Rädda Livet. Cancervård mer än strålkanoner Blod i avföringen? Gå till doktorn! Tema: Cancer i tjock- och ändtarm

Transkript

1 Rädda Livet E N T I D N I N G U T G I V E N A V C A N C E R F O N D E N N R 2 / Cancervård mer än strålkanoner Blod i avföringen? Gå till doktorn! Tema: Cancer i tjock- och ändtarm

2 Ledaren REDAKTÖR Marita Önneby Eliasson LAYOUT Mattias Lundqvist, The Factory of Design KORREKTUR Birgitta Hessulf, Rödpennan ANSVARIG UTGIVARE Ursula Tengelin TEKNISK PRODUKTION Tryckmedia i Stockholm HB OMSLAGSFOTO Mikael Risedal RÄDDA LIVET utkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svenska forskningsprojekt om cancer. VILL DU HA RÄDDA LIVET i fortsättningen så välkomnar vi dig som medlem i Cancerfonden. MEDLEMSAVGIFT PER ÅR år: 200 kr Under 18 år/över 65 år: 100 kr Organisationer och företag: kr Enstaka exemplar: 45 kr, inklusive porto. CANCERFONDEN är en ideell organisation med tre viktiga uppgifter: att stödja och samordna cancerforskning, att informera om cancer och att ge stöd för utveckling av nya metoder i vården av cancersjuka. Det ljusnar Människor frågar mig ibland hur jag kan hålla på och skriva om svåra sjukdomar och elände hela tiden. Det är inte bara elände, svarar jag då. Vi kan stödja oss mot studier och statistik som talar om framsteg, framgång och rent av hopp. Sånt skriver jag gärna om. Men visst hör även jag människor som säger Varför just jag? Varför skulle jag drabbas? Men nu har jag varit i Umeå och träffat Tony Henriksson som säger: Varför inte jag när så många får cancer? Tony får bli detta nummers solskenshistoria med metastaser som har krympts med cytostatikabehandling och därför radikalt har kunnat opereras bort i ett organ som växer till alldeles av sig själv. Följ med till operationssalen på sidorna En annan solstråle är Tina som går på kurs och bättrar på anletsdragen med lite gratissmink. Jag har fått så mycket tid, kommenterar hon sin cytostatikabehandling. Vi behöver alla uppmuntran antingen vi är på sjukdomsstigen eller bättringsvägen eller helt friska. Det är inte så dumt med vare sig uppmuntran eller buddistiska visdomsord för att hålla människokroppen upprätt och humöret i balans. Därför vill jag passa på att tacka er som hör av er med ett par vänliga rader då och då. Ni ska veta att kontakten med er betyder mycket för en redaktör som lägger så stor del av sin vakna tid på att tänka på sina läsare och vad de kan tycka vara intressant att få reda på genom Rädda Livet. Temat i detta nummer är cancer i tjock- och ändtarm som vid sidan av lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för patienter som insjuknar i dag är betydligt ljusare än tidigare. Läs mer om detta på sidorna CANCERFONDEN, Stockholm Tel Fax Besöksadress: David Bagares gata 5 Webbplats: cancerfonden.se VILL DU BLI MÅNADSGIVARE? Cancerfonden Tel Mån fre 8 21, lö 8 14 FRÅGOR OM CANCER Cancerfondens informations- och stödlinje Tel , mån fre infostodlinjen@cancerfonden.se FOTO MELKER DAHLSTRAND Pg

3 Tema i detta nummer: Cancer i tjockoch ändtarm Allt fler överlever sin ändtarmscancer. Strålbehandling före operation ger bästa resultat. Läs mer om cancer i tjock- och ändtarm på sidorna Tony tar ton inför operation Ge inte upp! 19. Forskning är ingen soloprestation Kolleger söker skräddarsy behandling. 23. Följer sina egna patienter Kontaktsjuksköterskor finns med vid undersökningar. 30. Inger har blommat upp Fick bröstcancer och blev florist. 40. Cancervård mer än strålkanoner Nationell cancerplan för psykisk hälsa. 3.

4 4.

5 Cancer i tjock- och ändtarm är vid sidan av lungcancer den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för patienter som insjuknar i dag är betydligt ljusare än tidigare. Bättre behandlingsmetoder med bland annat nya läkemedel och förfinad kirurgisk teknik gör att det nu är nästan 60 procent som lever fem år efter behandling. För 20 år sedan var jämförande siffra procent. Tony tar ton inför operation TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO JAN LINDMARK Tony Henriksson har rest de 27 milen från hemmet i Sundsvall till Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. I morgon ska han bli av med sina fem metastaser i levern efter en primärtumör i ändtarmen. Umeå visar sig från sin allra dystraste sida. Diset ligger som en hatthylla över stan. Vi möts i Lärarhögskolans aula där han sitter vid flygeln, slår några ackord på tangenterna, men grinar illa över de svängningar i instrumentet som skulle ha bildat ett durackord. För att vara pianostämmare behöver man inte ha absolut gehör, men en utmärkt hörsel krävs. Det har Tony. Tony Henriksson är 55 år och liksom tre syskon pianostämmare och -tekniker. Ett yrkesval som gått i arv efter fadern. Det var i januari 2006 som han upptäckte blod i avföringen. Det konstaterades att han hade cancer i ändtarmen, och som avlägsnades en månad senare på Länssjukhuset i Sundsvall. Han fick en stomi (påse på magen) men inga ytterligare behandlingar. Tarmen lades tillbaka inom kort. Inga biverkningar kände han av och allt fungerade bra. Jag har jobbat ungefär lika mycket som vanligt och inte haft några besvär med illamående eller någonting sådant, säger han.» 5.

6 » Halvårsvis gick han på röntgenkontroller. Vid det tredje besöket sommaren 2007 visade skiktröntgenbilderna att sjukdomen spridit sig till levern. Läkarna bedömde då att det var omöjligt att operera honom, men ordinerade cytostatika med förhoppning om att tumörerna skulle krympa och ett kirurgiskt ingrepp bli möjligt. Och precis så blev det. I början av 2008 kunde läkarna konstatera att tumörerna i levern uppfört sig precis såsom de hade hoppats. Efter nio cytostatikabehandlingar står nu Tony Henriksson inför sin operation i levern. Metastaserna ska skäras bort och ge utrymme för ny, frisk vävnad att växa till. Tony Henriksson är full av tillförsikt inför ingreppet i morgon. Att just han fått diagnosen cancer och nu metastaser är inget han ser som en katastrof. Cancer är vanligt så varför skulle inte jag kunna få det? Jag gräver inte ner mig för det här. Tony litar på kirurgerna och på den inre trygghet som han berättar om. Jag vill säga till människor som har råkat ut för samma sjukdom som jag att inte ge upp, absolut inte. Tänk positivt för det underlättar! Gräver man ner sig och jämrar sig, då kan det bli ännu värre. När man är i trygga händer finns ingen oro. Jag har en tro, är inte aktiv inom något religiöst, men jag är nog den mest flitiga kyrkobesökaren för jag jobbar så mycket i kyrkor. Även om det är på grund av mitt arbete som pianostämmare, så kan man ju dröja sig kvar efter arbetet Tony Henriksson är liksom tre syskon pianostämmare och -tekniker. Ett yrkesval som gått i arv efter fadern. I kyrkan känner man en värme, något speciellt. Det är ganska skönt i stillheten och ensamheten. Jag har varit mycket i kyrkor och det har då och då stått kistor framme vid altaret. Många skulle säkert känna obehag att finnas bredvid en som är död. Jag har aldrig känt det så, inte ens första gången när jag i 20-årsåldern gjorde ett jobb i ett kapell. Det var en mörk höstkväll, minns jag. Kanske det är sådana upplevelser som jag drar nytta av i dag. Om några dagar hoppas Tony vara hemma igen och få träffa sin tonårsson. Det blir väl en promenad i naturen ett intresse han har förutom resor runt om i världen. I sommar tar han fram fiskespöet. Men först och främst hägrar återgången till arbetet. Är du duktig på att spela piano? Njae, det är jag inte. När jag kommer hem från jobbet vill jag inte höra några toner alls, säger Tony Henriksson. Tre veckor efter operationen ringer jag upp Tony och frågar hur han mår. Jättebra! svarar han. Vad hände efter operationen i Umeå? Jag blev kvar en vecka. I går var jag på vårdcentralen för att lägga om såret. Det såg fint ut, sade doktorn. Har du haft ont? Första dagarna var det lite knepigt att resa sig och kliva ur sängen. Det stramar fortfarande lite i såret. Och jag har varit lite försiktig när jag springer i trappor. När ska du börja jobba igen? Jag började direkt när jag kom hem. Det finns mycket att göra i min egen verkstad, svarar Tony Henriksson. I dag ska jag stämma ett piano. 6.

7 Multidisciplinärt samtal via videolänk mellan kolleger i Sundsvall som finns på dataskärmen och Umeå. I dag diskuteras åtgärder mot Tony Henrikssons tumörer i levern. Konferens för snabb kunskap TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO JAN LINDMARK Operationen av Tony Henrikssons tumörer i levern föregås av en telemedicinsk rond i ett multidisciplinärt team. Läkare med olika specialiteter i Umeå samtalar med specialistkolleger på Tonys hemortslasarett via videoskärm för att planera åtgärder. Datateknisk utrustning möjliggör mötet. Med tydlig hörbarhet talar de med varandra och ser varandra på dataskärmar. En dag i veckan går man igenom ett 20-tal patienter; vinsten är omedelbara beslut och snabb information till patienterna. När Rädda Livet deltar i konferensen studeras bilder på Tonys lever. Det är ett urval som gjorts av läkarna i Sundsvall bland flera hundra röntgenbilder. Enbart detta förarbete spar tid för kirurg och patient. Med den traditionella metoden att posta remisser och annan information mellan Operationen av Tony Henriksson sjukhusen var det inte ovanligt att det tog upp till fyra veckor för en remiss- och beslutsomgång, säger professor Peter Naredi vid kirurgiska kliniken i Umeå. Han ser många fördelar med dessa ronder. En är att hemortssjukhuset deltar i beslutsprocessen på ett nära sätt och kollegerna där kan informera om patientens livskvalitet och om hans eller hennes vilja till fortsatt behandling. Den andra styrkan är att patienterna direkt efter videokonferensen kan få besked om den fortsatta vården. Dessa möten är också utmärkta utbildningstillfällen, säger Peter Naredi. Vi är upp till 20 personer med olika specialistkompetenser som deltar i processen. De multidisciplinära ronderna har visat sig förbättra såväl kvalitet på bedömningarna som överlevnaden bland våra patienter. I Norrlandsregionen är det hittills enbart sjukhusen i Umeå och Sundsvall som har tekniken för att genomföra dessa videokonferenser. En utrustning för telemedicinska möten kostar cirka kronor ungefär samma kostnad som för två stora operationer. Ytterligare åtta kirurgiska kliniker finns i Norrland som skulle kunna knytas till en gemensam server som kostar runt miljonen i inköp. Norrlands regionförbund har i över ett år utrett om det är värt att göra en sådan satsning. Ingen vet i dag vad som kommer att hända. 7.

8 Fem dottertumörer ska tas bort i levern TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO JAN LINDMARK I operationssalen ligger Tony Henriksson sövd. Han ska bli av med fem dottertumörer i levern ett ingrepp som görs på 400 patienter varje år i vårt land. Rädda Livets läsare får vara med under operationen. Kirurgen Bjarne Ardnor har börjat operationen med att frilägga dottertumörerna i levern. Övrig personal assisterar. 8.

9 Levern är frilagd för att underlätta för kirurgerna att komma åt en av dottertumörerna i det bakre segmentet av levern. De delar av levern som ska tas bort markeras. Med ultraljudskniv delas levervävnaden. Ett par gånger under ingreppet kontrollerar kirurgerna på ultraljudsbilderna var tumören ligger och hur stor marginal de ska ta bort. Tony sover, buken är öppen och upphängningen av levern ger operatörerna tillgång till bakre delen av organet där en av de fem dottersvulsterna sitter. I dag ska alla bort för att ersättas med frisk vävnad. Professor Peter Naredi opererar från Tonys vänstra sida och kirurgkollegan Bjarne Ardnor från motsatta sidan. Operationssköterskan Ann-Britt Lindgren Sylwan assisterar. Traditionsenligt på Universitetssjukhusets kirurgiska avdelning finns en medicine kandidat närvarande i utbildningssyfte. I dag är det Karin Sjögren från läkarlinjens termin 7. Kirurgerna lägger mycket tid på förarbetet. Först känner de på levern för att lokalisera tumörerna. Röntgenbilder från gårdagens videokonferens finns i operationssalen. Det görs också ultraljudsundersökningar Operationen av Tony Henriksson såväl före som under operationens gång för att se var tumörerna finns och var blodkärlen går. Utifrån undersökningarna planerar de resektionen, det vill säga bortskärandet av tumörvävnad. De segment som ska tas bort markeras. En önskvärd säkerhetsmån kring tumören är en centimeter, även om ett par millimeter kan räcka. När vi gjort det säkrar vi blodinflödet till levern genom att lägga ett bomullsband rund de kärlen. I dag lägger vi även ett sådant band runt levervenen som för blodet bort från levern. När vi stänger av på det sättet har vi i princip en obetydlig blödning i levern jämfört med vad man skulle haft om man inte stängt av, säger Peter Naredi. Nu har kirurgerna lokaliserat samtliga tumörer och friat de områden som de sedan ska skära i. Då blir det saftstund! Operationen pågår långt över gängse lunchtid och ett sött energitillskott kommer via sugröret som undersköterskan smyger in innanför munskyddet på kirurgerna. Arbetet fortskrider; kirurgerna skär med en ultraljudskniv som slår sönder mjuk vävnad så att blodkärl och hård vävnad som binder levervävnaden behålls intakt. Blodkärl och gallvägar bränns med ultraljudskniven som i spetsen har en diatermi, brännfunktion. En två centimeter stor dottersvulst längst» 9.

10 En stor del av levern är snart bortskuren. Innan operationen är avslutad får levern vara i fred en stund. På så sätt kan operatörerna kontrollera att blodkärl eller gallgångar inte läcker. Operationen pågår i ungefär fem timmar och nu knipsas operationssnittet samman med en kirurgisk häftapparat. Den bortopererade levervävnaden skärs upp för att kontrollera att dottertumörerna är borttagna med tillräcklig marginal. Sedan skickas vävnaden för patologisk undersökning av tumörerna. De ljusa partierna på båda sidor är hårda och innehåller dottertumörer.» ut på vänstersidan av levern i segment II ska nu bort, följd av en något mindre metastas på baksidan av levern. Vi använder ultraljudet under operationens gång för att kontrollera att vi opererat med marginal till metastaserna, säger Peter Naredi. Vi ser nu också att i stället för att göra flera resektioner i höger leverlob av tre metastaser är det fördelaktigare att göra en stor resektion. Detta gör vi med ultraljudskniven då vi samtidigt bränner små blodkärl och knyter av lite större blodkärl. Snart är operationen slutförd. Inflödesoch avflödesavstängningarna släpps på. Dessa flöden kan vara avstängda i maximalt en timmes tid. Narkossköterskan Ulf höll kirurgerna informerade var tionde minut om tidsåtgången. Knappt halva beräknade tiden gick åt. Därefter blev det en kvarts fikapaus, och det avbrottet ingår faktiskt i operationen. Det gör vi för att kunna se om blodkärl eller gallgångar öppnar sig under den här stunden när vi inte rör i vävnaderna, säger Peter Naredi, som får sitta ner en stund i kafferummet. Genom att fortsätta den här traditionen med en fikapaus på 15 minuter har vi under de åtta nio senaste åren inte haft en enda patient som har blött efter operation. Att behöva operera på nytt är extremt sällsynt. Från operationssalen går sedan de borttagna vävnaderna till patologisk undersökning för att ge bekräftelse på att just dessa metastaser härrör från Tonys modertumör. Efter operationen får Tony lokalbedövning och smärtstillande medel via kateter. Naredi förväntar sig en ganska pigg patient redan i kväll. Tony får gärna dricka. I morgon bitti vill de att han ska sitta på sängkanten, helst ha gått några steg runt sängen och därefter snabbt komma tillbaka i normala gängor igen. Om allt förflyter som det ska åker han hem om ungefär en vecka. Under de närmaste åren kommer Tony att kontrolleras en gång i kvartalet med skiktröntgen. Om nya metastaser upptäcks vid en kommande kontroll vad händer då? Då tittar vi var de sitter för att gå in och göra den här operationen en gång till. Den kan tekniskt vara lite svårare eftersom det blivit fler sammanväxningar, men det innebär bara att ingreppet tar lite längre tid. För patienten har det ingen betydelse. Kan vi då ta bort dessa metastaser har patienten lika stor möjlighet att leva längre, säger professor Peter Naredi vid kirurgiska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. 10.

11 Fler operationer efter medicinering Medicinering kan påverka metastaser att krympa. Därför är operation en möjlighet för fler patienter. Denna metod visar hur cancerbehandlingen har utvecklats. Resektion (bortskärande) av maximalt 80 procent av levern är en operation som utförs vid Sveriges alla regionsjukhus som rutinkirurgi. Antalet ingrepp är ungefär 400 per år. Fyra av tio patienter överlever fem år och är botade. Upptäcks nya metastaser efter det första ingreppet kan det upprepas flera gånger och därmed startar överlevnadsuret om efter varje operation. Är man som onkolog eller leverkirurg tveksam till att föreslå operation ska man försöka krympa tumörerna med cytostatika, säger professor Peter Naredi. Vi har i många år systematiskt givit 5-fluorouracil och högst 20 procent av tumörerna svarar på behandlingen. För 15 år sedan kom två nya läkemedel som vi gav som komplement i behandlingen och vi fick ungefär 50-procentigt svar från tumören. Det finns ingen åldersgräns för att ta bort metastaser i levern. Professor Peter Naredi opererar här bort majoriteten av levervävnad. Ungefär var femte patient som vi tidigare ansåg inoperabla opererar vi i dag. Överlevnadsstatistiken är lika bra för dem med krympta tumörer som för dem med små förändringar och som alltså inte behövt någon cytostatikabehandling. Det finns ingen åldersgräns för denna kirurgi, däremot en biologisk gräns. Är du så svårt hjärtsjuk att det är svårt att klara enklare vardagliga aktiviteter, då har vi kommit till vår gräns för denna operation, annars inte. Är du däremot 80 år och pigg, har en trädgård att sköta, åker längdskidor, ja, då tvekar vi inte om operation. Då handlar det om ett par månaders rehabilitering och sedan är de flesta på gång igen. Lite nedsatt känsel i huden kanske, men levern har vuxit ut och patienterna mår bra, säger professor Peter Naredi. Marita Önneby Eliasson Vi stödjer cancerforskningen 11.

12 Patienter kan opereras både två, tre och fyra gånger, och överlevnaden blir nästan lika bra även efter flera operationer, säger professor Peter Naredi, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå. 12.

13 Operation av levern kan göras flera gånger TEXT INGRID JACOBSSON FOTO JAN LINDMARK ILLUSTRATION FELIX NAREDI Varje år får cirka personer i Sverige cancer i tjock- eller ändtarm. Ungefär av dessa drabbas också av metastaser i levern. Men tack vare alltmer förfinad diagnostik och operationsteknik kan nu fler opereras med gott resultat. Vena cava Höger leverven Mellersta levervenen Vänster leverven Peter Naredi är professor i kirurgi vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Han gjorde sin första leveroperation för snart tjugo år sedan. Då opererades betydligt färre patienter än i dag. Men forskning och utveckling har gått framåt. Nu görs omkring 400 leverresektioner (bortskärande av en del av levern) per år i Sverige, cirka 40 av dessa vid sjukhuset i Umeå. Levern och huden är de delar av människokroppen som direkt växer ut igen, och det är detta man drar nytta av. Nu är operationstekniken mycket säkrare. Vi kan ta bort stora delar av levern där metastaserna finns och vi kan vara säkra på att den reparerar sig själv, säger Peter Naredi. Antalet operationer har ökat kraftigt, fortsätter Peter Naredi. För år sedan gjorde vi bara tre operationer om året. Överlevnaden har också ökat. Bland alla som har leverresekterats i Sverige lever var tredje patient efter fem år. Och det är markanta förbättringar, tidigare avled i stort sett alla patienter med levermetastaser av sin sjukdom inom cirka tre år efter diagnos. En av de nya operationstekniska landvinningarna är att man numera några veckor före operationen kan stoppa delar av blodflödet till den del av levern som ska opereras bort. Då börjar den friska delen genast växa ut, och när operationen genomförts Gallgång Portaven Leverartär Levern består av åtta segment. Den är belägen till höger i övre delen av buken. fortsätter den att växa. Det är faktiskt möjligt att ta bort så mycket som fyra femtedelar av levern! En annan förbättring är att operationerna kan göras i flera omgångar. Trots att man kartlägger metastaserna noggrant kan det tyvärr finnas cancerceller kvar i levern som efter en tid ger upphov till nya metastaser. Men också dessa kan kirurgerna ibland ta bort. Patienter kan opereras både två, tre och fyra gånger, och överlevnaden blir nästan lika bra även efter flera operationer. Ibland gör vi planerade upprepade leverresektioner, först en, och ett par månader senare en ny. Patienter med cancer i tjock- och ändtarm som drabbats av levermetastaser kan också behandlas med cytostatika före operationerna. Detta ger en minskning av tumörerna hos ungefär hälften av patienterna och en del av dem kan då lättare opereras senare. Peter Naredi förespråkar alltså operationer. Men när det avgörs vilka patienter som ska opereras är det förstås onkologer, kirurger och röntgenläkare som fattar besluten tillsammans. En leverresektion är inte ett jätteingrepp, betonar Peter Naredi. Sjukhusvistelsen är begränsad till en eller ett par veckor. Visserligen är man ibland trött ett par månader efteråt, men det är övergående. Vi brukar dela in levern i åtta delar, och vi vill behålla två delar, runt 20 procent, under förutsättning av levern i övrigt är frisk.» 13.

14 Utskott växer ut nytt organ bildas Prometheus var en titan i grekisk mytologi. Namnet betyder "den som tänker före" och han var bror till Epimetheus, "den som tänker i efterhand" det vill säga, den omdömeslöse. Epimetheus var ansvarig för att ge positiva egenskaper åt varje djur. Men när det blev människans tur att få goda egenskaper fanns det inget kvar att ge henne. Prometheus som ansåg människan vara överlägsen alla andra djur beslöt att ge henne en gåva som inget annat djur hade. Han stal elden från gudarna och gav den till människorna. För detta tilltag blev han bestraffad av Zeus och de andra höga gudarna. Prometheus bands fast vid en klippa där en örn ständigt hackade ut hans lever som dock växte ut om och om igen. Det är precis vad som händer med en lever. I Tony Henrikssons fall tog kirurgerna bort cirka 25 procent. Nervutskotten i levervävnaden kommer att växa ut inom några veckor. Flera organ har denna kraft. Huden till exempel. Även slemhinnan mot tarmkanalen byts ut. För tio år sedan trodde man att det var stamceller i blodet som kom till levern. Nu tror vi mer och mer att det är nervutskottet som har förmågan att väuxa ut, säger professor Peter Naredi. I dag har en patient faktiskt chans att bli botad även vid cancer i tjock- och ändtarm som spridit sig till levern, säger professor Peter Naredi. 80 procent kan opereras bort En lever väger cirka 1,5 kilo och delas in i åtta delar/segment. Man kan operera i vilken del som helst. Enda kravet är att två delar måste vara kvar och intakta. Finns en tredjedel av levern kvar som fungerar normalt vill vi göra kirurgi, säger professor Peter Naredi, kirurgiska kliniken vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Det kan vara ett riktmärke för kolleger att sända patienter till oss för operation.» Men jag vill inte sätta definitiva gränser, vi kan i dag operera bort metastaser vid ett tillfälle. Operationerna blir större och större i takt med att tekniken förfinas. Vi kan faktiskt stänga av blodtillförseln till levern under en timme vid operationen och också reglera blodtrycket så att det inte blir för högt. Det gör att mindre än hälften av patienterna behöver blodtransfusion under operationen. Det finns en ytterligare fördel med leverkirurgi, nämligen att den är ekonomiskt lönsam, påpekar Peter Naredi. En operation kostar kronor, medan kostnaden för cytostatika kan uppgå till kronor per patient. Och enligt honom är det sällan som cytostatikan botar, även om den kan förlänga livet. Ändå finns i dag en tveksamhet hos vissa läkare om fördelen med leverresektion, tillstår Peter Naredi. Det finns inga randomiserade studier som bevisar operationernas tillförlitlighet. Att alltså slumpmässigt lotta patienter i olika grupper, där vissa skulle få operation och andra inte, vore omoraliskt. För i dag vet vi med säkerhet att de som inte opereras avlider av sin cancer inom ett par år, säger Peter Naredi. Han framhåller att allt som är evidensbaserat det vill säga bevisat genom erfarenhet och fallstudier inte behöver vara randomiserat. Vi gör däremot noggranna uppföljningar av våra opererade patienter i Umeå, och efter fem år lever 40 procent. Efter tio år lever 20 procent, men då ska man ta med i beräkningen att många av dem är äldre patienter som kan ha dött av andra orsaker än sin cancer. Peter Naredi avslutar positivt. I dag har en patient faktiskt chans att bli botad även vid cancer i tjock- och ändtarm som spridit sig till levern. 14.

15 Vänta inte det gäller ditt liv! TEXT ANNU LIIKKANEN FOTO ROLF LARSSON Är du över 50 år och upptäcker blod i avföringen, gå direkt till doktorn! Avfärda det inte med att det nog är hemorrojder! Det kan vara ett tecken på cancer i tjock- eller ändtarm. Docent Gudrun Lindmark är mycket tydlig i sin uppmaning och vet vad hon talar om. Hon är sektionsansvarig överläkare för kolorektalsektionen vid kirurgiska kliniken på Helsingborgs lasarett och specialiserad på tjock- och ändtarmscancer. Trots att tjock- och ändtarmscancer är den vanligaste cancerformen i Sverige efter prostata- och bröstcancer, känner alltför få till de första varningssignalerna. De signaler som kan rädda liv. Tjocktarmscancer kan ibland utvecklas från en i början ofarlig polyp, ett så kallat adenom, förklarar hon. Hos knappt 5 procent av patienterna beror sjukdomen på kända, ärftliga förändringar i arvsmassan. De här formerna av ärftlig tarmcancer hereditär nonpolyposis colorektal cancer (HNPCC, Lynchs syndrom) och familjär adenomatös polypos (FAP) är relativt välkända, och dessa patienter och deras familjer kartläggs och får rådgivning via mottagningen för familjär cancer som finns vid regionsjukhusen. I ytterligare procent finns familjer med en eller några släktingar med tjockoch ändtarmscancer och man bör vara särskilt uppmärksam på tarmrelaterade symtom om tumörformen finns i släkten. Men majoriteten av de individer som insjuknar, alltså runt 80 procent, har ingen känd eller misstänkt ärftlig belastning för sjukdomen. Ju tidigare sjukdomen, eller ännu hellre dess förstadium, kan upptäckas och behandlas, desto bättre är prognosen. För även om tarmcancer ofta är långsamväxande är risken stor att den i all tysthet hinner sprida sig och bilda dottertumörer. Hos en fjärdedel av alla nyupptäckta fall av tjock- och ändtarmscancer i dag har Upptäcker du blod i avföringen, kan det vara ett tecken på cancer, varnar överläkare Gudrun Lindmark. sjukdomen redan spridit sig till framför allt lever, lungor och bukhinna. Då är det betydligt allvarligare. Därför är det extra viktigt att både läkare och allmänhet är uppmärksamma på signaler som till exempel blod eller slem i avföringen eller förändrade avföringsvanor med omväxlande förstoppning och diarréer. Alla förseningar, som gör att tumören oupptäckt får fortsätta växa i lugn och ro, minskar chansen till bot. Så tveka inte. Gå genast till doktorn om du misstänker att något inte står rätt till i din tarm. Och nöj dig inte med att läkaren bara behandlar eventuella hemorrojder, utan propsa på att bli ordentligt undersökt, säger Gudrun Lindmark bestämt. När man kommer till vårdcentralen med problem från tarmen undersöker läkaren buken och känner med ett pekfinger i ändtarmen. Med ett rektoskop, som är ett rör med en ljuskälla, undersöks slemhinnan i hela ändtarmen (15 centimeter) för att se om det finns polyper eller andra förändringar. Ibland undersöks själva analkanalen närmare med ett proktoskop, som är ett kortare rör med ljuskälla. På de flesta vårdcentraler testar man också om det finns blod i avföringen och man får då lämna avföringsprov tre gånger i rad för analys. Men även om man inte hittar något onormalt med rektoskopi eller proktoskopi bör man vanligen bli remitterad till koloskopi hos specialist där hela tjocktarmen undersöks med ett långt, böjligt instrument. Med koloskopet kan både cancermisstänkta förändringar identifieras och godartade polyper tas bort. Dessutom kan läkaren ta vävnadsprov för mikroskopisk undersökning. I USA rekommenderas sedan länge alla över 50 år att massundersökas screenas för tarmcancer. Det går till på så sätt att individer söks upp och erbjuds lämna avföringsprov. För även om mängden blod i avföringen är så liten att man själv inte ser den, kan det vara ett tecken på att det gömmer sig en växande cancer någonstans därinne i tjock- eller ändtarm. Hittas något misstänkt kallas personen sedan till koloskopi. Målet är att identifiera människor med polyper och tidig cancer innan den hunnit sprida sig till andra ställen i kroppen. Här i Sverige finns ännu inga beslut om allmän screening. Men intresset har väckts och i Stockholms län börjar man nu att screena personer mellan 60 och 69 år för att hitta mycket tidiga tumörer. Ett försök, som om det visar sig ge positiva resultat, förhoppningsvis ska ge alla samma chans. Snittåldern för diagnostiserad cancer i tjock- och ändtarm är år. Men eftersom det här är en cancerform som vanligen tar lång tid att övergå från cellförändringar i slemhinnan till polyper och till cancer, är det viktigt att i så fall börja screena yngre personer. Om undersökningen påvisar cancer är kirurgi den kurativa behandlingen. Patien-» 15.

16 Fortsatt upplysning för att öka vaksamheten hos allmänheten och läkarna för symtomen på tjock- och ändtarmscancer och med riktade koloskopikontroller är viktiga steg på vägen till minskad dödlighet i sjukdomen, säger överläkare Gudrun Lindmark.» ter med ändtarmscancer får dessutom vanligen fem dagars strålbehandling före operation för att minska risken för tumöråterfall. I vissa fall ges i stället fem veckors strålbehandling, numera nästan alltid i kombination med cytostatikabehandling i tumörkrympande syfte. Sedan snart ett par decennier används en operationsteknik som heter TME total mesorektal excision, som i kombination med den preoperativa strålbehandlingen dramatiskt har minskat risken för lokalt återfall och även ökat överlevnaden för dessa patienter. Tekniken går ut på att man samtidigt som den sjuka ändtarmen tas bort också avlägsnar lymfkörtlarna i den fettkudde som omger ändtarmen. I samband med operationen läggs oftast en tillfällig eller en permanent stomi (påse på magen) beroende på om tarmfunktionen kan bevaras eller inte. Vid cancer i tjocktarmen strålas inte patienten. 5-årsöverlevnaden är i dag något lägre än vid ändtarmscancer, alltså under 60 procent mot drygt 60 procent. Men med förbättrad kirurgisk teknik både vid operation av själva tumören i tarmen och av metastaser, och med förbättrade onkologiska preparat cytostatika och monoklonala antikroppar kan vi förvänta oss en ökad 5-årsöverlevnad. Ändtarmscancer har stått i fokus för kvalitetsarbetet under lång tid, och nu har de goda erfarenheterna även applicerats på cancer i tjocktarmen. Även om tjock- och ändtarmscancer är en allvarlig sjukdom ser Gudrun Lindmark positivt på framtiden. Förhoppningsvis kommer erfarenheterna från screeningförsöken med avföringsprov och koloskopi att visa att detta är rätt väg att gå. Fortsatt upplysning för att öka vaksamheten hos allmänheten och läkarna för symtomen på tjock- och ändtarmscancer och med riktade koloskopikontroller är viktiga steg på vägen till minskad dödlighet i sjukdomen. Fortsatt forskning kring aggressivitetsmarkörer i tumören och av markörer för känslighet för cytostatika-, antikropps- och strålbehandling är mycket viktig för att möjliggöra ytterligare individualiserad behandlings- och uppföljningsstrategi, menar Gudrun Lindmark. Men vi får aldrig glömma bort den stora betydelsen av tidig diagnos. 16.

17 Specialistsamarbete ger cancersjuka längre livstid TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND Behandlingen av patienter med cancer i ändtarmen har förbättrats väsentligt i Sverige det senaste decenniet. Bara ett fåtal procent av dem som opereras får tillbaka tumören på operationsstället, och överlevnaden efter ingreppen har också blivit bättre. Den gynnsamma utvecklingen tillskrivs det samarbete mellan olika specialister som införts på allt fler sjukhus runtom i landet. Den nya rutinen går ut på att varje patient bedöms av ett så kallat multidisciplinärt team (MDT) bestående av kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog, vårdkoordinator och andra specialiteter som eventuellt behövs i det enskilda fallet. Vi har uppnått utmärkta resultat när det gäller behandling av ändtarmscancer, men behöver bli bättre på att åtgärda cancer i tjocktarmen, säger Bengt Glimelius, professor i onkologi i Uppsala och Stockholm, en av initiativtagarna till samarbetet i multidisciplinära team. Varje nydiagnostiserad tjock- och ändtarmscancer diskuteras vid MDT-mötena, då varje specialist bidrar med sina specialkunskaper för att rätt bedöma den individuella tumören och föreslå lämplig behandling. Förutom införandet av förbättrade kirurgiska metoder och nytänkandet att ge strålnings- och annan tilläggsbehandling före operationen, har man också förbättrat kvaliteten på utredningen. Förstahandsmetoden för diagnos av tumör i tjocktarmen är koloskopi, men röntgen, datortomografi (DT) och magnetresonanstomografi (MRT) används också i samtliga fall för att kartlägga utbredningen. Röntgenläkaren och patologen är i dag nyckelpersoner i MDT när det gäller att hitta och beskriva tumörerna som hittas. Röntgenläkarens arbete har förändrats Vi har uppnått utmärkta resultat när det gäller behandling av ändtarmscancer, men behöver bli bättre när det gäller att åtgärda cancer i tjocktarmen, säger Bengt Glimelius, professor i onkologi. totalt under de senaste åren, säger docent Lennart Blomqvist, verksam vid röntgenkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset Solna. Han var en av pionjärerna att arbeta i MDT med olika avbildningstekniker. Han berättar att röntgenläkaren har ersatts av en specialitet som kallas bild- och funktionsmedicin. Bild- och funktionsmedicinarens ansvar i ett MDT är att presentera ett sammanvägt resultat av all bildinformation som en utredning kan få fram. Detaljerade avbildningar kan behövas både före och efter en operation, dels för att visa var tumören finns, dels för att avslöja exempelvis ett läckage i en nyopererad tarm. De patienter som får diagnosen cancer i ändtarmen undersöks numera rutinmässigt med MRT. Undersökningen med tvärsnittsbilder ger en hög tredimensionell upplösning och kan avbilda ändtarmen med de omgivande organ och vävnader som är Röntgenläkarens arbete har förändrats totalt under de senaste åren, säger docent Lennart Blomqvist, verksam vid röntgenkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset Solna. mycket viktiga för detaljplanering av operation och övrig behandling. Den stora styrkan med magnetkameran är att vi kan se tumören där den sitter i förhållande till omgivande vävnad, säger Lennart Blomqvist. Däremot är möjligheten ganska begränsad att med MRT säga vad det är för typ av tumör på det sätt som går att se på uttagen vävnad med ett mikroskop. Röntgenläkaren är i hög grad beroende av samarbetet med patologen, som dels kommer med information om vad det är för tumör en patient har, dels kan ge återkoppling till hela teamet om den faktiska tumörutbredningen i ett uttaget operationspreparat. Patologens analys är vårt facit, understryker Lennart Blomqvist. I en MDT utan patolog kan man inte utnyttja den avancerade bildteknikens möjligheter till fullo, hur fina apparater vi än har, säger Lennart Blomqvist. 17.

18 18.

19 Inga högtflygande planer men små enskilda framsteg för patienter med tjock- och ändtarmscancer kan samarbetet mellan kirurgerna Annika Sjövall och Anna Martling utlova. Här på helikopterplattan på Karolinska Universitetssjukhuset Solna. Annika och Annas samarbete ger skräddarsydd behandling TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND Forskning kring behandling av cancer i tjock- eller ändtarm är ingen soloprestation. Kirurgerna Annika Sjövall och Anna Martling och på Karolinska Universitetssjukhuset Solna samarbetar i ett team av kolleger från flera specialiteter. Målet är att hitta den bästa skräddarsydda behandlingen för den enskilda patientens behov. Nästan varje tumör är individuell, därför börjar behandlingen av cancern egentligen redan när vi sätter igång att utreda patienterna. I dag vill vi kartlägga tumören ännu noggrannare än tidigare och göra det direkt efter beskedet att sjukdomen finns där, säger Anna Martling. Hon förklarar att cancer i tjock- och ändtarm är mycket komplicerad att behandla, men just därför en utmaning och mycket stimulerande att arbeta med. Nyligen blev det klart att hon får kombinera sitt kliniska arbete som kirurg med klinisk forskning i sex år, tack vare ett anslag från Cancerfonden. Det är helt fantastiskt att kunna arbeta halva tiden med forskning och halva med kirurgi. Det är en förmån att kunna kombinera två yrkesroller som nu kan ha positiva effekter av varandra. Idéer som man får genom jobbet i kliniken kan utvecklas i forskningen, och resultat från forskningsprojekten kan omsättas i praktiken, säger hon. Anna Martling doktorerade 2003 med en avhandling som var en utvärdering av strålbehandling kombinerat med en ny metod att operera cancer i ändtarmen. Och i dag fortsätter hon på den inslagna vägen. Flera av forskningsprojekten hon är inblandad i handlar om specialstudier av olika behandlingsstrategier och om vidareutvecklingen av en ny kirurgisk teknik vid operation av tumörer i nedersta delen av tjocktarmen. Hon är dessutom ansvarig inom teamet för forskningen kring den typ» 19.

20 Vi kan få patienter att leva längre genom att förbättra varje litet enskilt steg i handläggningen.» av ändtarmstumörer som kan opereras direkt. Vi jobbar på att förbättra det multidisciplinära omhändertagandet av patienter med tumörer som sitter långt ner i ändtarmen och kan växa över på andra organ, exempelvis urinblåsa och gynekologiska organ. Där krävs, förutom effektiv kirurgi, även förbättrad strålbehandling och cytostatikabehandling. Ett unikt forskningsprojekt som hon driver har utsikter att bli internationellt uppmärksammat när det blir klart framåt Det gäller en enkätstudie om kvinnors livskvalitet efter canceroperation i ändtarmen. Det finns väldigt mycket forskning på mäns livskvalitet, framför allt i fråga om sexuell funktion. Den visar att männen kan få problem med potensen och även bli sterila av strålbehandlingen i kombination med den omfattande bäckenkirurgin. Däremot finns inte så många studier på kvinnors livskvalitet efter operation och eventuell sexuell funktionsnedsättning. Hon har länge intresserat sig för hur kvinnor och män har behandlats för ändtarmscancer och funnit att det finns skillnader. Färre kvinnor fick strålbehandling, de opererades med en annan kirurgisk teknik och blev inte heller tillfrågade av läkarna efter operationen om eventuella problem med till exempel den sexuella funktionen. Projektet vi driver nu handlar därför just om livskvalitet och sexuell funktion. Vi ska koppla utfallet även till hormonanalyser för att se om kvinnornas egna sexualhormoner påverkas av den strålbehandling de får, berättar Anna Martling. Genom att driva forskningsprojektet om kvinnors livskvalitet hoppas hon få igång en diskussion bland läkarna om hur ändtarmsopererade kvinnor mår. Anna Martling har även andra studier i gång, och berättar att antalet arbetstimmar per vecka kan bli ganska många. Hon har ingen siffra på genomsnittet, säger bara att jobbet går utmärkt att kombinera med privatlivet och åtagandet att vara mamma åt två pojkar, 9 respektive 6 år. Så är det ju i livet. Tycker man att det man gör är kul så fungerar ju allting, konstaterar hon. Vi stödjer Cancerfonden SEAT Sverige stödjer cancerforskningen och därför har vi valt att bli en Företagsvän till Cancerfonden. Vi vill uppmana andra företag att göra det samma

21 Ingen revolution, men små framsteg TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND Annika Sjövall har en nyckelroll i forskningsteamet specialiserat på cancer i tjocktarmen (kolon). Hennes doktorsavhandling från 2007 handlar om behandling av tjocktarmstumörer hos en grupp patienter. Det arbetet blev startskottet för det så kallade Koloncancerprojektet i Stockholm som Annika Sjövall driver tillsammans med kollegan Torbjörn Holm. Syftet är att utbilda kirurger i en förbättrad operationsteknik för avlägsnande av tjocktarmstumörer. Det nya sättet att operera infördes av den tyske professorn Werner Hohenberger som besöker Stockholm med jämna mellanrum för att lära ut sina handgrepp. Vi ägnar oss åt tjocktarmscancer och använder kunskaper vi fått genom den forskning och utveckling som lett fram till en förbättrad överlevnad för patienter med ändtarmscancer, förklarar Anna Sjövall. Koloncancer brukar betraktas som lättare att operera, men frågan är om den verkligen kan vara det. Överlevnaden är sämre i dag för tjocktarmscancer än för ändtarmscancer, vilket antyder att vår handläggning av den tumörformen inte är den allra bästa. Koloncancerprojektet i Stockholm siktar på att uppnå bättre överlevnad och minskad risk för återfall. Målsättningen ska förverkligas genom ett multidisciplinärt projekt som engagerar bland andra kirurger, patologer, onkologer och röntgenläkare. Vi tror inte vi kan åstadkomma en revolutionerande förändring med någon enskild terapi med cytostatika eller bestrålning just nu. Men vi kan få patienter att leva längre genom att förbättra varje litet enskilt steg i handläggningen av de här patienterna, konstaterar Annika Sjövall. Hon räknar upp åtgärder såsom bättre utredning och noggrannare stadieindelning av cancern såväl före som efter operation. Den största möjligheten till bättre resultat är dock troligen en förfinad operationsteknik. Det nya sättet att operera är förenat med minimal blödning i samband med avlägsnandet av tumören och minskad risk Annika Sjövall (underst) driver Koloncancerprojektet i Stockholm. Syftet med detta är att utbilda kirurger i en förbättrad operationsteknik för at avlägsna tumörer i tjocktarmen. Överst kollegan Anna Martling. att sprida cancerceller i buken så att metastaser kan uppstå. Precis som tidigare då man ändrade operationsteknik vid rektalcancer finns dock inga vetenskapliga data som bevisar att den nya tekniken verkligen ger ökad överlevnad. Detta får tiden utvisa. Vi håller fortlöpande kontroll på det vi åstadkommer. I Stockholm Gotlandregionen finns sedan 1996 ett register beträffande koloncancer. Där samlar vi in alla kliniska data, både primära sådana och uppföljningsdata på alla patienter. Avsikten är att göra en klinisk studie för att se hur många som slipper återfall i sjukdomen tre år efter projektstart. Koloncancerprojektet pågår tills vidare, så länge finansieringen kan säkras. Annika Sjövall berättar att hon försöker hålla vanliga kontorstider i jobbet. Hon har nyligen återvänt från mammaledighet och har två små barn hemma, 4 och 1 år. Men självklart ägnar man en hel del tid åt jobbet även hemma. Man måste läsa på och planera nästa steg i projekten, säger hon och konstaterar att det har skett ett uppvaknande såväl i Sverige som i andra länder beträffande tjocktarmscancer. Den betraktas inte längre som en ointressant tumörform, enkel att operera för vem som helst utan förkunskaper. 21.

22 Koloskopi för alla 60-åringar skulle rädda många liv TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND Välskötta nationella register och allmän screening av 60-åringar i Sverige förebygger insjuknandet av cancer i tjockoch ändtarm, och minskar dödligheten väsentligt. Registren fungerar redan, men screening genom koloskopi återstår att införa, säger Lars Påhlman, kirurg och forskare på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Lars Påhlman är ordförande för Svenska Rektalcancerregistret som är resultat av en heltäckande registrering sedan 1995 av samtliga patienter opererade för ändtarmscancer i Sverige. Registret började som ett kirurgiskt kvalitetssäkringsregister för operation av ändtarmscancer med syfte att förbättra operationsresultaten och minska andelen återfall, som då låg väl över 30 procent. I dag finns fall av åtgärdad ändtarmscancer registrerade. Varje sjukvårdsregion har sitt eget kvalitetsregister, men alla data sammanställs i Umeå och publiceras årligen för kirurgiska kvalitetsparametrar där nydiagnostiserade beskrivs liksom trender i landet. Dessutom publiceras årligen 5-årsuppföljning av cancerrelaterade data. Sedan 2007 finns också ett nationellt register för tjocktarmscancer med lika detaljerad information om patientfall, vårdkvalitet och statistik över uppföljningar. Båda registren är fullt offentliga och kan nås bland annat via Socialstyrelsens webbplats. Alla patientuppgifter är naturligtvis avidentifierade, däremot går det bra att följa hur duktig man är vid olika sjukhus på att operera tjock- och ändtarmscancer. Registren är mycket användbara, och väl använda, därför att de håller koll på svenska kirurger, förklarar Lars Påhlman. Uppståndelsen blev stor 2005 när uppgifter med jämförande data på operationsresultat mellan sjukhusen släpptes för första gången. Det framgick tydligt att vissa sjukhus till och med bland de riktigt stora Lars Påhlman förespråkar koloskopi för 60-åringar och menar att det skulle sänka dödligheten. redovisade mindre bra resultat. Efter den första chocken insåg dock alla nyttan av att följa upp resultaten av kolorektalkirurgin. I dag finns en rankningslista sjukhus för sjukhus i registren. Den visar uppföljning av resultaten nio år tillbaka för varje sjukhus. Statistiken uppdateras varje år på så sätt att data för det äldsta året faller samtidigt som uppgifterna för senaste året tillkommer. Det är hela tiden bara de nio senaste åren som syns. Gamla synder försvinner och nivån kan höjas på ett sjukhus, förutsatt att man verkligen har blivit bättre med tiden. Nästa år ska registret innehålla trendkurvor på alla sjukhus som opererar. Trenden i dag är att man på stora sjukhus opererar allt mer och på små sjukhus allt mindre. Lars Påhlman tycker att patienter eller närstående skulle använda registren för att informera sig om sjukhusens och kirurgernas resultat. Den enskilda kirurgens skicklighet redovisas visserligen inte direkt i registret, men det är lätt att ta reda på vem som opererar på vilket sjukhus. Alla har laglig rätt att välja den doktor som de litar mest på. Registren hjälper även läkarna att upptäcka problem som kan dyka upp, så att de kan planera in åtgärder för förbättringar. Vi ser till exempel i registren att komplikationsfrekvensen efter canceroperationer i ändtarmen är uppe på 10 procent. Den nivån har inte ändrats på många år, och är fortfarande för hög. Det är vårt nästa mål inom vår specialitet att förbättra den statistiken. Bästa lösningen skulle naturligtvis vara om cancer i ändtarmen aldrig tilläts uppstå, tillägger han med glimten i ögat. Och en sådan förebyggande åtgärd kan man delvis åstadkomma med hjälp av nationell massundersökning, så kallad screening. Screening är ett område där det nationella registret skulle kunna komma till användning, enligt Lars Påhlman. Han är ivrig förespråkare för allmän screening genom koloskopi av alla som fyllt 60 år. Varje individ som har kommit upp i den åldern skulle kunna följas via registren i cancerförebyggande syfte, menar han. Om vi skulle införa en sådan screening i Sverige skulle vi uppnå en dubbel effekt. Dels skulle vi kunna sänka dödligheten i tjock- och ändtarmscancer ännu mer, dels skulle vi kunna förebygga hos många i den åldersgruppen att den typen av cancer uppkom över huvud taget. Han förklarar att en allmän screening skulle hitta polyperna, ett förstadium till cancer i tarmen, så att läkarna skulle kunna ta bort dem i tid. Screeningverksamhet klassas i dag som forskning och utveckling, enligt de gällande nationella riktlinjerna i Sverige. Det tycker Lars Påhlman, som själv var med och skrev riktlinjerna, är fegt, snålt eller bara kortsiktigt. Just i 60-årsåldern är det vanligt med många polyper i tarmen, men fortfarande ganska ovanligt med utvecklad cancer. Insjuknandet i cancer kommer i regel först i 75-årsåldern. Vi har alltså ett fönster där på tio eller femton år, då vi lämpligen skulle kunna titta på alla 60-åringar med koloskopi, hitta och åtgärda polyperna, och rädda många från cancer i tjock- eller ändtarm, summerar Lars Påhlman. 22.

23 Varje onsdag har vi fem kontaktsjuksköterskor ett möte där vi går igenom patienterna och deras utveckling. Då har vi också tillfälle till spegling vi kan prata av oss och stötta varandra om något är svårt, säger Eva Strand, kolorektalsjuksköterska vid Centrallasarettet i Västerås. Kontaktsjuksköterskor följer egna patienter TEXT INGRID JACOBSSON FOTO MATS ERLANDSSON Att ha en person att ställa frågor till är särskilt viktigt när man fått diagnosen cancer. Oro, rädsla, undran finns hos alla patienter. En kontaktsjuksköterska gör stora insatser i det dagliga arbetet med patienterna. Kontaktsjuksköterskor för bröstcancerpatienter har funnits tämligen länge. Men de senaste åren har allt fler sjukhus också inrättat tjänster för specialiserade kolorektalsjuksköterskor. En sådan är Eva Strand på Centrallasarettet i Västerås. Jag fick ansvaret för att starta vårt särskilda team här i Västerås 2000, berättar Eva Strand. Vi är i dag fem kolorektalsjuksköterskor och alla som var med från starten är kvar! Just kontinuiteten är viktig, betonar Eva. Kontaktsjuksköterskorna har sina patienter som de kan komma att följa i flera år. Sjuksköterskorna arbetar nära läkarna, är med på undersökningar och har sedan samtal med patienterna för att bland annat förklara olika steg i behandlingen. Man opererar många cancrar i Västerås, 56 i ändtarm (rektum) och 75 i tjocktarm (kolon) under Patienter med rektalcancer följs upp med ett besök var sjätte månad i tre år, sedan en gång per år tills det gått fem år. Kolonpatienterna kommer på kontroll efter ett år; då görs också en datortomografi. Läkarna var lite undrande till att börja med när vi skulle vara med vid undersökningarna, berättar Eva. Men nu har de vant sig och brukar fråga Vilken sköterska kommer med i dag? Kontaktsjuksköterskorna finns tillgängliga för patienterna i princip när som helst. Patienterna har ett direkttelefonnummer till tarmkliniken. Om deras kontaktperson inte är i tjänst när de ringer kan någon annan ta samtalet man informerar hela tiden varandra om de olika patienterna för att ha en back up. Och någon tidsbegränsning finns inte samtalet får ta den tid det tar.» 23.