Lärande i interaktion. Ett nytt sätt att använda personer som har afasi (experts by experience) i undervisningen på logopedprogrammet.

Transkript

1 Lärande i interaktion. Ett nytt sätt att använda personer som har afasi (experts by experience) i undervisningen på logopedprogrammet. Slutrapport, pedagogiskt utvecklingsarbete Christina Samuelsson & Inger Lundeborg Hammarström MEDICINSKA FAKULTETEN

2 Introduktion Årligen beräknas cirka personer insjukna i stroke i Sverige och av dem drabbas cirka av afasi. Afasi är en språklig störning och den drabbade individen kan ha svårigheter med såväl förmågan till att förstå tal och skriven text, som svårigheter att uttrycka sig muntligt eller skriftligt. Papathanasiou, Coppens & Potagas, 2013) Afasi innebär ofta en långvarig kommunikativ funktionsnedsättning som medför aktivitets- och delaktighetsinskränkningar. Problemen ger ofta en negativ påverkan på den drabbades samspel med andra, vilket i sin tur får en negativ påverkan på självbilden (Pound, 2011). Att samspela med personer med kommunikativa funktionshinder utgör en särskild utmaning och ofta behöver okonventionella kommunikationsstrategier nyttjas. Samtalsanalys är en metod för att analysera mänsklig kommunikation på ett systematiskt sätt (Hutchby & Woofit, 2008). Som utgångspunkt för analysen används videoupptagningar av samtal som transkriberas (nedtecknas) inkluderande inte bara vad som sägs utan också hur det sägs. Exempelvis kan turtagningsmönster, samtidigt tal, felsägningar, reparationer och kommunikativa strategier studeras (Norrby, 2014). Under utbildningen av logopedstudenter har generiska kunskaper kommit att spela en allt viktigare roll. Genom att tidigt i utbildningen få möta och samspela med personer med kommunikativa funktionsnedsättningar, kan studenterna uppnå en större förståelse för lärande i interaktion. I Storbritannien har man under det senaste decenniet vid flera lärosäten tillämpat samtalspartnerträning utförd av personer som har kommunikativa funktionsnedsättningar i utbildningen av logopedstudenter, men också av studenter inom andra hälso- och sjukvårdsutbildningar (Horton, McVicker & Guyon, 2007; Skilton, 2011). Utvärderingar av dessa undervisningsaktiviteter har visat att deltagande studenters professionella lärande ökade samtidigt som de vann nya insikter om sin kommunikation (Skilton, 2011). De personer som deltog som experter upplevde att de hade en meningsfull uppgift (Swart & Horton, 2015). Inom ramen för ett pedagogiskt utvecklingsprojekt i vilket lärande i interaktion och situerat lärande (Sahlström, 2011 ; Lawe & Wenger, 1991) var i fokus, implementerades under innevarande läsår (16/17) en lärandeaktivitet med samtalspartnerträning med personer som har afasi för förstaårsstudenter på Logopedprogrammet.

3 Syfte Det övergripande syftet med projektet var att utveckla studenternas förmåga att tillämpa kommunikativa strategier som underlättar i samtal med personer som har afasi. Specifika frågeställningar var: - Hur upplever deltagande studenter samtal med personer som har afasi? - Får studenterna genom momentet ny kunskap om den egna kommunikationen samt om fungerande kommunikationsstrategier? - Hur upplever personer som har afasi samspelet med studenterna? Metod Under ett studiebesök vid University of East Anglia, Norrich, UK i mars 2016 fick en lärarkollega (Christina Samuelsson) och jag vara med när samtalspartnerträning utförd av experts i utbildningen av logopedstudenter genomfördes. Utöver att auskultera, gavs vi också möjlighet att intervjua deltagande experts och studenter samt kursansvariga lärare. Baserat på erfarenheterna från studiebesöket och litteraturstudier valde vi en strategi för implementering av ett motsvarande moment i vårt utbildningsprogram. Urval av deltagare Experterna Via Afasiföreningen i Östergötland och en kliniskt verksam logoped rekryterades sex personer som har afasi, tre kvinnor och tre män i olika åldrar och med olika art och grad av kommunikativa svårigheter. De rekryterade personerna deltog under två halvdagar i en utbildning som innefattade information om tankarna bakom vårt projekt samt diskussion om hur och vilken feedback som skulle ges till studenterna. Ett par rollspel genomfördes också för att träna på situationen. Studenterna Samtliga förstaårsstudenter vid Logopedprogrammet deltog. Valet av just förstaårsstudenter motiverades av att de skulle kunna fokusera på samtalen i sig och inte på symptom, undersökningar eller behandling vid afasi som ingår senare i utbildningen.

4 Procedur Inledningsvis fick studenterna i storgrupp en kort allmän information om afasi. Därefter presenterade experterna sig och gick till var sitt närliggande grupprum. Studenterna delades in i par och erhöll instruktion om att en student skulle föra ett vardagligt samtal under 10 minuter med den expert som de först skulle gå till och att parkamraten skulle filma samtalet. Efter avslutat samtal utvärderade studentparet och experten tillsammans det nyss förda samtalet. Övningen fortsatte genom att varje studentpar bytte roller sinsemellan och gick till en ny expert. På detta sätt fick varje enskild student föra tre samtal, och vara filmare/observatör samt delta i utvärderingssamtalet vid parkamratens tre samtal. Efter en kortare tid genomfördes ett helklassseminarium med samtalsövningarna som utgångspunkt. Instruktionen inför seminariet var att varje student skulle titta på sina filmer och reflektera över samtalen utifrån olika typer av samtalsfenomen samt fundera över några fenomen eller frågeställningar som de ville lyfta som diskussionspunkter basgruppsvis. Instruktionen var också att de skulle välja ett filmklipp omfattande maximalt tre minuter som skulle grovtranskriberas enligt samtalsanalytiska principer. Basgruppvis tittade man sedan på varandras filmklipp, reflekterade över likheter och skillnader samt enades om ett par diskussionspunkter att ta upp under helklasseminariet och vilka filmklipp som skulle illustrera dessa. I slutet av helklasseminariet genomfördes också en anonym, skriftlig och individuell utvärdering om hela undervisningsmomentet. Resultat Studenterna och deras upplevelse deltagandet i projektet Vid utvärderingen (i vilken samtliga studenter deltog) uppgav 36% att de tidigare hade någon form av erfarenhet av att möta personer med kommunikativ funktionsnedsättning. Trots detta angav 97% att de genom samtalsövningen hade vunnit nya insikter om det egna sättet att kommunicera på och 94% upptäckte nya saker i sin kommunikation genom att studera filmerna och göra transkriptionerna. Undervisningsmomentet som helhet värderades till ett medelbetyg på 3,98 på en femgradig skala. I utvärderingen ombads studenterna att betygssätta olika komponenter på en fyragradig skala, se tabell 1.

5 Tabell 1. Medelvärde (SD) för studenternas betyg (4-gradig skala) på olika komponenter i övningen Värdet av samtalen Värdet av den återkoppling som gavs av afasiexperterna Värdet av basgruppsdiskussionerna 3,9 (0,3) 2,6 (0,9) 3,3 (0,6) 3,1 (0,7) Värdet av helklassdiskussionen Studenterna ombads också skriva fritextsvar till några mer specificerade frågor. Svaren kategoriserades och presenteras översiktligt i tabell 2. Tabell 2. Specifika frågor, svarskategorier med andel svar inom respektive kategori. Vad i samtalet tyckte du gav mest? 58% : kunskap om vilken påverkan afasi har på kommunikationen 24% : nya insikter om den egna kommunikationen 18 % : att träna på att samtala Vad i samtalet tyckte du var svårast? 45%: att veta när man skulle hjälpa till 21%: hur jag skulle agera 18%:att veta vad jag skulle prata om 9%: vilken roll jag hade 6%: att inleda och att avsluta Om du fick nya insikter om ditt sätt att kommunicera under själva övningen, vilka var de i så fall? 32%: om egna verbala beteenden 29%: om det egna kroppsspråket 23%: att jag inte betedde mig som jag hade förväntat 13 spridda kommentarer (dialekt, tyst exv) Om du fick nya insikter om ditt sätt att kommunicera vid transkriptionen av din film, vilka var de i så fall? 72%: om egna formuleringar, taltempo, tydlighet, lyssnande, kroppsspråk etc 17%: förekommande samtalsfenomen blev tydligare Rest övriga ospecificerade insikter Vad behöver vi tänka på till nästa år? 90%: Mer information inför samtalen 10%: Önskar ett annat upplägg på helklassseminariet för att undvika upprepning Experternas upplevelser På grund av experternas kommunikativa funktionshinder gjordes utvärderingen i form av en fokusgruppintervju, där intervjuguiden utformades med studentenkäten som bakgrundsmaterial. Vid intervjun fanns papper och penna tillhands ifall experterna behövde skriva ner något som stöd i kommunikationen. Experterna uppgav att de uppskattade att samtala med studenterna på flera olika sätt. Samtliga hade uppfattningen att samtalen hade varit värdefulla för studenterna. Några lyfte värdet av att genom samtalen kunna sprida kunskap om afasi generellt och mer specifikt att visa att afasi kan yttra sig på olika sätt. Ytterligare en lärandeaspekt var att studenterna i situationen fick kunskap om när och hur olika kommunikativa strategier kan användas. Ett par av experterna menade också att

6 samtalen med många okända personer utgjorde värdefull träning för dem. Samtliga experter sade sig vara villiga att komma tillbaka och upprepa aktiviteten, men ansåg att studenterna kanske borde ha fått lite mer information om stroke och afasi innan. Diskussion Resultatet från studenternas utvärderingar visade att de överlag var mycket positiva till att delta i projektet och att de vunnit nya kunskaper om samtal med personer som har kommunikativa funktionsnedsättningar i allmänhet och specifikt om den egna kommunikationen. Det föreföll också som att de lärandeaktiviteter som var kopplade till det efterföljande seminariet gav ytterligare ett kunskapstillskott. Därmed kan studiens syfte vara uppfyllt. Resultaten ligger också i linje med fynden i Skiltons studie (2011). Till nästa studentkull behöver vi utveckla experternas förmåga att ge värdefull feed-back till studenterna, eftersom den delen av samtalet inte fick så god utvärdering. Flera studenter gav uttryck för att de hade önskat att de skulle vara bättre förberedda inför övningen, med såväl förhandskunskap om afasi som förslag på samtalsämnen. Det var dock ett medvetet val från vår sida att endast ge sparsamt med information om momentets innehåll. Motivet till detta var att samtalen skulle löpa så naturligt som möjligt och att studenterna inte skulle förbereda sig genom att läsa på om afasi eller anpassade samtalsstrategier. Experternas utvärdering av själva samtalen visade att de såväl uppskattade aktiviteten i sig och den kommunikationsträning som den innebär, som att få vara med och bidra till att utveckla studenternas professionella kommunikation. I en djupintervju av experterna vid University of East Anglia (Swart & Horton, 2015) erhöll forskarna likartade svar avseende att göra en insats och få informell kommunikationsträning. Vi planerar att upprepa övningen med samma samtalspartners när studenterna har kommit ytterligare ett år på vägen mot sin logopedexamen. Genom att studenterna får jämföra videoupptagningarna från de båda tillfällena, möjliggörs reflektion kring eventuell progression avseende förmågan att samtala med personer med kommunikativa funktionshinder. Vidare tänker vi att momentet skall bli ett permanent inslag tidigt under Logopedprogrammet. Vid University of East Anglia har man på senare år utvidgat sitt program till att förutom innefatta logopedstudenter, också involvera studenter vid andra professionsutbildningar på fakulteten. En liknande utveckling vid Medicinska fakulteten

7 kanske kan vara intressant. Det insamlade materialet (filmerna) har även studerats mer i detalj och utgör underlag för en vetenskaplig artikel. Projektet har bidragit till att stärka den kliniska förankringen tidigt i logopedutbildningen samt till att utveckla studenternas förmåga att kommunicera med personer med kommunikativa funktionsnedsättningar. Projektet har även inneburit att studenterna tidigt på logopedprogrammet får en inblick i vetenskapligt förhållningssätt och tillvägagångssätt vid analys av kommunikativa beteenden. Ett ytterligare resultat av projektet är att personer med afasi som deltager som experter får en möjlighet att ge ett inspel i logopedutbildningen, vilket stärker LiUs koppling till det omgivande samhället. Projektet har resulterat i att momentet nu ingår som en permanent del i logopedutbildningen.

8 Referenser Horton, S. McVicker, S. & Guyon, (2007) Student learning about aphasia: The contribution of Conversation Partners placement experience. Ett paper som presenterades vid The British Aphasiology Society Biennal Conference, Edinburgh Hutchby, I., & Wooffitt, R. (2008). Conversation analysis (2. uppl.). Cambridge: Polity Press. Norrby, C. (2014) Samtalsanalys (2. uppl.). Studentlitteratur, Lund Papathanasiou, I., Coppens, P., & Potagas, C. (2013). Aphasia and related neurogenic communication disorders. Burlington, MA: Jones & Bartlett Learning. Pound, C. Reciprocity, resources and relationships: New discourses in healthcare, personal and social relationships. International Journal of Speech-Language Pathology, 13, Skilton, C.J. (2011) Involving experts by experience in assessing student s readiness to practice. Social work education 30;3, Swart, J. & Horton, S. (2015) From patient to teachers: the perspective of trainers with aphasia in a UK Conversation Partner Scheme. Aphasiology 29;2,