Fostran till kärlek kan skolans koncept fördjupas?

Transkript

1 Carlo Fimiani Fostran till kärlek kan skolans koncept fördjupas? av Carlo Fimiani Som förälder till en 10 årig flicka ställer jag mig frågan om hur skolan i Sverige upplyser barn i grundskola om sexualitet. Jag har hört av andra föräldrar och vuxna kvinnor som själva har undervisats i ämnet, att barnens upplevelse av skolans undervisning i sexualiteten ofta varit för direkt och i vissa fall känslomässigt traumatisk. För cirka en månad sen hade jag en diskussion med några universitetsstuderande flickor om sexual undervisning i svenska skolan. Erfarenheterna var ganska lika: i den sexuell undervisning som de hade fått betonades bara den biologiska sidan av könet, sexupplysningen gick mest ut på att upplysa barnen om hur man kunde undvika en graviditet eller en sjukdom. Könet var något som hade en funktion och det skulle härmed användas oavsett tid och situation. Sex beskrevs, enligt referenterna, som ett behov, på samma sätt som att äta, urinera, ha avföring. Man talade inte om kärlek, om relationer, om könets betydelse. Sanningen för en kristen är en annan: människan är inte bara en kropp och i människan finns inte motstånd mellan kropp och själ: både kommer från Gud. Själen talar genom kroppen. Om jag skakar handen till en annan person, är det inte bara en fråga om muskler som spänner sig eller avslappnas. Det som är avgörande är betydelsen av själva gesten: genom det kan man förmedla styrka, intresse, kärlek, likgiltighet, osv. Så är det också med den sexuella handlingen. Könet och sex är en fantastisk gåva som vi fått från Gud, eftersom Gud, genom det, fortsätter sin kärleksakt för oss och liv skapas. Könet är tecken på en möjlig relation med en annan person. Man kan inte leva utan att man vet vem man är: för att se mig själv behöver jag en spegel och spegeln är den andre. Jag behöver en annan person för att kunna se mig själv. Könet talar för detta och för att ett liv utan relation är meningslöst. Självklart, finns inte dessa existentiella vinklar i en icke konfessionell undervisning som den i svenska skolan. En betoning på bara det biologiska i sexuell undervisning i skolan är det som att beröva den viktigaste och högsta betydelsen av den mänskliga existensen. Utbildningen förmedlar en biologisk sanning. Sanning är bra, men sanning utan kärlek är ingen sanning, liksom kärlek utan sanning är ingen kärlek, brukade Moder Teresa av Calcutta säga.

2 Emellertid frågan kvarstår för mig och för min dotters räkning, om jag, har en möjlighet att samarbeta med skolan i detta ämne och möjligen påverka i positiv riktning, för min dotters uppfostran. Jag skriver detta brev i hoppet att få synpunkter och bidrag med erfarenheter av andra läsare, samt eventuellt för att tillsammans finna möjliga lösningar. Läro och kursplaner Skolan i Sverige har en beundransvärd ambition att erbjuda utbildning och förmedla värden på en etisk grund som inte är konfessionell men ändå anpassad till kulturell mångfald av elever. I skollagen (2010:800) står det i 4 : Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Som lagen lyder, har skolan plikt att förmedla värden, förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och samarbeta med hemmet, för barnens bästa. Läroplanen, som är förordning utfärdad av Sveriges regering, anger de värden som skolan ska bygga sin undervisning på och de mål som ska genomsyra undervisningen. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 Reviderad 2015, Skolverket, står det: I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara ickekonfessionell. och på sida 8: Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Läroplanen inspireras således till kristen tradition och västerländsk humanism, men är ändå icke konfessionell. Denna tolerans tillåter att vissa religiösa grupper kan påverka skolans rutiner, exempelvis genom att kräva, och får, i namn av respekt för religionsfrihet, att deras flickor inte deltar i simundervisning eller att i skolans mat finns exempelvis rätter utan griskött.

3 Vad gäller frågan om information om sexualitet i skolan, som inte är så enkel som en maträtt eller en baddräkt, men central i kristen uppfostran, finns två aspekter som är viktiga för en katolik: 1) informationens utformning och 2) vem som har det primära ansvaret om denna information. Enligt katolska läran är det föräldrar som först har detta ansvar. Familiaris Consortio Sexualundervisningen är en grundläggande rättighet och skyldighet som föräldrarna har, och den skall alltid genomföras under deras uppmärksamma ledning, vare sig den sker i hemmet eller på några undervisningscentra som de själva valt och har kontroll över. I detta avseende bekräftar Kyrkan återigen subsidiaritetsprincipen, som skolan är skyldig att följa när den medverkar i sexualundervisningen, genom att delta i samma anda som besjälar föräldrarna. (Påven Johannes Paulus II Apostoliska Förmaning till Biskoparna, Prästerna och de Kristtrogna i hela Katolska Kyrkan, Familiaris Consortio 37, KUÄF Stockholm 2013). Katolska Kyrkan betonar således att information om sexualitet inte bara är en rättighet utan en plikt för föräldrarna. Subsidiaritetspincipen utgår från uppfattningen att makten kommer underifrån, att samhällsgemenskapen byggs underifrån och uppåt. Därför skall beslut fattas så nära de direkt berörda som möjligt, på lägsta ändamålsenliga nivå, där sakkunskapen är störst. Mig veterligen finns inte någon kommunikation mellan skolan och familjen avseende sexualundervisning, till skillnad för vad det gäller andra ämnen såsom matematik, engelska, svenska. I art 5 i Stadgarna om Familjens rättigheter Påvliga Rådet om Familjen, 22 oktober 1983, står det att föräldrarna, som gett liv till sina barn, har också den icke överlåtbara, primära rättigheten att uppfostra dem, enligt deras moraliska och religiösa övertygelser, samt deras traditioner. Detta främjar barnets harmoniska utveckling och respekterar barnets dignitet. Familjen skulle behöva stöd från samhället för att kunna bevara sin primära uppfostrande roll. Föräldrarna har rätt att försäkra sig att deras barn inte tvingas delta i undervisning som strider mot deras religiösa och moraliska övertygelser. Den sexuella undervisningens utformning skall alltid vara föremål för granskning från föräldrarnas sida. Dessa rättigheter är ofta kränkta när en Stat påtvingar en form av undervisning helt fri från religiösa aspekter. Föräldrarnas primära rättighet att undervisa sina barn måste upprätthållas i all form av samverkan mellan familj och skola, och borde vara viktig del i skolpolitiken. Vad gäller själva innehållet i sexualundervisningen, är grunden för den katolska läran att människans sexualitet är uttryck av människans likhet

4 med Gud, eftersom den syftar till en relation med annan person och till kärlek. Sexualiteten är inte bara en biologisk funktion, kön är inte bara ett biologiskt attribut, som en bit av tarm eller en lunga. Könets hermeneutik (betydelse, mening) är relation. I Familiaris consortio 37 står det: En uppfostran i kärlek liksom i självutgivelse är också en absolut nödvändig förutsättning för föräldrar som är kallade till att ge sina barn en tydlig och taktfull sexualundervisning. Ställda inför en kultur som i stor utsträckning reducerar den mänskliga sexualiteten till något banalt eftersom den tolkar och lever ut den på ett förringande och utarmat sätt, genom att göra den till något som enbart har med kroppen och självisk njutningslystnad att göra måste föräldrarnas fostrande uppgift syfta till att ge en undervisning på det sexuella området som är förtroendeingivande och verkligt och helt och hållet personlig. Så måste det vara, eftersom sexualiteten är berikande för hela personen kroppen, känslorna och själen och eftersom den visar sin innersta innebörd genom att få människan att ge sig själv i kärlek. Diskriminering? Kan man då påstå att en trosuppfattning eller religion, liksom den katolska, som grundas på sexuella värderingar som strider mot skolans nya normativ missgynnas och diskrimineras? Innebär detta att vi som katoliker diskrimineras genom att skolan inte ger oss möjligheten att påverka innehållet i sexuell undervisning? Diskrimineringsombudsmannen definiera indirekt diskriminering enligt följande: indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet (Lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567); 26 juni 2014, 1 kap 4 ). Är syftet med sexuell upplysning i skolan att ge barn bara en sexualkunskap? Våra barn behöver en livskunskap en kunskap om vad livet är, inte en kunskap om hur livet fungerar utan att fråga oss varför. Att bara betona könets biologi, bortsett från dess existentiella betydelse gör av en person en karikatyr, en sexuell homunculus. I läroplanen för grundskolan på sida står det, vad gäller kursplanen i biologi som är i stort gemensam för årskurs 4 9: Människans sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och

5 ansvar. Kursplanen, utformad på detta sätt är för en katolik helt acceptabel. Problemet uppstår dock i själva tillämpningen och tolkningen av principerna i läroplanen och kursplanen. Dessa underkastas olika tolkningar beroende på den enskilde lärares godtycke, vilket kan skapa problem i avsaknad av en feedback. Diskrimineringsombudsmannens skrift Lika rättigheter i skolan ett stöd i skolans likabehandlingsarbete, på sida 31 utgör ett exempel på tolkning av läroplanen: Personalen (i skolan) bör se över om verksamheten präglas av heteronormen, det vill säga att utgångspunkten är att människor är heterosexuella. Skolan kan främja lika rättigheter oavsett sexuell läggning genom att ta upp homo och bisexualitet integrerat i ämnen som samhällskunskap, svenska, historia, matematik och engelska och I matematiken kan man använda samkönade par i räkneexempel om ränta på husköp eller liknande. I skolans likabehandlings arbete bör det finnas insatser för att motverka homofobi. Syftet är vad jag förstår, att motverka homofobi. Emellertid, är betoningen på att alla former av sexualitet är normala eller att normalitet är ett obsolet begrepp, och heteronormen inte gäller längre, ett svårhanterat redskap som dessutom strider mot den kristna läran att Gud skapade i början en man och en kvinna, samt att vi är kallade att älska alla, då alla är Guds skapelse, oavsett hur de är eller hur de lever. En heterosexuell normativ inställning innebär inte automatisk homofobi. Däremot kan en påtvingad syn på sexualiteten som långt ifrån accepteras av alla, eller betoning på en enskild aspekt av sexualiteten, motverka själva syftet. Supranationella lagstiftningar Vad säger den supranationella lagstiftningen om rättigheten av att få respekt för religiösa övertygelser? Art 14, 3: Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 2012/C 326/02). Europeiska Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Protokoll till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Paris. 20 mars 1952, Artikel 2, Om rätt till undervisning: Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt

6 att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter 10 december Art 26 3: Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar. Därutöver, i samma FN konvention, Artikel Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att (c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen. Samspel mellan skolan och familjen Faktum att det uppstår konflikter i tolkningsfråga av lagar och värden är inte ett undantag, utan snarast regeln i alla former av social samlevnad. I en Stat som inspireras av liberala principer utgör kontraster mellan olika intressen i samhället inte ett hinder, utan en möjlighet till utveckling. För att återkomma till det specifika frågan om innehållet och ansvar för ett barns sexualundervisning, verkar det som de involverade parterna, familj och skola skall finna en gemensam plan för diskussion, liksom det tidigare hänt med exempel om baddräkt eller griskött. I detta avseende är det önskvärt att katolska familjer, med stöd av den katolska ledningen och massmedia finner en acceptabel relationsform med skolans ledning. Även den svenska läroplanen upplyser om att detta samspelsamverkan mellan skola och familj välkomnas och att skolrektorn har i detta avseende en viktig funktion: Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ. (Läroplan 2011, reviderad 2015, sida 18 19: 2.8 Rektorns ansvar). Det borde vara i samhällets intresse, speciellt i en historisk period som den vi upplever nu, att främja kommunikationen mellan institution och medborgare, i syfte att motverka den krypande känsla av distans och utanförskap som vi konstaterar i många sammanhang idag, speciellt hos ungdomar. Denna känsla av utanförskap har hittills ansetts bero främst på sociala strukturella problem (arbetslöshet, fattigdom), men som verkligheten visar allt mera uppenbart vara beroende av brist på förståelse och kommunikation mellan olika kulturer. I detta avseende, och skolan är en spegel för samhället, en samverkan skola familj, inom ramar av ömsesidig respekt är

7 idag inte bara en möjlighet för föräldrarna, utan en nödvändighet för skolan och samhället. Har Kyrkan något att säga om det? Malmö, den 16 januari 2016 Carlo Fimiani Malmö Medlem i Pastoralrådet i vår Frälsares Församling (Brevet mottaget av Katolska Utskottets för Äktenskap och Familj, ordförande diakon Göran Fäldt. Skriv gärna direkt till Carlo Fimiani, Malmö).