Utvärdering av länsstyrelsens arbete under den nya influensan, svininfluensan A H1N1

Transkript

1 Utvärdering av länsstyrelsens arbete under den nya influensan, svininfluensan A H1N1 L Ä N S S T Y R E L S E N S ME D D E L A N D E S E R I E : 13 S AMH Ä L L S S K Y D D O C H B E R E D S K A P I S S N (21)

2 Innehållsförteckning Om utföraren... 5 Samlade omdömen... 6 Länsstyrelsens roll... 7 Samverkan och ansvar... 8 Förväntningar... 9 Kanalerna kontakter och kallelser Informationens kvalitet och flöde Variationer över tid Genomförandet Förslag till förbättringar Slutsats Frågor Ordlista (21)

3 Presentation av uppdraget Gjorde vi rätt saker och gjorde vi dem på rätt sätt? Det är sådana frågor som vi på länsstyrelsen i Uppsala län har velat söka svar på genom den utvärdering som du nu håller i din hand. Klart är att länsstyrelsen har ett geografiskt områdesansvar. Så står det i Förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Länsstyrelsen ska vara en sammanhållande funktion mellan lokala aktörer och nationella. Enligt samma lag ska vi också verka för samordning och gemensam inriktning av de åtgärder som behöver vidtas före, under och efter en kris. Dessutom ska vi verka för att information till allmänhet och massmedia samordnas. Vad områdesansvar, sammanhålla och verka för egentligen betyder konkret och i praktiken är däremot inget man kan finna svar på i några regelverk. Här måste vi i stället genom vårt regionala kontaktnät söka riktningen på förväntningarna kontra möjligheterna. För att se var vi hamnade har vi gjort en extern utvärdering av vår insats under arbetet med pandemin*. * Under våren 2009 spred sig en ny sorts influensa, kallad A (H1N1) över världen. Den 11 juni klassade Världshälsoorganisationen WHO influensan som pandemi, det vill säga en epidemi med spridning över flera världsdelar. Under pandemin arbetade länsstyrelsen tillsammans med andra myndigheter och länets åtta kommuner för att samordna och informera. Det är vår arbetsinsats under denna pandemi som utvärderingen behandlar. Den här rapporten är konsulten Annkatrin Behrens sammanställning av utvärderingen som genomförts under hösten Christina Boman Processledare krishantering 3 (21)

4 Förutsättningar Undertecknad har för länsstyrelsen, genom processledaren i krishantering, Christina Boman, utvärderat länsstyrelsens arbete med information och samverkan under den s.k. Nya Influensan, A H1N1, i dagligt tal svininfluensan. Utvärderingen grundar sig på intervjuer per telefon under oktober och november Tack alla ni som ställde upp! Ursprungligen var utvärderingen planerad till våren 2010, men eftersom det då ännu var oklart om en så kallad andra våg av influensan skulle komma sköts utvärderingen fram till hösten. De intervjuade är kommunernas och landstingets informatörer och beredskapssamordnare samt motsvarande aktörer inom samhällsviktig verksamhet; både andra myndigheter och företag.* I enstaka fall har informatör och beredskapssamordnare i en kommun varit samma person. Även landstingets smittskyddsenhet har deltagit. Urvalet av tillfrågade har gjorts av länsstyrelsen. Sammanlagt har 25 intervjuer gjorts. Intervjuerna har i genomsnitt varit cirka 45 minuter långa. Alla har fått samma frågor, tio stycken, men det har även ställts följdfrågor. Frågorna finns redovisade i slutet av rapporten. De tillfrågade har inte fått frågorna i förväg. Detta för att ge så spontana och förhoppningsvis ärliga svar som möjligt. Dock har samtliga erbjudits möjlighet att, vid behov, komplettera med detaljer som med tiden glömts. Frågorna har samtliga gällt länsstyrelsen och dess arbete, men under intervjuerna har omdömen fällts även om andra myndigheter och aktörer. Dessa tas inte med i denna utvärdering med undantag av några kommentarer som antingen varit märkbart samstämmiga eller relevanta av andra skäl. *Polisen, Livsmedelsverket, Sveriges Radio, Björklinge Energi, Upplands Lokaltrafik och Vattenfall. Annkatrin Behrens kommunikationsrådgivare 4 (21)

5 Om utföraren Bakom arbetet med utvärderingen står Annkatrin Behrens, rådgivare inom kommunikation och medier. Hon har 20 års erfarenhet som reporter, redaktör och programledare inom press och TV, men verkar sedan flera år som rådgivare i eget bolag. Annkatrin Behrens har sitt journalistiska förflutna på TT, Göteborgs-Posten, TV2 och TV4. Hon har arbetat som press- och informationsofficer för den svenska IFOR-styrkan i Bosnien, producerat informationsfilmer och skrivit boken I grytorna för freden om livet och maten i utlandstjänst. Hon har också undervisat på Poppius Journalistskola och på Berghs School of Communication. Idag är hon frekvent föreläsare på till exempel Försvarshögskolan och Swedint, men verkar främst som fri konsult inom medierelaterad extern kommunikation med intervjun i fokus. Hon delar sin arbetstid mellan offentlig och privat sektor. 5 (21)

6 Samlade omdömen Köerna. Hundratals meter ringlade de sig, i dubbla rader, iskalla vintermorgnar. En företeelse som före pandemin knappt förekommit i Sverige i modern tid. Som om inte logistiken var svår nog, så var direktiven om prioriterade grupper och samhällsviktig verksamhet milt uttryckt skiftande. Situationen var svår och ny för alla, från minsta lilla kommun till regeringen. Men som några av de intervjuade säger tänk om insatsen lyckades! Tänk om den faktiskt gjorde det Tänk om det relativt milda förloppet av influensan hade med myndigheternas arbete att göra och inte alls berodde på en felbedömning som så många tycks tro? Vad kräver detta i så fall av oss nu? Den frågeställningen är en av dem som de tillfrågade i den här utvärderingen själva tar upp på eget initiativ. Foto P4 Radio Uppland En reflexion som raskt låter sig göras vid en genomgång av intervjuerna är osäkerheten vad gäller länsstyrelsens roll och t o m medverkan i informationsoch samverkansarbetet. En tredjedel av de tillfrågade svarar att länsstyrelsen inte hade någon roll eller att rollen var oklar. En orsak kan möjligen vara den tid som förflutit (ett år), men det kan knappast vara hela förklaringen. I stället ger svaren på ställda följdfrågor vid handen att länsstyrelsen av flera uppfattas som relativt anonym. En annan förklaring är att när landstinget ledningsmässigt tog ett kliv framåt, så tog länsstyrelsen ett kliv tillbaka. Detta beklagas i sin tur av 80 procent av de kommunala företrädarna som anser att kommunikationen märkbart försämrades genom detta. 6 (21)

7 På de följande sidorna följer de tillfrågades svar och beskrivningar, sammanställda efter de frågor som ställdes. Frågorna (se dem i sin helhet i slutet av rapporten) har här fått bilda överskrift till de olika ämnesområden materialet delats upp i. I slutet finner du de intervjuades förslag till förbättringar, ett arbetsunderlag om man så vill, för alla inblandades kommande arbete med att gemensamt öka möjligheterna för att insatsen nästa gång ska bli så bra som det bara är möjligt. Länsstyrelsens roll Det rådde en otydlighet kring myndigheternas roller under arbetet med pandemin. 36 procent av de tillfrågade säger att länsstyrelsen inte hade någon roll eller att den var oklar. Lika många anser att rollen var samordnande, några att den var informerande. När frågan om vilken betydelse länsstyrelsen haft ställs svarar 30 % att den inte haft någon betydelse. Övriga att den bidragit med kunskap, information eller samordning. Normalt har länsstyrelsen den samordnande rollen i länet, men under pandemin blev det tyvärr inte så. Jag hade nog önskat att länsstyrelsen hade tagit en aktivare roll. Yttrandet ovan från en kommunal företrädare är typiskt för så gott som hela den gruppen. Just det som där beskrivs präglar en stor del av reflexionerna från kommunala företrädare, informatörer såväl som beredskapssamordnare. I företagen förekommer också kommentarer åt det hållet, men inte lika markant. Majoriteten av de tillfrågade anser att länsstyrelsen tog ett kliv tillbaka från sin samordnande roll och på så vis även från sitt geografiska områdesansvar. De flesta menar att landstinget i stället tog eller gavs den rollen. De flesta visar förståelse för detta eftersom ämnets fokus var medicinskt, men de menar samtidigt att kontakter och nätverk, främst in till kommunerna, märkbart försämrades av detta. Så gott som samtliga kommunala företrädare anser att länsstyrelsen borde ha behållit sin roll. Kallelser riktades fel och det blev stopp i kommunikationerna. Det satt 7 (21)

8 ibland fel personer på mötena, antingen utan beslutsmandat eller bara från fel enheter. Beredskapssamordnare behöver ju knappast lyssna på utläggningar om nålars grovlek. Observera att ingen av de tillfrågade uttrycker något annat än respekt gentemot landstingets och dess Smittskyddsenhets expertis i sakfrågan. Däremot föredrar en stor majoritet länsstyrelsens sedan många år tillbaka etablerade nätverk och kommunikationsvägar. Det senare hänger bland annat samman med att Uppsala är ett kärnkraftslän och med speciella krav som detta ställer på till exempel länsstyrelsen. En annan aspekt på just rollfördelningen (som var otydlig ända upp på de nationella myndigheternas nivå) är att samtidigt som smittskyddsenheten tog ett kliv framåt och länsstyrelsen tog en mer passiv roll så hamnade beredskapssamordningen i bakvattnet. Även om det fanns ett medicinskt fokus, den här gången, så hade ett befarat mer aggressivt förlopp kunnat utvecklas till en situation då både beredskapssamordnarnas och informatörernas fulla kapacitet hade krävts. En situation där samhällets funktioner hade gått på halvfart och där länsstyrelsen är given samordnare. Frågan är, påpekar några tillfrågade, om länsstyrelsen då först ska kliva fram, sedan ta ett steg tillbaka för att sedan återigen ta ett kliv framåt? Samverkan och ansvar Det är många tillfrågade som anser att det var oklart vem som egentligen hade det övergripande ansvaret. (Denna oklarhet går enligt andra myndigheters utvärderingar igen ändå upp på nationell nivå.) Därmed blev det också oklart vem som hade det slutliga ansvaret, det vill säga vem som skulle avgöra meningsskiljaktigheter kring olika lösningar. Cirka 25 % av de intervjuade tycker sig inte ha samverkat med någon eller är oklara över vilken myndighet de egentligen samverkat med. Cirka 35 % anser att samverkan fungerade som vanligt, bra eller mycket bra. Flera av dem hänvisar till de etablerade kontakterna med tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen). Några framhåller här risken för att kanaler blir personberoende och betonar att det är funktionen som måste finnas på checklistor, i kommunikationsplaner och organisationsskisser. 8 (21)

9 Ett par intervjuade påpekar att det inte handlade så mycket om samverkan utan mer om att förse de regionala myndigheterna med uppgifter. Det var uppgifter om egen vaccinationsförmåga, om prioriterade personalgrupper och samhällsviktig verksamhet. Uppgifter som samlades ihop, skickades in, men som flera betonar att de sedan aldrig fick någon respons på. Ett hinder för effektiv samverkan anser några tillfrågade var fackterminologin som ibland förekom. Vi trodde att antiviraler var ett annat ord för vaccinet, så vi svarade helt fel på några förfrågningar. Det tog flera veckor innan vi fattade att det var förebyggande. En i denna studie ovanlig, men inte desto mindre intressant, reflexion görs av en tillfrågad med en verksamhet som spänner över flera svenska län (och även ett flertal länder). Den intervjuade framhåller att just Uppsala länsstyrelse fungerade relativt tillfredsställande, men att råd och riktlinjer varierade stort i ett nationellt eller internationellt perspektiv. Detta kan givetvis vara förvirrande. Här får vi alltså välja vems eller vilka råd vi ska följa. Förväntningar Av de intervjuade hade 60 procent inga förväntningar på länsstyrelsen inför arbetet med den s k nya influensan (svininfluensan). Av dem hade flertalet helt enkelt inte funderat närmare på saken. Någon hade väntat sig en tydligare samordnande roll och att hon via länsstyrelsen skulle kunna samverka med andra länsstyrelser. Någon förväntade sig att länsstyrelsen skulle ta fram en numerär vad gäller samhällsviktig verksamhet. Åter någon förväntade sig att få stöd för att vaccinera sin prioriterade personal inom samhällsviktig verksamhet (el och värme), men fick inget. Några hade förväntat sig att länsstyrelsen skulle leda och samordna, andra att landstinget skulle göra det. Vi på landstinget tog på eget initiativ på oss mycket av samordnings- och 9 (21)

10 ledningsansvar även ut till kommunerna. Här kanske länsstyrelsen skulle ha bjudits in mer eftersom de är vana att kommunicera med kommunerna. Detta torde vi kunna utveckla. Några av de tillfrågade uttrycker förvåning över det faktum att kommunerna själva förväntades bistå med hälsovård (vaccinationer). Kanalerna Länsstyrelsen använde sig av fyra kanaler för att kommunicera och nå ut med information under pandemin. Det var den egna hemsidan med bland annat länkar till Smittskyddsenheten, MSB och Krisinformation.se. Det var också telefon, och möten. De flesta av de intervjuade föredrar , bl a för dess snabbhet. Mötena, ofta arrangerade tillsammans med landstinget, uppfattas generellt som värdefulla även om en och annan påpekar att de också tog mycket tid i anspråk. Klart är att samtliga fyra kanaler behövs, konstaterar så gott som alla tillfrågade, för att hålla en optimal tillgänglighet och service. kontakter och kallelser Det fanns enligt de intervjuade mycket övrigt att önska vad gäller kallelser, kontakter och kommunikation under pandemiarbetet. Kritiken handlar även här om att länsstyrelsen tog ett steg tillbaka och att informationen i stället samordnades av landstinget. Detta ska uppfattas som en besvikelse på länsstyrelsen likväl som kritik mot den nya avsändaren. Det är samstämmig och bred kör av intervjuade som ger uttryck för detta varför det tas upp här. En tredjedel av de tillfrågade uttrycker besvikelse över att länsstyrelsen inte, som brukligt, skötte kontakterna ut i kommunerna. De upplevde att landstinget tog över den rollen utan länsstyrelsens nätverk och kommunala kunnande. De riktar ingen kritik mot landstinget såsom sakkunnig i medicinska frågor, utan som samordnare. Informationen riktades inte korrekt. Urvalet av mottagare var inte relevant. Nu satt vi beredskapssamordnare i långa möten om nålars grovlek vilket givetvis var inadekvat. 10 (21)

11 De intervjuade berättar att mycket tid och arbete lades ner på att besvara frågor från myndigheterna om lokaler, om kapacitet att bistå med vaccinerandet, om tillgänglig vårdpersonal, om samhällsviktig verksamhet och så vidare. Det kom även frågor om i vilken grad de tillfrågade såsom arbetsgivare själva kunde vaccinera egen personal. Enligt de tillfrågade kom inga svar, inga besked, inget facit. När Smittskyddet kallade till möten gick de rakt ut i vår kommunala organisation och bjöd in MAS vilket ställde till stora problem. I vår kommun har sköterskorna har inget verksamhetsansvar och är inte beslutsfähiga. Dessutom är hälften av dem utlagda på entreprenad. Det togs inte någon ledningskontakt parallellt med kallelserna. Det är klart att det skapade osäkerhet och oro när vi i ledningen inget visste. Informationen måste nå utföraren, påpekar några intervjuade och betonar att olika kommuner har olika organisation. Informationens kvalitet och flöde De flesta av de intervjuade kände sig rimligt väl informerade under arbetet med influensan. Ingen av de intervjuade kände sig någon gång ovetande om något väsentligt. Att information ibland blev otillräcklig ser de flesta som naturligt med tanke på omständigheterna. Ingen hade gjort detta tidigare. Det var ett nytt läge även för experter och centrala myndigheter. Cirka 20 % anser att informationen varit motstridig. Det kunde till exempel gälla prioriteringar och logistik, leveranser och antal sprutor. Skulle vi prioritera funktion (samhällsviktig verksamhet) eller hälsa (riskgrupperna bland patienterna)? Det är ju två helt olika saker och här gick det inte att få klarhet. Att det förekom så olika direktiv kring upplägget och genomförandet av själva vaccineringen var enligt de intervjuade förvirrande för kommuninvånarna. En sak som var viktig på den ena sidan kommungränsen var inte längre viktig på den andra. 11 (21)

12 En majoritet av de intervjuade anser att informationen nog fungerade så väl man kunde förvänta sig med hänsyn till att uppgiftslämnarna också hade svårt att få besked. Förseningarna av vaccinleveranser kan svårligen länsstyrelse och landsting lastas för. Variationer över tid Eventuella variationer betraktas av de intervjuade såsom naturliga skiftningar som följde ärendets gång. En intensiv inledning följdes av en lugnare period och sedan klingade det hela av. Otydligheterna var också störst i början. Allt eftersom informationen kom in och rollerna satte sig blev det klarare. Ett par av de tillfrågade med verksamhet i eller samarbete med andra län konstaterar att Uppsala län låg lite före de andra när det gällde planeringen. Genomförandet Att efterfrågan på vaccin var större än tillgången, åtminstone de första månaderna, är väl känt. Under de inledande sju veckorna fick Uppsala län knappt 40 % av aviserad mängd vaccin. Det kom doser i veckan jämfört med utlovade I slutänden blev sammanlagt 50 % av befolkningen vaccinerade, över 70 % om man ser till barn upp till 13 år. Det blev inga dödsfall bland barn, men två dödsfall bland personer tillhörande medicinska riskgrupper. Det man ändå minns tydligast är såklart köerna. Vi vaccinerade bara på helgerna. Vi försökte påverka det där, men fick inget gehör. Med facit i hand borde vi nog ha vaccinerat barnen i skolorna i stället. Det är ju där de är. Kanske borde vi ha sprutat barnen och deras föräldrar i skolan? 12 (21)

13 Eller sprutat de vuxna på arbetsplatserna och bara hänvisat daglediga till vårdcentralerna? Prioriteringsordningen av vilka som först skulle få vaccin frångicks i praktiken på många håll. Dels respekterades det högst varierande bland allmänheten, dels var det i praktiken svårt för vårdpersonalen att nobba folk som köat länge utomhus och kanske redan var arga. De flesta tillfrågade upplevde att det var oerhört krångligt att komma i mål med logistiken. Flera av dem upplevde att det ändå löste sig på lokal nivå. De tillfrågade berättar att det mesta liksom la sig när den egna vårdcentralen och dess chef, MAS och skolsköterskan satte sig ner och tog över planeringen. Berättelserna om hur de skötte allt från lokaler, till p-platser och vaccinatörer är många. Vi kallade in volontärer för att hjälpa oss att hålla lugn och ordning i kön. De fixade nummerlappar så att folk kunde få både kissa och fika. Sedan räknande vi ut hur länge doserna skulle räcka, så att ingen skulle behöva höra att vaccinet var slut när de väl kom fram. Bland företrädarna för de tillfrågade företagen rekommenderades att personalen skulle gå och vaccinera sig, på arbetstid och på företagets bekostnad. I stället för samhällsviktig personal prioriterades riskgrupper bland patienterna. Om pandemin hade fått det fäste som först befarades hade detta försatt oss i en situation där vi sannolikt varit många som fått klara oss utan el och värme ett bra tag. Förslag till förbättringar Här redovisas de förslag som de intervjuade formulerade i samband med utvärderingen. Förslagen berör det mesta från beslutsrätt till pressreleaser. Ett flertal av förslagen kommer från flera intervjuade. De har då skrivits samman. Förslagen redovisas i en sådan ordning att mest frekvent kommer först. En majoritet av de intervjuade föreslår att länsstyrelsen hädanefter tar sitt geografiska områdesansvar, inklusive samordningsansvar och ansvaret att även 13 (21)

14 samordna information. Den instans/myndighet som har det aktuella ämnesansvaret bör koncentrera sig på just sin sak. Vi på landstinget tog på eget initiativ på oss mycket av samordningen och ledningsansvaret även ut till kommunerna. Här kanske länsstyrelsen skulle ha bjudits in mera eftersom de ju är vana vid att kommunicera med kommunerna. Det hade inte skadat med hjälp med till exempel lokalfrågorna Detta torde vi kunna utveckla! Länsstyrelsens roll bör tydliggöras. Den har inget annat ansvar än samordnande vilket är en väldigt svår uppgift. Länsstyrelsen får ju inte gå in och tala om hur något ska göras. Antingen måste de ges ett tyngre mandat eller så rollen bli så tydlig att alla aktörer förstår vad samordning är. Myndigheterna bör ta fram en arbetsmodell som möjliggör detta (ovan) nu i mellanperioden innan en ny kris eller extraordinär händelse slår till. Även om rollerna är otydliga i lagar och förordningar finns det inget som hindrar att myndigheterna kommer överens om en vettig ansvarsfördelning. Hur sedan samverkan konkret ska gå till ska byggas in i själva kriskommunikationen och skrivas in i kommunikationsplanen, explicit. Ett flertal av de intervjuade slår fast att det rådde och ännu råder stor osäkerhet kring vilka yrkesgrupper och funktioner som ska betraktas som samhällsviktiga. Här måste, understryker flera, en gemensam definition göras. Informationen från myndigheterna måste vara enhetlig. Några talar om MSB:s definition, medan andra säger att den kom för sent eller att de inte noterat några definitioner ovanifrån. Flera samordnade övningar efterlyses. Övning ger färdighet och vi kan samtidigt bygga nätverk och sätta roller. Det är nu vi måste passa på, nu innan nästa kris drabbar oss. Vi behöver också ytterligare stärka nätverken mellan informatörerna i länet. Det kommunala ansvaret är att se till att den kommunala verksamheten fungerar. Inte det nationella pandemiskyddet. Detta bör vi både på regional och central nivå beakta nu, innan en ny svår situation drabbar oss. I det sammanhanget måste det även vara klart hur det ekonomiska ansvaret ser ut. Det ställer enorma krav på en liten finansiellt utsatt kommun att ta på sig en 14 (21)

15 uppgift för vilken kostnaden kan slå på flera hundra tusen kronor, stora pengar för en liten kommun. Det måste göras en revision och den måste göras nu, medan vi ännu minns. Det ska vara en uppföljning av den gjorda insatsens betydelse. För tänk om vi lyckades? Tänk om den nesligt beskrivna insatsen faktiskt var framgångsrik Tänk om det var vaccinerandet, hygienkampanjen med handspriten och klimatet tillsammans som gjorde att förloppet blev så milt! I så fall känner folk inte till det, utan tror som det brukar låta att vi byggde upp en allmän hysteri kring något i grunden helt ofarligt. Om det är på det viset är det allvarligt! Då kommer de flesta att tro att vi bara ropar Vargen Kommer! helt i onödan, igen, nästa gång. Hur ska vi få allmänheten att förstå värdet av insatsen, om den som det verkar nu var värdefull, om vi inte kommunicerar ut den? Vi måste göra en revision och vi måste kommunicera den mycket pedagogiskt. Kommunalt självbestämmande i alla ära, men när det gäller svåra situationer är stöd och riktlinjer viktigare. Det skadar heller inte med enhetlighet i praktisk hantering. Olika direktiv på vardera sidan kommungränsen skapar mest förvirring bland invånarna. Tjänstemän på viktiga planeringsmöten måste givetvis ha beslutanderätt. Annars stannar ju arbetet av. Likaså ska de som utför en viss planering också ha mandat att fatta beslut i ett skarpt läge. De som har mandaten måste ju omvänt också vara de som träder fram i krisen. Ett flertal företrädare för små och mellanstora kommuner efterlyser oberoende av varandra en extra resurs, gärna en mobil enhet, som kan gå in och avlasta när kommunens personal inte räcker till. Det kan gälla vid en kris där personal blivit sängliggande, en svår händelse som fortsätter efter kl 17 och kanske till och med pågår i flera dagar. I samband med svåra händelser räcker det att lördag-söndag kommer för att vi ska behöva hjälp med bemanning. CeSam är något vi borde vidareutveckla. Länsstyrelsen är på G med det arbetet och vi övriga inom polis, landsting och kommuner borde kanske visa det lite större intresse. Här finns förbättringspotential hos alla oss medverkande. 15 (21)

16 Det hade varit bra om länsstyrelsen hade sammanställt olika exempel på färdiga pressreleaser och andra texter som vi i kommunerna kunde använda, till exempel för att förklara komplicerade förhållanden för allmänheten. Varför inte introducera WIS på bred basis? Systemet medger ju att skyddad information når ut samtidigt till ett givet antal aktörer. Alla får samma info samtidigt, inga extrafiler och inga avvikelser. På så vis skulle vi slippa obehagliga skillnader som att Smittskyddet i ett län betraktar något som en risk, medan Smittskyddet i grannlänet inte gör det. Dylika skillnader är obehagliga för oss lekmän. Jag hade förväntat mig att jag via länsstyrelsen skulle kunna samverka med andra länsstyrelser. För alla oss som har verksamheter i flera län blir det en faslig massa kontaktytor och det vore bra om våra meddelanden automatiskt kunde föras vidare till de övriga. Det handlar inte så mycket om att det blir jobbigt att kopiera en massa och skicka vidare som att det blir för många relationer, för många olika kontaktytor. Hade pandemin haft ett allvarligare förlopp skulle jag inte ha orkat med dem alla. Vi bör sätta rutiner som motverkar att kontakter blir personberoende. Kanske en enkel rutin, som alla följer, att alltid vidarebefordra viktiga mail till expeditionen/staben/kansliet? Jag vidarebefordrar ju självklart alla viktiga meddelanden till dem som berörs, men vad händer om just j a g inte dyker upp på jobbet? En back up bör alltså finnas hos både avsändare och mottagare. Kartlägg kommunikationsvägarna och gör det visuellt så att vi alla lätt kan se hur vi ska göra. Ett visuellt organisationsschema! Tillfrågade med större verksamhetsområden än bara ett län (eller ett land) rekommenderar myndigheterna att gå samman mera i mycket större geografiska områden. Skaffa råd och insikt om hur problemen löses på andra håll. Varför sitta i 21 små celler i lilla Sverige och tro att vi själva ska hantera ett globalt problem som kanske färdas med vinden? 16 (21)

17 Sätt rutinen att alltid föra log vid den sortens händelse som pandemin var. Annars brukar lärdomarna gå förlorade och vi glömmer fort. Foto: Christer Enqvist P4 Radio Uppland Slutsats Lärdomar är en färskvara. Det är nu i den så kallade mellanperioden som vi tillsammans kan göra något vettigt med alla dessa synpunkter. Just nu, innan nästa svåra händelse inträffar. Hur bra vore det inte att ta vara på de här samlade råden i stället för att bara låta tiden gå och glömskan ta över? Varför nöja sig med att hoppas att Någon Annan ska ta tag i saken? Den här gången finns det ingen annan som kan mer eller vet bättre. Det är nämligen just vi som var med och arbetade med pandemin som ä r expertisen. Det är vi som skaffat oss den alldeles unika kompetens som det innebar att arbeta med eller som det ibland kändes; att försöka arbeta med problematiken kring svininfluensan. Det är verkligen en unik kompetens som alla intervjuade hjälpt till att samla ihop i den här utvärderingen. Av tipsen att döma bör vi träffas och tydliggöra roller och ansvar, inte bara länsstyrelsens och landstingets utan också kommunernas. Logistiken måste vi 17 (21)

18 lägga mycket energi på. Kanske några olika varianter av lösningar/mallar för några varianter av händelser? Vad som är samhällsviktig verksamhet eller inte k a n givetvis variera något från kommun till kommun och från företag till företag, men variationerna måste rimligen vara undantag. I stora drag ska det som krävs för att Håbo ska fungera vara detsamma som krävs för att Älvkarleby ska fungera. Som en av de tillfrågade sa; när länsstyrelsen tar initiativ för att till exempel uppdatera CeSam, då kanske vi övriga ska engagera oss lite mera. Här finns ju ett visst utrymme för förbättring! Kunskapen finns där ute i länet. Det gäller bara att ta vara på den. 18 (21)

19 Frågor 1 Vilken roll skulle du säga att länsstyrelsen spelade under pandemin/den nya influensan A (H1N1)? b) Har det haft någon betydelse för dig/din organisation i ditt/dess arbete? c) I så fall; vilken? 2 Hur har samverkan med länsstyrelsen fungerat? b) Bra? Beskriv och/eller ge exempel c) Dåligt? Beskriv och / eller ge exempel 3 Vilka var dina / din organisations förväntningar på länsstyrelsen om sådana fanns? 4 Hur har följande kanaler fungerat? - info via hemsidan - info via mail - info via telefon - info via möten Behövs de? Har du använt dem? Hur? Varför? 5 Kontakter och kallelser Detta ämne fanns ursprungligen inte med, men kom med eftersom så många hade synpunkter kring det. I den mån det blev en fråga löd den: har du några synpunkter på kontakter eller kallelser? 6 Hur upplevde informationen? Hur upplevde du flödet? För lite? För mycket? Tillräckligt snabb? Rätt info fel info? Något som saknades? Förekom det motstridig information? Resonera gärna! Exempel? 19 (21)

20 7 Kände du dej otillräckligt informerad eller t o m ovetande någon gång? I så fall när? Hur? Hade länsstyrelsen kunnat göra något åt det? 8 Fanns där variation över tid vad gäller länsstyrelsens informations- och samverkansarbete? 9 Hur tycker du att det blev, hanteringen, genomförandet? b) samverkan och ansvar? c) vaccineringen? d) prioriterade, riskgrupper? e) annat? 10 Har du/din organisation idéer/förslag till förbättringar? Ge exempel! b) Övriga ev önskemål i sammanhanget? Ge exempel! 11 Är det någon fråga du inte fått som du gärna skulle vilja ha? 20 (21)

21 Ordlista MSB MAS Antiviraler CeSam WIS Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap Medicinskt ansvarig sjuksköterska Antivirala läkemedel (antiviraler) är mediciner som vid en virusinfektion kan bromsa sjukdomens utveckling och därmed minska sjukdomssymtomen. Central Samverkan i C län Motsvarande funktioner Finns även i andra län, då med snarlika Namn, till exempel Usam, Gotsam län Webbaserat informationssystem avsett att användas inom krisberedskapssamordning. Ägare och driftansvarig är MSB 21 (21)