Dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden del 2

Transkript

1 RAPPORT Datum Diarienr Utfärdat av Projekt Dokumentid Alberth och Yourstone (HK/FoU:Stockholm) Ju2012/3982/KRIM 1(29) Bilaga 1 till Slutrapport av Uppdrag till Kriminalvården och Arbetsförmedlingen om åtgärder för att främja dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden JU2012/3982/KRIM Dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden del 2 Johan Alberth & Jenny Yourstone

2 SAMMANFATTNING Kriminalvården och Arbetsförmedlingen fick 2012 ett regeringsuppdrag (Ju2012/3982/KRIM) med syfte att öka dömda kvinnors förutsättningar att efter verkställigheten få och behålla ett arbete. Denna rapport redovisar resultat från den enkätstudie som genomförts inom ramen för detta uppdrag och vars syfte var att få en bild av dömda kvinnors nuvarande situation vad gäller försörjning och arbete samt om någon förbättring skett vad gäller riktade insatser under det gångna året. Enkätstudien har genomförts vid två tillfällen, dels i februari 2013, och dels i februari I föreliggande rapport redovisas resultat från den senare datainsamlingen (2014) samt en jämförande analys mellan 2013 och 2014 års resultat. Resultaten visar att över två tredjedelar (73 %) av kvinnorna hade ordnat boende. En liten andel (4 %) var bostadslösa. Övriga boendeformer var exempelvis inneboende, behandlingshem eller träningslägenhet. Två tredjedelar (67 %) hade minst ett barn och i var tredje fall (30 %) var barnen boende hos kvinnan. En tredjedel (33 %) var sammanboende. Närmare hälften (46 %) saknade avslutad gymnasieutbildning. En mindre andel (16 %) hade högskole- eller annan utbildning utöver gymnasiet och en liten andel (6 %) hade ingen utbildning alls. Knappt en tredjedel (32 %) av de dömda kvinnorna uppgav att de den senaste månaden försörjt sig genom försörjningsstöd, en femtedel (18 %) genom lön från anställning och ytterligare en femtedel (20 %) genom någon form av sjukersättning. Vidare uppgav en fjärdedel (25 %) av kvinnorna att de den senaste månaden varit arbetssökande. Av de kvinnor som var arbetssökande uppgav majoriteten (81 %) att de behövde stöd från Arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden. Över en tredjedel (39 %) av dessa deltog för närvarande i någon insats genom Arbetsförmedlingen. Inga skillnader i utbildningsnivå återfanns mellan de som var arbetssökande jämfört med de som inte var arbetssökande Närmare analys av unga dömda visar att någon specifik ungdomsarbetslöshet inte finns bland kvinnorna. Fler kvinnor uppgav vid enkätundersökningen 2014 än 2013 att de; a) haft samtal om försörjning med sin kontaktperson vid kriminalvården ( 5 %), b) fått information om Arbetsförmedlingens insatser ( 8 %) och c) tillsammans med sin kontaktperson planerat för en arbetsmarknadsinsats, utbildning eller för ett arbete ( 7 %). Inga skillnader återfanns mellan 2013 och 2014 års enkätundersökning vad gäller antal kvinnor som var arbetssökande eller hade sysselsättning. Några skillnader återfanns inte heller vad gäller antal arbetssökande kvinnor som uppgav att de behövde hjälp från Arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden eller hur många av dessa som deltog i någon av insats genom Arbetsförmedlingen. 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning... 2 Innehållsförteckning Inledning Metod Undersökningspopulation Tillfrågande Svarsfrekvens Bortfallsanalys Statistiska analyser Resultat Bakgrundsfaktorer Ålder Födelseland och medborgarskap Boendesituation Familjesituation Utbildningsnivå Påföljd, strafftid och tidigare domar Arbetssituation Arbetssituation för dömda kvinnliga ungdomar Kriminalvårdens verkställighetsplanering Försörjning i samband med verkställighetsplanering Information om Arbetsförmedlingens insatser Diskussion av arbetsmarknadsinsats, arbete eller utbildning Jämförande analys Arbetssituation Sysselsättning Frågorna om verkställighetsplanering Diskussion Bilaga A - Svarsfrekvens för frivårdskontor... A-1 Bilaga B - Svarsfrekvens för anstalter... B-1 Bilaga C - Enkät till frivården... C-1 Bilaga D - Enkät till anstalterna... D-1 Bilaga E - Checklista för tillfrågande... E-1 3

4 1 INLEDNING Kriminalvården och Arbetsförmedlingen fick 2012 ett regeringsuppdrag (Ju2012/3982/KRIM) med syfte att öka dömda kvinnors förutsättningar att efter verkställigheten få och behålla ett arbete. Myndigheternas insatser skulle särskilt inriktas på att: i ett tidigt skede av verkställigheten påbörja en gemensam kartläggning och planering av åtgärder som förbättrar dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden, gemensamt motivera kvinnorna till att ta del av sådana åtgärder, gemensamt ta ansvar för att planeringen genomförs och fullföljs, samt att gemensamt stödja kvinnorna och följa upp vidtagna åtgärder under och efter verkställigheten. En delredovisning av uppdraget lämnades till Justitiedepartementet den 31 maj 2013 och uppdraget slutredovisas den 31 maj Ett delprojekt i regeringsuppdraget var en enkätstudie med syfte att få en bild av dömda kvinnors nuvarande situation vad gäller försörjning och arbete. Studien genomfördes med två tvärsnitt genomförda 1 februari 2013 samt 31 januari 2014 och vände sig till alla kvinnliga klienter som var aktuella i både frivård och på anstalt. Studien utfördes av FoU-gruppen: Stockholm, Kriminalvården. Den här rapporten redovisar resultat från det andra tvärsnittet från 31 januari 2014 samt en jämförelse med resultaten från 2013 års enkätstudie. Genom att jämföra resultaten ges möjlighet att studera om någon förbättring skett vad gäller riktade insatser under det gångna året och om det därmed skett några förändringar i kvinnornas uppfattning om huruvida de har a) fått information och arbetsrelaterade samtal i kriminalvårdens verkställighetsplanering, b) haft samtal om försörjning med sin kontaktperson vid kriminalvården samt c) fått information om Arbetsförmedlingens insatser. 4

5 2 METOD 2.1 Begreppsanvändning I den här rapporten räknas verkställighetstyperna skyddstillsyn, villkorlig frigivning, intensivövervakning samt samhällstjänst som frivårdspåföljder (klienter dömda till frivård). Anstaltsdömda är således endast de som vid tillfället för enkätundersökningen befann sig på anstalt. 2.2 Undersökningspopulation Undersökningspopulationen bestod av alla kvinnor som var aktuella inom frivård eller verkställde på anstalt den 31 januari Enligt kriminalvårdsregistret (KVR) var 2029 kvinnor aktuella vid den tidpunkten. 2.3 Tillfrågande De dömda kvinnorna tillfrågades av frivårdens eller anstaltens personal om de ville fylla i enkäten (se bilaga C och D för enkäten). Varje verksamhetsställe bestämde själva vem som skulle tillfråga kvinnorna. Tillfrågandet kunde exempelvis ske av en frivårdsinspektör, kontaktman eller arbetsförmedlare. Samtliga kvinnor som var inskrivna fredagen den 31 januari 2014 i anstalt och frivård tillfrågades. Tillfrågandeperioden pågick under en månad (31 januari 28 februari). Tillfrågandet följde en förutbestämd mall (checklista) vilket säkerställde att alla kvinnor fick samma information om studien (se Bilaga E). Medverkan var frivillig och kvinnorna kunde när som helst avbryta sin medverkan. Kvinnorna informerades även om att enkäten fylldes i anonymt och att resultaten skulle presenteras på gruppnivå. Kvinnorna kunde därefter tacka Ja eller Nej till att fylla i enkäten. De checklistor som användes som mall för att informera kvinnorna om studien innehöll kryssalternativ där respondenten eller handläggaren kunde kryssa i om den tillfrågade respondenten ville medverka eller inte. Om det av någon anledning inte var möjligt att få tag på en specifik respondent kunde alternativet kunde ej tillfrågas kryssas i. Här fanns också möjlighet att beskriva av vilken anledning personen inte kunde tillfrågas. Dessa checklistor skickades senare in till FoUgruppen: Stockholm tillsammans med enkäterna. Antal kvinnor som av någon anledning inte kunde tillfrågas räknades ihop. Detta bidrog till att vi har en relativt god uppfattning av hur många som faktiskt tillfrågades men tackade nej till medverkan. Beroende på visst partiellt bortfall, respondentbortfall samt möjliga dubbelräkningar av respondenter när det gäller checklistor bör resultaten från dessa hopräkningar tolkas med viss försiktighet. De ger dock en bild av förhållandet mellan de respondenter som tackade nej respektive inte gick att få tag på samt vilka anledningar det fanns till att man inte kunde tillfråga respondenten. Sista dag att skicka in enkäterna till FoU-gruppen: Stockholm var den 28 februari 2014.(enkäter som inkom fram till den 14 mars 2014 registrerades dock).. Samtliga av kriminalvårdens 6 kvinnoanstalter och 34 av 37 frivårdskontor har tillfrågat dömda kvinnor och skickat in enkäter. En tilläggsfråga lades till i 2014 års enkät: Har du svarat på denna enkät tidigare? En liten andel (8 %) uppgav att de hade svarat på enkäten tidigare. 2.4 Svarsfrekvens Av figur 1 framgår vidare att FoU-gruppen: Stockholm fick in totalt 1470 av de checklistor som skulle fyllas i för varje respondent. Detta är 72 % av samtliga respondenter registrerade i KVR den 31 januari Några få (1 %) av dessa checklistor hade inte något kryss i rutorna ja, nej eller kunde ej tillfrågas. Det var också fler som har svarat på enkäten än antalet ja- svar som inkommit med checklistorna. Den troligaste förklaringen till detta är att det finns ett bortfall i hanteringen av checklistorna. Enligt KVR fanns det 2029 aktuella kvinnor på anstalt och inom frivård den 31 januari Viktigt att poängtera är att detta antal, på grund av exempelvis förseningar i registrering, kan skilja sig från det faktiska antalet aktuella kvinnor. Antalet dock, utifrån tillgänglig data, den mest 5

6 representativa att utgå ifrån. Av de 2029 aktuella kvinnorna tackade 879 stycken ja till att svara på enkäten. Detta innebär att studiens svarsfrekvens är 43 % (om man utgår från KVR: n=2029), se figur 1 nedan. Studien som genomfördes 2013 hade en något högre svarsfrekvens på 52 % (om man utgår från KVR: n=1948). Se bilaga A och B för svarsfrekvenser för respektive verksamhetsställe. Antal kvinnor enligt KVR (n=2029) Antal inskickade checklistor 72 % (n=1470) av samtliga Antal ej hanterade respondenter 28 % (n=559) Inskickade men ej ifyllda checklistor 1 % (n=15) av antal inskickade checklistor Kunde ej tillfrågas 21,5 % (n=317) av antal inskickade checklistor Tackat NEJ 19,5 % (n=287) av antal inskickade checklistor Tackat JA 58 % (n=851) av antal inskickade checklistor Ifylld enkät 60 % (n=879) av antal inskickade checklistor Ifylld enkät 43 % (n=879) av antal kvinnor enligt KVR* Figur 1. Svarsfrekvens av checklistor samt ifyllda enkäter. I de fall klienten inte kunde tillfrågas angavs flera olika anledningar till detta. En sammanställning och kategorisering av dessa svar redovisas i 6

7 Tabell 1. Den vanligaste anledningen var att klienten vid upprepade försök inte kunde nås och inte hade haft någon kontakt med frivården. En liknande anledning var att klienten inte hade något bokat möte med frivården under perioden för tillfrågande. Andra anledningar till att klienten inte kunde nås var att de missbrukade, hade språksvårigheter, led av psykisk ohälsa eller på något sätt missbrukat sin frivårdsplacering och därmed avvikit, blivit efterlysta, häktade eller återredovisade till åklagare. 7

8 Tabell 1. Anledningar till att klienten inte kunnat tillfrågas. Anledning Procent Antal Har inte kunnat nås/ingen kontakt 37 % 118 Språksvårigheter 10 % 32 Inte varit på frivården under perioden 10 % 31 Missbruk (behandlingshem, för tungt missbruk) 9 % 28 Psykisk ohälsa 8 % 25 Avvikit/begärd omhändertagen/efterlyst/återredovisad 7 % 22 Har arbete 2 % 5 Dom ej vunnit laga kraft/inhiberad 4 % 14 Sjukdom 4 % 11 Befinner sig utomlands 3 % 10 Övervakning 2 % 7 Övrigt 4 % 14 Totalt 100 % Bortfallsanalys Eftersom föreliggande studie är identisk med den enkätstudie som genomfördes 2013, samt att det inte finns någon anledning att tro att populationen förändrats nämnvärt under året som gått, har ingen ytterligare bortfallsanalys genomfört. I bortfallsanalysen från 2013 års studie skiljde sig inte de som hade svarat från populationen i övrigt vad gäller medborgarskap, ålder och sysselsättning. 2.5 Statistiska analyser För prövning av om observerade skillnader kunde säkerställas statistiskt användes Chi-två-test (χ2) respektive T-test. Signifikansnivån bestämdes till 5 %. 8

9 3 RESULTAT 3.1 Bakgrundsfaktorer Ålder Medelåldern för kvinnorna var 38 år (18-80 år). Anstaltsdömda kvinnor var något äldre än de kvinnor som var i frivård. Skillnaden var signifikant, t(224)=4,7, p<.01. Ingen skillnad återfanns vad gäller ålder vid jämförelse med den tidigare enkätundersökningen. Tabell 2. Ålder. Medel SD Variationsbredd median n Anstalt Frivård Totalt Födelseland och medborgarskap Majoriteten (79 %) av de tillfrågade kvinnorna var födda i Sverige. De flesta som inte var födda i Sverige var födda i Europa (11 %). Resterande (10 %) var jämnt utspridda över övriga delar av världen. Andelen kvinnor i anstalt och frivård som var födda i Sverige respektive i annat land än Sverige visas i Tabell 3 nedan. En betydligt högre andel utlandsfödda kvinnor återfanns i anstalt än i frivård, skillnaderna var signifikanta, χ2 (1, n=873)=12,96, p<.001. Tabell 3. Andel inom frivård respektive anstalt som är födda i Sverige. Födelseland Total Frivård Anstalt Procent Antal Procent Antal Procent Antal Sverige 79 % % % 97 Annat land 21 % % % 46 Av tabell 4 framgår att majoriteten (90 %) av kvinnorna hade svenskt medborgarskap. En betydlig högre andel kvinnor med utländskt medborgarskap återfanns i anstalt än i frivård, χ2 (1, n=870)=13,26, p<.01. Tabell 4. Andel inom frivård respektive anstalt som har svenskt medborgarskap. Total Frivård Anstalt Procent Antal Procent Antal Procent Antal Svenskt medborgarskap 90 % % % 115 Icke-svenskt medborgarskap 10 % 91 9 % % 27 9

10 3.2 Boendesituation Kvinnornas boendesituation undersöktes genom ett antal frågor i enkäten. De kvinnor som verkställde på anstalt besvarade frågan: Hur bodde du innan du placerades på anstalt/häkte? och de kvinnor som var aktuella inom frivård besvarade frågan: Hur bor du för närvarande?. Resultatet redovisas i Tabell 5 nedan och visar att de anstaltsdömda kvinnorna till en högre grad (73 %) bodde i hus eller lägenhet än de frivårdsdömda (71 %). Tabell 5. Boendeformer hos de dömda kvinnorna. Boendeform Samtliga Anstalt Frivård Procent Antal Procent Antal Procent Antal Hus/lägenhet 72,7 % ,6 % ,8 % 518 Inneboende 9,9 % 87 4,9 % 7 10,9 % 80 Behandlingshem 3,5 % 31 1,4 % 2 4,0 % 29 Träningslägenhet eller liknande 4,3 % 38 1,4 % 2 4,9 % 36 Hotellhem 0,7 % 6 0,0 % 0 0,8 % 6 Bostadslös 4,1 % 36 6,3 % 9 3,7 % 27 Övrigt 4,7 % 41 3,5 % 5 4,9 % % % % 732 En tolkning av svarsalternativet hus/lägenhet gentemot de övriga är att det utgör ett ordnat, alternativt eget boende medan de övriga boendeformerna utgör ett oordnat boende. En indelning av boende i ordnat och icke ordnat boende, se Tabell 6 nedan, visar att fler kvinnor i anstalt (83 %) än i frivård (71 %) hade ett ordnat boende, skillnaden var signifikant, χ2 (1, n=876)=8,55, p<.01. Tabell 6. Boende uppdelat på ordnat boende (hus/lägenhet) samt oordnat boende (samtliga övriga boendeformer i Tabell 5). Boendeform Samtliga Anstalt Frivård Procent Antal Procent Antal Procent Antal Ordnat boende 72,7 % ,6 % ,8 % 518 Icke ordnat boende 27,3 % ,4 % 25 29,2 % Familjesituation Kvinnornas familjesituation berördes genom frågor om de hade barn, hur många de i sådana fall hade samt om de var sammanboende med någon eller om de levde ensamma. Över hälften (67 %) av de dömda kvinnorna hade barn och en tredjedel (30 %) hade barn boende hos sig. Några av kvinnorna svarade också ja på frågan om de hade några barn boende hemma samtidigt som de uppgav att de inte hade några egna barn. Inga skillnader återfanns mellan anstaltsdömda och frivårdsdömda i andel som hade barn, χ2 (1, n=513)=1,59, n.s. En tredjedel (33 %) av samtliga kvinnor var sammanboende med en partner. Det var dock vanligare att anstaltsdömda än frivårdsdömda kvinnor hade partner (48 % respektive 31 %). Skillnaden var signifikant χ2 (1, n=858)=14,28, p<

11 3.4 Utbildningsnivå Kvinnornas utbildningsnivå redovisas i Tabell 7 nedan. Närmare hälften (45 %) av kvinnorna hade inte någon avslutad gymnasieutbildning. En liten andel (6,3 %) saknade någon avslutad utbildning. En fördjupad analys visar att kvinnorna i frivård hade, generellt sett, något lägre utbildningsnivå än de som var anstaltsdömda skillnaderna var signifikanta, χ2 (4, n=875)=10,79, p<.05. Nära hälften (46 %) av kvinnorna i frivård hade inte avslutat gymnasial utbildning medan motsvarande andel för anstaltsdömda kvinnor var lägre (41 %). Andelen kvinnor som avslutat en högskole- eller universitetsutbildning var högre bland de anstaltsdömda kvinnorna (17,4 %) än bland de dömda till frivård (11,4 %). Tabell 7. Utbildningsnivå hos de dömda kvinnorna, redovisat som högsta avslutade utbildning. Utbildning Samtliga Anstalt Frivård Procent Antal Procent Antal Procent Antal Ingen avslutad utbildning 6,3 % 55 4,2 % 6 6,7 % 49 Grundskola 38,9 % ,8 % 53 39,3 % 287 Gymnasium 38,9 % ,7 % 50 39,7 % 290 Högskola/universitet 12,3 % ,4 % 25 11,4 % 83 Övrig utbildning 3,7 % 32 6,9 % 10 3,0 % Påföljd, strafftid och tidigare domar I Tabell 8 visas fördelningen av påföljd för de kvinnor som var aktuella inom frivård. Tabell 8. Fördelning över påföljd för dömda kvinnor i frivård. Påföljd Antal Procent Procent i population Skyddstillsyn ,5 % 68,3 % Villkorligt frigiven ,1 % 11,1 % Villkorlig dom och skyddstillsyn med samhällstjänst ,8 % 19,5 % Intensivövervakning 18 2,5 % 1,2 % De anstaltsdömda kvinnorna blev tillfrågade hur lång strafftid de hade. Medelvärde för strafftid var 31 månader (SD=40, Median:15 mån, mån). I Tabell 9 nedan redovisas vilka typer av brott kvinnorna var dömda för. Eftersom vissa kvinnor kan vara dömda till flera olika brott samtidigt är antal svar på brottsrubriceringarna fler än antal kvinnor. De vanligast förekommande brottskategorierna var våldsbrott (22 %), tillgreppsbrott (21 %), narkotikabrott (18 %) samt övriga brott (20 %). 11

12 Tabell 9. Fördelning av brottsrubriceringar hos de dömda kvinnorna. Brottsrubricering Antal Procent Procent av samtliga kvinnor Våldsbrott (inklusive dödligt våld) ,4 % 30,7 % Narkotika ,6 % 24,2 % Rattfylla ,1 % 16,6 % Ekobrott 15 1,3 % 1,8 % Trafikbrott 63 5,4 % 7,5 % Tillgreppsbrott ,2 % 29,2 % Övriga brott ,9 % 27,4 % Total % 137,4 % Kvinnorna tillfrågades också om de var dömda tidigare och i sådana fall hur många gånger. Resultaten visar att över hälften (54 %) av klienterna har varit dömda minst en gång tidigare. Det var vanligare att kvinnor i frivård (57 %) var dömda tidigare än anstaltsdömda kvinnor (44 %). Skillnaden var signifikant, χ2 (1, n=760)=6,97, p<.01. Tabell 10 visar fördelningen av antalet tidigare domar uppdelade i fyra olika kategorier. Tabell 10. Antal tidigare domar hos de dömda kvinnorna. Antal tidigare domar Totalt Anstalt Frivård Procent Antal Procent Antal Procent Antal Inte tidigare dömd 45,7 % ,1 % 74 43,5 % tidigare domar 35,8 % ,8 % 38 37,3 % tidigare domar 13,9 % ,4 % 15 14,5 % eller fler tidigare domar 4,6 % 35 3,8 % 5 4,8 % 30 12

13 3.6 Arbetssituation För att få en uppfattning om arbetssituation innan och under verkställighet fick kvinnorna svara på två frågor; Hur har du försörjt dig den senaste månaden? samt Vad har du huvudsakligen varit sysselsatt med den senaste månaden?. Kvinnorna i anstalt fick besvara frågorna; Hur de hade försörjt sig respektive vad de hade sysselsatt sig med, månaden innan de kom till anstalten?. Resultaten vad gäller försörjning redovisas i Tabell 11 nedan (fler än ett alternativ var möjliga att kryssa i). En femtedel (18 %) av kvinnorna rapporterade att de hade lön från anställning eller eget arbete. En fjärdedel (26 %) försörjde sig genom försörjningsstöd och ytterligare en femtedel (20 %) genom någon form av sjukersättning. Tabell 11. De dömda kvinnornas försörjning den senaste månaden (månaden innan de kom till anstalt). Försörjning Antal Procent Procent av samtliga kvinnor Lön från anställning eller eget arbete ,4 % 21,2 % Studielån och/eller studiebidrag från CSN 51 5,1 % 5,9 % Arbetslöshetsersättning 31 3,1 % 3,6 % Försörjningsstöd (f.d. socialbidrag) ,2 % 30,2 % Försörjd av annan 59 5,9 % 6,8 % Aktivitetsstöd 74 7,4 % 8,5 % Aktivitetsersättning på grund av sjukdom, skada eller funktionedsättning 34 3,4 % 3,9 % Ålderspension 22 2,2 % 2,5 % Sjukpenning 88 8,8 % 10,1 % Sjukersättning (f.d. sjukpension) 81 8,1 % 9,3 % Föräldrapenning 39 3,9 % 4,5 % Övrigt 77 7,7 % 8,8 % Resultatet av svaren från den andra frågan som berör arbetssituation presenteras i Tabell 12, nedan. På denna fråga ombads kvinnorna att välja det alternativ som passade in bäst. Det var endast möjligt att svara ett alternativ på den här frågan. En dikotomisering av sysselsättning i kategorierna anställning och eget företag respektive övrig sysselsättningsform visar att det fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan frivårdsklienter och anstaltsklienter i vilken sysselsättning de hade. Nästan en tredjedel (30 %) av anstaltsklienterna hade en anställning eller ett eget företag som sysselsättning den senaste månaden (månaden innan de kom till anstalt), så hade endast en femtedel (21 %) av frivårdsklienterna det, χ2 (1, n=851)=5,24, p<

14 Tabell 12. De dömda kvinnornas sysselsättning den senaste månaden (månaden innan de kom till anstalt). Sysselsättning Antal Procent Anställning ,4 % Eget företag 26 3,1 % Utbildning 60 7,1 % Pension 66 7,8 % Föräldraledig 36 4,2 % Sjuk ,6 % Arbetsförberedande åtgärd 29 3,4 % Dagligverksamhet 7 0,8 % Arbetssökande ,8 % Övrig sysselsättning ,9 % De som kryssade arbetssökande som sysselsättning ombads att fylla i två följdfrågor: 1. Om du är arbetslös, behöver du stöd från Arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden? 2. Om du är arbetslös, deltar du i någon insats genom Arbetsförmedlingen? (t.ex. arbetsmarknadsutbildning, praktik, Jobb-och-utvecklingsgarantin, rehabiliteringsinsats osv.)? Resultatet från dessa frågor visas i Tabell 13 nedan och visar att en övervägande del (81 %) av de arbetssökande kände att de behöver stöd från Arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden och att två femtedelar (439 %) just nu deltog i någon form av insats genom arbetsförmedlingen. Tabell 13. Svar på de frågor som ställdes till kvinnor som uppgav att de var arbetssökande. Fråga Antal som svarade ja Andel som svarade ja N Behöver du stöd från Arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden? Deltar du i någon insats genom Arbetsförmedlingen? ,8 % ,6 % 189 De anstaltsdömda kvinnorna (n=142) fick även svara på frågan Behöver du stöd från arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden när du friges?. Drygt hälften (58 %) ansåg att de behövde stöd från arbetsförmedlingen när de friges Arbetssituation för dömda kvinnliga ungdomar Både Kriminalvården och Arbetsförmedlingen har ett särskilt fokus på ungdomar och därför redovisas i Tabell 14 sysselsättningen för denna grupp. Eftersom Kriminalvården och Arbetsförmedlingen har olika definitioner på ungdom presenteras resultat för de två olika ungdomsgrupperna som korresponderar med respektive definition. Kriminalvården definierar en ungdom som en person som är upp till 21 år gammal, medan Arbetsförmedlingen definierar en ungdom som en person som är upp till 25 år gammal. Som jämförelsetal till sysselsättningen för ungdomar visas också motsvarande andelar för vuxna. 14

15 En dikotomisering av kategorierna i Tabell 14 till de två kategorierna anställda & eget företag respektive övrig sysselsättning visar inte på några signifikanta skillnader mellan vuxna och ungdomar. Detta gäller för både kriminalvårdens definition av ungdom, χ2 (1, n=844)=3,57, n.s., samt Arbetsförmedlingens, χ2 (1, n=844)=1,36, n.s. Denna analys visar med andra ord att ungdomar inte är anställda eller ha ett eget företag i högre utsträckning än vuxna. En dikotomisering av kategorierna i Tabell 14 till de två kategorierna arbetssökande och övrig sysselsättning visar inte heller på några signifikanta skillnader mellan vuxna och ungdomar; ungdomar enligt Kriminalvårdens definition, χ2 (1, n=844)=0,81, n.s; ungdomar enligt Arbetsförmedlingens definition, χ2 (1, n=844)=1,10, n.s. Denna analys visar med andra ord att ungdomar inte är arbetssökande i högre utsträckning än vuxna. Tabell 14. Sysselsättning för ungdomar enligt både Kriminalvårdens samt Arbetsförmedlingens definition. Sysselsättning Ungdomar KV Vuxna KV Ungdomar AF Vuxna AF Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Anställning 13,2 % 9 20,0 % ,7 % 35 19,4 % 164 Eget företag 0 % 0 3,2 % 25 05, % 1 3,0 % 25 Utbildning 32,4 % 22 4,9 % 38 20,9 % 39 7,1 % 60 Pension 0 % 0 8,2 % 64 0,5 % 1 7,6 % 64 Föräldraledig 5,9 % 4 4,1 % 32 5,9 % 11 4,3 % 36 Sjuk 2,9 % 2 17,7 % 137 7,5 % 14 16,5 % 139 Arbetsförberande insatser genom kommunen 1,5 % 1 3,6 % 28 3,7 % 7 3,4 % 29 Daglig verksamhet 4,4 % 3 0,5 % 4 1,6 % 3 0,8 % 7 Arbetssökande 29,4 % 20 24,5 % ,8 % 52 24,9 % 210 Övrig sysselsättning 10,3 % 7 13,3 % ,8 % 24 13,0 %

16 3.7 Kriminalvårdens verkställighetsplanering I enkäten fanns det tre frågor som berörde hur kvinnornas arbetssituation hanterades i verkställighetsplaneringen. Frågorna var lite annorlunda formulerade för kvinnorna på anstalt respektive kvinnorna i frivård. De tre frågorna var: Anstalt Frivård 1. Har du och din kontaktman pratat om hur du ska försörja dig efter frigivning i samband med verkställighetsplanering (VSP)? 2. Har du fått information om Arbetsförmedlingens insatser från någon arbetsförmedlare under din nuvarande verkställighet? 3. Har din kontaktman och arbetsförmedlare i ett gemensamt möte med dig diskuterat arbetsmarknadsinsats, arbete eller utbildning inför frigivning? 1. Har du och din frivårdsinspektör pratat om hur du försörjer dig i samband med verkställighetsplanering? 2. Har du fått information om Arbetsförmedlingens insatser från någon arbetsförmedlare under din nuvarande verkställighet? 3. Har du tillsammans med din frivårdsinspektör och/eller arbetsförmedlare planerat för en arbetsmarknadsinsats, arbete, utbildning? Svaren på dessa frågor redovisas i Tabell 16, 17 och 18 nedan Försörjning i samband med verkställighetsplanering Knappt hälften (71 %) av de kvinnliga klienterna hade haft samtal om försörjning med sin kontaktman eller frivårdsinspektör. Fler frivårdsklienter (73 %) än anstaltsklienter (62 %) hade haft ett sådant samtal, χ2 (2, n=862)=13,32, p<.01. Tabell 15. Har individen haft samtal om sin försörjning med kontaktman/frivårdsinspektör? Samtal kring försörjning Samtliga Anstalt Frivård Procent Antal Procent Antal Procent Antal Ja 70,9 % ,1 % 90 72,7 % 521 Nej 20,6 % ,7 % 46 18,4 % 132 Vet ej 8,5 % 73 6,2 % 9 8,9 % 64 16

17 3.7.2 Information om Arbetsförmedlingens insatser Nästan hälften (41 %) av de kvinnliga klienterna hade haft samtal om Arbetsförmedlingens insatser. Närmare analys visar att betydligt fler av anstaltsklienterna (61 %) hade fått sådan information i jämförelse med frivårdsklienterna (37 %). Skillnaden var signifikant, χ2 (2, n=857)=29,63, p<.01. Tabell 16. Har individen fått information om Arbetsförmedlingens insatser? Samtal kring försörjning Samtliga Anstalt Frivård Procent Antal Procent Antal Procent Antal Ja 40,5 % ,6 % 86 36,5 % 261 Nej 55,5 % ,2 % 50 59,6 % 426 Vet ej 4,0 % 34 4,2 % 6 3,9 % Diskussion av arbetsmarknadsinsats, arbete eller utbildning En tredjedel (32 %) av de kvinnliga klienterna hade diskuterat arbetsmarknadsinsatser, arbete eller utbildning med sin kontaktman eller frivårdsinspektör. Närmare analys visar att betydligt fler av anstaltsklienterna (44 %) än frivårdsklienterna (30 %) hade haft ett sådant samtal. Skillnaden mellan anstalts- och frivårdsklienter är statistiskt signifikant, χ2 (2, n=860)=10,33, p<.01. Tabell 17. Har åtgärder så som arbetsmarknadsinsats, arbete eller utbildning diskuterats? Samtal kring försörjning Samtliga Anstalt Frivård Procent Anstalt Procent Anstalt Procent Anstalt Ja 32,4 % ,8 % 63 30,2 % 216 Nej 64,2 % ,8 % 76 66,5 % 476 Vet ej 3,4 % 29 3,5 % 5 3,4 % 24 17

18 4 JÄMFÖRANDE ANALYS Ett viktigt syfte med föreliggande rapport var att jämföra resultaten mellan 2013 och 2014 års enkätstudier. Anledningen till detta var att man var intresserad av att se om någon förbättring skett vad gäller riktade insatser under det gångna året. I detta avsnitt genomförs en jämförande analys av kvinnornas arbetssituation år 2013 och år 2014 samt av de arbetsrelaterade frågorna i verkställighetsplaneringen (avsnitt nedan). 4.1 Arbetssituation Sysselsättning De flesta (80 %) kvinnorna försörjde sig på annat sätt än genom anställning eller eget företagande. Av dessa uppgav över en tredjedel (37 %) i 2013 års enkätstudie att de var arbetssökande och något färre (31 %) i motsvarande enkätstudie för Denna skillnad var signifikant, χ2 (1, n=1485)=12,26, p<.05. Det sammantagna resultatet från 2013 och 2014 visar därmed att det endast är ungefär en tredjedel av de som saknar anställning som aktivt söker arbete. De övriga antingen studerar, är sjuka, föräldralediga, är pensionärer eller har någon annan sysselsättning. Inga skillnader återfanns mellan 2013 och 2014 års enkätstudie vad gäller: Hur många dömda kvinnor som svarade att de hade en anställning alternativt annan försörjningsform den senaste månaden (eller hade den sista månaden innan de kom in på anstalt), χ2 (1, n=1859)=0,52, n.s. Det fanns inte heller några skillnader mellan frivårdsoch anstaltsklienter i detta hänseende, χ2 (1, n=1859)=1,24, n.s. Vilken utbildningsnivå de arbetssökande hade (universitetsutbildning 2013; 9 % v.s %, grundskoleutbildning, 2013; 42 % v.s %, gymnasieutbildning % v.s %, eller ingen utbildning alls 2013; 10 % v.s %. χ2 (4, n=1846)=7,54, n.s). Den extra fråga som de anstaltsdömda fick svara på angående om de behövde extra stöd från Arbetsförmedlingen för att komma ut på arbetsmarknaden. Svarsfördelningen var nästan identisk, χ2 (2, n=288)=0,37, n.s. De två frågor som de arbetssökande fick svara på: a) behöver du stöd från arbetsförmedlingen (2013: 76 %, 2014: 81 %), χ2 (1, n=617)=0,01, n.s. och b) deltar du i någon insats genom arbetsförmedlingen (2013: 34 %, 2014: 39 %), χ2 (1, n=618)=2,59, n.s. 18

19 4.1.2 Frågorna om verkställighetsplanering Tre frågor i enkätundersökningen berörde kriminalvårdens egna arbete under insatstiden och en jämförelse mellan år 2013 och 2014 möjliggör att se eventuella förändringar i dessa insatser under året. Av Tabell 18 framgår att fler kvinnor (71 %) i 2014 års enkätundersökning uppgav att de hade haft ett samtal med kontaktman eller frivårdsinspektör om sin försörjning än i motsvarande undersökning år 2013 (67 %). Skillnaden var signifikant, χ2 (2, n=1861)=7,20, p<.05. Tabell 18. Förändring i andel personer som uppger att de haft samtal om försörjning med kriminalvården. Samtal kring försörjning Förändring Procent Antal Procent Antal Ja 66,5 % ,9 % ,5 % Nej 25,9 % ,6 % 178-5,3 % Vet ej 7,7 % 77 8,1 % ,4 % En fördjupad analys visar att skillnaderna endast återfanns bland frivårdsklienter (2013: 67 % vs 2014: 73 %), χ2 (2, n=1567)=8,12, p<.05 och inte bland anstaltsklienter (62 % båda åren), χ2 (2, n=294)=1,48, n.s. Ytterligare en fördjupad analys utifrån verkställighetstyp visar att det endast fanns en skillnad mellan de båda åren för de kvinnor som hade skyddstillsyn, se Tabell 19. Fler (9 %) kvinnor svarade att de hade haft samtal om försörjning med kriminalvården år 2014 jämfört med år De övriga verkställighetstyperna visar inte på några förändringar. Tabell 19. Förändring i andel personer som svarat att de haft samtal om försörjning med kriminalvården, uppdelat på verkställighetstyp. Verkställighetstyp Förändring Statistiskt signifikant Procent Antal Procent Antal Skyddstillsyn 69,3 % ,0 % ,7 % χ2 (2, n=1103)=12,26, p<.01 Villkorlig frigivning 83,2 % 79 77,8 % 77-5,4 % χ2 (2, n=195)=3,16, n.s. Intensivövervakning 69,2 % 27 88,9 % ,7 % För liten grupp. Samhällstjänst 40,8 % 42 29,1 % 53-11,7 % χ2 (2, n=219)=0,83, n.s. Anstalt 61,5 % 91 62,8 % ,5 % χ2 (2, n=312)=2,22, n.s. a) Den här gruppen hade för få respondenter för att kunna göra statistisk analys. 19

20 I Tabell 20 framgår att även gällande information om arbetsförmedlingens insatser så svarade fler kvinnor år 2014 (41 %) än 2013 (33 %) att de fått det. Skillnaden i svarsfördelning mellan åren var signifikant, χ2 (2, n=1861)=12,31, p<.01. Tabell 20. Jämförelse av antal kvinnor som svarat att de fått information om arbetsförmedlingens insatser år 2013 och år Har fått information Förändring Procent Antal Procent Antal Ja 32,8 % ,5 % ,7 % Nej 63,3 % ,5 % 476-7,8 % Vet ej 3,9 % 39 4,9 % 34 +1,0 % En fördjupad analys visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan svaren från anstaltsklienterna år 2013 och år År 2013 svarade 60 % ja och 2014 svarade 61 % ja. Hos frivårdsklienterna finns det en statistiskt signifikant skillnad mellan svaren 2013 och svarade 28 % ja och år 2014 svarade 37 % ja, χ2 (2, n=1570)=12,38, p<.01. Ytterligare en fördjupad analys utifrån verkställighetstyp visar, som de två tidigare frågorna, att det endast är de med skyddstillsyn som visar en statistiskt signifikant skillnad i svarsfrekvens mellan år 2013 och år 2014 (se Tabell 21), χ2 (1, n=996)=18,66, p<.01. Andel respondenter som svarat ja på denna fråga ökade mellan åren med 11,3 %. Tabell 21. Förändring i andel personer som svarat att de fått information om arbetsförmedlingens insatser, uppdelat på verkställighetstyp. Verkställighetstyp Förändring Statistiskt signifikant Procent Antal Procent Antal Skyddstillsyn 26,5 % ,8 % ,3 % χ2 (2, n=1103)=20,99, p<.01 Villkorlig frigivning 54,2 % 52 52,5 % 52-1,7 % χ2 (2, n=195)=3,93, n.s. Intensivövervakning a 17,5 % 7 44,4 % 8 +26,9 % För liten grupp. Samhällstjänst 17,1 % 18 7,6 % 6-9,5 % χ2 (2, n=184)=5,97, n.s. Anstalt 59,1 % 88 60,6 % 86 +1,5 % χ2 (2, n=291)=4,34, n.s. a) Den här gruppen hade för få respondenter för att kunna göra statistisk analys. 20

21 Den sista frågan som berörde verkställighetsplaneringen var om man tillsammans med kriminalvården har planerat någon arbetsmarknadsinsats, något arbete eller någon utbildning. Tabell 22 visar att det vid denna fråga var fler som uppgav att de fört en planering 2014 (32 %) än 2013 (25 %). Skillnaden i svarsfördelningen var signifikant, χ2 (2, n=1865)=12,43, p<.01. Tabell 22. Planering inför arbetsmarknadsinsats, arbete eller utbildning. Har planerat förändring Procent Antal Procent Antal Ja 25,3 % ,4 % ,1 % Nej 71,7 % ,2 % 552-7,5 % Vet ej 3,0 % 30 3,4 % 29 +0,4 % En fördjupad analys visar att skillnaderna återfanns både bland anstaltsklienterna (2013: 29 % vs 2014: 44 %:,χ2 (2, n=291)=7,78, p<.05) och frivårdsklienterna (2013:2 5% vs 2014: 30 %), χ2 (2, n=1574)=6,40, p<.05. Enskilda analyser utifrån verkställighetstyp visar att det endast finns en skillnad mellan de båda åren för de kvinnor som var anstaltsdömda. se Tabell 23, χ2 (2, n=307)=6,72, p<.05. Förändringen från 2013 till 2014 års undersökning visar en ökning från 29 % till 44 % i denna grupp. Även kvinnor med intensivövervakning uppvisade en ökning, men var dock för få för närmare analys. Tabell 23. Andel respondenter som svarat att de haft planering inför arbetsmarknadsinsats, arbete eller utbildning uppdelat på verkställighetstyp. Verkställighetstyp förändring Statistiskt signifikant Procent Antal Procent Antal Skyddstillsyn 25,1 % ,0 % ,9 % χ2 (2, n=1105)=3,02, n.s. Villkorlig frigivning 42,7 % 41 48,5 % 48 +5,8 % χ2 (2, n=195)=2,01, n.s. Intensivövervakning a 15,0 % 6 55,6 % ,6 % Nej. För liten grupp. Samhällstjänst 9,4 % 10 7,6 % 6-1,8 % χ2 (2, n=185)=3,67, n.s. Anstalt 29,3 % 43 43,8 % ,5 % χ2 (2, n=291)=7,78, p<.05 a) Den här gruppen hade för få respondenter för att kunna göra statistisk analys. 21

22 5 DISKUSSION Resultaten från de två enkätundersökningarna som genomfördes år 2013 och år 2014 visar att något fler kvinnor fått information om arbetsförmedlingens åtgärder, talat med sin kontakt på kriminalvården angående hur de försörjer sig samt tillsammans med denne planerat för arbete, utbildning eller arbetsmarknadsåtgärd. Resultatet är positivt men bör tolkas med viss försiktighet då förbättringen är förhållandevis liten. Ett troligt antagande är att de riktade insatser som omfattas av uppdraget kommer att få betydelse och fullt genomslag i ett betydligt längre perspektiv än efter ett år som denna jämförelse utgår från. Vidare visar resultaten att frivårdsklienter, generellt sett, har något fler problemområden än kvinnor som verkställer i anstalt. Frivårdsklienterna hade lägre utbildningsnivå, högre arbetslöshet och oftare ett oordnat boende. Frivårdsklienterna var också i högre utsträckning tidigare lagförda. Endast 20 % av de dömda kvinnorna uppgav att de den senaste månaden försörjt sig genom anställning. Något fler, 26 %, hade försörjningsstöd och nästan lika många, 20 %, någon form av ersättning på grund av sjukdom. Dömda kvinnor är således en grupp som har relativt liten kontakt med arbetsmarknaden och där en ytterligare försvårande omständighet för inträde i denna är att många saknar utbildning då närmare hälften (45 %) av samtliga dömda kvinnor saknade slutförd gymnasieutbildning. Eftersom kvinnor dömda till frivårdspåföljd så som skyddstillsyn, villkorlig frigivning, intensivövervakning eller samhällstjänst är i kontakt med Kriminalvårdens handläggare i varierande grad är det rimligt att anta att de riktade insatser som gjorts av Kriminalvården under 2013 haft olika påverkan på resultaten av de frågor som berörde verkställighetsplaneringen. Exempelvis har individer under villkorlig frigivning mindre kontakt med Kriminalvårdens handläggare än individer dömda till skyddstillsyn. Därför ligger resultaten av de fördjupade analyserna av frivårdspåföljd och frågor som berör verkställighetsplanering i linje med vad man kan förvänta sig med hänsyn taget till den kontakt som respektive påföljdsdömd har med Kriminalvårdens handläggare. Av de tre frågor som berörde verkställighetsplaneringen påvisades en signifikant skillnad på två av frågorna endast vad gäller den grupp som var dömda till skyddstillsyn. Utvecklingen tyder på att fler har haft samtal om försörjning med sin handläggare samt fått information om arbetsförmedlingens insatser år 2014 än år Frivårdspåföljdernas olika grad av kontakt med Kriminalvårdens handläggare kan därför vara en förklaring till varför endast gruppen som har skyddstillsyn visar en positiv utveckling gällande dessa tre frågor som berör verkställighetsplaneringen. De kvinnor som var anstaltsdömda är samtliga, relativt sätt, i hög grad i kontakt med Kriminalvårdens handläggare. Hos denna grupp var det bara på frågan om de haft planering om arbete, utbildning eller arbetsmarknadsinsats som där det kunde påvisas en skillnad. Utvecklingen tyder här på att det var en betydligt större andel som hade haft en sådan planering år 2014 än år

23 BILAGA A - SVARSFREKVENS FÖR FRIVÅRDSKONTOR Frivårdskontor Antal kvinnor enligt KVR Tackat nej Svarsfrekvens Ifylld enkät Ej tillfrågade Okända Borås % Dalarna Eskilstuna % F-plan, Sthlm % Gävle % Göteborg % Halmstad Helsingborg % Hudiksvall % Härnösand % Jönköping % Kalmar % Karlskrona % Karlstad % Kristianstad % Linköping % Luleå % Malmö % Norrköping % Nyköping % Skövde % Sollentuna, Sthlm % Sundsvall % Södertörn, Sthlm % Umeå % Uppsala % Visby Vänersborg % Västervik % Västerås % Växjö % Ystad % Örebro % Östersund % Ospecifierade TOTAL % A-1

24 BILAGA B - SVARSFREKVENS FÖR ANSTALTER Anstalter Antal kvinnor enl. KVR Tackat nej Svarsfrekvens Ifylld enkät av tillfrågade Ej tillfrågade Okända Färingsö % Hinseberg % Ljustadalen % Sagsjön % Ystad % Ringsjön Ospecificerade TOTAL % B-1

25 BILAGA C - ENKÄT TILL FRIVÅRDEN C-1

26 C-2

27 BILAGA D - ENKÄT TILL ANSTALTERNA D-1

28 D-2

29 BILAGA E - CHECKLISTA FÖR TILLFRÅGANDE E-1