Rastning av ekologiska uppbundna kor

Transkript

1 Rastning av ekologiska uppbundna kor Jordbruksinformation

2 Förord Förbättras välfärden hos kor som hålls uppbundna av att de får tillgång till rastning och hur kan en sådan rastning genomföras på ett för djuren och skötaren smidigt och ändamålsenligt sätt? Denna rapport Rastning av ekologiska uppbundna kor utgör en samlad redogörelse för ett antal studier, genomförda i samarbete mellan lantbrukare och forskare, i syfte att söka ökad kunskap och svar på dessa frågor. Inhysningssystemen för kor i ekologiskt lantbruk har diskuterats vid ett antal tillfällen under de drygt 15 år som regler funnits för denna produktionsform. System där djuren hålls uppbundna har sina fördelar och lösdriftssystemen sina. Den fråga som då och då återkommit är emellertid om det är förenligt med det ekologiska lantbrukets målsättning om djurs möjlighet till naturligt beteende m.m. att hålla kor bundna. Frågeställningen blev bl.a. aktuell i samband med att gemensamma minimiregler för djurhållning i ekologiskt lantbruk fastställdes inom EU. Hög ambitionsnivå för djurens välfärd och möjlighet till naturligt beteende är några av målsättningarna i den ekologiska djurhållningen. Att kor mår bra av att få röra på sig är det väl knappast någon som ifrågasätter. Utmaningen kommer när detta skall omsättas i praktiken och möjligheten för uppbundna kor att få gå lösa under stallperioden skall inordnas i den övrig verksamheten på gården och anpassas till den samlade målsättningen för det ekologiska lantbruket. Förhoppningen är att de resultat och erfarenheter som här presenteras skall vara till hjälp och nytta i detta arbete. September 2002 Göte Frid Jordbruksverket

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Tidigare forskning Syfte Dokumentation Material Gårdsbeskrivningar Metodik SLU:s registreringar Sammanställning av resultat Resultat SLU:s registreringar Diskussion Enkät Material och metodik Sammanställning av resultat Resultat Diskussion Experiment Material Metodik Sammanställning av resultat Resultat Diskussion Sammanfattande diskussion Slutsatser Dokumentation Enkät Experiment Tack Referenser Bilagor Text: Jenny Loberg & Lena Lidfors Foto: Jenny Loberg Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet, Skara September

4 Sammanfattning Målet med detta projektet var att: dokumentera vilka system för rastning av uppbundna kor som ekologiska lantbrukare utvecklade och hur dessa system fungerade ur praktisk synpunkt samt vilken effekt de hade på kornas beteende undersöka vad KRAV-anslutna lantbrukare med uppbundna kor tycker om rastning och deras funderingar runt möjliga framtida lösningar på den egna gården undersöka om kor som rastades med olika intervall betedde sig olika under rastningen och om deras beteende vid läggning samt klövhälsa skilde sig åt. Under dokumenterades olika system för rastning på nio ekologiska gårdar med uppbundna mjölkkor. Syftet var att undersöka tidsåtgången vid in- och utsläpp till rastning, orsaker som förhindrade rastning, individordning vid insläpp från rastning, påverkan på juvrets renhet, beteende vid in- och utsläpp och beteendet under rastning. Tidsåtgång, förhinder av rastning, individordning och juvrets renhet registrerades av lantbrukarna. Beteendestudier utfördes av SLU vid tre besök det första året och två besök det andra året. Koantalet på gårdarna varierade mellan 18 och 75 kor och raserna som fanns representerade var SRB, SLB, fjällko och rödkulla. Rastningsintervallen på gårdarna varierade från två gånger per månad till tre gånger per vecka och ko. En del lantbrukare rastade hela sin besättning samtidigt medan andra valde att dela besättningen i mindre grupper vid rastning. Rastningen skedde både på förmiddagar, mitt på dagen och på eftermiddagar. Detta kunde variera på samma gård så att det passade gårdens rutiner. Vid en jämförelse av tidtagningen som lantbrukarna gjorde själva vid utsläpp och insläpp till rastning såg man att för de lantbrukare som rastade samma antal kor båda vintrarna tog det kortare tid andra året. På en gård, där koantalet per gång dubblerades under andra året, tog det längre tid vid utsläpp och insläpp. Det som gjorde att rastningen inte kunde genomföras enligt rutinen var oftast att den krockade med någon annan aktivitet, och detta gällde båda åren. Under första året kom sedan väder som en god tvåa medan det under andra året var kladdigt underlag som låg på andra plats. Sjukdom hos lantbrukare angavs vid 46 tillfällen under år två och detta anses hindrande då de flesta gårdar behöver vara två personer vid rastning. De flest angivna orsakerna till att enstaka kor inte rastades var att de skulle kalva, precis hade kalvat eller användes som amkor. Det beteende som observerades mest vid utsläpp och insläpp var halkningar. Under andra året gick det troligen lugnare till och inga kor sågs halka omkull, vilket var fallet under det första året. Halkningar inne i ladugården kan orsaka skador på korna och det är viktigt att dessa minimeras genom användning av strö och ett lugnt tempo. På de gårdar som hade en individuell placering inne i ladugården tog det tid att få korna till sina rätta platser efter rastning. Mellan 50 % och 70 % av korna gick till fel plats och måste då flyttas. Även på de gårdar som hade gruppering av korna var det så många som 50 % av korna som hamnade fel. Korna rörde sig mest direkt efter utsläppet och om rastningen pågick i minst 30 minuter fanns det tillfällen då alla kor i gruppen stod stilla. De gårdar som hade kortast rastning vid observationerna hade flest djur i rörelse när insläppet påbörjades. Mängden sociala kontakter låg på en relativt konstant nivå under hela rastningen. Endast vid ett tillfälle på en gård lade sig korna ned under rastning. Underlaget var då gräs och rastningen pågick i 5 timmar En enkät skickades i mars 2001 till alla uppbundna ekologiska mjölkkobesättningar i Sverige, enligt KRAV:s register. Frågorna som ställdes i enkäten berörde bl. a. hur lång utevistelse korna haft under hösten 2000, om lantbrukarna provat att rasta sina kor, hur ofta lantbrukarna kunde tänka sig att rasta sina kor och om de hade planer på att bygga om till lösdrift. Svarsfrekvensen räknat på det totala antalet inkomna svar var 62,2 %. Medelantalet mjölkkor på de gårdar som svarade på enkäten var 33 st. Mer än hälften av besättningarna (68 %) hade färre än 40 mjölkkor. Ca 30 % av de lantbrukare som svarade hade kor. De flesta hade kortbås till sina kor med någon form av båsavskiljare. I medeltal avslutades betesperioden vecka 38 och stallperioden påbörjades vecka 42 vilket gav i medeltal 4 veckors utevistelse. 3

5 Slutet på betesperioden skilde sig beroende på var i landet man bodde. Svaren delades in i tre zoner enligt Jordbrukverkets indelning för betesperioden. I norra Sverige slutade betesperioden vecka 37, i mellersta vecka 38 och i södra vecka 40. Samma mönster gällde även för vilken vecka stallperioden påbörjades. Under utevistelsen angav 78 % av lantbrukarna att korna vistades på en vall, och endast 10 % hade någon form av rastfålla. Den största anledningen till att korna stallades in för hösten och släpptes ut på våren var väderleken. När man delade upp svaren på de olika zonerna visade det sig att i norr var det markförhållandena som var den största anledningen till när korna släpptes ut på våren. Endast 22 % av de lantbrukare som svarat hade någon gång provat att rasta sina kor. De flesta som svarade på frågan beskrev hur de gått till väga vid rastning av alla sina kor. Några hade valt att endast rasta sina sinkor och några släppte sina kor till mjölkning två gånger om dagen. På frågan om hur ofta de kunde tänka sig att rasta sin kor angav 61 % av de lantbrukare som svarade att de kunde tänka sig att rasta korna en gång i veckan eller oftare. De flesta såg inget positivt med att släppa ut korna för egen del men för korna angavs rörelse på 121 enkäter som något positivt för korna. Andra positiva aspekter för korna ansåg man vara friskare kor och att det var bra mentalt för korna. Merarbetet vid rastning ansåg de flesta vara något negativt och även markförhållanden och ökad arbetstid. Det negativa man såg för kornas del var någon form av fysisk ohälsa som orsakats av skador vid rastningen. Så många som 60 % sade sig ha funderat på hur de skulle rasta sina kor. Av dessa var det 53 som beskrev hur de skulle gå tillväga och 17 angav att de skulle bygga lösdrift för att slippa rastningen. På de tre frågorna om inställningen till att bygga lösdrift föll svaren ut på följande sätt: 64 % ville bygga lösdrift om de hade möjlighet, 42 % ansåg att de hade möjlighet att bygga lösdrift medan endast 30 % planerade att bygga lösdrift till år Hälften av de lantbrukare som svarade på enkäten såg rastningen som ett alternativ till lösdrift. Under stallperioden utfördes ett experiment på en ekologisk gård med uppbundna mjölkkor. Besättningen bestod av 52 kor av SRB ras. De delades in i fyra grupper och rastades antingen varje dag, två gånger i veckan, en gång i veckan eller inte alls. Kornas beteende under rastning och inne i ladugården för de kor som inte rastades observerades två gånger per månad och grupp från november till april. Under februari och mars togs tiden för kornas läggningsbeteende. Registreringar av klövarnas längd, vinkel och eventuella klövsjukdomar gjordes vid klövverkningar i november och maj. Korna som rastades en gång i veckan rörde sig mest vid rastningen, sedan kom gruppen som rastades två gånger i veckan och gruppen som rastades varje dag rörde sig minst under rastning. Endast kor som rastades varje dag låg ner ute i fållan. Under rastningen förekom mycket sociala kontakter och korna som rastades en gång i veckan nosade på varandra och hotade varandra mer än i de andra grupperna. Antalet stångningar skilde sig inte mellan grupperna men utfördes mest av de yngre korna i varje grupp. Vid % av observationerna undersökte korna sin omgivning i rastfållan, medan undersökande runt båsplatsen utfördes vid 3 % av observationerna för de kor som stod inne. Mängden undersökande beteenden var högst i gruppen som rastades en gång i veckan. Korna som stod inne använde största delen av tiden till att äta från foderbordet. De kor som rastades varje dag spenderade mer tid än någon annan grupp med att stå och idissla. Vi fann inga skillnader mellan de olika grupperna i den tid det tog för korna att lägga sig ned, inte heller fanns det någon skillnad i mjölkproduktion. Rastade kor slet mer på klövarna vilket gav kortare tålängd och diagonal samt en större tåvinkel. Trots att inga signifikanta samband fanns mellan rastning och klövskador tenderade kor som rastades en gång per vecka att ha mindre fångrelaterade skador. De kor som rastades mest frekvent hade en tendens till mer fångrelaterade klövskador medan risken för klövröta var mindre än för ej rastade kor. 4

6 Inledning Detta projekt har genomförts efter beslut av Jordbruksverket i avsikt att identifiera problem runt regelbunden rastning och hur vi ska rasta uppbundna ekologiska kor i Sverige. Bakgrunden till projektet är EU:s bestämmelser om regelbunden rastning för ekologiska, uppbundna nötkreatur som trädde i kraft den 24 augusti Enligt denna får nötkreatur inom ekologiskt lantbruk stå uppbundna fram till den 31 december 2010, under förutsättning att de rastas regelbundet. Regelverket säger att efter den 31 december 2010 ska alla nötkreatur inom ekologisk produktion hållas i någon form av lösdrift. Undantag från denna regel föreslås för små jordbruksföretag om det inte är möjligt att hålla djuren i grupper som är lämpade för deras särskilda behov. De gårdar som hamnar inom denna kategori måste då rasta sina kor två gånger i veckan. Projektet har löpt över två år och innefattar dokumentation av rastningssystem som ekologiska lantbrukare utvecklat, en enkätstudie bland KRAV-anslutna mjölkproducenter med uppbundna kor och experiment på en gård med olika rastningsintervall. 5

7 Tidigare forskning I Sverige har vi hållit kor bundna sedan tidig medeltid (Myrdal, 1999). På den tiden och ända fram till tidigt 1900-tal tycks det ha varit vanligt att man släppte ut korna vintertid för att låta dem dricka vatten ur dammen eller vattenkar dit man öste upp vatten (Myrdal, 1999). Rastning av mjölkkor förekommer på enstaka gårdar i Sverige även i modern tid för att djurägarna anser att det förbättrar kornas rörlighet, hälsa och brunst (Pettersson, 1999a). Uppbundna ekologiska mjölkkor i Finland och Danmark rastas p.g.a. nationella krav och numera även krav från EU (Schönning, 1999; Pettersson, 1999b). I USA rastas de flesta mjölkkorna för att djurskötarna ska kunna upptäcka brunstiga kor (Albright och Arave, 1997). Det finns en hel del forskning omkring hur nötkreatur förflyttar sig på bete, och vilka faktorer som leder till ökad eller minskad förflyttning (se Phillips, 1993; Albright och Arave, 1997). De faktorer som påverkar nötkreaturens förflyttning anses vara Individuella; genetiska, ontogenetiska, fysiologisk status Sociala; antal djur i gruppen, antal djur/ytenhet, kön, åldersstadier, social integrering Miljö; underlag, ljus, ventilation Utrymme; beläggningsgrad, antal ätplatser/djur, antal liggbås/djur Föda; kvalitet, kvantitet, struktur, ätmönster Klimat; temperatur, luftfuktighet och andra klimatfaktorer, dygnsrytm, årstidsrytm (Phillips, 1993) Miljön påverkar nötkreaturens förflyttning på olika sätt. På bete leder ökad betesyta, minskad födotillgång och yttre parasiter till ökad förflyttning (Phillips, 1993). Överbeläggning leder till minskad förflyttning och skador som kan ge hälta (Phillips, 1993). Minskad yta (<4 m 2 /ko) leder till minskad förflyttning (Phillips, 1993). Kor som står bundna och rastas i rastfålla bör ha tillgång till minst 20 m 2 per vuxet djur (Jordbruksinformation ). Om korna i en lösdrift har tillgång till en rastfålla bör ytan per ko i rastfållan vara minst lika stor som minimiytan per ko i lösdriften, dvs. 6 m 2 / ko (Jordbruksinformation ). Orsaken till att beläggningsgraden är så olika beroende på hur djuren hålls inomhus framgår inte av föreskrifterna, men skulle kunna bero på att djuren oftare har horn i uppbundna system och att de kan behöva göra upp en ny rangordning när de släpps ut. Forskning av Menke (1993) visar att kor kan hållas med horn i lösdrift utan att man får betydande ökning i skadefrekvensen om man har en bra fungerande skötaredjurkontakt och väl fungerande skötselrutiner. Det var nämligen dessa faktorer som påverkade frekvensen aggressiva beteenden mellan korna. Motivation handlar om djurs beredskap att utföra ett visst beteende i en viss situation, och den styrs av både inre och yttre faktorer (Toates, 1986). Motivationen hos ett djur att utföra ätbeteende påverkas både av de yttre faktorerna, dvs. lukten och åsynen av mat, och de inre faktorerna, dvs. halten av blodsocker och olika hormoner, som minskar under en viss nivå så att djuret upplever hungerkänslor. Motivationen för att utföra vissa beteenden ökar med tiden sedan beteendet senast utfördes, oftast beroende på en eller flera inre faktorer. Faktorer som motiverar nötkreatur till att röra sig är oftast att ta sig till bete/foder, vatten, viloplats eller andra nötkreatur. Det kan dock även finnas en motivation för att röra sig även om alla dessa behov är tillfredsställda. Hur lång tid det tar för en ko att bygga upp motivationen för rörelse vet vi inte. Med rätt planlagt experiment kan vi undersöka om kor rör sig även om alla andra behov är tillfredsställda, och hur lång tid det tar mellan tillfällena till rörelse för motivationen att öka över en viss nivå. Tidigare studier på kalvar och kvigor har visat att mängden rörelse som utfördes efter det att djuren varit i en liten box eller bundna ökade med tiden sedan de sist hade haft möjlighet att röra sig (Jensen, 1999; Jensen, 2001). Det underlag som ett bete erbjuder nötkreatur varierar bl.a. med djurbelastning, terrängtyp, årstid, klimat och väderlek. Ur klövhälsosynpunkt är bete under de flesta förhållanden gynnsamt för klövarna eftersom underlaget är mjukt, gräset ger en mekanisk rengöring av klövarna samtidigt som belastningsförhållandena är korrekta. Vid nederbördsrik väderlek kan underlaget 6

8 dock drastiskt försämras speciellt beroende av jordmån och dräneringsmöjligheter (Phillips, 1993). Klövarna riskerar då att mjukas upp och skadas medan kornas förflyttning sannolikt påverkas. Om ytan för betet begränsas och djurtätheten är för stor, som vid ansamling av djur eller vid rastning, kommer inte hygienen att kunna upprätthållas och de annars positiva effekterna för klövarna inte att erhållas. Vid sådana förhållanden ökar risken för smittspridning i och med den nära kontakten mellan djur, klövar och gödsel, och risken för infektiösa klövsjukdomar ökar. På hala underlag går nötkreatur saktare, har mindre vinkel på sträckta ben och tar kortare steg (Phillips, 1993). Risken ökar då för att djur faller och fläker sig. Enligt de gemensamma bestämmelserna för djurhållning ska anlagda rastgårdar och hårt belastade ytor i det fria vara hårdgjorda, dränerade eller naturligt ha motsvarande funktion (Jordbruksinformation ). De klövskador som är aktuella vid rastning på hårt underlag (betong) är de som kan relateras till fång (Bergsten, 1995), infektiösa sjukdomar som är beroende av smittryck och bristande hygien (Bergsten, 1995; Bergsten och Carlsson, 1996), traumatiska skador på grund av klövslitage och felaktig belastning samt rena olycksfall på grund av halka och främmande föremål eller vassa stenar som kan penetrera klövarna. Man bör ställa samma krav på en rastfålla som man gör på ett golv i ett stall för att optimera klövhälsan. Två stora studier av hur daglig rastning påverkar mjölkkornas produktion, hälsa och beteende har genomförts i Sverige respektive Danmark (Gustafson, 1994; Krohn och Munksgaard, 1993). I Gustafsons studie kallade man det motion eftersom korna drevs en kilometer ifrån ladugården varefter de fick gå tillbaka i sin egen takt. Där fann man huvudsakligen att motionen förbättrade kons hälsa generellt och att den gav större förmåga till syreupptag och ökad hjärtkapacitet som är till nytta både för att underlätta kalvning och för att klara av den höga mjölkproduktionen (Gustafson, 1994). Man har inte hittat någon påverkan på mjölkproduktionen, varken positiv eller negativ, av motionen (Gustafson, 1994). Läggningsbeteendet har tidigare använts som en indikation på kons rörlighet (Gustafson, 1994; Herlin, 1994). Läggningen har delats upp i två faser. Den första fasen börjar när kon pendlar med huvudet ovanför marken och nosar på underlaget och slutar när hon lägger ned första knäet i marken. Den andra fasen avslutas då kon ligger ned. Gustafson och Lund-Magnusson (1995) visade att kor som var permanent bundna under 4 år hade en längre första fas än kor som var bundna och rastades varje dag. Herlin (1994) visade att förstakalvare hade en kortare första fas än kor som hade kalvat flera gånger, och att de äldre korna avbröt läggningsbeteendet oftare än de yngre korna. Tiden från det att kon hade båda framknäna på underlaget tills hon låg ner var signifikant kortare hos de kor som rastades en timme per dag än hos dem som inte rastades (Krohn och Munksgaard, 1993). Däremot hade en timmes daglig rastning ingen inverkan på den totala liggtiden (Krohn och Munksgaard, 1993). Dessa kor släpptes dock inte på bete under sommaren som brukligt är i Sverige. Om rastningen pågår under flera timmar kan korna lägga sig. Vid betesdrift är detta inte något problem då liggytorna är en del av betet, men en rastfålla kan vara både för hård och för ohygienisk som liggplats för djuren. Om djuret upplever liggytan som obekväm kommer liggtiden att minska och med en ökad ståtid ökar risken för klövskador (Leonard med flera, 1994). Om djuret ligger på ett förorenat underlag ökar risken för miljöbetingade juverinflammationer. Merarbetet för rengöring av juver på kor som har gått på bete har beräknats bli % större när det var blött ute på hösten jämfört med en torr sommar (Frid, 1999). I de tidigare studierna jämfördes kor som rastades varje dag med kor som inte rastades alls (Gustafson, 1994, Krohn och Munksgaard, 1993). I Gustafsons studie (1994) stod kontrollkorna uppbundna under totalt 4 år utan att ens erbjudas sommarbete. Detta är inte jämförbart med förhållandena på en vanlig mjölkgård pga. beteskravet sommartid, och på ekologiska gårdar krävs dessutom förlängd utevistelse utöver lagstadgat sommarbete. Kor är vanedjur och beroende av fasta rutiner, därför föreslås att rastningen bör vara regelbunden (Lund, 1998). Men, att släppa ut och ta in kor som rastas tar tid, och en dålig väderlek kan störa den dagliga rastningen. Vi ville därför undersöka hur rastningen fungerar när olika rastningsintervall tillämpas både ute på gårdarna och under mer experimentella förhållanden. Dess-utom ville vi ta reda på hur de ekologiska lantbrukarna med uppbundna mjölkkor ser på de nya reglerna om lösdrift från 2010 och regelbunden rastning. 7

9 Syfte Syftet med de tre olika delarna i projektet var: att dokumentera vilka system för rastning av uppbundna kor som ekologiska lantbrukare utvecklade och hur dessa system fungerade ur praktisk synpunkt och vilken effekt de hade på kornas beteende att få en bild av vad KRAV-anslutna lantbrukare med uppbundna kor tycker om rastning och deras funderingar runt möjliga lösningar på den egna gården att undersöka om kor som rastades med olika intervall betedde sig olika under rastningen och om deras läggningsbeteende och klövhälsa skilde sig åt. De frågor som skulle besvaras var följande: Dokumentation 1. Hur beter sig korna vid utsläppning till och intagning från rastfållan? 2. Vilka beteenden ägnar sig korna åt under rastningen? 3. Hur lång tid tar utsläppning till och intagning av korna från rastfållan? 4. Hur ofta gödslar och urinerar korna i drivningsgångar och rastfålla? 5. Påverkas juvrets renhet negativt av rastning? 6. Vilka faktorer förhindrar regelbunden rastning? Enkät 1. Hur många lantbrukare har prövat att rasta sina kor? 2. Hur ofta kan lantbrukare tänka sig att rasta sina kor? 3. Har lantbrukare funderat över hur de ska rasta sina kor? 4. Vill lantbrukare, har de möjlighet och planerar de att bygga lösdrift? Samtliga frågor som ställdes i enkäten finns i bilaga 1. Experiment 1. Hur beter sig kor som rastas med olika intervall? 2. Hur påverkas kornas individordning vid insläpp av att de rastas olika ofta? 3. Hur påverkas kornas läggningstider av att rastas med olika intervall alt. stå inne under vintern? 4. Hur påverkas klövarna hos kor som rastas med olika intervall alt. står inne under vintern? Dokumentation Material Dokumentation Åtta ekologiska gårdar med uppbundna kor deltog i dokumentationen under första året. Gårdarna var spridda över Sverige från Jämtland i norr till Skåne i söder. Storleken på besättningarna varierade från 18 till 75 kor och raserna SRB, SLB, rödkulla och fjällko var representerade. Hos två av besättningarna hade alla kor horn, två av besättningarna hade hornlösa kor och hos de resterande fyra besättningarna var det blandat med hornbärande och hornlösa djur. Dokumentation Under andra året ingick sex gårdar med uppbundna kor i dokumentationen. Fem av dessa var identiska med föregående års och en var nytillkommen. Spridning över landet under detta år var från Jämtland i norr till Västra Götaland i söder. Storleken på besättningarna varierade mellan 18 och 56 kor och raserna SRB, SLB och fjällko var representerade. Två av gårdarna hade enbart hornbärade kor, tre hade enbart avhornade eller kulliga kor och en besättning hade blandat avhornade och hornbärande kor. Beskrivningar av gårdarna med adress och foto redovisas under Gårdsbeskrivningar nedan. Eftersom några gårdar hade gårdsnamn men andra inte refereras till postadressen i den fortsatta texten, t.ex. kommer Lovö Prästgård att refereras till som Drottningholm. 8

10 Gårdsbeskrivningar Nälden Den nordligaste gården som ingick i studien ligger i Jämtland nära samhället Nälden. Det är Jan och Berit Runsten som driver gården och de hade 18 fjällkor under observationstiden. Gården hade drivits som ekologisk sedan Korna stod i två rader i mellanbås som var vända ifrån varandra med en gång i mitten och två smala foderbord utmed långsidorna i ladugården (bilaga 2). Alla kor var helt klippta under vintern. Gården var med under dokumentationen i två år. Under första året valde de att rasta sina kor varannan vecka, och under andra året var ambitionen att rasta korna en gång i veckan. Korna rastades under ca en timme på eftermiddagen. Vid utsläppet lossades korna en och en av Jan. Berit stod i dörren och motade de kor som varit ute i fållan och vänt tillbaka in. Vid insläppet togs sex kor in i taget och bands på sina platser. Även då behövdes 2 personer, en som motade de återstående korna och en som band de som kommit in. Korna rastades i en fålla (ca 312 m 2 ) bakom ladugården. Samma fålla användes båda åren. Underlaget i fållan var grus som under vintern var täckt med snö. Ytan per ko vid rastning var 17 m 2. Korna hade inte tillgång till vare sig foder eller vatten under rastningen. Någon egentlig rengöring av fållan behövdes inte göras då korna inte gödslade så mycket under rastningen. Enligt Jan och Berit berodde det på att korna rastades på eftermiddagen innan de utfodrades. Fållan behövde dock skottas med traktor ibland för att korna skulle kunna rastas. Jan och Berit Runsten Alsenviken Nälden 9

11 Holmsveden I Hälsingland driver Per, Karin och Marianne Schönning en gård som hade 35 mjölkkor av SRB-ras under observationstiden. Gården hade varit ekologisk sedan Alla korna hade kvar sina horn och klipptes två gånger per år fram till frambenen. I ladugården stod korna i två rader på långbås med huvudena vända mot varandra med ett foderbord i mitten och gångar utmed långsidorna (bilaga 3). Fodergrindarna mot foderbordet var fånggrindar vilket utnyttjades vid utsläppet. Gården var med i dokumentationen under två år. Familjen Schönning valde att rasta sina kor en gång varannan vecka under båda åren. Vid rastningen släpptes alla 35 korna ut samtidigt. Först låstes korna fast i fånggrindarna varefter kornas halsband knäpptes loss och sedan öppnades fånggrindarna för en rad i taget. På detta sätt gick utsläppet mycket smidigt. Vid insläppet släpptes en eller två kor in i taget och följdes till den egna platsen för att låsas fast. Alla fånggrindarna var då stängda och endast den plats där kon skulle stå öppnades. Detta tog mycket tid och krävde 3 personer, en som släppte in korna och två som motade den ko som släppts in till rätt plats. Under andra året försökte de vid ett tillfälle att rasta halva besättningen och att låta korna välja sina platser. Familjen Schönning upplevde dock att det blev mycket mer oro i ladugården när korna inte stod på sina platser och en kviga fick flyttas för att hon skulle få det lugnare. Under hösten rastades korna på ett bete som sluttade lätt ner mot en sjö. Betet var på ca 0,5 ha vilket gav 143 m 2 per ko. Under vintern och våren när betet var för blött rastades korna i en fålla bakom ladugården med en ungefärlig yta av m 2, vilket gav 69 m 2 per ko. I rastfållan bakom ladugården fanns det en foderhäck med halm och lite ensilage som korna kunde sysselsätta sig med och en vattenho. Underlaget i fållan bakom ladugården var inte hårdgjort vilket medförde att den var för kladdig att släppa korna på under delar av våren 2000 och under den regniga hösten Marianne, Per och Karin Schönning Härnebo Holmsveden 10

12 Drottningholm Tom och Elisabeth Rydström arrenderar Lovö Prästgård ute på Drottningholm. Gården hade varit ekologisk sedan Där hade de under observationstiden 38 kor av raserna SRB, rödkulla, fjällko och korsningar. Alla SRB hade kvar sina horn vilket gjorde att denna besättning var en blandning av hornlösa och hornbärande kor. Korna stod i två rader med långbås vända mot varandra med ett foderbord i mitten och gångar längs långsidorna (bilaga 4a). Fodergrindarna var fånggrindar och användes vid utsläppet på samma sätt som i Holmsveden. Gården var med i dokumentationen under första året. Alla kor rastades samtidigt ca en gång i veckan. Vid insläppet hade alla kor sina bestämda platser, vilket gick väldigt smidigt då de flesta korna gick till sin egen plats. Korna rastades på en av två vallar som låg längs en allmän väg (bilaga 4b). Detta gjorde att det under rastningen behövdes 3 4 personer som kunde blockera vägen och infarter utmed vägen till hagen. I hage 2 (1 ha) var ytan per ko 263 m 2, och i hage 1 (0,6 ha) var ytan per ko 158 m 2. Ibland fodrades korna med hö som lagts ut i en sträng i hagen men de hade inte tillgång till vatten. Tom och Elisabeth Rydström Lovö Prästgård Drottningholm 11

13 Hölö På vägen mot Mörkö ligger Åbykvarns gård som drivs av Olle och Anette Rundqvist. Den hade varit ekologisk sedan I ladugården stod under observationstiden 50 kor av SRB- och SLB-ras samt en fjällko. Korna stod i tre rader på kortbås. Två av raderna var vända mot varandra med ett foderbord emellan och den tredje raden var vänd mot en av ytterväggarna (bilaga 5). Gården var med i dokumentationen under två år. Olle valde att dela upp besättningen och rasta en rad per gång, alltså kor per gång under båda åren. Ambitionen var att rasta varje rad en gång i veckan, så att varje ko fått komma ut en gång i veckan. Det fungerade bättre under andra året när de hade fått rutinerna att fungera. Ibland blev det dock så att några kor fick komma ut två gånger en vecka och sedan stå inne i två veckor. Vid utsläppet släpptes korna en och en, och vid insläppet fick de själva välja platser. I början flyttades kotavlorna om efter varje insläpp men detta tog för mycket tid och de nöjde sig med att endast programmera om fodervagnen efter kornas nya platser. Under första året rastades korna i en tom lada de första gångerna men sedan bytte de till att rasta i en fålla bakom ladugården. Under andra året användes ladan vid varje rastning och utökades med ytan mellan ladugården och ladan så att korna hade möjlighet att välja om de ville vara inne eller ute under rastningen. Underlaget i ladan var jord och halm och i fållan, som användes första året, grus. Fållan som användes första året var ca 750 m 2 och där var ytan per ko 42 m 2. Det krävdes mycket sand för att motverka halka i fållan under vintern. Fållan skrapades ren från gödsel med lastarskopa. Den yta som korna rastades på under andra året var ca 295 m 2 vilket gav varje ko ca 17 m 2. Olle och Anette Rundqvist Åbykvarns gård Hölö 12

14 Västerås Utanför Västerås i Rytterne ligger Svånö gård som drivs av Ingrid och Henrik Sommar. Gården hade varit ekologisk sedan De hade under observationstiden avhornade SRB-kor, som var helt klippta. Korna stod i två rader vända emot varandra med ett foderbord emellan och gångar längs ytterväggarna (bilaga 6). Båstypen var kortbås med avskiljare mellan varje ko och ställbara fodergrindar. Ingrid och Henrik rastade alla kor samtidigt två gånger i veckan och deltog i dokumentationen under två år. Vid utsläppet släpptes korna en och en från foderbordet. Det gick mycket smidigt då Ingrid och Henrik hjälptes åt och släppte var sin rad. Vid insläppet sorterades korna i grupper så att sinkor, högmjölkare och förstakalvare stod för sig. Inom varje grupp fick korna stå på valfri plats. När alla kor var bundna gick Ingrid på foderbordet och programmerade om fodervagnen. Korna rastades antingen på en vall en bit bort bakom ladugården eller i en fålla precis bakom ladugården. Storleken på vallen var ca 1,8 ha vilket gav 600 m 2 per ko när 30 kor rastades. Vid halka blev vägen dit täckt av is och vid mycket nederbörd blev underlaget för blött i vallen. Då släpptes korna bakom ladugården. Den fållan inhägnades delvis av andra byggnader och gödselplattan. Underlaget var en blandning av aska och cement och ytan var ca 500 m 2. När korna rastades i denna fålla hade de 17 m 2 per ko när 30 kor rastades. Fållan bakom ladugården rengjordes med traktorskopa när det behövdes. Ingrid och Henrik Sommar Svånö gård Rytterne Västerås 13

15 Mölltorp Skäveruds gård som drivs av Kjell och Elisabeth Angel ligger i närheten av Karlsborg på Vätterns västra sida. De hade drivit gården som ekologisk sedan 1995 och hade under observationstiden kor av mestadels SRB-ras och några SLB. Alla kor hade horn och var delvis klippta. Kjell och Elisabeth valde att rasta 24 kor i besättningen som stod i två rader vända mot varandra på långbås och där fodergrindarna var fånggrindar (bilaga 7). Gården deltog under två år. Under första året rastades dessa två rader om 12 kor varannan dag, sex dagar i veckan. Varje ko fick därmed komma ut tre gånger i veckan. Under andra året släpptes alla 24 kor ut samtidigt tre dagar i veckan. Den skillnad som erhölls mellan de olika åren var att Kjell och Elisabeth rastade tre dagar istället för sex dagar i veckan. Korna släpptes ut på eftermiddagen och vid utsläppet knäpptes korna loss en och en. Under tiden som korna rastades lade Kjell fram foder på foderbordet. Vid insläppet var fånggrindarna öppna och korna fick ställa sig var de ville och låstes automatiskt fast när de förde in huvudet över foderbordet. Bindslena knäpptes senare under mjölkningen. Korna rastades 1 2 timmar bakom ladugården på ett bete som var ca 3,5 ha. På betet fanns både öppna ytor och skog som korna kunde gå in i vid regn, snö och blåst. Ytan per ko var m 2 första året och m 2 andra året då 24 kor rastades samtidigt. Kjell och Elisabeth Angel Skäveruds gård Mölltorp 14

16 Stenstorp Pickagården i Stenstorp drivs av Kjell och Lisbeth Almberg, och under observationstiden hade de 56 kor av både SRB- och SLB-ras. De flesta korna var avhornade och alla var klippta. Gården hade varit ekologisk sedan Gården deltog i dokumentationen under första året. Korna stod i fyra rader. Tre av raderna fanns i en del av ladugården där två rader var placerade mitt emot varandra och den tredje raden var vänd mot en av ytterväggarna. Den fjärde raden var placerad som en förlängning av den mittersta raden med en gång mellan. Mitt emot den fjärde raden fanns kalvboxar (bilaga 8). Båstypen var kortbås. Dörren ut mot rastfållan var placerad i den ände av byggnaden där de tre raderna fanns. Kjell valde att rasta en rad en gång i veckan. En rad bestod av 14 kor och alla kor hade sina bestämda platser. Vid utsläppet knäppte Kjell loss en ko i taget, ibland arbetade han själv och ibland hade han hjälp av en anställd. När han var ensam kunde ingen stå i dörren och mota korna som ofta vände och kom in igen. Vid insläppet släpptes alla kor in samtidigt och sorterades in på sina respektive platser. Det kunde verka lite rörigt när korna skulle sorteras om men det brukade gå väldigt lugnt till. Korna rastades på morgonen efter mjölkningen medan Kjell åt och det blev ca en timme. De rastades i en fålla i direkt anslutning till ladugården där underlaget var en blandning av grus och lera. Storleken på fållan var ca 162 m 2 vilket gav ca 12 m 2 per ko under rastningen. Fållan rengjordes två gånger i månaden med traktorskopa. Efter första vintern gjordes en ombyggnad så att korna mjölkades i mjölkgrop. Kjell och Lisbeth Almberg Pickagården Stenstorp 15

17 Skara Under andra året tillkom en gård utanför Skara. Den drivs av Hasse och Maj-Lis Olofsson. Gården hade varit ekologisk sedan De hade under observationstiden 24 kor och kvigor av SLB-ras som stod på två rader vända mot ett foderbord i mitten (bilaga 9). Alla kor var avhornade och delvis klippta. Hasse valde att dela besättningen i två grupper som rastades var för sig samma dag. Båda grupperna rastades två gånger i veckan i en fålla bakom ladugården. I fållan hade Hasse lagt bark för att den inte skulle bli upptrampad under vintern. Närmast ladugårdsdörren låg en cementklack om 5x7 m och utanför denna hade jorden grävts undan och dräneringsrör lagts ned som sedan täckts med sand och markväv. Ovanpå detta hade spillbark lagts och packats med lastare. Barkbädden sträckte sig ca 4 meter ut från cementklacken och planade ut mot den gräsvall som resten av fållan bestod av. Fållans storlek var m 2 vilket gav ca 139 m 2 per ko vid rastning. Hasse rastade korna själv och varje grupp rastades ca 45 min per gång mitt på dagen. Både utsläpp och insläpp gick lugnt och smidigt och korna stod grupperade i sinkor, kvigor och mjölkande kor i ladugården. Hasse och Maj-Lis Olofsson Synnerby Tomten Skara 16

18 Vollsjö Den sydligaste gården ligger i Skåne nära Vollsjö och drivs av Sven och Lena Åkerblom. Gården hade varit ekologisk sedan 1989 och Sven och Lena hade under observationstiden 75 kor av raserna SLB och SRB. De stod i fyra rader på kortbås med foderbordet placerat i mitten av ladugården (bilaga 10). Halva besättningen hade horn och halva bestod av avhornade djur, och alla var helt klippta. Gården deltog i dokumentationen första året. Besättningen delades vid rastning så att varje rad rastades var för sig, vilket gav fyra grupper. Rastningen pågick från måndag till fredag vilket gjorde att den rad som rastades på måndagen en vecka också rastades på fredagen samma vecka. Detta medförde att varje ko rastades 1 2 gånger i veckan. Vid utsläppet släpptes korna en och en och vid insläppet togs alla i gruppen in samtidigt. Korna hade inte bestämda platser utan fick ställa sig var de ville på raden. Vid insläppet tog Sven och Lena hjälp av sin hund Filippa som hämtade korna i fållan och drev dem mot dörren. Korna rastades vanligen på förmiddagen efter mjölkningen och de fick vara ute i ca en timme. Vid våra registreringar rastades korna dock på eftermiddagen. Rastytan var ett bete bakom ladugården som var ca 1,5 ha. När grupper om 20 kor rastades hade varje ko en yta på 750 m 2. Det fanns tillgång till vatten i fållan om det var frostfritt, men de utfodrade inte korna under rastningen. Efter första året byggde Sven och Lena en mjölkgrop som korna sedan mjölkades i. Sven och Lena Åkerblom Hårderup Vollsjö 17

19 Metodik De lantbrukare som deltog bestämde själva hur många kor som skulle rastas och vid vilka intervall detta skulle ske. De gjorde själva registreringar av tidsåtgång för utoch insläpp, ordning vid insläpp, avvikelser från rastningsrutinen och juvrets renhet under år ett. Under år två fortsatte de med mer detaljerade registreringar av tidsåtgången för ut- och insläpp och antecknade avvikelser från rastningsrutinen. Lantbrukarnas registreringar Följande registreringar gjordes av lantbrukarna varje månad: tidtagning för in och utsläpp två gånger per månad anledning till att en eller flera kor inte rastades enligt planerat intervall bedömning av juvrets renhet på 20 kor morgon och kväll en dag när de rastats och en dag när de stått inne eventuella hälsoproblem hos korna och behandling av dessa. Lantbrukarna ombads att under tre månader registrera individordningen vid insläpp från rastningen. De fick också en enkät vid SLU:s andra besök i januari med ett antal frågor om gården och om hur rastningen fungerade. Slutligen skulle en ritning över ladugården skickas till SLU med mått på båspallar, gångar och dörrar, samt längd på drivningsgångar och storlek på rastytan. SLU:s registreringar Alla gårdar besöktes vid tre tillfällen under det första året och vid två tillfällen under det andra året. Undantaget är gården i Holmsveden där endast ett besök gjordes under andra året p.g.a. risk för smittspridning i och med utbrottet av mul- och klövsjuka i England under våren Under stallperioden inföll det första besöket under november när rastningen hade startat, det andra besöket under januari och det tredje besöket under mars april innan utevistelseperioden började. Under stallperioden gjordes första besöket under november och december och andra besöket under januari och februari. Vid besöken från SLU gjordes beteendestudier av korna vid in- och utsläpp och under rastningen. Även tid för in- och utsläpp, rastytans storlek och underlag samt väderförhållanden antecknades. Vid utsläpp togs tiden från det att första kon släpptes loss till sista kon gick ut genom dörren. Vid insläpp togs tiden från det att den första kon kom in genom dörren till den sista kon var bunden. Beteenderegistreringarna utfördes med två olika metoder. Under ut- och insläpp registrerades kornas beteende med kontinuerlig registrering. Under rastningen användes både kontinuerlig registrering och intervallregistrering. I tabell 1 3 definieras de beteenden som registrerades Följande registreringar gjordes av lantbrukarna varje månad: tidtagning för förberedelser, in- och utsläpp och efterarbete två gånger per månad. anledning till att en eller flera kor inte rastades enligt planerat intervall rastningstid, temperatur, väder och markförhållanden vid fyra rastningstillfällen per månad eventuella hälsoproblem hos korna och behandling av dessa. 18

20 Tabell 1. Definition av de beteenden som registrerades med kontinuerlig registrering vid ut- och insläpp Beteende Halkar står Halkar knä Halkar omkull Går åt fel håll Trängs Sparkar Stång fram Stång sida Stång bak Går fel Urinerar Gödslar Definition Halkar inne i ladugården men står fortfarande på alla fyra klövarna Halkar ner på ett eller båda knäna eller på bakhasorna inne i ladugården Halkar omkull på sidan så att alla fyra klövarna tappar kontakt med underlaget inne i ladugården Går bort från dörren vid utsläppet Tränger sig förbi en annan ko i dörröppningen eller på gången inne i ladugården. Kroppskontakt mellan korna vid passering Sparkar mot en annan ko inne i ladugården, vare sig den träffar eller inte Stångar huvud mot huvud inne i ladugården Stångar hals eller kroppssida på annan ko inne i ladugården Stångar mot baken på en annan ko inne i ladugården Går till fel båsplats, tränger sig in mellan två kor där det inte finns någon ledig båsplats eller går och ställer sig på någon annan plats inne i ladugården vid insläpp Urinerar i gången vid ut- eller insläpp Gödslar i gången vid ut- eller insläpp Tabell 2. Definition av de beteenden som registrerades med kontinuerlig registrering under rastning Beteende Definition Stångar huvud Stångar med kontakt huvud mot huvud Stångar kropp Stångar med kontakt mot hals eller kroppssida på annan ko Stångar bak Stångar med kontakt mot baken på annan ko Hotar En ko sänker huvudet och går mot en annan ko som då viker undan Gödslar Gödslar under rastningen Urinerar Urinerar under rastningen Social slickning En ko slickar en annan ko var som helst på kroppen Bestiger* En ko lägger upp framben och bröstkorg på ryggen på en annan ko * = registrerades endast år 2. Tabell 3. Definition av de beteenden som registrerades med intervallregistreringar under rastning Beteende Ligger Står Äter Dricker Går Slickar sig** Kliar sig** Social* Övrigt Definition Ligger ner på marken utan att visa några andra beteenden Står utan att visa några andra beteenden Äter foder eller betar Dricker vatten Går, travar eller springer Slickar sig på någon kroppsdel Kliar någon kroppsdel mot föremål i fållan eller kliar sig med klöven Stångar annan ko, stryker sig mot annan ko, bestiger annan ko eller slickar annan ko Alla beteenden som inte innefattas av ovanstående definitioner * = registrerades endast år 1, ** = registrerades endast år 2. Intervallregistreringarna gick till så att var femte minut räknades antalet kor som utförde något av beteendena i tabell 3. Parallellt med detta gjordes kontinuerliga registreringar av de beteenden som är definierade i tabell 2. Under första året delades de kontinuerliga registreringarna i fållan upp i antal utförda beteenden per timme, men för att få en mer detaljerad bild av när beteendena skedde under rastningen delades beteendena in i 5-minuters intervall under andra året. 19

21 Sammanställning av resultat Ritningar över gårdarna finns som bilagor längst bak i rapporten. Först redovisas resultaten från lantbrukarnas registreringar och sedan de beteendeobservationer som gjorts av SLU. I slutet diskuteras resultaten. Tidtagningen som lantbrukarna gjorde redovisas med ett medelvärde för alla tidtagningar samt den totala tiden per rastning för båda åren. De vanligaste anledningarna till att korna inte rastades enlig rutinen redovisas i tabellform med hur många gånger varje orsak har angetts samt hur många gårdar som angivit orsaken. Halkningar vid ut- och insläpp summerades för de båda besöken och dividerades med det totala antalet kor som rastats för att få antalet halkningar per ko för alla besök. På samma sätt räknades registreringarna för om så att en jämförelse mellan de båda åren skulle vara möjlig. Antalet hot och antalet stångningar redovisas med ett medelvärde per ko och gård och ett medelvärde per 5 minuter och gård. Medelvärdet per ko räknades ut genom att dividera alla observerade hot och stångningar under de två besöken med det totala antalet kor som observerats. För att få medelvärdet per 5 minuter dividerades först den totala rastningstiden för de båda besöken i minuter för varje gård med 5. Sedan dividerades alla observerade hot och stångningar under de två besöken med det värde man erhållit vid den första divisionen. På samma sätt räknades registreringarna för om så att en jämförelse mellan de båda åren skulle vara möjlig. Antalet gödslingar och urineringar redovisas per ko och gård för båda åren. Intervallregistreringarna redovisas som andelen kor som utförde ett beteende vid en viss tidpunkt. Inga statistiska test har använts då olikheterna mellan gårdarna var så stora att dessa test blir meningslösa. Det som redovisas är antal, medelvärden, andelar och procent. Resultat Lantbrukarnas registreringar Tidsåtgång för utsläpp och insläpp Tidtagning vid ut- och insläpp gjordes av lantbrukarna under båda åren (tabell 4 och 5) men under andra året delades tidtagningen upp så att tiden för förberedelser och efterarbete syns i redovisningen (tabell 5). Därmed får man en bättre bild av vilka moment som tar tid under rastningen. Under första året inkluderades dessa delar av vissa lantbrukare men inte av alla, vilket försvårar en jämförelse mellan gårdar (tabell 4). Detta medför också att en jämförelse mellan år på samma gård i vissa fall inte blir rättvisande. Tabell 4. Genomsnittlig tid i minuter för utsläpp och insläpp vid rastning av uppbundna kor på 7 olika gårdar registrerat av lantbrukarna Gård Antal Utsläpp Insläpp Total tid Antal Förberedelser Efterarb. kor/gång personer inkluderat inkluderat Nälden 18 4,3 11,9 16,2 2 Nej Vet ej Holmsveden 35 24,6 31,5 56,1 2 3 Ja Behövs ej Hölö 18 8,4 17,1 25,5 2 Nej Nej Västerås 30 7,4 25,4 32,8 2 Vet ej Vet ej Mölltorp 12 5,2 4,4 9,6 1-2 Nej Nej Stenstorp ,4 50,4 1-2 Nej Nej Vollsjö 20 4,5 12,3 16, hund Nej Vet ej 20

22 I tabell 5 är den totala tiden för förberedelser, utsläpp, insläpp och efterarbete vid varje rastningstillfälle uträknad och för fem av gårdarna tar arbetet mellan 30 och 40 minuter. Den gård som har dubbelt så lång tid har framförallt en längre tid registrerad för efterarbetet. Både Hölö och Nälden rastade 18 kor vid varje tillfälle. Här tog insläppet lika lång tid även om de i Nälden placerade korna på bestämda platser medan korna i Hölö fick välja plats. Två andra gårdar som rastade ungefär lika många kor per tillfälle var Holmsveden och Västerås. Den längsta tiden för insläpp på dessa båda gårdar hade Holmsveden, där korna skulle placeras på bestämda platser, medan korna i Västerås stod placerade i grupper. I Skara stängdes gångar, som korna inte skulle gå på, av med kedjor på ett enkelt sätt vilket gjorde att en person klarade av att rasta korna ensam. Detta sparade tid då korna vid utsläpp och insläpp förhindrades att gå fel. På fyra av de fem gårdarna som deltog båda åren kan vissa jämförelser mellan år göras. I Nälden tog utsläppet kortare tid under andra vintern. Det gjorde det också på Hölö, som även hade en kortare tid för insläpp under andra året. Både utsläppet och insläppet i Mölltorp tog längre tid under andra året men då rastades dubbelt så många kor per gång jämfört med föregående år. Den totala tid som redovisas i tabell 5 är den arbetstid som rastningen tog på de olika gårdarna vid varje rastningstillfälle. I denna tid ingår inte den tid som korna rastades ute. I medeltal vistades korna ute i ca 1,5 timme per tillfälle på de sex gårdarna. Den kortaste tiden som antecknades var 47 minuter och den längsta tiden var 2 timmar och 40 minuter. På tre av gårdarna rastades korna på eftermiddagen, en gård rastade korna på förmiddagen, en rastade mitt på dagen och en gård växlade mellan att rasta förmiddag, mitt på dagen och eftermiddag. Anledning till att korna inte rastades Om enskilda eller samtliga kor inte rastades enligt planeringen antecknades orsaken till utebliven rastning av lantbrukarna. Rapporteringen från gårdarna skilde sig mycket åt mellan de två åren. Under första stallperioden, , var orsakerna fler och mer jämnt fördelade mellan gårdar medan det under andra året varierade mer mellan gårdarna. I tabell 6 presenteras en sammanställning av de orsaker som angavs till att rastningen uteblev under båda åren. Endast sex av de åtta gårdarna hade inkommit med svar det första året. Den vanligaste orsaken till att rastningen inte kunde genomföras som planerat under båda åren var att den krockade med någon annan aktivitet. En stor skillnad mellan de båda åren var att sjukdom hos lantbrukare var en stor orsak till utebliven rastning på tre av gårdarna under andra året. En gård hade under andra året stora problem med att rastningsytan blev så kladdig att korna inte kunde släppas ut under lång tid. Under första året var det långt fler kor som hölls inne pga. att de var sjuka. Tabell 5. Genomsnittlig tid i minuter för förberedelser, utsläpp, insläpp och efterarbete vid rastning av uppbundna kor på 6 olika gårdar registrerat av lantbrukarna Gård Antal Förbereda Utsläpp Insläpp Efterarbete Total tid Antal kor/gång personer Nälden 18 19,4 3,3 11,4 5 39,1 2 Holmsveden ,7 80,7 2-3 Hölö 18 7,3 7,1 11,2 8,3 33,9 2 Västerås 30 7,7 2,95 17,3 8,7 36,7 1 2 Mölltorp 24 6,1 8,5 8,8 10,2 33,6 1 2 Skara ,75 9,9 11,8 30,5 1 21

23 Tabell 6. Anledning till att alla eller enskilda kor inte rastades enligt rutin Orsak till utebliven rastning Antal gånger Antal gårdar År 1 År 2 År 1 År 2 Alla kor Annan aktivitet Sjukdom lantbrukare Kladdig fålla Halka Kyla Blåst Övrigt Helg Regn Enskilda kor Amkor Kalvning Sjukdom ko Inseminering Juvrets renhet Registreringar av juvrets renhet utfördes endast under första året. Inga skillnader i juvrets renhet mellan dagar med rastning och dagar utan rastning påträffades. Det tycktes främst vara individuella skillnader som påverkade juvrets renhet och därför gjordes inte dessa registreringar under stallperioden För mer detaljerade resultat se Rastning av ekologiska mjölkkor, Jordbruksinformation Individordning vid insläpp Registreringar av i vilken ordning individuella kor gick in i ladugården efter rastning gjordes endast under första året. Då rutinerna för insläpp verkade ha ett större inflytande på individordningen vid insläpp än rastningsrutinen gav dessa registreringar för lite information för att de skulle anses meningsfulla att upprepa under stallperioden För mer detaljerade resultat se Rastning av ekologiska mjölkkor, Jordbruksinformation Enkät till lantbrukarna De lantbrukare som deltog det första året fyllde i en enkät med frågor om gården och om vad de tyckte om rastningen. Uppgifter om gården användes för att beskriva gården tidigare i rapporten. Resterande svar redovisades i förra årets delrapport, Jordbruksinformation , och finns med som bilaga 11 i denna rapport. SLU:s registreringar För noggrann redovisning av resultaten för år 1 se Jordbruksinformation Nedan redovisas resultaten för år 2 samt en jämförelse mellan de båda åren för de fem gårdar som deltog under två år. Beteenden vid ut- och insläpp Det mest förekommande beteendet vid utsläppet var att korna halkade på båspallen eller i gångarna. I de allra flesta fall kunde korna parera halkningen och stå kvar på klövarna men i några fall halkade de ner på knä eller bak på hasorna. Inte på någon gård sågs kor halka omkull vid utsläppet under andra året. Även vid insläppet halkade korna. Det skedde främst när de skulle ta sig över gödselrännan och upp på båspallen. Generellt var det ett litet antal registreringar av halkningar på alla gårdar. Endast på en gård halkade en ko omkull vid ett tillfälle under insläppet. I figur 1 redovisas antal halkningar per ko på de olika gårdarna vid utsläpp (a) och insläpp (b) under andra året. Flest antal halkningar vid utsläppet observerades på de två gårdar där korna släpptes ut mest sällan, och flest halkningar vid insläppet på en gård där korna rastades två gånger i veckan och skulle grupperas vid insläppet. 22

24 Antal per ko för alla besök 0,18 0,16 0,14 0,12 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0 a) Utsläpp halkar står halkar knä Nälden Holmsveden Hålö Västerås Mölltorp Skara Antal per ko för alla besök 0,18 0,16 0,14 0,12 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0 Nälden Holmsveden b) Insläpp Hålö Västerås Mölltorp halkar står halkar knä halkar omkull Skara Figur 1. Antal halkningar per ko för alla besök vid utsläpp (a) och insläpp (b) på de sex gårdarna under andra året Vid en jämförelse av antal halkningar per ko för både utsläpp och insläpp mellan de två åren för de fem gårdar som deltagit under båda åren, ser man en generell minskning av antalet registrerade halkningar per ko (figur 2). I Nälden och på Hölö förekom inga halkningar där korna gick ner på knä eller omkull under andra året jämfört med första. Mölltorp, som rastade sina kor tre gånger i veckan under båda åren, hade minst antal halkningar. I Holmsveden och Västerås ökade antalet halkningar per ko från år 1 till år 2. Vid insläppet var det två gårdar som hade bestämda platser för korna, och två gårdar där korna stod grupperade i sinkor, högmjölkare osv. På dessa gårdar ställde sig många kor på fel båsplats och måste flyttas. På de två gårdar som inte hade någon bestämd placering av sina kor registrerades att korna gick till fel plats om en ko ställde sig mellan två kor där det inte fanns någon plats. I figur 3 visas andelen kor som ställde sig på fel plats vid insläppet för varje gård och besök under andra året. En stor andel av korna ställde sig på fel plats efter insläpp från rastning på de gårdar som hade bestämda platser, men detta hände också på de gårdar som endast hade som ambition att korna skulle stå i grupper (alltså ingen individuell placering). I Nälden, Skara och på Hölö var det dock fler kor som gick till rätt plats/grupp vid andra besöket under vintern (figur 3). I Västerås och i Mölltorp var det fler kor som gick fel vid andra besöket än det första. En av gårdarna där korna hade bestämda platser under första året provade vid ett tillfälle att låta korna ställa sig var de ville efter rastningen. De upplevde dock att det 23

25 blev större oro i ladugården och en kviga som hamnade bredvid en dominant ko fick till slut flyttas för att kunna äta och ligga i lugn och ro. I figur 4 jämförs andelen kor som gick fel mellan de två åren för de gårdar som deltog under två år. På båda de gårdar som hade bestämda platser för sina kor var det en mindre andel kor som gick till fel plats andra året. Även i Mölltorp, där korna fick ställa sig var de ville, sjönk andelen kor som ställde sig mellan två redan bundna kor under andra året. Både vid utsläpp och vid insläpp från rastning förekom trängsel mellan korna. Detta skedde både i gångar och i dörren ut till rastfållan/rasthagen. Totalt för alla besök på de sex gårdarna registrerades trängsel vid 23 tillfällen, dvs. 3,8 gånger per gård. Under stallperioden var samma siffra 5,5 gånger per gård. Antalet tillfällen då en eller flera kor gödslade i gången under ut- och insläpp var mycket få. På två gårdar hände det inte alls och på den gård där flest gödslingar registrerades var det fyra gödslingar under två ut- och insläpp. Ingen urinering i gångarna registrerades under stallperioden Under registrerades gödsling i gångarna på fem av åtta gårdar, och urinering på endast två gårdar. Antal halkningar per ko för alla besök 0,50 0,45 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0, ,05 0 står knä omkull knä står omkull står knä omkull står knä omkull står knä omkull Nälden Holmsveden Hålö Västerås Mölltorp Figur 2. Antal halkningar per ko vid utsläpp och insläpp för alla besök under år 1 och år 2 för de fem gårdar som deltog i dokumentationen under båda åren Andel kor (%) bestämda platser grupper ej bestämda platser *= det andra besöket kunde inte genomföras Nälden * Holmsveden Västerås Skara Hålö besök 1 besök 2 Mölltorp Figur 3. Andelen kor i procent som gick fel vid insläpp från rastning för varje gård och besök under år 2. På de två gårdarna till vänster hade korna bestämda platser i ladugården, på de två gårdarna i mitten stod korna i grupper och på de två gårdarna till höger kunde korna ställa sig var de ville 24

26 Medelvärdet av andel kor (%) bestämda platser grupper ej bestämda platser Nälden Holmsveden Västerås Hålö År 1 År 2 Mölltorp Figur 4. Det procentuella medelvärdet av andelen kor som gick fel efter insläpp från rastning för varje gård och år för alla besök. På de två gårdarna till vänster hade korna bestämda platser i ladugården, på gården i mitten stod korna i grupper och på de två gårdarna till höger kunde korna ställa sig var de ville 6,00 5,00 Hot/Ko Hot/5 min. Medelantal per besök 4,00 3,00 2,00 1,00 0,00 Nälden Holmsveden Hålö Västerås Mölltorp Skara Figur 5. Medelantal observerade hot under rastning per ko och besök och per 5 minuter och besök för de sex gårdarna under år 2 Beteende under rastning kontinuerlig registrering Det mest registrerade beteendet under rastningen på alla gårdar under år 2 var hot. Totalt observerades 378 hot under de 11 besöken som gjordes under vintern. För att kunna göra en jämförelse mellan de olika gårdarna redovisas i figur 5 medelantalet observerade hot per ko som rastas och per 5 minuter som rastningen pågick på varje enskild gård. Hölö ser ut att ha flest antal hot per 5 minuter som korna rastades. De gårdar som rastade sina kor mest sällan, Nälden och Holmsveden, hade flest antal hot per ko. Antalet hot per ko och hot per 5 minuter på de gårdar som deltog under två år, ökade för de flesta gårdar under år 2 (tabell 7). För tre av gårdarna minskade ytan per ko vid rastning från år 1 till år 2, på en gård var det ingen förändring och på en gård ökades ytan per ko från år 1 till år 2. 25

27 Tabell 7. Medelantal hot/ko per besök och medelantal hot/5 min per besök för alla gårdar under år 1 och år 2 samt ändring i ytan/ko under rastning från år 1 till år 2 för de fem gårdar som deltog i studien under två år Hot/ko Hot/5 min Gård År 1 År 2 År 1 År 2 Ändring i yta/ko Nälden 1,08 2,25 1,87 4,05 Ingen Holmsveden 0, 85 2,47 1,47 3,82 Ökad Hölö 1,74 1,50 1,81 5,67 Minskad Västerås 0,34 1,73 0,86 3,85 Minskad Mölltorp 0,86 1,27 0,60 3,00 Minskad Drottningholm 0,70-1, Skara - 0,98-3,31 - Stenstorp 0,67-1, Vollsjö 0,36-0, Registreringen av stångningar delades upp på stångningar mot huvudet, stångningar mot sidan och stångningar mot baken på en annan ko. Näst efter hot var stångningar mot huvudet på en annan ko oftast observerat. Även stångningar mot sidan och bakdelen på en annan ko observerades men inte lika frekvent. Om man jämför hur många stångningar som utfördes per ko (figur 6a) så ser man att korna i Nälden och Holmsveden hade ett stort antal stångningar huvud mot huvud. Även när man jämför hur många stångningar som utfördes per 5 minuter så har Nälden flest stångningar huvud mot huvud (figur 6b) men även korna i Skara utförde många stångningar per 5 minuter. Hölö var den enda gården där stångningar mot sidan på en annan ko förekom i större utsträckning än stångningar mot huvudet (figur 6 och 7). I de två besättningarna där alla korna var hornbärande, Holmsveden och Mölltorp, var sådana stångningar mycket få (figur 6 och 7). Antalet stångningar mot bakdelen på en annan ko förekom mycket sällan på alla gårdarna. Många av stångningarna som registrerades verkade inte ha något samband med ranguppgörelse utan speglade snarare kornas lekfullhet. Det var få stångningar där korna pressade varandra fram och tillbaka med huvudena tills en av dem gav sig. Stångningar i sidan förekom ofta mot en ko som var involverad i en huvudstångning mot en annan ko. Medelantal per ko och besök 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 a) Stångningar per ko Stångar huvud Stångar sida Nälden Holmsveden Hålö Västerås Mölltorp Skara 26

28 Medelantal per 5 min. och besök 4,50 4,00 3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 b) Stångningar per 5 minuter Stångar huvud Stångar sida Nälden Holmsveden Hålö Västerås Mölltorp Skara Figur 6. Medelantal stångningar mot huvudet och mot sidan på en annan ko per ko och besök (a) och per 5 minuter och besök (b) för varje gård under år 2 Hölö hade även första året fler stångningar mot sidan än mot huvudet (figur 7). Då var dock skillnaden mycket större, vilket berodde på att det under det första besöket var en fjällko som mottog ett stort antal stångningar mot kroppen från alla andra kor i gruppen. Hon rastades inte med den gruppen under resten av vintern. På tre av de fem gårdarna observerades fler stångningar per ko under andra året jämfört med första året. Även under år 1 var stångningar mot sidan på en annan ko mycket ovanligt i de besättningar där alla kor bar horn (Holmsveden och Mölltorp). Medelantal per ko och besök 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Stångar huvud Stångar sida År 1 År 2 År 1 År 2 År 1 År 2 År 1 År 2 År 1 År 2 Nälden Holmsveden Hålö Västerås Mölltorp Figur 7. Medelantal stångningar mot huvudet och mot sidan per ko och besök under båda åren för de 5 gårdar som deltog under två år Alla gödslingar och urineringar som observerades under den tid korna rastades noterades. För att kunna jämföra resultaten mellan gårdar och mellan år 1 och år 2 presenteras antal gödslingar och urineringar per ko (tabell 8). Det var endast en gård, Västerås, där fler antal gödslingar och urineringar per ko observerades under år 2 än under år 1. 27

29 Tabell 8. Medelantalet gödslingar och urineringar per ko och besök för alla nio gårdar som deltog under dokumentationen Gödsling/ko Urinering/ko Gård År 1 År 2 År 1 År 2 Nälden 0,4 0,17 0,54 0,39 Holmsveden 0,49 0,29 0,5 0,24 Hölö 0,82 0,21 0,28 0,06 Västerås 0,47 0,67 0,32 0,60 Mölltorp 0,72 0,33 0,42 0,22 Drottningholm 0,51 0,18 Stenstorp 0,48 0,19 Vollsjö 0,35 0,31 Skara 0,23 0,09 Under andra året registrerades även bestigningar under rastningen. Dessa fördelades mycket ojämnt mellan rastningarna vilket var väntat då det inte fanns brunstiga kor vid alla tillfällen. Därför redovisas antalet observerade bestigningar per gård och besök (figur 8). Social slickning förekom i låg frekvens på fem av de sex gårdarna och vid ett tillfälle på en gård observerades tungrullning som utfördes av en ko under rastningen. Antal registreringar Nälden Holmsveden Hölö Västerås Mölltorp Skara besök 1 besök 2 Figur 8. Antal registrerade bestigningar per besök för varje gård Beteende under rastning intervallregistrering Under större delen av den tid som korna rastades stod mer än hälften av korna stilla och tittade (figur 9a). I Nälden stod alla kor stilla under den sista intervallobservationen innan insläppet. På två av gårdarna var det fler än 50 % av korna som var aktiva under den sista observationen innan insläpp (Hölö och Skara). Dessa två gårdar rastade sina kor den kortaste tiden under besöken. Den mesta förflyttningen skedde direkt efter utsläppet (figur 9b). I Nälden var nästan hälften av korna i rörelse 5 minuter efter utsläpp. I Hölö förflyttade sig nästan hälften av korna under den sista observationen. Endast vid fem tillfällen på alla gårdar observerades att ingen ko var i rörelse, men endast vid ett av dessa tillfällen stod alla kor stilla (Nälden). Vid de andra fyra tillfällena var korna sysselsatta med andra saker så som att interagera med andra kor, slicka sig och klia sig mot föremål i fållan. 28

30 a) Står Medelandel kor (%) Nälden Holmsveden Hölö Västerås Mölltorp Skara Minuter efter utsläpp Medelandel kor (%) b) Förflyttning Nälden Holmsveden Hölö Västerås Mölltorp Skara Minuter efter utsläpp Figur 9. Andelen kor som stod stilla (a) och förflyttade sig (b) var 5:e minut efter utsläpp under rastningen på de enskilda gårdarna under år 2. Värdena är ett medelvärde för de båda besöken De kor som interagerade med en annan ko vid intervallregistreringen registrerades under övrigt, och det specifika beteendet antecknades i protokollet för kontinuerliga observationer. De sociala aktiviteterna pågick under hela den tid som korna rastades och verkade inte avta med tiden efter utsläpp som förflyttningen gjorde (figur 10). Andelen kor som interagerade med en eller flera andra kor låg, mellan 0 och 20 % under större delen av rastningen. De vanligaste beteendena var som tidigare nämnts hot och stångningar mot huvudet på en annan ko, men i de fall då en eller flera kor i gruppen var brunstiga förekom också mycket bestigningar. 29

31 Medelandel kor (%) Nälden Holmsveden Hölö Västerås Mölltorp Skara Figur 10. Andelen kor som utförde ett socialt beteende var 5:e minut efter utsläpp under rastningen på de enskilda gårdarna under år 2. Värdena är ett medelvärde för de båda besöken Diskussion Tidtagningen från båda åren tyder på att den arbetstid som rastningen vid varje enskilt tillfälle tar beror mycket på hur många djur som rastas per gång. Andra faktorer som också påverkar tiden är om korna ska tillbaka på bestämda platser, hur ofta varje ko rastas och om det krävs mycket arbete före och efter själva rastningen. En jämförelse av tiden för utsläpp och insläpp i Mölltorp under de båda åren tyder på ett klart samband mellan antalet kor som rastades och den tid det tog att släppa ut och ta in dem. På Hölö fungerade rastningen bättre under andra året. Korna började rastas direkt efter utevistelseperioden och de tre raderna med kor rastades en gång i veckan. Detta avspeglas troligen i den kortare tid det tog framförallt vid insläppet under det andra året. För de flesta lantbrukare var mertiden per rastning minuter per gång. Detta kanske inte verkar så mycket men om rastningen skall utföras flera gånger i veckan ger det en betydande ökning i arbetstid. Tidsåtgången, merarbetet och bundenheten var också ofta angivna nackdelar med rastningen i den enkät som de 8 lantbrukarna som deltog första året fyllde i (se bilaga 11). Underlaget var ett annat problem som angavs under vintern. På många gårdar kunde inte korna rastas under långa perioder p.g.a. halka eller kladdiga rastfållor. Anlagda rastgårdar och hårt belastade ytor utomhus bör vara hårdgjorda, dränerade eller naturligt ha motsvarade funktion (Jordbruksinformation 28, 1999). Kommande eventuella krav på rastning under vintertid ställer nu dessa regler på sin spets och under kommande vintrar kommer det att visa sig om de hårdgjorda ytor som finns på gårdarna fungerar vid vinterväderlek. Cementerade och grusade fållor blev under båda vintrarna isbelagda och detta var det största problemet bl.a. på Drottningholm. Den barkbädd som anlades i rastfållan i Skara innan rastningen påbörjades fungerade mycket bra både när det var regn och kyla. Barken blev inte för blöt och när den frös blev den inte för hal för korna att gå på. Material som inte blir hala vid omväxlande kyla och tö måste testas ytterligare under flera säsonger så att rådgivning om dessa material blir så bra som möjligt. På de flesta gårdarna krävdes att mer än en person deltog vid rastningen. Om en av personerna inte kunde vara hemma eller var sjuk då rastningen skulle genomföras ställdes den in. Under båda åren var den största orsaken till att rastningen ställdes in att den krockade med någon annan aktivitet. För att detta ska kunna minimeras bör rastningen bli så enkel att en person kan klara av det själv. Om det blir långa uppehåll i rastningen till följd av att en av personerna är bortrest eller sjuk blir det ett avbrott i kornas rutin. Första rastningen efter ett längre uppehåll kan då likna ett vårsläpp där korna är mycket livliga och risken för skador är större. Långa tider med extrem kyla, blåst, regn eller is kan naturligtvis också orsaka långa uppehåll i rastningen men dessa fenomen kan vara svårare att påverka. Några lantbrukare kunde inte rasta sina kor efter en lång tid av regn då rastytan blev för lerig. Om man har en hårdgjord yta kan man dock släppa korna för rastning under de dagar då det är uppehåll i en lång period av regn. 30

32 Att korna halkade vid utsläpp och insläpp till och från rastning kan ha orsakats av att underlaget i ladugården var halt och att korna var osäkra eller stressade när de skulle gå över rännan eller i gångarna. Vid de flesta halkningarna som observerades kunde kon parera halkningen och stå kvar på alla fyra klövarna men vid några tillfällen halkade kor ner på knä eller på bakhasorna. De gårdar där korna rastades minst en gång i veckan hade minst antal halkningar per ko vid utsläppet. Detta kan bero på att korna var lugnare vid utsläppet än på de gårdar där rastningen förekom mer sällan. Under andra året var det endast en ko som halkade omkull inne i ladugården medan det under första året hände vid ett flertal tillfällen. För de gårdar som deltog båda åren kan det bero på att både lantbrukare och kor var mer vana och rastningen blev en bättre rutin så att stress vid utsläpp och insläpp blev mindre under andra året. Detta visade sig också i att det generellt var färre antal observerade halkningar andra året. Samtidigt måste man ta hänsyn till att gårdarna endast besöktes två gånger under det andra året, och fler besök hade varit nödvändiga för att kunna uttala sig med säkerhet. Förhoppningen var att korna under vintern skulle lära sig sin placering i ladugården på de gårdar där de inte hade fri placering. Detta kan ha skett i Nälden och i Skara där färre kor gick fel vid andra besöket än vid första. I Västerås där korna skulle stå i grupper var det dock fler kor som gick fel vid andra besöket. Där var det också fler kor som placerade sig fel andra året jämfört med första året. Vid insläppet i Västerås kom ofta många kor in samtidigt. Dörren ut till fållan stängdes inte utan man försökte sortera kor under tiden som fler djur kom in i ladugården. Om en ko, som visste sin plats, såg att den var upptagen gick hon ofta iväg och ställde sig på någon annans plats osv. På detta vis blev det många kor som fick flyttas. På de gårdar som hade en individuell placering stängdes dörren ut till fållan när ett litet antal kor kommit in så att dessa kunde sorteras i lugn och ro. I slutet av insläppet när fler kor stod på plats var det färre och färre kor som kunde gå fel. Hot var det sociala beteende som förekom mest under rastningen på gårdarna. I Västerås där flest hot observerades per besök hade varje ko 17 m 2 vid rastningen. Samma yta per ko hade Hölö och där registrerades flest hot per 5 minuter. På Hölö var aktiviteten större mellan korna som rörde sig mycket mellan ladan och ytan utanför ladugården. Fållan var långsmal vilket gjorde att korna var tvungna att passera nära varandra in och ut ur ladan. Detta kan vara en förklaring till den stora mängden hot som registrerades. I Västerås var fållan mer fyrkantig med en foderhäck i mitten. Många av de observerade hoten förekom i närheten av foderhäcken, som i stort sett var tom. Fler hot per ko och per 5 minuter observerades under andra året på de gårdar som deltog i studien i två år. På tre av dessa gårdar hade ytan per ko minskats från första till andra året. Det kan vara en orsak till den ökande mängden hot. Mängden aggressiva beteenden ökar om ytan är överbelagd (Wierenga m.fl., 1984). På de gårdar där alla kor hade horn förekom det få stångningar mot sidan och bakdelen på en annan ko. Liknande observationer gjordes även under första årets rastning. Det verkade som att de hornförsedda korna var försiktigare med sina huvuden i närheten av andra kor. Rastning av besättningar med horn torde utifrån observationerna på dessa gårdar inte vara något problem. I Nälden gjordes flest observationer av stångningar mot huvud och sida både per ko och per 5 minuter. Det var ofta mycket aktivitet i fållan när deras kor rastades och mycket få av de stångningar som observerades verkade vara rangstrider. De upplevdes snarare som någon form av lek. Detsamma gäller för de flesta stångningar som observerades på gårdarna. Mängden gödsel och urin som producerades under rastningen var inte stor, men i ett längre perspektiv där många gårdar ska rasta sina kor bör man tänka över hur man ska kunna ta till vara den gödsel och urin som produceras. På den ekologiska gården är det en tillgång som måste användas och spridas på åkrarna, och ett kväveläckage från de ekologiska lantbruken p.g.a. rastning rimmar inte med den ekologiska grundidén. Rastningen kan användas som ett sätt att kontrollera brunster, speciellt på kor där brunsten vanligen är svår att upptäcka. Det är på detta sätt det tillämpas i USA (Albright & Arave, 1997). Vid de tillfällen, då det fanns någon eller några brunstiga kor i gruppen som rastades, observerades mycket bestigningar. Ofta var det två eller tre kor som drog sig undan från resten av flocken och besteg varandra vid upprepade tillfällen. 31

33 Korna rörde sig mest i början av rastningen och det är vad man kan förvänta sig. Man bör dock inte bara titta på andelen kor som rör sig utan också se till de sociala interaktioner som korna har en möjlighet att utföra under rastningen. Dessa avtog inte med tiden efter utsläpp utan var relativt jämnt fördelade under hela rastningen. På två gårdar hade andelen kor som rörde sig inte sjunkit när korna släpptes in. Där bör man förlänga rastningen så att korna har rört sig så mycket som de vill innan de tas in igen. Det syntes oftast väldigt tydligt när korna var nöjda med rastningen. Då ställde de sig ofta vid ingången till ladugården eller vid grinden. Korna verkade också vänja sig vid en bestämd tidslängd om de rastades lika länge varje gång. I Mölltorp ställde sig inte korna utanför ladugården förrän de hade varit ute sina två timmar. 32

34 Enkät Material och metodik Från KRAV fick vi adresser till alla ekologiska lantbrukare med uppbundna kor som fanns med i KRAV-kontrollen. Till dessa 361 lantbrukare skickade vi under mars 2001 den enkät som finns som bilaga 1. I början av maj skickades en påminnelse ut till dem som ej hade sänt in svar ännu och trisslotter till 100 av de lantbrukare som inkommit med svar. Ett slumpmässigt antal lantbrukare fick också en enkät om etik inom ekologisk produktion som Vonne Lund skrivit och kommer att sammanställa. Sammanställning av resultat Sammanställningen av svaren har gjorts i SAS (version 8) och presenteras som summa, medelvärden och procent. Ingen statistisk analys har gjorts. För vissa svar, som t.ex. när stallperioden börjar, har vi gjort en jämförelse mellan olika delar av landet. De indelningar som använts är desamma som Jordbruksverket gör för betesperioden i olika delar av landet, Jordbruksinformation I denna rapport har de fått följande benämningar: Norr: Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Mitt: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Västra Götalands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län. Söder: Blekinge, Skåne och Hallands län. Svaren från den första sidan i enkäten kallad Allmänna uppgifter redovisas ej separat utan används för att undersöka om dessa uppgifter har någon inverkan på andra svar, givna i enkäten. För att underlätta presentationen av svar på de frågor där lantbrukarna har fått skriva själv har svaren sammanställts i större kategorier för att det ska vara möjligt att få en bild av vilka typer av svar som var vanligast. Dessa frågor är nr 15, 16, 17, 21, 22, 23 och 28, se bilaga 1. Resultat Av totalt 224 inkomna svar togs 18 stycken bort då de antingen ej var ifyllda eller då lantbrukaren redan slutat eller byggt om till lösdrift. De återstående 206 enkäterna ligger till grund för de svar som här presenteras. Svarsfrekvensen räknat på det totala antalet inkomna svar var 62,2 %. Gårdsuppgifter Andelen svar från respektive län Svarsfrekvensen skiljde sig mellan de olika länen. Örebro län hade den lägsta svarsfrekvensen på 25 % och Västerbottens län den högsta på 87,5 %. I figur 11 visas antalet enkäter som skickades och antalet erhållna svar från respektive zon i landet. Länen i Norr hade den högsta svarsfrekvensen medan länen i Mitt och Söder hamnade på samma svarsfrekvens (55 %). 33

35 Söder Antal svar Antal utskick Zon Mitt Norr Antal enkäter Figur 11. Antal utskickade enkäter och antalet erhållna svar från de tre zonerna Söder, Mitt och Norr. Procentsiffrorna anger svarsfrekvensen för respektive zon Storlek på besättningar och dess sammansättning Medelantalet mjölkkor var 33 st (204 enkätsvar). För de olika zonerna var medelantalet 29 kor i Norr, 34 kor i Mitt och 35 kor i Söder. Mer än hälften av besättningarna (67,7 %) hade mindre än 40 mjölkkor (figur 12) och tar man alla gårdar som hade mindre än 50 mjölkkor stiger andelen till 87,8 %. Den största andelen gårdar som svarade på frågan hade mellan 20 och 29 mjölkkor. Procent av antal svar < Antal mjölkkor Figur 12. Andelen gårdar med olika antal mjölkkor indelade i intervall om 10 kor (204 enkätsvar) Rekryteringsprocenten på de 175 gårdar som svarat på frågan låg i medeltal på 29 %. På frågan om korna var avhornade/kulliga eller hornbärande hade 98 st. (48 %) enbart avhornade eller kulliga kor, 26 st. (13 %) enbart hornbärande kor och 80 st. (39 %) angav att de både hade avhornade/kulliga kor och hornbärande kor. De raser som fanns representerade på gårdarna var Svensk låglandsboskap (SLB), Svensk röd och vit boskap (SRB), Svensk kullig boskap (SKB), Svensk Jersey boskap (SJB), Ayrshire, Ringamåla, Simmental, Fjällko och korsningar. Den ras som var representerad av flest kor var SRB. Stallinredningar Den vanligaste båstypen var kortbås, men även långbås, mellanbås och gårdar som hade flera olika båstyper förekom (figur 13). De avgränsningar mot foderbordet som var vanligast var fånggrindar (28 %), ställbara grindar (30 %) och bogstöd (32 %), och det vanligaste bindslet som förekom var korsbindsle (66 %). Många hade svarat att de som bindsle hade halsram (26 %), men troligen var det flera av dessa som hade missuppfattat vad en halsram är. På några enkäter hade halsram ändrats till halsrem. Den vanligaste båsavskiljaren var båge eller hårnål som var fäst i båspallen 34

36 mellanbås kortbås 53,0% 9,4% 7,4% lång och kortbås 0,5% 1,0% 1,0% lång och mellanbås kort och mellanbås alla tre långbås 27,7% Figur 13. Fördelningen i procent av antalet gårdar som angav att de hade kortbås, långbås, mellanbås, två av dessa båstyper eller alla tre på sin gård (50 % av svaren). Andra typer som förekom var en båge som fästes i fodergrind, båge som fästes i fodergrind och båspall och textilband (typ Fårdala) som fästes i tak och båspall. Mer än 75 % av gårdarna hade båsavskiljare, antingen mellan varje bås (24 %) eller mellan varannat bås (54 %). Utevistelseperiod Utevistelseperiodens start, avslut och längd Det var fler som svarade på frågan om när deras stallperiod började (181 st.) än när deras betesperiod övergick i utevistelse (134 st.). I medeltal avslutades betesperioden vecka 38 och stallperioden började vecka 42. Alltså var medelvärdet för det antal veckor som lantbrukarna hade korna på utevistelse fyra veckor. Vid en uppdelning av svaren på de olika delarna i landet ser man att betesperioden slutade tidigare ju längre norr ut man bodde (figur 14a). Även start av stallperioden visade samma mönster (figur 14b). Medelvärdet för det antal veckor som korna fick som utevistelse i de olika regionerna var dock samma, fyra veckor. Utevistelsen varierade dock mellan ingen alls och upp till 14 veckor. 35

37 Procent av antal svar per zon Procent av antal svar per zon a) Slut på betesperiod Veckonummer N M S b) Start på stallperiod Norr Mitt Söder Norr Mitt Söder Veckonummer N M S Figur 14. Fördelningen över de veckor som lantbrukare avslutade betesperioden (a) och påbörjade stallperioden (b) i respektive zon. Staplarna anger procent av andelen svar från respektive zon. Pilarna under x-axeln anger medelvärdet för respektive zon Var korna vistades under utevistelseperioden hade 180 lantbrukare svarat på. Av dessa hade majoriteten (78 %) svarat att deras kor vistades på en vall (figur 15). Endast 10 % angav att de använde sig av en rastfålla. Som exempel på underlag i rastfållorna angavs grus (9 st.), gräs (7 st.), lera (6 st.), cement (5 st.), bark (1 st.) och sand (1 st.). På samma gård kunde flera alternativ förekomma som t.ex. gräs och lera. På 11 enkäter fanns angivelse om rastfållans storlek och 14 enkäter hade svarat på frågan om hur många kor som släpptes per gång i rastfållan. De angivna storlekarna på rastfållorna låg mellan m 2 och antalet kor som släpptes per gång var Procent av antal svar 10 % % 42 % 3 % 3 % rastfålla vall naturbete inomhus annat Figur 15. Fördelning över var korna vistades under utevistelseperioden. Över staplarna anges fördelningen i procent av antal svar 36

38 Faktorer som styr när installning på hösten och utsläpp på våren sker De sex största kategorierna av orsaker som styr installningen på hösten finns i figur 16 och vad som ingår i respektive kategori finns i tabell 9. Samma lantbrukare kan naturligtvis ha svarat med flera faktorer och på så sätt hamnat i flera av kategorierna. Orsakerna kan bero på var i landet man bor och därför har också en indelning av svaren gjorts på de olika zonerna (figur 16). Orsaker som Väder, Markförhållanden och Betestillgång angavs vid fler tillfällen i zon Mitt än de andra zonerna och för det totala antalet enkäter. Regn och Vinter angavs i större utsträckning som orsak i zonerna Norr och Söder. Procent av angivna svar väder regn markförhållanden betestillgång vinter % totalt % Norr % Mitt % Söder smutsigt Figur 16. De sex största orsakskategorierna som angavs som anledning till att korna stallades in på hösten, angivet för alla svar (% totalt), svar från zon Norr (% Norr), zon Mitt (% Mitt) och zon Söder (% Söder) Tabell 9. De sex största kategorier av svar som gavs på frågan om vilka faktorer som styr installning på hösten med angivelse om vilka svar som ingår i respektive kategori Kategori Väder Markförhållanden Regn Betestillgång Vinter Lera Vad som ingår Endast de som svarat väder Blöt mark, bärighet, frusen mark, halka, blött, fukt i mark, söndertrampat, markförhållanden Endast de som svarat regn Grästillgång, näring på bete, bete, betestillgång Kyla, snö, minusgrader, frost, vinter Smutsighet, skitigt, rengöra spenar, lera I kategorin Markförhållanden ingår både blöta och frusna markförhållanden. Dessa kan skilja sig beroende på var i landet man bor. Det troliga är att frusen mark är den främsta orsaken i Norr medan blöt mark främst är orsaken i Mitt och framförallt i Söder. En uppdelning av denna kategori ger oss dock inte den bilden. De lantbrukare som har skrivit Markförhållanden och inte specificerat om de syftar på blöta eller frusna sådana är för många. I tabell 10 redovisas de svar som angetts i kategorin Markförhållanden uppdelat på blöta, frusna och markförhållanden. 37

39 Tabell 10. Uppdelning av kategorin Markförhållanden för varje zon på markförhållanden, blöta markförhållanden och frusna markförhållanden. Svaren är angivna som antal svar per zon och andelen svar (%) inom varje zon Orsak Norr Mitt Söder Antal % Antal % Antal % Markförhållanden , Blöta markförh. 5 62, , Frusna markförh. 1 12,5 1 2, De fem största kategorierna av orsaker som styr utsläppet på våren finns i figur 17 och vad som ingår i respektive kategori finns i tabell 11. Samma lantbrukare kan ha svarat med flera faktorer och på så sätt hamnat i flera av kategorierna. Orsakerna kan bero på var i landet man bor och därför har också en indelning av svaren gjorts på de olika zonerna (figur 17). I zon Norr är det Markförhållanden som är den största orsaken till när man släpper ut korna på våren till skillnad från i de andra zonerna som har Väder som största orsak. Den fjärde största orsaken i Norr är också Vinter vilket inte finns med i figur 17, som bygger på de fem vanligaste orsakerna över hela landet. I Norr angavs aldrig Regn eller Vår som orsak till utsläpp. Procent av angivna svar väder markförhållanden betestillgång regn vår % totalt % Norr % Mitt % Söder Figur 17. De fem största orsakskategorierna som angavs som anledning till att korna släpptes ut på våren, angivet för alla svar (% totalt), svar från zon Norr (% Norr), zon Mitt (% Mitt) och zon Söder (% Söder) Även i kategorin Markförhållanden skiljde sig zon Norr från de övriga. Det enda som angavs där var blöta markförhållanden. Endast en lantbrukare angav halka som orsak till utsläpp på våren och den lantbrukaren befann sig i zon Mitt. Tabell 11. De fem största kategorier av svar som gavs på frågan om vilka faktorer som styr utsläppet på våren med angivelse om vilka svar som ingår i respektive kategori Kategori Väder Markförhållanden Betestillgång Regn Vår Vad som ingår Endast de som svarat väder Bärighet, underlag, upptorkning, halka, hållbarhet, markförhållanden Tillväxt, betestillgång Endast de som svarat regn Värme, sol, varmt inne 38

40 Regelbunden rastning Lantbrukare som hade provat rastning Nästan alla hade svarat på frågan om de provat att rasta korna under stallperioden (205 svar). Av dessa var det endast 22 % som prövat att rasta korna. Det fanns också plats att beskriva hur man gått tillväga vid rastningen och det hade de flesta gjort. Av dessa var det 29 lantbrukare som på något sätt hade beskrivit rastning av alla sina kor. Sex lantbrukare hade beskrivit att de endast rastat sinkor, fyra släppte sina kor till mjölkning två gånger per dag, två hade använt maximalt förlängd utevistelse och en svarade att det ej var möjligt. Bland de lantbrukare som hade beskrivit hur de rastade sina kor fanns det både de som rastade alla sina kor samtidigt och de som delade besättningen i två eller fler grupper och rastade färre kor per tillfälle. Några beskrev att de endast rastade när vädret tillät och andra verkade rasta med ett visst intervall, t.ex. en eller två dagar i veckan. Viljan att pröva rastning kan bero på hur många kor man har i sin besättning. En lantbrukare med en liten besättning kan möjligen tycka att det är lättare att rasta sina kor. När vi delade upp svaren efter besättningsstorlek så visade det sig att det företrädesvis var gårdar som hade färre än 50 kor som hade provat rastning. Endast en gård med 50 kor eller mer sade sig ha rastat korna. Då det totala antalet gårdar över 50 kor inte var så stort, (se resultat under Gårdsuppgifter figur 12), är det mer rättvisande att jämföra andelen positiva svar av det totala antalet gårdar inom varje storleksfördelning. Detta är gjort i tabell 12. I storleksintervallerna 10 19, 20 29, och kor var det mellan 23 % och 28 % som hade provat att rasta sina kor under stallperioden. Den lantbrukare som hade mellan kor och provat att rasta utgjorde hela 33 % av det totala antalet lantbrukare i samma storlekskategori. Inom besättningsstorlekarna 50 59, 60 69, 70 79, och 140 kor var det ingen som hade provat att rasta sina kor. Tabell 12. Antal och andel lantbrukare som provat att rasta kor under stallperioden beräknat på antal lantbrukare inom varje besättningsstorlek Besättningsstorlek Antal som provat rastning Andel som provat rastning (%) kor 10 27,8 % kor 15 24,2 % kor 9 23,1 % kor 10 24,4 % kor 1 33,3 % Av de lantbrukare som svarat på enkäten hade 87,8 % färre än 50 kor och 97,7 % av de som provat att rasta hade färre än 50 kor. Det betyder att även om vi tar hänsyn till att det fanns fler gårdar inom intervallet kor, så är de ändå överrepresenterade när det gäller att ha provat rastning. Hur ofta kunde lantbrukarna tänka sig att rasta sina kor? På denna fråga kunde lantbrukarna välja ett av fem alternativ eller skriva ett eget om inget av alternativen passade. 178 av 206 svarade på frågan. Andelen svar på de olika alternativen redovisas i figur 18. Så många som 61 % kunde tänka sig att rasta korna minst en gång i veckan. På svarsalternativet Annat var det 37 lantbrukare (21 %) som svarade att de inte kunde tänka sig att rasta alls, sju föreslog andra alternativ, fem kunde tänka sig att rasta när det fungerade och en tyckte att förlängd utevistelse räckte. 39

41 annat 29% varje dag 11% varannan dag 6% varannan vecka 10% 1ggr/vecka 25% 2ggr/vecka 19% Figur 18. Andelen givna svar per svarsalternativ på frågan om hur ofta lantbrukarna kunde tänka sig att släppa ut korna under stallperioden Är utfodring och avhorning nödvändigt vid rastning? Majoriteten av de lantbrukare som svarade på frågan om utfodring vid rastning tyckte inte att korna behövde utfodras (63,4 %). Däremot ansåg 53,2 % av lantbrukarna att korna skulle vara avhornade vid rastning. Hur man svarade på frågan om avhorning kan naturligtvis bero på om man själv hade avhornade kor eller inte. För att titta på detta delade vi upp besättningarna i gårdar med avhornade/kulliga kor, gårdar med hornbärande kor och gårdar där de hade både avhornade/kulliga och hornbärande kor och tittade på vad dessa tre kategorier hade svarat på frågan om avhorning vid rastning (figur 19). Procent alla gårdar inga horn horn både och Ja Nej Figur 19. Andelen i procent som svarat Ja respektive Nej på frågan om kor bör avhornas vid rastning redovisat för alla gårdar som svarat, gårdar med endast avhornade/kulliga kor (inga horn), gårdar med hornbärande kor (horn) och gårdar som både har avhornade/kulliga och hornbärande kor (både och) Figur 19 visar tydligt att det svar man angett berodde mycket på vilken erfarenhet man själv hade av hornbärande respektive avhornade kor. Bland de lantbrukare som endast hade hornbärande kor på sin gård svarade nästan 96 % att korna inte behövde avhornas vid rastning. Bland de lantbrukare som endast hade avhornade eller kulliga kor ansåg däremot 81 % att korna måste avhornas vid rastning. Positivt med rastning för lantbrukare och kor Lantbrukaren fick skriva ned vad de såg som positivt med regelbunden rastning både för sig själv och sina kor. Den största andelen lantbrukare såg ingenting positivt med rastningen för egen del (38,5 %) medan andra ansåg att man kunde passa på att rengöra och reparera stallet när korna rastades (21,5 %) och att det kunde leda till friskare kor (14,8 %). 15 lantbrukare (11 40

42 %) skrev att korna troligen blev lugnare av rastning, både att mjölka och vid betessläpp. Andra positiva effekter för lantbrukaren kunde vara att det var lättare att upptäcka brunster, att lantbrukarna själva mådde bättre av att se att korna mådde bra och att korna kunde bli renare och piggare. Det var inte lika svårt att se det positiva med rastningen för korna. En övervägande andel av de lantbrukare som svarade (74 %) ansåg att det var bra för korna att få röra på sig mer under stallperioden. Man skrev att rörelsen gjorde att korna fick bättre kondition, de blev smidigare, starkare och mer fotsäkra. Andra positiva effekter av rastningen för korna som också föreslogs var att korna blev friskare och att det påverkade korna psykiskt i en positiv riktning t.ex. att de fick ett ökat socialt umgänge med andra kor, att det ökade deras välbefinnande och att de fick omväxling. Svårigheter med rastning för lantbrukare och kor När det gällde att skriva ned svårigheter med rastningen gav lantbrukarna många olika svar. Många ansåg att rastningen innebar ett merarbete för dem (36 %), och något som hänger ihop med detta som också många svarade var en ökad arbetstid (24 %). En annan svårighet med rastningen kunde vara markförhållandena (26 %). I denna kategori ingår både de lantbrukare som svarat att marken är för blöt och lerig och de som ansåg att halka, is och snö är svårigheter man stöter på vid rastning vintertid. Andra svårigheter som lantbrukarna skrev ned var också att de inte hade någon fungerande rastyta, att rastningen medförde en ökad kostnad i form av investerat kapital och tid som de inte fick ersättning för och att det innebar en ökad risk för skador på dem själva. De två största svårigheterna man såg med rastningen för korna var när de rastades på dåliga underlag (45 %) och att rastningen kunde innebära en ökad risk för fysiska skador (43 %), t.ex. fläkskador, halkskador, spentramp och juverinflammationer. Ett relativt stort antal av lantbrukarna trodde också att rastningen kunde innebära mental ohälsa för korna (25 %). Exempel på detta kunde vara att rastningen chockade korna, att det blev rangstrider, att det störde deras rutin eller att de inte ville rastas. Funderingar på hur man kunde lösa rastning på den egna gården Så många som 60,5 % (118 st.) av de lantbrukare som svarade hade funderat på hur de skulle kunna rasta sina kor. De som svarade Ja på denna fråga hade möjlighet att skriva hur de hade tänkt lösa rastningen på den egna gården. De skrivna svaren har vi grupperat i 13 kategorier för att göra det mer överskådligt. De allra flesta som skrev svar beskrev hur de skulle kunna gå tillväga när de ska rasta sina kor (figur 20). Det fanns också lantbrukare som ansåg att ombyggnad till lösdrift var det enda sättet att klara av kravet på rastning (figur 20). Andra svarade att de hade funderat på hur de skulle lösa kravet på rastning men ansåg att det blev för dyrt eller för svårt (figur 20). planerar rastning bygga lösdrift för dyrt för svårt vet ej slutar med KRAV rastar redan vill rasta sinkor Antal svar Figur 20. Antalet svar, i de sju största svarskategorierna, som lämnades på frågan om lantbrukarna hade funderat på hur de kunde rasta sina kor under stallperioden Ett fåtal lantbrukare (3 st.) svarade att de skulle gå ur KRAV om det blev att krav på regelbunden rastning. 41

43 Lösdrift I slutet av enkäten ställdes fyra frågor om hur lantbrukarna ställde sig till att bygga om till lösdrift och om de ansåg att regelbunden rastning kunde vara ett alternativ till lösdrift. I figur 21 redovisas svaren i andelen som svarade Ja respektive Nej på dessa frågor. a) Vill ni bygga lösdrift om ni har möjlighet? Nej 36 % b) Har ni möjlighet att bygga lösdrift? Nej 58 % Ja 64 % Ja 42 % c) Planerar ni att bygga lösdrift före år 2010? d) Uppfattar ni rastningen som ett alternativ till lösdrift? Nej 70 % Nej 50 % Ja 30 % Ja 50 % Figur 21. Andelen lantbrukare som svarade Ja respektive Nej på frågorna Majoriteten av de lantbrukare som svarade på enkäten ville bygga om till lösdrift om de hade möjlighet (figur 21a). Däremot ansåg 58 % att de inte hade möjlighet att bygga om till lösdrift (figur 21b). Endast 30 % av lantbrukarna planerade att bygga om till lösdrift före år 2010 (figur 21c) då kravet på lösdrift inom ekologisk mjölkproduktion träder i kraft. Hälften av lantbrukarna svarade att de tyckte att regelbunden rastning kunde vara ett alternativ till lösdrift (figur 21d). Hur man svarade på dessa frågor kan bero på hur stor besättning man hade. Vi har därför tittat på hur lantbrukare med olika besättningsstorlek har svarat på frågorna. Eftersom det är en stor skillnad på antalet besättningar inom varje storleksintervall har vi valt att ange svaren i andelen Ja av antalet gårdar inom varje intervall. Inom alla intervall utom och kor, var det en majoritet av lantbrukarna som ville bygga om till lösdrift om de hade möjlighet (tabell 13). 42

44 Tabell 13. Andelen i procent som svarade Ja på frågorna om de ville bygga om till lösdrift, om de hade möjlighet att bygga om till lösdrift och om de planerade att bygga om till lösdrift före år 2010 för olika besättningsstorlekar samt antal gårdar som svarat inom varje storleksintervall Besättningsstorlek Antal Vill bygga Kan bygga Planerar bygga (antal kor) gårdar lösdrift (%) lösdrift (%) lösdrift (%) För alla besättningar upp till 69 kor var det en mindre andel som ansåg att de hade möjlighet att bygga om till lösdrift än som ville bygga om till lösdrift (tabell 13). Bland de tre lantbrukare som hade mellan kor var det två som ville bygga om men alla 3 hade möjlighet att bygga om. De två lantbrukare som hade mellan kor varken ville, kunde eller planerade att bygga om till lösdrift. Inom de storleksintervall som representerade flest lantbrukare (10 19, 20 29, 30 39, 40 49) var det mellan 21 % och 46 % som planerade att bygga om till lösdrift före år Åldern kan också ha betydelse för om man vill, kan eller planerar att bygga om till lösdrift. I figur 22 relaterar vi svaren på dessa frågor till födelseår för lantbrukarna. Endast en lantbrukare var född på 20-talet och den personen varken ville, kunde eller planerade att bygga om till lösdrift. Andelen lantbrukare som ville bygga om till lösdrift var högst för dem som var födda på 60- och 70-talet. Bland dessa yngre lantbrukare var det också flest som planerade att bygga om före år Procent av antal inom varje ålderskategori 100 vill ha lösdrift kan bygga planerar att bygga tal 30-tal 40-tal 50-tal 60-tal 70-tal Födelseår Figur 22. Andelen lantbrukare inom varje ålderskategori som ville, hade möjlighet och planerade att bygga lösdrift 43

45 Figur 23. Andelen i procent som svarat Ja på frågan om rastning kan vara ett alternativ till lösdrift för de olika besättningsstorlekarna. Andelen som svarade Ja för alla gårdar var 50 % (markerad med linje) Procent av antal inom varje ålderskategori > Besättningsstorlek, antal kor När man jämför andelen som svarat att de ser rastningen som ett alternativ till lösdrift visar det sig att för små gårdar är andelen högre än för stora gårdar (figur 23). Sist i enkäten fanns det möjlighet att skriva fritt om sina personliga funderingar och åsikter om kravet på rastning. Ungefär 61 % (125 st.) av de lantbrukare som hade skickat in enkäten utnyttjade detta tillfälle och skrev ned sina synpunkter. Svaren som gavs var svåra att kategorisera då många olika synpunkter fördes fram. Den första uppdelningen som gjordes var att gruppera de svar som var positiva, negativa eller neutrala till kravet regelbunden rastning. Det visade sig att 66 lantbrukare (52,8 %) var negativa till rastning medan 29 var positiva och 29 var neutrala (23,2 %). Dessutom uttryckte tre lantbrukare både positiva och negativa åsikter om rastning. Utifrån svaren sammanställde vi 39 olika synpunkter som förekom. På en och samma enkät kunde naturligtvis flera av dessa synpunkter förekomma. De tio vanligaste synpunkterna och hur många som uttryckte dem är listade nedan i storleksordning. Rastning ger mer problem 28 st. Rastning är bra för korna 27 st. Slutar om det blir krav på rastning 11 st. Beskrivit hur de ska rasta sina kor 11 st. Det blir för dyrt 11 st. Bete och utevistelse räcker 9 st. Vill ha ersättning eller ekonomiskt stöd 7 st. Bygger om till lösdrift 7 st. Rastningen ger ett merarbete 7 st. Vill rasta när det passar dem 6 st. Andra synpunkter som kom fram var t.ex. att rastningen var ett alternativ till lösdrift, att detta även borde gälla konventionella gårdar och att kravet på rastning kan slå ut små lantbruk från ekologisk produktion. Diskussion Alla resultat som presenterades från enkäten måste ställas i relation till den svarsfrekvens vi hade (62 %). Eftersom vi inte ringde runt till de lantbrukare som avstod från att skicka in enkäten vet vi inget om deras skäl till att inte delta. Vi kan inte veta om de lantbrukare som skickade in svar är ett representativt urval av alla ekologiska mjölkbönder med uppbundna kor. Vi vet endast med säkerhet vad de lantbrukare anser som skickade in enkäten. Detta är ett gemensamt problem för alla enkätstudier, och svarsfrekvensen var trots allt ganska hög. Medelantalet kor på de gårdar som svarade ligger under riksgenomsnittet för alla mjölkproducenter. Det kan betyda att endast lantbrukare med mindre besättningar svarade eller att ekologiska mjölkkogårdar med uppbundna kor generellt är mindre än konventionella, uppbundna besättningar. Gårdar med ekologisk djurhållning har ett större krav på sig att vara självförsörjande på foder från den egna arealen än gårdar med konventionell djurhållning. Det är arealen på den ekologiska gården som begränsar djurantalet, och det är därför troligt att ekologiska mjölkbönder generellt har färre djur än konventionella. 44

46 De flesta lantbrukare som svarade på enkäten hade en utevistelseperiod under hösten En del lantbrukare angav samma vecka som slut på betesperiod och start på stallperiod vilket betydde att de inte hade någon utevistelse. Vissa av dessa hade troligen ingen utevistelse medan andra kanske inte förstod frågan och inte visste vad som menades med de olika begreppen. I en diskussion mellan lantbrukare, Jordbruksverket, KRAV och forskare som hölls den 11 december 2001, framkom att det fanns skilda meningar om hur definitionerna av de olika perioderna ska tolkas. Det som inom ekologisk produktion betecknas som utevistelse är den tid som djuren är ute före och efter betesperioden, KRAV:s regler, Enligt Jordbrukverkets djurskyddsbestämmelser, Jordbruksinformation ska betesperioden vara sammanhängande och infalla under 1 maj 1 oktober. Vad som skiljer betesperioden och utevistelseperioden finns inte klart definierat. Enligt (KRAV:s regler, 2002), ska djuren under utevistelseperioden ha möjlighet att gå ut när mark och väderförhållanden tillåter detta. Utgår man från dessa definitioner så kan tolkningen bli: om korna är ute varje dag mellan mjölkningar i en sammanhängande period på minst 2, 3 eller 4 månader (olika krav i olika delar av landet) så är det betesperioden. Om man sedan har dem inne p.g.a. dåligt väder och släpper ut dem mer sporadiskt under en tid är detta då utevistelse? Att veta vad som är bete och vad som är att beteckna som utevistelse är alltså inte helt lätt och i KRAV:s regler för 2002 ska utevistelsen dessutom dokumenteras och journalföras. Om utevistelsen kommer att räcka som rastning i framtiden måste kontrollorganet var mycket mer tydligt med vad som menas med utevistelse och vad som skiljer det från betesperiod. Vädret var den dominerande faktorn som styrde när lantbrukarna stallade in korna på hösten. Vilket väder som betecknas som orsak till installning kan variera mellan lantbrukare vilket medför att installningstiden skiljde sig åt mellan gårdar vid samma väderlek. Vädret kan vara det som begränsade utevistelsen, och olikheterna mellan hur lång utevistelse de olika gårdarna tillämpade kan i så fall bero på vilket väder som uppfattades som dåligt för korna och för lantbrukaren själv. Det väder som vi människor uppfattar som dåligt för korna, behöver inte alltid uppfattas som dåligt ur kornas perspektiv. Kraftig blåst kombinerad med regn/snö brukar påverka kornas beteende så att de söker skydd, medan snö, lätt regn eller blåst var för sig påverkar dem mindre. För att förlänga den tid som korna inom ekologisk mjölkproduktion vistas ute bör information ges till lantbrukarna om hur olika väderlekar påverkar korna. Man måste dock alltid ta hänsyn till lantbrukarens uppfattning och arbetssituation. På våren var det också vädret som angavs som den största orsaken till utsläpp, men nästan lika många svarade att markförhållandena hade stor betydelse. Många skrev att de släppte ut korna så fort marken på betet bar. Vill man sträva efter ett tidigare utsläpp kan anlagda rastfållor vara ett alternativ till betet under tidig vår. Då kan korna släppas ut korta stunder under dagen eller mellan mjölkningar om man ordnar med utfodring ute. En sådan anlagd rastfålla kan också användas för kornas utevistelse på hösten om marken blir blöt och lerig tidigt på hösten p.g.a. av stor nederbörd. Det var inte så många lantbrukare, av dem som svarade på enkäten, som hade provat att rasta sina kor. Några av dessa verkade dock ha ett fungerande system där korna rastades med regelbundna intervall. Dessa kan användas som exempel för lantbrukare som är tveksamma till rastning. Det kan vara lättare att ta till sig nya idéer om man kan få exempel på gårdar där det redan fungerar. Att börja med rastning under stallperioden för att uppfylla en lag uppfattas av många lantbrukare som en omöjlighet. Det är inte en utvecklig som de själva har drivit. Ändå var det så många som 61 % av de lantbrukare som svarade som kunde tänka sig att rasta sina kor en gång i veckan eller oftare och 60,5 % som hade funderat på hur de skulle lösa rastningen på den egna gården. De flesta som svarade på enkäten såg de positiva aspekterna för korna som t.ex. ökad rörelse och friskare och gladare kor medan det var färre som såg något positivt med rastningen för egen del. Många av dem som svarade hade angivit flera svårigheter med rastning. Framförallt var det ett ökat merarbete med en ökad arbetstid som följd som nämndes av de flesta. Många lantbrukare har redan idag en stor arbetsbörda, och ytterligare ett arbetsmoment som ej medför en ökad inkomst kan bli svårt att förankra hos lantbrukarna. För att öka andelen lantbrukare som kan tänka sig att rasta sina kor måste de positiva aspekterna av rastning vara större än de negativa aspekterna och rastningen måste kunna bli en fungerande rutin som kan skötas av ensamarbetande lantbrukare. 45

47 Majoriteten av de lantbrukare som svarade på enkäten ville bygga om till lösdrift om de hade möjlighet men det var inte lika många som ansåg att de hade möjlighet. Endast en tredjedel av de lantbrukare som svarade planerade att bygga om till lösdrift. Enligt EU-förordningen (Rådets förordning, 1999) får djur inom ekologisk produktion inte hållas bundna. Nötkreatur inom ekologisk produktion är undantagna från det kravet i befintliga byggnader om de rastas regelbundet. Från år 2010 ska dock inga djur inom ekologisk produktion vara bundna och endast små gårdar kommer att kunna få dispens från denna lag. Vilka gårdar som kommer att hamna inom kategorin små gårdar är ännu inte fastställt vilket gör att många ekologiska mjölkproducenter inte vet om de blir tvungna att bygga om till lösdrift för att få fortsätta med sin produktion efter En ombyggnation är mycket kostsam för lantbrukaren och för att klara av detta ekonomiskt är det många som ökar sitt koantal i samband med ombyggnaden. En ekologisk lantbrukare måste då öka sin areal för att kunna producera mer foder och ha tillräckligt stor betesareal. På många ställen i landet kan det vara brist på areal vilket medför att lantbrukaren inte kan öka sin besättning vilket medför att de inte har råd att bygga om. Det nya kravet på lösgående djur kan då innebära att vi förlorar många mindre jordbruk som idag finns i ekologisk produktion i Sverige. Om uppgiften att endast 30 % planerar att bygga om till lösdrift är representativ för alla ekologiska mjölkbönder med uppbundna kor, så finns det en stor risk att vi förlorar en majoritet av de ekologiska mjölkbönderna inom åtta år då kravet på lösgående djur träder i kraft. 46