Skola kön inlärningsresultat

Skola kön inlärningsresultat Utbildningsstyrelsen Duplikat 16/2004

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT GORDON, TUULA. PhD, forskare, docent Helsingfors universitets forskarkollegium, Helsingfors universitet LAHELMA, ELINA. PeD, professor, docent Kasvatustieteen laitos, Helsingfors universitet LYYTINEN, HEIKKI. PsD, professor Psykologian laitos/lapsitutkimuskeskus, Jyväskylä universitet NIEMIVIRTA, MARKKU. PeD, forskare Helsingfors universitets forskarkollegium, Helsingfors universitet SCHEININ, PATRIK. PeD, nat.kand., professor Kasvatustieteen laitos, Helsingfors universitet SIIMES, MARTTI A. MD, Professor i pediatrik Lasten ja nuorten klinikka, Institutionen för klinisk medicin, Helsingfors universitet Författarna och Utbildningsstyrelsen Ombrytning: Layout Studio Oy/Marke Eteläaho Översättning: Susanna Karjalainen, Eva Orava och Eivor Rajala-Kejonen ISBN 952-13-2275-6 (häft.) ISBN 952-13-2276-4 (pdf) ISNN 1237-6590 Edita Prima Oy, Helsingfors 2004 2

Innehåll ANNA-KAISA MUSTAPARTA OCH KARI NYYSSÖLÄ 1 Förord 5 Ett utvecklingsprojekt kör i gång 9 PENTTI YRJÖLÄ 2 Pojkar och fl ickor vid utvärdering av inlärningsresultat 10 Matematik och naturvetenskaper 12 Främmande språk 13 Modersmålet 14 Övriga resultat 16 Om elevernas uppfattningar, fritidsintressen och arbetsvanor 17 Elevbedömning 21 Avslutningsvis 22 Källor 22 HEIKKI LYYTINEN 3 Kön och inlärningssvårigheter 25 Om lärande och inlärningssvårigheter 25 Om skillnader mellan könen i utveckling av färdigheter 26 Könsrelaterade skillnader vid särskilda inlärningssvårigheter hos barn i skolåldern 27 Könsrelaterade skillnader vid särskilda inlärningssvårigheter i början av skolgången 28 Flickorna verbalt skickligare redan tidigt 28 Inlärningssvårigheter bör förebyggas 29 Identifiering och förebyggande av läs- och skrivsvårigheter som förekommer i släkten 30 Lärmiljön är av avgörande betydelse 33 Allt bättre lösningar på väg 33 Källor 34 PATRIK SCHEININ 4 Kvinnors och mäns möjligheter till utbildning 36 Avslutningsvis 45 Rapporter från Centret för utbildningsevaluering 47 Källor 47 3

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT MARKKU NIEMIVIRTA 5 Skillnader mellan fl ickor och pojkar i inlärningsmotivation 48 Skillnader mellan pojkar och flickor i målorienteringar och motivationella föreställningar 48 Flickor är i allmänhet mer inriktade på att lära än pojkar, pojkar är mer prestationsinriktade än flickor 50 Pojkar betonar betydelsen av kompetens, flickor är mer rädda för att misslyckas än pojkar 52 Kön och ålderstypiska förändringar i motivationen 53 Eleverna blir mer prestationsinriktade i årskurs 7 9 54 Skillnader mellan flickor och pojkar i situationsbunden motivation 55 Pojkar presterar bättre i prestationssituationer med fokus på kompetens, flickor i situationer med fokus på uppgiften 57 Sammanfattning 59 Källor 60 ELINA LAHELMA 6 Flickor, pojkar och skoldebatten: Hur konstrueras utbildningspolitiska problem? 61 Värdesättning av flickors och pojkars skolframgång 62 Pojkarnas skolframgång och maskulina kulturer 65 Skolframgång och livet efter skolan 69 Slutsatser: sanningar som konstrueras i skoldebatten och jämställdhet i utbildningen 73 Källor 74 TUULA GORDON 7 Hundra små regler... könen i skolans vardag 76 Forskarna på skolbänken 78 Skillnader i skolan 79 I den officiella skolan 80 I den informella skolan 84 I den fysiska skolan 88 Könet i skolan 90 Källor 92 MARTTI A. SIIMES 8 Kritiska pubertetsstadier 94 De unga är annorlunda än barn och vuxna 95 Fysiska pubertetsstadier för en frisk flicka 97 Fysiska pubertetsstadier för en frisk pojke 98 Varför vuxna bör uppmärksamma det kritiska pubertetsstadiet individuellt 100 Psykosociala och sexuella följder av de fysiska förändringarna under puberteten 100 Slutsatser 101 Källa 102 Övrig litteratur 102 4

UNDERVISNINGSRÅDET ANNA-KAISA MUSTAPARTA OCH UNDERVISNINGSRÅDET KARI NYYSSÖLÄ, UTBILDNINGSSTYRELSEN 1 Förord Till ett av de karakteristiska dragen för det finländska och nordiska välfärdssamhället hör en strävan efter jämlikhet i utbildningen. Målet är att trygga en högklassig utbildning för alla barn och ungdomar oavsett var de bor och vilken social bakgrund de har. De senaste åren har dock en oroväckande iakttagelse gjorts: bland eleverna finns olika grupper som av olika anledningar kanske inte kan garanteras en tillräckligt god utbildning och som därför löper en genomsnittligt större risk att bli utslagna. Till dessa grupper hör till exempel elever och studerande som lider av olika inlärningssvårigheter. Man har lagt märke till att många av dem kan klara av skolgången tillsammans med alla andra, förutsatt att deras problem upptäcks i tid och de får den hjälp de behöver. Även elever med invandrarbakgrund och elever som tillhör små språkliga minoriteter behöver ofta mycket stöd under sin skoltid. Det har inte i lika hög grad uppmärksammats att det lite beroende på läroämne finns tämligen stora skillnader i de genomsnittliga inlärningsresultaten för pojkar och flickor. Skillnaderna är som störst när det gäller språk, där flickorna i medeltal klarar sig bättre än pojkarna. Det finns också skillnader i val och attityder, likaså tecken på att flickor och pojkar behandlas på olika sätt i skolan och att också deras skolresultat bedöms på olika grunder. I övergången till utbildning på andra stadiet är den andel pojkar i Finland som väljer gymnasiet ungefär lika stor som den andel som väljer yrkesläroanstalter (knappt 50 %), medan närmare två tredjedelar av flickorna väljer gymnasiet och endast en dryg fjärdedel yrkesläroanstalter efter att de har gått ut den grund läggande utbildningen. Utmärkande för utbildningsvalen på såväl andra som tredje stadiet är att flickor mer fördomsfritt söker till traditionellt mansdominerade branscher än pojkar till kvinnodominerade branscher. Undervisningsministeriet och Utbildningsstyrelsen ordnade den 27 januari 2004 ett seminarium i Helsingfors med temat Är skillnaderna mellan könen ett hot mot jämställdheten mellan eleverna?. Under seminariet undersöktes skillnaderna mellan könen på olika delområden inom lärandet. Undervisningsminister Haatainen framhöll i sitt anförande att det är viktigt att det börjar forskas i anslutning till ämnet och att resurserna inriktas på att identifiera olika slag av inlärare och på att ge undervisningspersonalen fortbildning. Lyytinen, Niemivirta, Scheinin och Yrjölä, medförfattare till denna rapport, höll öppningsanföranden som också utgör grunden för deras artiklar. De andra medförfattarna, Gordon, Lahelma och Siimes, har deltagit i diskussionen kring ämnet i andra sammanhang. I artiklarna granskas skillnaderna mellan flickor och pojkar som inlärare utgående från forskning och utvärderingsresultat. Teman är olika inlärningssätt och 5

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT inlärningsrelaterade problem, skillnader i flickors och pojkars inlärnings resultat och inlärningsmotivation, könsrelaterade skillnader i skolans och elevernas vardag samt könsaspekterna i den allmänna skoldebatten. I rapporten nämns också metoder med hjälp av vilka skillnaden mellan flickor och pojkar som elever bättre kan beaktas i skolan. Artiklarna representerar på ett mångsidigt sätt olika synsätt inom skolforskningen och den pedagogiska forskningen. I det följande presenteras i korthet det centrala innehållet i artiklarna. PENTTI YRJÖLÄ undersöker pojkars och flickors inlärningsresultat utgående från de nationella utvärderingar som Utbildningsstyrelsen genomfört från och med år 1994 och de ämnesspecifika inlärningsresultat som konstaterats från och med år 1998. Könsrelaterade skillnader har kunnat observeras när det gäller kunskapsnivån i ett flertal läroämnen. Flickor har rent generellt behärskat framför allt modersmålet och främmande språk bättre än pojkarna, medan matematik och vissa naturvetenskapliga ämnen, till exempel fysik, visat sig höra till pojkarnas starkaste områden. I utvärderingarna har det framkommit att kunskapsskillnaderna inverkar på bedömningen av eleverna på så vis att vitsordsskalan blir lindrigare för flickorna i bedömningen av matematikkunskaper och för pojkarna i bedömningen av språkkunskaper. HEIKKI LYYTINEN sammanfattar den forskningslitteratur som behandlar könsskillnader som observerats när det gäller inlärningen hos barn i skolåldern. I artikeln betonas resultat av finländsk forskning kring de skillnader mellan flickor och pojkar som framträder innan eleverna börjar skolan, eller strax i början av skoltiden. En observation som upprepade gånger kommer till uttryck i forskningslitteraturen anknyter till att pojkar kunskapsmässigt placerar sig tydligare mot normalfördelningens ytterligheter än flickor. Pojkarna har klart oftare än flickorna svårigheter inom området för språkfärdigheter, till exempel i läsning. Ett undantag utgör läs- och skrivsvårigheter som förekommer släktvis, där könsskillnaderna endast är små. Uppmärksamhetsproblem som tar sig uttryck på olika sätt, överaktivitet och störande beteende förekommer också mer allmänt bland pojkar än bland flickor. Enligt Lyytinen är möjligheterna att förebygga inlärningssvårigheter som beror på läs- och skrivsvårigheter speciellt lovande. Även omgivningen och i synnerhet ett tidigt ingripande i problemen inverkar i betydande grad på hur inlärningssvårigheterna utvecklas. PATRIK SCHEININ ger en översikt över en mängd utvärderingsforskning i ämnet inlärningsfärdigheter, och detta ur könsperspektiv. Resultaten när det gäller nybörjare har sammanställts utgående från ett material på barn i Helsingfors, medan de övriga studierna baserar sig på riksomfattande sampel. Bland de Helsingforsbarn som nyss börjat skolan kan man se att pojkarna inte är lika skolmogna som flickorna. Skribenten önskar att man allvarligt skall fundera över hur väl för skoleundervisningen lyckas utveckla barnens skolmognad, och han anser att det faktum att barnen är olika inte beaktas tillräckligt när beslut om skolstarten fattas. När eleverna går ut den grundläggande utbildningen finns det inte längre någon statistiskt signifikant skillnad mellan könen i kognitiv utvecklingsnivå, vilket innebär att båda könen borde ha samma beredskap för studier på andra stadiet. Ändå är det proportionellt sett många fler flickor än pojkar som antas till gymnasiet och till vissa krävande linjer inom yrkesutbildningen. Pojkar löper 6

A.-K. MUSTAPARTA OCH K. NYYSSÖLÄ 1 FÖRORD en dubbelt så stor risk att stanna under den gräns för medeltalet som gymnasiet förutsätter. På grundval av forskningsmaterialet misstänker Scheinin att det finländska utbildningssystemet inte behandlar flickor och pojkar respektive kvinnor och män jämlikt och rättvist. MARKKU NIEMIVIRTA dryftar på vilket sätt olika motivationella faktorer tar sig uttryck hos flickor och pojkar. Han kommer fram till att pojkar i högre grad än flickor betonar kompetensens betydelse i inlärningen och skolframgången, men att de samtidigt strävar efter att klara av skolarbetet med minsta möjliga ansträngning och upplever att skolarbetet inte är så meningsfullt. Trots svagare kunskaper saknar pojkarna inte heller tilltro till sin egen förmåga. Kännetecknande för pojkar är deras strävan efter att överträffa andra och deras vilja att framstå som kompetenta i andras ögon. Flickor verkar däremot i högre grad på ett genuint sätt vara inriktade på att lära sig. I jämförelse med pojkarna och i förhållande till sin egen kunskapsnivå är flickornas självförtroende och uppfattning om den egna för mågan däremot rätt anspråkslösa. Niemivirta anser att utmaningarna i utvecklandet av undervisningen och skolarbetet ligger i att öka pojkarnas inriktning på att lära och höja deras skolmotivation samt att stärka flickornas svaga självförtroende och minska deras rädsla för att misslyckas. ELINA LAHELMA ifrågasätter de sanningar som presenterats i den offentliga skoldebatten. Hon granskar värdesättningen av flickors och pojkars framgång, pojkar med dålig skolframgång samt de samhälleliga konsekvenserna av att flickor och pojkar har olika skolframgång. Enligt Lahelma tolkas flickors och pojkars skolframgång på olika sätt. Där man tror att misslyckanden bland pojkar beror på bristande intresse och att skolan inte lämpar sig för pojkarnas särart anser man att bristande framgång bland flickor är ett tecken på oförmåga. Framgång bland flickor tolkas som ett tecken på flit eller vilja att behaga läraren, medan framgång bland pojkar förklaras med begåvning. I och med att uttryckligen pojkars dåliga skolframgång dessutom anses vara ett problem inom utbildningen glöms flickor med dålig framgång bort, även om just dessa allt oftare blir utan fortsatt utbildning. Lahelma konstaterar också att man talar om pojkars problem på ett generaliserande sätt, även om alla pojkar inte har problem. Sådana synsätt grundar sig på dikotomiska uppfattningar om flickor och pojkar i två kategorier. Dessa synsätt är till föga hjälp när man försöker lösa enskilda flickors och enskilda pojkars svårigheter i skolan. TUULA GORDON beskriver ur den pedagogiska sociologins perspektiv de dagliga rutinerna i skolan samt erfarenheterna, känslorna och tolkningarna hos dem som deltar i rutinerna. Hon efterlyser en gemensam skola för eleverna, där man med hjälp av mångsidiga undervisningsmetoder kan garantera alla elever jämlika möjligheter att delta, oberoende av kön. Gordon särskiljer tre analytiska skikt i skolan och hon undersöker på vilket sätt könsskillnaderna tar sig uttryck i de olika skikten. Hon benämner dessa skikt den officiella, den informella och den fysiska skolan. Gordon undersöker på vilket sätt könsrelaterade skillnader sveps in i verksamheten i de olika skikten och vilka typer av känslor som är förenade med ordningarna och de dagliga händelserna i skolan. 7

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT MARTTI SIIMES anser att dagens skola inte i tillräcklig utsträckning beaktar de fysiska och psykosociala följderna av puberteten. Den psykosociala regression som hör ihop med puberteten inträffar hos flickor i genomsnitt vid 11,5 års ålder och hos pojkar vid 13,5 års ålder. När majoriteten av flickorna fysiskt är så gott som vuxna vid 13,5 års ålder är utvecklingsskillnaderna mellan pojkarna som störst och pojkarna genomgår då också många strukturella och funktionella kroppsförändringar. Detta utvecklingsstadium har också följder för den psykiska utvecklingen, beteendet och den sociala aktiviteten. Om skillnaden i flickors och pojkars utveckling inte tas i beaktande försätts pojkarna i en sämre position än flickorna. Skribenten anser att skolans läroplan bör uppgöras så att beslut som har avgörande betydelse för resten av skolelevernas liv inte skall behöva fattas i det kritiska pubertetsstadiet. Man kan sammanfattningsvis säga att såväl flickor som pojkar uppvisar svaga inlärningsresultat flickors och pojkars genomsnittliga inlärningsresultat varierar beroende på läroämne flickornas genomsnittliga inlärningsresultat är bättre än pojkarnas i ett flertal läroämnen flickors och pojkars prestationer bedöms på olika grunder i synnerhet när det gäller språk och matematik såväl flickor som pojkar lider av inlärningssvårigheter, men det finns könsskillnader i fråga om svårigheternas art flickors och pojkars inlärningsorientering skiljer sig från varandra flickors och pojkars skolframgång tolkas på olika sätt flickor och pojkar utvecklas i olika takt, vilket i sin tur inverkar på deras studieframgång lärarna är inte medvetna om att de har attityder som inverkar på hur de behandlar flickor och pojkar flickor och pojkar gör sina val på olika grunder under den grundläggande utbildningen och i synnerhet när de övergår till utbildning på andra stadiet inom yrkesutbildningen på andra stadiet framträder en mycket stereotyp indelning i mans- och kvinnodominerade branscher. För att kunna hjälpa de svagaste eleverna och studerande vare sig de är flickor eller pojkar måste det utredas vad som ligger bakom dessa observationer. Man måste fråga sig vad de svaga prestationerna beror på och försöka inverka på de frågor som är påverkbara. Det måste utredas i vilken grad inlärningsresultaten kan förbättras med pedagogiska och didaktiska medel, hur riskgrupperna ska kunna identifieras i tid, hur uppkomsten av problem kan förebyggas, hur man kan inverka på studiefärdigheterna och hur man kan få hemmen att stödja elevernas inlärning i högre grad än tidigare. Det bör också granskas om bedömningen är ojämlik. Ett annat område som bör undersökas är hur flickor och pojkar gör sina val och hur dessa kan påverkas. Det bör utredas i vilken utsträckning begåvningar på olika områden inte upptäcks eller utnyttjas och hur man kan skapa lärmiljöer som bereder alla möjlighet att identifiera och fullfölja sina egna utvecklingsuppgifter, oberoende av kön. 8

A.-K. MUSTAPARTA OCH K. NYYSSÖLÄ 1 FÖRORD Ett utvecklingsprojekt kör i gång Hösten 2004 har Utbildningsstyrelsen inlett utvecklingsprojektet Olika elever gemensam skola. Syftet med projektet är att finna lösningar på dessa frågor och ta fram handlings- och arbetsmodeller som bidrar till att minska andelen svaga prestationer hos såväl flickor som pojkar och få alla elever att prestera bättre utgående från de egna förutsättningarna och samtidigt bevara glädjen i lärandet. Projektet engagerar 33 utbildningsanordnare, varav 18 representerar förskoleundervisningen och/eller den grundläggande utbildningen, 9 representerar gymnasie utbildningen och 10 yrkesutbildningen. I projektet deltar dessutom 3 normalskolor. För att uppnå projektets mål har tre teman för granskningen och det utvecklande arbetet preliminärt utsetts: 1. Förstärkning av inlärningsförutsättningar och en tidig identifiering av inlärningssvårigheter samt ingripande i svårigheter genom intensifierat samarbete mellan olika aktörer. Tema 1 fokuserar på förskole- och nybörjarundervisningen och t.o.m. på ännu yngre barn. Det väsentliga är att få till stånd samarbete mellan olika myndigheter och även med vårdnadshavare. 2. Utveckling av studiefärdigheterna. I tema 2 ligger tyngdpunkten på att stärka studiefärdigheterna på det grundläggande stadiet och på andra stadiet. 3. Utveckling av en pedagogik och en handledning som medvetet beaktar skillnaderna mellan olika elever. Tema 3 granskar skolans pedagogiska klimat (verksamhetskultur), attityderna, handledningen och arbetssätten. Även om granskningen av dessa teman i synnerhet är inriktad på könsskillnader kommer det utvecklande arbetet inte särskilt att fokusera på någotdera könet. Både flickor och pojkar kommer att kunna dra lika stor nytta av de lösningar som kan ges på ovannämnda frågor. 9

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT UNDERVISNINGSRÅDET PENTTI YRJÖLÄ, UTBILDNINGSSTYRELSEN 2 Pojkar och flickor vid utvärdering av inlärningsresultat Utbildningsstyrelsen har sedan 1994 genomfört nationella utvärderingar av utbildningen och gett ut resultaten i form av rapporter. Fram till utgången av 2003 hade sammanlagt 149 olika titlar publicerats i Utbildningsstyrelsens serie för utvärderingspublikationer: översikter, utredningar, planer, rekommendationer och olika slags utvärderingsrapporter. I serien ingår också publikationer på svenska och engelska. Sedan 1998 har Utbildningsstyrelsen genomfört separata utvärderingar av inlärnings resultat, där man har utrett hur väl informanterna uppnår målen i läroplansgrunderna. Syftet med dessa utvärderingar har varit att kartlägga den nationella kunskapsnivån och studera vilka skillnader som förekommer. Hittills har 30 rapporter som gäller utvärdering av inlärningsresultat getts ut i Utbildningsstyrelsens serie Utvärdering av inlärningsresultat. Sedan 1998 har sammanlagt över 150 000 elever deltagit i dessa utvärderingar (tabell 1). Ungefär hälften av dem har ingått i det nationella samplet och hälften har gått i en skola där utbildningsanordnaren (kommunen) eller skolan har köpt utvärderingen. Tabell 1. Utbildningsstyrelsens utvärderingar av inlärningsresultat 1998 2003. Den grundläggande utbildningen Gymnasiet Den grundläggande yrkesutbildningen Utvärderingsprojekt 23 2 4 Elever som deltagit 156 284 7 604 10 043 De flesta utvärderingar har baserat sig på sampel med 3 000 5 000 elever vid sammanlagt 100 120 läroanstalter. Vid planeringen och genomförandet av utvärderingarna har Utbildningsstyrelsen anlitat personer med sakkunskap i fråga om läroämnet, beteendevetenskapliga mätningsmetoder och lärarutbildning vid olika högskolor. Även representanter för lärarorganisationer och läroanstalter har deltagit i arbetet. Samarbetsnätverken har varit omfattande och mångsidiga och har hela tiden vidareutvecklats. Efter rapporteringen har fortsatta undersökningar gjorts vid högskolorna. Jämställdhetsfrågorna inom utbildningen har blivit aktuella på flera sätt i samband med att inlärningsresultaten utvärderats. Olika aspekter av jämställdhets frågorna behandlades redan i mitten av 1990-talet i publikationen Toteuttaako perus koulu tasa-arvoa? (Stöder grundskolan jämlikhet?) och i ut värderingen Lukion tila 1994 (Det finländska gymnasiet 1994). Fenomen som har att göra med elevernas och de studerandes kön dyker upp i inlärningsresultat, attityder och uppfattningar, men 10

P. YRJÖLÄ 2 POJKAR OCH FLICKOR VID UTVÄRDERING AV INLÄRNINGSRESULTAT också i skolornas utvärderingskulturer och de studerandes arbetssätt och studievanor. I denna presentation koncentrerar jag mig främst på den allmän bildande utbildningen och framför allt på inlärningsresultaten i den grundläggande utbildningens slutskede. Observationer om till exempel motivation tangerar jag endast flyktigt. Materialet ligger till grund för flera på gående doktorandprojekt och andra undersökningar. Tabell 2. Utbildningsstyrelsens nationella utvärderingar av inlärningsresultat. Modersmålet och äidinkieli Årskurs 6 i den grundläggande utbildningen 2000 2002 Årskurs 9 i den grundläggande utbildningen 1999 2001 2003 Matematik 2000 1998 2000 2002 Språk 1999 engelska 2001 svenska 2001 finska 2002 tyska, franska, ryska 2002 EU-engelska Grundläggande yrkesutbildning Naturvetenskaper Övriga 2001 religion, livsåskådningskunskap och umgängesfostran 2003 gymnastik 2003 kommunikationsfärdigheter 1999 1998 2000 Gymnasiet 1998 1998 2001 fysik och kemi 2000 kommunikationsfärdigheter I vissa läroämnen finns utvärderingsinformation från flera årskurser och olika skolformer (tabell 2). I matematik och modersmål har inlärningsresultaten utvärderats tre gånger i den grundläggande utbildningens slutskede, vilket innebär att bilden av kunskapsnivån och av de problem som förekommer börjar vara relativt klar. I matematik och modersmål har Utbildningsstyrelsen dessutom fått information om kunskapsnivån bland de elever som avlagt årskurs 6 och bland de studerande i slutskedet av den grundläggande yrkesutbildningen genom separata sampelbaserade utvärderingar. Också när det gäller språk har information samlats in genom flera utvärderingar. Åren 1995 2002 gjorde Utbildningsstyrelsen sammanlagt sex omfattande branschvisa utvärderingar av yrkesutbildningen. Här ingick också utvärdering av inlärningsresultaten, men en separat analys av skillnaderna i yrkeskunskap mellan män och kvinnor ingår mera sällan i rapporterna. 11

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT Matematik och naturvetenskaper Jag börjar med att presentera inlärningsresultaten i matematik. I årskurs 6 i den grundläggande utbildningen presterade flickorna år 2000 ett resultat som var något bättre än pojkarnas. Skillnaden var nästan statistiskt signifikant. Skillnaden kom fram i produktiva uppgifter men inte i flervalsuppgifter. När det gällde delområdena talbegrepp, räkneoperationer, ekvationer och tillämpad matematik presterade flickorna bättre än pojkarna, men i geometri var pojkarna bättre (Niemi 2001). I utvärderingarna av matematikkunskaperna i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen presterade pojkarna däremot åren 1998 och 2002 nästan statistiskt signifikant bättre resultat än flickorna. År 2000 förekom ingen statistiskt signifikant skillnad. I flervalsuppgifter har pojkarnas resultat vid varje utvärdering varit åtminstone nästan signifikant bättre än flickornas. När det gäller problemlösning var skillnaden statistiskt signifikant till flickornas fördel år 2000, men i de andra utvärderingarna har ingen skillnad observerats. För pojkarnas del har standardavvikelsen varit något större. Av de olika delområdena inom matematik har flickorna behärskat algebra något bättre än pojkarna (Korhonen 1999 och 2001, Mattila 2002). En utvärdering av 15-åriga elever som arrangerades av OECD år 2000 gav för handen att finländska flickor och pojkar har mycket liknande kunskaper i matematik (Linnakylä m.fl. 2002). Utgående från två olika uppsättningar kriterier nationella och internationella verkar det som om jämställdheten är ett faktum när det gäller kunskaperna i matematik. De nationella utvärderingarna av läroämnet visar ändå att jämställdheten inte har förverkligats när det gäller de vitsord som ges i matematik i skolorna och när det gäller elevernas val i anslutning till läroämnet. Jag återkommer till denna fråga senare. Inlärningsresultaten i matematik i yrkesinriktade grundexamina utvärderades år 1998. Pojkarnas resultat var bättre än flickornas, men i uppgifter som krävde att de studerande motiverade sina svar förekom ingen statistiskt signifikant skillnad mellan manliga och kvinnliga studerande (Wuolijoki 1999). Vid en utvärdering av inlärningsresultaten i naturvetenskaper som ordnades 1998 i årskurs 9 i grundskolan hade pojkarna i allmänhet bättre kunskaper än flickorna. När det gällde uppgifter i biologi var flickornas nivå något högre än pojkarnas. Av en attitydundersökning framgick det att flickor i sina fortsatta studier kände sig främmande för fysik och ansåg sig behöva ämnet minst av alla naturvetenskaper. Pojkarna däremot tyckte att fysik var viktigast och biologi minst viktigt. Vad beträffar fortsatta studier rankade flickorna i sin tur biologi högst. Att flickor är motiverade att studera biologi syntes också i provresultaten (Rajakorpi 1999). Hösten 2001 undersöktes kunskaperna i fysik och kemi bland studerande som gick tredje året i gymnasiet (Halkka 2003). Också då var pojkarnas provresultat i genomsnitt bättre än flickornas. Om pojkarna och flickorna hade studerat fysik och kemi i samma utsträckning på gymnasiet, förekom inga skillnader i provresultaten. Av de kvinnliga gymnasisterna hade 59 % deltagit i endast de 12

P. YRJÖLÄ 2 POJKAR OCH FLICKOR VID UTVÄRDERING AV INLÄRNINGSRESULTAT obligatoriska kurserna i kemi och fysik (0 eller 1 kurs), medan motsvarande siffra för de manliga gymnasisternas del var 24 %. Av flickorna hade 12 % studerat både kemi och fysik i stor utsträckning, medan siffran för pojkarna var 31 %. Av gymnasisterna förhöll sig pojkarna positivare till fysik och kemi än flickorna. Provframgång korrelerade med en positiv inställning till fysik och kemi. Inlärningsresultaten i naturvetenskaper i yrkesinriktade grundexamina utvärderades år 1998. I utvärderingen ingick uppgifter inom fysik, kemi och miljökunskap. Pojkarna var i allmänhet bättre på naturvetenskaper än flickorna. Manliga studerandes kursval var mer inriktade på fysik medan kvinnorna inriktade sig på miljökunskap (Saloheimo 1999). Främmande språk Redan när jämställdheten i grundskolan undersöktes i mitten av 1990-talet samlades det in information om inlärningsresultaten och elevernas attityder i fråga om främmande språk. Flickorna presterade bättre än pojkarna både i engelska och i svenska i det riksomfattande provet 1995. Flickornas kunskaper var bättre i den muntliga delen i proven i engelska och svenska. Pojkarna tyckte inte lika mycket om språk som skolämne som flickorna, och framför allt i fråga om svenska rådde stora skillnader (Jakku-Sihvonen m.fl. 1996). En nationell utvärdering av inlärningsresultaten i engelska (A1-språk) i årskurs 9 genomfördes år 1999 och i samplet ingick över 5 000 elever (Tuokko 2000). Flickorna hade bättre kunskaper än pojkarna på alla delområden. Pojkarnas starkaste sida var hör- och läsförståelse, medan de var klart sämre när det gällde produktiva färdigheter, och framför allt skrivning. Elevernas attityder till studier i engelska var i allmänhet positiva, även om denna trend var något tydligare bland flickor än bland pojkar. Tre år senare, 2002, genomfördes en internationell utvärdering av inlärningsresultaten i engelska i den grundläggande utbildningens slutskede. I undersökningen framgick att finländska flickor presterade bättre än pojkarna på alla delområden. De största skillnaderna förekom i skriftlig produktion och språkliga strukturer, medan skillnaderna var minst när det gällde hörförståelse. När de finländska resultaten analyserades närmare visade det sig också att pojkarna hade fått samma betygsvitsord som flickorna, men med sämre kunskaper. Detta gällde dock inte de högsta vitsorden (Tuokko 2003). Inlärningsresultaten i svenska (för elever med finska som modersmål) ut värderades i den grundläggande utbildningens slutskede år 2001. Resultaten uppvisade samma trend som i tidigare utvärderingar och som i utvärderingarna i engelska. Det svåraste delområdet för såväl flickor som pojkar var grammatiska strukturer. Näst svårast för pojkar var skrivning och för flickor hörförståelse. Skillnaderna i kunskaper mellan flickor och pojkar var störst när det gällde skrivning. Däremot var könsskillnaderna i textförståelse relativt små. I fråga om kort svenska, dvs. B-svenska, var skillnaderna i inlärningsresultat stora mellan könen, framför allt när det gällde språkliga strukturer och skrivning. Könsskillnaderna i inlärnings- 13

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT resultat verkade ha ökat jämfört med den utvärdering som gjordes på 1990-talet (Tuokko 2002). I motsvarande utvärdering av inlärningsresultaten i finska år 2001 (för elever med svenska som modersmål) visade det sig att flickorna i svenska skolor i Finland behärskade finska något bättre än pojkarna. Skillnaderna var störst i uppgifter som krävde skriftlig produktion. Också i detta läroämne hade flickor och pojkar fått vitsord på olika grunder (Toropainen 2002). Modersmålet Elevernas modersmålskunskaper (finska) i årskurs 6 har utvärderats i fråga om läsning, litteratur och textkännedom, språkkännedom och skriftlig färdighet. Vid en utvärdering av skrivfärdigheter år 2000 visade det sig att pojkar i genomsnitt hade sämre resultat än flickor på alla utvärderade delområden. I utvärderingen undersöktes förutom texternas innehåll och struktur också bland annat rättskrivning och läsbarhet. Spridningen var större när det gällde pojkarnas prestationer än när det gällde flickornas (Korkeakoski 2001). Uppfattningen om den svaga skriftliga framställningsförmågan hos pojkar som slutfört årskurs 6 bekräftades vid en utvärdering två år senare, då över hälften av flickorna hade goda skrivfärdigheter medan motsvarande gällde för endast en sjättedel av pojkarna (Lappalainen 2003). Vid den senare utvärderingen undersöktes också läsfärdigheter och behärskning av de grundläggande begreppen inom språk kännedom. Också flickornas färdigheter i läsning och språkkännedom var genomgående bättre än pojkarnas. När det gällde skrivförmåga var skillnaden uppenbar: skillnaden mellan flickor och pojkar var hela 20 procentenheter. Utvärderingen gav också en fingervisning om att pojkarna inte hade fått lika mycket träning i skrivning och språkkännedom som flickorna under lektionerna i modersmål och litteratur i årskurs 6. I de svenska skolorna i Finland var flickornas skrivfärdigheter i modersmålet svenska i genomsnitt goda efter årskurs 6, medan pojkarnas färdigheter endast var försvarliga. Vid en jämförelse av prestationerna mellan flickor och pojkar med samma betygsvitsord visade det sig att flickornas skrivresultat var avsevärt bättre. En flicka som fått vitsordet åtta skrev i genomsnitt lika bra som en pojke med vitsordet nio. Pojkar och flickor hade alltså inte fått betygsvitsord i modersmål och litteratur på samma grunder (Silverström 2003). I flera språkämnen kommer könsskillnaderna fram på så sätt att pojkarnas sämre kunskaper kompenseras genom att pojkarnas prestationer betygsätts enligt en mildare skala. Resultaten av modersmålsutvärderingarna i den grundläggande utbildningens slutskede har varit mycket liknande. År 1999 utvärderades färdigheterna i läsning, språkkännedom, skrivande och muntlig framställning. Flickorna hade 8 12 procentenheter bättre resultat än pojkarna i de olika delproven. Men i skrivuppgifterna var skillnaden mellan pojkar och flickor 15 procentenheter i finska skolor (Lappalainen 2000). I finlandssvenska skolor var motsvarande nivåskillnad 16 procentenheter (Hannén 2000). 14

P. YRJÖLÄ 2 POJKAR OCH FLICKOR VID UTVÄRDERING AV INLÄRNINGSRESULTAT Vid en liknande utvärdering i modersmålet finska två år senare presterade flickorna genomgående bättre än pojkarna; skillnaden inom samtliga kunskapsområden var statistiskt ytterst signifikant. På alla kunskapsområden var spridningen större bland pojkar än bland flickor, men i uppgifter som gällde skrivande och språkkännedom kom skillnaderna i färdigheter mellan pojkar speciellt tydligt fram (Lappalainen 2001). Skillnaden i kunskapsnivå mellan flickor och pojkar var i genomsnitt 10 procentenheter i uppgifter som gällde läsning, litteratur och textkännedom, 14 procentenheter i uppgifter som gällde språkkännedom och 18 procentenheter i uppgifter som gällde skrivande. Också i motsvarande ut värdering i svenska skolor kom könsskillnaderna tydligast fram just i skrivuppgifterna (Silverström 2002). I den utvärdering av läskunnigheten bland 15-åriga elever som ordnades av OECD år 2000 var skillnaden i kunskapsnivå mellan könen ungefär lika stor som i de nationella utvärderingarna av inlärningsresultaten i modersmål. Av den internationella jämförelsen framgick att de finländska pojkarnas läskunnighet, trots skillnaderna, var den bästa i OECD-länderna. Samtidigt var skillnaden i läskunnighet mellan finländska pojkar och flickor den största i alla OECDländer. Könsskillnaden i finländska ungdomars läskunnighet vittnar framför allt om flickornas utmärkta prestation (Linnakylä m.fl. 2002, 73 81). De nationella utvärderingarna av inlärningsresultat har i sin tur aktualiserat viktiga frågor som gäller pojkarnas skrivfärdigheter och skrivvanor samt pekat på betydligt större problem inom andra områden av de språkliga färdigheterna än skillnaderna i läskunnighet. De studerandes inlärningsresultat i modersmål i den grund läggande yrkesutbildningens slutskede utvärderades 1999 både vid finska och svenska läroanstalter (Väyrynen 2000a, Väyrynen 2000b). I den utvärdering som genomfördes 1999 ingick uppgifter som gällde muntlig kommunikation och skrivfärdigheter. Vid en undersökning av samtalsfärdigheter visade det sig att spridningen bland manliga studerande var något större än bland kvinnliga studerande, vars färdigheter på det hela taget bedömdes vara bättre än manliga studerandes. Manliga studerandes skriftliga färdigheter bedömdes vara avsevärt sämre än kvinnliga studerandes i fråga om samtliga aspekter som utvärderades. Skillnaden var i genomsnitt 15 procentenheter (Väyrynen 2000b). Inom samtliga kunskaps områden som utvärderades var spridningen större bland manliga studerande än bland kvinnliga studerande. Information om läskunnigheten inom yrkes utbildningen har också samlats in i samband med en utvärdering av inlärningsfärdig heterna; pojkarna vid yrkesläroanstalter hade betydligt sämre resultat i läs för ståelse än pojkarna i årskurs 9 i snitt (Hautamäki m.fl. 2002). Skillnaden var här statistiskt signifikant 15

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT Övriga resultat samband med utvärderingarna samlas regelbundet in bakgrundsinformation I om de studerandes uppfattningar och attityder i fråga om läroämnet. De manliga studerande som deltagit i utvärderingen av inlärningsresultaten i modersmål inom den grundläggande yrkesutbildningen anser att modersmålsundervisningen i yrkes utbildningen inte hjälper dem att växa i yrket. Undervisningsmetoderna och materialen beaktar inte männens anlag lika bra som kvinnornas. Pirjo Väyrynen, som skrivit utvärderingsrapporten, sammanfattade sin slutsats så här: Det är synbarligen så att modersmålsundervisningen ur männens synvinkel ännu är alltför fristående från kraven i arbetslivet, för akademisk så att säga, eller också så, att de manliga studerande inte är medvetna om kraven på färdigheter i modersmålet i sitt framtida yrke. (Väyrynen 2000a) Förutom att inlärningsresultaten i modersmål har utvärderats har Utbildningsstyrelsen även genomfört särskilda utvärderingar av kommunikationsfärdigheterna på gymnasiet och i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen. Tarja Valkonen har skrivit en rapport om gymnasiestuderandes kommunikationsfärdigheter utgående från resultaten av en nationell utvärdering som gjordes år 2000. Kommunikationsfärdigheterna hos andra årets studerande utvärderades med hjälp av ett prov i informationssökning och ett prov i gruppkommunikation. Flickorna presterade i båda proven bättre än pojkarna (Valkonen 2001). En rapport om kommunikationsfärdigheterna hos elever i årskurs 9 utkom våren 2004 (Uusitalo 2003). Könsskillnader i kunskaper och attityder har också kommit fram i samband med andra utvärderingar. En utredning om konstfostran i grundskolan och gymnasiet (Korkeakoski 1998) gav information om elevernas attityder och upp fattningar. Pojkar och flickor tyckte att olika aspekter av bildkonst och musik var viktiga och deras förväntningar på undervisningen i dessa läroämnen avvek också från varandra. Vid en utvärdering av inlärningsresultaten i religion, livs åskådningskunskap och umgängesfostran 2001 visade sig skillnaden mellan flickor och pojkar vara statistiskt ytterst signifikant i kunskapsuppgifter (bland annat i fråga om moraliska påståenden). Detta gällde såväl elever som deltagit i den evangelisk-lutherska religions undervisningen som elever som studerat livsåskådningskunskap. Skillnaden kom fram också i attityderna. Bland annat förhöll sig flickor mycket positivare än pojkar till påståenden som gällde sund självkänsla. Liknande skillnader kom fram också när kunskaperna och uppfattningarna i fråga om umgängesfostran utvärderades (Rusama 2002). 16

P. YRJÖLÄ 2 POJKAR OCH FLICKOR VID UTVÄRDERING AV INLÄRNINGSRESULTAT Om elevernas uppfattningar, fritidsintressen och arbetsvanor När jämställdheten i grundskolan undersöktes år 1995 konstaterades avsevärda skillnader mellan flickor och pojkar i inlärningsresultat, självuppfattning, självförtroende och studieorientering. Pojkarna hade starkt självförtroende (Jakku-Sihvonen m.fl. 1996). Pertti Tuomi kartlade grundskolelevers självuppfattningar i deras egenskap av inlärare, och rapporterade bland annat om båda könens erfarenheter av lärarna. Flickorna hade ett bättre förhållande till läraren och tyckte att läraren accepterade dem. Hos pojkarna var denna känsla inte lika stark. Pojkarna ville ha flera utmaningar än flickorna och hade oftare än flickorna långtråkigt i skolan. Utbildningsstyrelsen och Centret för utbildningsevaluering vid Helsingfors universitet har bedrivit ett mångårigt systematiskt samarbete för att förbättra utvärderingsmetoderna i fråga om inlärningsfärdigheter (att lära sig att lära) och öka utvärderingsinformationen om barns och ungas färdigheter att lära sig. Utvärderingar på lågstadiet har visat att flickor anser sig arbeta hårdare i skolan och tycker att skolan är mer meningsfull än pojkarna. Pojkarna bedömde sig själva på ett positivare sätt. De betonade i högre grad betydelsen av begåvning och yttre faktorer när det gäller skolframgång, och deras uppfattningar om sina egna intellektuella och matematiska färdigheter var både i årskurs 6 och årskurs 9 positivare än flickornas (Hautamäki m.fl. 1999, 2000). Flickorna förhöll sig positivare till skolan och studierna än pojkarna och de tyckte också att lärarnas och klasskamraternas inställning till skolan och studierna var positivare än vad pojkarna tyckte. Förutom vid utvärderingen av inlärningsfärdigheterna (att lära sig att lära) har det också vid utvärderingen av olika läroämnen kommit fram viktig information om skillnaderna i elevernas attityder och uppfattningar, fritidsintressen och arbets vanor. När inlärningsresultaten i modersmål utvärderades i årskurs 6 år 2000 framgick det att flickorna trivdes bättre i skolan än pojkarna, de läste mer än pojkarna och deras inställning till modersmål som läroämne och till modersmålsundervisningen var positivare än pojkarnas (Korkeakoski 2001). I början av årskurs 7 var flickor och pojkar av olika åsikt framför allt när det gällde hur intressant läroämnet var. Av flickorna ansåg 55 % att uppgifterna i läroämnet i allmänhet var intressanta; av pojkarna var 35 % av samma åsikt. Vid utvärderingen framgick det också att sambandet mellan läsning som fritidsintresse och provresultat var starkare för flickornas del än för pojkarnas. Också pojkar som uppgav att de inte läste en enda bok i månaden på sin fritid uppnådde bättre resultat än genomsnittet i läsuppgifter om man under lektionerna i modersmål i årskurs 6 ofta hade behandlat ordförråd och språkkännedom och om man under lektionerna inte alls hade sett på video, film eller TV (Lappalainen 2003). Vid en utvärdering i årskurs 9 år 1999 fick eleverna ta ställning till påståenden som gällde deras studier och färdigheter. Här undersöktes elevernas uppfattningar om sig själva som modersmålsstuderande och deras inställning till läroämnet och till studierna i modersmål (finska). Flickornas uppfattningar var signifikant positivare än pojkarnas (Lappalainen 2000). År 2001 hade 65 % av flickorna 17

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT och 37 % av pojkarna en positiv uppfattning om hur intressant läroämnet var. Av flickorna ansåg 48 % att uppgifterna i modersmål och litteratur i allmänhet var intressanta, medan 24 % av pojkarna var av samma åsikt (Lappalainen 2001). Detta faktum, som återkommer i flera olika utvärderingar, torde fungera som en väckarklocka för dem som utarbetar läroplaner, för lärarutbildarna och läromedelsförfattarna. Elevernas attityder till matematik har i genomsnitt varit neutrala, även om de varit något positivare i de lägre årskurserna än i de högre. Pojkarnas attityder till matematik har både i den grundläggande utbildningen och inom den grund läggande yrkesutbildningen varit positivare än flickornas. Framför allt har pojkarnas tilltro till sin egen förmåga i matematik varit större. Figur 1 ger en uppfattning om attitydskillnaderna mellan könen i matematik och modersmål vid utgången av den grundläggande utbildningen. Attityderna har kartlagts under två år i följd (2002 2003) med hjälp av exakt samma påståenden. Varje attityddimension som framgår av figuren (Preferens, Nytta, Självförtroende) baserar sig på fem påståenden som eleverna besvarat på en Likertskala från 2 till +2. I figuren ligger den svarta balken som representerar pojkarna överst, medan den grå balken som representerar flickorna ligger underst. Flickornas attityder till modersmål är avsevärt positivare än pojkarnas. När det gäller den första attityddimensionen (Preferens) är pojkarnas uppfattningar om studier i modersmål och litteratur negativa och flickornas positiva. Den andra dimensionen (Nytta) visar att pojkarna inte tycker att modersmål och litteratur är ett nyttigt läroämne med tanke på vardagslivet, fortsatta studier eller arbetslivet på samma sätt som matematik. I fråga om modersmål är attitydskillnaderna mellan könen i genomsnitt mycket större än i fråga om matematik, med undantag av Självförtroende, dvs. elevens uppfattning om sina egna möjligheter när det gäller studier i ämnet (den sista attityddimensionen i figuren). När det gäller självförtroende verkar det som om flickorna känner sig säkra i modersmålsstudierna medan pojkarna tycker att deras styrka snarare ligger inom matematikens område. Självförtroende Nytta Preferens modersmål matematik modersmål matematik modersmål matematik -2-1,5-1 -0,5 0 0,5 1 1,5 2 flickor pojkar Figur 1. Elevernas uppfattningar om studierna i två läroämnen i den grundläggande utbildningens slutskede åren 2002 och 2003. 18

P. YRJÖLÄ 2 POJKAR OCH FLICKOR VID UTVÄRDERING AV INLÄRNINGSRESULTAT Också utvärderingarna i matematik har gett information om hemuppgifterna i läroämnet och om fritidsintressen som stödjer studierna. Enligt matematikutvärderingen år 2002 lägger flickor ner avsevärt mer tid på hemuppgifterna i matematik än pojkar. Pojkarna i sin tur var avsevärt aktivare än flickorna när det gällde att använda dator. I genomsnitt använde pojkarna datorn två och en halv gång så ofta som flickorna. Sambandet mellan den tid som tillbringades vid datorn och kunskaperna i matematik var olika för flickor och pojkar, vilket framgår av figur 2. Pojkarna var i genomsnitt bättre i matematik ju oftare de satt vid datorn. Däremot uppnådde de flickor som använde datorn endast i måttlig utsträckning i genomsnitt de bästa resultaten. 70 pojkar flickor Gruppmedeltal (%) 60 50 40 använder ej använder minst använder näst minst använder näst mest använder mest (0 timmar i veckan) (1 2 timmar) (3 4 timmar) (5 8 timmar) (åtm. 9 timmar) Figur 2. Datoranvändning och inlärningsresultat i matematik i den grundläggande utbildningens slutskede 2002. Det finns en stark korrelation mellan vitsorden i matematik och de kunskaper som framgår av de nationella utvärderingarna inom den grundläggande utbildningen. Trots detta har pojkarnas betygsvitsord i matematik i genomsnitt varit klart sämre än flickornas vid samtliga tre utvärderingar i årskurs 9. Också i elevernas studieval kommer könsskillnaderna tydligt fram (figur 3). Önskemålen om fortsatta studier går även när det gäller matematik hand i hand med vitsorden. De bästa pojkarna tänkte i hög grad söka till gymnasiet för att studera lång matematik (2002). Av alla pojkar uppgav 45 % att de skulle söka till en yrkesläroanstalt, medan motsvarande siffra för flickorna var 28 %. Det mest populära alternativet för flickor var kort matematik på gymnasiet. Kunskaperna i matematik och planerna på fortsatta studier korrelerade. De som söker sig till yrkesutbildningen har sämre baskunskaper och bland de sökande finns avsevärt fler pojkar än flickor. 19

SKOLA KÖN INLÄRNINGSRESULTAT 100 90 pojkar gymnasiet lång N=763 Prestationsprocent 80 70 60 50 40 30 flickor gymnasiet lång N=620 pojkar gymnasiet kort N=348 flickor gymnasiet kort N=772 20 10 0 TAL GEOMETRI STATISTIK FUNKTIONER ALGEBRA pojkar yrkesutb. N=916 flickor yrkesutb. N=522 Figur 3. Inlärningsresultaten i matematik i den grundläggande utbildningens slutskede och inriktningen på fortsatta studier 2002. I sin rapport Mahdollisuuksien koulutuspolitiikan tasa-arvo (2002) (ung. jämlik heten i möjligheternas utbildningspolitik) behandlar Ritva Jakku- Sihvonen och Jorma Kuusela jämlikhetsfrågor med anknytning till inlärningsresultaten i den grundläggande utbildningen. Utgångspunkt för analysen är materialet från Utbildningsstyrelsens nationella utvärderingar av inlärningsresultat under åren 1998 2002. På basis av jämförelsen förekommer skillnader i prestationsnivå mellan flickor och pojkar i samtliga matematikutvärderingar, utom i den ut värdering som gjordes år 2000. Med undantag av naturvetenskaper och matematik presterar flickorna bättre än pojkarna i alla utvärderade ämnen, och i utvärderingen av naturvetenskaper var flickorna något bättre än pojkarna i biologi uppgifterna (Rajakorpi 1999). Flickor har alltså bättre framgång än pojkar särskilt i språkämnen. Det finns även skillnader i inlärningsresultaten mellan skolorna i den grundläggande utbildningen. Skillnaderna mellan de skolor som har de bästa respektive de sämsta resultaten undersöktes genom jämförelser av de skolor som placerat sig i den högsta och den lägsta kvartilen. I de skolor som hade de bästa resultaten tycktes det dock inte råda någon större skillnad mellan flickor och pojkar vad gällde attityden till studierna eller resultaten (Jakku-Sihvonen & Kuusela 2002). När alla utvärderingar som ingått i metaanalysen togs med i jämförelsen visade det sig bland annat att det inte alls förekom någon skillnad mellan flickors och pojkars inlärningsresultat i de skolor som klarat sig bäst i huvudstadsregionen. I skolorna i den lägsta kvartilen konstaterades däremot systematiska skillnader mellan flickors och pojkars inlärningsresultat. Det är även tydligt att modersmål och främmande språk verkar vara läroämnen där pojkarna haft svårt att nå upp ens till en försvarlig prestationsnivå. Framför allt i norra Finland har pojkarnas nivå varit låg. Störst är könsskillnaden i de skolvisa medeltalen mellan flickorna i de skolor som klarat sig bäst och pojkarna i de skolor som klarat sig sämst när det gäller den obligatoriska svenskan. Skillnaden kan innebära så mycket som tre 20

P. YRJÖLÄ 2 POJKAR OCH FLICKOR VID UTVÄRDERING AV INLÄRNINGSRESULTAT siffror på vitsordsskalan. Den könsrelaterade variansen tycks alltså vara kopplad både till elevens sociala bakgrund och studiemiljön eller skolkulturen (Jakku- Sihvonen & Kuusela 2002). Den grundläggande utbildningen tycks dela upp eleverna så att de som söker sig till yrkesutbildningen i allmänhet har sämre baskunskaper. Till exempel har flickor som söker sig till gymnasiet i genomsnitt goda skrivfärdigheter medan pojkar som söker sig till yrkesutbildningen har svaga eller hjälpliga färdigheter. Den grundläggande utbildningen har inte i någon större utsträckning lyckats uppmuntra flickor att inrikta sig på naturvetenskapliga studier och att göra kursval som möjliggör dessa studier på andra stadiet. I utvärderingarna av språkämnen har det flera gånger framgått att den grundläggande utbildning vi har i dag inte har kunnat ge pojkar lika goda färdigheter i skrivning och språkbehärskning som den ger flickor. Utgående från resultaten av utvärderingarna av inlärnings resultaten i modersmål har man frågat sig om pojkar under alla sina år i grundskolan får tillräcklig, regelbunden övning i skrivning och en realistisk bedömning av sina färdigheter när det gäller språkkännedom och skrivande. I framtida utvärderingar är det skäl att ännu bättre än hittills utreda bland annat vad som betonas i skrivundervisningen och hur den genomförs under den grundläggande utbildningen. Elevbedömning samband med Utbildningsstyrelsens utvärderingar av inlärningsresultaten får de I läroanstalter som ingått i samplet vanligen information om elevernas kunskaper och uppfattningar redan några veckor efter utvärderingen. Informationen är avsedd att användas vid utvecklandet av undervisningen. Samtidigt får skolorna information om skolans vitsordspraxis i förhållande till de kunskaper som kommit fram vid utvärderingen. I flera språkämnen tycks det på basis av utvärderingarna råda en situation där lärarna har favoriserat pojkar och vitsordsskalan har blivit mildare ju sämre kunskaperna i läroämnet har varit. I matematik har det däremot krävts 4 5 procentenheter mera kunskaper av pojkarna än av flickorna för alla vitsord i den grundläggande utbildningens slutskede. Också i utvärderingen av matematikkunskaperna i yrkesinriktade grundexamina var männens kunskaper i varje vitsordsklass i genomsnitt klart bättre än kvinnornas (Wuolijoki 1999). Kanske har man försökt främja jämställdheten genom att jämna vägen för pojkar som klarar sig dåligt i språkliga ämnen och ge dem vitsord som inte motsvarar deras verkliga kunskapsnivå. På motsvarande sätt har kanske bättre vitsord uppmuntrat flickor i matematik. Om detta är fallet blir dock den jämlikhet mellan eleverna som baserar sig på kunskaper inte verklighet i valsituationer där vitsorden utgör en grund. Samtidigt får en del av eleverna en indirekt signal om att det är accepterat att flickorna är sämre i matematik än pojkar och att alla pojkar kanske i själva verket inte behöver språk- och skrivkunskaper. 21