2013 Ett regeringsuppdrag

Transkript

1 Klientkartläggning 2013 Ett regeringsuppdrag En presentation av bakgrundsfaktorer hos Kriminalvårdens klienter 1

2 Klientkartläggning 2013 Ett regeringsuppdrag En presentation av bakgrundsfaktorer hos Kriminalvårdens klienter Layout och omslag: Sofia Axell, Kriminalvårdens Utvecklingsenhet, 2014 Tryckning: Kriminalvården Ytterligare exemplar kan beställas från: Kriminalvården, Norrköping ISBN: Beställningsnr: 7048 Hemsida: 2 2

3 Förkortningar ADHD DSM-5 IÖV KVR LVM LPT LRV LSS LSU LVU PMO SOU VSP Attention-deficit/hyperactivity disorder, hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning enligt DSM-5. Den femte, nu aktuella, versionen av det amerikanska psykiatriska diagnossystemet Diagnostic and statistical manual of mental disorders. Elektronisk intensivövervakning. Kriminalvårdsregistret. Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lag (1968:603) om sluten ungdomsvård. Domstolsdom enligt LSU (för ungdomar år) innebär tidsbestämd vård på särskilt ungdomshem. Lag (1988:870) om vård av unga. Tvångslagstiftning för samhällsomhändertagande av unga som behöver skydd på grund av bristande omvårdnad eller vars egna beteenden medför att de riskerar sin utveckling. Profdoc Medical Office (Kriminalvårdens journalföringssystem). Statens Offentliga Utredningar. Verkställighetsplan är en åtgärdsplan som omfattar varje klients hela verkställighet. För definitioner av begrepp, se Kriminalvårdens statistikportal. 3

4 Förord Regeringens uppdrag till Kriminalvården att genomföra en klientundersökning är ett viktigt underlag för den framtida och långsiktiga inriktningen av Kriminalvårdens verksamhetsinnehåll. Därtill är undersökningen ett underlag för att utveckla samverkan med andra aktörer i syfte att minska återfall i brott. Denna rapport ger en bild av de klienter som Kriminalvården möter varje dag året runt. För att kunna erbjuda rätt insats till rätt klient vid rätt tidpunkt är det nödvändigt att ha en samlad bild av klienternas statiska faktorer, som till exempel antal tidigare domar, strafftidens längd, vilka brott som påföljden avser samt dynamiska faktorer som bland annat utbildningsnivå, koppling till bostads- och arbetsmarknad, psykisk och fysisk hälsa med mera. Kriminalvården saknar en aktuell, generell och nationell klientundersökning som visar hur situationen för Kriminalvårdens klienter ser ut totalt. Denna bild är nödvändig för att kunna utveckla och effektivisera det återfallsförebyggande arbetet. I rapporten redovisar Kriminalvården data på gruppnivå från fyra olika källor, Kriminalvårdsregistret (KVR), en enkät som omfattar cirka klienter, PMO som är Kriminalvårdens digitala patientjournal samt statistik från Statistiska Centralbyrån. Skillnaderna i levnadsvillkor mellan Kriminalvårdens klienter och befolkningen är stora på ett flertal välfärdsområden. Klienterna har ofta problem inom flera områden när de kommer till Kriminalvården, bland annat är anknytningen till arbetsmarknaden vag, utbildningsnivån är ofta låg, klienterna har psykisk ohälsa och en stor del av klienterna har problem med missbruk av alkohol och droger. Många av problemen är av dynamisk karaktär och möjliga för samhället och den enskilda individen att åtgärda. Kriminalvården klarar inte att avhjälpa alla problem på egen hand utan är beroende av andra aktörer i samhället. De som huvudsakligen har arbetet med klientkartläggningen är Boo Kling, Karin Lindsten, Per Carlsson, Fredrik Strömberg, Maria Danielsson, Sofia Axell, Johanna Hallin och Emma Ekstrand. Ett stort tack riktas till de cirka 75 medarbetarna inom Kriminalvården som har utfört ett värdefullt arbete med datainsamlingen, vilket är själva grunden för rapporten. Tack även till kollegor som lämnat värdefulla synpunkter på rapportens innehåll och slutsatser. Nils Öberg Generaldirektör Emma Ekstrand T.f. chef för Utvecklingsenheten 4 4

5 Innehållsförteckning 1. Uppdraget Rapportens olika delar Undersökningens begränsningar och riskfaktorer för återfall i brott Metod Resultatredovisning. Samtliga klienter i Kriminalvården En jämförelse mellan olika påföljder Anstaltsklienter Klienter som avtjänar fängelsepåföljd med intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) Klienter dömda till skyddstillsyn Villkorligt frigivna klienter med övervakning Kvinnor i Kriminalvården Unga, år, i Kriminalvården En jämförelse med tidigare undersökningar Källförteckning Bilagor Bilaga 1. Enkäten Bilaga 2. Statistisk prövning av urvalet år 2012 och Bilaga 3. Definitioner Bilaga 4. Tabeller

6 1. Uppdraget Regeringen gav den 4 oktober 2012 Kriminalvården i uppdrag att genomföra en kartläggning av klienter som verkställer påföljd i anstalt eller frivård. Kartläggningen ska omfatta statiska faktorer som till exempel brottskategori, strafftidens längd och antal tidigare domar samt dynamiska faktorer som bland annat fysisk psykisk och fysisk hälsa, missbruksproblematik, utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet, boendesituation och familjeförhållanden. I redovisningen ska de klienter som verkställer fängelsepåföljd i anstalt redovisas separat från de som verkställer påföljd i frivården. För frivården ska klienter som verkställer kortare fängelsepåföljd genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) redovisas separat från de som verkställer frivårdspåföljd. Därutöver ska kvinnor respektive ungdomar under 21 år redovisas separat. Om det är möjligt ska redovisningen även inkludera jämförelse med senaste klientundersökningen (2002) i syfte att visa utvecklingen av situationen för Kriminalvårdens klienter. Uppdraget ska redovisas senast den 7 januari Syftet med uppdraget är att regeringen, Kriminalvården och de aktörer myndigheten behöver samverka med ska få en aktuell och samlad bild av situationen för Kriminalvårdens klienter för att ytterligare kunna utveckla och effektivisera det återfallsförebyggande arbetet. Kartläggningen kommer även vara ett underlag för regeringens fortsatta åtgärder för att utveckla det återfallsförebyggande arbetet. 6 6

7 2. Rapportens olika delar Rapporten inleds med en redogörelse av rapportens begränsningar när det gäller att kartlägga de viktigaste riskfaktorerna för återfall i brott. Därefter presenteras hur Kriminalvården genomfört kartläggningen och vilka metoder som använts. Bland annat beskrivs insamling av data, datakällor, urval, kvalitet, samt tidigare undersökningar av klientpopulationen. Varje avsnitt inleds fortsättningsvis med en kort sammanfattning av resultaten. Den första redovisningen av undersökningen är en resultatredovisning för hela kriminalvårdspopulationen. I denna del beskrivs i detalj både dynamiska och statiska faktorer. För vissa faktorer som utbildning och inkomstkällor med flera, jämförs Kriminalvårdens klientgrupper med befolkningen i riket. Därefter jämförs ett antal variabler mellan klienterna i olika påföljder. Avsikten är att belysa vad som skiljer de olika grupperna åt och vad som är gemensamt. Redovisningen blir senare mer detaljerad och fortsätter fördelas på anstaltsklienter, IÖVklienter, skyddstillsynsklienter, villkorligt frigivna klienter med övervakning samt grupperat på unga och kvinnor. I vissa avsnitt finns livsberättelser som är sammanlagda konstruktioner av flera klienter för att det inte ska kunna gå identifiera en enskild person. Syftet med berättelserna är ändå att de ska överensstämma med en typ-klient i Kriminalvården. Avsikten är att förmedla att det finns verkliga personer i statistiken. Avslutningsvis diskuteras om och vad i denna undersökning som är jämförbart med tidigare undersökningar av anstaltspopulationen. Det är inte möjligt att göra några detaljerade jämförelser däremot går det att på ett övergripande plan göra vissa jämförelser med 2002 års anstaltsklienter. I bilaga 4 finns ett flertal grundläggande tabeller. 7

8 3. Undersökningens begränsningar och riskfaktorer för återfall i brott Rapporten beskriver klienternas levnadsvillkor, ett antal statiska faktorer och dynamiska faktorer på gruppnivå. Rapporten beskriver inte orsaker till kriminalitet eller återfallsrisker och heller inte vilka åtgärder som i första hand behövs för enskilda klienter eller grupper av klienter i Kriminalvården. Flera av de starkaste riskfaktorerna för kriminalitet och återfall är idag inte möjliga att samla in data kring. Datainsamlingen av riskfaktorerna har inte varit möjlig med den omfattning föreliggande kartläggning har haft och inte med de metoder den har genomförts med. Möjligtvis kommer Kriminalvården i en framtid att för flertalet klienter kunna kartlägga och redovisa de viktigaste riskfaktorerna om det införs ett basutredningsinstrument. Basutredningen bör vara i form av en strukturerad risk- och behovsbedömning av klienten som bygger på RBMprinciperna 1. De, enligt forskningen, åtta starkaste riskfaktorerna, så kallade Central Eight, för återfall i brott 2 sammanfattas kort i de två rutorna som följer. De fyra första riskfaktorerna, som brukar kallas the Big Four, är de faktorer som har starkast samband med kriminalitet. The Big Four Antisocial historia: Detta syftar i första hand på klientens tidigare kriminalitet, dvs. vilka brott han eller hon har begått. Pro-kriminella attityder och värderingar: Detta handlar om ett sätt att tänka som stöder och accepterar kriminella handlingar eller bortförklarar och förminskar betydelsen av brottsligt beteende. Pro-kriminellt umgänge: De personer man umgås med präglar också ens eget beteende. Denna faktor utgör en hög risk om klientens umgänge enbart eller till övervägande del består av andra personer med ett kriminellt beteende. Antisocialt personlighetsmönster: Denna riskfaktor består av en mängd olika sätt att vara och uppträda som ökar risken för att man begår kriminella handlingar. 1 Risk, behov och mottaglighet. 2 RBM. Risk-, behov och mottaglighetsprinciperna. Fördjupningsmaterial. (2013). Norrköping: Kriminalvårdens utvecklingsenhet. 8 8

9 Resterande ur The Central Eight Missbruk och beroende: En klient med ett missbruk eller beroende av alkohol eller andra droger löper ökad risk att återfalla i brott. Familj och relationer: Instabilitet i nära relationer utgör en riskfaktor för återfall i brott. Yrke och studier: Att sakna en fast sysselsättning och legal inkomst ökar risken för att återfalla i brott. Fritid och avkoppling: Att sakna en meningsfull fritid ökar risken för återfall i brott. Dessa riskfaktorer fångas endast delvis via Kriminalvårdens register, eller med de metoder som använts i klientkartläggningen. Antisocial historia fångas delvis via tidigare belastning, exempelvis tidigare domar, LVU, LVM etc. Pro-kriminella attityder och värderingar fångas inte i klientanalysen. Pro-kriminellt umgänge fångas till viss del genom enkätfrågor kring klienternas sociala nätverk. Denna variabel baseras helt på Kriminalvårdens personals bedömning om klientens nätverk. Det finns en risk att denna bedömning kan variera mellan person och verksamhetsställe. Antisocialt personlighetsmönster fångas svagt via diagnoser satta under tiden på anstalt. för prioritering, eller omprioritering, av Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete och insatser. Dels fångar undersökningen inte vissa, enligt forskning, starka riskfaktorer, dels behöver prioriteringen av insatser inte bara ta hänsyn till behovens omfattning utan också till vad som också utgör insatser som förebygger återfall i brott. Identifieras någon av dessa riskfaktorer hos en klient finns det anledning att misstänka att det finns problem på fler områden. Om det återfallsförebyggande arbetet ska vara effektivt ska tyngdpunkten i insatserna ligga på de faktorer som ger upphov till ett kriminellt beteende och behov som framkommit i en strukturerad risk- och behovsbedömning. Undersökningens resultat ska samtidigt inte ses som ett enskilt tillräckligt underlag 9

10 4. Metod Hur undersökningen är gjord Arbetet med uppdraget började hösten 2012 med ett startseminarium där verksamhetskunniga inom Kriminalvården försökte att identifiera de viktigaste frågeställningarna i klientkartläggningen. Detta seminarium låg till grund för planeringen av det fortsatta arbetet. Metod eller metoder är valda för att få ett så tillförlitligt resultat som möjligt. Det mest önskvärda hade varit att göra en totalundersökning och att kunna samköra olika register. Detta har emellertid inte varit möjligt på grund av bland annat sekretesslagstiftning, personuppgiftslagen och att Kriminalvården inte har något generellt forskningstillstånd. Vilka uppgifter Kriminalvården får registrera om klienterna regleras i förordning 3 om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården. Dessutom är KVR inte i första hand konstruerat för att ta fram statistik på gruppnivå utan framförallt för att underlätta en fungerande vardag i klientarbetet. Därför innehåller systemet viktiga uppgifter för klientkartläggningen som inte kan hämtas maskinellt. För att inte belasta Kriminalvårdens personal i alltför stor utsträckning har det genomförts ett statistiskt säkerställt urval av klienter. Exakt hur urvalet är gjort beskrivs längre fram. Urvalet omfattar klienter som lämnade Kriminalvården under mars, april, maj och juni Urvalet är gjort så att det är representativt för hela klientpopulationen och för de olika klientgrupperna. I viss utsträckning har kvalitativa analyser gjorts tillsammans med verksamhetskunniga inom olika områden och experter på olika klientgrupper, för att få de insamlade data belysta från olika håll och få möjlig förklaringar av resultatet. Datainsamling Data om klienterna har hämtats från KVR för de uppgifter som varit möjliga att ta fram. Exempel på variabler är personnummer, kön, ålder, kommun, län, medborgarskap, verkställighet, alkohol och narkotikamissbruk, bostad, relationsbrott, ålder vid första dom samt antal tidigare domar. Det tidigare nämnda startseminariet identifierade de viktigaste frågeställningarna och hade många förslag på ett antal frågeställningar som inte gick att få svar på genom att hämta data direkt ur KVR. Lösningen på detta blev att komplettera studien med en elektronisk enkät ställd till Kriminalvårdens personal. Avsikten var att klienterna inte skulle behöva tillfrågas utan att personalen skulle söka svaren på frågorna i KVR. En del viktiga frågor utgick därför, som exempelvis; har klienten läs- och skrivsvårigheter, har klienten svårt att koncentrera sig, i vilken relation kommer klienten att leva i efter verkställigheten. Det blev slutligen en enkät om 24 frågor. Enkäten redovisas i bilaga 1. Exempel på uppgifter som hämtas in via enkäten är utbildningsnivå, huvudsaklig sysselsättning, kontakt med somatisk vård, kontakt med psykisk vård, kontakt med beroendevård, eventuella självmordsförsök, om kli- 3 Förordning 2001:

11 enten har barn samt försörjning efter påföljd. En förutsättning för att enkäten skulle vara hanterbar var att den var elektronisk. Enkäten skickades till det verksamhetsställe som varit i kontakt med klienten. Enkäten skickades ut i olika omgångar under våren och efter varje omgång skickades det en påminnelse. Efter varje enkätomgång redovisades svarsfrekvensen per verksamhetsställe. Med hjälp av en del efterarbete blev svarsfrekvensen 100 procent, vilket är unikt. Många i Kriminalvården har fyllt i enkäterna och ett stort engagemang har funnits i detta regeringsuppdrag. En tredje datakälla är PMO (Profdoc Medical Office), vilket är Kriminalvårdens journalföringssystem. Där har det gått att utläsa diagnoser som är satta av Kriminalvårdens organisation för hälsa och sjukvård för klienter som varit på anstalt. Diagnoserna redovisas på en översiktlig gruppnivå och det är inte möjligt att identifiera enskilda personer. Huvuddiagnoserna är satta enligt sjukdomsklassifikationen ICD10-SE 4. För att kunna jämföra Kriminalvårdens o l i k a k l i e n t g r u p p e r m e d e n normalbefolkning har Kriminalvården gjort en beställning av data från Statistiska Centralbyrån (SCB). Kriminalvården har överlämnat personnummer för urvalet och beställt ett antal variabler. Exempel på variabler är huvudsaklig inkomstkälla, ohälsotal, sysselsättningsstatus, civilstånd och utbildning i kombination med olika kriminalvårdspåföljder samt kön och ålder. SCB har sekretessgranskat tabellerna innan Kriminalvården har fått ta del av resultaten. Kriminalvården har inte kunnat samköra SCB:s variabler med Kriminalvårdens variabler. Detta eftersom SCB:s variabler inte innehåller några personnummer utan enbart är tabeller på gruppnivå. I rapporten redovisas näraliggande frågeställningar från två olika källor, dels Kriminalvårdens egen enkät och dels beställda tabeller från SCB. De berör framförallt utbildningsnivå och huvudsaklig försörjning. Indelningen är inte lika varför det finns skäl att redovisa båda. Resultaten överensstämmer till allra största delen mellan de två källorna, vilket stärker rapportens resultatredovisning. Urvalet Målet har varit att genom ett urval kunna beskriva de klienter som aktivt avtjänar en påföljd inom Kriminalvården under ett år. De klienter som avses är de som avtjänar fängelsestraff, i fängelse eller genom intensivövervakning (IÖV), samt klienter under övervakning i frivården. Klienter dömda till villkorlig dom med samhällstjänst är inte med i denna kartläggning på grund av att Kriminalvården endast förmedlar arbetsplatser till denna grupp och i övrigt har en mycket begränsad kunskap om de här klienterna. Även villkorligt frigivna och skyddstillsynsdömda som inte har pågående övervakning är exkluderade eftersom Kriminalvården inte har någon aktiv kontakt med klienten. Häktade är inte heller med i kartläggningen. De ingår inte som en del i uppdraget då häktning inte är en verkställbar påföljd. 4 International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. 11

12 I uppdraget ingår att redovisa klienterna fördelade på kriminalvårdspåföljderna fängelse och skyddstillsyn samt verkställighetsformerna intensivövervakning (IÖV) samt villkorligt frigivna med övervakning. Kvinnor och unga under 21 år ska också särskilt beskrivas. Varje grupp ska sedan redovisas i olika delgrupper, varför ett relativt stort urval krävs. För att kunna samla så mycket information som möjligt om klienterna har informationen i första hand hämtats när klientens verkställighet upphör. Detta säkerställer naturligtvis inte helt att det inte kan finnas skillnad i informationsmängd mellan olika klientgrupper. På gruppnivå torde dessa skillnader inte påverka slutresultatet. I populationen som vi vill belysa ingår både de som avslutat sin verkställighet under ett år och de som ännu inte avslutat sin verkställighet. Man kan uttrycka det som alla som varit aktuella under ett år eller de klienter som Kriminalvården möter under ett år är med i kartläggningen oavsett om de avtjänat en eller 365 dagar För att få ett så bra urval som möjligt gjordes en sammanställning av antalet klienter i de olika påföljds- och verkställighetsformerna samt för kvinnor och unga för år Detta användes som utgångspunkt för hur urvalet borde fördela sig mellan olika grupper. Gruppernas storlek och relativa storlek ändras över tid och kan skilja mellan åren 2012 och 2013, varför relationerna mellan grupperna för 2012 inte är en sanning för 2013, utan en ungefärlig skattning. Bedömningar gjordes att de klienter som avslutat verkställigheter under en normal månad skulle räcka som underlag för beskrivning av de flesta grupper. Alla klienter som skulle avsluta sin verkställighet av fängelsestraff, intensivövervakning, skyddstillsyn eller villkorlig frigivning med övervakning den 15 mars-15 april 2013 ingick i urvalets första del. Genomströmningen av klienter är snabbbare för gruppen med korta strafftider än för gruppen med långa tider. Därför räcker det inte med att samla information om de som avslutat en verkställighet. Ett tilläggsurval gjordes därför med klienter med långa strafftider för att justera proportionerna mellan kort- och långtidsdömda inom fängelsepopulationen. Ett andra urval gjordes med kriterierna alla klienter som avtjänade fängelsestraff den 1 mars 2013 med en strafftid på två år eller mer som inte skulle friges under perioden mars-juni, hade börjat sin verkställighet före år 2013 samt vara födda dag ett till fem i varje månad. Tillägget blev något stort varför endast födda dag två till fyra inkluderades i undersökningen. Urval ett och två är tillsammans huvudgruppen som redovisas i denna rapport med en justering för gruppen som avtjänar intensivövervakning. Den största säsongsvariationen finns i denna grupp. Under våren är det relativt många som avtjänar denna verkställighetsform, varför en justering gjordes för att gruppens andel av första urvalet skulle överensstämma bättre med år Därför exkluderades personer födda dag ett och fem månaden i redovisningen av huvudgruppen. I urvalets tredje och fjärde del gjordes extra urval för grupperna verkställighet genom intensivövervakning, kvinnor och ungdomar under 21 år därför att grupperna är förhållandevis små

13 Urvalen bestod av alla som avslutade intensivövervakning under perioden 16 april -17 maj 2013 respektive 16 april-15 juni för kvinnor och ungdomar. Dessa tillägg användes inte i den totala gruppen av kriminalvårdsklienterna utan endast för särskilda redovisningar av grupperna. Kvinnor och ungdomar under 21 år som ingick i urval ett, två och tre ingick däremot tillsammans med urval fyra i redovisningen av dessa två grupper. För gruppen intensivövervakning ingick urval ett och tre. Figur 1 nedan visar urvalen schematiskt. Urvalen i del ett och två är de som avser att visa den totala bilden av Kriminalvårdens klienter under ett år. För redovisning av intensivövervakning, kvinnor och unga tillkommer del tre och fyra för att fånga större grupper. Vilka klienter som skulle ingå i urvalet bestämdes med ett datauttag från KVR. Uttaget innehöll ovanstående beskrivna villkor. Tabell 1, nästa sida, visar antal och andel klienter i underlaget från 2012 samt urvalen Figur 1. Urvalen Urval del 1 Urval del 2 Urval del 3 Urval del 4 Avslutade verkställigheter Ej avslutade verkställigheter. Avslutade verkställigheter Avslutade verkställigheter 15 mars-15 april 2013 Strafftid på två år eller mer. 16 april-17 maj april-15 juni 2013 Fängelse Intensivövervakning Skyddstillsyn Villkorligt frigivna med övervakning Inte friges under perioden marsjuni Hade börjat sin verkställighet före år Födda dag 2-4 i varje månad. Fängelse - långa strafftider Intensivövervakning Fängelse Intensivövervakning Skyddstillsyn Villkorligt frigivna med övervakning För grupperna: Kvinnor Unga under 21 år Fängelse Intensivövervakning Skyddstillsyn Fängelse långa strafftider Kvinnor Villkorligt frigivna med övervakning IÖV Unga under 21 år Exkluderar klienter födda dag 1 och 5 13

14 Tabell 1. Antal och andel klienter i underlaget 2012 samt urvalen 2013 Grupper Påföljd Klienter aktuella Urval 2013 under 2012 Antal Antal Urvalsgrupp Huvudgrupp Fängelse Del 1,2 exkl. personer födda dag 1 och 5 IÖV Del 1 exkl. personer födda dag 1 och 5 Skyddstillsyn Del 1 Villkorligt frigivna med övervakning Del 1 Huvudgruppen totalt Del 1,2 Delgrupper IÖV, totalt Del 1, utan justering, 3 Kvinnor, totalt Del 1,2,4 Unga under 21 år, totalt Del 1,2,4 Totalt Totalt antal i samtliga urval Del 1,2,3,4 Statistisk analys Den statistik som presenteras i rapporten är deskriptiv. Chi-två (χ2) och t-test användes för signifikansprövning (statistisk säkerställning). Signifikansnivån, alfavärdet, bestämdes för samtliga prövningar till fem procent. Materialet finns i sin helhet i bilaga 2. Urvalen 2013 jämfördes med utfallet 2012 för variablerna påföljdskategori, ålder, kön, huvudbrott, strafftid, missbruk, medborgarskap och utvisning. Det finns signifikanta skillnader mellan år 2012 och urvalet Detta kan bero på flera orsaker. Dels kan populationen ändrat sig, dels kan det vara viss säsongsvariation som återkommer varje år. Om populationen har förändrats så avspeglar skillnaderna bara verkligheten. För stora grupper med liten variation, till exempel ålder för gruppen unga, blir det också signifikanta skillnader även om det numerärt inte är särskilt stora skillnader. En annan förklaring i skillnader kopplat till fängelseurvalet är det tillägg som enbart innehöll klienter med strafftider på två år eller mer. Troligen hade urvalet varit något mer representativt om tillägget också innehållit klienter med något kortare strafftider, men eftersom gruppen som är något underrepresenterad ligger nära den genomsnittliga strafftiden så påverkas knappt den genomsnittliga strafftiden. Valet att utgå från 2013 års klienter gjordes för att kunna ge en så aktuell bild som möjligt av Kriminalvårdens klienter. Kvalitet En stor fördel i denna rapport är att uppgifter om samtliga klienter som ingick i urvalet finns med. Det är alltså inget bortfall i den meningen att viss del av populationen saknas. Däremot förekommer det internt bortfall, det vill säga att det kan saknas vissa uppgifter om klienterna. Till exempel finns inte alltid angivet vad klienten har för bostadssituation eller ifall klienten har ett missbruk. Dessa uppgifter registreras i klientens verkställighetsplan (VSP) som ingår i KVR och en relativt stor del av kartläggningen är hämtad därifrån, med tillägg av personalens egen kunskap om klienten

15 Kvaliteten i de klientadministrativa systemen, framförallt den del som rör verkställighetsplaneringen (VSP) har kritiserats för bristande kvalitet och dokumentation över tid. Bland annat har Riksrevisionen 5 och Kriminalvårdens internrevision 6 påpekat brister. Kriminalvården har arbetat systematiskt med att förbättra kvaliteteten i VSP:n och bedömningen är att på gruppnivå kan informationen användas för analys. Olika källor I rapporten redovisas näraliggande frågeställningar från två olika källor, dels Kriminalvårdens egen enkät och dels beställt data över ett antal variabler från SCB. Variablerna berör framförallt utbildningsnivå och huvudsaklig försörjning. Indelningen är inte lika och därför finns det skäl att redovisa båda. Resultaten överensstämmer till allra största delen mellan de olika källorna, vilket stärker rapportens resultat. Jämförelser med Sveriges befolkning (riket) i åldern år innehåller inte samma åldersfördelning som Kriminalvårdens klienter. Medelåldern i riket var 42,7 år 2012 för åldersgruppen år, vilket är högre än medelåldern hos samtliga grupper inom Kriminalvården som beskrivs i denna rapport, där exempelvis huvudgruppens medelålder är 36,5 år. Skillnaderna mellan Kriminalvårdens klienter och befolkningen för de faktorer som redovisas är i många avseenden så stor, särskilt gällande utbildningsnivå och försörjning, att den inte enbart kan förklaras av olika åldersfördelning. Skillnaderna kan leda både till över- och underskattningar, beroende på frågeställning. Kriminalvårdens interna sjukvårdssystem PMO innehåller enbart diagnoser som ställts inom Kriminalvården och informationen finns bara tillgänglig från och med år Detta innebär att det kan finnas tidigare diagnoser inom Kriminalvården, men även diagnoser ställda av andra huvudmän, som inte redovisas här. Reliabilitet Noggrannheten i resultaten är varierande beroende på frågeställning och troligen också varierande mellan olika klientkategorier. Bostadssituationen för klienter under intensivövervakning är känd av Kriminalvården under verkställigheten, medan bostadssituationen för klienter innan fängelseverkställighet i större utsträckning enbart bygger på klientens egen utsago. En fråga i enkäten lyder Har klienten under nuvarande verkställigheten uttryckt oro för sin psykiska hälsa? och här finns det självklart en stor risk för att allt relevant i frågan inte finns nedtecknat i VSP:n. Validitet Undersökningens validitet, om vi mäter det vi vill mäta, kan självklart också diskuteras. Faktorerna som är kopplade till domar kan ge en något trubbig bild av verkligheten, men samtidigt visar de tillsammans på allvarlighetsgrader av kriminell belastning. För dynamiska faktorer som bland annat psykisk och fysisk hälsa, missbruksproblematik, utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet, boendesituation och familjeförhållanden är det självklart svårare att veta om vi verkligen mäter en sann bild. Det finns skäl att tro att det både kan vara över- och underskattningar för olika faktorer och 5 Internrevisionens rapport 2013:2. 6 Riksrevisionens rapport 2009:27. 15

16 grupper. Trots eventuella brister i KVR så går det att utgå ifrån att dessa numera är tillräckligt bra för denna typ av redovisning på gruppnivå. Alla system bygger på korrekt information registrerad om enskild klient. För Kriminalvårdens del finns anledning att tro att informationen i stor utsträckning är tillförlitlig om en enskild klient, då informationen används för juridiska och andra klientbeslut. Därtill säkerställer urvalsmetodiken i undersökningen att resultaten är tillförlitliga per klientgrupp (för en fördjupad diskussion om urvalsmetodiken, se avsnittet om urval). Generellt kan sägas att ju mer ovanligt förekommande ett fenomen är, till exempel när det gäller hur stor andel klienter som har rätt till LSS, desto svårare är det att generalisera resultaten för hela Kriminalvårdspopulationen. Jämfört med kartläggningar av andra populationer så har Kriminalvården en stor fördel med all den information som kontinuerligt samlas in rörande klienterna. Detta gör att, trots eventuella osäkerheter insamlade uppgifter och signifikanta skillnader övertid, ger denna rapport en tillförlitlig bild av klienterna i Kriminalvården på gruppnivå. Tidigare undersökningar Tidigare undersökningar beskriver anstaltspopulationens levnadsförhållanden. Den hittills största utredningen av Kriminalvårdens anstaltpopulation genomfördes i slutet på 1960-talet och redovisades i SOU 1971:74 Kriminalvårdens anstaltsklienter. Utifrån behandlingsjournaler kunde det konstateras att cirka hälften var arbetslösa, nära hälften hade missbruksproblem och att cirka 20 procent saknade egen bostad. Nästa undersökning gjordes av Kriminalvårdsstyrelsen 1994 Kriminalvårdens anstaltsklienter och beskriver intagna som frigavs i oktober Klienterna bedöms vara mer insatskrävande än tidigare. Fler har tidigare erfarenhet av fängelse och använder i större utsträckning alkohol och narkotika jämfört med 1970-talet. Andelen personer som har psykiska diagnoser ökar. Hälften var arbetslösa före frihetsberövandet. Tio procent var bostadslösa vid intaget och fem procent vid frigivningen. Anders Nilsson, beskriver i sin avhandling Fånge i marginalen från 2002 uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i brott bland intagna i anstalt. Avhandlingen visar att skillnaderna mellan fångar och andra medborgare är avsevärda inom samtliga välfärdsområden som ingår i levnadsnivå undersökningarna: det vill säga utbildning, sysselsättning, ekonomi, boende, hälsa, sociala relationer, politiska resurser och utsatthet för brott. De med bristande resurser inom ett område tenderar att ha brister inom andra Kriminalvården redovisade 2004 rapporten Fångarna, fängelset och samhället och beskriver de intagna som frigavs i oktober Den är till viss del en upprepning av undersökningen från Rapporten beskriver enbart anstaltsklienterna. Utbildningsnivån är låg, cirka 60 procent har högst grundskoleutbildning. Anknytningen till arbetsmarknaden har minskat mellan 1992 och Andelen som har tillfälliga arbeten och förtidspension har ökat, mer än hälften försörjde sig på socialbidrag eller pension/sjukbidrag, anknytningen till bostadsmarknaden hade minskat och fler intagna hade tidigare erfaren

17 het från fängelse jämför med Den danska Kriminalvården presenterade 2013 en klientundersökning som är en total undersökning av samtliga klienter den 31 januari 2011 inom samtliga kriminalvårdspåföljder. Där har motsvarigheten till SCB, Danmarks statistik, samkört Kriminalvårdens registerdata med flera andra register, såväl interna som externa. De sammanfattar rapporten som att Kriminalvårdens klienter inte är representativa för danska befolkningen utan skiljer sig väsentligt i bakgrundsfaktorer som kön, ålder, utländsk bakgrund. Klientundersökningen pekar också på att Kriminalvårdens klienter är en grupp personer som är socialt belastade på många områden och många klienter har innan mötet med Kriminalvården fallit mellan stolarna i det sociala systemet, i utbildningssystemet och i sjukvårdsystemet. Kriminalvårdens insats ska därför ses i detta sammanhang. Kriminalvårdens rapport från 2013 av Jenny Yourstone och Diana Wennander Dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden utgår från enkät som besvarades av kvinnor inom Kriminalvården. Rapporten beskriver bakgrundsfaktorer som ålder, födelseland, medborgarskap, hemkommun, boendeform, utbildningsnivå, typ av påföljd, kategori av brott, antal tidigare domar, försörjning före aktuell påföljd och sysselsättning. Resultatet i denna klientkartläggning överensstämmer väl med rapporten Dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden. 17

18 5. Resultatredovisning. Samtliga klienter i Kriminalvården Det är första gången på många år som Kriminalvården redovisar en bild av klienterna totalt i Kriminalvården, det vill säga klienter som verkställer påföljd både i anstalt och i frivården sammantaget. Nedan presenteras siffror och diagram som sammanlagt avser dömda till fängelse, skyddstillsyn, villkorlig frigivna med övervakning och klienter som haft intensivövervakning (IÖV) som kriminalvårdspåföljd och som lämnat Kriminalvården under våren Exkluderade är de som är dömda till villkorlig dom med samhällstjänst på grund av att Kriminalvården endast förmedlar arbetsplatser till denna grupp och i övrigt har en mycket begränsad kunskap om denna klientgrupp. Många av Kriminalvårdens klienter har problem på flera välfärdsområden innan de kommer till Kriminalvården. Denna sammanställning ger en bild vilka grupper av klienter som Kriminalvården möter varje dag, året runt. Klienterna, oavsett om de befinner sig i frivård eller i anstalt, har ofta en vag koppling till det omgivande samhället. Utbildningsnivån är låg, ungefär hälften har högst nioårig grundskola/folkskola, cirka en fjärdedel har en direkt koppling till arbetsmarknaden. Bara hälften har en egen bostad och 12 procent är mer eller mindre bostadslösa. Omkring 70 procent har missbruksproblem. Klienterna verkar heller inte må bra varken fysiskt eller psykiskt. Dessutom har klienterna ofta mer än ett problem samtidigt. Jämförs Kriminalvårdens klienter med Sveriges befolkning är skillnaderna avsevärda på flertalet välfärdsområden. Anknytningen till arbetsmarknaden är betydligt lägre, utbildningsnivån är också betydligt lägre, klienterna lever oftare som ensamstående, har ett högre ohälsotal samt missbrukar i större omfattning. Det finns också en mindre grupp av klienter i Kriminalvården som har en bakgrund från särskolan. Det finns även en grupp klienter som har rätt till LSS, vilket är till för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd eller personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder och likande symptom. Den flesta av klienternas problem, som kartläggs i undersökningen, är dynamiska och därmed påverkbara och är möjliga att göra någonting åt. Det är inte möjligt för Kriminalvården att ensamt lösa klienternas ibland komplexa situation utan de krävs insatser av flera andra aktörer i samhället. Urval Urvalet i totala gruppen kom att bestå av klienter, varav 41 procent hade varit i anstalt, sju procent hade haft IÖV, 35 procent hade haft någon form av skyddstillsyn och 17 procent var villkorligt frigivna med övervakning. Statiska faktorer Medelåldern är 36 år och medianåldern är 34 år. Cirka sex procent är yngre än 21 år och två procent är över 65 år

19 Huvudbrott De dominerande huvudbrotten 7 som klienterna är dömda för är narkotikabrott, våldsbrott, tillgreppsbrott och rattfylleri, vilket framgår av figur 2. Figur 2. Fördelning per huvudbrottsbrottkategori bland Kriminalvårdens klienter (i procent) Belastning Om klienten är dömd för relationsvåld eller har blivit dömd för relationsvåld under de senaste fem åren noteras detta i verkställighetsplanen. Nästan var tionde klient har begått relationsbrott under de senaste fem åren. Enligt Kriminalvårdens definition är relationsbrott 8 Med våld i nära relation eller relationsvåld avses grov kvinnofridskränkning eller en mans våld mot en kvinna som han har eller har haft en sexuell relation med där brottsrubriceringen kan vara misshandel, olaga hot, överträdelse av kontaktförbud, mord eller dråp. Med våld i nära relation avses inte kvinnas våld mot man, våld i samkönade relationer eller misshandel av barn. Ungefär två tredjedelar av klienterna har en eller flera tidigare domar till någon form av kriminalvård. Drygt en tredjedel är dömda till kriminalvård för första gången, vilket framgår av figur 3. Noterbart är att fem procent har 21 eller fler tidigare domar. Den grupp klienter som har 21 eller fler tidigare domar till kriminalvård kännetecknas av att de oftast är dömda för narkotikabrott eller tillgreppsbrott. De försörjer sig antingen med sjukersättning (sjukpension) eller försörjningsstöd. De är i 50-årsåldern. Medelstrafftiden är sju månader och medianstrafftiden är fyra månader. En del av klienterna har vårdats på andra institutioner och eller haft andra påföljder innan de kommer till Kriminalvården. Cirka fyra procent har vårdats enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), något mer än en procent har vårdats enligt lagen 7 Om en lagföring avser flera brott av varierande svårighetsgrad redovisas som huvudbrott det brott som har det strängaste straffet i straffskalan. Om fler än ett brott har det strängaste straffet i straffskalan väljs slumpvis ett av dessa som huvudbrott. 8 Handbok om verkställighetsplanering och planering av häktesvistelse. (2012:10). Norrköping: Kriminalvården. 19

20 Figur 3. Andelen klienter i Kriminalvården efter antal tidigare domar till kriminalvård 21-fler % 10% 20% 30% 40% om rättspsykiatrisk vård (LRV) och cirka sexprocent har vårdats enligt LVM. Ungefär 12 procent har en bakgrund från att ha vårdats enligt LVU och två procent har varit föremål för LSU. Ålder Klienterna i Kriminalvården är ofta unga när de får sin första dom till kriminalvård. Något mer än hälften av klienterna var yngre än 24 år när de fick sin första kriminalvårdspåföljd. Något mer än en tredjedel var under 21 när de dömdes till sin första dom. För ett fåtal klienter blir ålder för första dom felaktig på grund av att KVR gallras efter tio år, detta kan hända för klienter där det går mer än tio år mellan avslutade kriminalvårdsverkställigheter. Detta skulle kunna leda till en underskattning för ett fåtal fall. stort är det en jämn fördelning mellan andelen klienter och andelen befolkningen per län. Det finns en grupp om 17 procent av klienterna som saknar fast postadress eller har utländsk postadress. Mindre än en procent av Kriminalvårdens klienter har skyddad identitet. En övervägande majoritet av klienterna, 81 procent, är svenska medborgare. Andelen medborgare i EU förutom Norden utgör cirka fyra procent och andelen nordiska medborgare är också fyra procent. Resterande 11 procent är medborgare från andra världsdelar. Cirka två procent har utvisning i domen. Cirka sju procent av Kriminalvårdens klienter har angett att de har behov av tolk. Hemvist och medborgarskap Av Sveriges befolkning i åldern år bor cirka 52 procent i något av storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne län. Av Kriminalvårdens klienter som är folkbokförda i Sverige kommer 55 procent från något av storstadslänen. I 20 20

21 Dynamiska faktorer Missbruk Klienterna utreds om sitt eventuella missbruk av narkotika eller alkohol vid verkställighetens början. Gravt narkotikamissbruk/beroende föreligger om en person injicerat narkotika en eller flera gånger under de senaste tolv månaderna i frihet eller använt narkotika på annat sätt (exempelvis rökt hasch) dagligen eller så gott som dagligen de senaste tolv månaderna i frihet. Narkotikamissbruk/beroende föreligger om en person använt narkotika under de senaste tolv månaderna i frihet men inte faller under definitionen för gravt narkotika missbruk/beroende. Användning av narkotikaklassade läkemedel utan läkarordination är att anse som narkotikamissbruk/beroende. Alkoholmissbruk/ beroende föreligger om en person druckit alkohol i sådan omfattning att det medfört fysiska, psykiska eller sociala skadeverkningar för honom/henne eller hans/ hennes närmaste omgivning under de senaste tolv månaderna i frihet. Det är svårt att uppskatta hur stor andel av Sveriges befolkning som använder narkotika, främst beror det på att narkotikabruk är olagligt. Folkhälsoinstitutet 9 gjorde en enkätundersökning som gick ut till personer. Två procent av männen och 0,9 procent av kvinnorna hade använt någon typ av narkotika de senaste 30 dagarna. Antalet problematiska missbrukare har med hjälp av registerstudier beräknats till , vilket utgör en mycket liten andel av Sveriges befolkning. Det är även svårt att uppskatta alkoholmissbruket 10, en siffra som förekommit i olika statliga utredningar är cirka alkoholmissbrukare. Av dessa bedöms mellan och vara grava alkoholmissbrukare. Används dessa siffor på Sveriges befolkning i åldern år rör sig det om omkring fyra procent alkoholmissbrukare och en lägre andel som är tunga missbrukare. I jämförelse med Sveriges befolkning har Kriminalvårdens klienter i betydligt högre utsträckning ett missbruk. Totalt var cirka 70 procent av klienterna klassificerade som missbrukare. Endast 30 procent har inget känt missbruk. Hur missbruket fördelar sig mellan olika droger framgår av figur 4. Figur 4. Fördelning av missbruket och beroende per drog (i procent) Nästan en tredjedel av klienterna har varit i kontakt med den öppna beroendevården och åtta procent har varit inskrivna i sluten beroendevård någon gång under de tre senaste åren före den aktuella kriminalvårdspåföljden. Boende Något mer än hälften av klienterna har en egen bostad eller är sammanboende vid verkställighetens början, vilket framgår av figur 5. En fjärdedel bor hos föräldrar 9 Statens folkhälsoinstitut (2010). Narkotikabruket i Sverige. (R 2010:13). Östersund: Statens folkhälsoinstitut. 10 Frågor och svar om alkohol: 21

22 eller släktingar. Cirka 13 procent av klienterna har en svag anknytning till bostadsmarknaden. 11 procent av dem är antingen bostadslösa eller har en tillfällig bostad, en procent är uteliggare och en procent bor på härbärgen. Figur 5. Bostadssituationen före aktuell verkställighet för Kriminalvårdens klienter (i procent) Sysselsättning och inkomstkälla Drygt en fjärdedel av klienterna hade en direkt anknytning till arbetsmarknaden när den huvudsakliga sysselsättningen innan aktuell kriminalvård studeras. Av dessa hade cirka 22 procent en anställning och fem procent var egna företagare. De arbetssökande utgör drygt en fjärdedel och cirka fyra procent hade någon arbetsförberedande insats. Cirka åtta procent var sjuka och fyra procent bedrev någon form av studier och fyra procent var på någon form av behandling. Den huvudsakliga försörjningen överensstämmer i stort med den huvudsakliga sysselsättningen, 27 procent hade lön från anställning eller eget företag. Försörjningsstöd är tänkt att fungera om ett sista skyddsnät för personer med tillfälliga ekonomiska problem. För att få försörjningsstöd bistånd ska personen vara helt utan ekonomiska resurser. Cirka 24 procent av klienterna hade försörjningsstöd som den huvudsakliga inkomstkällan före verkställigheten. Var tionde klient försörjde sig på sjukersättning som är för personer mellan 30 och 64 år och som troligen aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Cirka fem procent hade aktivitetsstöd eller aktivitetsersättning. Aktivitetsstöd är ersättning för att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program och aktivitetsersättning är en ersättning för den som är ung och troligen inte kommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grund av en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Cirka fem procent försörjs av annan person. Kriminalvården har beställt statistiska data från SCB. Figur 6 visas ger en bild av skillnaden mellan Kriminalvårdens klienter och Sveriges befolknings huvudsakliga inkomstkälla. För urvalet av Kriminalvårdens klienter har de beräknats ett genomsnitt under 2009 till 2011 och det jämförs 22 22

23 med Sveriges befolkning i åldern år, vilket dock inte helt överensstämmer med åldersfördelningen hos klienter i kriminalvård. Av figur 6 framgår att det är betydande skillnader mellan vilka inkomstkällor som Sveriges befolkning har jämfört med Kriminalvårdens klienter. Den största anledningen är Kriminalvårdens klienters bristande anknytning till arbetsmarknaden och att ungefär en fjärdedel av klienterna försörjdes sig via ekonomiskt bistånd. Figur 6. Huvudsaklig inkomstkälla bland Sveriges befolkning (16-70 år) 2011 och Kriminalvårdens klienter i genomsnitt (i procent ) Familj Cirka tio procent av klienterna är gifta, något mer än två tredjedelar är ogifta och 15 procent är skilda. Kriminalvårdens klienters familjesituation skiljer väsentligt från hur familjerna i riket ser ut. Den absolut vanligaste familjetypen bland Kriminalvårdens klienter är att vara ensamstående utan barn som uppgår till drygt hälften. I tabell 2 visas förkommande familjekonstellationer. I Sveriges befolkning utgör ensamstående 32 procent, näst vanligast är make-maka med mist ett hemmavarande barn som utgör 20 procent medan det för Kriminalvårdens klienter är cirka åtta procent. Tabell 2, Familjesituation 2011 för samtliga klienter och befolkningen (16-70 år) i riket (i procent) Familjetyp år 2011 (i procent) Klienter Riket Make-maka familj (inkl. partnerskap) utan hemmaboende barn 3 17 Make-maka familj (inkl. partnerskap) med minst ett hemmaboende barn under 18 år 7 21 Make-maka familj (inkl. partnerskap) där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 5 9 Sambo-familj (med gemensamt barn) utan hemmaboende barn 0 1 Sambo-familj (med gemensamt barn) med minst ett hemmaboende barn under 18 år 4 9 Sambo-familj (med gemensamt barn) där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 1 1 Ensamstående far med minst ett hemmaboende barn under 18 år 2 1 Ensamstående far där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 3 1 Ensamstående mor med minst ett hemmaboende barn under 18 år 4 4 Ensamstående mor där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 7 3 Ensamstående (övriga) Okänt 6 0 Totalt

24 Lite mer än en tredjedel av klienterna är föräldrar och har barn under 18 år. I genomsnitt finns det 0,6 barn per klient och klienterna har i genomsnitt vårdanden om 0,4 barn per klient. Används dessa siffror för att beräkna hur många barn under 18 år som berörs så rör det sig om cirka , varav klienterna har vårdnaden om cirka barn. Utbildning Summeras andelen klienter som inte har någon fullföljd utbildning med de som högst har grundskola/folkskoleutbildning så är det tillsammans nästan hälften av Kriminalvårdens klienter, vilket framgår av figur 7. Cirka 21 procent har fullföljt en gymnasieutbildning, cirka sex procent har en eftergymnasial utbildning och för 13 procent är utbildningsnivån okänd. Det kan noteras att cirka 0,5 procent av de klienter som Kriminalvården kommer i kontakt med under ett år har gått i särskola. Omsätts detta till att gälla för hela Kriminalvårdspopulationen så utgör de cirka 200 personer som Kriminalvården kommer i kontakt med under ett år. Med hjälp av SCB har det vara möjligt att jämföra klienternas utbildningsnivå med Sveriges befolkning. Grupperna är totalt sett inte direkt jämförbara åldersmässigt men beskriver ändå skillnaderna i utbildningsnivån. SCB:s indelning är också något annorlunda än den som redovisas ovan. Det framgår av figur 8 att det är betydande skillnader i utbildningsnivå. Största skillnaderna består i att nästan hälften av klienterna har som högst en förgymnasial utbildning medan motsvarande siffra för riket är 20 procent, något mer än en tredjedel av klienterna har någon form av gymnasieutbildning medan motsvarande för riket är 45 procent. Det är sex procent av klienterna som har någon form av eftergymnasial utbildning och i riket är det 33 procent. Figur 7. Klienternas högsta utbildningsnivå per skolform (i procent) 24 24

25 Figur 8. Kriminalvårdens klienters utbildningsnivå jämfört med Sveriges befolkning (16-70 år) 2011 (i procent) Hälsa Under tre år före den aktuella kriminalvårdspåföljden har 13 procent av klienterna i Kriminalvården någon gång varit inlagda på sjukhus för somatisk vård. Cirka en fjärdedel har under verkställigheten uttryckt oro för sin fysiska hälsa. Av statistik från Socialstyrelsen framgår det att under en treårsperiod , har tio procent av männen i riket och 17 procent av kvinnorna fått sluten somatisk vård. Kriminalvårdens medicinska digitala journalsystem infördes Därifrån har diagnoser på översiktlig nivå hämtats. Diagnoserna omfattar endast de klienter som varit på anstalt eller varit villkorligt frigivna och som sökt sjukvård under sin tid hos Kriminalvården. Läkare i Kriminalvården kan hämta journaler från andra vårdgivare. Framkommer där en diagnos kan denna tillföras Kriminalvårdens journalinformation. Av de som har varit på anstalt eller har varit villkorligt frigivna har nästan en tredjedel fått en diagnos på anstalt rörande sjukdomar i det muskulära systemet och bindväv (exempelvis artros, ryggsjukdomar), en fjärdedel har fått en diagnos för symptom, sjukdomstecken och onormala fynd, som ej klassificeras annorstädes, 20 procent har diagnostiserats för olika hudsjukdomar, 14 procent för infektions- och parasitsjukdomar, 13 procent har fått diagnos för skador, förgiftningar och vissa följder av yttre orsaker. När det gäller den psykiska hälsan för klienterna tre år innan den aktuella påföljden har 31 procent varit i kontakt med den öppna psykiatrin och fem procent har vårdats inom den slutna psykiatriska vården. Mer än en tredjedel av alla klienter har uttryckt oro för sin psykiska hälsa under verkställigheten. Av statistik från Socialstyrelsen framgår att fem procent av de som är i åldrarna år i riket under en treårsperiod varit i kontakt med den psykiatrisk öppenvård, det är ingen större skillnad mellan män och kvinnor. Motsvarande siffra för psykiatrisk slutenvård är en procent. Nästan hälften, 46 procent, av de som varit i anstalt eller varit villkorligt frigivna har fått en diagnos under sin tid i Kriminalvården för psykiska sjukdomar och syndrom 25

26 samt beteendestörningar. Var tionde klient har fått diagnosen ADHD och 21 procent har fått missbruksrelaterade psykiska diagnoser. Noterbart är att Kriminalvården generellt inte undersöker alla klienters psykiska status utan diagnoserna bygger på att klienterna själva söker vård. Det kan befaras att den psykiska statusen kan vara ännu sämre. Det finns olika uppgifter om hur vanligt det är med ADHD bland intagna i Kriminalvård. Socialmedicinsk tidskrift nr skriver bland annat att Flera studier beräknade att ADHD är upp emot 10 gånger vanligare hos fängelseintagna män (25-45 procent) än i normalbefolkningen (2,5-4 procent). Det är betydligt färre kvinnliga fängelseintagna, men även bland dem är ADHD vanligt, då 30 procent beräknas ha ADHD. I BMC Psychiatry 12 uppges att internationella studier från USA, Kanada, Sverige, Tyskland, Finland och Norge rapporterar att upp till två tredjedelar av unga lagöverträdare och hälften av den vuxna fängelsepopulationen testar positivt för ADHD i barndomen, och många fortsätter att ha symptom. Cirka 14 procent av vuxna manliga intagna och tio procent hos vuxna kvinnliga intagna och omkring 45 procent bland unga kriminella har ADHD. Av samtliga klienter har nästan tio procent uttryckt självmordstankar under verkställigheten. För sex procent av klienterna finns det dokumenterat att klienten har försökt att begå självmord. Lagen om särskilt stöd och särskild service (LSS) är till för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd eller personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller för personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Cirka tre procent av Kriminalvårdens klienter har rätt till LSS, vilket kan verka vara en hög andel. Det är möjligt att det kan ha skett en viss överskattning i samband vid ifyllandet av enkäten. Av den anledningen har vissa extrakontroller av denna information gjorts. Ohälsotal Det finns ett mått framtaget av SCB och som kallas ohälsotal och med det menas summa dagar med sjukpenning, dagar med sjuk- och aktivitetsersättning förtidspension/sjukbidrag, dagar med rehabiliteringsersättning och dagar med förebyggande sjukpenning dividerat med befolkningen år. Ohälsotalet är ett dagsmått, antal dagar per person. Kriminalvårdens klienters ohälsotal var under 2011 i genomsnitt 42 dagar, vilket är nästan dubbelt så mycket som i Sveriges befolkning i genomsnitt som hade cirka 23 dagar. Skillnaden är störst bland mellan de kvinnliga klienterna och kvinnor i riket. Det skiljer 43 dagar i genomsnitt. I åldersgruppen år är skillnaden betydligt högre. Skillnaderna syns redan i tidiga år för att sedan öka över 11 Ginsberg, Ylva. (2013). Kan onda cirklar brytas? Om ADHD med antisocialitet och ADHD-behandling på Norrtäljeanstalten. Socialmedicinsk tidskrift. Nr. 3/2013. s Young, Susan. et al. (2011). The identification and management of ADHD offenders within the criminal justice system: a consensus statement from UK Adult ADHD Network and criminal agencies. BMC Psychiatry. Nr. 11:

27 tid. De manliga klienterna skiljer sig också jämfört med riket men inte i lika stor utsträckning. För de manliga klienterna är skillnaden cirka 20 dagar och i åldersgruppen år är skillnaderna störst. Nätverk En av de starkaste faktorerna för återfall i brott är om det finns ett pro-kriminellt umgänge. Personer man umgås med präglar också ens eget beteende. Denna faktor utgör en hög risk om klientens umgänge enbart eller till övervägande del består av andra personer med ett kriminellt beteende. Kriminalvården bedömer att nästan hälften av klienterna har ett stödjande positivt nätverk kring sig, det kan vara av professionell karaktär och eller av mer privat karaktär som familj och vänner och ytterligare en fjärdedel av klienterna bedöms att ha både ett positivt och negativt nätverk kring sig. Ungefär var tionde klient har till övervägande del ett negativt nätverk kring sig och cirka fem procent saknar nätverk. För 13 procent av klienterna är situationen okänd eller kan inte bedömas. Multiproblematik Det som redovisats hittills bygger på visualisering av ett problemområde i taget, vilket på sätt och vis ger en falsk bild. Det är inte ovanligt att Kriminalvårdens klienter har mer än ett problem. För att försöka ge en bild av hur vanligt det är att klienterna har flera problem samtidigt eller inte har några problem alls har detta sammanfattas via åtta olika problemområden som beskrivs i rutan till höger. Definitionerna av problemområdena kan diskuteras utifrån hur problematiskt det är eller inte alls. De flesta av områdena är dynamiska och därmed också påverkbara. I figur 9 redovisas resultatet av grupperingen i problemområden och de allra flesta av klienterna har mer än ett problem. Endast fem procent av Kriminalvårdens klienter har inga kända problem inom områdena nedan. I genomsnitt har klienterna problem med tre områden samtidigt. Utbildning. Ingen fullgjord utbildning eller högst grundskoleutbildning Försörjning. Försörjningsstöd, aktivitetsstöd/ersättning, sjukpenning eller sjukersättning före aktuell verkställighet Fysisk hälsa. Har varit inlagd på sjukhus någon gång under de tre senaste åren före aktuell verkställighet eller under verkställigheten uttryckt oro för sin fysiska hälsa Psykisk hälsa. Har någon gång under de 3 senaste åren före den aktuella verkställigheten varit i kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård eller har under verkställigheten uttryckt oro för sin psykiska hälsa eller haft självmordstankar eller gjort självmordsförsök eller vårdats enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller vårdats enligt vårdats enligt lagen om rättspsykiatrisk vård eller har rätt till LSS Missbruk. Har under de tre senaste åren innan aktuell verkställighet varit i kontakt med öppen/sluten beroendevård eller av Kriminalvården klassificerats som missbrukare. Nätverk. Har bedömts att ha enbart negativa nätverk eller inga/inget nätverk alls Bostad. Innan aktuell verkställighet bodde på hotell/härbärge eller var bostadslös Kriminalitet. Två eller fler tidigare kriminalvårdspåföljder eller varit dömd till sluten ungdomsvård eller varit dömd till rättspsykiatrisk vård. 27

28 Figur 9. Andel klienter efter antalet problem Figur 10 (nästa sida) är ett försök att visa de vanligaste förekommande problemområdena för hela klientpopulationen i procent. Av diagrammet framgår att missbruk, utbildning, försörjning och psykisk hälsa är de vanligast förkommande och att bostadssituationen för gruppen som helhet inte är så vanligt förkommande problem däremot kan det vara ett stort problem för enskilda individer. Att inte kriminalitet får en högre rang beror på definitionen som innebär att det krävs mer än två tidigare kriminalvårdspåföljder eller att klienten har varit intagen enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård eller varit dömd till rättspsykiatrisk vård. Observera att definitionen av kriminalitet kan göras bredare, exempelvis omfatta klienternas antisociala personlighetsmönster, attityder och värderingar, påföljder som inte är kriminalvård, exempelvis böter och villkorlig dom. Detta har inte varit möjligt att mäta i denna undersökning. Notera att åtgärder inom dessa klientproblemområden inte behöver betyda att klienten inte återfaller i brott, enligt forskningen bör insatser koncentreras på huvudsakligen Big Four eller Central Eight. Längre fram i rapporten visas liknande diagram men för andra klientgrupper och då ser mönstren olika ut

29 Figur 10. Problemområden för klienterna i Kriminalvården (i procent) De tre vanligaste kombinationerna av problem hos Kriminalvårdens klienter är: Försörjning, missbruk och psykisk hälsa, 26 procent. Försörjning, missbruk och utbildning, 24 procent. Missbruk, utbildning och psykisk hälsa, 22 procent. 29

30 6. En jämförelse mellan olika påföljder I detta avsnitt görs en jämförelse mellan klientgrupperna i olika påföljder och huvudbrott, tidigare kriminalvårdspåföljder, missbruk, inkomstkälla samt några ytterligare faktorer. I vissa fall är även grupperna kvinnor och unga med i jämförelserna. De klientgrupper som jämförs är: intagna i anstalt, klienter som har IÖV (det vill säga intensivövervakning med elektronisk kontroll), klienter dömda till skyddstillsyn samt villkorlig frigivna klienter med övervakning. De olika påföljderna finns mer exakt definierade längre fram i rapporten. Huvudbrott Fördelas klienterna efter huvudbrott och påföljd, så framgår tydligast att IÖVklienterna i högre utsträckning blivit dömda för rattfylleri. Vålds- och narkotikabrott är vanligast förekommande i de övriga påföljderna, vilket visas i figur 11 nedan. De unga klienterna är oftare dömda för våldsbrott och rån. Kvinnorna är till största delen dömda för tillgreppsbrott. Figur 11. Andelen klienter efter huvudbrott och kriminalvårdspåföljd 30 30

31 Belastning Klienter dömda till skyddstillsyn har minst erfarenhet av tidigare kriminalvård jämfört med andra klientgrupper. Cirka 57 procent av de som har dömts till skyddstillsyn för första gången är under 24 år. Att endast ha en tidigare dom till kriminalvård är vanligast bland IÖV-klienterna. Det är ovanligt att IÖV-klienterna tidigare har verkställt IÖV, endast en procent har haft IÖV tidigare. Detta kan bero på det regelverk som sätter en begränsning på minst tre brottsfria år sedan tidigare verkställighet med intensivövervakning. Mest erfarenhet av tidigare kriminalvård har de som är villkorligt frigivna, vilket framgår av figur 12 nedan. Ålder De yngsta klienterna finns inom skyddstillsyn där en tredjedel av klienterna är under 24 år. De äldsta klienterna finns inom IÖV, där 42 procent är över 45 år. Figur 12. Andelen klienter efter antalet tidigare kriminalvårdspåföljder och klientgrupp 31

32 Hemvist och medborgarskap Klienterna i Kriminalvården fördelas i stort sett som befolkningen är fördelad i riket. Cirka 52 procent av Sveriges befolkning bor i något av storstadslänen. För IÖVklienterna är det en viss underrepresentation och för skyddstillsynsklienterna en viss överrepresentationen från storstadslänen, vilket framgår av figur 13. Av Kriminalvårdens klienter har 81 procent svenskt medborgarskap, lägst andel finns i anstalt (71 procent) och högst andel bland skyddstillsynsklienterna (90 procent). Figur 13. Andelen klienter fördelade på storstadslän och övriga län i riket Missbruk Jämförs klienternas missbruk mellan olika klientgrupper så är IÖV-klienterna de som har lägst andel med känt missbruk. De har samtidigt högst andel alkoholmissbruk och en förhållandevis låg andel narkotikamissbruk. Missbruket är totalt ungefär lika stort i övriga klientgrupper. Narkotikamissbruket är vanligast bland de villkorligt frigivna, vilket framgår av figur 14 på nästa sida. Högst andel som har något känt missbruk finns bland skyddstillsynsklienterna. Boende De klienter som har den bäst ordnade boendesituationen är IÖV-klienterna där 97 procent har egen bostad/sammanboende, bor hos släktingar eller i andrahand, vilket också är en förutsättning för att erhålla IÖV istället för fängelse. Motsvarande siffra för skyddstillsynsklienterna är 82 procent, för de villkorligt frigivna är motsvarade andel cirka 79 procent och för intagna i anstalt 71 procent. Bostadslösheten är störst bland intagna i anstalt, drygt 20 procent, men de flesta har löst det med någon typ av tillfällig bostad. Cirka två procent av de intagna i anstalt är bostadslösa i den meningen att de är uteliggare

33 Figur 14. Andelen klienter fördelade efter missbruk och drog efter klientgrupp Inkomstkälla Anknytningen till arbetsmarknaden är svag bland Kriminalvårdens klienter. Görs det en jämförelse med riket där cirka 67 procent har sin huvudsakliga inkomstkälla från förvärvsarbete 2011 medan bland Kriminalvårdens klienter är motsvarande siffra cirka 26 procent. IÖV-klienterna är de som har den högsta andelen med inkomst från förvärvsarbete, vilket också framgår av figur 15. De villkorligt frigivna har lägst andel vars huvudsakliga inkomstkälla kommer från förvärvsarbete och högsta andel som har ekonomiskt bistånd. Andelen som har förtidspension är nästan lika stor bland de olika påföljderna. Återigen märks att skyddstillsynsklienterna är yngre och därmed är andelen studerade också högre. Familj Den vanligaste familjetypen bland Kriminalvårdens klienter är att vara ensamstående. Den klientgrupp där ensamstående är mest frekvent familjetyp är de villkorligt frigivna, vilket framgår av tabell 3. I riket är det vanligare att leva i olika typer av familjekonstellationer. 15 procent av Kriminalvårdens klienter är ensamstående med hemmavarande barn. Högst är andelen bland skyddstillsynsklienterna (ST), med 20 procent, och lägst bland de villkorligt frigivna (VF), med 13 procent. 33

34 Figur 15. Huvudsaklig inkomstkälla bland klienterna per påföljd i genomsnitt under åren jämfört med befolkningen år i riket 2011 (i procent) Tabell 3. Familjesituation 2011 för samtliga klienter i olika påföljder Familjetyp år 2011 (i procent) Anstalt IÖV ST VF Make-maka familj utan hemmaboende barn Make-maka familj med minst ett hemmaboende barn under 18 år Make-maka familj där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre Sambo-familj utan hemmaboende barn Sambo-familj med minst ett hemmaboende barn under 18 år Sambo-familj där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre Ensamstående far med minst ett hemmaboende barn under 18 år Ensamstående far där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre Ensamstående mor med minst ett hemmaboende barn under 18 år Ensamstående mor där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre Ensamstående (övriga) Okänt Totalt

35 Utbildning I riket har nästan 20 procent någon form av förgymnasial utbildning som högsta utbildning. Ungefär 60 procent av de villkorligt frigivna har högst någon form av förgymnasial utbildning, motsvarande siffra för skyddstillsynsklienterna är 51 procent, för intagna i anstalt 45 procent och motsvarande siffra för IÖV-klienterna är 37 procent. Bland av de intagna i anstalt är för nästan 12 procent utbildningsnivån okänd i SCB:s register. IÖV-klienterna har den högsta utbildningsnivån bland de olika klientgrupperna, men når inte upp till utbildningsnivån i riket. Figur 16. Klienters utbildningsnivå jämfört per påföljd 2011 jämfört med befolkningen (16-70 år) i riket (i procent) Nätverk Kriminalvården har bedömt att bland IÖV -klienterna är det vanligast med positiva nätverk och mer än hälften av skyddstillsynsklienterna har ett positivt nätverk kring sig. Bland Kriminalvårdens klienter är de negativa nätverken eller att inte ha några nätverk alls vanligast bland de villkorligt frigivna och bland anstaltsklienterna. Det verkar finnas ett samband att ju mindre belastade klienterna är desto oftare finns det ett positivt nätverk att tillgå och ju mer belastade klienterna är desto fler verkar ha ett negativt nätverk. Se figur 17 på nästa sida. 35

36 Figur 17. Andelen med positiva eller negativa nätverk klientgrupp Multiproblematik I föregående avsnitt definierades åtta olika problemområden. Lägst antal problemområden har IÖV-klienterna som i medeltal har två problem, flest problem har de villkorligt frigivna med övervakning som har 3,7 i medeltal. Nedan redovisas fyra diagram som beskriver hur problemen fördelas inom de olika klientgrupperna och hur de skiljer sig åt. Figur 18. Anstaltsklienters problemområden (i procent) 36 36

37 Figur 19. IÖV-klienters problemområden (i procent) Figur 20. Skyddstillsynsklienters problemområden (i procent) 37

38 Figur 21. Villkorligt frigivna klienter med övervakning, problemområden (i procent) 38 38

39 7. Anstaltsklienter Intagna i anstalt har ofta en vag koppling till det omgivande samhället. Utbildningsnivån är låg, nästan hälften har högst nioårig grundskola/folkskola, cirka en fjärdedel har en direkt koppling till arbetsmarknaden. Nästan hälften har en egen bostad men ungefär 20 procent är mer eller mindre bostadslösa. Mer än två tredjedelar, 70 procent, har missbruksproblem. Nästan hälften, 44 procent, har en psykisk sjukdomsdiagnos. Dessutom har klienterna ofta mer än ett problem samtidigt. Två tredjedelar av klienterna som avtjänar en fängelsepåföljd har en eller flera tidigare domar till kriminalvårdspåföljd. De vanligaste huvudbrotten är narkotika- och våldsbrott. Jämförs klienterna med Sveriges befolkning är skillnaderna avsevärda på flertalet välfärdsområden. Peter är 29 år och avtjänar på anstalt ett 4-årigt straff bland annat för grovt narkotikabrott, narkotikasmuggling och misshandel. Han växte upp med sin mor och styvfar och sex år yngre halvsyster. Styvfadern kunde vara våldsam mot Peters mamma och ibland tog han även ut sin ilska på Peter. Peter säger sig haft en tidig alkoholdebut som sedan gick över till blandmissbruk av varierande grad. Framförallt har missbruket i vuxen ålder kretsat kring amfetamin och diverse medicinska preparat, i perioder även alkohol. Peter förekommer sedan tidigare i flera avsnitt i belastningsregistret för liknande brottslighet. Han har även blivit omhändertagen enligt LVM och avtjänat ett kortare straff på anstalt samt haft diverse frivårdspåföljder. Peter gick ut grundskolan och påbörjade en el-teknisk gymnasieutbildning, vilken han hoppade av till förmån för svartjobb inom byggbranschen. Han fick snart sluta då han misskötte sig genom att inte dyka upp eller dyka upp onykter. Peter har haft enstaka ströjobb även efter det men aldrig lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Detta på grund av flera tidigare domar men framförallt på grund av bristande skolgång och dålig fysisk hälsa, enligt Peter själv. Peter menar på att han har en komplicerad fysisk problematik, bland annat problem med magen samt ryggsmärtor. Den större delen av sitt liv har Peter levt på ekonomiskt bistånd och de senaste åren på aktivitetsersättning. Peters senaste förhållande har varit skakigt och han saknar för närvarande partner. Han hoppas dock att han och hans senaste partner ska kunna hitta tillbaks till varandra. Senaste boendet innan Peters anstaltsvistelse var i en stuga på hans mammas kolonilott. Peter har två barn, de är 11 respektive 9 år gamla och bor med sin mor. Mamman försvårar dock kontakten med barnen, enligt Peter. Han har tidigare haft kontaktförbud mot barnens mamma. Peter har däremot god kontakt med sin yngre syster, som är den enda som besöker honom nu när han sitter på anstalt. 39

40 Urval Urvalet avseende anstaltsklienter kom att bestå av 885 klienter som fördelades enligt tabellen nedan. Kön Antal Kvinnor 62 7 Män Summa Statiska faktorer Huvudbrott De vanligaste huvudbrotten som anstaltsklienterna är dömda för är narkotikabrott, 24 procent, 21 procent är dömda för våldsbrott och 13 procent för tillgreppsbrott, vilket framgår av figur 22 nedan. Ålder Medelåldern bland klienterna i anstalt är 38 år och medianåldern 36 år. Figur 22. Fördelning per huvudbrottsbrottkategori bland anstaltsklienterna (i procent) Figur 23. Anstaltsklienterna fördelade efter strafftid (i procent) 40 40

41 Figur 24. Andelen anstaltsklienter efter antal tidigare domar till kriminalvård Belastning Något mer än 11 procent av anstaltklienterna har någon gång under de senaste fem åren varit dömda för relationsbrott. Mer än hälften, 60 procent, av anstaltklienterna klienterna har en strafftid som är ett år eller kortare. Medelstraffiden är ett år, tio månader och 23 dagar och mediantiden är nio månader. Se figur 23 på föregående sida. Drygt en tredjedel av anstaltsklienterna har ingen tidigare dom till kriminalvårdspåföljd, två tredjedelar har en eller flera tidigare domar. Nästan 40 procent har mellan en och fem tidigare domar och något mer än en fjärdedel har sex eller fler tidigare domar, vilket framgår av figur 24. Cirka 40 procent har minst en tidigare anstaltsvistelse, något mer än en fjärdedel, 28 procent, har tidigare haft skyddstillsyn och åtta procent har tidigare haft IÖV före aktuell verkställighet. de hade fyllt 20 år. Läs mer om ungdomar och deras tidiga kriminalitet i ungdomsavsnittet. Kriminalvårdens underrättelsetjänst bedömer att tre procent av klienterna som var i anstalt under december 2013 hade en bekräftad positiv relation till grov organiserad brottslighet enligt EU-definitionen (se bilaga 3). Definitionen består av 11 kriterier varav minst sex ska vara uppfyllda. Drygt 12 procent har tidigare vårdats enligt LVU, sex procent har vårdats enligt LVM, drygt fyra procent har vårdats enligt LPT och drygt två procent har haft sluten ungdomsvård. Nästan hälften har fått sin första dom innan de fyllt 24 år varav en tredjedel innan 41

42 Hemvist och medborgarskap Nästan en tredjedel, saknar fast postadress eller har en utländsk adress. Fördelas de som har adress bor 55 procent i något av storstadslänen, vilket tyder på en liten överrepresentation i förhållande till folkmängden. I övrigt fördelas klienterna ungefär efter hur stor folkmängd det är respektive län. Ungefär 71 procent är svenska medborgare, fem procent är medborgare i något av de nordiska länderna, tio procent är medborgare i något europeiskt land, övriga 14 procent är medborgare i länder utanför Europa, är statslösa eller kommer från något land som upphört. Cirka sex procent har utvisning i domen och nästan 13 procent har behov av tolk. Dynamiska faktorer Missbruk Figur 25. Fördelning av missbruket bland klienterna i anstalt och beroende per drog (i procent) Totalt har 70 procent av anstaltsklienterna något eller flera former av missbruk. Totalt har 30 procent inget känt missbruk, vilket också framgår av figur 25 ovan. Narkotika dominerar missbruket, nästan en tredjedel av anstaltsklienterna har klassificerats som narkotikamissbrukare. Drygt 20 procent av klienterna har under de tre senaste åren före den aktuella kriminalvårdspåföljden varit i kontakt med den öppna beroendevården och fem procent har varit intagna i sluten beroendevård. Boende Klienternas bostadssituation före den aktuella verkställigheten bestod huvudsakligen av att nästan hälften, 47 procent, hade egen bostad eller var sammanboende. Cirka 23 procent bodde hos föräldrar eller släktingar, 20 procent var bostadslösa men hade någon typ av tillfälligt boende och två procent var bostadslösa och uteliggare vilket framgår av figur 26 på nästa sida. Sysselsättning och inkomstkälla Klienternas huvudsakliga sysselsättning före verkställigheten var anställning eller eget företag, totalt 27 procent, 26 procent var arbetssökande, nio procent var sjuka, nio procent hade pension, för nio procent var situationen okänd och 14 procent klassificerades som övrigt. Bland övrigt är det möjligt att kriminalitet kan vara en sysselsättning. De vanligaste inkomstkällorna före verkställigheten var lön från anställning eller eget företag, 28 procent, 21 procent erhöll försörjningsstöd, för 12 procent var inkomstkällan okänd och 11 procent fick sjukersättning/pension. Görs en jämförelse mellan Sveriges befolknings inkomstkällor under 2011 och klienterna i anstalt under visas betydande skillnader, vilket framgår av figur 27 på nästa sida. De största skillnaderna gäller anknytningen till arbetsmarknaden. Kriminalvårdens klienter har en betydligt lägre förvärvsfrekvens och har i högre utsträckning ekonomiskt bistånd som försörjningskälla. Det är även en större andel klienter som saknar inkomst 42 42

43 och vars inkomstsituation är okänd. Även andelen som har förtidspension är högre bland Kriminalvårdens klienter. Figur 26. Bostadssituationen före aktuell verkställighet för klienter i anstalt (i procent) Figur 27. Huvudsaklig inkomstkälla bland Sveriges befolkning (16-70 år) och klienter i anstalt i genomsnitt (i procent) 43

44 Familj Ungefär 57 procent av klienterna i anstalt är ogifta, 18 procent är skilda och cirka 12 procent är gifta. I tabell 4 visas olika familjetyper för klienter som var intagna i anstalt jämfört med befolkningen i riket. Att vara ensamstående utan barn är det vanligaste bland klienterna, 56 procent, därefter är situationen okänd. Bland befolkningen i riket är det betydligt vanligare att vara i olika familjekonstellationer tillsammans med make/ sambo. Tabell 4. Familjesituation 2011 för klienter i anstalt jämfört med riket (i procent) Familjetyp 2011 Klienter Riket Make-maka familj (inkl. partnerskap) utan hemmaboende barn 2 17 Make-maka familj (inkl. partnerskap) med minst ett hemmaboende barn under 18 år 6 21 Make-maka familj (inkl. partnerskap) där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 4 9 Sambo-familj (med gemensamt barn) utan hemmaboende barn 0 1 Sambo-familj (med gemensamt barn) med minst ett hemmaboende barn under 18 år 4 9 Sambo-familj (med gemensamt barn) där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 0 1 Ensamstående far med minst ett hemmaboende barn under 18 år 1 1 Ensamstående far där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 3 1 Ensamstående mor med minst ett hemmaboende barn under 18 år 2 4 Ensamstående mor där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 7 3 Ensamstående (övriga) Okänt 12 0 Totalt Drygt 37 procent av klienterna hade hemmavarande barn under 18 år. I genomsnitt handlar det om 0,6 barn per klient varav klienterna har vårdnaden av 0,4 barn per klient. Utbildning Knappt hälften av klienterna i anstalt, 47 procent, har ingen högre utbildning än nioårig grundskola, om andelen vars högsta utbildning är folkskola, grundskola eller ingen fullföljd utbildning summeras. Drygt 18 procent har en gymnasieutbildning och sex procent en eftergymnasial utbildning. Ungefär 12 procent har en yrkesutbildning och för 14 procent är utbildningsnivån okänd. Används SCB:s indelning av utbildningsnivå, framgår det av figur 28 att skillnaderna i utbildningsnivå mellan klienterna och Sveriges befolkning är betydande. Cirka 45 procent av klienterna har ingen högre utbildning än grundskola/folkskola, motsvarande siffra för befolkningen är cirka 20 procent. För utbildningar som är på nivån treårigt gymnasium eller längre har klienterna en betydligt lägre utbildningsnivå. När det gäller tvåårig gymnasieutbildning är nivån ganska lika mellan befolkningen och klienterna. För 12 procent av klienterna är utbildningsnivån okänd. Detta kan exempelvis bero på att klienten har utländsk bakgrund och har haft sin eventuella skolgång i ett annat land

45 Figur 28. Klienter intagna i anstalt utbildningsnivå jämfört med Sveriges befolkning (16-70 år) 2011 (i procent) Om dessa 12 procent har samma utbildningsnivå som de övriga klienterna i anstalt så innebär det att den totala utbildningsnivån är ännu lägre än vad som redovisas i figur 28. Hälsa Ungefär 12 procent har någon gång under de tre senaste åren innan verkställigheten varit inlagd på sjukhus. Nästan en tredjedel, 28 procent har utryckt oro för den fysiska hälsan. De vanligaste diagnoserna som är satta av Kriminalvårdens organisation för hälsa och sjukvård är främst sjukdomar i muskulära system och bindväv 30 procent, symtom och sjukdomar som ej klassificeras annorstädes 25 procent, hudsjukdomar 19 procent, skador och förgiftningar och vissa andra följder av yttreorsaker 13 procent, sjukdomar i matsmältningsorganen 13 procent och sjukdomar i nervsystemet 13 procent. Nästan en fjärdedel av klienterna har varit i kontakt med den öppna psykiatriska vården under de tre senaste åren före den aktuella kriminalvårdspåföljden och fyra procent har haft sluten psykiatrisk vård. Ungefär en tredjedel har utryckt oro för sin psykiska hälsa under verkställigheten. Nästan 44 procent har en diagnos satt av Kriminalvården för psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar varav nio procent är ADHD och cirka 20 procent har missbruksrelaterade psykiska diagnoser. Med ohälsotal menas summan av antal dagar med sjukpenning, dagar med sjukoch aktivitetsersättning eller förtidspension/sjukbidrag, dagar med rehabiliteringsersättning och dagar med förebyggande sjukpenning dividerat med befolkningen (16-64 år). Anstaltklienternas genomsnittliga ohälsotal var 40 dagar under 2011 vilket är nästan dubbelt så mycket som Sveriges befolkning i genomsnitt, vilka hade cirka 23 dagar. För nästan tio procent av klienterna finns det dokumenterade självmordstankar och för sju procent av klienterna finns det dokumenterade självmordsförsök. 45

46 Nästan två procent av klienterna har rätt till eller använder LSS. Nätverk Kriminalvården bedömer att 40 procent av klienterna har ett positivt nätverk kring sig som kan vara både av professionell karaktär och/eller vänner och familj. Ungefär 26 procent har både ett positivt och negativt nätverk kring sig. Cirka 13 procent har till övervägande del ett negativt närverk kring sig, sex procent saknar nätverk och för cirka 16 procent är situationen okänd eller kan inte bedömas. Problemområden I figur 29 redovisas resultatet av grupperingen i problemområden (se definition i tidigare avsnitt) i genomsnitt har klienterna problem med tre områden samtidigt. Ungefär sex procent av anstaltsklienterna har inga kända problem inom problemområdena. Cirka en tredjedel av klienterna har en till två problemområden och nästan hälften har tre till fem problemområden och 12 procent har sex eller fler problemområden. I figur 30 visas även de vanligaste förekommande problemområdena för anstaltklienterna i procent. Av diagrammet framgår att missbruk, utbildning, försörjning, psykisk hälsa och kriminalitet är de vanligast förkommande och minst problem verkar bostadssituationen vara. Att endast en tredjedel av klienterna har problem med kriminalitet kan tyckas märkligt, då de har varit i fängelse. Det beror på att definitionen av kriminalitet i denna rapport innebär att klienten ska ha två eller fler tidigare kriminalvårdspåföljder eller att klienten varit i sluten ungdomsvård. I denna defi- Figur 29. Andel anstaltsklienter efter antalet problem 46 46

47 nition har det inte varit möjligt att ta hänsyn till exempelvis pro-kriminella värderingar och attityder. Detta är en redovisning på gruppnivå och för enskilda individer kan det finnas betydande skillnader för hur allvarliga och ingripande problemen är. Figur 30. Problemområden för anstaltsklienterna i Kriminalvården (i procent) 47

48 8. Klienter som avtjänar fängelsepåföljd med intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) Intensivövervakning är ett sätt att verkställa ett utdömt fängelsestraff om högst sex månader utanför anstalt. I intensivövervakningen ingår ett förbud för den dömde att vistas utanför bostaden annat än på särskilt angivna tider och för bestämda ändamål som förvärvsarbete, utbildning, vård, nödvändiga inköp och liknande. Efterlevnaden av förbudet kontrolleras med elektroniska hjälpmedel (så kallad fotboja). Kriminalvården ansvarar för utredning av ansökan, beslut om verkställighetsformen och verkställigheten av IÖV. IÖV-klienterna är oftast dömda för rattfylleri eller våldsbrott. Nästan häften har ett alkoholmissbruk. Samtliga har ordnade boendeförhållanden under sin verkställighet, vilket är en förutsättning för ett få IÖV. IÖV-klienterna har i högre grad än övriga klienter en anknytning till arbetsmarknaden, men förvärvsgraden är lägre än i befolkningen i riket. IÖV-klienterna har den högsta utbildningsnivån bland Kriminalvårdens klienter, dock är nivån betydligt lägre än utbildningsnivån i riket. De har heller i inte i lika stor omfattning problem inom flera områden samtidigt, jämfört med övriga klientgrupper. Anders är dömd för grovt rattfylleri till två månaders fängelse och avtjänar sin påföljd med hjälp av IÖV intensivövervakning med elektronisk kontroll. Han är 42 år och lever under relativt ordnade förhållanden, med jobb och sambo, i en mellanstor svensk stad. Anders är född och uppvuxen i den stad han nu bor. Hans familj bestod under uppväxten av föräldrarna och två äldre syskon. Han anser sig haft en god uppväxt. Efter gymnasiet läste Anders ekonomi på högskolan och påbörjade sedan en kvalificerad yrkesutbildning inom den bransch han i dag arbetar inom. När Anders var i början av 30-årsåldern levde han tillsammans med en kvinna med vilken han hade två barn. I samband med problem i relationen blev det allt vanligare att Anders drack alkohol till vardags. Ibland bara något glas, ibland, och allt oftare, flera. Så småningom separerade de, vilket Anders upplevde som mycket jobbigt. Han hanterade det framförallt genom att fly in i sitt arbete och i drickandet. Trots sitt frekventa drickandet lyckades Anders sköta jobbet men när han var 35 år åkte han fast för rattfylleri efter att druckit för mycket på en firmafest, den gången dömdes han till böter. Anders berättar om sin nuvarande dom för grovt rattfylleri och de insikter den har medfört. Han påpekar att det bara är ren tur att inget allvarligare har hänt när han har suttit påverkad bakom ratten, och ser fram emot att ta itu med sina problem. Anders har fått samtalskontakt via företagshälsan och har börjat ta tag i sin periodvisa nedstämdhet. Han får mycket stöd från sin nuvarande sambo och hans mål är att få en närmre och sundare relation till sina barn

49 Urval Urvalet avseende IÖV-klienter kom att bestå av 426 klienter som fördelades enligt tabellen nedan. Kön Antal Kvinnor Män Summa Statiska faktorer Huvudbrott Rattfylleri eller grovt rattfylleri är det absolut vanligast brottet som IÖV-klienterna är dömda för, 44 procent, vilket framgår av figur 31. Detta skiljer IÖV-klienterna från andra klientgrupper i Kriminalvården. Därefter är våldsbrott och narkotikabrott nästan lika vanliga. Figur 31. Fördelning per huvudbrottsbrottkategori bland IÖV-klienter (i procent) Ålder Medelåldern bland IÖV-klienterna är 41 år och medianåldern är 30 år, vilket innebär att IÖV-klienterna har den högsta medelåldern i jämförelse mellan olika kriminalvårdspåföljder. Belastning Enligt lag är det möjligt verkställa straff upp till sex månader med elektronisk övervakning. Det vanligaste är förhållandevis korta tider på upp till tre månader. Nästan hälften av IÖV-klienterna har en strafftid upp till en månad. Medelstrafftiden är två månader och sju dagar. Strafftidsfördelningen visas i figur 32 på nästa sida. Nästan en tredjedel har inte haft några tidigare domar till kriminalvård. Nästan 40 procent har varit dömda till kriminalvårdspåföljd en gång tidigare. Resterade cirka 30 procent har minst två domar eller fler, vilket framgår av figur 33 på nästa sida. 49

50 Figur 32. Andelen IÖV-klienter fördelade efter strafftid Figur 33. Andelen IÖV-klienter efter antal tidigare domar till kriminalvård 50 50

51 Ungefär en tredjedel av klienterna var 24 år eller yngre vid sin första dom till kriminalvård och en lika stor andel var mellan 35 och 64 år vid första dom. IÖVklienterna är oftare äldre när de får sin första dom jämfört med övriga klientgrupper. Bara ett fåtal av IÖV-klienterna har vårdats enligt LPT, LRV, LVM, LSU. Cirka sex procent har någon gång vårdats enligt LVM. Hemvist och medborgarskap Ungefär 48 procent av IÖV-klienterna kommer från något av storstadslänen vilket innebär att dessa län är underrepresenterade i förhållande till folkmängden. Nästan 88 procent är svenska medborgare två procent är från Norden, fem procent från Europa och övriga är från andra världsdelar. Ingen har utvisning i domen. Cirka fyra procent har behov av tolk. Dynamiska faktorer Missbruk Med tanke på att mer än 40 procent av IÖV-klienterna är dömda för rattfylleri är det kanske inte förvånande att det finns ett missbruk med i bilden. Totalt har 61 procent av IÖV-klienterna något eller flera former av missbruk. Totalt har 39 procent inget känt missbruk, vilket också framgår av figur 34, till höger. Missbruksbilden skiljer sig åt jämfört med andra påföljder, bland IÖV-klienterna dominerar alkoholmissbruket. Boende En förutsättning för att erhålla IÖV är att det finns ordnade bostadsförhållanden vilket figur 35 visar att så är fallet. 76 procent har en egen bostad eller är sammanboende, 16 procent bor hos föräldrar eller släktingar. Sysselsättning och inkomstkälla Den huvudsakliga sysselsättningen före verkställigheten för IÖV-klienterna var anställning med 38 procent, arbetssökande med 15 procent, pension med 12 procent, Figur 34. Fördelning av missbruket bland IÖV -klienterna och beroende per drog (i procent) nio procent var sjuka och åtta procent var sysselsatta med någon typ av arbetsförberedande insats och sju procent hade eget företag. Den vanligaste försörjningskällan bland IÖV-klienterna innan verkställigheten var lön från anställning eller eget företag 45 procent, försörjningsstöd 16 procent och sjukersättning nio procent. 51

52 Vid en jämförelse mellan Sveriges befolknings inkomster under 2011 och IÖVklienternas huvudsakliga inkomstkälla i genomsnitt under finns det betydande skillnader, vilket framgår av figur 36 nedan. De största skillnaderna gäller anknytningen till arbetsmarknaden, klienterna har en lägre förvärvsfrekvens och i högre grad har försörjningsstöd som försörjningskälla. Det är även en större andel klienter som saknar inkomst. Av Kriminalvårdens olika kategorier av klienter så har IÖVklienterna den högsta förvärvsfrekvensen. Figur 35. Bostadssituationen före aktuell verkställighet för IÖV-klienter (i procent) Figur 36. Huvudsaklig inkomstkälla bland Sveriges befolkning (16-70 år) och IÖV-klienter i Kriminalvården i genomsnitt (i procent) 52 52

53 Familj Cirka 62 procent av klienterna är ogifta, 17 procent är gifta och 16 procent är skilda. I tabell 5 visas olika familjetyper för klienter som haft IÖV jämfört med befolkningen i riket. Att vara ensamstående utan barn är det är vanligast bland klienterna 57 procent, näst vanligast är att vara make-maka familj med minst ett hemmavarande barn under 18 år. Bland befolkningen i riket är det betydligt vanligare att vara i olika familjekonstellationer tillsammans med make/sambo. Cirka 30 procent av klienterna hade hemmavarande barn under 18 år. I genomsnitt hade klienterna 0,6 barn per klient och vårdnaden om 0,4 barn i genomsnitt Tabell 5. Familjesituation 2011 för IÖV-klienter jämfört med riket (i procent) Familjetyp Klienter Riket Make-maka familj (inkl. partnerskap) utan hemmaboende barn 6 17 Make-maka familj (inkl. partnerskap) med minst ett hemmaboende barn under 18 år 8 21 Make-maka familj (inkl. partnerskap) där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år 3 9 eller äldre Sambo-familj (med gemensamt barn) med minst ett hemmaboende barn under 18 år 6 9 Sambo-familj (med gemensamt barn) där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år 2 1 eller äldre Ensamstående far med minst ett hemmaboende barn under 18 år 2 1 Ensamstående far där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 2 1 Ensamstående mor med minst ett hemmaboende barn under 18 år 5 4 Ensamstående mor där yngsta hemmaboende son/dotter är 18 år eller äldre 6 3 Ensamstående (övriga) Okänt 3 0 Totalt Utbildning Ungefär 24 procent av IÖV-klienterna hade högst nioårig grundskoleutbildning eller sjuårig folkskola som högsta genomförda utbildning. Drygt fem procent har ingen fullföljd utbildning. Drygt 24 procent hade en gymnasieutbildning och 15 procent en yrkesutbildning. Drygt tio procent har en eftergymnasial utbildning. Används SCB:s indelning av utbildningsnivå, framgår det av figur 37 att skillnaderna i utbildningsnivå mellan IÖV-klienterna och Sveriges befolkning är betydande. Drygt en tredjedel av klienterna har ingen högre utbildning än grundskola/folkskola, motsvarande siffra för befolkningen är cirka 20 procent. För utbildningar på nivån treårigt gymnasium eller längre har klienterna en betydligt lägre utbildningsnivå. Det är en högre andel med tvåårigt gymnasieutbildning bland klienterna jämfört med befolkningen. IÖV-klienterna har den högsta utbildningen bland Kriminalvårdens klienter på gruppnivå. Hälsa Ungefär 12 procent av klienterna har under de tre senaste åren före verkställigheten någon gång varit inlagd på sjukhus. Cirka 22 procent har utryckt oro för den fysiska hälsan under verkställigheten. En femtedel av IÖV-klienterna har varit i kontakt med den öppna psykiatriska vår- 53

54 den och en procent har vårdats inom den slutna psykiatrin. Cirka 14 procent har uttryckt oro för den psykiska hälsan under verkställigheten. Med ohälsotal menas summan av antal dagar med sjukpenning, dagar med sjukoch aktivitetsersättning eller förtidspension/sjukbidrag, dagar med rehabiliteringsersättning och dagar med förebyggande sjukpenning dividerat med befolkningen (16-64 år). IÖV-klienternas ohälsotal var 48 dagar under 2011 vilket är dubbelt så mycket som Sveriges befolkning, vilka hade cirka 23 dagar. För två procent av klienterna så finns det dokumenterat att klienten utryckt självmordstankar och för drygt en procent finns det dokumenterade självmordsförsök. Cirka en procent av IÖV-klienterna har rätt till eller använder stöd enligt lagen om särskilt stöd och särskild service (LSS, se definition i ett tidigare avsnitt). Figur 37. IÖV-klienters utbildningsnivå jämfört med Sveriges befolkning 2011 (i procent ) Nätverk Kriminalvården bedömer att 71 procent av IÖV-klienterna har ett positivt nätverk kring sig som kan vara både av professionell karaktär och/eller bestå vänner och familj. Ungefär 14 procent har både ett positivt och negativt nätverk kring sig. Cirka tre procent har till övervägande del ett negativt närverk kring sig, två procent saknar nätverk och för cirka tio procent är situationen okänd eller kan inte bedömas. Problemområden I figur 38 redovisas resultatet av grupperingen i problemområden (se definition i tidigare avsnitt) i genomsnitt har IÖVklienterna problem med två områden samtidigt, vilket är lägre än för övriga grupper i Kriminalvården. Nästan 15 procent av IÖV-klienterna har inga kända problem inom problemområdena. Något mer än hälften av klienterna har ett till två problemområden, ungefär en tredjedel har tre till fem problemområden och två procent har sex eller fler problemområden. IÖVklienterna har jämfört med övriga grupper som redovisas i rapporten en mindre omfattande problembild och på en lägre nivå. De vanligaste förkommande problemområden är missbruk och försörjning

55 Figur 38. Andel IÖV-klienter efter antalet problem Figur 39. Problemområden för IÖV-klienterna i Kriminalvården (i procent) 55

56 9. Klienter dömda till skyddstillsyn Skyddstillsyn är en påföljd som innebär kriminalvård i frihet med övervakning. Skyddstillsyn pågår under en prövotid om tre år. Övervakningen upphör normalt efter ett år om inte den dömde av särskilda skäl anses vara i behov av förlängd övervakning. Skyddstillsynen kan kombineras med kontraktsvård, där domstolen föreskriver att den dömde skall följa en särskild behandlingsplan. Denna påföljdsform är främst avsedd för drogmissbrukare där det finns ett klart samband mellan missbruk och brott och där den dömde skall dömas till fängelse. Skyddstillsynen kan också kombineras med samhällstjänst, som innebär att den dömde skall utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 240 timmar. Arbetet utförs oftast för någon ideell förening och skall inte inkräkta på den normala arbetsmarknaden. De vanligaste huvudbrotten för klienter dömda till skyddstillsyn är narkotika-, våldoch tillgreppsbrott. Mer än hälften har inga tidigare domar till kriminalvård. Klienterna är ofta unga och är dömda till kriminalvårdspåföljd för första gången. Ungefär tre fjärdedelar är missbrukare och narkotika är den vanligaste drogen. Många klienter har varit i kontakt med beroendevården innan domen till skyddstillsyn. Klienterna har en låg förvärvsfrekvens och en svag anknytning till arbetsmarknaden. Ungefär hälften av klienterna har ingen högre utbildning än grundskola/folkskola. Cirka 40 procent har varit i kontakt med den psykiatriska öppenvården. Jämförs klienterna med Sveriges befolkning är skillnaderna avsevärda på flertalet välfärdsområden. Anna är dömd för narkotikabrott till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) på grund av sitt narkotikamissbruk. Hon är 39 år och lever på sin sjukersättning men sysslar även med viss hobbyverksamhet. Tidigare har Anna blivit dömd till dagsböter för snatteri och för ringa narkotikabrott och hon hade sedan tidigare skyddstillsyn som nu blev förlängd. Hon bor för tillfället oftast hos sin partner och ibland hos sin syster med familj. Anna berättar att hennes föräldrar separerade när hon var 4 år, sedan bodde hon med sin mamma och mammans nya man. Anna har inte haft mycket kontakt med sin pappa och har nuförtiden endast sporadisk kontakt med sin mamma då deras relation är komplicerad, enligt Anna. Första gången Anna använde narkotika var hon 14 år gammal. Efter högstadiet var Anna väldigt skoltrött. Hon började gymnasiet men hoppade snabbt av och fick några praktikplatser innan hon så småningom började arbetade extra på café och restaurang. Då hon fortsatte bruka narkotika och övergick mer och mer till amfetamin blev det allt svårare att klara arbetet. Det tog några år innan hon utvecklade ett missbruk men i slutet av tonåren hade hon fastnat för amfetamin, så småningom övergick det till att hon även injicerande. Efter några år ådrog sig Anna kronisk hepatit C, något som hon berättar har orsakat mycket problem med bland annat trötthet och ont i kroppen, som hon sedan har försökt motverka genom att ta ytterligare droger. Anna har också oroat sig mycket för konsekvenser av sjukdomen längre fram i livet 56 56

57 även om hon har genomgått behandling för den och inte känner av något idag, utöver viss trötthet som hon kopplar till sjukdomen. Anna har vissa fysiska besvär från tidigare misshandel. Bland annat har det påverkat hennes utseende, vilket hon nämner är något som plågar henne mycket. Genom sitt bruk fick Anna kontakter och för att finansiera missbruket började hon sälja själv. Hon har försökt sluta med droger tidigare och har bland annat vistats på behandlingshem, men har aldrig lyckats lämna drogerna helt bakom sig. Anna menar att många av hennes vänner brukade eller missbrukade narkotika, vilket försvårade hennes försök att hålla sig drogfri. Annas partner har tidigare missbrukat men hon menar att han numera är nu nykter. Anna har inga egna barn men hennes partner har ett sedan tidigare som dock bor hos mamman. Anna hyser hopp inför framtiden. Tanken är att hon ska gå klart sin behandling, flytta ihop med sin fästman och se hur hennes hobbyverksamhet utvecklas. Lucas är 19 år och dömd för misshandel till skyddstillsyn. Han bor hos sin pappa med farmor och studerar för närvarande på gymnasienivå. När Lucas var yngre bodde han hos sin pappa, dennes fru och deras två barn Lucas halvsyskon. Enligt Lucas var hans uppväxt ganska bra, men när han gick i mellanstadiet skilde sig pappan och halvsyskonen flyttade med sin mamma till en annan stad. Lucas egen mor har varit frånvarande så länge han kan minnas. Lucas har gått ut grundskolan, om än något försenat. Han påbörjade gymnasiestudier med anpassad studiegång och har bland annat fått praktisera på restaurang. Enligt egen utsago var Lucas väldigt tillbakadragen tidigt i grundskolan och blev ofta retad. När han blev äldre blev han också fysiskt större än sina skolkamrater och de vågade inte retas lika mycket eftersom han då kunde slå tillbaka. Lucas mådde inte särskilt bra i skolan, han kände sig ofta orolig och utanför men fick chansen att umgås med ett gäng killar om han utförde vissa uppgifter åt dem. Uppgifterna gick mest ut på att skrämma andra och att hjälpa till i bråk. Lucas och hans kompisar brukade också dricka en hel del alkohol på fester och i smyg på fritidsgårdar. Socialtjänsten erbjöd sitt stöd men Lucas pappa ville inte ta emot deras hjälp. Tidigare har Lucas fått en LVU-placering på grund av sina problem med tendenser till bråk och när hans pappa ett tag inte orkade med honom fick han istället bo hos sin faster och hennes man. Han började lägga ner flera timmar om dagen på datorspelande, istället för att umgås med kompisar. Att dricka alkohol är snarare något han har gjort för att det har förväntats av honom när han umgåtts med folk, menar Lucas. Lucas hade under sin LVU-placering hela tiden god kontakt med sin farmor och till sist kunde han flytta hem till sin pappa och farmor igen. I och med hemkomsten började Lucas än en gång umgås med sina gamla kompisar och dricka igen. Den misshandel han nu är dömd för skedde när Lucas var 18 år och enligt honom själv när han var full och på begäran av en vän. Vännen hade tidigare haft problem med en viss person och vid ett tillfälle var de alla samlade på en fest. Vännen och den personen började bråka och vännen bad om Lucas hjälp. Lucas klev in, fick ner killen på golvet och sparkade honom. Lucas har fortfarande problem med att kontrollera sin ilska men går i samtal på ett beroendecenter där han ska få hjälp att bearbeta sin aggressivitet. Han tycker också att det hjälper att hålla sig upptagen och att träna och han trivs bra med sin praktikplats. 57

58 Urval Urvalet avseende klienter dömda till skyddstillsyn består av 741 klienter som fördelades enligt tabellen nedan. Kön Antal Kvinnor Män Summa Statiska faktorer Huvudbrott De vanligaste brotten bland de skyddstillsynsdömda är, som framgår av diagrammet nedan, narkotikabrott, våldsbrott och tillgreppsbrott vilka tillsammans utgör nästan två tredjedelar av huvudbrotten. Figur 40. Fördelning per brottskategori bland skyddstillsynsdömda (i procent) Ålder Medelåldern är 34 år och medianåldern är 30 år. Belastning Skyddstillsyn tillhör den påföljd där det finns flest förstagångsdömda och dessa är ofta unga personer. Något mer än hälften, 56 procent, har inga tidigare domar till kriminalvård, 13 procent har en tidigare dom, sju procent har två tidigare domar och 11 procent har tre till fem tidigare domar. Övriga 13 procent har fler än sex tidigare domar, vilket framgår av figur 41. Ungefär sex procent av de som har varit dömda till skyddstillsyn har under de senaste fem åren dömts för relationsbrott. Drygt 57 procent var 24 år eller yngre vid sin första dom till kriminalvård, varav cirka 36 procent var under 21 år. Ungefär 18 procent hade tidigare vistats på anstalt, cirka 21 procent hade tidigare haft skyddstillsyn och fyra procent hade haft IÖV. Cirka fem procent har vårdats enligt LPT, fem procent har vårdats enligt LVM och drygt tio procent har vårdats enligt LVU

59 Figur 41. Andelen skyddstillsynsklienter i Kriminalvården efter antal tidigare domar till kriminalvård Hemvist och medborgarskap Av de som är dömda till skyddstillsyn bor nästan 56 procent i något av storstadslänen. I storstadslänen bor cirka 52 procent av Sveriges befolkning, vilket innebär en viss överrepresentation av klienter från någon av dessa. I övrigt finns i stort sett en överenstämmelse mellan antalet invånare per län och antalet dömda till skyddstillsyn. Nästan 90 procent av skyddstillsynsklienterna är svenska medborgare och ingen har utvisning i domen. Cirka tre procent av klienterna bedöms ha behov av tolk. Dynamiska faktorer Missbruk Totalt har 76 procent av dem som är dömda till skyddstillsyn något eller flera former av missbruk. Ungefär en fjärdedel, 24 procent har inget känt missbruk, vilket framgår av figur 42. Nästan 43 procent av klienterna har under de senaste tre åren innan den aktuella kriminalvårdspåföljden varit i kontakt med den öppna beroendevården och något mer än 11 procent har varit intagen för sluten beroendevård under samma tidsperiod. Figur 42. Fördelning av missbruket bland skyddstillsynsdömda och beroende per drog (i procent) 59