PTCA- BALLONGVIDGNING I KRANSKÄRLEN

Transkript

1 Hälsa och samhälle PTCA- BALLONGVIDGNING I KRANSKÄRLEN En litteraturstudie om patientens upplevelser och sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder VERONICA M ANDERSSON LINDA TERNRUD Examensarbete Kurs HT02 Sjuksköterskeprogrammet Januari 2005 Malmö högskola Hälsa och samhälle Malmö e-post:postmasterhs.mah.se

2 PTCA- BALLONGVIDGNING I KRANSKÄRLEN En litteraturstudie om patientens upplevelser och sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder Veronica M Andersson Linda Ternrud Andersson, V M & Ternrud, L. PTCA- ballongvidgning i kranskärlen. En litteraturstudie om patientens upplevelser och sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder. Examinationsarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, Förträngda kranskärl orsakar ischemisk hjärtsjukdom (IHD). Kateterburna ingrepp i kranskärlen har fått en alltmer framträdande plats vid behandling av patienter med IHD. Perkutan transluminal coronar angioplastik, PTCA är den vanligaste kateterburna metoden och är för patienten ett stort ingrepp, både fysiskt och psykiskt. Syftet med examensarbetet var att genom en litteraturstudie undersöka patientens upplevelser före, under och efter PTCA samt vilka omvårdnadsåtgärder som bör utföras före och efter PTCA. Syftet innefattade även att undersöka om det finns skillnader och likheter mellan kvinnor och män gällande upplevelser och omvårdnadsåtgärder. Den teoretiska referensramen i arbetet är Doris Carnevalis omvårdnadsmodell där hälsa anses kunna uppnås om en balans finns mellan individens hälsorelaterade krav i det dagliga livet och det funktionella hälsotillståndet. De viktigaste resultaten som framkom i studien är vikten av information till patienten för att minska oro och rädsla i samband med PTCA samt betydelsen av patientens sängläge. Nyckelord: Carnevali, information, omvårdnadsåtgärder, PTCA, sängläge, upplevelser 1

3 PTCA- BALLOON DILATATION IN THE CORONARY ARTERIES A literature review about the patient s experiences and the nurse s nursing interventions. Veronica M Andersson Linda Ternrud Andersson, V M & Ternrud, L. PTCA- balloon dilatation in the coronary arteries. A literature review about the patient s experiences and the nurse s nursing interventions. Degree Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, Stenosed coronary arteries cause ischaemic heart disease (IHD). The use of catheters during interventions in the coronary arteries has become more pronounced in treating patients with IHD. The most common intervention method using a catheter is percutaneous transluminal coronary angioplasty, PTCA and for the patient it is a major procedure, both physical and psychical. The purpose of this degree project was to examine the patient s experiences before, during and after PTCA and which nursing interventions that should be performed before and after PTCA. The purpose was also to examine whether there are any differences or similarities between men and women regarding experiences and nursing interventions. The theoretical framework used was Doris Carnevali s model of nursing, where health is viewed as a balance between the individual s health related demands in the daily life and the functional health status. The most important results that emerged in the study was the importance of information to the patient in order to decrease their worries and fears related to PTCA and the importance of the patient s positioning in bed. Keywords: Carnevali, experiences, information, nursing interventions, positioning, PTCA 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Hjärtinfarkt och angina pectoris 6 Epidemiologi 6 Riskfaktorer 7 Symtom 7 Behandlingsåtgärder 7 PTCA/Ballongvidgning 7 Trombolys 8 CABG/By-pass 8 Könsskillnader vid hjärt-kärlsjukdom 8 Genusperspektiv 9 Hälso- och sjukvårdens ansvar 9 TEORETISK REFERENSRAM 10 Dagligt liv 11 Inre resurser 11 Yttre resurser 11 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 11 Avgränsningar 12 METOD 12 Artikelsökning 12 Artikelgranskning 13 Databearbetning 14 RESULTAT 14 Patientens upplevelser 15 Före PTCA 15 Oro 15 Rädsla 15 Copingstrategier 15 Under PTCA 16 Förväntningar 16 Rädsla 16 Efter PTCA 16 Rädsla 16 Obehag och smärta 16 Omvårdnadsåtgärder 17 Före PTCA 17 Information 17 Efter PTCA 19 Sängläge 19 Information 19 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 20 3

5 Resultatdiskussion 21 Före PTCA 21 Efter PTCA 22 Rädsla 23 Information 24 Män och kvinnor 25 Framtida forskning 26 Slutsatser 26 REFERENSER 28 Artiklar 28 Böcker 28 Övrigt 29 BILAGOR 30 4

6 INLEDNING Perkutan transluminal coronar angioplastik (PTCA) introducerades år 1977 och i Sverige utfördes ingreppet för första gången år 1979 (Schenck-Gustafsson, 2003). Kateterburna tekniker för att åtgärda förträngda koronarkärl sammanfattas under benämningen PCI (perkutan coronar intervention), där PTCA inkluderas (Hedner, 2004). PTCA (ballongvidgning) är den överlägset vanligaste PCI-metoden och andra PCI-metoder är till exempel mekaniska tekniker i form av knivar och borrar (Persson, 2003). Antalet PCI har ökat de senaste åren. År 1993 genomfördes cirka PCI i Sverige och år 2002 genomfördes cirka (Socialstyrelsen, 2004c). Förträngda koronarkärl orsakar ischemisk hjärtsjukdom (IHD). Kateterburna ingrepp i kranskärlen har fått en alltmer framträdande plats vid behandling av patienter med ischemisk hjärtsjukdom (Apoteket AB, 2003/2004). Syftet med kateterburna ingrepp i kranskärlen är att uppnå en för patienten acceptabel livskvalitet, fri från bröstsmärtor, och att patienten ska uppnå en fysisk kondition som passar livssituationen samt få en längre överlevnad (Fridlund, 1998). År 2000 vårdades totalt patienter med en huvuddiagnos med någon ischemisk hjärtsjukdom. Av dessa hade cirka drabbats av en akut hjärtinfarkt (Socialstyrelsen, 2004a). För patienten är PTCA ett stort ingrepp både fysiskt och psykiskt. Sjukvårdspersonalen i sin tur ser PTCA som ett rutiningrepp. För patienten innebär ingreppet en början till ett nytt liv eller en stor förändring i livet och sjuksköterskan kan medverka till att förändringen blir så bra som möjligt (Fridlund, 1998). Lyons m fl (2002, s 463) utgår i sin studie från patienternas perspektiv angående PTCA och två av de intervjuade patienterna säger: everyone s worried about operations, aren t they? / / I m worried to bloody death about the operation cos you can t tell me nobody don t worry about operations They can t really hurt you. You can only die, can t you? Ju mer sjuksköterskan vet om patientens tankar och upplevelser i samband med PTCA desto bättre omvårdnad borde sjuksköterskan kunna erbjuda patienten. Föreliggande arbete vill ge en beskrivning av patientens upplevelser i samband med PTCA samt belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder relaterat till ingreppet. BAKGRUND En bakgrund ges över ischemiska hjärtsjukdomar som kan leda fram till PTCA samt deras epidemiologi, symtom och riskfaktorer. Olika behandlingsåtgärder presenteras. Vidare belyses skillnader mellan kvinnor och män vid hjärt- 5

7 kärlsjukdom, genusperspektivet utifrån Malmö högskolas perspektiv samt hälso- och sjukvårdens ansvar. Hjärtinfarkt och angina pectoris Hjärtmuskulaturen får syre och näringsämnen via kranskärlen som avgår från aorta, alldeles ovanför aortaklaffarna (Bjålie m fl, 1998). Ischemisk hjärtsjukdom (IHD) innebär att en otillräcklig mängd syresatt och näringsrikt blod når fram till hjärtmuskelcellerna beroende på aterosklerotiska förändringar i hjärtats kranskärl, koronarartärerna (Israelsson, 2002); - Höger kranskärl/huvudstam (a. Coronaria dexter) försörjer höger förmak, största delen av höger kammare och den bakre delen av kammarskiljeväggen. Hjärtats retledningssystem försörjs även av höger kranskärl. - Vänster kranskärl/huvudstam (a. Coronaria sinister) delar sig i två huvudgrenar: ramus interventricularis anterior som försörjer framväggen av vänster kammare, en del av framväggen i höger kammare och främre delen av kamrarnas skiljevägg samt ramus circumflexus som försörjer vänster förmak och den bakre delen av vänster kammare (Budowick m fl, 1993). Aterosklerotiska plack förtränger kärlets lumen (Hedner, 2004). Vid kroppslig ansträngning eller psykisk stress kräver hjärtat extra mycket syresatt blod och vid förändringar i kärlen medför dessa situationer ischemi i hjärtat och smärtor uppstår i bröstet. Smärtorna kallas kärlkramp, angina pectoris (Israelsson, 2002). Om placket rupturerar aggregerar trombocyter på platsen och bildar en blodpropp (Hedner, 2004). Bildas en blodpropp vid de aterosklerotiska förändringarna i kärlet blir det total brist på syresatt blod vilket leder till att hjärtmuskelceller dör och en hjärtinfarkt utvecklas (Israelsson, 2002). Ischemi i hjärtmuskulaturen leder till försämrad pumpfunktion, EKG-förändringar och tryck eller smärta i bröstet. Upphör blodflödet till hjärtmuskelcellerna under mer än minuter uppstår skador med enzymläckage från de döende cellerna vilket kan påvisas i blodet (Socialstyrelsen, 2004a). Epidemiologi År 2000 orsakade kranskärlsjukdomar och komplikationer till dessa 22 % av alla dödsfall hos män respektive 19 % hos kvinnor. Prevalensen vid angina pectoris är fall i Sverige och incidensen är nya fall per år (Socialstyrelsen, 2004a). Akut kranskärlsjukdom är den vanligaste orsaken till akut sjukvård i Sverige. Under år 2000 registrerades vårdtillfällen för IHD, varav män och kvinnor vårdades för akut hjärtinfarkt (Socialstyrelsen, 2004b). Medelåldern för män som vårdas på en hjärtintensivavdelning i Sverige är 71 år och för kvinnor 77 år (Schenck-Gustafsson, 2003). Antalet registrerade personer med akut hjärtinfarkt i Sverige under perioden uppgick till Av de personerna avled av akut hjärtinfarkt (Socialstyrelsen, 2004b). 6

8 Riskfaktorer Utveckling av aterosklerotiska förändringar i kranskärlen beror till viss del på riskfaktorer som inte är påverkbara såsom ålder, ärftlighet och manligt kön. Det finns även riskfaktorer som är påverkbara såsom högt blodtryck, blodfettsrubbningar, rökning, övervikt, fysisk inaktivitet, diabetes mellitus samt utsatthet för negativa psykosociala faktorer (Apoteket AB, 2003/2004). Symtom Det vanligaste debutsymtomet vid hjärtinfarkt är central bröstsmärta och liknar den vid angina pectoris men med längre duration. Andnöd, yrsel, svimning och vegetativa symtom som illamående, kräkning och kallsvett är typiska i det akuta infarktskedet (Persson, 2003). Smärtorna är ihållande eller återkommande och kan stråla ut i vänster arm, nacke, underkäke och rygg (Socialstyrelsen, 2004a). Vid angina pectoris förbättras smärtorna genom intag av nitroglycerin (Ericson & Ericson, 2002). Behandlingsåtgärder För att minska skadans storlek på myocardiet (hjärtmuskulaturen) vid en ocklusion i kärlet är de viktigaste faktorerna tiden till och effekten av behandlingen, det vill säga att så snabbt och så effektivt som möjligt skapa reperfusion. Detta kan åstadkommas med trombolys eller PTCA. Efter trombolysbehandling eller vid förträngning i flera kärl kan CABG (coronary artery by-pass grafting) bli aktuellt (Apoteket AB, 2003/2004). PTCA har visat sig vara en effektivare behandling än trombolys med förbättrad överlevnad, färre reinfarkter, mindre antal hjärnblödningar och mindre besvär av angina pectoris (Socialstyrelsen, 2004a). PTCA/Ballongvidgning För att se hjärtats kärl och undersöka de aterosklerotiska förträngningarnas utbredning genomför man en kranskärlsröntgen, koronarangiografi (Israelsson, 2002). Angiografi är en röntgenundersökning av blodkärl med hjälp av kontrastmedel och undersökningen namnges ofta efter det kärl som ska undersökas (Almås, 2002). Hos patienter med svårbehandlade eller svårdiagnostiserade tillstånd med bröstsmärtor eller påverkan på cirkulationen kan kranskärlsröntgen vara det snabbaste och enklaste sättet att direkt komma fram till diagnos och behandling (Socialstyrelsen, 2004a). Inläggning på sjukhus krävs och vanligtvis utförs denna undersökning i samband med en genomgången hjärtinfarkt eller vid uttalade angina pectoris besvär. Huden bedövas i ena ljumsken och pulsådern (A. Femoralis) punkteras med en injektionsnål. Genom nålen (introducern) leder man en kateter in i pulsådern, upp genom stora kroppspulsådern och fram till kranskärlen. Kontrastlösning sprutas in genom katetern och kranskärlen fotograferas för att bland annat se var förträngningarna är lokaliserade (Israelsson, 2002). PCI (percutan coronar intervention) är ett gemensamt uttryck för kateterburen intervention i kranskärlen som oftast görs i direkt anslutning till koronarangiografin. PTCA står för perkutan transluminal coronar angioplastik (ballongvidgning) och är den vanligaste PCI- metoden. Vid ballongvidgning av hjärtats kärl lägger man in en tunn kateter genom den redan inlagda introducern, försedd med en ballong i änden. Med ballongen, som blåses upp med koksalt, pressar 7

9 man in de aterosklerotiska förändringarna i kärlväggen. Utanpå ballongen sitter en nätcylinder (stent) som sitter kvar när man avlägsnar katetern och ballongen för att hålla kärlet öppet för blodpassage (Persson, 2003). När katetern avlägsnats sitter introducern kvar och patienten har sängläge i minst fyra timmar tills ACT-värdet (activated clotting time) är på rätt nivå, vilket har förändrats på grund av heparintillförsel i samband med ingreppet. Introducern ligger även kvar efter ingreppet för att man ska kunna åtgärda eventuella komplikationer efter ballongvidgningen i kranskärlet (Fridlund, 1998). Efter borttagandet av introducern måste patienten hålla ryggläge i ytterligare minst sex timmar på grund av kontroll över punktionsstället, med tanke på komplikationer såsom blödningar (Ericson & Ericson, 2002). Komprimering över punktionsstället sker manuellt med en Femostop vilket är en anordning med en uppblåsbar ballong som fästes med ett bälte kring kroppen. En blödning i ljumsken från insticksstället kan visa sig som hematom eller sipprande av blod (Almås, 2002). Trombolys Trombolys innebär trombosupplösning, det vill säga en upplösning av fibrinet i trombosen (Ericson & Ericson, 2002). Det är en farmakologisk reduktion av kärlocklusionen och därmed reperfusion av det drabbade området av hjärtmuskeln. När det gäller trombolys har tidsaspekten en avgörande betydelse och bör helst ske inom en timme efter symtomdebut. Exempel på trombolytiska läkemedel är Streptokinas? och Rapilysin? som påverkar fibrinolysen och koagulationen (Persson, 2003). Fördelar med trombolys är tillgängligheten och att behandlingen snabbt kan startas medan nackdelar är att stora blödningskomplikationer kan uppstå och en risk för reocklusion (Apoteket AB, 2003/2004). CABG/By-pass CABG (coronary artery by-pass grafting) innebär att man använder sig av patientens egna vener för att skapa konstgjorda kärlförbindelser från aorta och förbi de förträngda kranskärlsavsnitten. Storleken på infarkten och vilka av kranskärlen som är förträngda påverkar prognosen som oftast är god när en CABG genomförts. Ingreppet utförs främst i de fall då förträngningarna sitter i flera kärl eller i en huvudstam. Nackdelen är att det är ett stort ingrepp, men i regel fungerar bypass-kärlen under lång tid (Ericson & Ericson, 2002). Könsskillnader vid hjärt- kärlsjukdom Hjärt-kärlsjukdomar är det största folkhälsoproblemet hos både kvinnor och män. I Sverige är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken för kvinnor över 55 år och män över 45 år. Kvinnor insjuknar i hjärtinfarkt och angina pectoris år senare än män (Schenck-Gustafsson, 2003). Forskning under senare år har visat att riskfaktorerna för hjärt- kärlsjukdomar kan skilja sig åt mellan kvinnor och män. Fram till menopaus är kvinnor skyddade mot IHD på grund av östrogen, men efter menopaus upphör skyddet (Ericson & Ericson, 2002). Diabetes mellitus tar även bort kvinnornas östrogenskydd mot koronarsjukdom och gör att kvinnor med diabetes insjuknar i hjärtinfarkt och får koronarstenoser vid samma ålder som män (Schenck-Gustafsson, 2003). När det gäller psykosocial stress drabbas kvinnor av kranskärlsbesvär vid relations-stress, medan männen reagerar på stress i arbetsliv och vid ekonomiska problem (Ericson & Ericson, 2002). 8

10 Kvinnors symtom vid hjärtinfarkt och angina pectoris är oftare atypiska än mäns symtom. Kvinnorna säger att de är trötta och andfådda istället för att de har bröstsmärtor. Vidare förtränger kvinnor gärna sina besvär vid hjärtsjukdomar. Kvinnor som genomgått hjärtinfarkt blir i mindre grad utredda med kranskärlsröntgen och får färre ballongvidgningsingrepp utförda. Kvinnor har en ökad förekomst av kärlspasm och kanske en annorlunda kärlanatomi vilket bland annat kan leda till att de är mer svårstuckna än män (Schenck- Gustafsson, 2003). Genusperspektiv Genusperspektivet är ett av Malmö högskolas tre perspektiv som ska genomsyra utbildning, forskning och all övrig verksamhet. Kön är det biologiska könet och genus är det socialt och kulturellt konstruerade könet. Kvinnligt och ma n- ligt konstrueras och detta får konsekvenser för både individen och samhället (Malmö högskola, 2004). Med Malmö högskolas genusperspektiv i åtanke samt skillnaderna mellan kvinnor och män gällande hjärtsjukdom är det intressant att belysa även omvårdnaden kring PTCA ur ett genusperspektiv. Hälso- och sjukvårdens ansvar Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård, 2004 är målsättningen med behandlingen vid hjärtinfarkt att lindra smärta och ångest, förlänga livet, minska skada och komplikationer samt att förhindra återinsjuknande. Vid akut hjärtinfarkt är resultaten bättre ju tidigare behandlingen startas. Snabb övervakning och behandling är nyckelfaktorerna. Ett handlingsprogram vid hjärtinfarkt har skapats för att uppnå bland annat följande mål: - Det bör inte dröja mer än minuter innan flertalet patienter med symtom kontaktar sjukvården. - Person med kunnande om akut hjärt lungräddning bör vara hos patie n- ten inom fem minuter i majoriteten av fallen i tätorter. - Kompetent personal med tillgång till defibrillator och symtombehandling bör vara hos patienten inom tio minuter i majoriteten av fallen i tätort. - EKG bör vara taget inom tio minuter efter ankomsten hos alla patienter med symtom som inger misstanke om akut hjärtsjukdom. - Efter ankomst till sjukhus bör reperfusionsbehandling vara inledd inom 20 minuter vad avser trombolys och inom 60 minuter vad avser akut PCI (Socialstyrelsen, 2004a). Hälso- och sjukvårdslagen (HSL; SFS 1982:763) avser åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Målet för hälsooch sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Kraven på hälso- och sjukvården är att den ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls vilket innebär att den ska: - vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet - vara lättillgänglig 9

11 - bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet - främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Så långt som möjligt ska vård och behandling genomföras i samråd med patienten. Vidare säger lagen att patienten ska ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges (HSL; SFS 1982:763). I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17) anges att omvårdnadsarbetet ska främja hälsa och förebygga ohälsa vilket bland annat förutsätter att riskfaktorer identifieras. Omvårdnadsåtgärder i stort innebär att berörd personal i samverkan med patienten formulerar och tydliggör mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. TEORETISK REFERENSRAM Doris Carnevali har utvecklat en modell som beskriver hur sjuksköterskan kan organisera och planera omvårdnadsbehandlingen. Modellen kallas Dagligt Liv? Funktionellt Hälsotillstånd (DL? FH). Det funktionella hälsotillståndet innebär de yttre och inre resurser som individen har att tillgå. Modellen vill beskriva att det dagliga livet och det funktionella hälsotillståndet är beroende av varandra och en balans mellan de båda eftersträvas (Carnevali, 1996). Individens livskvalitet är beroende av att balansen kan upprätthållas på ett tillfredställande sätt. Sjuksköterskans uppgift är att hjälpa individen att upprätthå l- la denna balans. Hälsa anses kunna uppnås om en balans finns mellan individens hälsorelaterade krav i det dagliga livet och det funktionella hälsotillståndet. Hälsa innefattar fysiskt, psykosocialt och andligt välbefinnande (a a). Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling. Specifik omvårdnad kräver kunskap om människans normala funktioner, den aktue l- la sjukdomen och dess behandling samt speciell kompetens. När patienter vårdas på en avdelning är det viktigt att sjuksköterskan samlar in data om patientens upplevelser för att kunna ställa en omvårdnadsdiagnos och planera omvårdnadsbehandlingen. Enligt Carnevali (1996) är upplevelser som påverkar hälsotillståndet eller som påverkas av hälsotillståndet sådana som faller in under det specifika omvårdnadsområdet. En omvårdnadsdiagnos i sin tur är ett redskap sjuksköterskan enligt Carnevali (1996) behöver för att kunna bevara livskvaliteten hos patienten och därmed undvika hälsorelaterade komplikationer (a a). 10

12 Dagligt liv Det dagliga livet innefattar olika faktorer såsom aktiviteter och upplevelser inom olika tidsramar och vilken betydelse individen tillskriver aktiviteter eller händelser. Upplevelser kan för individen vara vanliga eller ovanliga. En ova n- lig upplevelse kan till exempel vara ett sjukdomstillstånd där ett medicinskt ingrepp följer som kräver en viss typ av omvårdnad. Förväntningar och förpliktelser ingår också i det dagliga livet. Dessa kan komma från individen själv eller från andra människor. Omgivningen påverkar det dagliga livet och likaså värderingar, övertygelser, seder och bruk. Carnevali (1996) menar att sjuksköterskan ständigt måste vara uppmärksam på och samla in data om upplevelser förknippade med aktiviteter, vanliga eller ovanliga och vilken betydelse dessa har för individens hälsa (Carnevali, 1996). Inre resurser De inre resurserna är en del av det funktionella hälsotillståndet och kallas för den funktionella förmågan. Carnevali (1996) har skapat olika kategorier som ska identifiera olika förmågor som behövs för att individen ska kunna hantera sitt dagliga liv. Styrka, uthållighet, sinnesförnimmelser, sinnesstämning, kunskap, motivation, mod, färdigheter och kommunikation är de kategorier som inkluderar många av de viktigaste funktionella förmågorna. Det är viktigt att sjuksköterskan känner till patientens normala tillstånd och upptäcker eventuella förändringar vilket kan indikera hur individen reagerar i den aktuella situationen (Carnevali, 1996). Yttre resurser De yttre resurserna består av de resurser som finns utanför individen och innefattar bostad, grannskap, kommunikationsmöjligheter, människor, material, tekniska hjälpmedel, teknologi, transport, pengar och husdjur. Sjuksköterskan bör ställa sig frågor om vilka resurser som behövs, vilka som kan göras tillgängliga, vilka som är användbara och vilka som kan accepteras av individen (Carnevali, 1996). SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med examensarbetet var att genom en litteraturstudie undersöka patientens upplevelser före, under och efter PTCA samt vilka omvårdnadsåtgärder som bör utföras före och efter PTCA. Syftet innefattade även att undersöka om det finns skillnader och likheter mellan kvinnor och män gällande upplevelser och omvårdnadsåtgärder. Aktuella frågeställningar: - Vilka upplevelser är enligt patienten relaterade till PTCA, före, under och efter ingreppet? - Vilka omvårdnadsåtgärder bör utföras, före och efter ingreppet? - Vilka skillnader och likheter finns gällande upplevelser och omvårdnadsåtgärder mellan kvinnor och män? 11

13 Avgränsningar Några avgränsningar gällande patienternas ålder har inte gjorts i föreliggande arbete för att undvika att missa några aspekter av upplevelserna. METOD Arbetet är en litteraturstudie och bygger på tio vetenskapliga artiklar. Endast artiklar publicerade från och med år 1998 har inkluderats för att få så aktuell information som möjligt då hjärtsjukvården är under ständig utveckling. Artikelsökning De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna ELIN (som består av flera databaser), Science Direct, Academic search elite, Blackwell synergy och Pubmed central. I tabell 1 nedan redovisas resultaten av sökningarna i databaserna. I samtliga databaser söktes endast artiklar i fulltext. Tabell 1. Artikelsökning. Databas Sökord Antal träffar ELIN Science Direct allfields=ptca År 2002 till nu. allfields=ptca and allfields=nursing År 2000 till nu. allfields=ptca and allfields=experience År 2000 till nu. allfields=ptca and allfields=complication År 2000 till nu. allfields=ptca and allfields=care År 2000 till nu. PTCA Limits: article och år 2000 till nu. PTCA and nursing Limits: article och år 2000 till nu. PTCA and care Limits: article och år 2000 till nu. PTCA and experience Limits: article och år 2000 till nu. PTCA and complications Limits: article och år 2000 till nu PTCA Limits: article och år 2000 till nu. PTCA and nursing Limits: article och år 12 Antal granskade artiklar Antal använda artiklar ,2, Artikel nummer

14 Academic search elite Blackwell synergy till nu. PTCA and care Limits: article och år 2000 till nu. PTCA Limits: fulltext article, jan 2000 sep 2004 PCI Limits: fulltext article, jan 2000 sep 2004 PCI and nursing Limits: fulltext article, jan 2000 sep 2004 PCI and care Limits: fulltext article, jan 2000 sep 2004 PCI and experience Limits: fulltext article, jan 2000 sep 2004 PCI and complications Limits: fulltext article, jan 2000 sep PTCA PTCA and nursing PTCA PUBMED Central PTCA På Medicinska centralbiblioteket, UMAS, genomfördes en manuell sökning efter vetenskapliga artiklar och artikel nr 8 fanns i Journal of Advanced Nursing. I artiklarna nr 1-8 gjordes sedan en sökning efter relevanta artiklar i referenslistorna. I referenslistan i artikel nr 2 hittades artikel nr 9 och i referenslistan i artikeln nr 1 fanns artikel nr 10. Artikelgranskning Artiklarnas struktur har granskats enligt Polit m fl (2001) och en mall för granskningen finns som bilaga 1. I arbetet har både kvalitativa och kvantitativa artiklar granskats och granskningsmallen täcker båda metoderna. Artiklarna har skiftat i layout vilket kan bero på att olika tidskrifter har olika publiceringskrav. Artiklarna har granskats med detta i åtanke. I bilaga nr 2 redovisas granskningen av varje artikel som är utförd med hjälp av mallen i bilaga nr 1 och i samma bilaga finns för varje artikel en sammanfattande kvalitetsbedömning som också är utförd med hjälp av Polit m fl (2001). Den sammanfattande kvalitetsbedömningen är genomförd med följande frågor som utgångspunkter; - Har metoden passat syftet med studien? - Hur har urvalet gått till? - Hur har datainsamlingen genomförts? - Hur har datamaterialet bearbetats? 13

15 - Hur redovisas resultatet i förhållande till syfte eller frågeställningar? - Tar författarna upp brister och förtjänster i sin studie? Databearbetning Enligt Dahlberg (1993) består databearbetningen av tre faser där den första innebär att läsaren blir bekant med texten genom att läsa den, för att skapa en första förståelse. Den andra fasen är den tolkande fasen där förståelsen fördjupas. I den tredje fasen beskrivs resultatet av databearbetningen i någon form. I föreliggande arbete lästes artiklarna först var för sig för att skapa den första förståelsen. När artiklarna granskades och kvalitetsbedömdes lästes de igen och då fördjupades även förståelsen för resultaten. Efter slutförd artikelgranskning och kvalitetsbedömning lyftes de resultat som var relevanta för studiens syfte och frågeställningar fram och delades upp i olika teman som framträdde under databearbetningens gång. RESULTAT Studiens resultat bygger på tio vetenskapliga artiklar, nio kvantitativa och en kvalitativ. Resultaten redovisas enligt figur 1. Huvudrubrikerna bygger på de två första frågeställningarna; - Vilka upplevelser är enligt patienten relaterade till PTCA, före, under och efter ingreppet? - Vilka omvårdnadsåtgärder bör utföras, före och efter ingreppet? Under de olika tidsaspekterna är resultaten uppdelade i teman för att tydliggöra vad som framkommit i resultaten. I de resultat där det framkom skillnader eller likheter mellan kvinnor och män presenteras dessa. Patientens upplevelser Omvårdnadsåtgärder Före Under Efter Före Efter Rädsla Oro Copingstrategier Rädsla Information Förväntningar Obehag och smärta Rädsla Figur 1. Resultatredovisning. Sängläge Information 14

16 Patientens upplevelser Nedan redovisas vad patienterna upplever före, under och efter PTCA. Före PTCA Studierna visar att många patienter upplever oro och rädsla före PTCA. Vidare framkommer de copingstrategier patienter använder sig av för att hantera upplevelserna. Oro. Bengtson m fl (2000) har genomfört en kvantitativ studie där 831 personer ingick varav 174 var kvinnor. Studien genomfördes i Sverige och undersökte män och kvinnors upplevelser vilka väntade på antingen koronarangiografi, PTCA eller CABG. Deltagarna fick besvara ett frågeformulär som behandlade olika aspekter av deras nuvarande hjärtsjukdom, psykosomatiska symtom och nervösa reaktioner. I studien framkom att kvinnorna var mer fysiskt påverkade än män med bröstsmärta vid vila och på natten, dyspné under prome nad, takykardi, trötthet, huvudvärk, yrsel och svettningar (p? 0,05). Männen visade mer frekvent nervösa reaktioner såsom rastlöshet, irritabilitet och nedsatt handlingsförmåga (p? 0,05). Kvinnorna uppvisade sömnproblem i högre grad än männen (p? 0,05) (a a). I en kvalitativ studie gjord av Lyons m fl (2002) i England intervjuades 17 patienter, varav 8 var kvinnor, som skulle genomgå PTCA. En del av syftet med studien var att undersöka patienternas förväntningar och upplevelser före och under PTCA. Det framkom i studien att ängslan och oro är de vanligaste upplevelserna och att patienterna även var oroliga för att få en nål instucken i ljumsken. Rädsla. I en finsk studie genomförd av Heikkilä m fl (1998) undersöktes 243 patienters rädsla, varav 185 var män, före, under och efter en koronarangiogr a- fi. Patientens rädsla blev uppskattad både kognitivt, fysiologiskt och beteendemässigt. Den kognitiva dimensionen av rädslan innebar patientens subjektiva upplevelser och tankar. Rädslans fysiologiska komponent blev uppskattad genom mätning av blodtryck och puls. Genom att observera patientens beteende uppskattades rädslan objektivt. Sjuksköterskan observerade till exempel skakningar och stammande tal. I studien beskrivs och utvärderas även olika instrument, däribland VAS-skalan, som patienterna blev tilldelade i studien för att uppskatta sin rädsla. Även sjuksköterskor (53 stycken) blev tilldelade VASskalor för att objektivt uppskatta patienternas rädsla. VAS-skalan delades in i fyra nivåer; ingen rädsla (0), låg nivå av rädsla (1-33), medelnivå av rädsla (34-65) och hög nivå av rädsla (66-100). I studien framkom det att 82 % av patienterna upplevde rädsla innan ingreppet, enligt VAS. Av dessa hade 64 % en låg nivå av rädsla. Sjuksköterskorna uppskattade patienternas rädsla till att ligga på en högre nivå än den nivå som patienterna upplevde. Medelvärdet på VAS-skalan var före ingreppet 16.8, enligt patienten själv och enligt sjuksköterskan var den 24.2 (p?0.01) (a a). Copingstrategier. I en svensk deskriptiv studie genomförd av Cronqvist m fl (2000) med 56 deltagare, varav 17 var kvinnor, undersöktes vilka copingstrategier som deltagarna använde sig av före och efter PTCA. Författarna beskrev 15

17 copingstrategier som speciella tekniker eller uppförande som en individ anvä n- der sig av för att hantera stressfulla situationer. På en skala i JCS (The Jalowiec Coping Scale) graderad från 0-3 fick deltagarna fylla i den siffra som motsvarade hur mycket de använt sig av copingstrategin i fråga och hur verksam de tyckte att den var. Det framkom i Cronqvists m fl (2000) studie att de tre strategier som användes mest både före och efter PTCA var den konfronterande strategin, den optimistiska strategin och självtilliten. Dessa tre visade sig även vara de mest verksamma för patie nterna. Kvinnorna använde sig mer frekvent av den optimistiska strategin före PTCA än männen (p?0,05). Före PTCA fanns det inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män gällande vilka strategier som ansågs vara mest verksamma. Efter PTCA ansåg männen att den konfronterande strategin var mest verksam med ett medelvärde på 1.69 (SD 0.64) jämfört med 1.30 (SD 0.70) med (p?0,05). Under PTCA Få studier redovisade resultat angående patientens upplevelser under PTCA. Det som framkom handlade om patientens förväntningar och rädsla under ingreppet. Förväntningar. I Lyons m fl (2002) studie visade det sig att patienternas upplevelser under själva ingreppet skilde sig åt jämfört med deras förväntningar. Vissa blev förvånade över att de skulle vara vakna under ingreppet medan andra inte var beredda på hur det kändes när kontrasten sprutades in. Oh they d told me about this flush, but it was not what I expected. (s 465) Ett centralt ämne patienterna tog upp var vikten av att vara väl förberedda så att förväntningarna kunde stämma bättre överens med upplevelserna (a a). Rädsla. Heikkilä m fl (1998) studie som undersökte patienternas rädsla före, under och efter koronarangiografin, uppskattade patienterna under själva ingreppet sin rädsla till ett medelvärde på 18.3 på VAS-skalan. Sjuksköterskorna i sin tur uppskattade den till ett medelvärde på 26.3 (p?0.01). Efter PTCA Det patienterna upplevde efter PTCA visade sig handla om rädsla, obehag och smärta. Rädsla. I studien som genomfördes av Heikkilä m fl (1998) där författarna undersökte patienternas rädsla före, under och efter koronarangiografin, uppskattade patienterna efter ingreppet sin rädsla till ett medelvärde av 13.1 på VAS-skalan. Sjuksköterskorna i sin tur uppskattade den till ett medelvärde på 17.9 (p?0.01). Obehag och smärta. I den svenska deskriptiva studien genomförd av Cronqvist m fl (2000) undersöktes vad patienterna upplevde som obehagligt eller smärtsamt efter PTCA. Deltagarna fick besvara frågor i ett frågeformulär, PTCA-DQ, som handlade om upplevt obehag 0 till 8 timmar efter PTCA. Av de 56 deltagarna upplevde 38 stycken att det långvariga sängläget medförde 16

18 någon form av obehag. Av de 38 upplevde 26 stycken mer än en typ av obehagskänsla. Att ligga plant på rygg länge upplevde 26 stycken som svårt. Det som blev beskrivet som mest outhärdligt var smärta i nedre delen av ryggen som 14 patienter upplevde. I en amerikansk deskriptiv studie genomförd av Kimble m fl (1998) undersöktes 62 patienter, varav 77 % var män, med avseende på biverkningar två veckor efter PTCA. Deltagarna blev uppringda och fick svara på frågor enligt ett frågeformulär angående bland annat biverkningar efter PTCA. Av deltagarna ansåg 32 stycken att de hade någon form av biverkning. Den vanligaste biverkningen var obehagskänslor i ljumsken såsom smärta, svullnad eller blåmärke, som 13 av de 62 deltagarna upplevde. Andra upplevda biverkningar var sensationer i bröstet och läkemedelsreaktioner. Inga signifikanta skillnader fanns mellan kvinnor och män gällande typ av biverkning (p=0.60). I en norsk kvantitativ, deskriptiv studie undersökte Ronnevig m fl (2003) hur många patienter som upplever bröstsmärta efter PTCA och vilken typ av smärta det är. De första timmarna efter PTCA finns det risk för att kärlet ska restenosera. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att kunna skilja mellan ischemisk bröstsmärta och icke-specifik smärta som till exempel kan bero på det trauma kärlet utsätts för under en ballongvidgning. EKG används för att skilja mellan de två typerna av smärta och syftet med undersökningen var att öka sjuksköterskans kunskap om hur patienter beskriver smärtan i bröstet. I studien ingick 192 patienter varav 82 % var män. Det visade sig att 40 patienter hade någon typ av bröstsmärta efter ingreppet och hos 6 av dem var det ischemisk smärta. Smärtans intensitet var mer uttalad hos de patienter med ischemisk smärta med ett medelvärde på VAS-skalan på 6,9 jämfört med den icke-specifika -smärtgruppen som hade ett medelvärde på 3,5 (p? 0.001). Patienterna som led av ischemisk smärta använde sig av starkare ord när de beskrev smärtan än de som hade icke-specifik smärta (p=0.014). Det fanns ingen tydlig skillnad mellan var smärtan fanns lokaliserad mellan grupperna (a a). Patienterna i den icke-specifika smärtgruppen valde att beskriva sin smärta på ett sätt som indikerade att smärtan var mindre, till exempel med ord som bekymmersam och irriterande. Den ischemiska gruppen använde ord som intensiv och förfärlig (p=0.02). Det visade sig även att patienterna i den ischemiska gruppen använde dubbelt så många ord för att beskriva sin smärta jämfört med den icke-specifika smärtgruppen (6,0 vs 3,3 p=0.006). Tryckande smärta var den beskrivning av smärtan som grupperna hade gemensamt (a a). Omvårdnadsåtgärder Nedan redovisas de studier som kan kopplas till sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder före och efter PTCA. Före PTCA Flera studier visade på vikten av information innan PTCA som en omvårdnadsåtgärd. Information. Lyons m fl (2002) undersökte patienternas synpunkter på vilken typ av information de fick och var den kom ifrån. Det visade sig att patienterna 17

19 var nöjda med informationen de fått från sjuksköterskorna och de framhöll vikten av att prata med andra patienter som genomgått samma ingrepp. speaking to somebody who had actually had it done helped a great deal. I thought they survived it so I must, must be going to survive it. (s 464) Ett problem som framkom i undersökningen var att patienterna hade svårt att förstå läkarnas medicinska termer och kommunikation. Patienterna uttryckte i studien att deras ängslan och oro kunde ha minskats genom bättre information och kommunikation från läkarna (Lyons m fl 2002). I en finsk longitudinell studie undersökte Kattainen m fl (2004) bland annat patienternas behov av information från sjuksköterskan angående hälsorelaterade livskvalitetsfrågor före PTCA, 6 månader efter PTCA och ett år efter PTCA. Studien studerade både CABG- och PTCA-patienter som totalt var 625 stycken. Antalet som genomgick PTCA var 183 stycken varav 60 var kvinnor. Varje PTCA-patient intervjuades i mellan 40 minuter till en och en halv timme med hjälp av ett strukturerat frågeformulär en dag före ingreppet. Efter det skickades frågeformulär hem 6 månader respektive 12 månader efter ingreppet. Efter ett år var endast 141 PTCA-patienter fortfarande med i studien, varav 40 var kvinnor. Författarna skapade ett frågeformulär (NIS, nursing information and support) som bestod av en fyrdimensionell skala, inkluderande fysiska, psykosociala, känslomässiga och sjukdoms-specifika dimensioner. NIS baserades på två Health Related Quality of Life -instrument. Frågeformuläret blev testat i en pilotstudie och godkändes sedan av fyra hjärtsjuksköterskor och två läkare. Det framkom i studien att den mest betydelsefulla faktorn gällande information från sjuksköterskan dagen innan PTCA var återhämtandet efter ingreppet, vilket 26 % av patienterna ansåg. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och mäns olika behov av information gällande återhämtning (a a). Lenzen m fl (2002) har genomfört en deskriptiv studie med inslag av både kvalitativa och kvantitativa ansatser. I studien deltog 86 patienter (71 % män) varav 46 stycken (65 % män) skulle genomgå PTCA för första gången. De skrev i sin inledning att det är vanligt att PTCA-patienter får genomgå ingreppet igen någon gång i framtiden. Syftet med studien var att undersöka om det fanns skillnader mellan de som skulle genomgå PTCA för första gången jämfört med de patienter som redan gjort ingreppet en gång, gällande oro och välbefinnande, efter att de mottaget samma information innan ingreppet. Visade det sig att skillnader fanns mellan de båda grupperna, så ville författarna belysa frågan om huruvida informationen skulle anpassas och eventuellt se annorlunda ut för de patienter som fick ingreppet upprepat. I studien framkom en trend som enligt HADS (skala som mäter oro och depression i sjukhusmiljö) visade att re-ptca patienter visade mer oro än de patienter som genomgick PTCA för första gången (p=0.25). Angående patienternas välmående så visade HPPQ (skala som mäter det mentala välmåendet) att re- PTCA patienterna mådde sämre (p=0.40). På VAS-skalan (mäter subjektiva upplevelser, i detta fall oro) visade re-ptca patienterna ett högre värde, 4.0, jämfört med 2.6 för de som genomgick PTCA för första gången (p=0.30). 18

20 Efter PTCA Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder efter PTCA handlade mestadels om patientens sängläge och information till patienten. Sängläge. Chair m fl (2003) har genomfört en kvantitativ, experimentell studie med 419 deltagare i Hong Kong. En kontrollgrupp bestående av 213 patienter jämfördes med en experimentgrupp (206 stycken) gällande smärtupplevelser. Kontrollgruppen fick ligga plant på rygg medan experimentgruppen fick ändra position i sängen varje timme under de första sju timmarna. Sängläget skiftade mellan, rygg-, vänster- och höger läge. Det benet som ingreppet utfördes i hölls rakt och stilla i alla positioner. Kontroller utfördes gällande blödningar och smärta vid fem olika tillfällen; direkt efter ingreppet, 2, 4, 6 timmar efter och nästa morgon. I studien kom författarna fram till att det fanns inga signifikanta skillnader i antalet blödningar som uppstod vid punktionsstället mellan de två grupperna (p=0.372). Smärtan uppskattades med hjälp av NPIS (numeric pain intensity scale) där 0 motsvarade ingen smärta och 10 motsvarade svår smärta. Vid alla mättillfällen förutom det första var smärtan i nedre delen av ryggen signifikant högre för kontrollgruppen. Efter 6 timmar skilde sig smärtuppskattningen mest åt. Medelvärdet var 2.3 i kontrollgruppen och 0.8 i experimentgruppen (p? 0.001). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnornas och männens smärtupplevelser i ryggen. Tron m fl (2003) belyser i sin prospectiva studie som är utförd i Frankrike, att ungefär 4 timmar efter PTCA tas introducern bort eftersom rätt ACT-värde måste inväntas efter heparintillförseln under ingreppet. Sedan anbringas ett manuellt tryck på insticksstället och patienten bör då vara i ryggläge i minst 6 timmar efter. Denna period kan upplevas som påfrestande för patienten. En suturanordning har utvecklats i USA för att sättas på insticksstället så att introducern omedelbart kan tas bort efter ingreppet och därmed kan patienten bli uppegående tidigare. Författarna har i sin studie utvärderat effektiviteten och säkerheten med denna anordning jämfört med ett manuellt tryck. I studien deltog 167 patienter, varav 32 var kvinnor, som genomgått PTCA. Patienterna fördelades slumpmässigt i två grupper. En grupp bestod av 91 patienter som fick suturanordning och de resterande 76 fick ett manuellt tryck på insticksstället. Tiden till femoralishemostas var 8? 6 min med suturanordningen och 25? 12 min med det manuella trycket (p? 0,0001). Tiden till femoralishemostas innebär tiden från det att introducern tagits bort tills dess att suturanordningen alternativt det manuella trycket anbringats. Med suturanordningen fick patienterna gå upp ur sängen redan efter 4 timmar. De som fick ett manuellt tryck fick vara i sängläge i minst 12 timmar. Antalet patienter som fick hematom vid insticksstället var 5 stycken med suturanordning och 3 stycken med det manuella trycket och skillnaden mellan antalet hematom mellan grupperna var inte signifikant. Smärtan patienterna kände under hemostasproceduren (antingen vid sutureringen eller vid det tryck som utfördes i ljumsken) skilde sig inte signifikant åt (a a). Information. I studien genomförd av Kattainen m fl (2004) ansåg 40 % av PTCA-patienterna att efter sex månader var den viktigaste faktorn den psykosociala funktionen, när de beskrev vilka behov de hade gällande information vid denna tidpunkt. Efter 12 månader ansåg 41 % av patienterna att information angående deras fysiska behov var viktigast såsom mat, elimination, 19

21 motion och sömn. Vid 6 månader fanns det inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och mäns olika behov av information gällande psykosociala faktorer. Det fanns inte heller några signifikanta skillnader gällande behov av information vid 12 månader, angående fysiska behov. DISKUSSION Allmänsjuksköterskans ansvar berör omvårdnadsåtgärder innan och efter PTCA. Under ingreppet finns normalt inte allmänsjuksköterskan med. Det är trots det relevant för sjuksköterskan att ha kunskaper om patientens upplevelser under ingreppet för att före och efter PTCA kunna genomföra omvårdnadsåtgärder såsom att informera patienten på rätt sätt. Metoddiskussion Föreliggande arbete är en litteraturstudie, men en empirisk studie angående patientens upplevelser hade kunnat ge tydligare resultat. En litteraturstudie är enligt Polit m fl (2001) en kritisk summering av ett forskningsområde. Andras resultat och tolkningar av dessa resultat ger en objektiv syn på patientens upplevelser. En empirisk studie med intervjuer hade kunnat ge aktuell kunskap om patientens subjektiva upplevelser. Det fanns mestadels kvantitativa studier inom området och kvalitativa studier hade antagligen varit bättre lämpade för syftet med arbetet. I många av de kvantitativa studierna som inkluderades i arbetet fick deltagarna besvara frågeformulär med hjälp av skalor, vilket inte ger mycket utrymme för utförliga svar som täcker hela upplevelsen. I kvalitativa studier kan patienten uttrycka sig mer fritt i till exempel intervjuer, vilket kan ge en större bredd på svaren. Från början var ambitionen att endast använda artiklar publicerade från och med år 2000 men det visade sig att de flesta artiklar angående omvårdnad kring PTCA var publicerade runt mitten av nittiotalet. Två artiklar från år 1998 inkluderades och att gå längre tillbaka i tiden hade inneburit att fler omvårdnadsaspekter hade blivit belysta. Chair m fl (2003) skriver till exempel i sin bakgrundstext att en höjning av huvudändan i sängen mellan grader är allmänt vedertaget efter en koronarangiografi eller PTCA. I de artiklar som inkluderades i föreliggande arbete fanns inga studier angående den omvårdnadsaspekten. Resultatet hade kunnat bli mer mättat om studier från tidigare år hade inkluderats, men med tanke på utvecklingen inom hjärtsjukvården var det mer aktuellt att inkludera nyare studier och dess resultat, istället för att utöka omvårdnadsaspekterna som till viss del redan är kända. Vid genomgång av bakgrundstexterna i artiklarna har det visat sig att insticksstället kan variera mellan a. Femoralis, a. Radialis och a. Brachialis. I föreliggande arbetet ingår endast studier där insticksstället var a. Femoralis som dessutom är vanligast. Medvetet exkluderades inte artiklar med andra insticksställen än a. Femoralis, utan i de studier som inkluderats visade det sig att insticksstället var a. Femoralis. Patienternas upplevelser hade kunnat vara annorlunda om andra insticksställen använts för att genomföra PTCA. A. Radialis och a. Brachialis är kärl i armen vilket kan leda till att patienten efter ingreppet 20

22 är mer rörlig i resten av kroppen och slipper problemen med det långvariga plana sängläget. Vid sökning efter artiklar användes endast databaser där artiklar i fulltext var tillgängliga för att lätt och snabbt få tillgång till studierna. Eftersom tiden var begränsad beställdes inga artiklar från databaser där de inte fanns i fulltext, vilket kan ha medfört att en del relevanta studier missats. Vid sökning efter artiklar användes både PTCA och PCI som sökord. Begreppen PTCA och PCI används ibland likvärdigt i litteraturen och anses båda stå för ballongvidgning. I begreppet PCI ingår emellertid andra kateterburna interventioner utöver PTCA, såsom mekaniska tekniker där borrar och knivar används för att avlägsna aterosklerotiska förändringar (Persson, 2003). När sökordet PCI användes hittades inga artiklar av intresse eller så fanns de som redan inkluderats i arbetet. Många irrelevanta artiklar matchade dessutom sökordet och PTCA som sökord visade sig vara lämpligare. Eftersom Doris Carnevalis omvårdnadsmodell har genomsyrat hela utbildningen kändes det naturligt att referera till den i föreliggande arbete. Enligt Carnevali (1996) innefattar sjuksköterskans funktion att hjälpa individer att balansera krav och resurser i det dagliga livet. Av speciellt intresse för sjuksköterskan är sådana händelser som påverkar hälsotillståndet eller påverkas av hälsotillståndet såsom PTCA. Resultatdiskussion I resultatdiskussionen är patientens upplevelser och sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder sammankopplade och diskuterade utifrån Doris Carnevalis omvårdnadsmodell och bakgrunden i arbetet. Utöver detta görs egna reflektioner rörande resultaten. Rädsla förekommer under alla tre tidsaspekterna och information förekommer före och efter PTCA. Rädsla och information diskuteras därför under egna rubriker, oberoende av tid. Skillnader och likheter mellan män och kvinnor diskuteras under särskild rubrik. Copingstrategier var svårt att placera, både under resultat och i diskussionen eftersom det inte är något som patienten upplever, utan istället använder för att hantera sin upplevelse. De är inte heller direkta omvårdnadsåtgärder, utan något som sjuksköterskan kan använda sig av för att hjälpa patienten att hantera sina upplevelser både före och efter ingreppet. Före PTCA Patienterna i Bengtsons m fl (2000) studie väntade på att genomgå antingen koronarangiografi, PTCA eller CABG. Det framgick alltså inte hur många som skulle genomföra PTCA. Eftersom det är stor skillnad mellan CABG och PTCA var det mer en studie som beskriver hur det är att leva med hjärtkärlsjukdom i väntan på åtgärd än att vänta på PTCA. Resultaten är ändå relevanta eftersom det är vad patienterna upplever inför ett ingrepp i hjärtat. De upplevelser som patienterna uppgav i Bengtsons m fl (2000) studie såsom kvinnornas bröstsmärta vid vila och på natten, dyspné under promenad, takykardi, trötthet, huvudvärk, yrsel och svettningar samt männens nervösa reaktioner såsom rastlöshet, irritabilitet och nedsatt handlingsförmåga har en stor inverkan på det dagliga livet. Enligt Carnevali (1996) är det vid förändringar av 21