Soc&kom informerar SVENSKA SOCIAL- OCH KOMMUNALHÖGSKOLAN VID HELSINGFORS UNIVERSITET. Soc&kom-dagen 2006 ett dubbelt jubileum sid.

Transkript

1 Soc&kom informerar SVENSKA SOCIAL- OCH KOMMUNALHÖGSKOLAN VID HELSINGFORS UNIVERSITET En folkgrupp i gränslandet sid. 7 Soc&kom-dagen 2006 ett dubbelt jubileum sid. 11 Hemma i Barcelona, Berlin och Helsingfors sid. 16

2 informerar Soc&komJuni 2007 Läs i detta nummer: Litet är vackert stort är effektivt?... 3 Foreign Reporting... 5 Posttraumatisk stress... 6 Soc&kom informerar Utges av Svenska social och kommunalhögskolan vis Helsingfors universitet Ansvarig utgivare Henrik Hägglund Redaktör Christina Klawér-Kauranen Omslag Veikko Somerpuro Foto Mauri Helenius Christina Klawér-Kauranen Madeleine Nygrund, Peter Sjöholm och Anna Åberg. Layout Christian Willför / ADD Tryck Fram, Helsingfors ISSN En folkgrupp i gränslandet... 7 Samarbete kring riksdagsvalet... 9 Soc&kom utlokaliserade till Vasa Soc&kom-dagen 2006 ett dubbelt jubileum Spetsforskning kring den nordiska välfärdsstaten Trevande försök att börja diskutera manlighet Hemma i Barcelona, Berlin och Helsingfors Viva Bavaria! Noterat Foto: Jari Härkönen

3 LEDARE Litet är vackert stort är effektivt? Just nu förs i vårt land omfattande diskussioner om strukturella reformer inom olika delar av den offentliga sektorn. Planeringen av kommun- och servicestrukturreformen är inne i ett intensivt skede, och hur kommunkartan i Finland ser ut om 5-10 år är det få som vågar sia om. Inom den grundläggande utbildningen liksom också inom andra stadiets utbildning förs ständiga diskussioner om rationaliseringar och sammanslagningar. Speciellt tycks de små gymnasierna ligga i farozonen många anser att de minsta bland våra gymnasier inte längre förmår erbjuda en tillräcklig bredd i utbildningen för att motsvara de krav studentexamen i dag ställer. Också inom den högre utbildningen går diskussionens vågor höga; strukturella reformer planeras och genomförs i syfte att skapa ett universitets- och högskoleväsen som klarar sig bättre eller kanske man rätteligen borde säga ännu bättre i den internationella konkurrensen. I många av dessa strukturella reformer verkar skapandet av större enheter vara något av en patentlösning på många av problemen. Större kommuner, större skolor och större universitet och så hoppas man kunna ge bättre service, bättre undervisning och åstadkomma mer högklassiga forskningsresultat. Ändå finns det inte några entydiga bevis på att större enheter alltid är effektivare och bättre: Man har t.ex. i ett antal kommunundersökningar kunnat påvisa att större kommuner inte är effektivare och mer ekonomiska än mindre snarare tvärtom. Serviceutbudet är kanske större, men effektivare eller billigare blir det inte med stora kommuner. Gymnasiestorleken korrelerar inte heller alltid med goda resultat: Det finns många mindre gymnasier i vårt land vars elever uppnår mycket goda resultat i studentskrivningarna. Och toppuniversiteten i världen är inte nödvändigtvis de största universiteten. Dessutom finns det andra faktorer som spelar in faktorer som inte kan mätas i ekonomiska termer eller termer av effektivitet, utan som har en mer kvalitativ dimension. Då man t.ex. frågar kommuninvånare om hur nöjda de är med serviceutbudet i sin kommun är resultatet konsekvent det, att invånarna i de små kommunerna är betydligt nöjdare än invånarna i de stora. Det här kan delvis förklaras med att den s.k. anspråksnivån i fråga om Soc&kom informerar

4 LEDARE LEDARE service är lägre i små än i stora kommuner, men det visar ändå att en stor enhet med ett brett serviceutbud inte alltid är den enhet som genererar de nöjdaste brukarna. På samma sätt kan små skolor i allmänhet visa en betydligt högre trivselnivå än stora en inte oviktig faktor i ett barns och en ung människas utveckling och inom högre utbildning och forskning kan en liten enhet med klar profil och inriktning nå mycket goda resultat. Ändå går det inte helt att förneka att en stor enhet i många avseenden nog har sina fördelar. Ser vi till universitetsväsendet har utvecklingen allt mer gått i riktning mot att universitetslärarna är högt specialiserade på sina områden. I en stor enhet kan dessa specialister komplettera varandra, och i sin undervisning koncentrera sig på sitt specialområde, vilket samtidigt stöder den egna forskningen. I en liten enhet är lärarna predestinerade till att vara mer eller mindre generalister, vilket i dag kan vara svårt att kombinera med specialiserad toppforskning. Inom universitetsadministrationen ser vi liknande tendenser: De administrativa uppgifterna har blivit allt mer krävande och förutsätter ett stort engagemang i komplicerade frågeställningar. Det just nu pågående arbetet med utvecklandet av kvalitetssäkringssystem må stå som ett exempel på detta: Det är inte lätt för en tjänsteman att fullödigt koncentrera sig på kvalitetsarbetet, om en hel mängd andra uppgifter ständigt förutsätter åtgärder av tjänstemannen. I en stor enhet kan större uppgiftshelheter ges till personer som helhjärtat kan fokusera på dem, medan tjänstemännen i en mindre enhet måste splittra sig på mångahanda uppgifter. Även om större enheter alltså inte alltid kan påstås vara effektivare, finns det ändå kvalitativa aspekter som kan tala för att åtminstone vissa högt specialiserade uppgifter bättre kan skötas inom en stor än inom en liten organisation. Det här är också en av drivkrafterna bakom kommunoch servicestrukturreformen: Tunga uppgifter t.ex. inom socialvården barnskydd, vård av missbrukare kräver stor specialisering och rutin, och kan troligen därför skötas bättre inom en större organisation, där det finns utrymme för tjänsteinnehavarna att specialisera sig just på dessa frågor. Samma tanke ligger säkert också bakom planerna på ett gemensamt servicecenter för universiteten i Finland: Det kan ske en kvalitativ förbättring och kanske också en effektivering om vissa ekonomihanteringsfunktioner koncentreras till ett servicecenter som är specialiserat just på dessa frågor. Vad är det då som gäller stort eller litet? Här på Soc&kom är vi väl benägna att besvara den frågan med ett både och. Högskolan genomgick som bekant sin strukturreform redan för snart ett kvarts sekel sedan, närmare bestämt år 1984 då Soc&kom anslöts till Helsingfors universitet som en fristående svenskspråkig enhet. Ser vi anslutningen ur det perspektiv dagens diskussioner erbjuder, kan vi konstatera, att många av de mål som i dag uppställs för strukturella reformer genomfördes då. Högskolan, som onekligen var i minsta laget för att på lång sikt fungera som en helt självständig universitetsenhet, blev en del av en större helhet. Olika innehållsmässiga synergieffekter kunde uppnås både i utbildning, forskning och administration, utan att ändå ge avkall på högskolans profil och dess autonoma ställning. Det är helt klart, att mycket av den positiva utveckling inom forskning och utbildning som ägt rum inom högskolan under de senaste 20 åren knappast skulle ha inträffat utan anslutningen till universitetet. Det är också klart att många av de administrativa reformer, som i dag i rask takt följer på varandra inom universitetsväsendet, skulle ha varit övermäktiga att genomföra utan det stöd högskolan har i att höra till ett stort universitet. Men de lagstadgade garantier för autonomi som gavs högskolan har samtidigt gjort det möjligt att behålla många av de fördelar en liten enhet har: Närheten mellan lärare och studerande, den platta organisationen med korta avstånd till beslutsfattare, möjligheterna till spontant, gränsöverskridande samarbete både inom utbildning och inom forskning. Är då Soc&kom-modellen något att rekommendera för andra nu i strukturomvandlingens tider? Ja, varför inte. I samband med strukturdiskussionerna har möjligheten att grunda schools i samband med universiteten framförts en modell som alltså förverkligats för Svenska social- och kommunalhögskolans del. Om man garanterar en grundläggande autonomi för en enhet, om man tryggar dess särdrag och specialiseringar, kan det säkert finnas många fördelar att vinna både för den mindre enheten och för den mottagande, större enheten. Då kan man skapa win-win -situationer som bevarar den lilla enhetens särdrag av närhet och omedelbara kontakter, men som samtidigt ger de skalfördelar som delaktigheten i en stor enhet onekligen medför. Henrik Hägglund Rektor Soc&kom informerar

5 Foreign Reporting Foreign Reporting-kursen avlutades med en gemensam resa till Estland. Vartannat år samlas ett femtontal personer från runt om i världen i Helsingfors för en tre månader lång kurs. De har inte mycket annat gemensamt än en dröm. Att bli utrikeskorrespondenter. I en sal på Svenska social- och kommunalhögskolan har presentationen precis börjat. Jag heter Toivo och kommer från Namibia. Tanzeel från England. Bertine från Nederländerna. Ryssland, Estland, Finland, Zambia, Sverige. Totalt är nio länder representerade i den lilla föreläsningssalen. För Toivo Ndjembela är det första gången utanför det egna landets gränser. Jag vill bli en av pionjärerna när det gäller utrikesjournalistik i Namibia. När jag fick veta att jag blivit antagen till den här kursen skrek jag av glädje, säger han. Han hade förväntat sig en stor sal och stränga professorer, men blev glatt överraskad. Jag älskar att vi är så få för vi har snabbt blivit som en familj. Och lärarna är så coola. De är som föräldrar med sina barn med oss, säger han. Innan han lämnade Namibia var han rädd att han skulle få utstå en del rasistiska kommentarer som svart man i Finland. Men inte heller där infriades hans fördomar. Jag har inte haft några problem alls. Jag känner mig så säker i Helsingfors. Jag kan gå omkring utomhus mitt i natten utan att se rån eller slagsmål. Och allt är så rent. Om jag någon gång gifter mig ska jag ta min fru hit på bröllopsresa, säger han. Bertine van Hovell tot Westerflier visste redan för flera år sedan att hon ville utbilda sig till utrikesreporter. När hennes kurskoordinator berättade om kursen i Helsingfors, och Bertine sa att hon var intresserad, tittade han på henne som om hon var galen. Du vill väl ändå inte åka till Finland mitt i vintern, frågade han. Men allt jag hörde var Foreign reporting. Jag tänkte inte på vädret, säger Bertine och skrattar. Hon säger att kursen var ungefär vad hon hade förväntat sig. Mycket praktisk information och knep. Jag har lärt mig hur jag ska bete mig i olika situationer och hur jag vet vilka människor jag kan och inte kan lita på. Dessutom kommer jag nog aldrig att kunna se på nyheterna på samma sätt igen när jag vet hur mycket som blir manipulerat och censurerat. Till skillnad från de flesta andra i gruppen, som är mitt uppe i sina utbildningar, har Tanzeel Akhtar redan en journalistexamen. Efter att ha frilansat i ett år började hon tvivla på om journalistyrket verkligen var för henne. Hon såg en annons om kursen i Helsingfors och bestämde sig för att söka. Det var ett bra tillfälle att få erfarenhet av att jobba under tidspress utomlands och dessutom träffa människor från andra Soc&kom informerar

6 länder och bygga upp ett nytt kontaktnät, säger hon. Både Bertine och Tanzeel pratar om mötet med utrikeskorrespondenten Aira Vehaskari som det mest inspirerande under kursen. Innan jag kom hit visste jag inte ens om det var möjligt för en kvinna att bli utrikeskorrespondent med tanke på säkerhetsrisken. Men efter att ha lyssnat på Aira så vet jag att det går, och till och med kan vara en fördel, säger Bertine. De flesta studerandena tycker att resan till Estland var höjdpunkten på kursen. Det var då de fick tillfälle att testa sina nya kunskaper. Toivo hade nytta av vad han lärt sig om hur man bör bete sig när man rapporterar från ett annat land. Människor var inte särsklit hjälpsamma och vänliga i Estland, men jag lyckades ta mig igenom det ändå och fick ihop min artikel. Nu vet jag att jag klarar det. Även Tanzeel såg Estlandresan som en upplevelse som öppnade hennes ögon. Jag hade förväntat mig att det skulle bli lätt eftersom Estland ligger så nära Finland, men de kulturella skillnaderna var slående. Och mitt i chocken kom mina journalistiska egenskaper fram, egenskaper jag inte ens var säker på att jag hade. Det gick bra att skapa kontakter och vänner och att få folk att öppna sig. När gruppen lämnar Helsingfors efter tre månader har de kontakter över hela världen i bagaget. Bertine vill fortsätta att utbilda sig på masters-nivå. Tanzeel har upptäckt att det faktiskt är journalist hon vill vara. Även om mycket av det som lärdes ut på kursen inte var nytt för mig är jag hundra gånger mer inspirerad nu. Jag vet vad jag vill. Nu är det tillbaka till England och planera nästa resa som gäller, säger hon. Toivo vill rapportera om globala ekonomiska frågor, men har en annan dröm han ska uppfylla först. Jag tänker starta en radiostation för unga i Namibia. Anna Åberg studerar journalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall Posttraumatisk stress Under de senaste decennierna har intresset för psykologiska verkningar av krigstrauma ökat. Tecken på långtida psykologiska verkningar av krigserfarenheter ökar ständigt. Färska undersökningar visar att andra världskrigets veteraner ännu över femtio år efter kriget upplever krigstrauma. Dr Nigel Hunt är biträdande professor i hälsopsykologi vid universitetet i Nottingham och har utnämnts till International Reader vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet från och med Dr Hunt inledde sin första readerperiod under våren med en engelskspråkig föreläsningsserie om traumatisk stress, teori, metod och praxis. Kursen samlade över 25 studerande, främst från ämnet socialpsykologi. En av kursdeltagarna var studerande Kristina Pentti från Soc&kom, som håller på att skriva sin kandidatavhandling i ämnet socialpsykologi. Dr Nigel Hunt verkar som International Reader i socialpsykologi och psykologi vid högskolan. Här tillsammans med professor Airi Hautamäki. Soc&kom informerar

7 Enligt Pentti var kursen väl strukturerad och interaktionen i gruppen var mycket god. Under varje föreläsning var hälften av tiden reserverad för studerandes egna presentationer. Kristina Pentti hade också möjlighet att tillsammans med professor Hunt genomföra fem intervjuer med finländska krigsveteraner. Intervjuerna kommer att ligga till grund för ett nytt forskningsprojekt, denna gång med en social och kulturell forskningsansats på upplevelsen av det andra världskriget. Inom projektet kommer Hunt att jämföra hur brittiska och finländska soldater upplevt att samhället uppskattat deras insatser i krig. Hur samhället förhållit sig till sina krigsveteraner och hurdant det sociala stödet fungerar? Professor Nigel Hunt har i sin tidigare forskning bl.a. undersökt historia, minne och berättelse bland de brittiska krigsveteranerna: hur de med hjälp av minnesbilder återberättar sina år vid fronten, och skapar sin historia som soldater. Hunt har utgående från en kognitiv processmodell analyserat de traumatiska reaktionerna. Forskningen visar att trauma kommer till uttryck dels genom att ofrivilligt och intensivt återuppleva en händelse i form av känsloladdade bilder och dels genom försök att undvika stimuli som utlöser dessa skrämmande bilder. Det mest effektiva sättet att bearbeta trauma är att utveckla en berättelse som omfattar och tolkar de dramatiska minnena. Christina Klawér-Kauranen är informatör vid Soc&kom International Readers Soc&kom har upprättat ett system med International Readers som verkar inom högskolans centrala områden inom forskning och utbildning. Systemet har utvecklats sedan och dess syfte är att anknyta framstående internationella forskare till högskolan för en tre års period, som vid behov kan förlängas. Under avtalsperioden besöker de internationella föreläsarna årligen högskolan för att undervisa och delta i forskningsaktiviteter. De internationella föreläsarna fungerar som experter och kontaktpersoner för högskolan och utgör en värdefull akademisk tillgång för studerandena och den akademiska verksamheten vid högskolan, speciellt gällande kurser på engelska. De internationella föreläsarna är involverade i undervisningen på kandidatnivå, seminarier på postgradualnivå och i forskningsseminarier i samarbete med andra enheter vid Helsingfors universitet. FAKTA Charles Husband, University of Bradford Charles Husband är professor vid Department of Social and Economic Studies, University of Bradford. Han verkade som International Reader vid högskolan under åren och är nu docent vid högskolan. Husbands forskning omfattar etniska relationer och olika yrkesgruppers attityder gällande etnisk diveritet. Evert Vedung, Uppsala universitet Evert Vedung är professor emeritus i statsvetenskap vid Uppsala universitet och mångsidig expert i utvärdering av offentlig verksamhet. Sedan år 1999 har Vedung verkat som International Reader vid högskolan. Terry Marsden, University of Cardiff Professor Terry Marsden är chef för City and Regional Planning vid universitetet i Cardiff. Han har verkat som International Reader vid högskolan sedan år Nigel Hunt, University of Nottingham Dr Nigel Hunt är biträdande professor i hälsopsykologi vid universitetet i Nottingham. Han har verkat som International Reader vid högskolan från och med år En folkgrupp i gränslandet När man behandlar minoriteter fokuserar man alltför ofta endast på problemen. Därför valde Camilla Nordberg att skriva sin avhandling om begreppet medborgarskap i förhållande till romerna som minoritet. Medborgarskap är ett mera dynamiskt begrepp, säger Nordberg. Inom socialpolitiken har det hittills skrivits väldigt lite om just romer som minoritet. Det var lätt att hitta en plats för en sådan här avhandling, berättar Nordberg. Tidigare forskning har behandlat romernas kultur, språk och historia och fokuserat mera på det problematiska i minoritetsgrupper. Problemet med den historiska forskningen är också att det använts en hel del andrahandskällor. Nordberg anser att det därför ännu finns mycket kvar att göra när det gäller olika aspekter av forskning om romer. Som material för sin avhandling, Boundaries of Citizenship: the Case of the Roma and the Finnish Nation-State, har Nordberg använt dels tidningsartiklar och riksdagsdebatter, men också intervjuer med romer. Ursprungligen hade hon tänkt koncentrera sig mera på skriftliga åsikter från romerna själva, som till exempel insändare till olika tidningar. Sådant material fanns det ändå väldigt lite av och de få insändare som fanns behandlade inte politiska frågor. Därför valde hon i stället att intervjua romer som på något Soc&kom informerar 7

8 av delarna fokuserar på hur finska romer och begreppet medborgarskap uppfattas i de finska medierna och den politiska debatten. I avhandlingen framgår att mediernas framställning av romerna som minoritet i dagens läge förblir ensidig. Också romerna själva anser att de porträtteras på ett orättvist och snävt sätt. Det är en sorts ond cirkel som gör att representationen förblir snäv, anser Nordberg. Hon tror att det delvis kan bero på en rädsla att närma sig folkgruppen, eftersom den känns så olika oss. Ändå har finländare och romer gemensam historia, gemensam religion och gemensamt språk. Åsiktsutvecklingen går långsamt, men Nordberg hoppas att det så småningom också skulle skrivas artiklar om romer där man inte framhäver just den etniska identiteten. Det skulle vara trevligt att läsa en artikel om en grönsakshandlare som bara råkar vara rom, säger Nordberg. Den fjärde delstudien koncentrerar sig på hur asylsökande romer behandlades både inom den politiska debatten och i media mellan åren 1999 och Asylsökande romer fick en väldigt negativ stämpel från första början. Nordberg tror att det kan bero på många olika saker. De mest synliga orsakerna kan vara, att man i bland annat tidningstexter underströk den etniska identiteten i ett så tidigt skede av debatten. Dessutom var Finland ett relativt nytt EU- och ordförandeland under de åren, vilket också påverkade den politiska debatten. Sedan hösten 2006 har Nordberg varit anställd som universitetslektor i socialt arbetet vid högskolan. sätt är aktiva inom någon förening eller politiken i allmänhet. Genom intervjuerna kunde hon också få med ett så kallat bottomup -perspektiv, där hon funderar på hur romerna själv uppfattar sig som medborgare. Ser sig som finländare Centralt i avhandlingen är just hur romerna upplever sig själv som finska medborgare. För romerna är det viktigt att de är finländare, konstaterar Nordberg. Alltför ofta lyfts bara den etniska och inte nationella identiteten fram. Nordberg tror att romernas egen uppfattning om sig själva som finländare dels beror på att folkgruppen lever i så tät samverkan med staten. Romer som aktivt jobbar för minoritetens bästa influeras starkt genom sin samverkan med den finska staten. Romerna anser också till viss del att välfärdsstaten i Finland är inkluderande. De ser inte endast de uteslutande faktorerna i samhället. De framhäver istället möjligheterna att röra sig fritt inom olika samhälleliga positioner. Möjligheten till utbildning är också en viktig bidragande faktor till att känna sig inkluderad. Etnisk identitet framhävs för mycket Camilla Nordberg disputerade den 13 april vid Åbo Akademi. Avhandlingen består av fyra delstudier och en sammanfattning. Tre Kämpar för att överleva Romernas anspråk handlar oftast om rätt till erkännande från samhällets sida. I avhandlingen framgår att romerna själva tycker att deras minoritetsposition på lagstiftningsnivå är bra. Det är i möten med enskilda myndigheter och vanliga medborgare som problemen uppstår. I de situationerna dyker fördomarna upp och romerna kan känna att de inte accepteras som medborgare, med lika rättigheter som alla andra. Ännu finns en hel del att göra för att förbättra romernas position i samhället, säger Nordberg. Genom intervjuerna har hon fått höra många historier om diskriminering i vardagen. De personer hon intervjuade hör till eliten bland romer. Trots det, kunde de berätta om hur de varit ovälkomna till restauranger eftersom restaurangen dagen före redan besökts av andra romer. Kommentarerna de fått höra kan vara elaka, i stil med Ni är ändå alla likadana. Den generella uppfattningen inom minoriteten verkar också vara en stark känsla av utanförskap. Det som ändå har präglat Nordbergs forskning och som hon själv tycker är en aning förvånande, är att romerna trots allt överlevt som en minoritetsgrupp. Det är fascinerande att de överlevt som grupp med tanke på den politik som förts i Finland, säger Nordberg. En tid försökte man till och med eliminera folkgruppens kultur. Det finns många andra exempel på minoriteter som inte överlevt. Romerna har egentligen inga egna institutioner eller arenor speciellt för sig själva, men har ändå jobbat starkt för att behålla sin plats i samhället. Om politiken hade lyckats skulle det inte finnas några romer kvar, tillägger Nordberg. Nina Simberg studerar journalistik vid Soc&kom Soc&kom informerar

9 Samarbete kring riksdagsvalet I paneldebatten deltog från vänster: Mari Kiviniemi, Paavo Arhinmäki, Arja Alho, Martina Malmberg, Frank Johansson och Lotta Backlund. De svenskspråkiga högskolorna i huvudstadsregionen slöt upp inför riksdagsvalet. En gemensam paneldebatt pejlade partiernas inställning till högskolepolitiska frågor. Huvudstadsregionen har med sina drygt 6000 svenskspråkiga studerande en ledande roll gällande utbildning på svenska. I dagens läge är över hälften av de svenskspråkig studerandena i Finland inskrivna vid någon av huvudstadsregionens universitet eller högskolor. Bland annat den svenskspråkiga undervisningens framtid debatterades. Andra heta teman var studiestöd, inkomstgränser och akademisk frihet. I panelen deltog Arja Alho (Sdp), Paavo Arhinmäki (Vf), Lotta Backlund (Saml.), Frank Johansson (de Gröna), Mari Kiviniemi (C) och Martina Malmberg (Sfp). Debatten leddes av professor Tom Moring från Soc&kom. Högskoleväsendet förändas Att det nuvarande högskolenätverket behövs se över höll alla kandidater med om. Ökat samarbete föreslogs också i stället för sammanslagningar. Martina Malmberg konstaterade att man på finlandssvenskt håll tyvärr inte har diskuterat tillräckligt vilka konsekvenser behovet av sammanslagningar har för den finlandssvenska utbildningen. I huvudstadsregionen finns elva svensk- eller tvåspråkiga enheter. Kiviniemi tror att siffran kommer att minska under nästa riksdagsperiod. Alho betonade vikten av en högklassig svenskspråkig utbildning i huvudstadsregionen, både på universitetsoch yrkeshögskolenivå. För Malmberg är Nylands förmåga att själv kunna stå för en god utbildning på svenska viktig. Hon varnade för en sammanslagning med Åbo Akademi. Frank Johansson ser sammanslagningen mellan Soc&kom och Helsingfors universitet som en god modell. Det ska gå att kombinera de svenska och finska rummen och där anser jag att Soc&kom har lyckats bra, säger han. Arhinmäki tog avstånd från den Taxellska modellen, med enspråkiga lösningar för att bevara tvåspråkigheten. Han ser gärna att finskspråkiga skulle studera tillsammans svenskspråkiga, redan från grundskolan. Han tror ändå att det är viktigt för det svenska språket och kulturen att det finns enspråkigt svenska lösningar. Gällande privat finansiering för högskolorna delades panelen. Johansson konstaterade att den privata finansieringen främst kommer till tekniska och ekonomiska ämnen, mellan den humanistiska sidan lider. Backlund såg det däremot som möjligt att i mycket längre utsträckning kommersialisera den humanistiska utbildningen. Centern stöder mer privat finansiering, meddelade Kiviniemi. Soc&kom informerar

10 Studiestödet upp Kandidaterna var långt eniga om att en justering av studiestödet behövs. Flera av kandidaterna talade om en ökning på 15 procent. Lotta Backlund ansåg att en nivåhöjning behövs, och inte bara en indexjustering. Studiestödet har inte indexjusterats på 13 år. De grönas Frank Johansson talade sig varm för en medborgarlön. I huvudstadsregionen är det nästan omöjligt att studera utan att jobba vid sidan om, medger Centerns Mari Kiviniemi. På frågan om det ska vara möjligt att studera utan att jobba eller ta lån var det bara Kiviniemi och Backlund som sade nej. Båda ansåg att man inte ska vara rädd för att ta studielån, som ju också är del av stödet till studerande. Paneldebatten initierades av Rektorsdelegationen för högskoleutbildningen i Helsingfors (RHH). Organet består av representanter för Helsingfors universitet, Soc&kom, Hanken, Tekniska Högskolan och Arcada. I arrangemanget av paneldebatten deltog även högskolornas studentkårer. Syftet med RHH:s verksamhet är att stärka och befrämja det svenskspråkiga samarbetet mellan Helsingforsområdets tvåspråkiga och svenskspråkiga högskolor. Samarbetet med studentkårerna kring paneldebatten fungerade väl. Det är möjligt att samarbetet nu fortsätter med nya projekt. Peter Sjöholm studerar journalistik på Soc&kom Soc&kom utlokaliserade till Vasa Ett skriande behov av behöriga socialarbetare i Österbotten ledde till att Soc&kom i höstas inledde en temporär utbildning i socialt arbete i Vasa. Utbildningen ordnas i samarbete med Helsingfors universitets öppna universitet, samhällspolitiska institutionen och juridiska fakultetens enhet i Vasa. Annika Svevar-Söderholm och Magdalena Hellström med dottern Sarah i famnen Det har länge diskuterats att det råder brist på behöriga svenskspråkiga socialarbetare i Österbotten. Hösten 2005 gjordes en kartläggning i alla svensk- och tvåspråkiga kommuner i Österbotten. Resultatet visade att ett drygt trettiotal socialarbetartjänster sköttes av personer som inte hade behörighet, berättar rektor Henrik Hägglund vid Svenska socialoch kommunalhögskolan. Soc&kom fick efter kartläggningen ta emot en skrivelse som undertecknats av socialdirektörerna i alla de berörda kommunerna. Direktörerna vädjade till Soc&kom att högskolan skulle göra något åt problemet. Soc&kom har tillsammans med statsvetenskapliga fakulteten det nationella ansvaret att utbilda svenskspråkiga socialarbetare i hela landet, säger Henrik Hägglund. Man funderade på hur man kunde åtgärda problemet och fastnade till slut för samma modell som Jyväskylä universitet använt sig av, det vill säga en utlokalisering av utbildningen med hjälp av öppna universitet. Intresset för utbildningen var stort och i höstas när föreläsningarna påbörjades fick gruppen förstoras från det ursprungliga 25 till 34 personer. De studerande är från hela Österbotten, från syd till norr och de har olika bakgrunder, säger Henrik Hägglund. Två av dem som anmälde sig till utbildningen är Annika Svevar- Söderholm och Magdalena Hellström. Båda har redan flera utbildningar bakom sig. Annika är socionom, barndagvårdare och barnsköterska, hon har specialyrkesexamen i äldreomsorg och har kommit halvvägs i sina studier i socialpolitik. Magdalena är merkonom och magister i socialpolitik. De ville gå utbildningen för att få behörighet som socialarbetare och är hittills nöjda med sitt val. Det som har gett mig mest är kurserna i juridik. Kurserna i socialt arbete är rätt mycket repetition från socionomutbildning- 10 Soc&kom informerar

11 en, men juridik har jag inte studerat tidigare. Det är jätteintressant och viktigt för framtiden, säger Annika Svevar-Söderholm. Många i gruppen är redan ute i arbetslivet och studerar endast vid sidan om jobbet. Det är möjligt eftersom öppna universitets föreläsningar oftast sker kvällstid och på helger. Undervisningen hålls i Vasa universitets lokaler i Brändö. En nackdel med öppna universitetet är enligt Annika och Magdalena att det kostar rätt mycket. Hela paketet med kurser i socialt arbete går på 200 euro under läsåret och därtill kommer en avgift på 85 euro för varje juridikkurs. Det är mycket pengar och dessutom har vi inga förmåner som andra studerande har, som till exempel gratis hälsovård, säger Magdalena Hellström. En annan sak som bekymrat Annika och Magdalena är att den långsiktiga planeringen verkar saknas. Vi har inte ännu fått några individuella studieplaner som det lovades. Det är också oklart hur länge studierna faktiskt kommer att ta, säger Annika Svevar-Söderholm. Vi tar en kurs i taget men ser inte längre framåt än den här våren. Alla tycker det är en jätteintressant utbildning och föreläsarna är bra, men sen finns det en osäkerhet. Jag skulle också vilja veta om man eventuellt får något till godo för tidigare studier, säger Magdalena Hellström. Helena Blomberg-Kroll är professor vid Soc&kom i socialpolitik, särskilt socialt arbete. Enligt henne har nog de studerande informerats om att individuella studieplaner och eventuellt tillgodoräknande av tidigare studier sker först under vårterminen, då man har möjlighet att anställa någon för det ändamålet. Den första mars utnämndes Camilla Nordberg till universitetslektor i socialt arbete i Vasa. Under vårterminen har dock läraren i socialt arbete, Bettina von Kraemer, huvudansvaret för kurskoordineringen. Utbildningen i Vasa sattes ju upp i rekordfart. Här har vi från Soc&koms sida önskat att så snabbt som möjligt reagera på den påtalade bristen av behöriga socialarbetare i vissa österbottniska kommuner. Och för att avhjälpa problemet måste ju själva undervisningen komma igång så snabbt som möjligt. Parallellt med den pågår sedan den långsiktiga planeringen, säger Helena Blomberg-Kroll. Annika Svevar-Söderholm och Magdalena Hellström är trots allt nöjda med att initiativet till utbildningen har tagits. Jag är glad att vi får möjligheten att studera i Vasa och inte behöver åka till Helsingfors. De flesta av oss är mitt i livet och har familj och barn, säger Annika Svevar-Söderholm. Madeleine Nygrund studerar journalistik vid Soc&kom Soc&kom-dagen 2006 ett dubbelt jubileum FISS fyller 20 år och Soc&kom-dagen har ordnats i 30 år. Denna gång fokuserade debatten på forskning, teori och praktik. Men främst talade Soc&koms forskare om hur de ska förena dessa tre. Vi har utvecklats under de här tjugo åren. Såpass att vi inte längre ryms här. Vi har nu ett säte på Topeliusgatan och ett på Norra Hesperiagatan, men inom en snar framtid flyttar vi samman våra enheter igen, säger professorn i journalistik Ullamaija Kivikuru, forskningschef vid FISS. Det här kan vara vår första och sista FISS-fest. Då vi flyttar samman kan det hända att det inte längre behövs en skild enhet för forskning. Forskarna vid FISS producerar nu kring 70 texter, böcker, rapporter och artiklar per år. Flest blir artiklarna, eftersom personalen också undervisar samtidigt. Soc&kom-dagen blev denna gång kväll för diskussion kring forskningens vara eller inte vara, samt hur den ska kopplas samman med mer praktiska aspekter. Jag vill börja med att rätta det som står i programbladet. Jag ska inte tala om mål, medel och motsättningar utan om mål, medel och spänningar. Det är spänningarna som varit en drivkraft i uppkomsten och utvecklingen av FISS, inte motsättningarna, säger professor emeritus Tom Sandlund, som var med och grundade FISS på 1980-talet. Soc&kom informerar 11

12 I samband med Soc&kom-dagen ordnades en utställning om forskningsinstitutets utveckling. Under 80-talet förenades Soc&kom med Helsingfors universitet. Forskningen var redan då något centralt, men måste i den nya situationen ännu starkare understödas. Inte bara för forskningen i sig, men också för att intressera de studerande för forskning, fortsätter han. Det hade redan på 70-talet talats om ett institut som skulle kunna binda samman forskning och fortbildning. Men Sandlund vill peka på att även om det konkreta skedde 1986, byggde detta på ett tiotal år av förberedelser, där lärare höll på med forskningsprojekt vid sidan om sin undervisning. Sandlund jämför multidisciplinär och interdisciplinär forskning. Multidisciplinär är då två grenar går samman under en kort tid för att lösa ett tillfälligt problem. Interdisciplinär forskning handlar det om då dessa två discipliner går samman på ett nytt forskningsområde och ibland även bildar en ny disciplin. Soc&kom har alltid betonat det interdisciplinära. Det här syns bland annat inom de forskningsområden som vuxit fram i anknytning till de olika ämnena vid högskolan. Den akademiska betydelsen inom den mer praktiskt inriktade utbildningen har diskuterats och där har också de spänningar Sandlund talar om uppkommit. Men med åren har dessa spänningar ebbat ut och forskningen inom de till yrkespraktiken anslutna områdena har också blivit mer betydelsefull. Sandlund ser flyttningen till en gemensam byggnad som något positivt. Geografiska avstånd ökar andra avstånd. Jag anser att det är bra att all forskning och utbildning vid Soc&kom kommer att ligga under samma tak och också bli geografiskt närmare knutna till den statsvetenskapliga fakulteten. Man ska inte underskatta betydelsen av kafferummets och lunchbordets diskussioner. Utveckling inom etniska relationer I dag betonas analys av etniska fenomen och man har börjat ifrågasätta etnicitet och etniska kategorier. Det här forskningsområdet är ändå aningen som en kvinna som alla män blir intres- serade av, men som ingen vill gifta sig med. Det är lite väl riskfyllt, säger professor Peter A Kraus. Han är Soc&koms nye professor inom etnicitet och han berättar om de nya utmaningar globaliseringen innebär. Nya etniska former uppkommer och dessa ska ställas i relation till de gamla. Finland finns fortfarande, men Finland får nya etniska kategorier. Vad händer till exempel om ert barn gifter sig med någon som inte ursprungligen kommer från Finland? Hur ser den nya generationen då ut? Kraus betonar att det gamla inte dör, det förändras och får sällskap av det nya. Han funderar på hur vi ska klara av dessa förändringar. Hur klarar vi av integration? Hur ska en politisk och social enhetlighet uppkomma? En konkret frågeställning är hur immigranters språk påverkar skillnaden mellan finska och svenska. Hur ska de nyinflyttades barn undervisas? Hur kommer engelskan att påverka svenskan? Helsingfors är en flerkulturell stad som ligger så att säga mellan de fyra väderstrecken. Den är också så pass europeisk att detta stärker den internationella forskningen. Dessutom känner jag inte till någon annan grupp som är så välstuderad som finlandssvenskarna. Finland är ett bra ställe att sammanföra Norden, Baltikum och Europa. Teori och praktik Vi behöver forskning. Lärarna förlorar sin entusiasm om de inte får forska, säger professorn i sociologi, Elianne Riska, under dialogen hon håller tillsammans med Raimo Väyrynen, generaldirektör för Finlands Akademi. Enligt Riska har Soc&kom bra möjligheter att slå igenom inom undervisningen tack vare dess småskalighet. Men FISS borde profilera forskningens roll i undervisningen klarare. Finansiering är naturligtvis viktigt. Det vi behöver är långvarig finansiering för att kunna genomföra större projekt. En annan förutsättning är en aktiv forskningsmiljö. Vetenskap skapar nya begrepp, nya metoder och nytt material, säger Väyrynen. Enligt Väyrynen är det enklare att studera vidare till doktor i dag jämfört med hur det var på 70-talet. Men yrkesorientering ser man fortfarande, på Soc&kom bland annat för journalister och socialarbetare. Yrkeshögskolor kan inte tävla med universiteten, men de har några starka områden som kan vidareutvecklas. Yrkeshögskolor kan vara bättre lämpade för forskning inom till exempel serviceindustrin. Å andra sidan kan man fråga sig hur det är med alla de platser inom medieutbildning som finns på yrkeshögskolorna. Är de för många? Vad betyder då professionalismen i dagens värld? Förlorar vi något i yrkesskicklighet om vi satsar för mycket på forskning? Det är centralt, anser jag, att tänka på hur praktik och teori ska bidra till varandras utveckling, säger Väyrynen. Elianne Riska anser att det är närmast önskvärt att det forskas på alla håll. Problemlösning borde genomsyra hela samhället. Jag har hört någon säga att det nu är närmast omöjligt att hitta en ingenjör från en yrkeshögskola som kan göra något 12 Soc&kom informerar

13 Akademiforskare Sirpa Wrede framhöll i sitt inlägg att yrkespraxis i allt större utsträckning måste baseras på forskning. verkligt praktiskt. Vi måste se det här i ett bredare samhälleligt perspektiv. Vad behöver vi? För många doktorer kan resultera i arbetslösa doktorer, säger Väyrynen. Hur ska kunskapen utvecklas? Professionella yrken har sedan 1960-talet utmanats av samhällsutvecklingen på ett sätt som också påverkar forskningen inom de ämnen som finns på Soc&kom. Auktoritetstron går ner och den ifrågasättande samhälldebatten utmanar yrkespraxis som bygger på traditionella former av auktoritet, säger akademiforskare, docent Sirpa Wrede. Enligt Wrede måste yrkespraxis i allt högre grad baseras på forskning. Hon talar om att kraven hela tiden ökar och att alla som arbetar i kunskapsbaserade yrken konstant ställs inför nya utmaningar. I dag lever vi i ett pluralistiskt samhälle och professionellt arbete måste därför bygga på vetenskapligt beprövad kunskap som beaktar olika perspektiv och kontexter. Professionellt arbete har blivit lagarbete. Proffsen arbetar nu ofta i komplexa organisationer och de måste känna till gränserna och styrkorna i den egna expertisen. Etiken förändras också. Vi möter nya etiska frågor som ofta uppstår på grund av konkurrerande målsättningar. Effektivitet och andra ekonomiska målsättningar kan bli för viktiga och man måste komma i håg att jämföra dessa med professionalismens betydelse. Den professionella behöver redskap för att reflektera över sitt ansvar för att den service som ges skall hålla god kvalitet. I ett snabbt föränderligt samhälle behövs det forskning som stöd för en reflexiv yrkespraxis. Forskningen kan ändå inte erbjuda färdiga lösningar som fungerar oberoende kontexten. Som expertis handlar samhällsvetenskaperna om en förmåga att rama in frågor på samhälleligt relevant sätt, att ställa meningsfulla frågor och att beakta och synliggöra relevanta samhälleliga kontexter. De tankar som framförts i de olika inläggen utvecklades vidare i en paneldebatt som leddes av professor Erland Eklund från Åbo Akademi. I debatten deltog professor Helena Blomberg-Kroll, professor Airi Hautamäki, professor Tom Moring och professor Stefan Sjöblom. Eva Nyman studerar journalistik vid Soc&kom Soc&kom informerar 13

14 Spetsforskning kring den nordiska välfärdsstaten Den nya samnordiska spetsforskningsenheten The Nordic Welfare State Historical Foundations and Future Challenges inledde sin verksamhet i början av mars detta år. Spetsforskningsenheten finansieras av Nordforsk som är ett självständigt nordiskt forskningsorgan under Nordiska Ministerrådet för utbildning och forskning, MR-U. Enheten forskar i den nordiska välfärdsmodellens historiska lager och framtida utmaningar under de fem följande åren och bedriver forskning i fem tvärvetenskapliga grupper. Helsingfors universitet har haft en framträdande roll som initiativtagare och koordinator och Soc&kom är en av de tre enheter vid Helsingfors universitet som medverkar i spetsenheten. Enheten leds av professorn i politisk historia Pauli Kettunen vid institutionen för samhällshistoria vid Helsingfors universitet. Från Helsingfors universitet deltar även studiehelheten Norden vid Renvall-institutet. De övriga deltagarna kommer från universiteten i Bergen, Odense, Reykjavik, Köpenhamn och Stockholm, från Åbo Akademi samt från Trondheims teknologioch vetenskapsuniversitet. Den nordiska välfärdsstatens legitimitet och värderingsgrund undersöks Professorn i socialpolitik, särskilt socialt arbete Helena Blomberg-Kroll vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet är en av gruppledarna för den forskningsgrupp som forskar kring temat Den nordiska välfärdsstatens legitimitet och värderingsgrund, på engelska The Value Systems and Legitimacy in the Nordic Welfare State Model. Vår forskning anlägger ett tvärvetenskapligt perspektiv på dessa frågor, och den samlar forskare inom samhällsvetenskap, religionsvetenskap och humaniora ifrån flera nordiska länder, berättar professor Helena Blomberg-Kroll från Soc&kom. Det primära målet inom spetsenheten är att se Norden som en helhet och att stärka forskningen men även att främja doktorandutbildning och situationen för forskare på post-docnivå. Inom nätverket har såväl doktorander som post-doktorander möjligheter att vistas vid någon annan nordisk enhet och få handledning av erkända experter på området. Dessutom finns möjligheter att anlita toppforskare också Helena Blomberg-Kroll, professor i socialpolitik, särskilt socialt arbete, är en av gruppledarna för den forskningsgrupp som forskar kring temat Den nordiska välfärdsstatens legitimitet och värderingsgrund. från andra än de nordiska länderna, såsom England eller Tyskland, framhåller professor Blomberg-Kroll. Inom gruppen försöker vi involvera studerande på olika nivåer, till exempel har framstående studerade på magisternivå också möjlighet att delta på nätverkets seminarier. Professor Helena Blomberg-Kroll anser att medverkan i spetsenheten stärker Soc&koms ställning inom universitetet på olika sätt, bland annat stärks insatserna inom utbildningen på doktorandnivån. Inom ramen för spetsforskningsenheten pågår vid Soc&kom för tillfället bland annat ett finsk-norskt attitydundersökningsprojekt kring synen på fattigdom inom den nordiska välfärdsstaten. I projektet deltar förutom Helena Blomberg-Kroll också universitetslektor i socialt arbete och socialpolitik Christian Kroll. Inom projektet undersöker vi vad allmänheten anser att fattigdom beror på och hur den borde bekämpas i Norge och Finland, samt relaterar attityderna till landsspecifika historisktinstitutionella förhållanden. I ett senare skede utvidgas undersökningen till det övriga Norden, säger Blomberg-Kroll. De engelska namnen på de övriga temaområdena inom spetsforskningsenheten är: Religion, Lutheranism and the Nordic Welfare State Model, The National Welfare State: Citizenship and Democray, Epistemic Communities: Knowledge and Social Interests in the Making of the Nordic Welfare State samt The Normative Charges of Work: The Labour Market and the Welfare State. Christina Klawér-Kauranen är informatör vid Soc&om 14 Soc&kom informerar

15 Trevande försök att börja diskutera manlighet I kvinnoforskningens kölvatten tar mansforskningen sina första trevande steg. Det ligger i tiden att diskutera manlighet. På Soc&kom gjorde man det under seminariet Mansrollen i förändring. I höstas utkom antologin Mandomsprov, en essäsamling där elva finlandssvenska män fritt och personligt reflekterar över hur det är att vara man i dagens samhälle. Boken ligger rätt i tiden. Sedan man på sjuttiotalet började ifrågasätta de stereotypa könsrollerna är det framför allt kvinnan som varit i fokus. Mandomsprov är ett försök att blåsa liv i diskussionen om manlighet. Soc&kom-seminariet Mansrollen i förändring, som ordnades tisdagen den 27 februari, hörsammade uppmaningen och tog upp ämnet till diskussion. På plats är bland annat Mårten Westö, en av bokens författare: Jag började reflektera över det här med könsroller först när jag blev pappa, säger Westö. När jag läste om män var det oftast kvinnor som skrev. Jag ville ge ordet åt männen. Av någon anledning är det fortfarande kvinnor, snarare än män, som är intresserade av att diskutera manlighet, vilket också bekräftas på seminariet. Av de närmare trettio församlade går antalet män att räkna på ena handens fingrar. Kanske anses det fortfarande för omanligt att diskutera manlighet? Män i kjol? Jeanette Östman lyfter fram frågan om män överhuvudtaget anser sig ha någonting att vinna på att problematisera den traditionella mansrollen. Frågan ger varierande svar. En del anser att en bredare mansroll skulle ge män större frihet, andra är mera skeptiska. Jenny Westlund poängterar att det varit enklare och mera naturligt för kvinnor att ifrågasätta sin könsroll. Det är lättare för kvinnor att bära byxor, än det är för män att bära kjol. För män är det ett steg ner i domänerna att ta till sig det kvinnliga. Sociologiprofessorn Elianne Riska menar att män ofta är oförmögna att granska sig själva. Män ser inte de mansstrukturer som råder i samhället lika lätt som kvinnor. Manlighet är mer än bara sexualitet och papparoll, manlighet handlar också om strukturer. Eller som Anders Ahlbäck skriver i Mandomsprov: Att vara man är att springa i medvind, man märker inte att det blåser, det Mårten Westö, en av bokens författare, deltog i seminariet. känns lätt och roligt att springa. Att vara kvinna (eller bög eller ovanlig man ) är däremot som att jogga i motvind. Manlig skuld? Ett annat problem som nämns är att män har svårt att förhålla sig kritiskt till kvinnor. Män kan och vågar inte kritisera kvinnor på samma sätt som kvinnor kan kritisera män. Det märker man också i Mandomsprov, som väldigt långt blir en idealisering av kvinnan, säger Susann Nashat. Ett närliggande ämne, som förs fram av Christina Korkman, är frågan om manlig skuld. Bör män känna kollektiv skuld för alla år av förtryck mot kvinnan? Malin Gustafsson, som arbetat mycket med skolungdomar, är starkt emot den tanken. Soc&kom informerar 15

16 Hur ska man då tala om våldtäkter i skolorna? Man ska inte lasta skuld på högstadiekillar. Det är bättre att tala om ansvar. Ny forskningsgren Jämfört med kvinnoforskningen är mansforskningen en väldigt outvecklad forskningsgren. Mandomsprov är inte heller någon vetenskaplig djupdykning i ämnet, vilket seminariets sociologirepresentanter inte kan undgå att påpeka. Skribenterna (akademiker, journalister, författare, red. anm.) utgör inte en speciellt representativ grupp. De representerar nästan alla vad man brukar kalla mjukismän. Det blir mera tal om homosexualitet och mindre om homofobi, säger Kenneth Sillander. Mårten Westö svarar: Vi funderade på att göra en intervjubok där vi skulle samla flera olika typer av män. Men av praktiska skäl valde vi en sådan här lösning. Boken får också utstå en del kritik för att den inte lyckades beröra mera känsliga, tabubelagda ämnen som till exempel mannens sexualitet. Mandomsprov ska nog främst ses som en diskussionsöppnare: en utgångspunkt för reflektioner över manlighet. Återstår att se när männen, och inte bara kvinnorna, på allvar ger sig in i den diskussionen. Jens Finnäs studerar journalistik vid Soc&kom Hemma i Barcelona, Berlin och Helsingfors Innan jag hinner intervjua Peter Kraus börjar han intervjua mig. När jag ringer upp för att bestämma tid för intervju och presenterar mig, undrar han hur det kommer sig att jag har ett finskt efternamn fastän jag är svenskspråkig. Jag förklarar att det beror på att min finske farfarsfar flyttade till en svensk ort. Då jag träffar Peter Kraus på hans kontor börjar jag med att fråga honom om hans namn. Jag heter Peter Alfred Kraus, och namnet kommer från tyskan. Min fars släkt är tysk och härstammar från Sudettyskland. Om jag var spansk medborgare kunde jag använda tillnamnet Vilanova, som är min mors namn. Hennes släkt kommer ursprungligen från en liten by i katalanska Pyrenéerna, men min mor bodde i Barcelona när min far arbetade där på Goethe-institutet. Det var där de träffades, och jag föddes Min barndom tillbringade jag i Barcelona, och från och med 1970 bodde vi i Augsburg eftersom min far blev omplacerad från sitt arbete. Peter Kraus är professor i etniska relationer vid CEREN (Centret för forskning om etniska relationer och nationalism). Han har tidigare arbetat som forskare i Tyskland, med kortare perioder i Spanien, där han undersökt landets utveckling mot demokrati, och USA, där han bland annat arbetade vid centret för europeiska studier vid Harvard universitet. Varför kom du till Finland? Min fru är finsk och vi har länge pratat om att vi skulle vilja bo i Finland ett tag. Vi har två barn födda 1997 och 1998, och även om min fru talar finska med dem, tyckte vi det skulle vara bra för dem att få höra mera finska. Det är den privata orsaken till att jag är här. Så såg min fru en platsannons på nätet, där de sökte någon för tjänsten som professor i etniska relationer. Jag har alltid haft intresse för etniska relationer, men tidigare har jag arbetat inom statsvetenskap. Jag känner mig privilegierad som på arbetstid får göra det jag är intresserad av. Vad är det du ska arbeta med här på Svenska socialoch kommunalhögskolan? För det första är jag med om att utveckla magisterprogrammet i etniska relationer. Det är en utbildning på engelska som CEREN ansvarar för, med hjälp av institutionerna för sociologi, socialpsykologi och allmän statskunskap. Utbildningen börjar nästa år och skall dels undersöka minoritetspolitik och nationalitet, dels invandring. Vi hoppas också kunna kombinera dessa för att se hur de samverkar. För det andra har CEREN fått understöd av Finlands akademi för ett Maktprogram. Inom det skall vi undersöka etniska minoriteter: vilka minoritetsgrupper har makt och varför? Vilka är orsakerna till att medlemmar i minoritetsgrupper engagerar sig? Vi är både intresserade av de klassiska minoriteterna, såsom finlandssvenskar, samer och romer, och av de nya, som somalier och ryska och estniska medborgare. Dessutom vill Peter Kraus vara med om att utveckla ett mer 16 Soc&kom informerar

17 specifikt program för CEREN, till exempel genom att stärka samarbetet inom Europa. Peter Kraus medger att han inte är expert på Finland; han har endast berört Finland någon gång i tidigare undersökningar. Det som han däremot tror sig kunna bidra med är att börja jämföra Finland med andra områden med liknande situation och skapa kontakter till andra länder. Man kunde undersöka er finlandssvenskar, till exempel. Ni har genom historien fått stöd av starka institutioner, men de har inte skapat stabilitet, vilket vi ser i att antalet finlandssvenskar håller på att minska. I vissa fall kan försök att skydda en grupp ha oönskade effekter. Lämpliga minoriteter att jämföra med kunde vara katalaner, walesare eller fransktalande i Canada. Ett annat intressant forskningsområde kunde vara hur andra små länder handskas med invandring, och hur invandringen påverkar de gamla minoriteterna. Jag frågar Peter Kraus om han har några tankar om hur vi i Finland kunde förbereda oss för en ökad invandring och undvika de misstag andra länder kanske har gjort. Han betonar att man inte kan planera hur samhället ska utvecklas, även om politiker ofta tror det. Något vi kunde lära oss från Sverige är ändå att staten inte kan styra allt; människor i allmänhet måste också engageras. Till exempel hjälper det inte att ordna språkkurser för invandrare, om dessa inte vill gå kurserna. Det är en speciell utmaning hur vi skall förhålla oss till olika grupper beroende på deras förmåga. Det finns två huvudgrupper invandrare. Den ena gruppen består av experter på hög nivå, till exempel personer som jobbar på Nokia. De arbetar på engelska, vilket kan utgöra en risk för att allt mer av samhällseliten går över till det språket, på bekostnad av finska och svenska. Finland måste ta emot utländska experter, men samtidigt behålla finska och svenska som utbildningsspråk. Den andra gruppen utgörs av vanliga arbetare, till exempel städare och byggnadsarbetare. Ska de lära sig finska, svenska eller engelska för att klara sig i samhället? Jag tror inte att finska är så svårt att lära sig som ni ibland tycks anse, människor måste bara få möjligheter att lära sig och höra språket. Peter Kraus lyfter fram att Finland har en multikulturell historia; Helsingfors är en stad som tidigare haft till exempel tyskspråkiga och ryskspråkiga minoriteter. Kanske är det en tradition vi kunde ta fasta på. Så, den obligatoriska frågan: Vad tycker du om Finland? Jag tycker om landet och det är intressant att bo här. Det är första gången jag bor i ett land där jag måste anstränga mig med språket. Jag håller på och försöker lära mig finska. Jag forskar i invandring, men jag är ju själv en invandrare. Kraus tycker att det tyska inflytandet tydligt syns här på universitetet. Universitetskulturen uppfattar han att dessutom har tagit intryck av anglosaxisk och nordisk universitetskultur. Universiteten här är till exempel mer jämlika och demokratiska än i Tyskland. Peter Kraus berömmer det finländska utbildningssystemet. Doktor der Philosophie Peter A. Kraus har utnämnts till professor i etniska relationer vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet för tiden En sak som han ändå ställer sig frågande till är att det utbildas så många doktorer, som samhället kanske inte har användning för sedan. Han tycker att universiteten när det gäller doktorer hellre borde satsa mer pengar på några personer, än lite pengar var på många. Peter Kraus tycker att Helsingfors är en vacker stad med många fritidsaktiviteter. Det är en bra stad att bo i när man har barn. Berlin, där de bodde senast, är en mycket livligare stad i jämförelse med Helsingfors, men det är inte så viktigt längre att bo i en sådan stad. När vi bor här kan jag fundera över vad vår familj egentligen är. Det känns viktigt eftersom jag sedan 1995 har varit gift med en finska. Jag uppskattar tvåspråkigheten och att bo i ett litet land. Faktum är att jag på grund av tvåspråkigheten känner mig mer hemma här än i Tyskland. Martina Huhtamäki undervisar i svenska vid Soc&kom Soc&kom informerar 17

18 Viva Bavaria! We are from Bavaria. It s near Germany no it s in Germany, konstaterar en av huvudpersonerna i den tyska filmen Schwere Jungs. På något sätt är påståendet väldigt karakteristiskt för självkänslan i detta sydliga förbundsland, där människorna, åtminstone enligt sig själva, är snäppet vackrare, intelligentare och framgångsrikare än i övriga Tyskland. Det är svårt att lägga fingret på vad detta lite annorlunda, lite udda mitt i de idylliska tyska alperna egentligen innebär, även om det komiska redan framkommer i den vardagliga hälsningsfrasen Grüss Gott (hälsa Gud Tack, men hälsa honom själv, skulle en nordtysk irriterat svara). Den starka bayerska dialekten avslöjar sin talare skoningslöst, och beskrivande är att bayerska filmer förses med text för den övriga tyska publiken. Bayern har ett eget sätt att handskas med saker och ting. I detta katolska, konservativa förbundsland, där CSU (Christlich Soziale Union) sedan 1954 varit det största partiet och sedan 1962 suttit i den bayerska statsregeringen med absolut majoritet, går förändring långsamt och lugnt till. Som en liten kuriositet kan man nämna att dödsstraff upphävdes i Bayern först 1998 genom folkomröstning. Denna oföränderlighet, kombinerad med en stark nationell stolthet, är kanske trots all absurditet en viss grund för den stora framgången. Medan det övriga Tyskland rusar framåt med en byråkrats kända effektivitet njuter Bayern av de mystiska traditionerna. Ein Prosit der Gemütlichkeit (skål för gemytlighet) är kanske inte alldeles fel! De klassiska fördomar vi har om det tyska folket motsvarar troligtvis inte verkligheten förutom i Bayern. När jag anlände till München, Bayerns hjärta och huvudstad, i början av oktober, mitt i det traditionella Oktoberfestfirandet, möttes jag av en otrolig syn: På gatorna trängdes människor med en liters stop i händerna klädda i folkdräkt och Lederhosen. Tuggande på halvmeters korvar sjöng de Viva Bavaria och dansade i takt med folkmusiken. Är detta mitt Tyskland, tänkte jag förvirrat. Senare har jag märkt att detta särdrag finns inbakat i de mest vardagliga upplevelser: Universitetets cafeteria serverar fyra olika sorters öl, och varje fredag är det dags för Weiss Wurst special. Egentligen är detta inte speciellt förvånande, eftersom över hälften av Tysklands bryggerier finns i Bayern och ölkonsumtionen per person är högst här. Gott öl skall inte njutas ensamt och världens största Biergarten, med sina anspråkslösa 5200 platser, hittar man självklart i München. Gud skapade öl den åttonde dagen, och sedan dess har man inte hört något av honom, brukar det skämtsamt sägas. Bayern är bäst, åtminstone då det kommer till utbildning och studier. Av Tysklands tre elituniversitet befinner sig två i München, det tredje i grannstaten Baden-Württemberg. Enligt en internationell jurys utlåtande i oktober 2006 kommer Tysklands tre första elituniversitet att understödas med 100 miljoner euro inom de fem närmaste åren. Syftet med finansieringen är att bana väg för en hög internationell nivå inom de tyska universitetens toppforskning. Inget tyskt universitet har nämligen hittills rankats bland de 50 ledande universiteten i internationell jämförelse, och man hoppas därför att en stor satsning på elituniversitet kunde höja prestigen till åtminstone ett tyskt universitet bland de 30 bästa. I ett Tyskland, där Bayern också ekonomiskt sett är den starkaste regionen, väckte beslutet stark irritation och det antyddes att politiska grunder spelat en större roll än de rent vetenskapliga. Flera påpekade att utgångspunkten för Öst- och Nordtyskland inte är jämlik och att beslutet bara leder till ytterligare Süd-Dominanz i Tyskland. Medan de välbärgade regionernas universitet understöds, blir det allt svårare för de mindre universiteten att klara sig, kan man något förenklat säga. Erika Hägglund studerar statskunskap vid Soc&kom. Hon är utbytesstuderande vid Ludwig Maximilan-universitetet i München läsåret Texten har tidigare publicerats i Studentbladet 5/ Soc&kom informerar

19 Noterat En ökning bland antalet sökande till Soc&kom Intresset för att studera vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet ökade ca 4 % jämfört med i fjol. Då ansökningstiden gick ut uppgick det totala antalet ansökningar till 291. Motsvarande antal för år 2006 var 281. Journalistik är fortfarande det populäraste ämnet vid Soc&kom. Till ämnet journalistik sökte 81 personer. Antalet sökande till övriga ämnen fördelades enligt följande: ämnet socialpsykologi och psykologi 65 sökande, ämnet socialt arbete 43 sökande, ämnet sociologi 36 sökande samt ämnet statskanskap med förvaltning 66 sökande. Av årets sökande hade 46 % avlagt studentexamen i år. Det var nu tredje gången möjligt att elektroniskt ansöka om en studieplats. Över 80 % av de sökande utnyttjade denna möjlighet. Sammanlagt antas 95 nya studerande. Migrations- och Europaminister Astrid Thors fortsätter som medlem i Soc&Koms styrelse Styrelsen för Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet utsåg i januari riksdagsledamot, sedermera minister, Astrid Thors till extern medlem för mandatperioden Folkhälsans verkställande direktör Stefan Mutanen utsågs till hennes personliga suppleant. Styrelsen är högskolans högsta beslutande organ och de övriga medlemmarna representerar högskolans professorer, högskolans övriga lärare och forskare och den övriga personalen samt högskolans studerande. Styrelsens ordförande är rektor Henrik Hägglund. Genom att välja en extern medlem till styrelsen strävar högskolan bl.a. efter att upprätthålla kontakter till samhället, vilket är av särskild betydelse för en samhällsvetenskaplig enhet som Soc&kom. Thors, med Mutanen som suppleant, har varit medlem av Soc&koms styrelse redan under föregående mandatperiod , då systemet med extern styrelsemedlem infördes vid högskolan. Tjänsteutnämningar vid Soc&kom PD Kjell Andersson har utnämnts till universitetslektor i sociologi med ett särskilt ansvar för den miljörelaterade undervisningen och forskningen fr.o.m Kjell Andersson avlades in doktorsexamen vid Åbo Akademi år I sin forskning har han behandlat miljösociologiska och regionpolitiska frågeställningar. Andersson har varit administrator och planerare för olika EU, nordiska och nationella samarbetsprojekt. Han är för närvarande medlem av styrelsen för European Society for Rural Sociology. Andersson har sedan år 1995 verkat som forskare och lärare vid högskolan. Sedan hösten 2006 har han varit anställd som universitetslektor i sociologi med ett särskilt ansvar för den miljörelaterade undervisningen och forskningen vid högskolan. PD Kenneth Sillander har utnämnts till en tidsbunden tjänst som universitetslektor i sociologi med ett särskilt ansvar för den etnicitetsrelaterade undervisningen och forskningen för tiden I sin forskning har Kenneth Sillander huvudsakligen behandlat etnicitet genom en fallstudie av Bentianfolket på indonesiska Borneo. Han avlade sin doktorsexamen i socialantropologi vid Helsingfors universitet är I fokus för Sillanders pågående forskning är ceremoniellt utbyte, förfäder och solidaritetsskapande handlingar. Sillander har verkat som forskare och lärare i forskningsmetodik och sociologi vid högskolan sedan år Soc&kom informerar 19

20 PM Christian Starck har utnämnts till universitetslärare i forskningsmetodik fr.o.m Christian Starck har under tiden varit anställd som överaktuarie och specialforskare vid Statistikcentralen. Dessutom har han en omfattande erfarenhet av undervisning i forskningsmetodik. I början av 1980-talet samt i olika repriser under och 2000-talet har Starck verkat som lärare vid högskolan. Sedan hösten 2004 har han varit anställd som lärare i forskningsmetodik. PD Camilla Nordberg har utnämnts till universitetslektor i socialt arbete fr.o.m Camilla Nordberg avlade sin doktorsexamen i socialpolitik vid Åbo Akademi år Inom ramen för sin utbildning har Nordberg bedrivit doktorandstudier bl.a. vid Department of Social Science, Loughborough University samt vid tema Etnicitet, Institutionen för tematisk utbildning och forskning vid Linköpings universitet. I sin forskning har Camilla Nordberg fokuserat på frågor kring välfärdsstaten och medborgarskapet, med tyngdpunkt på etniska minoriteters position. Nordberg är medlem i forskningsteamet inom den nyligen grundade nordiska spetsforskningsenheten The Nordic Welfare State historical foundations and future challenges. Sedan hösten 2006 har Nordberg varit anställd som universitetslektor i socialt arbetet vid högskolan. På gång inom forskningen Historiska, nationella och språkliga minoriteter i fokus för nytt forskningsprojekt Den finska välfärdsstaten är känd för sitt engagemang för jämlikt deltagande, inte bara mellan män och kvinnor, utan även mellan majoritetsbefolkningen och kulturella minoriteter. Trots det fungerar inte principen om lika deltagande inom alla sfärer av maktutövning. Det finns dock ett behov av att klarlägga vad maktdelning innebär i den finska kontexten. För att förstå hur makten utövas är det av central betydelse att klarlägga de mångsidiga former av marginalisering som förekommer, genom att belysa hur en hegemonisk statsmakts maktstrukturer utgör en dold dagordning för igångsatta främjandet av minoriteters delaktighet. Finlands Akademi har inom Maktprogrammet beviljat euro för det fyraåriga forskningsprojektet Att utmana makten: etniska och nationella minoriteters jämlikhet, mångfald och integration i Finland Vårt forskningsprojekt söker nya vägar att förstå makten i anslutning till etniska relationer och försöker analysera hur jämlikhetsåtagandet kan förverkligas i den finska kontexten, berättar docent Matti Similä som är direktör för Centret för etniska relationer och nationalism (CEREN) vid högskolan. Maktfråga kommer att undersökas på tre nivåer: Den första nivån består av en empirisk utvärdering av hur etniska och nationella minoriteter kan utöva makt inom såväl formella som informella organisationer. Den andra nivån fokuserar på perspektiven inom marginaliserade grupper och använder sig av mer etnografiska angrepps- 20 Soc&kom informerar