, (111

Transkript

1 , (111 Tidan AB Vads Kvarn & Såg PI TIDAN Tel.nr Länsstyrelsen Västra Götalands län Samrådssvar dnr Att. Vattenmyndigheten i Väster havet GÖTEBORG Remissyttrande, Vattenförvaltningen Diarienummer AB Vads Kvarn & Såg är ett litet bolag som varit verksamt sedan 1956 och innan dess bedrevs verksamhet allt sedan 1907 på samma plats och har följt samma släktband. AB Vads Kvarn & Såg avger härmed följande yttrande med synpunkter och fullt stöd åt de verksamhetsutövare av alla slag som haft möjligheten att tillgodogöra sig (och även bistå andra med information och hjälp) all denna ofantliga mängd av sidor som denna utredning består av, som tyvärr förefaller fruktansvärt partisk och ensidigt vinklad särskilt mot små vattenkraftsverk. Vi har tagit del av Bilaga 1 och vi ställer oss bakom det som står skrivet där. (bifogas) De brister som förekommer i Åtgärdsprogrammet, Förvaltningsplanen och Miljökonsekvensbeskrivningen behöver sannerligen ses över. Hur kan det till exempel vara rimligt att en verksamhetsutövare inom småskalig vattenkraft blir en stor syndabock som till varje pris ska bort för att främja ekostatusen, men någon som helst hänsyn till denne utövare tages inte med i någon konsekvensanalys. Miljöförbättring är inget som vi arbetar emot men att göra utredningar som är ofullständiga gentemot aktörer inom vattenverksamhet och framförallt detta ensidiga perspektiv på det hela taget är inte acceptabelt. Utredningen i sig är också svår för varje enskild att sätta sig in i då kvantiteten på skriftligt material är enorm. Vi ser hellre ett samarbete för åtgärdsplan och miljöanpassning vid verksamheterna samt att de omfattande kostnaderna inte belastar utövaren utan bekostas av staten. Detta ter sig mer rimligt då det inte kan anses särskilt demokratiskt att sätta flertalet utövare i konkurs och de personliga tragedier som följer på detta. I de allra flesta fall har det funnits någon sorts verksamhet utmed vattendragen och flertalet har haft verksamheter kopplade till vattenkraften i många hundra år och utgjort en tillgång för sin byggd och invånarna i detta land. Det kan inte anses riktigt att straffa nuvarande innehavare för något som uppförts och drivits med tillstånd sedan lång tid tillbaka. AB Vads Kvarn & Såg, skrivelse gjord av Carina Tysk

2 Denna del nedan i remissvaret berör endast Fysisk påverkan genom dammar, kraftverk företrädesvis i Skaraborg och saker som hör till dessa. Skulle annat område avses angives det särskilt. Sammanfattning samt vissa synpunkter Sammantaget är bristerna så omfattande att åtgärdsprogrammet måste återförvisas för omfattande omarbetning så att åtgärdsprogrammet får en inriktning som är överkomlig för alla. Det är även avgörande att konsekvensanalyser speglar helheten. Styrningen av omarbetningen måste bli bättre så att fokus ligger på objektivitet och att det måste vara överkomligt för verksamhetsutövare samt att konsekvensanalyser speglar helheten. Som framgår i de detaljerade synpunkterna nedan kan omfattande anmärkningar riktas mot samrådsmaterialet. Så stor omfattning av synpunkter och kritik är naturligtvis inte acceptabelt. Det är även av yttersta vikt att det omarbetade åtgärdsprogrammet objektivitet granskas av en oberoende och kompetent instans. Det kan inte utföras av myndigheten. Särskild fokus måste ligga på att det ska vara överkomligt för verksamhetsutövare. Detta med tanke på de långtgående konsekvenser nuvarande förslag får för verksamhetsutövare samt att det är nära just verksamhetsutövare som åtgärderna ska utföras. Det är synnerligen viktigt att verksamhetsutövare medverkar i arbetet med omarbetningen av åtgärdsprogrammet. Branschorganisation kan endast i yttersta nödfall användas för detta. Skulle branschorganisation användas i större omfattning är risken överhängande att verksamhetsutövarna återigen uppfattar sig som exkluderade. Problemet med verksamhetsutövare som inte känner sig delaktighet i vattenförvaltningsarbetet kvarstår då. Åtgärder avses ske av eller i närheten av verksamhetsutövare. Om man vill få den medverkan och det lokala engagemang av verksamhetsutövare, och som är åtgärdsprogrammets uppdrag att verka för, går det inte att exkludera deras frysiska medverkan vid upprättande av förslaget till åtgärdsprogrammet. Att det samråd som nu skett och som i sent skede fångar upp avsevärda problem eller synpunkter när förslaget i princip ligger färdigt är inte acceptabelt. Som läget är nu kom innehållet i åtgärdsprogrammet som en överraskning för alla. Myndigheten har företagit "förberedande" samråd med branschorganisationer i samband med utarbetandet av nuvarande förslag till åtgärdsplan. Myndigheten har i dessa samråd inte förmått förmedla åtgärder och konsekvenser på sådant sätt att de problem och frågeställningar som nu framkommit har fångats upp. Myndigheten måste således ta ansvaret för den uppkomna situationen med avsevärd kritik. Inledning, generellt Samrådsunderlaget är behäftat men omfattande brister och ger upphov till många frågeställningar som inte går att få besvarade. I detta remissvar ska vi även försöka belysa detta. 1(17)

3 Upplägget av samrådsmaterialet Den stora omfattningen på samrådsmaterialet och upplägget med att ofta varva de olika kategorierna av påverkan med varandra gör materialet extremt svåröverskådligt. Det är i praktiken omöjligt att få en säker överblick om man till exempel vill få veta vad som berör dammar och kraftverk i materialet. Denna ständiga hopblandning gör att i princip de flesta sidor hela materialet måste gås igenom och analyseras. Dessutom är det ofta upprepningar av samma saker i många olika sammanhang eller med olika andemeningar eller med någon mindre ändring. Det finns saker som är upprepade så många gången att man verkligen kan undra och inte meningen är att alla läsare fullständigt ska indoktrineras att tro att det inte kan finnas någon annan synvinkel på saken. Ett exempel på detta är fria vandringsvägar för fisk, tillsyn och prövning av dammar. Dessutom hänvisas i samrådsmaterialet mycket ofta till mängder av "bilagor" såsom referenser, vägledningar, studier, bedömningsgrunder, handböcker, utredningar, rapporter, strategier, publikationer, förordningar, lagar, direktiv samt inte minst begreppsförklaringar. Dessa i sin tur hänvisar genomgående till mängder av allehanda material som referens. Endast Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:12, har till exempel inte mindre än 209 olika "rapporter" som referensmaterial. Kontentan av allt detta är att materialet är oöverblickbart. Allt material är genomgående använt och sammanställt med syftet att till varje pris driva igenom åtgärdsprogrammet utan hänsyn till konsekvenserna för innehavarna till mindre vattenkraftverk. Vad som är särskilt slående med alla "bilagor" och för övrigt hela samrådsmaterialet, är att det går inte att hitta en enda rapport som beskriver eller tar tillvara, alla de erfarenheter och kunskaper som innehavarna till mindre vattenkraftverk besitter. De har i många fall verkat vid vattendraget i decennier eller generationer och under tiden förskaffat sig egentligen ovärderlig kunskap och erfarenhet. Det är uppenbart att myndigheten inte har erforderlig kompetens att förstå detta eller medvetet valt att inte vara objektiv. I vilket fall, så är detta både beklagligt och allvarligt. Dokumenten är det alltså problematiskt upplagt i och med att olika kategorier som påverkar ett vatten är så blandat med varandra. Detta skulle enkelt kunna lösas. Genom att samla allt som endast rör till exempel dammar och kraftverk i ett specifikt avsnitt kan man få en, i vart fall något så när god bild av vad myndigheten egentligen avser. Författare av samrådsmaterialet Samrådsmaterialet är upprättat av Vattenmyndigheten, det är en stor brist att det inte finns information om vilka tjänstemän och vilken bakgrund de har som varit författare av materialet. Det skulle underlätta förståelsen av textmassan. Samrådsmöten På många platser runt om i länet har det varit samrådsmöten. Det är mycket positivt med möten på platser nära verksamhetsutövare. Möten borde egentligen alltid ske nära verksamhetsutövare om man önskar en bred uppslutning. Dock hade mötena allvarliga brister, det var inga reella samrådsmöten. Det var inget annat än informationsmöten. Myndigheten presenterade samrådsmaterialet och därefter var det 20 till 30 minuter för frågor. Vid mötet i Falköping var frågestunden förlängd till 45 minuter. Därefter klockan 12:00 var det lunch och mötet måste därför avslutas. Det är uppenbart att myndigheten inte har förstått att det blir inget samrådsmöte bara för att man kallar det för samrådsmöte. 2(17)

4 Vattenmyndighetens önskemål om synpunkter Av samrådsmaterialet framgår att samrådet ska samla in synpunkter från olika aktörer så att beslut kan fattas utifrån så brett underlag som möjligt. Inte på något ställe i samrådsmaterialet framgår det hur Vattenmyndigheten har tänkt att hantera synpunkter eller yrkanden på förändringar i själva Åtgärdsprogrammet, Förvaltningsplanen eller Miljökonsekvensbeskrivningen. De frågor, sidan XI Åtgärdsprogrammet, myndigheten gärna vill att man svarar på är tämligen enkla och ledande. Frågorna är av karaktären; framgår det vad som behöver göras, vem som ska göra åtgärderna, när åtgärderna ska göras eller om det saknas någon aktivitet. Inte en enda fråga behandlar synpunkter eller kritik på själva Åtgärdsprogrammet, Förvaltningsplanen eller Milj ökonsekvensbeskrivningen. Ovanstående är en mycket allvarlig brist. Sammantaget går inte att få annan uppfattning än att Vattenmyndigheten, redan har bestämt sig i denna sak, inte vill eller inte tänker acceptera någon förändring. Ta chansen att påverka!, och liknande är det uppgivet på mängder av ställen i samrådsmaterialet, broschyrer och liknande publikationer. På inget ställe framgår det vilka möjligheter man i realiteten har att påverka. Konsekvenser av det presenterade åtgärdsprogrammet för innehavare av mindre vattenkraftverk För att beskriva vad konsekvenser av åtgärdsprogrammet blir för verksamhetsutövare kan de åtgärder länsstyrelsen redan har vidtagit i åarna Nossan och Lidan tas som exempel. För omkring två år sedan fick innehavare till en mängd kraftverk information från länsstyrelsen om att de avsåg att utöva tillsyn. Det far väl ses som naturligt att länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet vill besöka de platser som omfattas av deras ansvarsområdet. Vid tillsynsbesöken diskuterade tjänstemännen och verksamhetsutövaren lite allmänt kring anläggningen. Protokoll fördes och fotografier togs. En kort tid därefter kom protokoll för granskning med information om att länsstyrelsen övervägde att förelägga verksamhetsutövaren om att söka tillstånd. Ytterligare en tid därefter kom beslut om att ansöka om tillstånd. Om ansökan inte inlämnats inom ett drygt år förbjuder länsstyrelsen innehavaren att avleda vatten till elkraftproduktion. Detta överklagades vid mark- och miljödomstolen, varvid verksamhetsutövaren förlorade. Mark- och milj ödomstolens beslut överklagas till mark- och milj ööverdomstolen, varvid prövningstillstånd inte beviljades. Vad som nu härefter händer vet egentligen ingen, länsstyrelsen för ingen dialog. Första ut där förbud inträder faller ut är nu till sommaren. Såvitt det framkommit och kan utrönas förelägger därefter länsstyrelsen vid vite att stoppa turbindrift. Detta kommer då säkerligen verksamhetsutövaren att överklaga. Till sist blir dock innehavaren tvungen att stoppa turbindrift. Därefter kommer länsstyrelsen att förelägga innehavaren att upprätta och lämna in ansökan om att riva sitt kraftverk. Görs inte det kommer föreläggande vid vite. Därefter tvingas innehavaren bekosta och utföra rivning av sitt kraftverk samt betala skadestånd till de grannar som lider skada på grund av att dammen uppströms töms. Skulle han då vägra riva sitt kraftverk är åtal att vänta för miljöbrott, alternativt ytterligare vite. Har innehavaren inte råd med detta får han lämna sitt hem och bostad. 3(17)

5 Ovanstående beskrivning är naturligtvis fullständigt omänskligt och det kan aldrig ha varit meningen när miljöbalken stiftades att det var tänkt att miljöbalken skulle användas på detta sätt. Frågan som då kan uppkomma är, varför söker innehavaren inte tillstånd? Att ansöka om tillstånd är en omfattande och kostsam process. Att upprätta ansökan tar ett år och därefter kommer två till tre år i domstol, men det kan ta längre tid. Budgeten som måste anslås för ansöka om tillstånd måste sättas till kronor, har man tur så kan det bli mindre men det kan även bli dyrare. Kostnaden framgår även på sidan 226 i Åtgärdsprogrammet, sista stycket. Utöver detta kommer kostnader för åtgärder som kan förväntas bli från kronor och uppåt till flera miljoner. Storleken på kraftverk kan naturligtvis variera men betänker man att omsättningen i kraftverket är till exempel kronor så motsvarar kostnaden för enbart tillståndsprocessen motsvarande 6,5 års omsättning i kraftverket, därtill kommer kostnader för åtgärder. Det finns kraftverk med mindre omsättning och naturligtvis större omsättning. Kostnaderna för åtgärder vid anläggningen förväntas även stiga ju större anläggningen är. Hur man än räknar är det svårt att få kostnaderna för åtgärder och tillstånd i ett kraftverk av den storlek det här är fråga om, att uppgå till mindre än att motsvarande 10 års omsättning. Kostnaderna för tillstånd och åtgärder är alltså fullständigt orimliga i förhållande till produktionen. Det måste även framhållas att någon typ bidrag till ovanstående finns inte. Att ansöka om tillstånd för att riva sitt kraftverk, damm eller hur nu åtgärden blir, medför också en ansenlig kostnad för innehavaren. Kostnaden för att ansöka om tillstånd och de utredningar som fordras för rivningen samt betala de skadestånd som kan uppkomma blir även betydande. Skadestånden kan bestå i många olika saker, till exempel en grannes brunn sinar, att någon grannes fastighet får lägre värde på grund av att "sjöutsikten" försvinner, förstörd badplats och så vidare. Allt sådant ska utredas av innehavaren till kraftverket vid tillståndsprocessen inför rivningen och betalas av denne. Situationen ovan visar alltså att läget är hopplös för innehavaren i alla lägen. Innehavaren är chanslös genom att han systematiskt lastas på oöverstigliga kostnader. Det finns även tre (3) särskilda aspekter på ovanstående. 1. Den typ av kraftverk det här är fråga om ägs väldigt ofta privat och verksamhetsutövaren driver verksamheten som enskild finna. Så har det gjorts i alla tider. Innehavaren bor ofta på fastigheten. Ovanstående tillsynsverksamhet från länsstyrelsen resulterar alltså att innehavarens hem och bostad kränks något oerhört och sätts i okontrollerbar fara. Vad detta innebär psykiskt för den enskilde borde var och en lätt kunna räkna ut. Det är uppenbart att det blir vissa som kommer att få lämna sina hem som de innehaft i generationer. Övriga kommer att drabbas av diverse tragiska konsekvenser. Vad som händer med dessa människor behandlar inte den av myndigheten upprättade milj ökonsekvensbeskrivning. 2. Det är inte innehavaren som får de intäkter som kraftverket genererar. Det är samhället som får intäkterna. Innehavaren brukar intäkterna för reparation, underhåll, förnyelse kanske lite lön varvid pengarna sätts i omlopp vid köp av varor och tjänster. Andra människor får arbete och så vidare. På detta sätt har det varit i alla tider sedan anläggningarna tillkom och det är detta som har varit med och byggt upp landet. 4(17)

6 Det är därför fullständigt orimligt att samhället, som har skördat frukterna av produktionen, inte ska betala de åtgärder samma samhälle nu kräver. 3. Att ansöka om tillstånd är ingen garanti för att verkligen få tillstånd. Det finns de som inte kommer att erhålla tillstånd vilka "milj öåtgärder" de än åtar sig att utföra. Detta är naturligtvis en tragedi i sig. Vid detta förhållande har innehavaren lagt ut kronor på tillståndsprocessen där han inte erhållit tillstånd. Därefter åläggs innehavaren bekosta en tillståndsprocess inför utrivningen på kanske kronor, plus eventuella skadestånd samt därefter bekosta rivningen av sitt kraftverk. Sammantaget är det i detta läge att konstatera att innehavaren efter länsstyrelsens "tillsyn och prövning" står utan kraftverk men med avsevärda ekonomiska problem. Sammanfattning Det praktiska resultaten av länsstyrelsens upplägg med "tillsyn och prövning" blir alltså att på ett juridiskt elegant sätt effektivt försöka beröva innehavaren kraftverket och samtidigt ruinera och fördriva honom från sitt hem. Detta kommer att lyckas på många ställen. De verksamhetsutövare som lyckas orka igenom tillståndsprocessen kommer att få avsevärda problem lång tid med bristande likviditet. Polluter Pays Principle, PPP Principen, förorenaren betalar (PPP), är något som inte är acceptabelt i fråga om kraftverk. För det första, kraftverk förorenar inte. Att kraftverken kommit in i förorenarbegreppet upplevs enbart vara en partisk juridisk tolkning som upprepats tillräckligt många gånger för att möjligtvis blivit juridiskt korrekt. Skulle det ursprungligen ha varit tänkt att kraftverk skulle omfattas av "förorenarbegreppet" skulle man naturligtvis uttryckt sig på annat sätt i lagtexten. Att en innehavare ständigt och jämt ska både höra och läsa att han är förorenare är inget som underlättar vare sig samverkan eller dialog med myndigheter. Tvärt om är det mycket provocerande. Att, en enklare prövningsprocess måste införas. Att, en annan finansieringsform för "tillsyn, prövning" och åtgärder måste utvecklas. Anledningen till detta är att nuvarande prövningsprocess och finansieringsmodell är fullständigt orimlig och omänsklig. Myndighetens förankring av samrådsmaterialet bland verksamhetsutövare, lokalpolitiker och riksdagsledamöter Myndigheten har gjort gediget arbete med att upprätta åtgärdsplanen och vidtagit omfattande ansträngningar för att nå ut med materialet genom samråd, kungörelser, med mera. Det är uppenbart för alla att de åtgärder, som i slutändan föreslås utföras av verksamhetsutövare kommer att få långtgående konsekvenser. Det är då anmärkningsvärt att myndigheten inte berör dessa konsekvenser. I samrådsmaterialet går det över huvud taget inte att hitta något som tyder på att myndigheten självkritiskt granskat sitt material på ett objektivt sätt ur alla synvinklar. Till exempel, kan resultatet av föreslagna åtgärder på något sätt få orimliga konsekvenser som inte är i överensstämmelse med vad som är både lokalpolitiker eller riksdagsledamöters uppfattning som rimligt. 5(17)

7 En lag, i det här fallet miljöbalken, är en sak. Slutresultatet för människor av en myndighets praktiska tillämpning av lagen är en annan sak. Att resultatet blir som ovan beskrivs är naturligtvis fullständigt orimligt. Det kan inte ha varit meningen vid milj öbalkens tillkomst eller än mindre, ha framgått i någon konsekvensanalys vid milj öbalkens tillkomst. Snart nog kan man i var och varannan tidning läsa om förtvivlade människor som drabbas på det ena mer uppseendeväckande sätt än det andra. Mängder av politiker från alla möjliga partier framför det orimliga i myndighetens åtgärdsprogram. Det är uppenbart att myndigheten misslyckats med sitt förberedande samrådsarbete i samband med upprättandet av åtgärdsplanen. Detta torde även bero på myndighetens avsaknad av kontakter med verksamhetsutövare. I stället har man vänt sig till branschorganisationer men då inte lyckats förmedla konsekvenserna av sitt tänkta åtgärdsprogram. Ingen har alltså förrän nu förstått åtminstone en del av konsekvenserna. Det är alltså myndigheten själv som bär ansvaret för att så många nu reagerar, såväl verksamhetsutövare, lokalpolitiker och riksdagsledamöter. Samtidigt måste man komma ihåg att det finns en hel del äldre människor som är verksamhetsutövare och inte kan hantera en dator. Dessa har inte över huvud taget inte nåtts av någon särskild information från myndigheten utöver en "diffus" kungörelse i tidningar. Att de över huvud taget skulle ha reflekterat över denna kungörelse är inte troligt. Det finns även de som inte är medlemmar i någon branschorganisation. Det framgår inte av samrådsmaterialet att myndigheten har fångat upp detta problem. Storskalig vattenkraft och småskalig vattenkraft Myndigheten redovisar inte på ett acceptabelt sätt eller egentligen ingenting, i samrådsmaterialet vad skillnaden är i att driva storskalig vattenkraft och småskalig vattenkraft. Tvärt om försöker myndigheten jämställa storskalig vattenkraft och småskalig vattenkraft i fråga om drift och flödesförändringar. Däremot lägger myndigheten stor vikt vid att informera om hur mycket storskalig vattenkraft producerar samt informera om hur lite småskalig vattenkraft producerar. Ett exempel på detta är sidan 95 i Förvaltningsplanen avsnittet "Flödesförändringar". En läsare av samrådsmaterialet får i denna del inte en objektiv uppfattning. Se vidare nedan i "Detaljerade synpunkter på innehållet i Förvaltningsplanen, samt tillhörande yrkande", avsnittet, "Sidan 95, avsnittet "Flödesförändringar". Samrådsmaterialets objektivitet Allt samrådsmaterial är upplagt som en enda extrem partsinlaga till myndighetens favör för att kunna ställa krav. Det är uppenbart att till exempel någon verksamhetsutövares åsikter eller erfarenheter inte på något sätt har beaktats eller tagits tillvara. Konsekvent går samrådsmaterialet ut på att hålla verksamhetsutövare utanför samtidigt som myndigheten utåt sett gör allt för att framföra att de värdesätter synpunkter från alla. Vid samrådsmötet i Göteborg ställdes fråga om det är skillnad "tyngd" (värdering) av synpunkter inkommer från kommun, vattenråd eller en enskild innehavare till ett vattenkraftverk. Svaret blev att det är en avsevärd skillnad. En kommun eller vattenråds synpunkter värderas högt medan en verksamhetsutövares synpunkter lågt. Det är inte acceptabelt att det inte på något ställe i samrådsmaterialet framgår att myndigheten behandlar synpunkterna behandlas på detta vis. En läsare av samrådsmaterialet får otvetydigt uppfattningen att allas synpunkter värderas lika. 6(17)

8 FÖRVALTNINGSPLANEN Förvaltningsplanen, generellt Upplägget av förvaltningsplanen är inte bra. Myndigheten förefaller väldigt ofta föra ett resonemang kring myndighetens uppfattning eller frågor i olika delar. Frågan man måste ställa sig är; var är Förvaltningsplanen? Vi anser att det är inte är acceptabelt att Förvaltningsplanen kan innehålla så oerhört mycket resonemang kring de olika frågorna. Det är omöjligt att bilda sig en säker uppfattning om vad som skulle kunna tänkas tillhöra planen eller vad som endast är resonemang och information. Att till exempel ett "allmänt" resonemang kring en uppgift skulle kunna bli bindande styrande dokument ska inte kunna vara möjligt. Detaljerade synpunkter på innehållet i Förvaltningsplanen. Läsanvisning till de detaljerade synpunkterna rörande Förvaltningsplanen, Åtgärdsprogrammet och Milj ökonsekvensbeskrivningen. Det underlättar eller är nästan en förutsättning att läsaren även har de stycken eller sidor i Förvaltningsplanen framför sig som angives i inledningen. Detta ökar förståelsen för problemet samt undviker missförstånd. Observera särskilt att avsnittet nedan inte är fullständigt. Det finns inte resurser att bemöta mer. Endast saker som hastigt bedömts vara speciella eller särskilt anmärkningsvärda tas upp. Sidan 1, andra stycket, det framgår att det behövs en helhetssyn i arbetet med att bevara och förbättra situationen i vattendrag mm Vidare att alla berörda är delaktiga i arbetet samt att samrådet ska samla in behov och synpunkter från olika aktörer så beslut kan fattas utifrån ett så brett underlag som möjligt. Synpunkter: Myndigheten förmedlar här inte en heltäckande objektiv information. Samrådsmaterialet ger inte en helhetssyn på arbetet, konsekvenserna verksamhetsutövaren är helt exkluderat ur samrådsmaterialet. Konsekvenserna för verksamhetsutövarna skulle självfallet framgå i och med att myndigheten påpekar att det är viktigt att de är delaktiga i arbetet. Det framgår inte på något sätt hur myndigheten tänkt hantera yrkanden på förändringar som inkommer Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Det öppnar för att myndigheten kan fatta beslut utan att ta hänsyn till synpunkter från olika aktörer. Sidan -, första stycket, det framgår att en viktig målsättning är att åtgärder ska kunna uppnås på ett kostnadseffektivt sätt samt att förslagen på styrmedel riktar sig till myndigheter och kommuner. Vidare att det beskrivs samhällsekonomiska konsekvenser. Synpunkter: Myndigheten förmedlar här inte en objektiv information. Det är endast kostnadseffektivt för myndigheten. De styrmedel myndigheten riktar mot verksamhetsutövarna är ingalunda kostnadseffektiva. De är så kostnadskrävande i långdragen byråkrati och åtgärder att i princip samtliga mindre verksamhetsutövare kommer att gå under. Detta skulle naturligtvis myndigheten ha framfört om myndigheten velat föltnedla en objektiv information. Detta har myndigheten juridiskt kunnat undgå att förmedla genom att åtgärdsprogrammet riktar sig till myndigheter och kommuner, -se sidan XI -, andra stycket. 7(17)

9 Samtliga samhällsekonomiska konsekvenser är inte redovisade. Kostnaderna hänförande till vård av verksamhetsutövare som drabbats av psykisk ohälsa genom att på ett juridiskt elegant sätt berövade sin tillgång de förvaltat i generationer framgår inte av den samhällsekonomiska konsekvensbeskrivningen. Självfallet förutsätter en läsare att samtliga samhällsekonomiska kostnader på ett objektivt sätt är redovisade i konsekvensbeskrivningen. Att, den samhällsekonomiska konsekvensanalysen kompletteras i denna del. Sidan IV -, sändlistan innehåller inte en enda verksamhetsutövare inom vattenkraft. Den branschorganisation, Svensk Vattenkraftförening, som upptas och förmodas ta tillvara mindre verksamhetsutövares sak är en liten ideell organisation. Den har inga resurser att på tillräckligt sätt ta tillvara på medlemmarnas intressen i ett så extremt omfattande program som nu är fallet. Med tanke på konsekvenserna för verksamhetsutövare är det är naturligtvis inte acceptabelt att myndigheten inte försäkrar sig om att innehavare till mindre vattenkraftverk har någon som fullt ut tar tillvara på deras intressen. Att; myndigheten tillsätter och bekostar någon som professionellt och fullt ut tar tillvara de intressen innehavarna till mindre kraftverk har. Sidan XI -, 1:a och 2:a stycket, det framgår med tydlighet hur verksamhetsutövare ska inkluderas i arbetet. Det är därför naturligtvis inte acceptabelt att myndigheten valt att exkludera konsekvenserna för verksamhetsutövaren ur konsekvensbeskrivningen. Detta särskilt med anledning av de dramatiska konsekvenser åtgärderna får för verksamhetsutövarna. Att, konsekvenserna för verksamhetsutövarna ska framgå av konsekvensbeskrivningen. Sidan XI -, 4:e stycket, det framgår att Förvaltningsplanen inte är komplett och att den senare kommer att kompletteras med bland annat övergripande planering innan beslut. Det uppseendeväckande inte är komplett. Skrivningen i detta stycke innebär att myndigheten "in blanko" delegeras rätten att i Förvaltningsplanen senare, innan beslutet, kan tillföra vad den önskar, detta utan någon som helst information till verksamhetsutövare, samråd, eller politisk debatt. Detta är självfallet inte acceptabelt. Något liknande skulle under inga omständigheter behöva läsas i en åtgärdsplan vars resultat kommer att leda till att människor berövas tillgång de innehaft i generationer, människor kommer att få lämna sina hem. Myndigheten har heller inte på något sätt gett fullgod information om av vad myndigheten menar med "övergripande planering". Vidare finns det ingen information om vad "bland annat" skulle kunna tänkas vara. Det är inte acceptabelt att myndigheten använder en beskrivning som kan tolkas till i princip vad som helst. Om någon komplettering kommer att infogas till det tänkt beslutet ska det föregås av information, samråd och politisk debatt grundat på en objektiv konsekvensanalys. Skulle samma eller liknande text finnas på annat ställe i samrådsmaterialet ska detta också innefattas av infoimation, samråd och politisk debatt grundat på en objektiv konsekvensanalys. 8(17)

10 Sidan 1, första stycket, myndigheten påstår att det finns samverkan mellan branscher och andra myndigheter. För tydlighetens skull behöver upplysas om att samverkan mellan myndigheter och mindre verksamhetsutövare inom vattenkraft, alltså de som särskilt ska angripas i åtgärdsprogrammet, finns inte. Den typ av "samverkan" som i detta fall sker är att länsstyrelsen delger verksamhetsutövarna förelägganden, beslut om förbud eller framför vilka krav myndigheten ställer. Myndighetens påstående att samverkan sker leder alltså till att en läsare förleds att tro att god samverkan sker på alla områden. Detta visar på myndighetens bristande objektivitet. Att följande tillägg sker: Någon samverkan med verksamhetsutövare finns dock inte, där sker endast delgivning av förelägganden och förbud samt att länsstyrelsen framför vilka krav myndigheten ställer. Eventuella frågor från verksamhetsutövare besvaras endast med generell information. Sidan 1, 4:e stycket, hänvisning även till Sidan XI-, 4:e stycket,. Den komplettering som här på ett synnerligen diffust sätt förslås ske kan inte godtas. Över huvud taget framgår det inte att myndigheten är skyldig att beakta de synpunkter som inkommer Texten "synpunkter från olika aktörer", innebär även till exempel att med ordet "olika" kan myndigheten själv välja vilka aktörers synpunkter myndigheten vill beakta. Detta är inte acceptabelt. Naturligtvis ska myndigheten vara förpliktigad att fullt ut på ett likvärdigt sätt beakta samtliga aktörers synpunkter som framkommer under samrådet och göra erforderliga justeringar så det blir en överkomlig situation för alla. Det är ju detta ett samråd är till för. Det är inte acceptabelt att myndigheten senare ska kunna komplettera materialet med vad myndigheten önskar utan att aktörerna, inbegripet verksamhetsutövare, ska kunna få se materialet innan beslut. Vidare är det inte acceptabelt att myndigheten själv kan välja vilka aktörers synpunkter och till vilken grad myndigheten önskar beakta synpunkterna. Att, samtliga aktörers, inklusive verksamhetsutövare, synpunkter eller yrkanden fullt ut på ett likvärdigt sätt ska beaktas Att, myndigheten gör erforderliga justeringar som beaktar synpunkterna. Att, aktörer, inbegripet verksamhetsutövare, får ta del av det justerade materialet innan beslut för kontroll av att synpunkterna beaktats. Sidan 1, sista stycket. Vattenmyndigheternas vision om att möjligheten till tillväxt och utveckling för hela samhället inte ska begränsas kommer inte att gå i uppfyllelse. I stort sett samtliga mindre vattenkraftverk kommer att "avvecklas". Detta sker genom de styrmedel man i samma stycke uppger ska finnas Sidan 2, översta stycket, andra punkten. "ett utvecklat system finns där förorenaren/användaren skapar medel för åtgärder". Skrivningen innebär att myndigheten ser sig ha rätten att själva konstruera och utveckla ett system som innebär att någon annan ska betala. Hur innehavaren till vattenkraftverket i sin tur kan skapa medel framgår inte. Det är inte acceptabelt att myndigheten anser sig ha den rätten. Begreppet "förorenare/användare" är ett nyfunnet begrepp av myndigheten. Det är synnerligen olämpligt att myndigheten nyuppfirmer begrepp med syfte att få in vattenkraftverk i "förorenarbegreppet". 9(17)

11 Det är naturligtvis inte acceptabelt att myndigheten själva utvecklar ett system för att någon annan ska betala. Detta utan någon övrig information om konsekvenserna eller politisk debatt. Vidare är det inte acceptabelt att myndigheten nyuppfmner begrepp utan någon politisk debatt om konsekvenserna Att, myndigheten inte utvecklar systemet utan politisk debatt om konsekvenserna. Att, begreppet "förorenare/användare" helt tas bort ur samrådsmaterialet. Sidan 2, avsnittet "Positiva ringar på vattnet". Det framgår att vattenförvaltningsarbetet ska leda till bland annat minskad risk för människors hälsa. Myndigheten försöker här försköna vattenförvaltningsarbetet. Vattenförvaltningsarbetet kommer för mängder av innehavare till mindre vattenkraftverk att leda till många personliga tragedier genom att verksamhetsutövarna berövas tillgången de förvaltat i generationer, verksamhetsutövare kommer att få lämna sina hem och så vidare. Myndigheten lever inte upp till var riksdagsledamöter förväntar och har ålagt myndigheten i fråga om att på ett objektivt sätt värna samtliga människors hälsa. Myndigheten framför att Sverige troligen kan få ökade inkomster från företag och turister. Synpunkt: Myndigheten redovisar ingenting om de miljökonsekvenser företag och turister medför. Det bör påpekas att turister är att betrakta som "privata" och omfattas inte av samma typ av regelverk som företag och kan därför i värsta fall ge avsevärd skada på miljön. Dessutom kan det verkligen ifrågasättas om det blir fler turister. Syftet med vattenförvaltningsarbetet i Europa är att alla ställen ska få lika rent vatten och ren miljö i hela Europa. Varför skulle då en Skåning till exempel åka till Skaraborg för att få se rent vatten när han har rent vatten en kilometer bort? Eller varför skulle en Spanjor åka till Sverige när han har lika bra vatten hemma? Dessutom måste det framhållas att det blir en avsevärd miljöpåverkan om till exempel mängder av Kineser tar flyget till Europa för att få se rent vatten. Sammanfattningsvis kan det vara uppenbart för alla att myndighetens "positiva ringar på vattnet" lätt kan förbytas till negativa ringar. Turister är till nackdel för natur, klimat och de ekosystem som åtgärdsprogrammet säger sig vilja bevara. I det läget är det inte lämpligt att myndigheten på något sätt "propagerar" för ökad turism. Det bästa för natur, klimat och ekosystem är om alla "semestrar" hemma. Att, myndigheten på ett objektivt sätt omarbetar texten så att den skildrar verkligheten på det sätt som de uppdragsgivande svenska folket och riksdagsledamöterna förväntar sig. Sidan 3, 1:a stycket. Det framgår att det är en viktig målsättning att arbetet ska ske på ett kostnadseffektivt sätt. Myndigheten upplyser inte att det är endast kostnadseffektiviteten för myndigheterna som avses. Det är inte acceptabelt med en sådan brist i samrådsunderlaget. Sidan 3,3:e stycket. Myndigheten upplyser här inte om att orden "tillsyn av verksamheter" i praktiken innebär att myndigheten skickar alla mindre verksamhetsutövare till att tvinga den att riva sina fullt fungerande och i drift varande vattenkraftverk. Detta sker genom att man systematiskt lastar på innehavaren oöverstigliga kostnader för processföring och åtgärder. Detta är myndigheten vara medveten om, men väljer att inte beskriva verkligheten. Detta visar att myndigheten inte förmedlar en objektiv bild av situationen 10 (17)

12 Att, myndigheten beskriver vad orden "tillsyn av verksamheter" i praktiken innebär för innehavaren. Detta så att en läsare av dokumenten kan få en rättvisande och heltäckande bild av situationen. Sidan 3 och 4, avsnittet; Finansiering av kostnaderna Avsnittet behandlar en beskrivning om där åtgärder som gjorts finansierats med statliga medel. Av 4:e stycket sidan 4, framgår att förorenaren/användaren ska stå för huvuddelen av kostnaderna. Här skulle myndigheten kunna gjort en redogörelse för konsekvenserna för innehavare till mindre vattenkraftverk om myndigheten velat. I stället väljer myndigheten att fokusera på att myndigheten själv behöver kraftigt ökade resurser. Inte ett ord om att innehavare till mindre vattenkraftverk skulle behöver kraftigt ökade resurser för att kunna utföra åtgärder. Myndighetens beskrivning ger alltså återigen inte en heltäckande bild av situationen. Beträffande det av myndigheten nyfunna begreppet "förorenare/användare" hänvisas till avsnitt, "Sidan 2, översta stycket, andra punkten" ovan. Sidan 7, tredje stycket. Myndigheten uppger att en förutsättning för att "berörda" ska kunna engagera sig är att de har information om vilket arbete som ska genomföras samt "berörda" de själva kan bidra. Myndigheten förefaller inte ha förstått att förutsättningen om "berörda" (innehavare till mindre vattenkraftverk) ska kunna engagera sig är tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna utföra åtgärder. Detta borde myndigheten fokuserat på om myndigheten skulle vilja förmedla det verkliga problemet. Det är alltså inte i första hand mer information som behövs utan mer ekonomiska medel. Sidan 8 och 9, avsnittet Utveckla tillämpningen av principen om att förorenaren betalar. Myndigheten redogör här för sin syn på att utveckla principen PPP. Det är omöjligt att utröna om myndigheten menar att det som står ska betraktas att bli bindande plan eller om myndigheten endast för ett resonemang om principen. Det är allvarligt att det i detta fall kan tolkas hur som helst med av myndigheten nyfunna begrepp. Att, avsnittet Utveckla tillämpningen av principen om att förorenaren betalar, tas bort. Sidan 16, sista stycket. Vattenmyndigheten påstår att Vattenmyndigheten har kanslier som "samverkar med berörda på alla nivåer från lokal till internationell nivå". Detta är inte sant. Myndigheten har ingen som samverkar med innehavare till mindre vattenkraftverk på lokal nivå. Myndigheten försöker här ge sken av att god samverkan sker på alla nivåer. Detta är förödande för förtroendet för myndigheten. Att, myndigheten vidtar rättelse och förmedlar läsarna av samrådsmaterialet en rättvisande bild av myndighetens arbete. Att, myndigheten vidtar åtgärder för att förhindra ett upprepande. Sidan 17, första stycket. Det bör framhållas att de föreskrifter och handböcker som Havs- och vattenmyndigheten upprättar sker utan att på något sätt beakta konsekvenserna för innehavare till mindre vattenkraftverk.

13 Sidan 17, andra stycket. Det framgår att länsstyrelserna är särskilt viktiga vid bland annat tillsyn, prövning, planering, rådgivning, information, övervakning, kunskapsinsamling, dialog, ekonomiska bidrag och därmed bidrar till vattenförvaltningens måluppfyllelse. Myndigheten skulle för tydlighetens skull behöva upplysa om att några ekonomiska bidrag till innehavare till mindre vattenkraftverk är det inte fråga samt att information och dialog avser ett framförande om vilka krav länsstyrelsen ställer. Dessutom skulle myndigheten behöva beskriva vad konsekvensen för verksamhetsutövare blir av "tillsyn och prövning". Sidan 19, avsnittet "Åtgärdsprogram" I avsnittet framgår återigen att programmet riktar sig till myndigheten och kommuner samt att åtgärdsprogrammets syfte är att visa de mest kostnadseffektiva styrmedlen och åtgärderna. Myndigheten försöker alltså här ytterligare en gång ge sken av att de föreslagna åtgärderna sker på ett bra och kostnadseffektivt sätt. Så är alltså inte fallet. Som ovan redogjorts för är åtgärderna så extremt betungande i byråkrati att innehavaren till vattenkraftverket i princip går under. Vidare framgår i avsnittet att åtgärdsprogrammet påverkar enskilda verksamhetsutövare, alltså innehavare till vattenkraftverk. Därför påpekar myndigheten att det är viktigt att programmet innehåller tydliga konsekvensbeskrivningar. Det är särskilt anmärkningsvärt att myndigheten framför detta samtidigt som man kan konstatera att konsekvensbeskrivningen inte med ett enda ord tar upp konsekvenserna för de verksamhetsutövaren man i texten avser. Myndigheten ger alltså här en falsk bild av förhållandet. Konsekvensbeskrivningen är allt annat än tydlig, den är i detta fallet obefintlig. Att, myndigheten vidtar rättelse och förmedlar läsarna av samrådsmaterialet en rättvisande bild av myndighetens arbete i konsekvensbeskrivningen. Att, myndigheten vidtar åtgärder för att förhindra ett upprepande. Sidan 21, avsnittet "Fysisk påverkan". Myndigheten tar här som exempel upp åtgärd som fysiskt skulle kunna utföras vid vattenkraftverk. Detta avser så kallade låglutande galler vid vattenintagen till vattenkraftverk. Vidare framför myndigheten att om vattenhastigheten är för hög riskerar fisk att klämmas fast på intagsgallret. Detta är en intressant juridisk skrivning. Vad som myndigheten här tar upp tillhör vad som ska behandlas vid tillståndsprövningen av kraftverket enligt milj öbalken. Dessa saker ska inte framgå i samrådsmaterialet. Myndigheten har konsekvent exkluderat innehavarna till kraftverk i konsekvensbeskrivningen eftersom myndigheten då anser det "överväxlat" till den befintlig lagstiftning i miljöbalken. I detta fall har myndigheten i stället valt att inte vara konsekvent. Myndigheten inser säkert att detta inte är rätt och har därför valt att kalla det för exempel för att juridiskt kunna göra detta. Eftersom åtgärdsprogrammet är tänkt bli bindande styrande dokument blir konsekvensen av detta mängder av motparter vid tillståndsprövningen av kraftverk kommer att använda sig av myndighetens skrivning om låglutande galler som ytterligare argument för att genomgående ställa krav på innehavaren till kraftverk att installera låglutande intagsgaller. Låglutande galler kan vara motiverat på vissa ställen men lång ifrån alla. De är i många fall extremt kostsamma och skulle innehavaren, vid ansökan om tillstånd, välja att inte installera låglutande galler tvingas innehavaren till synnerligen omfattande och kostsamma utredningar som bevisar att behovet inte finns. 12 (17)

14 Sammanfattningsvis, myndigheten har varit extremt noga med att exkludera konsekvenser för verksamhetsutövare ur samrådsmaterialet. Motiveringen synes vara att man då har "växlat över" till befintlig lagstiftning i milj öbalken. När det passar myndighetens syfte att ställa krav tvekar inte myndigheten att gå över till det "överväxlade området". Juridiskt förefaller myndigheten kunna göra detta genom att kalla det för exempel. Resultatet kommer att bli kostsamt för många innehavare till kraftverk. Myndighetens agerande i denna del är inte acceptabelt. Beträffande myndighetens "exempel" angående att fisk riskerar att klämmas fast på gallret så har vi gjort en noggrann undersökt förhållandet i de Skaraborgska åarna genom kontakt med väldigt många innehavare till kraftverk. Resultatet av kontakterna är att det över huvud taget inte finns någon fastklämd fisk på intagsgallren. Alla har sett med stor förvåning på frågan om fastklämd fisk eftersom de inte upplever det. Kontakterna har lett till informationen att fyra till fem fiskar per år och kraftverk hamnar på intagsgallret, alltså i princip en fisk i kvartalet. Dessa har då redan varit döda, sjuka eller skadade när de kom till intagsgallret. Förhållandet kan naturligtvis vara olika på olika ställen i landet och det finns säkert kraftverk på andra ställen i landet som kan ha problem med fisk. Det torde dock inte vara många. Samtidigt kan man fråga sig om det är så farligt om till exempel en fisk per vecka som kläms fast. Detta med tanke på att det bredvid samma kraftverk kan stå många människor som fiskar och då dödar och skadar kanske 10 till 50 fiskar per dag eller i värsta fall ännu mer. Sammanfattningsvis, är det bara att konstatera att myndighetens information om att fisk riskerar att klämmas fast på intagsgaller syftar till att ge en läsare uppfattningen att problemet är särskilt viktigt eller omfattande. Myndigheten ger även information om kraftverket i Ätrafors och studier som gjorts där. Detta kraftverk är inget småskaligt kraftverk, turbinerna är på i vart fall hästkrafter. Det är naturligtvis intressant och värdefullt med studier men i detta fall går det inte att direkt översätta till småskaliga kraftverk. Det är en avsevärd skillnad på storskalig vattenkraft och småskalig vattenkraft. Detta borde myndigheten ha upplyst om. Sammanfattningsvis, är det bara att återigen konstatera att myndighetens infoi nation om studier vid Ätrafors syftar till att ge en läsare uppfattningen att problemet är särskilt viktigt och omfattande väldigt mänga ställen. Att, exemplen ovan om låglutande galler, fisk som riskerar att klämmas fast samt angående Ätrafors tas bort. Detta eftersom det inte förmedlar en objektiv information till läsaren samt att det inte hör hemma i samrådsmaterialet om myndigheten vill vara konsekvent. Detta ska istället hanteras vid eventuell tillståndsprövning. Sidan 23 och 24, avsnittet "Samverkan". Myndigheten ger här en omfattande och utförlig information på ett synnerligen fint sätt om samverkan mellan olika intressenter. Bland annat uppges; olika intressenter bjuds in, diskutera viktiga frågor och bidra till dess lösning, bidra med olika perspektiv som ger möjlighet att ta del av varandras kunskaper och erfarenheter, bidra till att intressekonflikter och problem identifieras, gemensamt hitta lösningar samt stärker relationen mellan myndigheter och intressenter, och så vidare. Det finns många allvarliga brister i detta avsnitt. 13 (17)

15 Den ovan beskrivna samverkan sker inte med innehavare till mindre vattenkraftverk. Frågan som då uppkommer är varför myndigheten förmedlar en bild av situationen som inte stämmer. Vid närmare studie av myndighetens text kan det konstateras att myndigheten påstår faktiskt inte att det sker samverkan med innehavare till mindre kraftverk, men en läsare som inte är mycket insatt får otvetydigt uppfattningen att det sker. Märk att med orden "olika intressenter" påstår inte myndigheten att samverkan sker med samtliga intressenter. I det läget kan myndigheten välja att exkludera någon intressent om man önskar utan att särskilt behöva uppge det. Den typ av "samverkan" som i detta fall sker är att länsstyrelsen delger innehavarna till kraftverk förelägganden, beslut om förbud eller framför vilka krav myndigheten ställer. Eventuella frågor från innehavaren besvaras endast med generell infottnation. Myndigheten framför: "Regelbunden samverkan har flera fördelar... ". Märk att myndigheten skriver inte: "Regelbunden samverkan sker och har fler fördelar...". Myndigheten påstår alltså inte att regelbunden samverkan pågår utan för ett allmänt resonemang kring samverkan. Regelbunden samverkan, eller över huvud taget någon samverkan, pågår inte med innehavare till mindre kraftverk. Däremot får en läsare som inte är mycket observant och insatt otvetydigt uppfattningen att god samverkan sker med alla. Resultatet blir att myndigheten inte förmedlar en objektiv information till läsaren. Sidan 24, mitt på sidan. Myndigheten framför att på regional och lokal nivå är mångfalden av samverkansformer stor samt att myndigheten möter bland annat verksamhetsutövare. Någon stor mångfald på samverkansfoimer är inget som innehavarna till kraftverk upplever. Myndigheten har heller inte framfört vad myndigheten menar med "möter verksamhetsutövare". Att, myndigheten omarbetar texter så den speglar verkligheten och att omarbetningen sker i verklig samverkan med innehavare till mindre vattenkraftverk, inte branschorganisation. Sidan 95, avsnittet "Flödesförändringar". Myndigheten ger här en ganska omfattande information om påverkan på vattendrag via flödesregleringar orsakade av kraftverk. Myndigheten underlåter att informera om att små kraftverk i princip undantagslöst drivs som strömkraftverk, alltså endast nyttjar av det vatten som för tillfället kommer i vattendraget. Där sker ingen reglering över huvud taget. Det är i den storskaliga vattenkraften de omfattande regleringar sker som myndigheten avser under kapitlet "Flödesförändringar". Detta upplyser inte myndigheten om. Resultatet av myndighetens upplägg av texten blir att en läsare som inte är insatt i ämnet får uppfattningen att samtliga vattenkraftverk, även det småskaliga, påverkar på det sätt myndigheten uppgivet. Myndigheten ger alltså inte en objektiv infmmation. Sidan 127 avsnitt "Ekosystemtjänster beskriver värdet av vatten" Myndigheten beskriver på mer än ett ställe värdet av turism. Beträffande detta hänvisas till avsnittet, Sidan 2, avsnittet "Positiva ringar på vattnet". Sidan 134, avsnitt "Sammanfattning av Åtgärdsprogram " Myndigheten uppger att avsnittet ger en överblick av mål och konsekvenser av genomförandet av åtgärderna. Texten ger läsaren uppfattningen att alla konsekvenser ingår. 14 (17)

16 Myndigheten skulle för tydlighetens skull behövt upplysa om att konsekvenserna för innehavare till mindre kraftverk är exkluderade. Avsnittet ger alltså inte en fullständig överblick av konsekvenserna. Sidan 135, avsnitt "Fysiska förändringar" Myndigheten tar upp vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva och därmed prioriterade. Myndigheten upplyser däremot inte att det är kostnadseffektiviteten för myndigheten själv som avses. Kostnadseffektiviteten avser alltså inte innehavaren till kraftverket. ÅTGÄRDSPROGRAM Åtgärdsprogrammet, generellt De synpunkter och kritik som finns om Förvaltningsplanen är i många fall lika eller snarlika de som riktats mot Förvaltningsplanen ovan och i Inledningen generellt, i början av detta dokument. Omfattningen på saker som skulle behöva bemötas är synnerligen omfattande. Det är så omfattande och tidskrävande att det inte finns helt enkelt inte resurser för detta. Generellt är åtgärdsprogrammet upprättat som en enda extrem partsinlaga till myndighetens favör för att kunna ställa krav. Detta utan någon som helst information om de slutliga konsekvenserna för verksamhetsutövare. Vissa detaljerade synpunkter på innehållet i Åtgärdsprogrammet. Observera särskilt att avsnittet nedan inte är fullständigt. Det finns inte resurser att bemöta mer. Endast saker som hastigt bedömts vara speciella eller särskilt anmärkningsvärda tas upp. Sidan XII -, avsnittet "Åtgärda vandringshindren annars når vi aldrig god status", sista två meningarna. Myndigheten framhåller att det finns 580 vattenkraftverk under 1,5 MW och att de producerar 0,69 % av produktionen i landet. Vidare framhåller myndigheten att det är en viktig orsak till att problemet är så stort. Man kan verkligen fråga sig vad det har med saken att göra att de har en effekt under 1.5 MW och producerar 0,69 % i landet och att just detta gör problemet är så stort. Vad som skulle kunna göra problemet stort är naturligtvis endast antalet. Syftet med myndighetens skrivning är uppenbart. Myndigheten är medveten om att en mängd i drift varande vattenkraftverk kommer att bli rivna och skrivningen syftar till att en läsare ska få uppfattningen att det har inte så stor betydelse energimässigt för landet. Myndigheterna upplyser inte om att det finns människor bakom dessa kraftverk och att innehavaren i de flesta fall har förvaltat kraftverken i generationer. Sidan 5, Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 1. Det bör framhållas att rapporten "Strategi för åtgärder i vattenkraften, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:14, är en extrem partsinlaga vars resultat kommer fram till att det är den småskaliga vattenkraften som ska bära huvuddelen av åtgärderna. Anledningen till detta är egentligen att de är små. Inte någon har vid utarbetandet av strategin tagit tillvara på de små innehavarnas intressen. 15 (17)