Frisk inomhus. Så skapar vi bra inomhusmiljö. lokaler

Transkript

1 Frisk inomhus Så skapar vi bra inomhusmiljö i kommunens lokaler

2 Innehåll 1. Från kärringgnäll till konkret handling Att bygga upp en organisation Att bemöta dem som klagar...12 Samarbete och förebygga problem...13 Organisationen vem tar ansvar för vad?...15 Samråd och formell handläggning Arbetsmodell för att lösa problem i inomhusmiljön Sammanfattning av arbetsmodellen, steg för steg...25 Steg 1. Enklare kontroller...28 Steg 2. Första besiktningen...29 Steg 3. Enkäter eller djupare intervjuer...31 Steg 4. Fortsatta undersökningar...35 Steg 5. Fördjupade mätningar...45 Steg 6. Medicinska undersökningar och riktade mätningar Åtgärder och utvärdering Det är viktigt att utvärdera efter varje steg Tre exempel Goda erfarenheter och misstag på två skolor och ett daghem Tuböleskolan i Skellefteå Fuskbygget som blev följetong...61 Ekbackens förskola i Stockholm Fukt och mögel försvann när flytande golvet togs bort...69 Ormstaskolan i Vallentuna Här mår också allergikerna bra Lagar och föreskrifter om inomhusmiljön Ordlista Litteraturlista Bilaga Allergirond i skolan, checklista Svenska Kommunförbundet 1996 Adress: STOCKHOLM. Tfn ISBN: Tryckeri: Katarina Tryck AB Text: Katarina Hjördisdotter, Vetenskapsjournalisterna Foto: Denny Lorentzen Teckningar: Michael Schneider Redigering och formgivning: Björn Hårdstedt Distribution: Endast elektroniskt dokument

3 Förord Kommunerna har många viktiga uppgifter. En av dessa är att se till att de som visats och arbetar i kommunens lokaler garanteras en så sund inomhusmiljö som möjligt. Här kan den enskilda kommunen bidra till att de rätta förutsättningarna finns, och att en utveckling äger rum. Uppgiften är angelägen särskilt med tanke på att kommunala lokaler till stor del används av barn, gamla och sjuka människor som många gånger är extra känsliga för störningar och brister i miljön. Målet är främst att förhindra ohälsa, men en bra inomhusmiljö är också ett grundvillkor för att uppnå effektivitet och kvalitet inom olika verksamheter. Under framförallt senare år har inomhusmiljön i offentliga lokaler diskuterats livligt. Problem har rapporterats från olika håll. Dessutom ökar andelen allergiker och överkänsliga bland den unga befolkningen. Forskning kring sambanden mellan allergi, överkänslighet och inomhusmiljö pågår, men fortfarande återstår en mängd frågetecken att räta ut. Miljön och dess påverkan på människan är ett komplext område. Ibland är det enkelt att åtgärda fel och brister i inomhusmiljön, men inte sällan visar sig symtomen vara diffusa. Orsaken till att människor mår dåligt kan därför vara svår att identifiera. I dessa svårlösta fall är det extra viktigt att en konsekvent och genomtänkt utredningsmetod används, där både byggnaden, verksamhet och den enskilda människan uppmärksammas. Problem i inomhusmiljön kan uppstå på grund av skadade eller olämpliga material i byggnadens konstruktion, dåligt fungerande installationer och tekniksystem, felaktig städning och olämpliga ljud- eller ljusförhållanden. Dessutom kan miljön påverkas negativt av den verksamhet som äger rum i lokalerna. Det är viktigt inte minst för allergikerna att skolans arbete och barnomsorgen bedrivs på ett sådant sånt sätt att hänsyn tas också till deras behov. Syftet med denna idéskrift är utan att göra anspråk på att vara heltäckande att ge vägledning i hur man med en helhetssyn som grund kan gå tillväga stegvis för att både identifiera och lösa miljöproblem i kommunernas byggnader. Skriften redovisar hur detta

4 arbete kan struktureras på ett tydligt sätt, och hur olika yrkesgrupper inom kommunen kan delegera och fördela ansvar och befogenheter sinsemellan. Exempel på vad som bör kontrolleras inför olika åtgärder ( checklistor ) och även konkreta hjälpmedel i form av enkäter presenteras. Dessutom betonas vikten av att olika kompetenser inom byggnads- och installationsteknik, miljöoch hälsoskydd samt företagshälsovården systematiskt samarbetar för att komma tillrätta med problem i inomhusmiljön. Skriften vänder sig och ger praktiskt stöd till olika målgrupper inom kommunen, nämligen till: den eller de som ska fatta beslut om vilken strategi kommunen ska välja för att kvalitetssäkra arbetet med inomhusmiljön; de personer inom verksamheten som har ansvaret för miljön; verksamma inom fastighetsorganisationen, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och företagshälsovården. Skriften är ett resultat av ett projekt som till lika delar har finansierats av Svenska Kommunförbundet och av Folkhälsoinstitutet. Texten har skrivits av Katarina Hjördisdotter, Vetenskapsjournalisterna. Till hjälp har författaren haft dels en styrgrupp med representanter från ett antal kommuner, dels en vetenskaplig referensgrupp. I styrgruppen har följande personer medverkat: Torkel Bäck, Företagshälsovården i Falkenberg; Ove Eklund, tekniska kontoret i Arvidsjaur; Tore Hjerpe, Ormstaskolan i Vallentuna; Morgan Lindberg, lokalförsörjningsförvaltningen i Göteborg; Göran Panth, tekniska kontoret i Sandviken samt Katarina Stark, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Östhammar. Den vetenskapliga expertgruppen har bestått av Max Kjellman och Jan Sundell. Dessutom har akitekt Marie Hult och ingenjör Sven Andersson medverkat. Samtliga är knutna till Folkhälsoinstitutet. Projektansvariga på Folkhälsoinstitutet har varit Inger Säfvenstrand-Rådö samt Eva Falck och på Svenska Kommunförbundet Sonya Haroun och Ted Lindqvist. Svenska Kommunförbundet och Folkhälsoinstitutet i juli 1996.

5 Kapitel 1 Från kärringgnäll till konkret handling För inte så länge sedan kunde de betraktas som gnällkärringar och hysteriker. Många skakade på huvudet när människor klagade på täppt näsa, huvudvärk, hudirritationer, trötthet, röda ögon och andra diffusa symtom och dessutom hävdade att besvären berodde på inomhusmiljön. Numera vet vi bättre. I dag lyssnar vi lättare när människor berättar att de mår dåligt av att visats i en byggnad. Dåliga inomhusmiljöer har uppmärksammats alltmer de senaste åren. Olika ansträngningar har också gjorts runt om i landet för att komma tillrätta med bristerna, inte minst inom det kommunala fastighetsbeståndet. Det finns flera exempel på lyckade insatser. Likväl vet vi att problemet fortfarande existerar; att det finns både skolor, daghem och kontorslokaler i kommunala byggnader, där människor klagar på att de mår dåligt. Olika risker Vi tillbringar cirka 90 procent av vår sammanlagda tid inomhus. Att utsättas för dålig inomhusmiljö kan vara förenat med olika risker. Forskning har exempelvis visat att om miljön i ett klassrum inte är bra kan detta leda till sämre inlärningsförmåga, utagerande beteende hos barnen, högre sjukfrånvaro, trötthet och irriterade slemhinnor. Dessutom mår allergikerna sämre, och troligtvis tilltar risken att de som är känsliga utvecklar allergier. Ungefär 40 procent av dagens skolbarn lider av allergiska besvär. Var tredje svensk har någon form av allergi eller överkänslighet. Den dramatiska ökning som ägt rum de senaste tio femton åren tycks inte ha stannat av. Varför fler och fler drabbas är inte helt kartlagt, men att inomhusmiljön spelar roll är de flesta överens om.

6 Barn är mer sårbara än vuxna för miljöpåverkan. Allergiska sjukdomar debuterar ofta i barnaåren. Därför är det extra betydelsefullt att vi alla strävar efter att inomhusmiljön på våra skolor och daghem ska vara så riskfri som möjligt; att barnen inte i onödan behöver utsättas för allergiframkallande ämnen. På grund av det allt större problemet med allergi och överkänslighet ställs i dag högre krav på inomhusmiljön jämfört med för bara några decennier sedan. Vad menas med inomhusmiljö? Inomhusmiljö kan definieras som den miljö inomhus där vi vistas. Hur pass bra eller dålig denna miljö är beror på flera olika faktorer: Förekomsten av fukt, mögel och bakterier har betydelse, liksom hur det luktar och om det finns kemikalier eller andra irriterande ämnen i luften (exempelvis cigarettrök). Luftens kvalitet i stort är av vikt: här spelar besvärande ämnen som tillförs från olika material och från människorna i lokalen samt ventilationen en stor roll. Hur varmt eller kallt det är, om man utsätts för drag eller buller och belysningens utformning är andra aspekter. Det är dock inte enbart själva byggnaden och husets tekniska anläggningar som bestämmer inomhusmiljöns kvalitet. Den påverkas även av hur lokalerna används, nivån på städningen och av mängden allergiframkallande ämnen. Slutligen inverkar den enskilda människans känslighet eller motståndskraft på hur hon uppfattar miljön omkring sig. Med inomhusmiljön syftar vi i denna skrift på samtliga dessa beståndsdelar. Begreppet kan alltså beskrivas både i objektiva termer (utifrån riktvärden, mätresultat med mera) och utifrån subjektiva upplevelser. Arbetsmodellen praktisk hjälp Varför människor inte mår bra av en viss innemiljö är ibland komplicerat och svårt att få svar på. Men det går att spåra orsakerna, och ta reda på vad som ska göras. I denna bok beskrivs en utförlig arbetsmodell ett konkret hjälpmedel som kan användas för att bena ut både enklare och svå-

7 rare problem. Ofta är det lättare att hitta en vettig lösning än vad många kanske trott från början om ärendet hanteras på ett väl genomtänkt sätt. Strategin som presenteras bygger på såväl vetenskapliga rön som på erfarenheter från kommuner där man har arbetat med att förbättra problematiska inomhusmiljöer. Det är inte bara kunskaperna om sambandet mellan människans hälsa och faktorer i inomhusmiljön som har vuxit de senaste tio åren, utan även vetskapen om hur olika svårigheter kan tacklas handgripligt. Arbetsmodellen kan användas när de som är berörda och har ansvaret tillsammans ska angripa en dålig innemiljö. Modellens huvuddrag kan tillämpas på alla byggnader i kommunen, även dem utanför skol- och daghemsvärlden. Den kan också vara till hjälp vid internkontrollen av arbetsmiljön. Bred läsekrets Det är bra om så många som möjligt skaffar sig kunskaper och vet hur de ska agera när de är missnöjda med eller vill komma tillrätta med ohälsosam miljö i en byggnad. Skriften vänder sig därför till en bred läsekrets: Personal på fastighetsförvaltningen, tekniska förvaltningen, miljöoch hälsoskyddskontoret samt tjänstemän vid andra kommunala instanser. Fastighetsförvaltare, ventilationstekniker, driftspersonal och städare. Politiska beslutsfattare, företagshälsovården, daghemsföreståndare, rektorer, chefer inom andra verksamheter, olika personalkategorier samt skyddsombud. Yrkesinspektörer, läkare, psykologer, yrkeshygieniker, skolsköterskor... Listan över dem som förhoppningsvis kommer att ha användning av arbetsmodellen längre fram lång. Här finns både de yrkesgrupper som redan besitter expertkunskaper och de människor som visats dagligen i lokalerna. Några läsare kan därför kanske uppfatta vissa avsnitt som grundläggande och självklara, medan andra tycker att de får ny information. Meningen är att var och en ska kunna plocka ut det som just han eller hon har användning för. Förutsättningarna Skriftens kommande kapitel (kapitel 2) handlar om själva förutsättningarna för att arbetsmodellen ska kunna användas på ett framgångsrikt sätt. Här framhålls vikten av att bemöta dem som klagar både öppet och respektfullt, liksom att de som representerar

8 verksamheten och de som ansvarar för byggnaden inte talar förbi varandra. Likaså betonas hur viktigt det är att tidigt fånga upp klagomål på inomhusmiljön, och att de parter som berörs försöker samarbeta. Det gäller också att ha en väl fungerande organisation för samarbetet och att ansvarsfrågan är klar. De myndigheter och experter inom kommunen som har de största kunskaperna om inomhusmiljön gås igenom. Dessutom ges tips på hur den formella handläggningen av innemiljöärenden kan läggas upp, men även hur det lokala samrådet kan se ut ute på den enskilda arbetsplatsen. Steg för steg Själva arbetsmodellen beskriver steg för steg för det praktiska arbetet och vad man bör tänka på vid en utredning av inomhusmiljön (modellen sammanfattas på sid 25). Det första steget handlar om de allra första rutinkontroller som görs för att utforska om det kanske rör sig om ett banalt fel (till exempel att en ventilationsfläkt har stannat). Ibland kan också svårare problem, som fukt och mögel, observeras direkt. I steget därefter beskrivs en första besiktning på platsen, där olika delar av miljön undersöks med enkla metoder. Om felet ännu inte har upptäckts eller om åtgärderna inte gett resultat är det dags att gå vidare. I det tredje steget får personalen och barnen svara på en enkät. Svaren visar vilka symtom de har och vad i miljön de besväras av. Intervjuer är ibland ett alternativ till enkäten. I nästa steg, det fjärde, är det dags för en noggrannare besiktning. Här utförs en mer omfattande undersökning av de faktorer som kan påverka miljön och som misstänks ligga bakom problemet. Om det femte steget behöver tillgripas används mer avancerade mätmetoder, och det kan då vara lämpligt att ta hjälp av en specialist. Slutligen och i det sista steget, i de fall då ingenting annat har hjälpt, måste kanske en fördjupad kartläggning av enskilda människors besvär göras. Ingen regelbok I ett separat avsnitt efter arbetsmodellen ges exempel på olika åtgärder som kan bli aktuella för att rätta till fel i inomhusmiljön.

9 Därefter betonas vikten av att åtgärderna utvärderas ordentligt. Skriften presenterar också tre levande exempel: Berättelser handlar om två skolor och ett daghem, som alla, på olika sätt, klarat av att lösa problem i inomhusmiljön. Reportagen förmedlar både lyckade erfarenheter och lärorika misstag. Mot slutet sammanfattas de centrala lagar som reglerar inomhusmiljön. Allra sist finns en utförlig ordlista. De råd som ges och de steg som beskrivs ska inte uppfattas som en regelbok. Sidorna som följer är snarare tänkta att läsas som en idéskrift. Varje kommun har självklart utrymme att anpassa informationen efter sina egna förutsättningar. Dock är det alltid viktigt att frågor om inomhusmiljön tacklas systematiskt och metodiskt. En framgångsrik strategi för att råda bot på dåliga inomhusmiljöer, där flera krafter hjälps åt, kan både förbättra livskvaliteten för dem som får hjälp och ge klara samhällsvinster.

10 Kapitel 2 Att bygga upp en organisation Att bemöta dem som klagar Typiska symtom som brukar dyka upp i samband med att människor klagar på miljön i en byggnad är irritation i ögon, näsa och hals, torra slemhinnor, olika hudproblem och psykisk trötthet ( tunghetskänsla i huvudet). Huvudvärk, täta luftvägsinfektioner, hosta, heshet, klåda, illamående och yrsel är vanligt. Dessa besvär kan utgöra startskottet för en kartläggning. Klagomålen måste nå fram En självklar förutsättning för att kunna hjälpa är att de som har det formella ansvaret får reda på att det finns människor som mår dåligt. Både rektorn/föreståndaren (eller annan chef) och fastighetsförvaltaren bör med andra ord ha väl inarbetade rutiner för hur klagomålen tas emot och handläggs utan fördröjning. I den samverkan som redan har byggts upp mellan arbetsgivaren och de anställda måste det därför finnas en beredskap för att lösa uppgifter som också har med inomhusmiljön att göra. Lyhördhet krävs För att skolan, daghemmet eller andra arbetsplatser så tidigt som möjligt ska kunna fånga upp brister i inomhusmiljön som ännu inte har nått upp till ytan krävs det att arbetsledaren visar lyhördhet. Utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och den återkommande skyddsronden är ofta utmärkta tillfällen då personalen kan föra fram att de inte trivs med eller blir sjuka av miljön. I samband med skyddsronden är det även lämpligt att göra en så kallad allergirond, det vill säga en systematisk undersökning om det finns risker för allergiker och överkänsliga i inomhusmiljön. Folkhälsoinstitutet har tagit fram Allergironden i två versioner som hjälpmedel: en för skolor och en annan för daghem (se bilaga). 10

11 Människor olika känsliga Människor är olika känsliga för störningar i inomhusmiljön. Allergiker, astmatiker, överkänsliga personer och kvinnor har en lägre tröskel än andra; bägaren rinner över fortare och de reagerar lättare med symtom. Barn är dessutom ömtåligare än vuxna. Även om endast någon eller några få mår dåligt ska klagomålen alltså utredas. Människans upplevelse av miljön, hennes alla sinnen och medfödda sensibilitet, är ett utmärkt mätinstrument som måste tas på allvar. Den eller de som hävdar att de inte mår bra har rätt att bemötas med respekt och engagemang. Eventuellt bör en allergiläkare eller annan medicinsk expert kontaktas redan i ett tidigt skede. Personer som framför klagomål men inte bemöts fördomsfritt och seriöst av ledningen på sin arbetsplats eller av fastighetsförvaltaren riskerar att utveckla ännu kraftigare symtom. Det gäller med andra ord att undvika låsningar och onda cirklar och i stället uppmuntra samarbete eller goda cirklar. Samarbete och förebygga problem Diskutera gemensamt Innan de som vistas i byggnaden vänder sig till fastighetsförvaltaren med sitt missnöje är det en fördel om problemet först har diskuterats gemensamt på arbetsplatsen. Den som håller i ärendet bör höra sig för med så många som möjligt i personalgruppen och bland eleverna om hur de upplever miljön. Ju fortare fastighetsförvaltaren får höra talas om klagomålen på inomhusmiljön, desto mer pengar kan sparas på sikt. När larmet väl har gått måste husets förvaltare sedan handla snabbt och vara lyhörd, även om orsaken till besvären kanske tolkas på olika sätt av de inblandade parterna. Att tala samma språk Personalen i skolan eller på daghemmet och de som har ansvaret för byggnaden sitter på var sitt håll inne med värdefulla insikter. Bådas perspektiv är lika viktiga. Samarbete och öppen kommunikation är därför nödvändigt om ansträngningarna att förebygga 11

12 och komma tillrätta med ett inomhusmiljöproblem ska ge resultat. Att bägge sidor pratar samma språk och försöker förstå den andres verklighet är nödvändigt. Alla bör sträva efter att anpassa informationen till mottagaren. När exempelvis tjänstemän från kommunens tekniska kontor ska förklara för daghemspersonalen vad de tror är orsaken till att miljön upplevs som dålig måste budskapet nå fram. Invecklade, tekniska termer leder antagligen till förvirring och motsättningar i onödan. Genom att utbyta erfarenheter är det också lättare att upptäcka brister i miljön redan på ett tidigt stadium, och hinna sätta in åtgärder innan de växer sig alltför stora. Kunskaper är viktigt De förebyggande insatserna stärks om skolan eller barnstugan skaffar sig grundläggande kunskaper om inomhusmiljön. Personalkonferenser, studiedagar, arbetsplatsträffar, förvaltningsrådet, alla arbetsledare i kommunen erbjuds utbildning i arbetsmiljö Det finns många vägar. Personalen kan undervisas i hur de själva påverkar sitt inomhusklimat. De får då lära sig hur lokalerna används på bästa sätt, hur de drar ner på värmen när det är för varmt, hur ventilationen styrs och så vidare. Även barnen och föräldrarna bör engageras. De informeras förslagsvis om på vilket sätt de kan hjälpa till att göra miljön för alla, också för dem som är allergiska, så behaglig som möjligt. Självklart är det nödvändigt de som sköter byggnadens drift och underhåll har tillräckliga kunskaper om inomhusmiljön för att kunna sköta sitt arbete. Städare, fastighetsskötare, skyddsombud, fackliga företrädare och arbetsplatsombud kan få utbildning i att vara observanta och tidigt upptäcka brister i miljön. Stämma av regelbundet Lokalvårdarna som besöker lokalerna regelbundet är en central yrkesgrupp. Samarbetet mellan den som har hand om städningen och övrig personal bör lyftas fram. Mycket är även vunnet om kontakten mellan driftspersonalen och verksamheten är god. 12

13 Det är dessutom värdefullt om fastighetsförvaltningen via regelbundna arbetsplatsträffar hör sig för med lokalvårdare, vaktmästare och fastighetsskötare om hur det ser ut på enskilda skolor, barnstugor eller andra arbetsplatser. Fastighetsronden (enklare och återkommande kontrollbesiktningar av byggnaden och dess tekniska installationer) är ett utmärkt tillfälle då enklare brister kan avslöjas i tid. Om en allergirond görs i samband med skyddsronden eller fastighetsronden är det också troligare att allergikerna kommer att må bättre. De kunskaper som redan finns och som gradvis växer fram bland dem som arbetar med att förbättra inomhusmiljön måste slutligen nå fram till de personer som normalt fattar beslut om nybyggnad och renovering i kommunen. Att se till att problemen aldrig behöver uppstå är en god investering. Organisationen vem tar ansvar för vad? Både politikerna och cheferna Ytterst är det politikerna i kommunens olika nämnder och styrelser som representerar arbetsgivaren. Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren den som har huvudansvaret för miljön på arbetsplatsen. Centrala lagar om inomhusmiljön sammanfattas mer utförligt i kapitel 6. Dessutom har de enskilda cheferna och arbetsledarna ett särskilt ansvar, eftersom de företräder arbetsgivaren och ska leda arbetet så att lagen följs. I realiteten är det därför chefen för verksamheten exempelvis rektorn eller föreståndaren som ska se till att de lokaler där de anställda och barnen vistas används så att ingen utsätts för ohälsa eller riskerar att råka ut för olycksfall. Han eller hon är alltid skyldig att agera (har handlingsplikt ). Chefen ska också ta initiativ till samarbete i frågor som rör arbetsmiljön (exempelvis via samverkansgrupper och arbetsplatsträffar) och upprätta en plan för internkontroll. 13

14 Krav också på personalen Arbetsmiljölagen ställer krav även på personalen. De är skyldiga att delta i miljöarbetet och samverka med arbetsgivaren för att uppnå en bra arbetsmiljö. Arbetsgivaren måste i sin tur vara säker på att de anställda får de kunskaper som behövs för att kunna ta sig an uppgiften. Formerna för samarbetet mellan arbetsgivaren och arbetstagarna beskrivs närmare i överenskommelsen mellan parterna som kallas Utveckling 92. Innehållet i denna skrift om inomhusmiljön ska ses som ett stöd i tillämpningen av Utveckling -92. och på fastighetsförvaltaren Också fastighetsförvaltaren har förpliktelser. Själva byggnaden ska leva upp till vissa krav, som regleras i olika lagar (exempelvis planoch bygglagen). När byggnaden hyrs ut av ett utomstående bolag utanför kommunen spelar det roll hur hyresavtalet mellan hyresvärden och hyresgästen är formulerat vem som har tagit på sig att sköta vad. Normalt tar fastighetsbolaget hand om drift och underhåll, men delar av dessa sysslor läggs ibland ut direkt på verksamheten. Att lokalerna hyrs in utifrån innebär däremot inte att arbetsgivaren slipper ifrån sitt ansvar som arbetsgivare eller för miljön. Vilka har kunskaperna? Lagarna är skyddsnätet. Men när det i verkligheten handlar om att förebygga dålig inomhusmiljö eller lösa inomhusmiljöproblem måste det praktiska arbetet fungera. Inom varje kommun finns en rad kompetenta människor. De myndigheter och yrkesgrupper som normalt sitter inne med erfarenheter och kunskaper beskrivs nedan. Verksamheten Verksamheten kan definieras som det arbete som utförs av arbetsgivaren och av de anställda. Inom skola och barnomsorg är det rektorn respektive föreståndaren som ansvarar för verksamheten och arbetsmiljön. Arbetsledaren måste veta tillräckligt mycket om hur den verksamhet som bedrivs påverkar inomhusmiljön. Han eller hon ska också ta hänsyn till vuxna och barn med särskilda behov (allergiker eller andra som reagerar extra kraftigt på miljön). Den verksamhetsansvarige är skyldig att slå larm till fastighetsför- 14

15 valtaren när något är fel. Chefen för verksamheten eller förvaltaren kan sedan beställa de undersökningar som behövs för att komma igång med utredningen. Skyddsombudet på arbetsplatsen är personalens företrädare i arbetsmiljöfrågor och har därför en central funktion. Han eller hon kan sätta igång diskussioner om miljön med sin närmaste arbetsledare och påpeka att en skyddsrond eller en allergirond bör göras. Skolhälsovården eller annan hälsovård knuten till arbetsplatsen, vaktmästaren och städpersonalen är andra nyckelgrupper. Fastighetsförvaltaren Fastighetsförvaltaren kan vara ett kommunalt fastighetsbolag, ett utomstående bolag som kommunen har anlitat eller kommunens egen fastighetsförvaltning. Förvaltaren ansvarar för byggnadens drift och underhåll; att huset fungerar som det är tänkt. Bland annat ska den obligatoriska ventilationskontrollen OVK göras (se sid 88). Fastighetsförvaltaren förfogar över alla byggnadstekniska fakta om huset, som hur det är byggt och vad lokalerna var avsedda för från början. Förvaltningen kan utföra olika tekniska mätningar av byggnadens skick och inomhusklimat. Man har också kunskaper om de lagar och regler som styr byggbranschen. Inom fastighetsförvaltningen arbetar fastighetsförvaltare, fastighetsingenjörer eller byggnadsingenjörer (de kan ha samma sysslor, men benämningen varierar från kommun till kommun). Driftstekniker, städinspektörer, VVS-ingenjörer, fastighetsskötare och vaktmästare är fler yrkesgrupper. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ska vara observant på att såväl fastighetsägaren som verksamhetschefen följer de lagar som reglerar inomhusmiljön. Hälsoskyddslagen med begreppet sanitär olägenhet ligger till grund för arbetet. Enligt lagen ska bland annat skolor och daghem uppmärksammas särskilt i tillsynen. Förvaltningen kan beskrivas som barnens ombudsman, eftersom hälsoskyddslagen rör även deras arbetsmiljö. Anser myndigheten att miljön i en lokal är så dålig att barnen far illa, kan man beordra att den stängs. Förvaltningen ska inta en oberoende ställning om 15

16 en kommunal verksamhet och fastighetsförvaltaren skulle hamna i konflikt med varandra. Miljö- och hälsoskyddsinspektörerna rycker ut på eget initiativ när de anser att miljön bör kontrolleras. De anlitas även direkt av skolor, daghem och andra arbetsplatser, av enskilda personer som klagar eller om fastighetsförvaltaren vill ha hjälp med en utredning. Inspektörerna utför både egna mätningar och lägger ut mätuppdrag på andra. Företagshälsovården Företagshälsovården gör arbetsmedicinska utredningar av enskilda personer och tekniska kartläggningar av arbetsmiljön. Här finns kunskaper om människan och hennes inomhusmiljö, men också kännedom om olika verksamheter och om miljön på enskilda arbetsplatser. Företagshälsan ska inta en oberoende ställning gentemot både arbetsgivaren, de anställda och fastighetsförvaltaren. Man ger råd och stöd till enskilda personer och till kommunen. Företagshälsovårdens skyddsingenjörer mäter bland annat klimat, buller, kemiska ämnen och damm för att fastställa hur inomhusmiljön ser ut. De känner till de lagar och förordningar som rör arbetsmiljön. Inom företagshälsan finns också medicinska experter, som läkare och sjuksköterskor, och psykologer med inriktning på arbetsmiljön. En arbetsorganisation som fungerar De myndigheter och yrkesgrupper som har beskrivits ovan förfogar över expertkunnandet om inomhusmiljön. Deras vetande kommer till praktisk användning i arbetsmodellen som beskrivs utförligt längre fram. Erfarenheter och kunskaper finns alltså inom kommunen. Men lika centralt är att organisationen fungerar. De som sitter inne med kompetensen måste, inom ramen för både arbetsmiljölagstiftningen och överenskommelsen Utveckling 92, hitta en form för sitt samarbete. Och här får det inte råder något tvivel om vem som gör vad och hur arbetet ska läggas upp. Det är endast med en sådan fast och effektiv organisation som kunskaperna leder fram till bästa resultat. 16

17 Hur organisationen sedan ser ut i praktiken kommer självklart att variera från kommun till kommun, eftersom de lokala förutsättningarna är skiljer sig åt. Exakt hur arbetet läggs upp måste därför den enskild kommunen själv avgöra. Både de som ansvarar för fastigheten och för verksamheten kan delegera olika arbetsuppgifter, så att utredningen kommer igång och knuffas framåt. Och de ska ta initiativ till samarbete. De bör också, i förebyggande syfte, ta fram underlag så att politikerna får hjälp att fatta vettiga beslut i frågor som rör inomhusmiljön. Politikernas ansvar Som tidigare nämnts måste den förtroendevalda kommunledningen se till att det finns en fungerande organisation för det praktiska arbetet med inomhusmiljön och människors hälsa. Det är med andra ord viktigt att kommunens ledning fattar beslut om hur arbetet med att förbättra inomhusklimatet ska bedrivas, något som också är en förutsättning för att modellen i denna skrift ska kunna tillämpas på ett bra sätt. Politikerna ska enligt överenskommelsen om samverkan som har träffats mellan arbetsgivarna och de anställda (Utveckling 92) försäkra sig om att byggnadens förvaltare och de som använder lokalerna har kommunledningens stöd när de försöker hitta gemensamma lösningar. Friska-hus-grupp Flera kommuner, framför allt de mindre och medelstora, har lyckade erfarenheter av att samarbeta i en fast sammansatt grupp med representanter för olika kommunala instanser en friska-hus-grupp. Här tas frågor om inomhusmiljön upp och diskuteras regelbundet. Personer som kan ingå är en fastighetsingenjör, driftspersonal, allergiläkare, en skyddsingenjör från företagshälsan, inspektör från miljö- och hälsoskyddet, skyddsombud samt andra representanter för brukarna. I gruppen samlas kunskaper och erfarenheter. Alla vinner på att arbeta tillsammans, i stället för att var och en sysslar med samma sak på var sitt håll. 17

18 Den som besväras av något i inomhusmiljön på sin arbetsplats kan vända sig till friska-hus-gruppen och snabbt få hjälp. Gruppen sköter i en del kommuner den formella handläggningen av alla innemiljöärenden, medan den i andra kommuner fungerar mer som rådgivande organ. Större kommuner I större kommuner kanske arbetet måste organiseras på ett annat sätt. Där är fastighetsbeståndet så stort och verksamheterna så många att det med åren antagligen har vuxit fram rutiner för hur olika slags problem i innemiljön ska hanteras. Att träffas i en central arbetsgrupp kanske känns alltför tidsödande och tungrott; samarbetet kan i stället läggas upp lokalt eller regionalt inom kommunen. Samarbetsformerna styrs också av hur hyresavtalet mellan fastighetsförvaltaren och exempelvis skolan eller daghemmet är formulerat. Vilken lösning som än väljs måste de som håller i ärendet, även i stora kommuner, alltid ge information till och hämta in synpunkter från dem som berörs. Samråd och formell handläggning Grupp knuten till problemet Många gånger, speciellt när det handlar om att lösa svårare problem, är det smidigast att tillsätta en tillfällig, lokal samrådsgrupp knuten till den enskilda skolan eller daghemmet (eller annan arbetsplats där man försöker komma tillrätta med brister i inomhusmiljön). I gruppen kan båda parterna de som arbetar i byggnaden och fastighetsförvaltaren följa varandras arbete, utbyta erfarenheter och förhindra att låsningar uppstår. Samrådsgruppen garanterar den insyn som behövs för att undvika missförstånd. Mötena äger rum regelbundet under hela utredningstiden. Medverkande kan vara rektor/föreståndare, en eller flera representanter från fastighetsförvaltningen, ett skyddsombud eller andra viktiga personer från verksamheten. En skyddsingenjör från företagshälsovården eller en utomstående konsult kan också sitta med. 18

19 Var i processen gruppen ska bildas varierar från fall till fall. Ibland är det lämpligast att den tillsätts redan i början av utredningen, i andra fall blir det aktuellt först senare, några steg in i arbetsmodellen. Olika roller Vilken roll samrådsgruppen får, hur stor makt den har att fatta beslut och beställa undersökningar, varierar också från kommun till kommun. För det mesta är samrådsgruppen först och främst ett rådgivande forum, som också kan hjälpa till att öka förståelse mellan de inblandade parterna. Man bevakar då handläggningen av ärendet samt informerar personal och barn vartefter utredningen fortgår. Gruppen håller kontakt med dem som beslutar i frågan inom kommunen. Den ska ha ständig insyn, veta vilka beslut som fattas och kunna lämna synpunkter. I dessa kommuner kan den formella handläggningen skötas av en friska-hus-grupp. I andra fall tillåts en lokalt knuten grupp även fatta formella beslut. Det finns slutligen varianter mitt emellan; ibland kan det visa sig vara klokast att dela på beslutsansvaret. Viktigt är dock att de som beslutar också förfogar över den penningpåse som ska bekosta åtgärderna. Handlingsplan För att den formella utredningen av ärendet ska bli så effektiv som möjligt måste en handlingsplan upprättas. Den beskriver vem som har ansvar för vad: vilka kontroller och undersökningar ska göras? Vilka åtgärder bör vidtas? Hur ska vi gå vidare? När är det dags för nästa möte, och vad ska vi ha hunnit med då? Planen visar hur handläggningen i kommunen organiseras praktiskt. friska-hus-gruppen eller den instans som har hand om utredningen bockar av att det som har beslutats verkligen blivit gjort. De tjänstemän som har hand om de olika arbetsuppgifterna ska sedan dokumentera vad de kommit fram till, och redovisa sina slutsatser för de övriga. 19

20 Resultaten följs upp vid senare möten. Man får inte glömma bort att i handlingsplanen ta med när uppföljningen ska äga rum och på vilket sätt. Planen ska revideras efter varje steg. Också den lokala samrådsgrupp som inte har formell beslutanderätt vinner på att följa en plan för sitt arbete där det framgår vem som ska göra vad och vid vilken tidpunkt. 20