C-UPPSATS. Den nya skolan

Transkript

1 C-UPPSATS 2005:085 Den nya skolan Debatten kring läroplansreformerna 1965, 1970 och 1994 Joakim Jansson Luleå tekniska universitet C-uppsats Svenska Institutionen för Språk och kultur 2005:085 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--05/085--SE

2 Sammanfattning Uppsatsens syfte är att undersöka hur ledarsidor från tidningar med olika politiska inriktningar/åskådningar kom att ställa sig till de nya läroplansreformerna från 1965, 1970 och 1994, och vilka huvudlinjerna, grupperingarna och argumenten var samt vilka åsikter tidningarna ger uttryck för angående läroplanerna och den nya skolan. Undersökningen sker genom att analysera de tidningar, ledarsidor, som fanns tillgängliga under undersökningens tidsperiod och hur de behandlade och debatterade läroplansreformerna. Resultaten visar att även om tidningarna var oeniga i värderingarna kring läroplansreformerna, så är de emellanåt eniga i sakfrågor. Det förekommer ej någon reell debatt tidningarna emellan, utan snarare en serie av olika åsikter och åskådningar som de olika tidningarna ger uttryck åt.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning Innehållsförteckning INLEDNING Syfte och avgränsning i tid Material och disposition METOD OCH TEORI..4 Läroplansteori BAKGRUND ALLMÄN SKOLHISTORIA. 11 Allmän skolhistoria..11 DEBATTÖRERNA Debattörerna Aftonbladet Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Sammanfattning debattörerna Debattörerna Aftonbladet Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Sammanfattning av debattörerna

4 Debattörerna Aftonbladet Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Sammanfattning av debattörerna SAMMANFATTANDE DISKUSSION.. 31 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

5 INLEDNING Varför förekommer läroplaner och i vems syfte utformas dessa? Varför är utbildningsfrågor (skolan) politiska huvudfrågor och vem ernår de största (politiska?) förtjänsterna av dessa frågor? Utifrån dessa frågor väcks tanken, tillika intresset, av att veta hur de senaste, tre, läroplanerna för gymnasiet från 1965, 1970 och 1994 har debatterats, framställts och behandlats i media utifrån ett politiskt perspektiv, det vill säga hur läroplanerna framställts utifrån olika tidningars (ledarsidor) politiska åskådning rörande läroplaner, utbildning samt skolans utformande. I denna uppsats kommer fokus och intresse ligga på vad tidningarnas ledarsidor debatterar och diskuterar rörande de nya läroplanernas innehåll. Uppsatsens fokus kommer sålunda ej att ligga i läroplanerna eller vad de innebär, utan endast att undersöka och jämföra de olika ledarsidornas åsikter om och endast om vad de skriver om skolan utifrån innebörden av de nya läroplanerna. Syfte och avgränsning i tid Syftet med uppsatsen är att undersöka hur ledarsidor från tidningar med olika politiska inriktningar/åskådningar kom att ställa sig till de nya läroplansreformerna för 1965, 1970 och 1994, och vilka huvudlinjerna, grupperingarna och argumenten var samt vilka tidningarnas åsikter var angående läroplanerna. Frågeställning rörande uppsatsens syfte är denna: Vilka argument framfördes i ledarsidorna och vilka var dess huvudlinjer? Uppsatsen kommer således att röra sig kring perioderna för läroplanerna 1965, 1970 och För läroplansdebatterna 1965 och 1970 kommer undersökningen att ske ett år innan dessa fastslogs, medan för läroplansdebatten 1994 kommer undersökningen att inrikta sig på året efter läroplanens fastställande på grund av ledarsidornas tillgänglighet, eller brist på tillgänglighet under undersökningsperioden. Denna avgränsning i tid syftar till en begränsning av uppsatsens undersöknings- och bearbetningsdel. Med andra ord undersökningen syftar till att utröna ledarsidornas syn på läroplanerna eller den nya skolan, vilket de olika ledarsidorna benämner den svenska skolan efter läroplanernas införande i kontrast till tiden innan läroplanerna verkställdes. 1

6 Material och disposition Utifrån de tidningar som förekommer i uppsatsen följer här, i partipolitisk, utifrån alfabetisk ordning, en presshistorisk överblick av några av dessa: Aftonbladet, en daglig morgontidning som utges i Stockholm. Den grundades 1830 av Lars Johan Hierta och blev den svenska liberalismens främsta språkrör fram till 1890-talet. Från 1914 var den ett högerorgan, och under de båda världskrigen intog den en tyskvänlig hållning. År 1956 köpte Landsorganisationen, LO, tidningen. Under 1930-talet utvecklades den till Sveriges första moderna kvällstidning. Efter Stockholms-Tidningens nedläggning 1966 blev den socialdemokratins ledande rikstidning. Dagens Nyheter, ursprungligen liberal, numera oberoende, som utges i Stockholm. Grundades 1864 av Rudolf Wall som också var dess förste chefredaktör. Övriga chefredaktörer var bland annat Herbert Tingsten ( ) var posten delad mellan Olof Lagercrantz och Sven-Erik Larsson. Svenska Dagbladet, en daglig morgontidning som utges i Stockholm sedan Under sina första år var tidningen utpräglat konservativ men började på 1890-talet förespråka mer liberala idéer. Tidningen har dock alltid stått nära Högerpartiet och Moderata samlingspartiet samt näringslivet och har fört en klart antisocialistisk och antinazistisk politik. Tillvägagångssättet har således varit följande: Ledarsidorna ur tidningar som Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har bearbetats och analyserats. Det är således dessa tidningars ledarsidor som avses med analysen. Dessa tidningar har valts utifrån: 1) deras politiska nyansering (Aftonbladet socialdemokratisk, Dagens Nyheter liberal, Svenska Dagbladet höger (idag moderat) 2) deras tillgänglighet under uppsatsens gång. Vidare har följande böcker använts i olika former: Rapporter och uppsatser av Jarl Backman (Denna bok behandlar hur man söker, läser och skriver vetenskapliga dokument. Boken är värdefull och användbar för de som utformar rapporter, uppsatser och annan skriftlig dokumentation). Utbildningspolitiskt systemskifte? av Tomas Englund (Är en antologi som ger uttryck åt reaktioner och analyser av den utbildningspolitik som växt fram det senaste decenniet. Här ges även ett bidrag till en modern svensk utbildningspolitisk historia. Boken ger även uttryck för att den jämlikhets- och demokratisyftande skolan hotas av de skolreformer och förändringar av skolsystemet som står i begrepp att genomföras). 2

7 Historiska undersökningar Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt av Anders Florén och Henrik Ågren (Denna bok behandlar hur man skapar historia, hur händelser i det förflutna ordnas till ett gripbart sammanhang, boken diskuterar även hur en historievetenskaplig argumentation ser ut, vilka krav som ställs på framställningssätter och vad man skall tänka på när man kritiserar ett vetenskapligt arbete). Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi av Dagfinn Føllesdal, Lars Walløe och Jon Elster (Denna bok behandlar likheter och skillnader mellan olika vetenskaper och önskar bygga broar mellan skilda vetenskapskulturer. Det centrala i denna bok utgår ifrån frågorna om vad som kännetecknar en hållbar argumentation och en vetenskaplig metod). Att organisera omvärlden, En introduktion till läroplansteori av Ulf P. Lundgren (Denna bok är en introduktion till läroplansteori och behandlar diverse uppfattningar om utbildning påverkar utbildningens mål, innehåll och undervisningsmetodik. Boken redovisar även forskning kring undervisningsprocesser samt hur undervisning och inlärning samspelar. I boken förekommer en kritisk analys av skolans utveckling). Pedagogisk filosofi av Christer Stensmo (Denna bok är avsedd för grundläggande utbildning i pedagogik vid universitet och högskola, och ger en översikt över den pedagogiska filosofin samt redovisar och jämför olika filosofiska skolbildningar). Svenskämnet & svenskundervisningen närbilder och helhetsperspektiv av Per-Olov Svedner (Är en introduktion till svenskämnets didaktik samt en konkret metodisk handledning). Klassbildning och Folkuppfostran av Jan Thavenius (Denna bok behandlar litteraturens ställning i skolan i det moderna samhället, kring 1800-talets mitt, och om hur litteraturläsningen i skolan blev ett centralt bildningsmedel/verktyg och fick härvid en uppgift i samhällets klassbildning och folkuppfostran). Svenskämnets historia av Jan Thavenius (Denna bok beskrivs svenskämnets utveckling från 1800-talets mitt till våra dagar samt diskuterar de kanoniska litteratururvalens ställning, språkets uppgifter i det mångkulturella samhället och skolans inställning till de nya medierna). Uppsatsens disposition som hädanefter följer, efter att ha förklarat syftet med uppsatsen, ger en grundlig metod och teoridel som avslutas med en specifik läroplansteori. Efter den teoretiska och metodiska förankringen ges en (allmän) bakgrund om skolhistoria. Sedan tar uppsatsens undersökningsdel vid där debattörernas åsikter och åskådningar ges utrymme, detta sker dock efter en kort och mycket översiktlig bild ges av samhället under tiden för undersökningen. Avslutningsvis sker en sammanfattande diskussion. 3

8 METOD OCH TEORI Uppsatsen bygger på ett induktivt och kvalitativt, även komparativt, tillvägagångssätt med utgångspunkt i den hermeneutiska metoden och teorin. Undersökningen är induktiv då den används för att finna kausalrelationer mellan olika iakttagna fenomen, det vill säga utifrån de empiriska fallen. De empiriska iakttagelserna, tolkas och värderas dessa enskilda delar för att möjliggöra förståelsen av helheten. Den induktiva slutledningen innebär att man från en mångfald iakttagelser söker fastställa en allmän premiss. 1 Undersökningens tillvägagångssätt är kvalitativt på så sätt att inriktningen koncentreras på tolkning och förståelse av texter. Kännetecknande för den kvalitativa metoden är att den ej brukar siffror eller tal, däremot impliceras eller medförs verbala formuleringar, såsom skrivna eller talade. Det skrivna och tryckta ordet är den avgjort vanligaste formen / / för kvalitativ rapportering. 2 Vidare riktar sig det kvalitativa synsättet mot individen. Istället för att fråga hur en objektiv verkligheten ser ut ställer man frågan hur individen tolkar och formar en (sin) verklighet. 3 Det huvudsakliga instrumentet i den kvalitativa studien är således människan och då allt som oftast i samspel med andra människor, men den kvalitativa studien är mer komplex än så. Den kvalitativa forskningsprocessen / / innehåller ett stort mått av flexibilitet och dynamik och ger således ett stort utrymme för variationer. Ibland försiggår flera olika moment samtidigt i stark interaktion, varför de egentligen inte kan separeras från varandra. 4 Den komparativa strukturen i undersökningen utgår från en upprepning av ett fall, perspektiv, en aspekt, en eller mångtaliga gånger syftande till att tydliggöra, och möjliggöra, en jämförelse i avseende på ett eller flera olika perspektiv, aspekter, teorier och förklaringar och dylikt. Detta repetitiva förfarande är vanligt i historieforskningen, där man försöker förklara ett skeende eller en händelse från olika aspekter. 5 Det komparativa i undersökningen är således en jämförelse mellan de olika (skrivna) källornas innehåll. Undersökningen tillvägagångssätt, enligt uppsatsförfattarens övertygelse, manifesterar sig utur den hermeneutiska teorin och metoden rörande texttolkning. Hermeneutikens analytiska metod utgår ifrån tolkning av texter, textens språk, syfte, kontext etcetera, syftande till förståelse och förklaring av individens/subjektets agerande och förfaringssätt. Hermeneutiken 1 Christer Stensmo, Pedagogisk filosofi (Lund, 1994), s Jarl Backman, Rapporter och uppsatser (Lund, 1998), s Ibid., s Ibid., s Ibid., s

9 används även som en mera diffus markering visavi en positivistisk vetenskapssyn. Den största, och kanske mest betydande, skillnaden dessa tvenne traditioner mellan är att hermeneutiken i jämförelse med positivismen åstundar ett inifrånperspektiv. I ett hermeneutiskt tillvägagångssätt är de centrala momenten tolkning och förståelse snarare än positivsimsens analys- och förklaringsmoment. Tolkningen måste ske ur ett helhetsperspektiv. Delen skall förstås utifrån sin plats i helheten, kontexten. Orden skall förstås utifrån vad texten vill säga, utifrån dess mening. Tolkningen leder till förståelse av vad texten eller dess författare velat säga. 6 Hermeneutiken syftar således till att utreda åsikt och innebörd i viss kommunikation i förhållande till en viss kontext. Med utgångspunkt i den ovan nämnda definitionen av hermeneutik kan man lätt få intrycket att vi varje gång vi förstår någonting har använt hermeneutik. Detta är emellertid inte alls fallet. Förstår gör vi ständigt. Det är när vi inte förstår som vi måste förlita oss på hermeneutiken. Det är då vi närmare måste undersöka det meningsfulla materialet, t ex texten, och ställa upp en hypotes om att det ska förstås si eller så. Vi prövar därefter denna hypotes mot materialet, / /. Denna process kallar vi tolkning, och det är det hermeneutiken sysslar med. 7 Tolkningens intention är således att ernå förståelse av den undersökta texten och dylikt. När man vill/önskar/försöker förstå en text, kan det man har för avsikt att förstå bland annat vara: a) Författarens avsikt med att producera texten. b) Vilka tankar författaren vill uttrycka i texten. c) Vad texten uttrycker för en bestämd mottagargrupp, i regel den som texten ursprungligen skrevs för. 8 Inom hermeneutiken kan man utskilja trenne stadier i verksamheten med en text, ett verk: förståelse, utläggning och användning. Förståelse: vill utreda författarens avsikt, vad författaren sökte uttryckta eller vad verket/texten uttryckte för den tillägnade mottagargruppen. 6 Anders Florén, Henrik Ågren, Historiska undersökningar Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt (Lund, 1998), s Dagfinn Føllesdal, Lars Walløe, Jon Elster, Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi (Stockholm, 2001), s Ibid., s

10 Utläggning: handlar om att uttrycka vad som har förståtts på stadium 1, förståelse, på ett sätt som anpassats till den mottagargrupp man skriver för, en grupp av samtida. Ord och uttryck måste användas för samtidens läsare och uttrycka samma ursprungliga ord och uttryck som för vad orden och uttrycken betydde för den tidens läsare Användning: innebär att i den egna situationen använda det som verket uttrycker samt det som på de tidigare tvenne stadierna lyckats förstå och förmedla till den egna tiden. Verket/texten kan anses ge insikt i människans situation, och svar på frågan vad som är sant eller osant, rätt eller fel, vad man bör tro och hur man bör leva. Det är då viktigt att bedöma författarens argument, dennes skäl för sina synpunkter, den betydelse man bör ge författaren själv eller dennes verk. 9 Mot bakgrund av det ovan nämnd skall nu en betydande komponent för den hermeneutiska metoden och teorin introduceras, nämligen den då kallade hermeneutiska cirkeln eller förståelsens cirkel. Den hermeneutiska cirkeln alluderar till åtskilliga skiftande cirkelstrukturer som är typiska för förståelseprocessen: a) Helhet-del-cirkeln: man måste förstå en del av ett verk, t ex ett textställe, utifrån den helhet den är en del av, samtidigt som helheten måste förstås på grundval av delarna. b) Subjekt-objekt-cirkeln: den helhet utifrån vilken man förstår någonting, omfattar ej endast det objekt man förstår verket och dess delar, personen och dennes handlingar med flera utan även oss själva och vår förståelsehorisont. Verket förstås utifrån alla de uppfattningar och hållningar man äger när man närmar sig verket. Allt som oftast förändrar verket vår förståelsehorisont. c) HDM-cirkeln: är besläktad med föregående cirkel då den fram- och tillbakagående rörelse man företar när man använder den hypotetisk-deduktiva metoden (HDM) och går från verket till hypoteser om hur det skall tolkas, och tillbaka till verket syftande till att testa dessa hypoteser. d) Fråga-svar-cirkeln: när man försöker förstå, närmar man verket med frågor som helt eller delvis besvaras av verket. Detta resulterar i nya eller reviderade frågor som leder till nya svar, och så vidare. Denna cirkel är besläktad med den föregående: varje hypotes leder till att man ställer nya frågor till det man försöker förstå, dels att testa hypotesen och dels att utföra undersökningar i de nya riktningar som hypotesen pekar mot Ibid., s Ibid., s

11 Dessa cirkelstrukturer skildrar förståelseprocessen, och det är ej alltid tydligt vilken av dem man syftar på när uttrycket den hermeneutiska cirkeln används. I denna undersökning/uppsats utgår uppsatsförfattaren ifrån den första cirkeln Helhet-delcirkeln, eftersom hänsyn tagas till både delarna och helheten, då delen endast kan förstås mot en fondvägg av helheten. Uppsatsens tillvägagångssätt bygger således på ett induktivt och kvalitativt förfaringssätt, utifrån den hermeneutiska metoden och teorin. Följaktligen undersöks de olika ledarsidornas (delarna) åsikter och ställningstagande, utifrån deras politiska åskådning, rörande läroplanerna (helheten/-erna), vilka kommer att jämföras och analyseras. Vidare betraktas för uppsatsen ledarsidorna som fakta, vilka då är relevanta att tolka, sortera och draga slutsatser om utifrån undersökningen av deras åsikter. Avslutningsvis, rörande metod- och teoridelen, utgår uppsatsförfattaren härmed från antagandet att läroplanerna har debatterats på de ledarsidor uppsatsförfattaren tillskaffat sig, vilket skall besvara ovanstående frågeställningar. Vidare behandlar undersökningen även den politiska viljan speglad genom olika tidningar. Läroplansteori Läroplansteorins främsta fråga är, enligt Ulf P. Lundgren: Hur kan vi organisera vårt vetande, så att vi kan lära ut det? Varje svar på denna fråga hänger samman med hur vi uppfattar både vad vi kan veta och vad som är värt att veta. Varenda läroplansteori innefattar en bestämning av svaret på dessa fundamentala frågor, med andra ord ett konstaterande om vad som är värt att veta och till följd därav hur omvärlden skall organiseras för lärande. Därmed måste varenda beskrivning av läroplansteori bli en framställning som ej endast betecknar pedagogik utan även filosofi, naturvetenskap, kulturhistoria samt ekonomisk historia. 11 Vidare byggs en läroplan upp utifrån en rad grundläggande grundlinjer/principer huruvida omvärlden skall organiseras. Dessa principer åskådliggör det som kan betecknas som en kod, vars framträdanden sker i utbildningens mål, innehåll och metodik. Detta innebär sålunda att varenda läroplan medför en styrning av en påverkansprocess, och varenda styrning kräver kontroll av någon form. Tvenne processer (styrning och kontroll) är fundamentala i varenda läroplansteori. Visserligen brukas även begreppet läroplan rörande formerna kring styrning och uppfostran, 11 Ulf P. Lundgren, Att organisera omvärlden. En introduktion till läroplansteori (Stockholm, 1989), s

12 men begreppet läroplan är framför allt förknippat med undervisning och utbildning. Hur utbildning gestaltas i en bestämd kultur, sammanhänger givetvis med omfattningen av den ekonomiska och sociala strukturen. I ett samhälle med en begränsad arbetsdelning och med en homogen kultur som i olika former ger mening åt den existerande civilisationen, är det inte alla gånger nödvändigt att samhället ordnar utbildning i särskilda institutioner. Den fostran barnet får i primärgruppen, dvs familjen, kan vara tillräcklig för att ge den växande individen de värderingar, kunskaper och färdighet som samhället kräver. 12 Även om en sådan utbildning stämmer väl överens med ett stabilt samhälle utifrån ett ekonomiska, sociala och kulturella element. Innebär detta ändock att: All utbildning kräver en social legitimitet. 13 Vidare är kunskap alltid mera värd är någon enkel modell vars syfte är att förutsäga olika fenomen. I kunskapens natur ligger förutsägelsen att förändring skapas utifrån förståelse av kunskap. All utbildning är en artificiell process, vilket innebär att den skapats med vissa syften, med ett visst innehåll och en viss metodik. Att förändra dessa processer förutsätter därmed kunskap om hur de styrs och kontrolleras. Utbildning kan förändras genom politiskt handlande, men detta handlande kräver också en verklighetsuppfattning likaväl som mål. 14 I detta sammanhang kan läroplansteori ses som ett försök att skapa/konstruera en kunskap om hur utbildningsprocessers mål, innehåll och metodik i ett specifikt samhälle och kultur formas. Vad är då en läroplan, vad är dess begrepp och dess struktur? Utifrån en grov eller vidare beskrivning av, och i en, läroplan urskiljer Lundgren tre nivåer. Den första nivån avser hur värderingar, kunskaper och erfarenheter väljs ut och organiseras. Vad det är som gör att en viss kunskap uppfattas som mer väsentlig och viktig att undervisas om än en annan? Det är hur den historiska utvecklingen påverkar uppfattningar om läroplaners syfte, innehåll och funktion som avses med denna första nivå. Men den handlar ej endast om den historiska påverkan utan handlar i lika hög grad om hur till exempel arbetsmarknaden och näringslivet påverkar de konkreta läroplanernas utformande och hur denna påverkan tolkas av olika grupper i samhället. Det vill säga på denna nivå avser läroplansfrågor frågor kring hur vissa principer för hur en läroplan skall utformas och etableras, det vill säga hur en läroplanskod tar gestalt. Vad som avses är objektiva villkor för en viss utbildning, likaså olika ideologier om utbildning och hur dessa formar, styr och kontrollerar utbildningens mål, innehåll, metodik och formerna för kontroll. 12 Ibid., s Ibid., s Ibid., s

13 Den andra nivån avser frågor relaterade till det konkreta/faktiska styrandet av en utbildning. Hur utvecklas en läroplan konkret? Här behandlas själva besluts- och kontrollprocesserna när ett konkret styrinstrument för utbildningen formas. Här behandlas även hur pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete påverkar det konkreta utformandet av utbildningens innehåll och metodik samt de konkreta formerna för kontroll och utvärdering. Den tredje nivån avser frågor hur en konkret läroplan och ett konkret läromedel styr den faktiska undervisningsprocessen, det vill säga frågor som: Hur styr en läroplan undervisningen? Hur utvecklas olika former av inlärning för olika elever inom en viss given organisatorisk ram och utifrån en viss läroplan? Hur socialiseras eleverna utifrån en viss bestämd läroplan? Här behandlas således frågor kring hur en viss läroplan tar gestalt i en undervisningsprocess och hur denna process leder till olika typer av inlärning och socialisation. Det förekommer tre element i en läroplan: Mål, innehåll och undervisningsmetod. Dessa avser styrningen av utbildningen. Det måste även införas en kontrollprocess i begreppet läroplan. Det vill säga läroplanen, som begrepp, avser styrningen och kontrollen av utbildning och undervisning rörande mål, innehåll och metod. Hur dessa processer tar form och resulterar i att eleverna lär sig någonting, kan beskrivas som en förändring av olika principer, typer av påverkan på tre nivåer. Det förekommer grundläggande principer bakom varje läroplan, det vill säga en viss läroplanskod. En sådan kod skapas historiskt och i nuet av befintliga materiella och kulturella villkor samt föreställningar om utbildning i diverse politiska, administrativa och pedagogiska processer. En bestämd inlärning sker avslutningsvis. Önskas en förklaring till varför denna inlärning sker, rörande form och innehåll, krävs att inlärningen relateras till hur utbildningen omformas från makroplanet till mikroplanet. 15 Det går inte att förstå någon läroplan utanför sin historiska kontext. Det förekommer ett aktivt historiskt inflytande i varenda läroplan och varje utbildningssystem, vars uppfattning om vad utbildning är och vad som är väsentligt för utbildning har formats av den västerländska kulturens utveckling. Det går att urskilja fem perioder i pedagogikens historia, där dessa perioder emellanåt har gemensamma drag rörande motiv och orsaker till en viss pedagogisk utveckling. Den första perioden omfattar den pedagogiska progressionen från antikens Grekland till 1800-talets första decennier, med andra ord utvecklingen fram till den obligatoriska skolans 15 Ibid., s

14 uppkomst. Denna första period kan betecknas som läroplansteorins formativa period. Under denna period formas utbildningen utifrån tanke och föreställning av pedagogik av de privilegierade klasserna i samhället. Den andra perioden omfattar utvecklingen från tillkomsten av ett obligatoriskt skolsystem fram till 1900-talets början. Inom denna period börjar utbildningen att uppfattas som en rättighet och en skyldighet. Detta är också perioden då utbildningen börjar få betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen. Den tredje perioden omfattar tiden från 1900-talets början till andra världskriget, då utbildningen blir till en ekonomisk faktor i samhället, i symbios men den industriella utvecklingen. Den fjärde perioden omfattar perioden mellan andra världskrigets slut och sjuttiotalets början. Under denna period sker en utbildningsexplosion. Utbildningen ökar i omfattning och nya funktioner tillkommer. Utbildningen fick en central betydelse för såväl samhälle som individ. Den femte perioden påbörjas under sjuttiotalet och kännetecknas av en utbildningspolitik som är underordnad begränsande resurser. 16 Det som utgör, i stora drag, en läroplan är samhällets krav på uppfostran och utbildning. Det/vad som förklarar varför dessa krav har utformats och vilka villkor de gestaltar rörande den process, som är undervisning eller uppfostran, är en läroplansteori. Läroplansteorier inriktas i huvudsak på att besvara frågor som: Hur formuleras mål för utbildning? Hur utväljes innehåll för utbildning? Hur organiseras innehåll för utbildning? Vilken undervisningsmetod är den bästa eller mest effektiva för att undervisa ett bestämt innehåll? De förklaringar som använts för att besvara dessa frågor har oftast varit normativt inriktade, vilka utgår ifrån antaganden om människa och samhälle där man har sökt härleda ett program för utbildning. 16 Ibid., s

15 BAKGRUND ALLMÄN SKOLHISTORIA Allmän skolhistoria De största förändringarna för skolan och den organiserade utbildningen, sedan dess tillkomst, har skett efter tiden för andra världskriget. En massutbildning med en nioårig och obligatorisk skolplikt, en gymnasieskola för alla och en utbyggnad av skolväsendet i form av förskola, vuxenutbildning, invandrarundervisning etcetera. Beslut om en nioårig enhetsskola fattades av Riksdagen 1950, grundskolans första läroplan kom 1962, fackskolan och det nya gymnasiets läroplaner kom 1965 och 1970 blir gymnasieskolan en sammanhållen skolform som inkluderar yrkesundervisningen. Skolsystemet blev mera decentraliserat i och med att skolans organisation omvandlades i början av 1990-talet. Organisationen innebar program istället för linjer och för studenterna blev i princip gymnasieskolan treårig. Grundskolans och gymnasieskolans nya läroplaner fastställdes Under i stort sett hela efterkrigstiden har skolfrågan underordnats en politik, social och administrativ kompromiss ledda av socialdemokraterna, med visst stöd från centern och de liberala. Efter en period av ett kortare mellanspel av radikala medborgarsträvanden i samband med skolkommissionens betänkande under 1940-talets slut så har den socialdemokratiska skolpolitiken tunnats ut. Skolpolitiken har, enligt Tomas Englund, i stort sett förfallit till en profillöshet med objektivitetsbegreppets neutralitetstolkning som attribut. Det finns dock ett stort utrymme för diverse tolkningar inom olika område. Samtidigt har grundskolans reella utformning, den gemensamma grundskola, varit en avgörande startpunkt för strävandena efter jämlikhet och möjligheter till och för möten kulturer emellan. Grundskolan kom även att under 1970-talet att ses som ett medel för fördelningspolitik. Samtidigt rådde det en tydlig pedagogisk-metodisk förvirring. 18 Högern utnyttjade denna tidiga profillöshet och det pedagogiska-metodiska förvirring på skolområdet under det senaste decenniet. De konservativa krafterna drev starkt skolfrågor som rörde ökad valfrihet för den enskilda familjen, marknadsorientering och en betoning av 17 Ovanstående text angående svenskämnets historia är grundad och i viss mån inspirerad av böcker som: Svedners, Svenskämnet & svenskundervisningen närbilder och helhetsperspektiv. En didaktisk-metodisk handledning (Uppsala, 1999) och Thavenius, Klassbildning och folkuppfostran. Om litteraturundervisningens historia (Stockholm, 1991) samt Svenskämnets historia (Lund, 1999). 18 Tomas Englund (red), Utbildningspolitiskt systemskifte? (Stockholm, 1996), s

16 fasta kunskaper på programmen under 1980-talet. Innan borgarnas makttillträde drev även socialdemokraterna igenom valfrihetsreformer i offentlighetens namn. 19 Det borgerliga maktövertagandet 1991 innebar ett nytt offentligt samtal om utbildning och skola, till viss del genom tidningar (ledarartiklar) vars politiska åskådning låg nära den nya regimen (DN, SvD och liknande). I samband med regeringsskiftet förflyttades definitionen om vad som är kunskap inom utbildning och skola. Den gamla skolan beskrivs som dominerad av socialdemokratisk ideologi som färgat organisatoriska och pedagogiska lösningar (DN / /) samt saknar respekt för kunskap. Den nya skolans grund sägs däremot vara respekten för kunskap och en förankring i 90-talets ekonomiska realiteter. Svenska Dagbladet skriver t.ex. att de sammanhållna klasserna har ett pris i form av lägre kunskaper, och att under 70-talet var det en vanlig uppfattning att det inte går så mycket, eftersom kunskaper ändå inte ansågs särskilt viktiga (SvD / /). 20 Dessa tidningar har iklätt sig rollen som megafon för det utbildningspolitiska systemskiftet, snarare än att bidraga till att olika argument och åsikter har stått emot varandra i någon debatt. Det intressanta med den historieskrivningen som lanserats är att den gamla skolan tillskrivs ideologiska särintressen och att den nya skolan sägs emanera ur verklighetens krav med kunskapsrespekt som rättesnöre. 21 Likaså för den föregående läroplanen så är det tidsandan som bestämmer hur läroplanen skall uttolkas och vilka delar som kommer att betonas. Den senaste läroplanens brister på samstämmighet med tidsandan skapade den grundläggande förutsättningen för behovet av en ny läroplan. Varför en ny läroplan har arbetats fram beror på den tidiga läroplanens legitimitetsproblem. Det handlar således i mångt och mycket om politik, om vem som bestämmer vad och så vidare. 19 Ibid. 20 Ibid., s Ibid., s

17 DEBATTÖRERNA Vid tidpunkten för dessa skol- och läroplansreformer (1965, 1970 och 1994, eller 1960-talet och det tidiga 1990-talet) befann sig socialdemokraterna i maktställning under de två första läroplanerna (statsministrarna var Tage Erlander och Olof Palme), medan den nuvarande läroplansreformen kom till under en borgerlig regering (statsministern var Carl Bildt). Tiden under 1960-talet i Sverige präglas i stora drag av striden om ATP och omsättningsskatten samt uppkomsten, under senare delen av 1960-talet, av en så kallad vänstervåg, vilken uppstod i större delen av västvärlden. Det förkom protester mot etablissemanget. Dessa protester kritiserade borgerliga värderingar på de mest skiftande områdena såsom skolans och universitetens organisation och studieinnehåll, det kapitalistiska och imperialistiska ekonomiska systemet. I och med den amerikanska krigföringen i Vietnam, som förmedlades via televisionen, uppstod en ny vänstersinnad folkrörelse, FNL-rörelsen. Vänstervågen var dock ingen enhetligt rörelse. Perioden kring det tidiga 1990-talet kan i stora drag beskrivas som ekonomisk kris, besparningar samt relativt höga räntor. Detta är även en tid östblockets sammanbrott, väl illustrerad av Berlinmurens raserande, svenskt medlemskap i det som nu är EU samt ett beslut om en bro, Öresundsbron. Debattörerna 1964 Aftonbladet Aftonbladet (s), hädanefter förkortad AB, uttrycker att: Kristendomsundervisningen i skolan anses vara objektiv. Den ska ge eleverna upplysning om de kristna trossatserna utan att försöka påverka dem att omfatta dem eller att omfatta någon viss typ av kristendomen. / / Objektiviteten rör sig inom protestantismens ram. 22 AB ger uttryck för att undervisningen i kristendomskunskap, utifrån den nya skolans läroplan, skall vara objektiv på sådant sätt att undervisningen förmedlar sakliga kunskaper om olika trosåskådningars innebörd och innehåll utan att auktoritativt söka påverka eleverna att omfatta en viss åskådning. Undervisningen skall vara präglad av förståelse och tolerans, menar AB som finner detta vara självklar i ett demokratiskt samhälle. I detta samhälle får ej, skall ej statens institutioner ta ställning eller 22 Aftonbladet, 22 juni,

18 påverka i endera riktning rörande religiösa och ideologiska frågor. Emellertid skall medborgarna, barn som vuxen, ges/tillgodoses en generell orientering vars syfte är att ge dem en görlighet att själva bilda sig, tillhandahålla sig perceptioner till valfrihet, att fritt välja sin åskådning. Ty, såsom AB menar, det enda rätta att predika är det demokratiska kravet för alla åsiktsriktningars rätt att verka, att yttra sig samt människornas valfrihet att verka inom valfria åsiktsriktningar. Detta till trots är religionsfriheten inte genomförd i praktiken, och många troende lärare skulle bli chockerade om de tvingades tillämpa den. 23 AB menar att läroböckerna i kristendom på intet sätt är neutrala eller objektiva på något sätt samt att det är synnerligen svårt att överhuvudtaget ernå någon universell acceptabel objektivitet i ämnet. AB förklarar sitt resonemang på följande sätt: För de troende bör det vara objektivt t ex att Jesus uppstod, att Gud existerar, att Jesus dog på korset för våra synders skull, att vi ska dömas på yttersta dagen, etc. Ingen vet hur objektiv undervisning om sådana sanningar ska gå till så att både troende och icke troende blir nöjda. 24 AB uttrycker sig i formen av ett krav att man i skolan måste sluta presentera sanningar och utsagor vars essens endast är ett föremål, ett uttryck för religiös tro. Vidare menar AB att de kristna liksom nu ständigt har ansett att framsteg i riktning mot ökad religionsfrihet och objektiv religionsundervisning är moraliskt nedbrytande, ett hot mot vår kultur och en fara för ungdomen. Om de hade haft en politisk chans till det, skulle de ha stoppat alla framsteg i riktning mot religionsfrihet och objektivitet i skolundervisningen. Ansträngningarna att genomföra religionsfrihet i skolorna även i praktiken måste liksom tidigare fortsätta trots deras motstånd. 25 Fortsättningsvis, rörande det demokratiska kravet för diverse åsiktsriktningars rätt samt människans frihet till egna val, vilket AB anser vara självklart och då exempelvis i frågor om allmänfilosofiska uppfattningar och värderingar eller partipolitiska ställningstaganden, påpekar AB att ingen någonsin skulle kräva, eller för den delen slås med häpnad av idén, att kräva en viss politisk åskådning hos samtliga lärare i samhällskunskap och ge dem möjlighet att förmedla denna åskådning i undervisningen. Men i fråga om religion är dessa självklarheter ej lika självklara, enligt AB, ty: Läroplanernas anvisningar är i och för sig tydliga men de är i stor utsträckning tomma ord, vilkas efterföljd inte bevakas. Nästan alla våra lärare i religionskunskap är själva kristna, utbildade vid fakulteter som har tron i stället för vetande som sin förutsättning och stödda i sin verksamhet av en slö namnkristendom och 23 Ibid., 22 mars, Ibid. 25 Ibid. 14

19 en bevarad statskyrka, som gör att de tror att propaganda och indoktrinering är deras sanna uppgifter. 26 Detta finner AB vara skandalöst eftersom de statsmakter som påstår sig efterfråga en objektiv religionsundervisning alltjämt omhuldar en statskyrka och en utbildning till lärare i religionsfrågorna av människor som ser sin uppgift inte som objektiva handledare utan som ombud för en tro. 27 I och med detta ger AB uttryck för att: Ingenting bör göras för att stimulera fler teologer än nu lägger under sig allt som handlar om livsåskådning och moral på gymnasiet. 28 Dagens Nyheter Dagens Nyheter (fp), hädanefter förkortad DN, finner, rörande övergången till det nya gymnasiet, förslaget om att religionskunskap skall upptas som självständigt ämne på alla lärokurser, både på gymnasiet och i fackskolan som ytterst beaktansvärt: Att detta ämne skulle undanhållas eleverna på de tekniska och ekonomiska lärokurserna / / kan inte sakligt motiveras. 29 Vidare frågar sig DN huruvida religionsfriheten kan förenas med skolans kristendomsundervisning, och låter erinra sig om att kristendomsundervisningen i skolan, utifrån den nya läroplanen, ej skall strida mot kravet på tanke- och trosfrihet, ge sakliga kunskaper och olika åskådningars innebörd utan att auktoritativt söka påverka eleverna att omfatta en viss åskådning, vara präglad av vidsynthet och tolerans, fostra eleverna till självständigt tänkande och personligt ställningstagande, grundläggande respekt och aktning för oliktänkande, hjälpa eleverna till att förstå varför människor har olika uppfattningar, ge inblick i nutidens etiska och religiösa grundfrågor och tankeströmningar och ge eleverna kännedom om de strömningar som satt de religiösa sanningarnas värde i fråga. 30 DN finner dessa formuleringar till program som goda bortsett från formuleringen om att strömningar som satt de religiösa sanningarnas värde i fråga, vilken DN menar är felaktig då den dels säger att det redan finns givna religiösa sanningar och dels att kritiken endast berör dess eventuella (de religiösa sanningarnas) värde, när den även gäller diverse religiösa 26 Ibid., 6 januari, Ibid. 28 Ibid., 7 januari, Dagens Nyheter, 18 februari, Ibid., 16 juni,

20 påståendens anspråk på sanning. Detta oavsett om det är en fråga om kritik emellan olika religioner eller kritik från icke-religiösa utgångspunkter mot några eller samtliga religioner. Men alla vet ju att detta frisinnade program, / / inte täcker dagens verklighet. 31 Ty, såsom DN menar, ger skolans proklamerande mål sken av att socialisera eleverna till självständigt tänkande och kritiskt ställningstagande gentemot diverse suggererande påverkningar, vilka ändock skulle avancera in på den religiösa indoktrineringens domän. Utifrån DN:s perspektiv bedrivs kristendomsundervisningen ackompanjerad av bön och psalmsång, teologisk tradition, lärarinställning och kristendomsböcker vilket lider till det som skulle undvikas, nämligen att auktoritativt söka påverka eleverna att omfatta en given åskådning, ibland uselt dold under en objektiv maskering, men oftast inte. DN menar att förespråkarna (kristna påtryckningsgrupper) för kristendomsundervisning har svårt att skilja uppslutning kring objektivitetsprincipen från vakthållningen kring den egna och rätta lärans privilegier. För dessa kristna aktivister skall religionsundervisningen inte vara objektiv, utan missionerande, dess primära syfte inte att sprida kunskap om fakta, utan att fostra eleverna till kritiklös tro på religiösa utsagor, en tro som är oförenlig med den prövande och kritiska rationalism som all avancerad undervisning måste bygga på. 32 DN förtydligar sitt resonemang med att föra fram en åsikt sprungen ur en kristendomsundervisningens anhängare, vilket för DN är ett vanligt förkommande tema bland argumenten hos denna grupp, de påpekar att om matematikläraren skall lära eleverna att 10 X 10 är lika med 100, så måste kristendomsläraren i konsekvens härmed undervisa om att Kristus är Frälsaren Han bör tala om hur de kristna anser att bibelns ord kommit till och inte hur ateister och likställda anser. 33 DN ser detta som ett krav från deras sida att anställa kristendomslärare som är verksam inom kyrka eller något frikyrkligt samfund och om brist på dessa skulle råda på dylika lärare skall präster och frikyrkopastorer anställas för undervisningen. För DN är det självklart att dessa, kristendomens anhängare, i första hand arbetar för att tillvarata sina religiösa intressen och att denna verksamhet är mycket svår att förena med respekt för demokratins krav i avancerad mening. 34 Avslutningsvis menar DN att om kristendomen vore, såsom en hel del tror, synonymt med sanning och vårt kulturarv, eller dess normer som originella och nödvändiga för samhällslivet, eller för den delen undervisningen i skolan av dessa normer likaså deras inlärning och accepterande, skulle vi för århundraden sedan haft fasta livsåskådningar och bestämda 31 Ibid. 32 Ibid., 28 juli, Ibid. 34 Ibid. 16

21 moraluppfattningar, vilka skulle öka ännu mer när nu samtliga barn och ungdomar ges längre och mera kristendomsundervisning. DN är kritisk till dessa tankar: Eftersom så inte är förhållandet, måste det vara något allvarligt fel i detta vanliga resonemang. 35 Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet (h), hädanefter förkortad SvD, tycker sig se, i fråga om kristendomsämnets ställning i det nya gymnasiet, att de (högerpartiets styrelse) som företräder kristna ideal och moraliska värden och normer misstänkliggörs och förlöjligas i fråga om till exempel kristna namninsamlingar till stöd för kristendomsämnet och att angreppen sker allt oftare från, vad SvD kallar, ett kulturradikalt läger där hätskhet råder. Man måste vara blind för att inte se att en intensiv kamp mot de kristna värdena blossat upp. 36 SvD ger uttryck åt/för företrädarna av kristna ideal och moraliska värden och normer och betecknar och avtecknar sina belackare som en attack på bred front mot vår kulturs grundläggande värden. / / Starka ord utan tvivel men befogade. 37 SvD finner kristendomens indragande i den politiska skoldebatten som djupt beklagligt, men anser dock ej att det på något sätt skulle vara felaktigt att aktualisera och sätta fokus på problematiken i frågor på sådant sätt som högerpartiet argumenterar på. SvD förklarar och försvarar sig och de sina med följande tvenne exempel: För det första är det alldeles uppenbart den angripande sidan genom sina aggressiva översittarmaner framkallat skärpningen i situationen. För det andra är vissa viktiga delfrågor i det stora komplexet till själva sin natur sådana att de måste avgöras genom politiska beslut kristendomsundervisningen lika väl som filmcensuren. 38 SvD förtydligar sig rörande uttalandet om att det sker ett angrepp på vår kulturs grundläggande värden samt finner uttalandet bokstavligt riktigt. Ty: Oavsett personlig religiös åskådning borde det vara uppenbart för envar, att ingen faktor haft en mera fundamental betydelse än kristendomen för utvecklingen av vår kulturtyp, uppfattad som andlig odling och mänsklig samlevnad i vid bemärkelse. 39 SvD tycks mena att det ej går att betvivla att det dominerande och sammanhållande elementet i vår kultur är den kristna traditionen och historien. Just denna kristna tradition är under attack från ett kulturradikalt håll vars syfte, för SvD, är att inskränka 35 Ibid., 16 juni, Svenska Dagbladet, 20 februari, Ibid. 38 Ibid. 39 Ibid. 17

22 den kristna religionen och dess historia i skolan och detta i sin tur syftande till att: systematiskt motverka varje strävan att låta kristna normer prägla reglerna för samlevnaden mellan människorna i vårt samhälle. 40 SvD menar att dessa företeelsers betecknande, angreppen mot grundläggande kristna kulturvärden, ej är en emotivistisk överdrift, utan detta är ett kort och korrekt konstaterande om vad som sker i samhället. Utifrån detta är det, för SvD, givet att ett konservativt parti / / i ett sådant läge måste träda fram till de traditionella värdenas försvar. 41 Sammanfattning av debattörerna 1964 I debatten kring läroplanen från 1965 ger Aftonbladet uttryck för att skolan och undervisningen i kristendomskunskap skall vara objektiv på sådant sätt att olika trosåskådningars innehåll och innebörd förmedlas sakligt och utan påverkan från någon. Men detta är ej fallet, eftersom läroböckerna i kristendom på intet sätt är trosneutrala eller objektiva samt att flertalet lärare i religion är just kristna. Avslutningsvis ger AB uttryck för att inga fler teologer skall lägga sig i vad som sker på gymnasiet i fråga om livsåskådning och moral. Detta är ingenting som är förenligt med ett demokratiskt samhälle, enligt AB. Dagens Nyheter finner det bra att religionskunskap upptas som ett självständigt ämne på samtliga läroverk. DN menar dock att kristendomsundervisningen skall vara objektiv, vilket de kristna påtryckningsgrupperna har svårt att förstå utifrån sin syn på den rätta läran och som endast önskar tillvarata sina egna intressen. DN menar att skolan ger ett sken av att vara objektiv när den formar eleverna till självständigt tänkande och kritiskt ställningstagande i fråga om att ge eleverna kännedom om de religiösa sanningarnas värde. Detta då det uppstår en konflikt mellan troende och icke-troende. Skolan/läroplanen tar således ej hänsyn till icke-troende personer i skolan. Svenska Dagbladet tycker att företrädarna (de konservativa) för kristendomsundervisning i skolan förlöjligas och misstänkliggörs från ett kulturradikalt håll. Och att det sker en attack mot vår kulturs grundläggande värden, där kristendomen är ett fundament. Denna attack sker över allt i samhället, även i skolans värld, eller åtminstone inom skolpolitikens värld. För SvD handlar det om att låta kristna normer prägla reglerna för sambandet mellan människor och samhälle, och här spelar kristendomsundervisningen en avgörande roll. 40 Ibid. 41 Ibid. 18

23 Debattörerna 1969 Aftonbladet AB ger uttryck för att skolan befinner sig i ett slags konfliktsituation, där tvenne situationer rörande elevernas socialisation samt arbetslivets konkurrenstankar huserar. Enligt läroplanerna det gäller både grundskolan och gymnasiestadiet är elevernas s k sociala fostran en huvudsaklig målsättning. Det innebär att skolan skal främja demokratiska värderingar samt att förmågan att samarbeta med och respektera andra människor är centrala värden. Å andra sidan härskar utanför skolan framför allt i det produktionsliv till vilket de flesta elever så småningom rekryteras en konkurrens- och prestationsideologi. Denna sätter tidigt spår i skolan. Eleverna stimuleras att tävla, rangordna och göra karriär i det lilla, vilket går stick i stäv mot ambitionen att främja sådana värden som samarbete och solidaritet människor emellan. 42 Utifrån detta ställer sig AB frågor hur man på bästa sätt skall förändra utbildningsväsendet syftande till att undanröja denna konflikt. De frågor som ställs är exempelvis: Hur skall utbildningen medverka till att fördjupa demokratin, öka jämlikheten och fördela makten i samhället jämnare? Hur måste samhället samtidigt förändras i samma riktning för att inte motverka eller helt omintetgöra utbildningsreformerna? AB:s lösning är att en skoldemokrati, som är/blir mer än skenbar, kan resultera i stora krav på demokratiska och rättvisa arbetsplatser när de studerande kommer dit. Vidare menar AB att skolan mera resolut måste engageras i att motverka de handikapp eller de tillkortakommanden som eleverna tar med sig till skolan, vilket innebär att undervisningen måste ägna extra omsorg åt de så kallade svaga eleverna. AB menar (utan att precisera) att moderna tekniska hjälpmedel kan bli till värdefull hjälp. Till detta måste dock risken undanröjas att de nya hjälpmedlena genom t ex alltför stark individualisering, styr utbildningen i riktning bort från de nämnda sociala värdena. 43 Ytterligare ett sätt, för AB, att söka klara av konflikten mellan samarbets- och tävlingsideologierna är att avskaffa betygen, och då på grundskolans låg- och mellanstadium. Fortsättningsvis förefaller AB ge sig hän åt att en slags uppgivenhet i defaitistisk anda eftersom skolan aldrig kan frigöra sig från konkurrenstänkandet så länge detta dominerar 42 Aftonbladet, 9 maj, Ibid. 19

24 på andra områden i samhällslivet. Lika lite kan skolan undgå att påverkas av andra förhållanden och värderingar i det övriga samhället. 44 Till exempel att avsevärda löneskillnader på arbetsmarknaden avspeglar sig i utbildningsväsendet och dess värderingar rörande yrkeslivet etcetera. Därför måste skolreformen i demokratiserande och utjämnande syfte, om de ska få full effekt, gå hand i hand med minst lika genomgripande reformer på andra områden i samhället. 45 Ty skolan blir/är en spegelbild/reflektion av samhället på sådant sätt att eleverna kommer dit olika ekonomiskt, socialt och kulturellt rustade, enligt AB, som menar att detta ej endast sätter spår under hela skoltiden utan även, och oftast, livet igenom. Dagens Nyheter DN hävdar, utifrån intressekonflikten mellan näringslivets konkurrensideologi och den offentliga verksamhetens solidaritetsprincip, att konkurrensen i skolans värld är särpräglad och mycket hård på sådant sätt att den sker i relation till ett, för samtliga parter, gemensamt mål den fastställda läroplanen, vilken indirekt, såsom DN menar, förkastar skolbetygens berättigande på sådant sätt att skolan inte kan vara värderingsfri. Detta då skolans arbetsformer tar ställning till samhällsstrukturen/problematiken, och är då ej värderingsfri i förhållandet mellan problemet konkurrens kontra solidaritet. DN finner detta vara ett meningslöst resonemang eftersom det förefaller vara uteslutet för ett demokratiskt samhälle vars syfte är att förverkliga individernas emancipation att ernå ett slutgiltigt beslut mellan just konkurrens och solidaritet. Detta innefattar särskilt skolan. DN menar att under elevernas period av progression är det naturligt att konkurrera, att sikta högt och långt samt att mäta sin förmåga gentemot andra, oavsett betyg kommer denna konkurrensinriktade tendens att leva kvar bland eleverna själva. Därför hävdar DN att konkurrensen inom skolan är synnerligen hård då samtliga studenter utgår från en gemensam och likriktig läroplan som ej tillgodoser individens intresse och duglighet, utan snarare bedömer individen utifrån ett i förväg uppställt utbildningsmål och en given ram för arbetsprestationer. Sålunda, de elever som ej passar in i detta ramverk, på grund av ett starkt individualistiskt sätt att tänka, en önskan till valfrihet, får svårt att hävda sig, att komma till sin rätt i ett system som ej accepterar oliktänkande, som ej tillåter individens valfrihet etcetera. Här finner DN en fara för likriktighet, vars själva essens är raka motsatsen till den solidaritet som förespråkas på bekostnad av individens rätt till 44 Ibid. 45 Ibid. 20