har sedan vattendelegationerna beslutat att kraftverk med installerad effekt <1,5 MW inte kan undantas från målet om att nå god ekologisk status och därmed kan vattenförekomster med dessa verk inte heller KMV-klassas. SVAF menar med stöd av EU-rätten att nyttan av en verksamhet ska bedömas utifrån både ekonomiska och sociala aspekter. Det kan vara på lokal, regional eller nationell nivå. Det är fullt möjligt att först pröva den lokala nyttan och därefter den nationella nyttan av en verksamhet. EU understryker att påverkan samt skräddarsydda lösningar måste bedömas utifrån varje enskild vattenförekomst. Att bara bedöma verksamheten utifrån nationellt perspektiv på produktionsvolymer och reglerförmåga måste starkt ifrågasättas. Det finns inget i RDV, som anger att en verksamhet ska vara av en viss storlek för att kunna utpekas som KMV. Huvudregeln ska således vara att KMV-bedömningen ska utgå från effekter på lokal nivå. SVAF uppmanar vattendelegationerna att använda en KMV-tillämpning, där inte storleken på kraftverk avgör om vattenförekomster kan klassas som KMV. 7.7 Följ vattenförvaltningsförordningen och RDV:s bilaga V för att fastställa GEP för KMV-vatten. Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön reglerar att klassificering och statuskrav ska bestämmas utifrån vattendirektivets bilaga V. Det betyder normativa definitioner av statusklasserna. Bilaga V i RDV klargör att de fysisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (konnektivitet, hydrologisk regim och morfologi) är stödjande till de biologiska. Bedömning av åtgärder ska göras utifrån de biologiska kvalitetsfaktorerna. VM anger korrekt i pkt 2 sid 42 att åtgärdsbehovet för att uppnå GEP ska bedömas efter hur de förbättrar de biologiska kvalitetsfaktorerna. Men sedan följer att det ändå är hydromorfologiska parametrar, som är utgångspunkt för behövliga åtgärder. Den biologiska responsen av åtgärderna tas för given. Det är tveksamt, eftersom de vetenskapliga orsakssambanden mellan hydromorfologiska förändringar och de biologiska kvalitetsfaktorerna är osäkra. De lokala förhållandena både för vattenmiljön och vattenverksamheter varierar dessutom, vilket innebär att schablonsatta åtgärder upplevs mera som ett rättvisetänk än en lokal analys om åtgärderna verkligen förbättrar livsmiljön för vattenfaunan. I kedjan av bedömningar med påverkansanalys, statusklassning, miljökvalitetsnorm och åtgärdsidentifiering är risken stor att indata (objektiva eller expertbedömda) från den ursprungliga påverkansanalysen hänger med hela vägen till åtgärdsbedömningen. En expertbedömd statusklassning utifrån de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i HVMFS 2013:19 bilaga 3 kan ge rätt ingång för en KMV-klassning, men det betyder inte att åtgärdsidentifieringen ska följa samma mall. Bedömningarna har olika syften och olika avgörande betydelse. Osäkerhetsfaktorn blir särskilt betydelsefull vid normsättning och åtgärdsidentifiering. HaV:s och VM:s överanvändning och övertolkning av bilaga 3 i HVMFS 2013:19 har kritiserats av SVAF bl. a. i remissytt- 11

12 rande till HaV De hydro-morfologiska kvalitetsfaktorerna har fått en större betydelse än vad som följer av RDV, vilket leder till strängare krav på åtgärder än vad Sverige är skyldig att genomföra. SVAF anser att för att en adekvat bedömning enligt EU-rätten ska kunna göras vid prövningsärenden behöver berörd myndighetsutövning utgå ifrån de normativa definitionerna i RDV:s bilaga V och bortse ifrån HaV:s bilaga 3 i HVMFS 2013: Varken RDV eller CIS-riktlinjerna kräver en miniminivå för att uppnå GEP VM utgår vid bedömning av åtgärdsbehov för att uppnå God ekologisk potential (GEP) att som minimum behövs åtgärder för uppströms- och nedströms fiskvandring och att det förekommer en minimitappning, som motsvarar medellågvattenföring. För åtgärder vid anläggningar i Natura 2000-områden diskuteras högflödesåtgärder och/eller ekologiskt anpassad reglering. Den negativa effekten av åtgärderna ska bara bedömas utifrån samhällets energiförsörjning och de samhällsekonomiska konsekvenserna av att genomföra åtgärder för att uppnå GEP. Konsekvenserna av VM:s repressiva hållning till småskalig vattenkraft och VM:s ensidiga och restriktiva tolkning av samhällsnytta och verksamhet har analyserats och kritiserats ovan. De normativa definitionerna av Maximal ekologisk potential (MaXEP) och ekologisk potential (GEP) framgår av bilaga V i RDV. För de biologiska kvalitetsfaktorerna ska värdena motsvara värdena för närmast jämförbara typ av ytvattenförekomst, givet de fysikaliska förhållanden som beror på vattenförekomstens kraftigt förändrade karakteristiska. Samma hänvisning till påverkan finns i de normativa definitionerna för MaXEP gällande hydromorfologin, där det anges att förhållandena ska överensstämma med att den enda påverkan är den som härrör från vattenförekomstens konstgjorda eller kraftigt förändrade karakteristiska. Vid fastställande av åtgärder som behövs för att uppnå värdena för MaXEP ska således hänsyn tas till den bedrivna verksamheten, som föranlett utpekandet av KMV. Det innebär att de åtgärder som i utpekandet bedömts medföra betydande negativ påverkan inte ska ingå i fastställandet av de åtgärder som ska utgöra MaXEP. Det framgår tydligt i CIS-riktlinjerna där det anges att MaXEP motsvarar den maximala ekologiska kvalitet som kan uppnås för en kraftigt modifierad vattenförekomst efter att alla mildrande åtgärder vidtagits som inte har en betydande negativ effekt på verksamheten eller miljön i stort. 1 Det framgår vidare av riktlinjerna att MaXEP för hydromorfologi ska motsvara de förhållanden som följer av att alla hydromorfologiska åtgärder, som inte medför en betydande negativ effekt, vidtas för att säkerställa att förhållanden så långt som möjligt liknar ett ekologiskt kontinuum. 2 Begreppet innebär att det ska eftersträvas en kvalitet och kvantitet av habitat så att strukturen och funktionen hos ekosystemet kan bibehållas och därför måste alla hydromorfologiska åtgärder som reducerar vandringshinder och förbättrar habitat beaktas och bedömas. 3 Att beakta och bedöma åtgärder är dock inte detsamma som att ställa minimikrav på vilka åtgärder eller funktioner som ska finnas och CIS-riktlinjerna ger inte heller uttryck för att några sådana krav ska ställas. Istället framgår att kombinationen av att endast åtgärder som inte har en 1 CIS Guidance document No. 4 s och Policy Summary to Guidance document No. 4 s. 5 2 CIS Guidance document No. 4 s CIS Guidance document No. 4 s

13 betydande negativ effekt ska beaktas och att exkludera åtgärder som är självklart opraktiska kommer att ge en definition av rimliga värden för MaXEP. 4 Det följer även av definitionen av värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna där det framgår att MaXEP avser att beskriva så nära som möjligt ett naturligt akvatiskt ekosystem som kan uppnås givet att de hydromorfologiska karakteristika inte kan ändras utan att det medför en betydande negativ effekt på den verksamhet som föranlett utpekandet av KMV. 5 Fastställande av GEP utgår ifrån definitionen att värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna uppvisar lätta förändringar jämfört med de som gäller för MaXEP. Enligt den så kallade Pragmetoden 6 fastställs dessa värden genom att bedöma vilka av åtgärderna för MaXEP som har en betydande ekologisk effekt på vattenförekomsten. Ett utpekande av KMV är inte en ursäkt för att inte göra någonting. 7 Det innebär dock endast att efter ett utpekande av KMV måste stegen och bedömningar göras för att fastställa MaXEP och GEP. Av ovan följer att, om det i ett fall saknas åtgärder som inte har betydande negativ effekt på verksamheten och verksamheten samtidigt medför en betydande ekologisk effekt, är nuvarande förhållanden att anse som GEP. GEP är det bästa som kan åstadkommas för ekologin utan att det medför en betydande negativ effekt på verksamheten. 8 Varken ramdirektivet eller CIS-riktlinjerna ger uttryck för att det skulle krävas en miniminivå för att uppnå GEP, tvärtom så stödjer bestämmelserna och riktlinjerna att det i varje enskilt fall ska ställas rimliga krav på en verksamhet som föranlett att vattenförekomsten utpekats som KMV och att de åtgärder som ska vidtas för att åtgärda GEP inte ska medföra en betydande negativ effekt på verksamheten och att verksamheten fortsatt ska kunna bedrivas efter genomförda åtgärder. De åtgärder som i utpekandet bedöms medföra en betydande negativ effekt ska således inte beaktas vid fastställande av MaXEP och GEP. VM verkar ha valt att prioritera HaVs definitioner av MaXEP och GEP i KMV vägledningen framför förordningens hänvisning till ramdirektivet. I tillägg har VM gjort ytterligare striktare tolkning av dessa definitioner än HaV. HaV har gjort en bedömning att det finns en lägsta nivå för de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (sida 46) samt att åtgärder för konnektivitet bör tex alltid ingå i bedömningen av MaXEP. VM har gjort tolkningen att GEP ska innehålla krav på fiskväg samt medellågvattenföring. Att ställa krav på åtgärder är en striktare hållning än att de ska ingå i en bedömning. I avsnitt 7.2. redovisar VM principer för genomförda avvägningar och prioriteringar samt anger ett stegvist tillvägagångssätt för att fastställa miljökvalitetsnormer för KMV. Steg 1. Definition av Maximal ekologisk potential den högsta ekologiska kvalitet som kan uppnås om alla förbättringsåtgärder som kan ge en ekologisk nytta i berörda vattenförekomster genomförs. 4 CIS Guidance document No. 4 4 s CIS Guidance document No. 4 s Även kallad Pragmetoden eller Mitigation measures approach 7 Key Conclusions CIS Workshop March 2009 s. 7 8 Key Conclusions CIS Workshop March 2009 s. 7 13

14 Detta är en ytterligare striktare definition av MaXEP som inte tar hänsyn till verksamheten, vilket skulle kunna innebära utrivningar av kraftverk eftersom det förmodligen ger en stor ekologisk nytta. I steg 2 för fastställande av GEP ingår åtgärder som ger en betydande ekologisk förbättring. Som minimum behöver det genomföras åtgärder för upp- och nedströms fiskvandring samt minimitappning. I HaVs vägledning är detta en bedömning av en lägsta nivå, dvs inte ett krav. Men enligt VM:s principer borde därmed utrivning ingå som möjliga åtgärder vid fastställande av GEP. SVAF framhåller att EU:s riktlinjer inte anger någon miniminivå på erforderliga åtgärder för att en vattenförekomst ska uppnå GEP och VM bör därför inte heller ha något skäl att kräva minimiåtgärder. Utgångspunkten måste vara att åtgärdsvillkor inte ska ha en betydande negativ påverkan på den enskilda vattenverksamheten. 7.9 Orimligt att samhällsekonomiskt behov på nationell nivå ska styra tillämpningen av mindre strängt krav. I steg 3 5 ska påverkan på samhällets energiförsörjning beaktas och om konsekvenserna blir alltför stora finns det skäl att tillämpa undantag i form av mindre stränga krav (måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk potential). Åtgärder som har en betydande ekologisk nytta, men som inte bedöms påverka vare sig reglerförmågan eller energiproduktionen anses både möjliga och rimliga att genomföra. KMV-utpekandet bygger på en betydande negativ påverkan på verksamheten, om god ekologisk status ska uppnås, i ett nationellt (enligt vattenmyndigheterna) perspektiv. Den logiska slutsatsen borde då vara att alla KMV borde få mindre stränga krav (MSK) eftersom utrivning borde betraktas som en alltför stor negativ konsekvens för energisystemet. Gränsen och beräkningssättet i det enskilda fallet, om de samhällsekonomiska kostnaderna blir orimliga jämfört med nyttan av att genomföra åtgärder för att uppnå GEP, är höljt i dunkel. Enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljö, 4 kap 10 får ett mindre strängt kvalitetskrav beslutas endast om 1. de miljömässiga eller samhällsekonomiska behov som verksamheten fyller inte utan orimliga kostnader kan tillgodoses på ett för miljön bättre sätt. Orginalskrivningen i RDV artikel 4(5) lyder: (a) the environmental and socioeconomic needs served by such human activity cannot be achieved by other means, which are a significantly better environmental option not entailing disproportionate costs;. Med god vilja kan accepteras att översättningen från RDV landar i kriteriet samhällsekonomiska behov. Liksom för begreppet samhällsnyttig verksamhet föreligger ingen klar definition av begreppet samhällsekonomiska behov. CIS Guidance Document No. 20, Guidance Document on Exemptions to the Environmental Objectives ger ingen vägledning om på vilken skala och på storleksnivå som samhällsekonomin ska tolkas. HaV:s rapport 2014:12, Vägledning för 4 kap vattenförvaltningsförordningen är lite substantiell i en fotnot 14. Med behov menas ett behov i samhället som ger upphov till en mänsklig verksamhet som innebär ett påverkanstryck på miljön. Det är viktigt att bedöma behovet utifrån just 14

15 samhällets och inte den bedrivna verksamhetens behov. En damm för vattenreglering ska exempelvis inte bedömas utifrån ett kraftverks funktion utan utifrån samhällets behov av el från kraftverket Eller exemplet: I ett vattendrag finns ett vattenkraftverk utan reglerförmåga. Vattenkraftverket utgör ett vandringshinder i uppströms och nerströms riktning. Den bristande vandringsbarheten innebär att vattendraget klassats till otillfredsställande status med avseende på parametern fisk. Vattenkraftverket har en normal årsproduktion om 70 MWh/år. Vattenkraftverkets årsproduktion kan fyllas av ett vindkraftverk som rätt placerat bedöms vara betydligt bättre för miljön utan att det medför orimliga kostnader. Det innebär att undantag i form av mindre stränga krav inte ska tillämpas. God status ska nås. Undantag i form av förlängd tidsfrist kan tillämpas. Återigen upprepas att den lokala verksamheten och det lokala samhället inte betyder något. Denna centralistiska syn står i öppen konflikt med politiska ambitioner om utveckling av landsbygden. Det är svårt att förstå att en samhällsekonomisk kostnads/nytta-analys kan komma fram till att det är bättre att riva ut ett fungerande vattenkraftverk och ersätta det med ett vindkraftverk. Givetvis kan man inte ha ett så förenklat synsätt att det går att riva ett vattenkraftverk och ersätta det med ett vindkraftverk. Ett vattenkraftverk har en helt avgörande avsevärt mycket större tillgänglighet än den intermittenta och oberäkneliga vindkraften. Dessutom finns vattenkraftverket redan, medan ett vindkraftverk måste nyproduceras, vilket tar från jordens resurser. Den omfattande vindkraftutbyggnaden vi sett i Sverige den senaste tiden är till mycket stor skada för elkraftsystemet, vilket resulterat i att oerhörda samhälleliga kostnader och resurser har måst läggas på förstärkning av elnäten. Mycket av dessa oerhörda samhälleliga resurser och kostnader som lagts på förstärkning av elnäten står dessutom i princip oanvända när det blåser lite eller inget. Effektbalansen i landet kommer inom en mycket snar framtid att vara synnerligen hårt ansträngd. Svenska Kraftnät räknar med att redan kommande vinter saknas en effekt på 400 MW vid en normalvinter. Inom 3 till 4 år räknar Svenska Kraftnät med att det saknas MW vid normalvinter, alltså effekt som inte finns. Svenska Kraftnät ser sig omkring, var finns pålitlig effekt och energi att tillgå, allt kommer att behövas. Man kan med så stor sannolikhet säga, att det gränsar till visshet, att det kommer att bli roterande bortkoppling av vissa delar av landet för att inte hela Sveriges elsystem ska braka samman. En bortkoppling av vissa delar av landet innebär naturligtvis våldsamma samhälleliga kostnader och problem. Det kan med gott fog påstås att det mycket väl kan vara just den småskaliga vattenkraftens bidrag på 1000 MW som vid olika tillfällen räddar landsdelar från mörkläggning och därmed sparar samhället oerhörda kostnader och resurser. Att i detta läge ha det enögda synsätt som HaV har att det är bättre för miljön att riva vattenkraftverk för att ersätta dessa med ännu mer vindkraft är naturligtvis så befängt man kan tänka sig. SVAF förutsätter att VM inte anammar HaVs uppenbart felaktiga uppfattning att det är bättre för miljön att riva vattenkraftverk och ersätta med vindkraft. HaV:s vägledning är myndighetens tolkning av RDV och är inte juridiskt bindande. Det går att dra slutsatsen att ribban för KMV-klassning ligger på en lägre nivå än för att tillämpa mindre strängt kvalitetskrav. Men i inget av fallen finns klara definitioner. I brist på politisk styrning får och kan VM göra sin egen tolkning, vilken sedan blir ingång vid enskilda prövningsprocesser. 15