Framåtblick F ÖRFATTA REN O CH STUDE N T L ITTERAT U R

Transkript

1 David Richardson och Mats Deutschmann Vi lever i en tid av förändring då ny teknik skakar om ett antal sanningar om vad lärande är och hur det organiseras. Samtidigt rör sig den pedagogiska utvecklingen i en riktning bort från modeller där läraren besitter kunskapen och studenten passivt tar emot. Sociala modeller för lärande har förändrat synen på lärarens roll från att vara en förmedlare av kunskap till att bli en facilitator, den som organiserar lärande och ser till att gruppen når sin fulla kunskapspotential genom ömsesidigt utbyte och samverkan med varandra och sin omgivning. Parallellt med den pedagogiska utvecklingen finns starka ekonomiska och politiska krafter som leder till ökad konkurrens mellan lärosäten samt en ökad effektivitet vad gäller tillströmning och genomströmning av studenter. I mångt och mycket är dessa krafter oförenliga med modernt pedagogiskt tänkande som bygger på ökat samarbete och vars metoder kräver engagemang och tid från lärarens sida. I bakgrunden av dessa utvecklingar finns den tekniska verkligheten. Utvecklingen inom informationsteknologin är exponentiell och nya Webb 2.0-verktyg som wikis, bloggar, Youtube, Facebook och Skype har blivit en del av vår vardag. Vi kommunicerar inte längre med våra datorer utan med varandra via våra datorer. Vi hämtar inte längre färdig kunskapsmassa från ett fåtal kontrollerade källor utan är istället med och formar den. Dessa tre utvecklingsströmningar, den tekniska, den pedagogiska och den ekonomiska/politiska, kommer alla att påverka framtidens nätbaserade utbildning. Vi vet inte vad som kommer att hända, men förväntar oss stora förändringar. Nätbaserade tekniker har inte varit tillgängliga särskilt länge. Mitthögskolan erbjöd sin första kurs på webben 1994, Business Writing, med studenter i Tokyo som betalade 80 dollar till en bank i Härnösand. Prefekten använde fortfarande elskrivmaskin och kunde omöjligen föreställa sig att 117

2 man kunde locka hur många japaner som helst till en liten ort i norra Sverige via nätet. Förändringen av synen på lärande på nätet har varit snabb. Den har i mångt och mycket drivits av eldsjälar, enskilda individer som har sett utbildningsformens potential och som har varit innovativa och nyfikna på att prova nya verktyg och modeller för lärande. På tekniksidan har det dykt upp ett otal dagsländor som sedan försvunnit, exempelvis videokonferensprogrammet CUSeeMe, som kom för tidigt för att användarnas datorer skulle kunna hänga med. En del stora strukturella förändringar har också ägt rum, som introduktionen av diverse lärplattformar på de flesta universitet, en utveckling som mottagits med blandade känslor från lärarkåren. Andra tekniker har smugit sig på, kanske drivna underifrån av de studenter redan använde dem, exempelvis poddsändningsar, bloggar och social mjukvara. Utvecklingen av nätbaserad utbildning har i mångt och mycket drivits av engagerade individer utan strukturellt stöd. I detta avseende går det att skönja en framtida förändring. Högskolor och universitet har idag börjat inse den potentiella marknad som nätbaserad utbildning utgör. Frågan är het och de flesta inser att entreprenörens tid är förbi. Om lärosäten ska vara konkurrenskraftiga på den nationella och internationella marknaden krävs mer samlade grepp och bättre tekniska och pedagogiska stödstrukturer. På tekniksidan är det svårt att hitta fast mark att stå på om man är utbildare. Olika mjukvaror dyker upp varje vecka och det är svårt att hänga med. Ska man använda en lärplattform eller en virtuell värld på en kurs? Vad gör man när hälften av studenterna kommunicerar via MSN Messenger och resten via MySpace och Facebook? Vilken teknik kommer härnäst? Kommer våra tungrodda tekniska infrastrukturer att hänga med? Det går att skönja vissa mönster i utvecklingen. Idag finns det fler och fler mjukvaruproducenter som har insett att fasta, stängda lösningar är gårdagens modell. Open Source och Open Access är rörelser som förespråkar att man lämnar utvecklingen öppen och flexibel. Programvaror blir anpassningsbara och kan integreras med varandra i högre grad än vad som var möjligt tidigare. Idag kan du skriva på din blogg via din mobiltelefon och integrera din YouTube-produktion i samma forum. Det finns en programvara till Apples nya iphone som möjliggör direkt kommunikation via röst och text i den virtuella världen Second Life. Annan programvara 118

3 översätter röst till text och vice versa. Lärplattformen Moodle vidareutvecklas för att kunna integrera olika kommunikativa verktyg i programmet. SLoodle är bara ett exempel där Second Life integreras med Moodle. Framtidens tekniska lösningar kommer antagligen att bli mer individanpassande men samtidigt samordnade så att användare kan välja hur de vill kommunicera. Frågan är om studenter kommer att behöva använda lärplattformar mer än minimalt. Textutskick kommer att nå studenter oavsett om de använder iphone, MSN Messenger, Skype eller vanlig e-post. Röst kommer att kunna omvandlas till text för dem som föredrar att läsa och text till röst för dem som föredrar att lyssna. E-möten kommer troligen att kunna nås via Skype, telefon eller datorn. Valet av programvara kommer således att vara friare. Om utvecklingen på lärosäten sköts på ett flexibelt men strukturerat sätt med framtidens utveckling i åtanke kommer utbildare förhoppningsvis inte längre att behöva oroa sig över det tekniska längre. Istället kommer utbildare att kunna välja de verktyg de föredrar. Även studenters beteende följer ett liknade mönster. För det första är studenter i allra högsta grad konsumenter av tjänster från utbildningsanordnare, snarare än konsumenter av färdigpackade produkter. Vi har ITteknik och en administrativ ram, exempelvis genom Bolognaprocessen och andra EU-program, som gör det möjligt för studenter att vänsterprassla. En student kan bli inskriven på en högskola, men kan läsa enskilda kurser eller t.o.m. delmoment av den ordinarie utbildningen vid andra lärosäten. Kommunikation mellan studenter, där de jämför kurser och lärare, kommer att bli en del av vår vardag. Det är redan vanligt att amerikanska studenter betygsätter sina lärare via Facebook, med konsekvensen att en populär lärare får många studenter. I framtiden blir utbildningsutbudet från lärosäten mer som lösgodisavdelningen än ett färdigt paket man binder sig vid. Kanske kommer denna utveckling också att framtvinga en ny syn på hur lärosäten ska organiseras i framtiden. Förhoppningsvis kommer fler samarbetslösningar att utarbetas även om lite tyder på det idag. Det vi som lärare ägnar oss åt i vårt vardagsarbete kommer antagligen också att förändras. Kommer lärare överhuvudtaget att finnas kvar? Om studenterna kan forma sina egna utbildningar och lära av varandra, vad behöver man då lärare till? Om man fortfarande tror att lärarens främsta roll är att förmedla information är det nog dags att se sig om efter ett nytt 119

4 yrke. Vi är sedan länge utkonkurrerade av webben. David Thornburgs ( berömda citat Any teacher that can be replaced by a computer, deserves to be visar att det finns en mängd andra roller lärare kan och måste fylla. Lärare blir viktiga guider i kunskapsdjungeln och förmedlare av de värderingar och verktyg som behövs för att bedöma informationen. Lärarens roll som spindeln i nätet för att skapa sociala kontexter för lärande kommer att bli allt viktigare. Böcker har trots allt varit tillgängliga via bibliotek i många år, men trots att det finns en del självlärda människor behöver de allra flesta en social gemenskap och strukturerad kursverksamhet för att kunna ta tillvara bibliotekets böcker. Vi ser inga tecken på att den uppkopplade världen blir annorlunda, snarare tvärtom. Lärarens roll att initiera gruppgemenskap och skapa struktur blir än viktigare när studenter inte träffar varandra fysiskt. Hur kommer utbildningsvärlden att se ut i framtiden? Rimligtvis kommer universitet och skolor fortfarande att existera, men deras verksamheter kommer att vara mycket mer konkurrensutsatta. En student kanske läser fonetik hos David i Kalmar, men grammatik hos Mats i Härnösand och amerikansk litteratur hos Bryan i Warrensburg, Missouri utan att ha flyttat från Sundbyberg. Detta förutsätter dock att problem gällande upphovsrätt, validering och rigida kursstrukturer har lösts och att strukturen för samarbete mellan lärosäten blir smidigare. Vägen dit kommer troligen att gå via modellen två steg framåt och ett bakåt. Försök från universitetsledningar att ta kontroll över lärares material och stänga lärplattformar kommer att äga rum, men de kommer senare att upptäcka att studenter flyr trångsynta universitet. Grundproblemet är att en modern IT-baserad lärande miljö kräver insatser från många man kan inte skapa en miljö av hög kvalitet med tvång. Datorer kan användas för att befria eller för att kontrollera. Att använda datorer för att kontrollera människor eller tankar uppmuntrar inte till lärande! Att vara student kommer att kräva att man aktivt letar efter bra kurser och kursmoment. Kurskataloger blir mindre viktiga än vad andra studenter på nätet tycker. Man kommer att lära i en mängd olika miljöer, från konventionella textbaserade chattar till avancerade virtuella miljöer, beroende på vad det är man gör. Exempelvis poddsändningar är enkla, och åberopar få sinnen, men är väldigt bra att lyssna på medan man gör någonting annat. Huvudprincipen kommer att vara att man använder tekniken som 120

5 passar till det som man gör, istället för att tvingas använda tekniken som universiteten råkar ha köpt in. Den största utmaningen inför morgondagens utbildningsformer är inte teknisk utan snarare av pedagogisk natur. Framtidens lärare måste helt enkelt bli bättre pedagoger. Att urskilja stoffet från pedagogiken fungerade när tekniken var en gåsfjäderpenna och kursen fanns samlad i en bok. Morgondagens pedagogiska värld är ofantligt mycket mer komplicerad och kräver att vi i väsentligt högre grad anammar en integrerad syn av ämnet och pedagogiken. David Richardson är adjunkt i engelska vid Högskolan i Kalmar (vilken snart blir Linnéuniversitetet). Han har använt IT i språkundervisning sedan tidigt 80-tal då han arbetade vid Statens skola för vuxna i Härnösand. Numera använder han en verktygslåda för att uppmuntra flexibelt lärande som bland annat innehåller webbsidor, poddsändningar, lärplattform, mobila verktyg och den virtuella världen Second Life. Han är en av grundarna av Kamimo Project, ett norskt projekt som har öppnat två öar i Second Life där undervisning bedrivs av flera universitet. Mats Deutschmann är lektor i engelska vid Mittuniversitetet i Härnösand. De senaste sex åren har han arbetat med utveckling och undervisning av Internetkurser baserade på kollaborativ modell. Han har även forskat om kommunikation mellan studenter och lärare i nätkurser och arbetar för tillfället med att upprätta ett språkkorpus baserat på dialog i nätkurser. 121