Barnkartor i GIS ett verktyg för barns inflytande i planeringen. GRÖNA FAKTA 4/2007 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

Transkript

1 Foto: Ulla Berglund Barnkartor i GIS ett verktyg för barns inflytande i planeringen Barn och unga använder utemiljön mer än vuxna gör och på andra sätt. Därför har de också andra erfarenheter, behov och kunskaper än vuxna. Det är väl känt att barn och unga vill vara med och påverka sin närmiljö, och enligt FN:s barnkonvention har de rätt till det. Metoden Barnkartor i GIS har tagits fram för att underlätta barns medverkan i planering av utemiljöns struktur och innehåll. Av Ulla Berglund och Kerstin Nordin GRÖNA FAKTA 4/2007 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

2 En barnvänlig, skolvänlig och p Barnkartor i GIS bygger på den kart- och datateknik som svenska kommuner använder för sin planering. Metoden är utvecklad i skolmiljö för elever och lärare, som ritar och svarar på frågor om hur utemiljön används, vad de tycker om den och vad de eventuellt vill ha ändring på. Barnkartor i GIS innehåller en digital karta med ritverktyg och en inbyggd enkät. Med GIS-programmets hjälp knyts data till kartan, lagras och bearbetas. Skolan och lärarna är med för att skolans närmiljö och skolans verksamheter utomhus är viktiga i ett barnperspektiv. Lärarnas redovisning kompletterar därför barnens. Vi har försökt bygga en metod som är snabb och lätt att använda och samtidigt ger trovärdiga och meningsfulla resultat för de planerare som ska ta emot informationen. Planeraren ska själv, utan experthjälp, kunna använda metoden när hon/han vill få med barns och ungas perspektiv i planeringen. Resultat ska vara enkla att få fram och gå smidigt att jämföra med andra data. Därför ska de lagras digitalt i planeringens vanliga informationssystem. Det är, som vi förstått det, ett villkor för att barnens kunskap ska nå ända in i planeringen och inte hamna på hyllan. Vårt motto för utvecklingen av Barnkart - or i GIS är att det ska vara en barnvänlig, skolvänlig och planeringsvänlig metod. Enkelhet och relevans i alla led är viktiga mål. Barns villkor När vi startade utvecklingsarbetet var det inom ett större forskningsprojekt (Barn och platser i staden) som skulle belysa barns situation i den fysiska miljön i olika delar av en modern storstad (Stockholm). Barns möjlighet att påverka planeringen var en av aspekterna som studerades. Tillgången till olika slags utemiljöer och barns möjligheter att röra sig fritt i stadsmiljön var andra. Vi arbetade på stadsdelsnivå och tänkte oss att vår metod skulle kunna tillämpas i den fördjupade översiktsplaneringen. I Stockholms fall var det i första hand fråga om planer för förtätning i inner- respektive ytterstad där barns platser stod på spel och trafiksituationen kunde vara problematisk. Ganska snabbt kom vi fram till att planering för och uppföljning av skötsel och underhåll var en annan viktig verksamhet där vi kunde bidra. Utemiljöns skötseloch underhållsstandard har ju en avgörande betydelse för hur den uppfattas och värderas av såväl barn som vuxna, och vi mötte positivt intresse hos ansvariga inom området. Passar alla miljöer Metoden är förstås inte speciellt anpassad till storstad, utan ska kunna användas i vilka miljöer som helst. Bristande trafiksäkerhet är till exempel ett problem på många orter och vi har utvecklat Barnkartor i GIS för att kunna fokusera på barns och ungas trafiksäkerhet på väg till och från skolan och på fritiden. Frågan om att kunna röra sig fritt och säkert i sin närmiljö har betydelse för livskvalitet och hälsa och ingår i barns rätt till en god uppväxtmiljö. Barnkartor i GIS passar till exempel: Barn och unga behöver utrymme för att utvecklas. Plats för bollspel är viktigt men ofta ifrågasatt. Foto: Ulla Berglund II

3 laneringsvänlig metod Det offentligas baksida skräpigt, nedklottrat och skrämmande för barn. Foto: Ulla Berglund med extra fokus på trafikmiljö. Principen är densamma i alla fall, men frågorna har anpassats efter situationen. En särskild version har utformats för lärarna. Metoden är inte anpassad till yngre barn, det vill säga barn som inte är läs- och skrivkunniga. För att kunna arbeta självständigt så som det är tänkt krävs läsoch skrivkunskaper motsvarande minst tre årskursers skolstudier. Yngre barn kan förstås delta med hjälp av en vuxen. Då blir resultatet färgat av den vuxnes medverkan, det blir inte barnets egen talan i lika hög utsträckning. Vi har inte testat någon sådan användning, men ser inga hinder för att göra det. Vi föreställer oss att initiativet till att använda sig av metoden oftast kommer från någon som har ansvar för planering av till exempel förtätning eller upprustning av en stadsdel eller förändringar i väg- och trafikstruktur. Planeraren behöver ofta barnens kunskap för att uppfylla sin kommuns åtaganden enligt Barnkonventionen och självklart för att kunna göra ett gott arbete för allas bästa. För barns bästa Lekparken Trissan i Bredäng en av flickornas favoritplatser. Foto: Ulla Berglund När man arbetar med översiktlig planering, grönstrukturplanering, eller planering av skötsel och underhåll av allmänna ytor. När man planerar för förtätning eller expansion av en stadsdel/ort. När man vill försöka lösa särskilda problem, till exempel trafiksäkerhets- eller trygghetsproblem. När skolor berörs av förändringar i närmiljön. Det är primärt en metod för praktikens vardag, men den ska också kunna användas inom forskning och i andra djupare studier. Vi menar att den fungerar: För att få en överblick över barns intressen i utemiljön baserat på många resultat till en relativt låg kostnad. För att indikera barns intressen och i kombination med andra metoder få en djup kunskap om barns situation i utemiljön och/eller nå högre grad av barns medverkan i planeringen. Tre versioner I dagsläget har vi konstruerat och testat tre versioner av Barnkartor i GIS: en för barn i åldern år, en för tonåringar och en Men om inte planerare/beslutsfattare tar initiativ är vår tanke att metoden också ska kunna användas av en skola eller kanske en förening eller organisation, som vill arbeta med och för barns bästa. Det kan vara av pedagogiska och demokratiska skäl likaväl som för att påverka planeringen av miljön. Basala GIS-kunskaper behövas hos den som ska leda arbetet liksom förmåga att kommunicera med barn. Men med ett enkelt och standardiserat arbetssätt ska det gå att få fram meningsfulla och användbara resultat utan någon egentlig specialistkunskap. Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november Sverige ratificerade den Varje människa under 18 år räknas som barn. Konventionen innehåller 54 artiklar varav 41 slår fast vilka rättigheter barn ska ha. I den fysiska planeringen är artiklarna 3 och 12 särskilt aktuella: Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. (Källa: Barnombudsmannen III

4 Bidrar till undervisningen Skolan är central för arbetet med Barnkartor i GIS. Att arbeta i skolmiljö ställer krav på anpassning till ämnen och schema. Det gäller att störa så lite som möjligt och helst bidra med något till undervisningen. I Barnkartor i GIS tränar barnen på att hitta på kartor och att uttrycka sina åsikter i samhällsfrågor. Det är sådant som ingår i skolans uppgifter enligt läroplanen. Arbetet startar med information till barnen, som gärna kombineras med en förberedelse, där barnen börjar tänka på sina Favorit plats Sätradalsparken omtyckt av barn i olika åldrar. Foto: Ulla Berglund viktiga platser och vägar. Det sker i klassen under en lektionstimme. Sedan arbetar varje barn individuellt på en dator och lämnar bara undervisningen en stund på en tid som kan anpassas individuellt. Lärare och elever ritar in vägar och ytor och markerar vissa platser med symboler. I dialogrutor svarar man på frågor genom att klicka eller skriva text. All information som samlats in kan sedan visas på en karta, eller så kan man ta fram ett tema eller redovisa information från dialogrutor. Uppföljning fördjupar Om man vill veta mer om bakgrunden till barnens och lärarnas markeringar och kommentarer bör man göra en uppföljning. Den kan bestå av ett samtal över en karta med en eller ett par grupper elever ur en klass och ett med en eller några lärare. Ett bra sätt, som vi testat, är att gå på en tur till utvalda platser med en grupp elever, som skrivit och ritat något man undrar över. Vi brukar också fotografera för att kunna illustrera resultaten. En viktig fråga i arbete där barn medverkar är att ge feedback. Det kan ske på olika sätt, men ett bra sätt är att ge barnen och lärarna en redovisning av vad man kommit fram till i form av kartor, text, och eventuella foton, som de själva kan använda. Ingen kan garantera att de problem barnen påtalar eller de önskningar som de framför kommer att leda till resultat. Det måste man förstås berätta, men samtidigt informera om vad man gör för att resultatet ska komma till nytta i planeringen. Förutom barnen och skolan måste också föräldrarna vara informerade och när det gäller forskning eller andra externa projekt ge sitt medgivande till att barnen medverkar. För att det ska vara barnen själva som får uttrycka sina erfarenheter och säga sin mening har vi valt att inte blanda in föräldrarna i arbetet. Däremot är det självklart viktigt att föräldrarna vet vad deras barn är med om, och när det gäller fotografering där barnen kan identifieras ska man alltid ha både barnens och föräldrarnas tillstånd. Vi har utvecklat en arbetsgång som vi tycker är bra att följa för att på ett etiskt och effektivt sätt få fram säkra resultat. Den är anpassad för externt initierade projekt. I artikeln på sidan V illustrerar vi den med hjälp av ett genomfört exempel. Om arbete sker inom den ordinarie undervisningen, eller i övrigt på skolans initiativ, är det förstås skolan som tar ansvar och följer sina etiska och andra riktlinjer. IV

5 Så här gjorde vi i Örbyhus Hösten 2006 genomförde vi det senaste projektet, som vi kallar tilllämpningsprojekt, eftersom det ligger närmre en praktisk användning än våra tidigare forskningsstudier. Uppgiften var också att belysa en verklig frågeställning om barns situation i trafikmiljön inför en planerad förändring av vägsystemet. Såväl Vägverket som Tierps kommun var mottagare av resultaten. Det här är de steg vi genomförde och som vi rekommenderar för liknande fall. 1. Informationsbrev kontakt med skolan Projektet inleddes med att biträdande rektor (ansvarig för årskurs 9) vid Örbyhus skola kontaktades på telefon. Vi presenterade vår idé och frågade om han trodde skolan skulle kunna vara intresserad av att delta. Kontakt togs även med en ansvarig för de lägre årskurserna i ett av skolans tre spår. Därefter skickade vi en mer utförlig projektbeskrivning till skolan för att våra kontaktpersoner skulle kunna intressera lärare att delta. 2. Brev till elever och föräldrar När skolan gett klartecken för projektet skickade vi ett brev som klasslärarna delade ut till elever och föräldrar i två klasser i årskurs 5 och två i årskurs 9. Brevet innehöll en beskrivning av projektets syfte och av elevernas förväntade insats. Möjlighet gavs till föräldrar och elever att välja att inte delta. 3. Information och förberedelse Eleverna informerades i klasserna om projektets syfte och vilken arbetsinsats som förväntades av dem. Barnen ombads att rita en enkel mental karta, det vill säga den bild av Örbyhus som de hade i minnet. Övningen gjordes som en förberedelse inför arbetet vid datorn, för att stimulera barnen att tänka på sin närmiljö. Ett par av metodens grafiska symboler introduceras också. 4. Digital övning, elever Eleverna ritade, markerade och skrev om sina vägar och platser i datorn. Övningen gjordes individuellt. Vi handledde och gav hjälp när det behövdes. När det var möjligt fick två barn åt gången göra uppgiften samtidigt, för att de skulle ha sällskap av en kamrat men vid varsin dator och med varsin handledare. Kartövningen gick till så att barnen först fick en kort, muntlig introduktion till datorprogrammet. Genom att klicka med musen på olika funktionsknappar fick de sedan upp dialogrutor med frågor och instruktioner på skärmen. Informationen lagrades i en fil för varje barn och varje fråga. 5. Digital övning, lärare Lärarna ritade, markerade och skrev om skolans vägar och platser i datorn. Frågorna i lärardialogen handlade om till exempel skolans användning av miljön i undervisning. Även lärarna arbetade individuellt. I samband med övningen samtalade vi lite med läraren om skolans verksamhet utomhus och gjorde anteckningar. 6. Gåtur med elever Av de platser och stråk som markerats av eleverna valde vi ut några för närmare un - dersökning. Några av de elever i varje årskurs som hade markerat platserna och stråken tillfrågades om de ville följa med på en gåtur för att berätta och visa direkt på plats. Under gåturen antecknade vi de synpunkter och förklaringar som kom fram och fotograferade platserna. Fotona bearbetades sedan för att användas som illustration i vår rapport. 7. Feedback till skola och elever När vi hade sammanställt kartinformationen skickades en illustrerad rapport till skolan och till varje medverkande klass, i tryckt form och på cd. Därefter redovisade vi på ett möte och i en rapport våra bearbetade resultat för Tierps kommun och för Vägverket, det vill säga till dem som kan göra något åt problem och önskemål som barn och lärare framfört. Det var vad vi hade lovat skolan och eleverna. Vägen till idrottsplatsen genomfartsgata med skymd sikt och utan gångbana. Foto: Ulla Berglund V

6 Rätt teknik och metod ger säke Det är lätt att samla och lagra information med hjälp av digital teknik. Med en bra metod ska man kunna göra det säkert och effektivt. Det är viktigt att den metod man väljer hjälper till att ta fram just de kartor som behövs i den situation som gäller. Vi har bland många möjligheter försökt att lyfta fram och redovisa sådana resultat som vi tror är särskilt relevanta för planering på stadsdelsnivå. Med GIS-programmets funktioner kan man lägga in buffertavstånd kring bostäder eller andra punkter av intresse för att undersöka till exempel hur långt barnen rör sig. Man kan lägga resultat från näraliggande områden på samma karta och få en bild av hur pass integrerade de är, alltså hur mycket man rör sig mellan olika stadsdelar och använder samma platser. Skillnader mellan exempelvis pojkars och flickors val kan också illustreras. Barn kan läsa kartor Förutom kartorna kan man också lätt konstruera diagram, som visar fördelningar av till exempel vissa aktiviteter i olika stadsdelar eller i olika åldersgrupper. Antal val Stockholmsbarns fritidsaktiviteter utomhus: indikerade av 41 barn i åk 5-6 resp. 47 i åk 9. Ca hälften i Bredäng resp. Kungsholmen i varja ålderskategori Träffa kompisar Spela fotboll etc. Spela basket etc. I Örbyhus (se sidan V) genomfördes övning en av 33 elever i årskurs 5 och 44 elever i årskurs 9. De yngre barnen använde i genomsnitt 16 minuter för sitt dataarbete medan snittet för de äldre var 10 minuter. Här kan både kartkompetens, läsoch skrivförmåga och faktisk användning av miljön spela in. Men våra erfarenheter, som vi delar med andra forskare, är att barn från cirka 12 års ålder förstår att läsa kartor i princip lika bra som vuxna. I våra Bada/sola Grilla/ha picknick Träna organiserat Diagram över aktiviteter. Årskurs 5-6 respektive 9, Bredäng och Kungsholmen. åk 5-6 åk 9 Annat tidigare test har eleverna använt cirka 15 minuter till övningen oavsett ålder. Men de äldre elevernas övning har då varit något mer omfattande. Vi har gjort en del jämförelser för att upptäcka fel och brister i materialet. Sådana finns, för enskilda barn glömmer att markera ett och annat eller hittar inte alltid rätt. Men i till exempel Örbyhusstudien kunde vi få fram kartor och kommentarer med tillräckligt god täckning och pre- Flickors och pojkars vägar. Årskurs 5, Bredäng, visas i skissen till vänster och till höger gångtunneln från Bredängs centrum. Foto: Ulla Berglund VI

7 r information cision för att övergripande kunna beskriva äldre grundskolebarns erfarenheter och synpunkter på platser och stråk i sin närmiljö. Det var vår egen slutats, som också bekräftades av våra kontaktpersoner i kommunen och på Vägverket. Det är förstås också viktigt hur barnen och ungdomarna själva tycker det är att arbeta med en metod. Vi ställde frågor om hur lätt/svårt respektive roligt/tråkigt det var att göra övningen. I alla genomförda test har de flesta svarat att övningen var lätt/ganska lätt. I Örbyhus valde 30 av de yngre och 38 av de äldre att svara så. Resten svarade att det var ganska svårt, medan ingen valde alternativet svårt. Roligast för yngre Det var, som väntat, fler yngre som tyckte det var roligt att genomföra övningen medan tonåringarna visade en mer avvaktande attityd. I Örbyhus valde 32 av de yngre och 28 av de äldre alternativen roligt och ganska roligt. Tre yngre och 15 äldre menade att övningen var tråkig eller ganska tråkig. Under alla tester är det ändå bara någon som vägrat delta. Alla som deltagit har, vad vi kunnat se, gjort det på ett bra sätt. Vid tidigare test i Stockholm med barn i årskurs 9 frågade vi i enkät om de skulle vilja engagera sig för att påverka utemiljön. Svaren var blandade och fördelade sig ungefär lika mellan ja, nej och kanske. Resultatet är inte så lätt att tolka, men tyder i alla fall på ett visst intresse. Man kan nog tänka sig att engagemanget varierar med omständigheterna, det vill säga om det är en fråga/plats som berör mer personligt eller inte. Man kan också säga att det är glädjande att det finns ungdomar i dagens Stockholm som visar ett allmänt engagemang för sin stadsdels utemiljö. Att det finns ungdomar som stadens planerare och politiker kan föra en vidare dialog med om planering och skötsel av till exempel offentlig miljö. Utsnitt av karta med kommentarer över farliga/otrevliga platser, Örbyhus. VII

8 Öka barns inflytande! Barnkartor i GIS är en flexibel metod, som kan användas tillsammans med andra för att få djupare kunskap och högre grad av inflytande. Barn leker där de är, på vägen också. Foto: Malin Eriksson Detta Gröna Fakta... Eftersom Barnkartor i GIS i första hand är tänkt att användas för att få mer generell kunskap om större områden, har vi valt att inte lägga ambitionsnivån så högt; metoden ska inte kräva så stort engagemang från de inblandade. Målet är att uppnå det som FN:s barnkonvention kräver: att barn har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade. Lärarnas medverkan bidrar också till ett samlat underlag till grund för planering där barns bästa sätts i första rummet. Gåtur bra komplement En annan metod som vi testat, och som är ett utmärkt komplement till Barnkartor i GIS, är gåturen. Att låta barn fotografera och kommentera egna bilder av problem är ett annat komplement. Gruppdiskussioner (fokusgrupper) kring bestämda frågeställningar kan vara bra att kombinera med när frågorna är mer komplexa. Barnkartor i GIS kan också användas som en del i en sociotopstudie eller som utgångspunkt för en barnkonsekvensanalys. När beslutsfattare behöver få ledning i valet mellan olika alternativ kan barn/ungdomsforum eller -panel vara till större nytta. En del frågor som i huvudsak berör unga kan också helt lämnas över med beslutsrätt till exempelvis ungdomsråd. Modell för samverkan När det gäller mer konkreta projekt kan barn och unga medverka från idé till utförande. Då kan kunskapsverkstäder där barn och vuxna samverkar vara en bra arbetsmodell. Sådana används till exempel när det gäller planering av skolgårdar. Det finns fler möjligheter, och det gäller att välja rätt i varje situation. Till slut ska förstås också barnens anspråk vägas mot andras. Vi tror knappast det är någon risk att vuxensamhället låter sig köras över av barn och unga. Men vi har strävat efter en metod som ska göra det smidigt att ta in barnens anspråk så att beslut ska kunna fattas på så goda grunder som möjligt. Tack för stödet! Vår forskning i Stockholm under åren har fått stöd av Formas. Vägverket: Skyltfonden, har gett ekonomiskt bidrag till tillämpningsstudien i Ör - byhus, hösten Till vår hjälp i utvecklingsarbetet har vi genom åren haft flera duktiga forskningsassistenter och 220 skolelever och deras lärare. Totalt har sex skolor medverkat, inklusive vårt första test i Uppsala. Därutöver har vi haft hjälp av ett tiotal planerare som fungerat som våra referenspersoner under större eller mindre del av tiden. Vi är ytterst tacksamma för allt engagemang och stöd vi fått av dem vi mött under vårt arbete. Och vi vill särskilt nämna också Eva Almhjell, vars ar bete med Barne - tråkk i Norge varit en vik tig inspirationsskälla och förebild. Nu ar betar vi vidare och håller tummarna för att Barnkartor i GIS ska komma till nytta i praktiken! Läs vidare: Nordin, K., Schröder, M. & Berglund, U. (2005). Barnkartor I GIS: beskrivning av en arbetsmetod för fysisk planering SLU, Institutionen för landskapsplanering: Samhälls- och landskapsplanering nr Berglund, U., Nordin, K. och Eriksson, M.(2007). Barnkartor i GIS och trafiksäkerhet. Forskningsrapport till Vägverket, Skyltfonden: aspx Berglund, U. & Nordin, K. (2005). Including Children s Perspective in Urban Planning in GIS: development of a method. In B. Martens & A. Keul (Eds.) Designing Social Innovation: Planning, Building, Evaluation. Göttingen: Hogrefe & Huber Publishers, pp Berglund, U. (2005). Children s Maps in GIS: a vehicle for influence on town planning. Life in the Urban Landscape, Gotehnburg, May 29 June, Proceedings. &task=viewarticle&artid= är skrivet av Ulla Berglund och Kerstin Nordin. Båda är landskapsarkitekter och arbetar som lärare och forskare vid SLU, institutionen för stad och land, Uppsala. Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, Alnarp. Telefon Redaktör: Titti Olsson Lieberg. ISSN Publicerat i Utemiljö 4/2007.