Kriminologiska institutionen

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Berusningens möjligheter och gränser En intervjustudie kring unga vuxnas normer för berusat beteende C-uppsats i kriminologi Vårterminen 2007 Nina Jelver

2

3 SAMMANFATTNING Forskningen kring alkohol har ofta handlat om människors beteende vid alkoholberusning, där det farmakologiska perspektivet konkurrerat med det sociologiska. Denna studie har en sociologisk utgångspunkt och bygger på den teori som MacAndrew och Edgerton presenterar i sin bok Drunken Comportment a social explanation. Tesen som författarna driver är att beteende som uppvisas vid alkoholberusning är inlärt och beror på vilka förväntningar personen i fråga har och de normer som råder för berusning i den kontext där alkoholen förtärs. Vad de menar är att man som berusad har andra spelregler och tillåtelse att bete sig på ett sätt som i nyktert tillstånd inte skulle sanktioneras (MacAndrew & Edgerton 2003 s.89-90). Alkoholen sägs således fungera som en social time-out och som ett sätt att uppleva frihet från de vardagliga kraven. Det finns dock gränser för vad som accepteras inom ramen för berusningsbeteende, något som författarna kallar within-limits clause, och som innebär att det finns normer som inte är accepterade att överskrida, inte ens vid kraftig berusning (Ibid.). Mitt syfte med denna uppsats är att undersöka vilka föreställningar och attityder unga vuxna har kring berusat beteende utifrån ovanstående teoretiska utgångspunkt. Genom kvalitativa intervjuer med sex individer i 20 års åldern (tre tjejer och tre killar) vill jag få en uppfattning om hur synen på gränsöverskridande beteende vid berusning ser ut samt om det går att urskilja några skillnader mellan könen. De attityder jag valt att fokusera mig på rör inställningen att handlingar som sker under berusning kan ursäktas på grund av att man är full. Men även att det inom berusningen finns gränser för vilka beteenden som accepteras, som bland annat beror på kontexten och relationen mellan de inblandade. Resultatet visar att mina intervjupersoner upplever att de får ett ökat handlingsutrymme vid berusning där andra regler tillämpas. Beteenden som i nyktert tillstånd med all säkerhet skulle uppfattas som avvikande kan under ruset av alkohol ursäktas och accepteras. Detta gäller för både tjejer och killar, men samtidigt finns det inom det ökade handlingsutrymmet begränsningar i form av könsnormer, det vill säga föreställningar om hur tjejer och killar bör bete sig. Killarna har genom stereotypa könsnormer för manligt beteende redan innan alkoholintag ett större utrymme för utlevelse och detta kvarstår vid berusning. Således kan man även under alkoholpåverkan se skillnader i hur killar respektive tjejer får och bör bete sig, där tjejernas normer tillåter mindre utlevelse och drar hårdare gränser för vad som kan ursäktas med att man är berusad. 2

4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING INLEDNING OCH BAKGRUND DISPOSITION SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING SAMBANDET MELLAN ALKOHOL OCH VÅLD ALKOHOLTEORETISK UTGÅNGSPUNKT DRUNKEN COMPORTMENT ALKOHOL SOM SOCIAL TIME-OUT THE WITHIN-LIMITS CLAUSE TIDIGARE FORSKNING BEGRÄNSNINGAR OCH KRITIK AV TEORIN GENUSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT METODOLOGISK UTGÅNGSPUNKT OCH MATERIAL VAL AV METOD VETENSKAPSTEORETISKA REFLEKTIONER HERMENEUTIK FÖRFÖRSTÅELSE INTERVJUMETOD URVAL OCH INTERVJUPERSONER GENOMFÖRANDE TID OCH PLATS FÖR INTERVJUERNA SAMT ETISKA ÖVERVÄGANDEN FAKTORER SOM KAN HA PÅVERKAT INTERVJUSITUATIONEN INSPELNING OCH TRANSKRIBERING STRUKTURERING AV MATERIALET RELIABILITET OCH VALIDITET RESULTAT OCH ANALYS FINNS DET OLIKA REGLER OCH NORMSYSTEM FÖR BERUSAT RESPEKTIVE NYKTERT BETEENDE? UMGÄNGE OCH SOCIAL KONTEXT UPPVÄXTFÖRHÅLLANDEN I VILKEN UTSTRÄCKNING FUNGERAR ALKOHOL SOM EN URSÄKT FÖR HANDLINGAR SOM INTRÄFFAR UNDER BERUSNING? RELATIONENS BETYDELSE FÖR HANDLINGARS MENING ALKOHOL OCH VÅLD VART GÅR GRÄNSEN FÖR VILKA HANDLINGAR SOM ACCEPTERAS OCH KAN URSÄKTAS PÅ GRUND AV BERUSNING?

6 4.4 SKILLNADER MELLAN KÖNEN DRYCKESMÖNSTER BERUSAT BETEENDE VÅLD OCH KÖN AVSLUTANDE DISKUSSION NORMER FÖR BERUSAT BETEENDE GENUS OCH GRÄNSER FÖR BERUSAT BETEENDE LITTERATURLISTA

7 1. INLEDNING Inledning och bakgrund Alkoholens roll i vår svenska kultur är mångfacetterad och svår att beskriva. Många har inte en syn på eller uppfattning om alkohol, utan snarare har vi en mängd åsikter som bland annat beror på vem som dricker, men även vad, när, hur och varför personen dricker. För de flesta utgör alkohol en viktig del i det sociala umgänget mellan människor och förknippas med ledighet och fest. Det finns samtidigt en hel del regleringar, både formella och informella, som begränsar och styr vår konsumtion och de problem som förknippas med alkohol, såväl psykiska som fysiska, finns alltid närvarande vilket stärker den dubbla uppfattningen om alkoholens negativa och positiva sidor. Kunskapen om ungdomars alkoholvanor är stor när det gäller vad som konsumeras och hur mycket. Fortfarande vet vi dock mycket lite om vad som uppmuntrar ungdomar att dricka, och varför. Forskningen kring alkohol har i stor utsträckning fokuserat sig på individens beteende vid alkoholberusning och en av de intressantaste frågorna har varit i vilken utsträckning människors beteende förändras när de är berusade och varför. Olika forskningsdiscipliner har bidragit med olika förklaringar och i den vetenskapliga debatten har framförallt två perspektiv framhävts. Det farmakologiska, där alkoholen i sig ses som förklaring till förändrat beteende då den påverkar det centrala nervsystemet och det sociologiska, som istället lägger fokus på den kontext i vilken alkohol förtärs, förväntningarna hos den som dricker alkohol och normerna kring alkoholrelaterat beteende (Lenke 1996 s.2). Man vet idag att alkohol är närvarande vid många våldsbrott och undersökningar har visat att upp till 80 procent av gärningsmän och 50 procent av offer utsatta för våld är alkoholpåverkade vid tiden för brottet (CAN 2005 s.75). Det finns med andra ord en stark koppling mellan alkoholkonsumtion och våldsbrott men hur detta samband ser ut är fortfarande något otydligt. Den förklaring som författarna MacAndrew och Edgerton ger i sin bok Drunken Comportment a social explanation, går ut på att beteende som uppvisas vid alkoholberusning är inlärt och beror på vilka förväntningar personen i fråga har och de normer som råder för berusning i den kontext där alkoholen förtärs. Vad de menar är att man som berusad har andra spelregler och tillåtelse att bete sig på ett sätt som i nyktert tillstånd inte skulle sanktioneras (MacAndrew & Edgerton 2003 s.89-90). 5

8 Det finns med andra ord två uppsättningar normsystem, ett för nyktert och ett för berusat beteende och handlingar som begås under ruset av alkohol kan i många fall ursäktas (Ibid.) Alkoholen sägs således fungera som en social time-out och som ett sätt att uppleva frihet från de vardagliga kraven. Det finns dock gränser för vad som accepteras inom ramen för berusningsbeteende, något som författarna kallar within-limits clause och som innebär att vissa normer inte överskrids, oavsett berusningsgrad (Ibid. s.67). Huruvida ett beteende ses som normöverskidande eller ej har att göra med handlingens eventuella skadeverkan och detta är enligt författarna något som alla inom kulturen vet om och accepterar. Problemet uppstår först om man vill se hur alkoholens ursäktande effekt tillämpas för inte fullt så allvarliga normöverträdelser. Om alkoholen ses som en social time-out borde ju samtliga beteenden som uppvisas i berusat tillstånd ursäktas. Häri ligger begränsningen med teorin då beteenden som i en kontext accepteras, i en annan kan uppfattas som normöverskidande och således straffas. Tyvärr går MacAndrew och Edgerton inte närmare in på och utvecklar sitt resonemang om när och under vilka förutsättningar alkoholen fungerar, respektive inte fungerar som en ursäkt utan nöjer sig med att säga att det finns gränser som inte överskrids, hur berusad man än må vara. Problemet är att alla människor och samhällen inte har samma uppfattning om vart gränsen går. Vad som ursäktas och anses okej att göra under berusning skiljer sig åt mellan olika grupper och beror bland annat på den rådande alkoholkulturen, vilka man dricker med och ens sociala bakgrund. Det finns med andra ord inte en uppsättning normer för berusat beteende som är tillämpbara i samtliga situationer. Min förhoppning med denna studie, vilken baseras på sex intervjuer, är således att få en uppfattning om hur unga vuxna resonerar kring gränser för berusat beteende och huruvida det föreligger någon skillnad mellan tjejer och killar i frågan om vad som accepteras och kan ursäktas på grund av att man har druckit alkohol. 6

9 Disposition Jag har valt att dela in min uppsats i fem kapitel. I det inledande kapitlet har ämnet presenterats med en inledning och bakgrund som nedan följs av syfte och frågeställning. I kapitel två kommer en presentation av tidigare forskning på området samt en redogörelse av min teoretiska bakgrund och kritik mot denna. I kapitel tre diskuterar jag mitt val av metod och min vetenskapsteoretiska utgångspunkt som följs av genomförandet av intervjuerna samt reliabilitet och validitet. I kapitel fyra följer en presentation av mina resultat samt en analys utav dessa som avslutningsvis, i kapitel fem, följs av en diskussion i vilken jag återknyter till mitt syfte, mina frågeställningar och min teoretiska utgångspunkt. Syfte och frågeställningar Mitt syfte med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning alkohol fungerar som en ursäkt vid normöverskridande beteende. Då tidigare forskning lämnat frågan om vilka beteenden som ursäktas och för vem ganska öppen anser jag det vara av intresse att titta närmare på just gränser och könsskillnader vid berusning. De attityder jag valt att fokusera mig på rör inställningen att handlingar som sker under berusning kan ursäktas på grund av att man är alkoholpåverkad, samt att det finns gränser för vilka beteende som accepteras och ursäktas. Jag har även en förhoppning om att kunna jämföra i vilken utsträckning beteende som uppvisas vid berusning tillskrivs samma mening beroende på om man är tjej eller kille och om handlingsutrymmet för de båda grupperna ser likadant ut. För att kunna uppfylla mitt syfte har jag formulerat ett antal frågeställningar, vilka är: Finns det olika regler och normsystem för berusat respektive nyktert beteende? I vilken utsträckning fungerar alkohol som en ursäkt för handlingar som inträffar under berusning? Vart går gränsen för vilka handlingar som accepteras och kan ursäktas på grund av berusning? Skiljer sig denna gräns åt mellan pojkar och flickor? 7

10 2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING Sambandet mellan alkohol och våld Alkoholens roll vid våldsamt beteende har studerats i en rad undersökningar och med hjälp av olika metoder. I stor utsträckning har sambandet varit positivt då den empiriska forskningen i Sverige rörande alkohol och våld visar att upp till 80 procent av våldsbrottslingar uppvisar alkoholpåverkan vid gärningstillfället (CAN 2005 s.75). Vidare har det framkommit att sambandet över tid är genomgående starkt då man genom både modern tidsserie-analys (Box- Jenkins-analys 1 ) och naturliga experiment sett att lagföringar för misshandel och mord i stort sätt förändras och följer alkoholkonsumtionens utveckling över tid i Sverige. Denna ansats har med andra ord systematiskt gett stöd åt hypotesen att variationer i alkoholkonsumtionen ger effekter på våldsbrottsligheten. Man har med denna metod också kunnat påvisa att förändringar av alkoholkonsumtion hos storkonsumenter främst påverkar den grova våldsbrottsligheten, medan den stora mängden lindrigare brott är känsligare för antalet dryckestillfällen och huruvida alkoholen konsumeras på restaurang (Lenke 1989 s.2). Dessa statistiska samband kan dock inte förklara varför det finns ett samband mellan alkohol och våld. Studier har visat att grupper kan uppvisa ett liknande dryckesmönster, samtidigt som det alkoholrelaterade våldet varierar kraftigt i frekvens inom gruppen, likväl har man funnit att grupper som uppvisar höga våldsnivåer inte nödvändigtvis måste ha samma dryckesmönster och förhållningssätt till alkohol. En undersökning gjord av Ingeborg Rossow visar att sambandet mellan alkohol och våld varken är kausalt eller globalt. Relationen alkohol och våld är med andra ord inte applicerbart på samtliga grupper och samhällen utan finns ibland och på vissa ställen och varierar i både styrka och natur (Rossow 2001 s.82-83). Länder skiljer sig åt både i dryckesmönster och kultur och variationer i berusat beteende dem emellan är därför inte så konstigt. Vidare finns det individuella skillnader då en person som innan den brukar alkohol känner sig irriterad och upprörd med större sannolikhet kommer att ge utlopp för sin aggression än en person som inte har dessa känslor (Tryggvesson 2005 s.14). Kunskapen om en regions totalkonsumtion alkohol kan således inte som ensam faktor förklara huruvida regionen har hög eller låg våldsbrottsfrekvens. I de nordiska länderna är det till 1 Box-Jenkins-analys innebär i korthet att man beräknar de årliga variationerna mellan variablerna och där effekten av den ena variabelns variation på den andra skattas med hjälp av enkel eller multivariat regressionsanalys (Lenke 1989 s.1). 8

11 exempel så att Danmark ofta uppvisar den lägsta våldsfrekvensen men den högsta totalkonsumtionen alkohol (Lenke 1996 s.3). Vid tolkningen av dessa resultat visade det sig att styrkan i alkoholeffekten stod i relation till ländernas nivå av sådan våldsbrottslighet som inte betingas av alkoholkonsumtion. Slutsatsen av detta är att alkoholeffekten bestäms av en i de olika samhällena bakomliggande aggressivitetsnivå och att alkoholen således verkar bidra till att denna aggressivitet utlöses (Ibid. s.5). Enligt denna tolkning föreligger det således ingen kausal relation mellan alkohol och våld utan alkoholen ses här endast fungera som en utlösande faktor på något som redan existerar. I det här fallet en redan hög aggressionsnivå. Detta har lett till att forskare dragit olika slutsatser angående relationen alkohol och våld där somliga helt tar avstånd från ett eventuellt samband medan andra anser det finnas starka bevis för ett sådant (Tryggvesson 2005 s.5). Alkoholteoretisk utgångspunkt Det sociologiska perspektivet har på senare tid spelat en allt större roll inom alkoholforskningen där fokus lagts på hur våra normer och attityder påverkas av alkohol. Ett forskningsperspektiv inom ramen för det sociologiska perspektivet är kulturteorierna, som bland annat fokuserar på hur förväntningarna kring berusat beteende skiljer sig mellan olika kulturer, vilket förklarar den variation i beteende människor från olika kulturer uppvisar efter alkoholintag (Lenke 1996 s.6). Drunken Comportment I frågan om alkoholens betydelse för våldsbrott finns det knappast någon forskningsprodukt som haft större inflytande än MacAndrew och Edgertons studie om Drunken Comportment - A Social Explanation. De två forskarna, varav den ene var socialantropolog och den andre sociolog, gick igenom och analyserade ett 50-tal socialantropologiska studier med avseende att undersöka och om möjligt jämföra vilka slutsatser man i olika kulturer dragit i fråga om alkoholbruk och dess effekter på mänskligt beteende (Lenke 1996 s.2). Huvudbudskapet i studien blev att hur människor reagerar på alkohol i huvudsak är en fråga om socialt inlärda beteenden och förväntningar. Denna tolkning förklarar de genom 1) det var en enorm variation mellan berusat beteende i de olika kulturerna (i en del kulturer uppvisade fulla människor förändringar till det värre, medan i andra uppvisades inga effekter på det 9

12 berusade beteendet), 2) många kulturer visade på att befolkningens berusade beteende hade förändrats över tid och 3) i vissa kulturer varierade berusat uppförande mellan olika kontexter inom samma samhällen (MacAndrew & Edgerton 2003 s.61). Studien kom i huvudsak att ses som en kritik mot det tidigare rådande synsättet att alkoholens fysiologiska egenskaper i sig, oavsett omständigheterna, medförde ökad risk för våldsbrott (Heath 2003 s.vii). Författarna höll visserligen med om alkoholens effekter på det sensomotoriska systemet, men det var orsaksförhållandet mellan alkoholens effekter på hjärnan och effekter på berusat beteende som de argumenterade emot (MacAndrew & Edgerton 2003 s.13, 84). Om alkoholen som substans skulle ligga till grund för beteenden som uppvisas vid berusning borde detta innebära att alla människor reagerar likadant vid alkoholintag, något som vi alltså inte gör (Ibid. s.14-15). Vi vet till exempel att alkohol ofta förknippas med våld med vi vet också att inte alla som dricker begår våldsamma handlingar. Varje samhälle förväntar sig vissa beteenden som en direkt följd av alkoholberusning och dessa förväntningar, som både kan vara positiva och negativa, beror helt enkelt på att människor lärt sig vilka beteende som accepteras och förväntas av dem i deras omgivning. Redan innan vi konsumerar alkohol för första gången vet vi hur en full människa ser ut och agerar. Detta ger oss i sin tur förväntningar på och föreställningar om hur vi ska agera när vi dricker. Alkohol som social time-out Alkohol och berusning kan ofta ses som ett sätt att uppleva frihet från de vardagliga kraven som ställs på en, något som författarna kallar social time-out (Ibid. s.89-90) och handlingar som begås under ruset av alkohol kan i många fall ursäktas. For a while but just for a while, the rules (or more accurately, some of the rules) are set aside, and the drunkard finds himself, if not beyond good and evil, at least partially removed from the accountability nexus in which he normally operates. In a word, drunkenness in these societies takes on the flavour of time-out from many of the otherwise imperative demands of everyday life (MacAndrew & Edgerton 2003 s.94). Vad de menar är att man som berusad har andra spelregler och tillåtelse att bete sig på ett sätt som i nyktert tillstånd inte skulle sanktioneras (Ibid.). Det finns med andra ord två uppsättningar normsystem, ett för nyktert och ett för berusat beteende och vad som ursäktas och accepteras under berusning beror på vilka förväntningar personen i fråga har och de 10

13 normer som råder för berusning i den kontext där alkoholen förtärs. Att se alkoholen som en social time-out ger således människor möjligheten att leva ut aggressioner och på ett accepterat sätt överträda de rådande normerna utan att behöva ta konsekvenserna (Tryggvesson 2005 s.13). MacAndrew och Edgerton vill dock poängtera att trots att många människor dricker alkohol för att komma bort ifrån vardagens krav, betyder inte detta att alla som dricker förändras till det värre eller begår normbrott när de är berusade, flertalet håller sig fortfarande innanför samhällets sociala normer, oavsett berusningsgrad (MacAndrew & Edgerton 2003 s. 171). The within-limits clause I de fall då människor uppvisade normöverskridande beteende vid alkoholintag fann MacAndrew & Edgerton att det fanns begränsningar för vad som accepterades inom ramen för berusningsbeteende, något som författarna kallade within-limits clause, och som innebar att det fanns normer som inte överskreds, hur berusad man än var (Ibid. s.67). Som exempel kan nämnas att det i en indianstam i Mexico, där bråk till följd av alkoholintag var en vanlig företeelse gjordes skillnad mellan anständiga och oanständiga slagsmål. De inblandade personerna var oavsett grad av berusning fullt kapabla att skilja på juste och ojuste bråk och sällan hände det att någon gick över gränsen (Ibid. s.73). För andra stammar ökade de sexuella förbindelserna vid berusning, men reglerna för incest bröts sällan eller aldrig, oavsett berusningsgrad (Ibid. s.81). Detta fann författarna vara ännu ett exempel som talade emot de farmakologiska förklaringarna. Om det var alkoholens toxiska effekter som ledde till ett förändrat och i många fall våldsamt beteende bortom individens kontroll torde väl inte gränser för detta beteende existera. Det faktum att det fanns begränsningar för vad som accepterades att göra under ruset ansågs då tala emot detta perspektiv och istället ge ytterliggare stöd för det sociala perspektivet som de båda företrädde (Tryggvesson 2005 s.5). Trots att MacAndrew och Edgertons studie är över 40 år gammal är den fortfarande aktuell och har inspirerat många forskare till att vidareutveckla deras resultat. Nedan följer ett urval av dessa. Tidigare forskning Kalle Tryggvessons avhandling (2005) visar på en komplex bild av hur man bör förstå människors förväntningar och attityder kring alkohol. De fokusgruppsintervjuer som gjorts med individer i års ålder i Stockholm, visar bland annat att de intervjuade i hög 11

14 utsträckning ser alkohol som en orsak till att våld uppstår. Anledningen till detta sägs vara att alkohol som substans påverkar människors beteende och får en att tappa kontrollen. Som exempel ges bland annat att hämningarna släpper och man vågar mer. Några intervjupersoner menar att man blir mer aggressiv och hamnar lättare i bråk samt att alkoholpåverkan gör att man i större utsträckning lever för stunden och bortser från konsekvenserna av sitt handlande (Ibid. s.105). Dock råder det en viss ambivalens när det gäller i vilken utsträckning alkohol fungerar som en ursäkt för normöverskridande beteende. De intervjuade hävdar här att alkohol inte utgör någon godtagbar förklaring till beteenden som uppvisas under berusning men samtidigt säger de att många använder just fyllan som ursäkt och att folk verkar acceptera det (Ibid. s.108). Vad de menar är att alkoholen får en att göra saker som man kanske aldrig skulle ha gjort i nyktert tillstånd, som exempelvis bråka med någon, men om detta bråk startas när personerna i fråga är berusade ses alkoholen som en förmildrande omständighet och skyddar de inblandade från att uppfattas som avvikande (Ibid. s.42). Sammanfattningsvis verkar det bland de intervjuade finnas en tyst överenskommelse av vad som accepteras inom ramarna för berusning. Det är nämligen inte så att allt beteende accepteras när man är full, det finns gränser, och i intervjuerna framkom det att om du överskrider denna gräns spelar det ingen roll hur berusad du var, du är lika skyldig ändå. Det har även gjorts vinjettstudier med syfte att undersöka i vilken grad berusning ursäktar provocerad misshandel mellan män. Informanterna fick i denna studie till uppgift att avgöra offrets respektive gärningsmannens skuld beroende på grad av berusning (Tryggvesson 2005 s.132). Utgångspunkten för analysen baserades på att människor vid berusning har andra spelregler och tillåtelse att bete sig på ett sätt som i nyktert tillstånd inte skulle sanktioneras (Ibid. s.140). I enlighet med vad författarna trodde föreföll alkohol fungera som en ursäkt men bara under vissa förutsättningar och för en del beteenden. Vidare ansågs minst skuld föreligga då både offer och gärningsman var alkoholpåverkade och män var generellt sätt mer ursäktande i sina svar än kvinnor (Ibid. s ). Gemensamt för studierna som tas upp i Kalle Tryggvessons avhandling är synen på alkohol som en slags social time-out. Vid alkoholpåverkan sker ett avsteg från traditionella normer och berusning ses som en förmildrande omständighet. Givetvis finns det olika förutsättningar som ska uppfyllas beroende på kontext och situation men att andra regler gäller står klart. 12

15 I Stina Jeffners (1997) avhandling Liksom våldtäkt, typ intervjuas ungdomar om synen på våldtäkt. Jeffner skriver att alkohol kan användas som ursäkt för handlingar som skulle kunna klassificeras som våldtäkt, genom att dels minska gärningsmannens skuld, dels öka offrets skuld vid berusning. Vad Jeffner menar är att pojkar förses med ett extra handlingsutrymme vid berusning vilket underlättar och ökar sannolikheten för en eventuell normavvikelse. Pojkarna kan således gå steget längre utan att bli anklagade för våldtäkt. För flickorna gäller däremot det motsatta. Deras handlingsutrymme begränsas i och med att de måste tänka på hur de agerar, för att inte bli våldtagna (Jeffner 1997 s.239). Tove Pettersson (2003) skriver i Föreställningar om flickor och pojkar som gärningspersoner vid våldsbrott att ungdomarna i studien konstruerar skillnader i flickors respektive pojkars möjligheter att använda våld. Genom sina beskrivningar ger ungdomarna en betydligt mer tolerant inställning till pojkars våld. Att använda våld är ett sätt att bli pojke, medan det inte ses som ett sätt att bli flicka (Pettersson, 2003 s.33). I sin studie visar således Pettersson på att föreställningar om kön påverkar handlingsutrymmet för flickor respektive pojkar där flickornas handlingsutrymme begränsas då användandet av våld inte görs tillgängligt för flickor, till skillnad för pojkar. Begränsningar och kritik av teorin En begränsning med MacAndrew och Edgertons teori är att de förkastar det farmakologiska perspektivets förklaringar för tidigt. Även i deras egna undersökningar finns det utrymme för alkoholens effekt på hjärnan men då de inte anser denna förklaring uttömmande nog och tillämpbar i samtliga fall ifrågasätter de hela teorin (Tryggvesson 2005 s.13). Ett accepterande av det farmakologiska förklaringssättet hade tillåtit att en kombination av de båda perspektiven gjorts för att förklara alkoholrelaterat beteende. En förklaring som erkänner att alkoholen har effekter på hjärnan och att dessa effekter i sin tur kan yttra sig på olika sätt beroende på kontexten och situationen i vilken alkoholen förtärs samt vilka förväntningar och bakomliggande aggressioner personen ifråga har som dricker (Ibid. s.14). Det finns med andra ord en mängd faktorer som är av avgörande betydelse för alkoholrelaterat beteende men författarna väljer att förenkla det annars så komplexa förklaringssättet och istället förlita sig enbart på deras egen teori. En annan kritik mot teorin har att göra med det faktum att synen på alkohol som en time-out situation förlitar sig alltför mycket på kontexten i vilken alkoholen förtärs. MacAndrew och Edgertons empiriska underlag grundar sig på observationer gjorda på 13

16 små homogena samhällen där gemensamma normer och värderingar råder. Att dessa samhällen uppvisar ett liknade dryckesmönster och har en kollektiv uppfattning om vad som accepteras under berusning är därför inte så konstigt. Problemet uppstår först när man vill generalisera resultatet och tillämpa teorin på en större population. MacAndrew och Edgerton framhäver som sagt att det finns två olika normsystem, ett för nyktert och ett för berusat beteende, och beteende som bör uppvisas under respektive normsystem är något människor lär sig i socialiseringsprocessen. Tveksamt är här om varje samhälle i sin helhet anammar samma normer för berusat beteende då det snarare verkar som om att människors attityder och gränser skiljer sig åt och till och med förändras beroende på umgänge och situation (Abel & Plumridge 2004 s.492). Vi vet till exempel att alkohol ofta förknippas med våld men vi vet också att inte alla som dricker begår våldsamma handlingar. Det verkar med andra ord inte finnas en uppsättning normer som är tillämpbara i samtliga fall av berusning utan snarare flera, som dessutom varierar beroende på situationen. Ytterliggare en begränsning med drunken comportment ligger i att författarna inte går närmare in på och utvecklar sitt resonemang om när och under vilka förutsättningar alkoholen fungerar, respektive inte fungerar som en ursäkt. Att säga att det finns normer som aldrig överskrids räcker inte som förklaring då alkoholens ursäktande effekter varken är konstanta eller globala, utan snarare lokala. Att se alkoholen som en social time-out med annorlunda normer och regler blir otillräckligt då det inte finns ett utan flera normsystem för berusat beteende. Vilket normsystem som tillämpas och vilka handlingar som inom detta system ursäktas beror både på person och situation där den omgivande kontexten kan vara av avgörande betydelse för handlingarnas mening. Vidare kan det finnas individuella skillnader i vad som ursäktas beroende på tidigare erfarenhet, uppväxt eller kön. Att kvinnor och män skiljer sig åt i hur de bör/ska bete sig redan innan berusning, där män ges ett större handlingsutrymme, är något författarna bortser ifrån. Hade de tagit hänsyn till dessa skillnader i förväntat beteende hade deras resultat kanske uppfattats som mer tillförlitligt eller i alla fall bättre förankrat. Detta är en av anledningarna till att jag valde att jämföra förväntat berusningsbeteende mellan könen då jag tror att ens grundläggande utrymme för utlevelse är av stor betydelse för hur man får, och inte får, bete sig som berusad. 14

17 Genusteoretisk utgångspunkt Inom kriminologisk forskning i Sverige, men kanske framförallt internationellt börjar genusteoretiska perspektiv få allt större utrymme. Grunden till denna utveckling ligger i den feministiska kritiken av det kriminologiska fältet. Länge har forskningen ansetts vara blind för de skillnader som uppvisats i brottsligt beteende mellan män och kvinnor där män misstänks, lagförs och även rapporterar eget deltagande i brottsligt beteende i betydligt högre utsträckning än kvinnor. Både teorier och empiriska studier har tagit sin utgångspunkt i män och deras brott och således missat en av de viktigaste och mest förklarande variablerna, nämligen kön (Karlsson & Pettersson 2003 s.3). Begreppet kön sågs förut som något oproblematiskt och användes som en variabel bland många andra. Könsskillnaden sågs som grund för mäns och kvinnors olika egenskaper, tanke- och handlingsmönster (Lander, 2003 s.27) och den biologiska skillnaden mellan könen låg även till grund för tänkandet att män och kvinnor har olika könsroller i det sociala livet. Innebörden av begreppet kön har dock kritiserats på senare tid vilket lett till att nya genusteoretiska begrepp uppkommit. Det finns ingen generell konsensus om hur begreppet genus ska definieras och många forskare använder sin egen definition men på en generell nivå kan man säga att begreppet genus i kvinnoforskningssammanhang används för att begreppsliggöra att relationen mellan könen, liksom mäns och kvinnors beteenden och vad som anses manligt eller kvinnligt, inte är biologiskt givet, utan socialt och kulturellt konstruerat (Gothlin 1999 s.4). Beköningen av kroppar görs tidigt i livet. Den första frågan vi ställer när ett barn föds är: vad blev det? och beroende på svaret väljer vi sedan vilka kläder det lilla barnet ska få, rosa eller blått. Detta är en pågående process som ständigt skapar och återskapar det kvinnliga respektive det manliga då exempelvis pojkars fysiska färdigheter uppmuntras samtidigt som flickors lydnad och stillhet premieras (Lander 2003 s.32). Med normativ femininitet och maskulinitet menas normer för hur kvinnor och män bör vara och detta är något som människor förhåller sig till i vardagslivet (Ibid. s.26). Lander skriver att människor i sin vardag ständigt möts av könsdifferentierade budskap och föreställningar, vilka har kroppars olikhet som grund för olika egenskaper och handlingsmönster mellan kvinnor och män (Ibid. s.22). Detta leder till ett frodande av ett biologiskt tänkande som ser på män och kvinnor som essentiellt olika och skilda från varandra. Pojkar förväntas vara på ett sätt och flickor på ett annat och dessa stereotyper påverkar våra attityder och föreställningar kring normalt och avvikande beteende. Oftast ges pojkar ett större handlingsutrymme än flickor och för min del är det av intresse att se om detta 15

18 handlingsutrymme påverkas vid alkoholintag. Som nämnts tidigare så bortsåg MacAndrew och Edgerton från eventuella skillnader i förväntat och uppvisat beteende beroende på könstillhörighet. Motiveringen till min egen undersökning ligger då i att jag till skillnad från dem ser kön som en betydelsefull faktor då könstillhörighet i stor utsträckning påverkar ens förväntningar och sätt att agera och således även ens syn på normöverskidande beteende. 3. METODOLOGISK UTGÅNGSPUNKT OCH MATERIAL Jag kommer inledningsvis i detta avsnitt att redogöra för mitt val av metod samt uppsatsens grundläggande vetenskapsteoretiska ställningstagande. Sedan följer en diskussion kring urval och avgränsningar, min roll som intervjuare, materialets validitet, reliabilitet och generaliserbarhet samt frågor kring etik och tillvägagångssätt vid tolkning av materialet. Val av metod Inledningsvis hade jag för avsikt att använda mig av befintligt fokusgruppsmaterial. Detta material som tillhandahölls av min handledare var en del av ett tidigare projekt på SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol och drogforskning) och rörde unga vuxnas erfarenheter och förväntningar av berusning och våld i Stockholm. Efter genomgången C- metodkurs där det ingick att genomföra en intervju med valfri person ändrade jag mig dock och fick istället upp intresset för att göra egna intervjuer. Dels för att jag fann det väldigt givande och intressant för egen del men även för att jag kände att ett befintligt och tidigare bearbetat material redan sagt sitt och inte bidrog med något nytt. Intervjun jag gjorde för C- metodkursen kom att fungera som en liten pilotstudie då jag vid genomförandet av den insåg och lärde mig både vad man med fördel bör göra vid en intervju, men framförallt vad man bör undvika. Vetenskapsteoretiska reflektioner Den kvalitativa forskningsintervjun, så som jag använt den, kan ses som ett professionellt samtal. Ett utbyte av synpunkter två människor emellan där intervjuaren och den intervjuade reagerar och påverkar varandra ömsesidigt (Kvale 1997 s.39). Syftet med en sådan intervju är inte att generalisera resultat eller komma fram till absoluta sanningar utan snarare att kartlägga människors erfarenheter och uppfattningar, utifrån vad de själva säger, om olika 16

19 fenomen. Det kan handla om allt ifrån attityder och föreställningar till känslor och tolkningar och fokus flyttas därmed från verklighetsavspegling till verklighetskonstruktion (Sohlberg & Sohlberg 2002 s.95). Epistemologiskt kan man utgå från det synsätt att kunskap konstrueras mellan intervjuaren och intervjupersonen i den givna situationen, även kallad resenärmetaforen, eller det synsätt där kunskap ses som något dolt och på förhand givet och där intervjuarens uppgift är att gräva fram den, den så kallade malmletaremetaforen (Kvale 1997 s.12). I mitt fall skulle jag nog vilja tillskriva mig rollen som resenär eftersom jag inte har för avsikt att hitta någon på förhand given sanning. Snarare utgår jag nog från en konstruktivistisk syn på kunskap då min intervjupersons uttalande inte samlas in som objektiv fakta utan snarare ses som något som skapas tillsammans med mig som intervjuare (Ibid. s.166). Mitt syfte med undersökningen är att få insikt i hur mina intervjupersoner uppfattar alkoholrelaterat beteende och dess gränser men därmed inte sagt att jag utifrån detta kan dra slutsatser och generalisera resultatet till någon totalpopulation. Den kvalitativa intervjun är snarare ute efter att gå på djupet och erhålla specifika och förutsättningslösa beskrivningar av den intervjuades livsvärld. Den kunskap man får skapas i det mellanmänskliga samspelet intervjuaren och intervjupersonen emellan där det i slutändan är upp till intervjuaren att tolka meningen i det som sagts (Ibid. s.34). Den kvalitativa intervjun som metod har kritiserats för att den enligt vissa inte frambringar kunskap, detta på grund av att den inte går att standardisera, mäta eller ger objektiva resultat (Ibid. s.61). Enligt mig handlar det endast om en definitionsfråga då intervjuns vetenskapliga status beror på vem som definierar vetenskap. Hermeneutik Då jag har för avsikt att tolka mitt empiriska material, vilket som nämnts baseras på ett antal intervjuer, anser jag mig ha en analysmetodologisk utgångspunkt i hermeneutiken. Den hermeneutiska traditionen kan sägas vara humanistiskt inriktad och är en del av den kvalitativa metoden. Metodologin handlar om tolkning och meningsskapande där människors ofrånkomliga förförståelse är utgångspunkten för de tolkningar som görs av världen (Sohlberg & Sohlberg 2002 s.54). Hermeneutiker tror, till skillnad från positivister inte på någon absolut kunskap utan förlitar sig snarare på relativistiska idéer (Thurén 1991 s.14) och forskningsintervjun kan enligt denna tradition ses som ett samtal om vår sociala verklighet, där den muntliga diskursen förvandlas till texter som ska tolkas. Det handlar inte om att distansera sig från studieobjektet som ett villkor för vetenskaplighet, utan det krävs enligt denna tradition att vi som forskare är engagerade om vi ska förstå det sociala livet (May 17

20 2001 s.26). Hermeneutiken kan av denna anledning ses som ytterst relevant när det gäller kvalitativa intervjuer då man vid intervjuer är ute efter att göra en tolkning från tal till skrift (Kvale 1997 s.49). Man brukar tala om en hermeneutisk cirkel när man beskriver hur tolkningsprocessen av det som sagts går till. Tolkningen sker genom en process där de enskilda delarnas mening bestäms av textens helhetliga mening samtidigt som helheten byggs upp av delarnas mening (Ibid.s.50). Det låter kanske rörigt men enkelt uttryckt innebär det att det råder ett ömsesidigt beroende mellan textens delar och helhet. En hermeneutisk texttolkning kan med andra ord ses som en oändlig process men i regel brukar man avsluta tolkningsprocessen när resultaten man fått fram känns rimliga och fria från inre motsägelser (Ibid.) Jag som intervjuare och tolkare av texten har därför stor betydelse för det slutgiltiga resultatet då min förförståelse och kunskap om ämnet påverkar min tolkning av svaren (Ibid. s.42). Den hermeneutiska traditionen menar således att det inte finns någon objektiv kunskap vilket innebär att en annan person rimligtvis skulle kunna komma fram till annorlunda resultat. Att forskningsprocessen på detta sätt kan ses som subjektivt genomförd anses dock inte vara något problem. Istället menar man inom denna tradition att den kunskap eller icke kunskap som forskaren bär med sig in i studien är en del av tolkningsprocessen och bör ses som något positivt (Thurén 1991 s.46), så länge man redogör för sin utgångspunkt vill säga. Förförståelse Insikt och redogörelse för det sätt på vilket tidigare erfarenhet och kunskaper på området kan tänkas påverka resultatet är med andra ord en grundsten inom den hermeneutiska traditionen. Den erfarenhet och kunskap forskaren bär med sig in i studien kommer således att påverka resultatet likt ovanstående resonemang. Vår förförståelse kan hjälpa oss att se saker som vi annars kanske inte skulle uppmärksammat, men den kan även leda till vi missar viktiga aspekter om vi förblindas av vår tidigare kunskap (Ibid.). Innan denna studie hade jag relativt begränsade kunskaper om ungdomar och alkohol och den kunskap jag besatt kom främst från mina studier i kriminologi. Kvale menar att kunskap om fenomenet man ämnar studera krävs för att kunna ställa viktiga frågor. Han säger dock samtidigt att denna kunskap inte behöver bygga på litteratur- och teoristudier utan även kan komma från egen erfarenhet. Kunskap om ämnet kan således grunda sig på att man tillbringat tid i den miljö studien utspelar sig i (Kvale 1997 s.92). Det faktum att jag är 26 år gammal och mina intervjupersoner endast ett par år yngre, gör att vi har en hel del gemensamt. Förutom 18

21 åldern har vi även växt upp under liknande omständigheter, tillhör samma etnicitet och har samma kulturella bakgrund vilket gör att min erfarenhetsmässiga kunskap och förförståelse på området känns stor. Min egen erfarenhet säger mig att berusningen kan upplevas som frihetsskapande och leda till ett utökat handlingsutrymme. Detta är något som kan komma att påverka resultatet då jag i min tolkning riskerar att ta somliga saker för givet medan annat kanske glöms bort. Att man går in i studien med en viss förväntning och kanske till och med förutfattade meningar på hur saker och ting förhåller sig är något man måste reflektera över under samtliga moment i skrivandet. Förhoppningsvis är jag tillräckligt medveten om detta så att jag minimerar risken för eventuell övertolkning som kan leda till ett missvisande resultat. Intervjumetod Jag har valt att genomföra halvstrukturerade intervjuer. Innebörden av halvstrukturerade är att jag kommer att ha några på förhand givna teman som jag berör under samtalets gång samtidigt som jag håller intervjun relativt öppen. De fyra teman jag valt att kretsa kring i mina intervjuer är: synen på berusat beteende i jämförelse med nyktert, berusning som en ursäkt för avvikande beteende, begränsningar för vad som anses okej att göra under berusning samt eventuella skillnader mellan könen. Dessa teman valdes utifrån mitt syfte och jag anser de på ett bra sätt skildra mitt undersökningsområde. Att hålla intervjun öppen kan ge mer levande beskrivningar då intervjupersonen ges möjlighet att besvara frågorna i egna termer vilket även kan ge uppslag till nya frågor under intervjuns gång (May 2001 s.150). Vidare så tillåter den halvstrukturerade intervjun fördjupningar och diskussioner vilket underlättar att en djupare förståelse för fenomenet i fråga skapas. Precis som vid andra intervjuformer måste jag som intervjuare inte bara vara medveten om innehållet i intervjun, utan också försöka registrera intervjuns karaktär och på vilket sätt frågorna ställs (Ibid. s.151). Och till skillnad från den strukturerade intervjun är i detta sammanhang kontexten av stor betydelse då jag vid tolkningen av resultatet måste väga in samtliga aspekter för att på ett riktigt sätt skapa mening i det som sagts. Kvale ger en beskrivning på hur man bör gå till väga för att få bra intervjufrågor. Han menar att man bör sträva efter frågor som är både tematiska (frågor relateras till ämnet för intervjun) och dynamiska (stimulera till ett positivt samspel mellan intervjuaren och intervjupersonen), detta för att uppnå en relevans för forskningsämnet samt få en bra interaktion mellan intervjuaren och intervjupersonen (Kvale 1997 s.121). I mitt fall handlade det om att hålla en öppen dialog som inbjöd till fortsatt diskussion och fördjupning. Jag hade inga fasta frågor som jag tog upp i tur och ordning då jag trodde detta skulle påverka 19

22 intervjun på ett negativt sätt. Risken finns ju att man på många korta frågor får många korta svar och för min del var det av större intresse att skapa en diskussion, än att få en massa ja och nej svar. Genom att skapa en dialog och låta intervjun ta formen av ett samtal, snarare än en utfrågning, byggs även ett förtroende upp som kan leda till en bredare kunskap om det man avser att undersöka. Urval och intervjupersoner Valet av intervjupersoner är i mitt fall ganska naturligt eftersom syftet är kopplat till en specifik grupp människor, nämligen unga vuxna. Intervjudeltagarna är inte utvalda efter något slumpmässigt urval, utan i mitt fall handlade det mer om tillgänglighet. Vad jag gjorde var att jag satte upp en lapp i lunchrummet på min arbetsplats, där jag sökte personer mellan som var villiga att ställa upp på en intervju rörande alkohol och berusat beteende. De som var intresserade fick sedan kontakta mig, antingen via telefon eller genom att lägga en lapp i mitt skåp. Värt att nämna i detta sammanhang är att min arbetsplats är en galleria som består av cirka tio butiker och har säkerligen över hundra anställda, nästan samtliga i den efterfrågade åldersgruppen. Till min stora förvåning fick jag mycket positiv respons då 13 personer hörde av sig och av dessa 13 valdes sedan sex personer ut, tre tjejer och tre killar. Det enda kravet vid urvalet var att personerna i fråga inte jobbade i samma butik. Detta för att undvika att personerna kände varandra och även minska risken för en eventuell identifiering. Med tanke på den omfattning av material kvalitativa intervjuer ofta ger anses det bättre att satsa på kvalitet, snarare än kvantitet (Kvale 1997 s.98). I vanliga intervjustudier brukar antalet intervjuer ligga på +/- 15 beroende på den tid och de resurser som finns tillgängliga samt på lagen om avtagande avkastning (Ibid.). Mitt val att intervjua sex personer faller under detta resonemang då det ur en tidsaspekt var uppnåbart samt att jag efterhand upplevde en viss mättnad i det mina intervjupersoner sade. Att informanterna bestod av både tjejer och killar var ju naturligt då en del av mitt syfte är att utröna eventuella skillnader mellan könen. Genomförande Tid och plats för intervjuerna samt etiska överväganden När jag väl hade bestämt mig för vilka personer jag skulle intervjua kontaktades dessa via telefon. Jag berättade då för dem vad intervjun skulle handla om och vad den skulle användas till. Jag förklarande även att jag skulle använda bandspelare men att deras svar var 20

23 konfidentiella och att ingenting de sade skulle kunna kopplas till deras person. Jag lät det vara upp till varje intervjuperson själv att bestämma plats och tid för intervjun där det enda kravet var att det hela skedde inom de närmaste två veckorna. Genom att låta intervjupersonen själv bestämma när och var intervjun skulle utspela sig hade jag en förhoppning om att få det hela att kännas mer avslappnat och informellt. Vid intervjutillfället informerade jag personerna än en gång att allt som sades var konfidentiellt och att deras deltagande var frivilligt. Vidare så klargjorde jag att de när som helst under intervjun kunde avbryta men att jag var tacksam för deras hjälp. Som nämnts fick mina intervjupersoner själv bestämma vart och när intervjun skulle äga rum. Majoriteten (fem av sex) ansåg att caféet inne på gallerian var en lämplig plats och ville helst att intervjun skulle ske innan öppning, det vill säga runt nio tiden på morgonen. Den sjätte personen såg hellre att vi gick någon annanstans och företrädelsevis efter avslutad arbetsdag. Anledningen till att personen i fråga ville genomföra intervjun utanför byggnaden berodde på att han hade en god vän som jobbade på caféet, något som hade kunnat ifrågasatta kravet på anonymitet. Valet av eftermiddagsintervju bottnade helt enkelt i att han inte var någon morgonmänniska och kände således lite motstånd till att behöva stiga upp en timme tidigare än normalt. Istället föreslog han att vi efter jobb gick till en närliggande restaurang, vilket vi även gjorde. Att den sista intervjun utspelade sig på en annan plats och vid en annan tidpunkt än de tidigare, upplevde jag inte påverka intervjusituationen på ett nämnvärt sätt. Faktorer som kan ha påverkat intervjusituationen Mina tidigare erfarenheter av att intervjua eller bli intervjuad annat än i anställningssyfte är minimala, det var därför jag med en viss osäkerhet gick in i intervjuarrollen. Att jag i intervjumomentet i C-metodkursen genomförde en så kallad pilotintervju kom att vara till stor hjälp för mig då jag undvek många av de misstag jag tidigare råkat ut för. Jag kände att jag hade mer kontroll över situationen och lät inte intervjupersonen ta över intervjun på samma sätt som tidigare. Jag var även väl införstådd med det viktiga i att skapa ett förtroende, en relation och en samarbetsvilja hos intervjupersonen och denna gången lyckades jag balansera detta på ett bra sätt utan att för den skull utelämna mig själv alltför mycket. Fortfarande hände det att jag avbröt intervjupersonen mitt i meningar och likväl så blev jag flera gånger avbruten av att intervjupersonen fyllde i slutet på frågan eller helt enkelt drog slutsatser om vad det var jag skulle fråga om. Detta ledde till en del missuppfattningar som kanske kunde ha undvikits om jag som intervjuare hade känt mig varmare i kläderna, varit bättre förberedd och tagit mer kontroll över situationen. Överlag så tyckte jag ändå att intervjuerna gick över förväntan och 21

24 det faktum att de alla, precis som jag, var i 20-års ålder, hade liknande bakgrund och gemensamma intressen bidrog med all säkerhet till att relationen blev så avslappnade som den blev (May 2001 s.166). Mina intervjupersoner uppfattade nog inte mig som i första hand forskare utan snarare som en kollega och relationen oss emellan påverkade antagligen deras sätt att svara (jmf. Skrinjar 2003 s.124). Här uppstår problemet med intervjuns reliabilitet, då det kan ifrågasättas om en annan person skulle ha fått samma mottagande och respons och således kommit fram till samma resultat (May 2001 s.117). Inspelning och transkribering Som jag nämnde så spelades samtliga sex intervjuer in. Detta för att minska risken för att jag som intervjuare skulle missa delar av samtalet samt att inspelat material ger mig möjligheten att gå tillbaka och lyssna igenom materialet igen (Kvale 1997 s.147). En annan fördel med att spela in är att det utgör ett bra underlag för tolkningar, eftersom jag som intervjuare kan koncentrera mig på samtalet och iaktta intervjupersonens kroppsspråk under själva intervjun istället för att hela tiden behöva föra anteckningar om vad som sägs, vilket är en distraherande faktor (May 2001 s.168). Intervjuerna tog mellan minuter att genomföra och totalt rör det sig om drygt tre timmars inspelat material. Genom utskriften struktureras intervjusamtalet i en form som lämpar sig för närmare analys (Kvale 1997 s.155). Att skriva ut från ett band är förbundet med en rad tekniska och tolkningsmässiga problem som det inte finns några standardlösningar på. Istället kräver transkriberingen en rad överväganden som hänger ihop med undersökningens syfte, erfarenheten hos den som skriver ut och kraven på detaljrikedom (Ibid.). Det gäller bland annat frågor som: Ska hela intervjun och samtliga intervjuuttalandena återges ordagrant, inklusive de ofta förekommande upprepningarna, eller ska man koncentrera och sammanfatta de delar av intervjun som inte innehåller så mycket information av värde? (Ibid. s.156). Jag valde det sistnämnda då jag transkriberade de delar som ansågs mest relevanta för mitt syfte i sin helhet för att sedan sammanfatta de delar som var av mindre värde för min undersökning för att förstå sammanhanget i vilket de utspelar sig. Strukturering av materialet När Kvale i sin bok pratar om metoder för intervjuanalys nämner han meningskategorisering som ett av fem tillvägagångssätt. Meningskategorisering innebär att intervjun kodas in i kategorier med syfte att strukturera och ge en god överblick över det fenomen man avser att 22