Irja Forsman Det går att bli frisk och må bra! Det vi borde våga prata om Föreläsare SHEDO
Rikstäckande intresseförening som arbetar med självskadebeteende och ätstörningar. Riktar sig till: - Drabbade - Anhöriga - Professionella
-Föreläsningar -Hemsida -Trycksaker -Jourmail -Stödforum -Färdighetslista etc. -Appar -Brukarråd -Samverkan -Opinion
Om Ego Nova Informationsprojekt om självskadebeteende och ätstörningar som syftar till att sprida hopp, skapa förståelse och öka kunskaperna Finansieras under perioden 2012-2015 av Allmänna Arvsfonden
Projektverktyg: Boken Ibland finns det inga enkla svar. Intervjuer med drabbade, anhöriga och professionella. Forumteater om ssb/äts. Riktad till skol- och psykiatripersonal. Framför av teatergruppen Solvere. Två filmer om ssb/äts Innerst inne kände jag bara ett stort jävla tomt hål Tjejen som bar på en hemlighet
Irja Forsman Känslostark istället för känslostyrd (Min berättelse)
Manodepressiv / Bipolär Drygt 1 av 100 blir bipolär / manodepressiv Bipolär-sjukdom är en kronisk (långvarig) psykisk sjukdom som kännetecknas av återkommande episoder av mani/hypomani och depression, eller en blandning av båda. Symtom Under en manisk/hypomanisk period är det vanligt att man är överdrivet upprymd, impulsiv, glad, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende. Man kan också lätt bli irriterad och vissa behöver mindre sömn. När man är deprimerad känner man sig ofta nedstämd, har svårt att koncentrera sig och har dåligt självförtroende. Det är också vanligt att man får sömnbesvär och minskad eller ökad aptit. Suicidrisk föreligger.
Emotionellt instabil personlighetsstörning Symtom Stark rädsla att bli övergiven. Störd, förvriden eller instabil självbild. Återkommande känsla av tomhet. Kraftig pendling mellan olika känslolägen. Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar. Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering. Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor paranoia. Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar. Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord. Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
Kort paus/bensträckare
Vad är självskadebeteende? Självskadebeteende innebär att medvetet skada den egna kroppen. Till indirekt självskadebeteende räknar man exempelvis att utsätta sig för risktagande.
Definitioner av självskadebeteende Icke-suicidalt självskadebeteende, NSSI (Non Suicidal Self-Injury) Suicidalt självskadebeteende, SSI (Suicidal Self-Injury) Avsiktligt självskadebeteende är ofta upprepad och ofta övervägd skadehandling på den egna kroppen. Självskadebeteendet kan även delas upp i tvångsmässiga eller impulsiva manifestationer. Motivet till handlingen är skillnaden (inte kulturellt avsikt, upprepning)
Självskadebeteende-cirkeln
Hur kan det yttra sig hos individen? Subtila beteenden - som att man inte tar hand om sig själv ordentligt Utsätter sig för risker eller för personer som i sin tur behandlar en illa Har ett riskbruk /missbruk Impulsivitet, oförsiktighet Fysiska tecken som syns på kroppen
Hur kan man förstå beteendet? Det finns lika många svar på varför som det finns personer som har självskadebeteende, men några förklaringar som ofta förekommer är: - Ångestlindring - Känsla av kontroll - Självhat Finns dock INGA generella svar utan anledningen/funktionen skiljer sig från person till person!
Riskfaktorer
Bemöta självskadebeteende Var neutral och utryck varken gillande eller ogillande av självskadebeteendet, visa att du bryr dig oavsett. Var medveten om att detta är ett sätt att hantera den smärtan han/hon känner. Sträva efter att vara icke-dömande. Visa att du respekterar och bryr dig om personens välbefinnande. Ställ öppna frågor och undvik ja-/nejfrågor då öppna frågor ger mer och bättre information. Låt inte ett självskadebeteende bli en måttstock på mående! Måendet kan vara instabilt oavsett.
Sociala smittoeffekter och förslag på hur dessa kan reduceras Exempel på sociala smittoeffekter kan vara: Modellering (t.ex. imitera en person med högre status ). Inspiration (t.ex. självkontroll av beteendet undergrävs genom att observera samma beteende hos andra). Konkurrens (för att se vem som är bäst på att skada sig). Hierarkin mellan eleverna i gruppen (ju högre grad av skador, desto högre status). Strävan efter sammanhållning i gruppen (blodsbrödrar och/eller systrar). Sociala mediers smittsamma influenser: hemsidor, chattrum eller forum dedikerade till självskadebeteende (Walsh, 2008).
Sociala smittoeffekter och förslag på hur dessa kan reduceras Följande strategier kan användas för att hantera sociala smittoeffekter av självskadebeteende 1: Reducera kommunikationen kring självskadebeteende i elevgruppen. Personen som tar tag i frågan bör förklara för eleverna att genom att diskutera självskadebeteende med sina vänner kan de omedvetet skada dem. Viktigt att göra eleverna medvetna om att det här är en känslig fråga som kan leda till negativa följder för elevernas kompisar. Att ge eleverna budskapet om att inte vilja skada en kompis och att vi ska vara rädda om varandra kan vara ett sätt att få eleven att förstå varför detta är viktigt. Personer som drabbats av ett självskadebeteende bör uppmuntras till att prata om sina problemen med någon de har förtroende för, t. ex skolhälsan, familjen, eller en professionell samtalskontakt, men bör då även instrueras till att inte prata med sina vänner om självskadebeteende, till exempel hur de skadade sig eller romantisera beteendet, då denna typ av kommunikation kan vara triggande (Walsh, 2008).
Sociala smittoeffekter och förslag på hur dessa kan reduceras 2: Reducera synligheten av ärr och skador i skolan. Elever som skadar sig ska bli ombedda att dölja synliga ärr, skador, sår, stygn och bandage i skolan då dessa synliga påminnelser också kan vara triggande. Personen som tar tag i frågan bör kontakta föräldrarna, när så är lämpligt, för att prata om hur kommunikation kring självskadebeteende och synliga ärr kan vara triggande, även utanför skolan. (Bearbetat från Walsh, B.(2008) Signs of Self-Injury Program)
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl Du som arbetar i en skolmiljö (t.ex. lärare, elevassistent eller specialpedagog), kan vara den första personen som märker att någon är drabbad av ett självskadebeteende. Forskning har visat att: Hur detta första mötet blir är ofta avgörande för hur personens inställning till att söka hjälp framöver kommer vara (Nixon & Heath, 2009).
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl Sophie Liljedahl har tagit fram förkortningen BEGIN med förslag på hur lärare, specialpedagoger och elevassistenter kan få till ett empatiskt förhållningsätt och ett effektivt bemötande.
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl Förkortningen BEGIN Beredd: Det finns två nivåer av förberedelse som behövs för ett effektivt bemötande. 1.Beredd genom att känna till förutsättningarna du agerar i: - Om du arbetar som lärare, vet du hur du remitterar eleven till elevhälsan? - Känner du till hur elevhälsan är uppbyggd och arbetar? Viktigt att känna till vem du kontaktar om eleven vill prata med någon omgående, om föräldrarna ska kontaktas, under vilka förutsättningar som en remittering till BUP ska göras, och hur frånvaron från undervisningen ska kommuniceras till andra på skolan. Eleven vill antagligen veta svaret på dessa frågor. Det är därför bäst att känna till dem i förväg för att kunna bemöta eleven på ett bra sätt, och för att få eleven att känna sig trygg.
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl Förkortningen BEGIN Beredd 2. Beredd genom din egen förberedelse inför samtalet: - Det är viktigt att vara närvarande och engagerad i mötet med eleven som drabbats av ett självskadebeteende. Du gör detta genom att lyssna noga och empatiskt, och reflektera över det eleven berättat för dig, utan att ge några egna tolkningar av det eleven berättat. - Fokusera hela din uppmärksamhet på samtalet. - Var noga med att inte uttrycka gillande eller ogillande av självskadebeteendet, försäkra dig istället om att visa att du accepterar eleven, oavsett självskadebeteendet. - Stäva efter att vara icke-dömande i ditt bemötande. Viktigast av allt, uttryck din oro för elevens hälsa och välbefinnande, och visa respekt för den personliga integriteten.
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl Förkortningen BEGIN Engagera eleven: - Hjälp eleven att se hjälpsökande som en styrka, poängtera modet eleven visat genom att öppna sig och prata med dig. - Fråga vilka andra vuxna eleven har förtroende för. Uppmuntra eleven att tänka över vilka för- och nackdelar det finns med att berätta för den/de personer som eleven skulle behöva hjälp av framöver. - Uppmuntra eleven att se hjälpsökande som en process som kan vara både enkel och utmanande, beroende på omständighet. - Uppmuntra eleven i att vara ihärdig för att få hjälp, även om de inte alla gånger får ett bemötande som de anser hjälper. Försök få fram budskapet att aldrig ge upp. Varje dag och försök att söka hjälp är en nystart.
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl Förkortningen BEGIN Ge alternativ - Om eleven har ett nuvarande och pågående självskadebeteende så är det viktigt att du förklarar för eleven att du kommer ta dem till elevhälsan för att de ska få hjälp så fort som möjligt. - Ge under de givna omständigheterna och situationen (problemets omfattning och möjligheter till remittering till elevhälsan) så många valmöjligheter som möjligt för eleven. - Erbjud eleven att hålla kontakten och berätta hur det går framöver.
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl FÖRKORTNINGEN BEGIN Inbjud till samtal - Berätta för eleven att du är öppen för att samtala med eleven om dennes hälsa och välbefinnande, och att du har möjlighet att prata med eleven om dennes oro som en del av att skapa en hälsosam skolmiljö. - Kom ihåg att samtalet ska begränsas till elevens situation och mående. Fråga inte om andra elevers beteende. - Om en eleven återvänder till dig efter att hen fått hjälp så fokusera på styrkor hos eleven, färdigheter för att stå ut och positiva relationer. - Fråga eleverna regelbundet hur hen mår. Visa intresse och lyssna med intresse på elevens svar.
Bemöta självskadebeteende i skolmiljö av Sophie Liljedahl FÖRKORTNINGEN BEGIN Neutralitet - Ha i åtanke att det finns en obalans i maktförhållande mellan dig och eleven. Håll inte förhör med eleven med ja/nej frågor, eller pressa eleven på mer information än nödvändigt för att ta reda på om eleven behöver hjälp av elevhälsan. - Lova inte att hålla det du fått veta hemligt, men försäkra eleven om att du kommer respektera elevens privatliv och integritet så långt som det är möjligt. Involvera bara dem som du behöver enligt lag (t. ex föräldrar beroende på elevens ålder) eller som behövs för att skydda eleven. - Självskadebeteende är allvarligt problem, något som eleven säkert redan vet. Försök att scanna av ditt eget ansiktsuttryck och kroppsspråk för att försäkra dig om att du inte har ett hårt eller strängt ansiktsuttryck, eller kroppsspråk som skulle kunna missförstås, eller ge negativ effekt på samtalet. - Försäkra eleven om att hen inte kommer få problem för att hen öppnat sig och berättat. Ja/nej frågor kan vara ledande och ger mindre kommunikation jämfört med öppna frågor som är mer inbjudande.
Förslag på hur man ställer frågor (Nixon & Heath 2009) Hjälpsamma frågor Mindre hjälpsamma frågor
Samsjukligheten självskadebeteende/ätstörning Vi vet från forskningen och erfarenheten inom SHEDO att många är drabbade av både självskadebeteende och ätstörning.
Olika former av ätstörningar Det finns tre huvudsakliga typer av ätstörningar: Ätstörningar utan närmare specifikation (UNS) Anorexia nervosa Bulimia nervosa
Ätstörning En person har en ätstörning då attityder till mat, vikt, eller kroppsstorlek leder till påtagliga förändringar i ätandet eller beteenden, och som stör personens liv och relationer (American Psychiatric Association (2000) Tankarna på mat och vikt tar så stor del av uppmärksamheten att man kan ha svårt att klara av sitt vanliga liv studier, arbete eller andra aktiviteter så kan man ha en ätstörning. Man kanske låter bli att äta eller gör sig av med det man ätit genom att till exempel kräkas eller träna hårt. En ätstörning försämrar både den fysiska hälsan och hur man fungerar socialt.
Tecken på ätstörningar: Du bantar och blir mer och mer upptagen av dina matvanor och din vikt. Du skjuter upp måltider, äter långsamt eller vill äta ensam. Du äter oregelbundet, hoppar till exempel över frukosten eller äter stora mängder "förbjuden" mat när du är ensam. Du tränar överdrivet mycket. Du har svårt att koncentrera dig i skolan eller på arbetet. Du är kritisk till sin kropp. Du utvecklar olika tvångsbeteenden, som särskilda sätt att äta vissa saker. Du känner dig nedstämd eller har ångest. Du skadar dig själv eller har självmordstankar. Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas.
Nätverka familjerna vidare Som närstående kan man också behöva stöd. Det finns ideella föreningar för personer med ätstörningar som också har grupper för närstående. Där kan man få hjälp. Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstörningar, är en ideell förening som ger stöd åt dem som har ätstörningar och deras närstående. Föreningen anordnar bland annat föreläsningar och informationsträffar för närstående. Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS, anordnar föreläsningar om ätstörningar för närstående och drabbade. De erbjuder också utbildningar för närstående till personer som har ätstörningar.
Citat ur boken Ibland finns det inga enkla svar Exempel på samsjukligheten ätstörningar/självskadebeteende Jag började krångla rejält med maten, och slutade nästan helt att äta. Så fortsatte jag resten av gymnasiet. Det blev dock lite lugnare med skador, att jag kunde kontrollera maten gjorde att jag inte kände samma behov av det. (Hannah, 32)
Vanliga myter om självskadebeteende och ätstörningar Det finns ett antal myter om självskadebeteende och ätstörningar. De skapar fördomar, kan ge upphov till sämre vård och bemötande och kan verka stigmatiserande. Därför är det viktigt att skilja fakta från myt.
Vanliga myter om självskadebeteende Myt: Att skada sig själv är ett försök till självmord.
SANT & FALSKT Fakta: I de allra flesta fall, är självskadebeteende ett sätt att stå ut, inte ett självmordsförsök (Klonsky, 2007).
Myter om självskadebeteende Myt: Självskadebeteende är ett rop på hjälp
SANT & FALSKT Fakta: Kan ibland vara sant. Då handlar det om att personen upplevt att denne inte lyckats få gensvar på andra sätt i sina försök att kommunicera med sin omgivning (Hagen, Watson & Hammerstein, 2008; Nock, 2008). Man nog säga att det i de fallen är har provocerats fram. De flesta som har självskadebeteende döljer dock det för sin omgivning (Klonsky, 2007).
Myter om självskadebeteende Myt: Det är bara yngre personer och tjejer som har självskadebeteende
FALSKT Fakta: Även om det är vanligast bland yngre finns det många exempel på personer i olika ålderskategorier som lider av självskadebeteende. Självskadebeteende är inte knutet till ett visst kön, forskningen visar att nästan lika många män som kvinnor drabbas (Rodham & Hawton, 2009).
Myter om självskadebeteende Myt: Självskadebeteende är ett mode eller en trend.
FALSKT Fakta: Självskadebeteende är inte ett nytt fenomen som kom med en viss subkultur eller "trend" bland ungdomar. Psykiatrisk vårdpersonal har studerat och behandlat självskadebeteende i årtionden, och det finns dokumenterat flera tusen år tillbaka i historien (Graff & Mallin, 1967).
Myter om ätstörningar Myt: Det går inte att bli frisk från en ätstörning. Det är ett missbruk man måste lära sig leva med.
FALSKT Fakta: Det går att bli helt frisk från ätstörningar. Prognosen ser god ut för de flesta (KÄTS). Något vi också ser i SHEDO.
Myt om självskadebeteende & ätstörningar Myt: Självskadebeteende och ätstörningar smittar och man ska därför inte prata om ämnet
SANT & FALSKT Fakta: Inom självskadebeteende ser man det särskilt i miljöer där flera individer vårdas tillsammans. Sådant som anses triggande är att se sår och nya ärr samt prat om metoder för självskadebeteende (Bjärehed 2012). När det kommer till ätstörningar rör det sig framför allt om prat om vikt: t. Ex att nämna antal kilon någon smal person eller kändis väger (SHEDO). Men självklart måste vi ändå prata om det, detta för att få mer kunskap och bli bättre på att bemöta problemen. Däremot är det viktigt hur vi pratar om självskadebeteende och ätstörningar. T. Ex bör man undvika att prata om metoder för hur någon skadar sig, bantning/dieter, bilder på avmagrade kroppar, nämna kilon och annat som kan lära ut metoder eller verka triggande för den som mår dåligt. Fokus bör därför istället ligga på personens mående och orsaker till beteendet och hur det ska bemötas. Genom att diskutera på rätt sätt om de här frågorna kan vi öka kunskaperna och bli bättre på att hantera de här problemen.
Vad kan man göra? MYCKET! En regelbundenhet i vardagen. Det är bra att skapa så fasta rutiner som möjligt när det gäller till exempel måltider och sömn. Motionera lagom mycket. Undvik alkohol och droger Om man vill kan man öva på att lägga märke till vad det är som utlöser de starkaste och svåraste känslorna. Det kan göra det lättare att förstå sambanden i sig själv och göra att man bättre kan skydda sig själv i olika sammanhang. Försök att så långt det är möjligt bygga goda relationer till andra. Öva på att var tydlig med det man tänker och känner, det gör det ofta lättare för omgivningen att förstå vad man går igenom. Det är bra att prioritera relationer till människor som behandlar en väl och accepterar en som man är. Att uttrycka sig måla, skriva, sjunga, ventilera. Hitta vad som fungerar för dig! Samt öva sig på att stå ut i känslan. Det kommer inte vara för evigt även om det innerligt känns så!
Kontakt info färdighetslistor SHEDO:s hemsida: www.shedo.se Ego Novas hemsida: www.egonova.se SHEDO:s mail: info@shedo.se Ego Novas mail: egonova@shedo.se www.facebook.com/foreningenshedo www.twitter.com/foreningenshedo E-post: forsman86@hotmail.com