Berättelsen om AutoChemist Del 4: Vidare svar på intervjufråga 3, kapitel 3:1 Av: Ingmar Jungner Kapitel 3. Etapp 3:3. Epidemisjukhusprojektet en försöksverksamhet för prövning av sjukhusautomation. SJURA projekt 404...1 Projektets automatiska rekvisitions- och svarssystem... 1 AutoChemist System till Epidemisjukhusprojektet...4 Kapitel 3. Etapp 3:3. Epidemisjukhusprojektet en försöksverksamhet för prövning av sjukhusautomation. SJURA projekt 404. SJURA leddes av Gillis Claus. Han tog aktiv del i laboratoriegruppens arbete som under Gunnar Jungners ordförandeskap hade att behandla ansökningar om utvecklingsprojekt av varierande storlek från laboratoriekollegor och medicinteknisk industri. Som exempel på projekt och visande spännvidden av ansökningar kan nämnas standardisering av en enstaka analys (blod-hemoglobin) till prövning av sjukhusautomation. Laboratorieläkarna var redan från början splittrade i frågor som rörde laboratorieautomation och än värre blev det senare. Redan när den första Technicons AutoAnalyzer demonstrerades på en utställning i Stockholm (1957) minns jag att dåvarande laboratorieauktoriteter som överläkarna Greta Hammarsten på Södersjukhuset och Bertil Josephson på St Eriks sjukhus samt Jörgen Lehmann vid Sahlgrenska sjukhuset alla var ytterst negativa. En apparat som gjorde 40 st blodsocker i timmen och kostade 50,000 SEK väckte ingen entusiasm. Vid ett senare besök på Technicons huvudkontor i USA minns jag att en marknadsansvarig chef berättade hur han aldrig kunnat glömma den negativa attityden hos ledande svenska kliniska kemister. Demonstrationsexemplaret av AutoAnalyzern hade stått kvar flera år i källaren hos återförsäljaren Hugo Tillquist AB, Stockholm. Han pekade på en på väggen uppsatt världskarta fylld med knappnålar markerande försålda exemplar över hela jordklotet Sverige var utan nålar! Men det blev annorlunda på 1960-talet. Dr Hans Peterson samarbetade med Gunnar och mig i ett SJURA-projekt (36,37). I en stencil (36) kallad "Epidemisjukhusprojektet - ett "småsjukhus"-projekt för prövning av sjukhusautomation" skrev Hans och jag (1966) bl.a.: "Sjukhusautomation kan sägas vara en sådan typ av sjukhusdrift där automatiserade enheter vårdavdelningar, laboratorier, förråd, osv. är sammanknutna genom system för telekommunikation och automatisk materialtransport. I första hand kan man betrakta vårdavdelningar och liknande som konsumenter i behov av tjänster från serviceavdelningar. För att de skall kunna tillgodoses fordras kommunikationssystem för befordran av material och information, och för att kunna automatiseras måste såväl konsumentavdelningar som serviceavdelningar ha automatiska inoch utorgan." Projektets automatiska rekvisitions- och svarssystem. I Epidemisjukhusprojektet var det automatiska rekvisitions- och svarssystemet uppbyggt på teletypewriter som in- och utorgan, en orderbox för enkel rekvisition och en ringjournal för att ta emot laboratoriesvaren (38,39, Fig.12). Remissen innehåller patientidentifiering, ev. en kort sammanfattning av "case history" samt uppgift om den begärda laboratorierekvisitionen. 1
Rekvisitionen går med fjärrutskrift till laboratoriet. Analysresultaten kommer tillbaka till avdelningarna på samma sätt och med samma uppställning som vid rekvisitionen, men nu med tillägg av datum och analysresultat. Utskriften sker på i förväg perforerat papper och detta går att direkt sätta in i journalen på ett sådant sätt att varje dags resultat blir direkt synligt. En journalbok var uppbyggd med kort av typ Viscard och där på varje kort det väsentliga innehållet sammanfattades på den nedersta raden och alltså var synlig (39). I detta fall är det laboratoriedata som sammanfattas kolumnvis, så att man lätt kan följa förändringarna med tiden. Den använda TeletypeWritern (Fig.12d ) kan utrustas med läsare och stans för 8-kanals hålremsa. I förening med särskild anpassningsenhet var den godkänd att kopplas till vanliga telefonnätet. Fig. 12a. Principskiss över de arbetsmoment som i första hand skulle bearbetas inom ramen för det s.k. Epidemisjukhusprojektet (1963). Fig. 12b. Schematisk bild av Epidemisjukhusets s.k. beredskapssjukhus med det planerade telekommunikationsnätets utskriftsstationer X utritade. Modellförsökets FlexoWriter-stationer mellan vårdavdelning och kemiska laboratoriet markerade med separat O. Fig. 12c. System för automatisk laboratorierekvisition och utskrift Epidemisjukhusprojektet (1963). 2
I Epidemisjukhusprojektet hade försöksverksamheten med sjukhusautomation begränsats till laboratorieautomation, samarbete med invärtesmedicinska vårdavdelningar i första hand ur laboratoriesynpunkt samt prövning av ett enkelt telekommunikationssystem. Man hade alltså avstått från materialtransportsystem och försök med andra typer av vårdavdelningar. Likaså hade man skjutit till framtiden frågan om att automatisera andra serviceavdelningar än laboratorierna. Mot bakgrunden av våra erfarenheter av massanalys för kemisk hälsokontroll, Värmlandsundersökningen, ansåg vi det uppenbart, att en automatisering av laboratorieverksamhet var den ekonomiskt mest fördelaktiga delfunktionen i en total automation för sjukhusdrift. Därför hade för projektet prioriterats en höggradig laboratorieautomation och i anslutning till denna ett begränsat telekommunikationsnät med speciella terminaler. Den första stora uppgiften var därför att få en adekvat lösning av laboratorieautomationen för sjukhusdrift. Fig. 12f (vänster). Bild av den TeletypeWriter (modell 33) som ingick i terminalutrustningen vid bl a vårdavdelningar Epidemisjukhusprojektet (1963). Fig. 12g (höger). Epidemisjukhusprojektet (1964). Ett större antal hemmabyggda spädningsapparater var detaljer i tempoautomatisering av klin-kemiska sjukhusanalyser. AutoChemist System till Epidemisjukhusprojektet När Epidemisjukhusprojektet ursprungligen planerades var det meningen att man skulle utgå från det apparatsystem som byggts ihop av olika egna konstruktioner och kommersiellt tillgänglig apparatur eftersom vi hade erfarenheter från hälsoundersökningen i Värmland. Då dessa apparatsystem inte var tillfyllest och i synnerhet inte syntes gynnsamma för sjukhusbruk, ledde vårt arbete i stället till konstruerandet av vad som kallats "AutoChemist System" (Fig. 13). 3
Fig. 13. Komponenter i systemet uppbyggt kring AutoChemist. Den stora analysmaskinen kan inte ses som en isolerad enhet utan måste betraktas i ett vidare perspektiv i ett laboratoriums eller sjukhus rationaliseringssystem. Datorn är central i systemet. Egentligen var apparaturen i första hand avsedd för massanalys i samband med hälsoundersökningar, men SJURA bidrog i projektet till systemets anpassning till sjukhusbruk (Fig. 14a). Fig.14b visar en tabell över prov- och analyskapaciteten för sjukhusversionen av AutoChemist. Fig. 14a. Foto från Epidemisjukhusets klinisktkemiska laboratorium med insatt AutoChemist. I bakgrunden kontrollrummet med datamaskin (1964). Fig. 14b. Prov- och analyskapacitet för sjukhusversionen av AutoChemist (18 sek. analyscykel) vid olika användning i fråga om analyskanaler och provmaterial. 4
AutoChemist System var uppbyggt kring en stor multipel analysrobot, AutoChemist, som direkt i en centralenhet kunde utföra upp till 40 olika analysmetoder. För vissa analyser, som inte direkt lämpade sig för helautomation, fanns särskilda anslutna mätstationer (Fig. 14c). En väsentlig roll i systemet spelade datamaskinen, som tilldelats en mångfald funktioner. Den arbetade on line med centralenheten. Genom anslutning till ett telekommunikationssystem erhölls ett automatiskt rekvisitions- och svarssystem med teletypewriters, orderboxar mm (39, Fig. 12b). Fig. 14c. Mätstation förbunden med automationslaboratoriets datamaskin för icke-automatiserade analyser (1965). Fig. 14d. Orderbox för rekvisitioner, hopkopplad med vårdavdelningens teletypewriter. Epidemisjukhusprojektet (1965). En s k orderbox (Fig. 14d) var avsedd att vara hopkopplad med vårdavdelningens teletypewriter. Den består av dels en avdelningstablå med en knapp för varje säng, dels knappar för olika rekvisitioner. Patientidentifieringen sker genom användande av sängnumret. När man trycker på knappen som motsvarar en viss säng hämtas automatiskt från datamaskinens minne identifieringsuppgifterna för den patient som ligger i sängen. Genom att sedan trycka på beställningsboxens knappar för respektive laboratorium och önskad undersökning kommer rekvisitionen för denna patient att skrivas ut utan något som helst manuellt skrivarbete. Genom telekommunikation meddelas uppgifterna också till laboratoriets datamaskin, som därigenom också får material för att skriva ut önskade listor för provtagning mm. Vill man komplettera rekvisitionen sker detta på vanligt sätt genom skrivning på teletypewriter. 5