Vindkraftprojektet Markbygden inom Östra Kikkejaure sameby

Vindkraftprojektet Markbygden inom Östra Kikkejaure sameby Analys av socio-ekonomiska konsekvenser för samebyn Östra Kikkejaure sameby 2008-07-07

Utredningens organisation Utredningen har genomförts under tiden oktober 2007 till juni 2008 av Markbygden Vind AB, ett dotterbolag inom Svevind-koncernen. Utredande konsulter har varit Anders Enetjärn och Maria Bergstén vid Enetjärn Natur AB. Stina Lundström har medverkat i metodik-skedet. Östra Kikkejaure sameby har medverkat med en arbetsgrupp bestående av Håkan Nyström, Patrik Lundgren och Anders Ruuth. Arbetsgruppen har fungerat som sakkunnigt stöd åt konsulterna och läst och godkänt de texter som publiceras. Samtliga renskötande medlemmar inom Östra Kikkejaure sameby har intervjuats om sin renskötsel, om vindkraftprojektet och om framtida hot och möjligheter. Intervjuerna ligger till grund för slutsatserna i utredningen. Arbetgruppen inom Östra Kikkejaure sameby och konsulterna utanför samegården Arvas i Arvidsjaur. Från vänster Patrik Lundgren, Håkan Nyström och Anders Ruuth från samebyn samt Maria Bergstén och Anders Enetjärn från Enetjärn Natur AB. Malin Brännström, Svenska Samernas Riksförbund, har granskat dokumentet. Niklas Labba har som rennäringsexpert bidragit med sina kunskaper till utredningsarbetet samt kommenterat utredningen Omslagsbild: Flyttning den 20 nov 2007 av 1500 renar från skiljningsanläggningen vid Huvåsen till passagen över Stambanan vid Polak. Foto av Anders Enetjärn på hygge vid Skällberget, Markbygden. Baksidesbild: Renkalv vid kalvmärkning sommaren 2008. Foto Maria Bergstén. För Lantmäteriets kartor som använts i denna rapport gäller medgivande: Lantmäteriet 2006 Ärende nr MS 2006/1578

Innehåll Sammanfattning... 4 1 Inledning... 6 2 Vindkraft i Markbygden... 8 3 Rennäringens övergripande förutsättningar... 9 4 Östra Kikkejaure lappby - historisk tillbakablick...12 5 Renskötselåret inom Östra Kikkejaure sameby - en verksamhet i förändring... 17 5.1 Samebyns marker 17 5.2 Vårvintern (april-maj) 19 5.3 Våren och försommaren (maj-juni) 23 5.4 Sommaren (juni-juli) 24 5.5 Förhösten (augusti) och hösten (septemberoktober) 27 5.6 Förvintern (november-december) 30 5.7 Vintern (december-mars) 38 6 Driftsekonomi och ekonomisk anpassning...41 6.1 Strukturförändring av renhjorden 41 6.2 Årsmärkning av kalvarna - en långsiktig investering 42 6.3 Forsatt anpassning - målsättningar inom samebyn 42 6.4 Driftskalkyl för renskötselföretag - ett exempel 43 7 Möjliga konsekvenser av vindkraftprojektet... 46 7.1 Ytor som kommer att användas 46 7.2 Kunskapsläget om vindkraftens påverkan på renen och renskötseln 49 7.3 Renskötarna om oro och förväntningar 51 7.4 Bedömda konsekvenser 54 Samebyns pågående förändringsprocesser 54 Konsekvenser som uppstår inom samebyns geografiska förändringsproccess 55 Konsekvenser som uppstår inom samebyns kulturella förändringsproccess 59 Konsekvenser som uppstår inom samebyns socio-ekonomiska förändringsproccess 61 Konsekvenser som uppstår inom samebyns institutionella och politiska förändringsproccess 65 Följdeffekter utanför och inom vindkraftparken 66 8 Möjliga åtgärder... 67 8.1 Arbetsformer och överenskommelse mellan samebyn och Svevind 68 8.2 Lokaliserings- och utformningsfrågor 69 8.3 Anläggning och återställning 70 8.4 Driftfrågor 70 8.5 Kunskapsöverföring 71 8.6 Insatser i renskötseln 72 8.7 Övriga möjligheter att stärka samebyn 74 9 Referenser... 76 Textrutor, kartor och tabeller: Utredningens viktigaste källor 7 Vad är en social konsekvensbeskrivning? 7 Om samernas sedvanerätt 10 Skogsrenskötseln 11 Om betydelsen av ordet Kikkejaure 12 1928 års renbeteslag 13 Samebyns sammansättning år 2008 18 När inträffar vårflyttningen? 20 Vårflytt mellan Finnliden och Huvåsen 22 Kompletterande sysselsättningar under vår-höst 23 Familjen och livet som renskötare 25-26 Öppenhet för förändringar - kännetecken för Östra Kikkejaure sameby 27 Renbeteskommissionens betesklassning 30 Markanvändningen i Markbygden 31 Samebyns anläggningar (tabell) 32 Platser för släpp under förvinter och vinter 34 Senhöst och midvinter 2007/08 - ett exempel på flyttning och bete i Markbygden 35-37 Förlusten av Tällträsk-landet 39 Samarbete inom och utanför samebyn 40 Driftskalkyl för ett typföretag 44 Vindkraftens markanspråk 46 Om betydelsen av ordet kumulativa effekter 55 Spridningseffekter 56 Kunskapsöverföring inom samebyn 60 Självmord bland unga renskötare 63 Möjliga åtgärder 67

Sammanfattning Vindkraft och rennäring i samma område Markbygden Vind AB har för avsikt att etablera en mycket stor vindkraftpark i Markbygden, Piteå kommun. Årsproduktionen kan komma att uppgå till 8-12 TWh och inom utredningsområdet finns det plats för upp till 1100 vindkraftverk. Vindkraftparken planeras mitt i renbetesområdet, inom marker som används av Östra Kikkejaure skogssameby. Utredningsområdet för vindkraft är ca 4,5 kvadratmil stort och berör ca en fjärdedel av samebyns vinterbetesmarker. Vindkraftparken kan därför få mycket stor betydelse för samebyns möjligheter att använda betesmarkerna. Om den socio-ekonomiska analysen Denna utredning utreder konsekvenserna av den planerade vindkraftparken samt ger förslag på åtgärder för att lindra dess konsekvenser. Utredningen ska beskriva påverkan på samebyns betesmarker samt förutse, utvärdera och reflektera över de socioekonomiska effekterna av vindkraftparken. Arbetet har genomförts i samarbete mellan bolaget och Östra Kikkejaure sameby. Samtliga renskötare inom samebyn har intervjuats om sin renskötsel, om vindkraftprojektet och om hot och möjligheter. Intervjuerna ligger till grund för slutsatserna i utredningen. Bolaget har ett mål att vindkraftprojektet ska utvecklas parallellt med att renskötseln inom samebyn består och fortsätter att utvecklas. Rekryteringen av nya generationer renskötare ska heller inte hindras. Samebyn har målsättningen att även i framtiden kunna bedriva en uthållig renskötsel på samma nivå som den nu rådande. Om Östra Kikkejaure skogssameby Östra Kikkejaure skogssameby bedriver renskötsel från Moskosel i väster till kusten vid Piteå i öster. Inom samebyn finns nio renskötande medlemmar. Inga kvinnor finns idag bland de aktiva renskötarna men kvinnornas ansvar för kompletterande inkomster, hem och familj har stor betydelse för renskötselföretagen. De flesta renskötarfamiljerna bor i Arvidsjaur. Hugo Lundgren i kalvmärkningshagen. Foto Anders Enetjärn Vid sidan om de aktiva medlemmarna i samebyn finns mer än 50 s.k. skötesrenägare som äger ett mindre antal renar och medverkar vid skiljning, slakt, kalvmärkning mm. Skötesrenägarna fungerar som samebyns amabassadörer i det omgivande samhället. Samebyn har genomfört en ekonomiskt motiverad strukturförändring som gör att man idag har en väldigt produktiv renhjord med en stor andel hondjur. I strukturförändringen ingår också att kalvarna märks med en årsbricka, något som medger än bättre optimering av slaktuttaget. Flera historiska och nutida skeenden gör dock att samebyn idag är känslig för förändringar. Exempel: Skogsbruket med sin storskaliga påverkan på landskapet, bl.a. förlust av hänglavsrika skogar Stambanan med parallellt stängsel tvärs genom betesmarkerna Stängning av tidigare flyttled norr om Piteå när E4 byggdes om till motortrafikled Påverkan på vinterbetesområdet Pitholmsheden genom olika former av expansion - nu också med planer på den nya Norrbotniabanan Förlust av Tällträsklandet, ett tidigare viktigt vinterbete i Markbygdens norra delar Osäkerhet om klimatet med ökad risk för osäkra vinterbetesförhållanden bl.a. i kustlandet Allt högre priser för bränsle som påverkar rendriftens ekonomi. Renskötseln i Markbygden idag Nyttjandet av Markbygdenområdet varierar mycket från år till år. Mer eller mindre varje år används området under hösten och fram till jul. Området väster om järnvägen är gemensamt och renarna är fortfarande oskiljda när de betar där. Skiljning och slaktuttag görs ofta i en av samebyns anläggningar, Huvåsen, i Markbygden. Efter skiljningen flyttas renarna österut och stora delar av samebyns renhjord betar sig då i regel sakta genom Markbygdenområdet. Samebyn ser Markbygden som ett lämpligt område för bete under förjulsvintern. Här finns bra betesro till skillnad mot i de mer tättbebyggda vinterbetesmarkerna nära kusten dit flyttningen i regel går under midvintern.

Bedömda konsekvenser Kunskapsunderlaget om större vindkraftparkers konsekvenser för rennäringen är begränsat. Forskningen är fortfarande i ett uppbyggnadsskede. De få studier som är genomförda stöder hypotesen att vindkraftparker har liten eller ingen negativ påverkan på renar, men studierna är till viss del motsägelsefulla. De flesta forskare är dock eniga om att det är den mänskliga aktivitetsnivån som har störst betydelse för hur stor effekt en vindkraftanläggning får på renskötseln. Vindkraftanläggningen i Markbygden kommer att ta i anspråk förhållandevis små anläggningsytor (vägar, ledningar, uppställningsytor), totalt ca 12 km 2, men det är rimligt att anta att de störningseffekter som uppstår kommer att märkas inom hela vindkraftparkens 450 km 2, kanske inom ett ännu större omland. Eftersom det är mycket svårt att förutsäga hur Markbygden kommer att kunna nyttjas för renskötsel görs beskrivningen av de bedömda konsekvenserna med två scenarios. Gemensamt för båda senarios är att renarna inom Östra Kikkejaure sameby riskerar spridas in på grannsamebyarnas marker i större grad än idag. Scenario A Anläggningsskedet: Pågående arbeten och den stora mänskliga närvaron gör att området kommer kunna nyttjas endast begränsat. Driftskedet: Renarna kan åter nyttja området. Renarna riskerar spridas utmed det omfattande vägnätet inom vindkraftparken. Svårigheter att hålla renarna samlade till följd av ökat frilufsliv (skoteråkning) i området. Flyttning och samling med helikopter inom området omöjliggörs. Sammantaget finns flera aspekter som pekar på ett stort merarbete för renskötarna i driftsfasen. Scenario B Vid sidan av renens störning från vindkraftparken kommer renskötaren göra sina val p.g.a. av de osäkerheter som uppstår. Om renen i stor utsträckning vill undvika Markbygden-området och/eller om renskötaren gör bedömningen att det råder en för stor påverkan på betesron kan valet bli att flytta förbi Markbygden. När det finns för få aktiva renskötare som kan dela på de ökade arbetsuppgifterna att hålla renarna samlade kan detta vara det enda valet. När markerna inom vindkraftparken inte kan användas kommer det att bli svårt att nyttja även angränsande, trånga betesmarker närmast utanför vindkraftparken. I detta scenario kommer trycket på övriga marker och på grannsamebyarna att öka högst väsentligt. Kulturella förändringar Det finns osäkerheter om vindkraftprojektet kommer att medverka till ytterligare förändringar av samebyns kulturella situation. Om renantalet måste minskas kraftigt och flera renskötare måste ägna sig åt annan sysselsättning så kommer det att få konsekvenser. Bl.a. kommer kunskapsöverföringen inom samebyn att påverkas och barnen kommer att ha svårare att lära sig bedriva storskalig/traditionell renskötsel. Socio-ekonomiska förändringar Renskötselns ekonomi är helt beroende av ett fungerande lagarbete inom samebyn och ofta även gentemot angränsande samebyar. Samebyns och renskötarnas ekonomiska förutsättningar och samspelet inom samebyn och mot omgivande samhälle kommer att förändras med den nya vindkraftparken: Ökade kostnader till följd av undvikelse- och spridningseffekter, utfodring och förändrad driftform. Troligt att renskötarna kommer att få genomföra betydligt fler samlingar, skiljningar och transporter under förvintern-vintern än idag. Svårigheter att möta behov av ökad bemanning. Det finns inga avbytare att anlita inom samebyn. Redan idag är antalet arbetande personer i renskogen ibland för litet. Säkerhetsrisker till följd av nedisning och iskast kan drabba renskötarna. Samebyns konfliktsituation kan försämras om det uppstår ökad spridning av renar in på bl.a. grannsamebyarnas marker eller om betesnyttjandet måste öka i de kustnära byarna. Psykosocial stress. Flera inom samebyn säger att de är oroliga och känner en press inför de förändringar som pågår och som kommer att komma. Den solidaritet som idag präglar samebyn kan upphöra, något som påverkar samebyns utveckling. En dålig överenskommelse med vindkraftbolaget betyder t.ex. försämrad ekonomi för samebyn och förändrar kostnadsfördelningen mellan samebyn och renskötaren. Möjliga åtgärder Åtgärder för att lindra skadan för samebyn föreslås i form av en bruttolista. Åtgärderna samlas i flera olika grupper: Former för överenskommelser och samarbete mellan samebyn och bolaget. Hit räknas också ömsesidig kunskapsöverföring Lokalisering, utformning, anläggnings- och återställningsarbeten anpassas till renskötseln. Även i driftfasen kan anpassningar göras till samebyn (bl.a. skötsel av vägnätet). Till insatser som kan göras i renskötseln räknas nya stängsel, åtgärder i renskötselanläggningar, stödutfodring mm. Andra möjligheter är bl.a. entreprenadarbeten till samebyn, etablering av planskild passage över stambanan mm.

1 Inledning Här beskrivs utredningens syfte och metodik samt bakgrunden till varför utredningen genomförs. Svevind genom sitt dotterbolag Markbygden Vind AB planerar en mycket stor vindkraftpark inom Markbygden, Piteå kommun. Vindkraftparken kan - om företagets planer förverkligas - bli den största i världen. Vindkraftparken planeras mitt i renbetesområdet, inom betesmarker som används av Östra Kikkejaure skogssameby. Arealen på det område som utreds för vindkraft är ca 4,5 kvadratmil (450 km 2 ). I stort sett hela detta område ligger inom denna samebys betesmarker. Cirka 26 % av Östra Kikkejaure samebys vinterbetesmarker berörs av vindkraftparken. Vindkraftparken kan få mycket stor betydelse för Östra Kikkejaure skogssamebys möjligheter att använda betesmarkerna i framtiden. Tidigare förstudie och samråd om vindkraft i Markbygden Svevind har i en samrådshandling (2007-07-06) översiktligt beskrivit samebyns markanvändning och grovt placerat in Markbygdens betydelse i en årscykel 1. Samebyn och SSR har i samråden kring det planerade vindkraftprojektet belyst att det är viktigt inför företagets ansökan att i ett bredare perspektiv beskriva samebyn och de förändringar som ett mycket stort vindkraftprojekt kan innebära. En av renskötarna inom samebyn formulerar samebyns syn på uppdraget: Vindkraft är en bra energikälla vilket är en av anledningarna till att samebyn accepterat att ge denna utredning en ärlig chans. Syftet är att se om renskötsel och vindkraft kan samexistera INT. Syfte Huvudsyftet med rapporten är att i ett brett spektrum utreda konsekvenserna av den planerade vindkraftparken samt ge förslag på åtgärder som kan vidtas för att lindra konsekvenserna av projektet. Vid sidan av beskrivningen av hur samebyns betesmarker påverkas av projektet ska rapporten förutse, utvärdera och reflektera över de socio-ekonomiska effekterna av vindkraftparken. Rapporten ska beskriva den enskilde renskötarens levnadssätt med utgångspunkt i de förutsättningar och den kunskap som finns inom skogsrenskötseln. Det centrala i rapporten är att skapa en förståelse för och beskriva de direkta konsekvenser som en vindkraftsetablering kan ha på renskötarnas levnadssätt. Utredningen ska också lyfta fram vilka indirekta konsekvenser som kan uppstå som en följd av utbyggnaden samt bedöma de direkta och indirekta konsekvensernas storlek med hänsyn till tidigare exploatering. Vid sidan om detta ska utredningen peka på möjliga lösningar för rennäringen att existera tillsammans med vindkraftparken. Former och metod för utredningen Utredningen har genomförts på Svevinds uppdrag och på bekostnad av dess dotterbolag Markbygden Vind AB. För att utföra analysen har bolaget har anlitat konsultföretaget Enetjärn Natur AB. Arbetet har genomförts i nära samarbete mellan konsulterna och en arbetsgrupp på tre personer som utsetts inom samebyn. Arbetsgruppen har fungerat som sakkunnigt stöd åt konsulterna och den har även läst och godkänt de texter och analyser som presenteras. Arbetsgruppen och konsulterna har under arbetets gång träffats vid närmare ett tiotal tillfällen. Med utgångspunkt i den tidigare samrådshandlingen fördjupar sig den här rapporten i de socio-ekonomiska effekter som en vindkraftsutbyggnad i Markbyggden kan medföra för rennäringen inom Östra Kikkejaure sameby. Rapporten fokuserar på den enskilde renskötaren och dennes upplevelse av en eventuell vindkraftsutbyggnad. Renskötsel förutsätter specifika kunskaper om naturen och renens beteende. Kunskapen har utvecklats över århundraden och vidareförts från generation till generation. I rapporten ingår en beskrivning av den praktiska årscykeln inom Östra Kikkejaure sameby där skärskild vikt läggs på siida- och kollektiv renskötseltid. Rapporten bygger på intervjuer med renskötarna inom samebyn. Utformningen av intervjuernas frågeställningar har skett utifrån den metod för social konsekvensbeskrivning som rekommenderas av IAIA (International Association for Impact Assessment) 14. Analysen av materialet har skett efter stöd från Niklas Labba (rennäringsexpert inom utredningen) med en metod som utgår från att beskriva på vilket sätt vindkraftparken gör avtryck i samebyns pågående förändringsprocesser (geografiska, kulturella, socioekonomiska institutionella-politiska processer). Figur 1.1 Konsulterna har under vintern/våren 2007/08 träffat arbetsgruppen vid flera tillfällen, bl.a. som här under vårlytten förbi Markbygden-området.

Källor Utredningsarbetet har kunnat ske främst tack vare ett gott bemötande från samebyn som ställt upp med intervjuer och möten. Dessa kontakter med samebyn har varit den viktigaste källan till kunskaper om Östra Kikkejaure skogssameby. Hit hör bl.a. återkommande samtal och möten med arbetsgruppen inom samebyn. Samtliga renskötande medlemmar inom Östra Kikkejaure sameby har intervjuats om sin renskötsel, om vindkraftprojektet och om framtida hot och möjligheter. Intervjuerna ska tjäna som en del av underlaget för hela analysen och ge Svevind och andra berörda en bättre förståelse för hela situationen. De ska på ett anonymt sätt ge en kvalitativ beskrivning av enskilda personers åsikter och upplevelser. Intervjuerna har följt en frågelista med ett trettiotal frågor om både samebyn och personliga förhållanden. Intervjusvaren har sammanställts på ett anonymt och konfidentiellt sätt som gör att det inte ska vara möjligt att spåra vem inom samebyn som sagt vad. De anonyma intervjuerna ligger till grund för en stor del av slutsatserna i utredningen. En av renskötarna i samebyn har i dagbok beskrivit sina arbetsdagar under flera år på 1980-2000-talet. Dessa dagböcker har använts för att dra slutsatser om vid vilka tider på året och hur renskötarna nyttjat Utredningens viktigaste källor Utredningen bygger på både muntliga och skriftliga källor. Dessa anges med upphöjd text i rapporten, se i övrigt referenslista längst bak i rapporten. INT = anonyma intervjuer med alla renskötande medlemmar inom samebyn ARB = samtal och möten inom arbetsgruppen AR = Anders Ruuths (en av renskötarna) dagböcker Markbygden för bete, genomflyttning eller annan verksamhet. Konsulterna har också gjort besök i renskogen vid några tillfällen dels vid skiljning och flyttning under senhösten, dels vid en vårflyttning inom det område som är aktuellt för vindkraftparken samt vid sommarens kalvmärkning. Samtalen med både renskötande medlemmar och skötesrenägare vid sådana tillfällen har varit viktiga underlag för utredningen. Samernas riksförbund (SSR) har tillhandahållit en del användbart material om renskötselåret och om renskötselns driftekonomi. Det samråd kring Markbygden-projektet som genomförts av Svevind under 2007 har dokumenterats och sammanställts i en samrådshandling 1. Här finns en del uppgifter, bl.a. om samebyns markanvändning, som har använts i denna fördjupade utredning. Banverket genomförde i samband med projekteringen av Norrbotniabanan en stor utredning om rennäringen i Norr- och Västerbottens kustland 2. De beskrivningar av samebyn och dess svårigheter som tagits fram där har delvis kunnat användas i denna utredning. Svevinds målsättning i förhållande till rennäringen Svevind har lagt fast som en övergripande målsättning i förhållande till rennäringen att vindkraftprojektet ska utvecklas parallellt med att renskötseln inom Östra Kikkejaure sameby ska kunna bestå och fortätta att utvecklas. Svevind är medvetet om att de ekonomiska förutsättningarna för både renskötselföretagen och för samebyn kan vara begränsade och att det därför kan komma att ske förändringar i samebyns sammansättning. Svevinds mål är att vindkraftprojektet inte ytterligare ska medverka till att enskilda renskötare inom samebyn lägger ned sin verksamhet. Det är också en målsättning att rekryteringen av nya generationer renskötare inte ska hindras av vindkraftprojektet. Samebyns målsättning i förhållande till vindkraftprojektet Samebyn har formulerat en egen målsättning för sin renskötsel i förhållande vindkraftprojektet: Samebyns målsättning gentemot vindkraftprojektet i Markbygden är att även i framtiden, med beaktande av ändrade ekonomiska och ekologiska förhållanden, kunna bedriva en uthållig renskötsel på samma nivå som den nu rådande. Ytterligare mål för samebyns rennäring finns beskrivna i kapitel 6. Skadelindrande åtgärder och lösningar De förslag till skadelindrande åtgärder och lösningar som denna utredning har utmynnat i ska ses som en möjlig bruttolista (kapitel 8). Medlemmarna i samebyn har varit noggranna med att betona att det är mycket svårt att förutsäga vilka konsekvenserna kommer att bli av vindkraftparken och därmed även vilka skadelindrande åtgärder som kan vara lämpliga att vidta: Det kan ta flera år innan man börjar se vilka åtgärder som är mest lämpliga menar samebyns arbetsgrupp ARB. Vad är en social konsekvensbeskrivning? En social konsekvensbeskrivning (SKB) förutsäger och bedömer de sociala, socioekonomiska och kulturella konsekvenserna av föreslagna och planerade projekt. En SKB föreslår även sätt att minimera oönskade effekter och maximera önskade effekter av dessa projekt Håkan Tarras-Wahlberg, HIFAB, vid Samernas Riksförbunds konferens om rennäring och vindkraft i Malå den 28-29 aug 2007

2 Vindkraft i Markbygden Markbygden Vind AB planerar att söka tillstånd för en stor vindkraftsanläggning med upp till 1100 vindkraftverk i Markbygden, Piteå kommun. Vindkraftparken kan - med de planer som föreligger - bli den största i världen. Markbygden Vind ABs målsättning är att etablera vindkraftverk i området med en beräknad årsproduktion om 8-12 TWh. Inom utredningsområdet, se figur 2.1, finns det plats för upp till 1100 vindkraftverk av storleken 2-6 MW. Varje vindkraftverk kan få en totalhöjd om ca 200 meter med en rotordiameter om upp till 126 meter. Fullt utbyggd skulle anläggningen producera energi motsvarande en utbyggnad av fyra älvar: Pite-, Kalix-, Byske- och Åbyälven. Om vindkraftparken blir tillräckligt stor kan produktionen av vissa delar av vindkraftverken, t.ex. torn, vingar och fundament, komma att ske i regionen. JÅHKÅGASSKA T ja k tja já v rre SIRGES Pilotprojekt på Dragaliden En första pilotanläggning inom Markbygden har fått S to ra L u le v a tte n Gällivare Malmberget tillstånd att byggas vid Dragaliden, söder om Strömnäs (se figur 2.1). Anläggningen kommer att bestå av Ullatti 12 verk Porjus och planeras uppföras under Hakkas 2008. Pilotprojektet syftar till att utreda allt ifrån utbildnings- och arbetskraftsbehov till storskaliga industrietableringar för vindkraftens komponenter. SÖRKAITUM TÄRENDÖ PIRTTIJÄRVI SATTAJÄRVI KORJU Korpilombolo Torneälv TUORPON Linaälven Jokkmokk Förutsättningar för vindkraft i området Markbygden och de höglänta, västra delarna av Infjärden väster om Piteå har mycket bra vindförhållanden. Området är till huvuddelen mycket glesbefolkat och har förutom rennäringens och Försvarets intressen en förhållandevis liten grad av motstående intressen. Dessutom korsas området av tre stora kraftledningar som kan användas för överföring av el. Stora delar av Markbygden har under 1960- och 70-talen varit utsatta för en hårdhänt och storskalig explaotering av skogsbruket, med mycket stora hyggen och ungskogar som följd. Anläggningens utformning Tärnaby S ä d v v á já v rre T jie g g e lv a s R ie b n e s H o rn a v a n H o rn a v a n Laisvall L a is a n A js já v rre Arjeplog U d d ja u re S to ra v a n Sorsele S to rju k ta n Adak Blattniksele Dojomheden Moskosel Arvidsjaur Piteälven Glommerträsk Vidsel Luleälven Vistheden Boträskfors Harads Korsträsk Råneälven Svartlå Älvsbyn GÄLLIVARE Råneå Rolfs Br Vittjärv Boden Risögrund Påläng Karl B o c k ö fjä rd e n Sävast Nyborg Ängesbyn Persön Unbyn Brändön S Sunderbyn Gammelstaden Rutvik Karlsvik Bensbyn Bälinge Luleå Klöverträsk Bergnäset Ersnäs Sjulsmark Lillpite Böle Roknäs BergsvikenPiteå Svensbyn Gunnarsbyn Alvik Rosvik Norrfjärden ÄNGESÅ Antnäs Måttsund Hortlax Blåsmark B o n d ö fjä rd e n Hemmingsmark Kallax Kalixälven SERRI SEMISJAUR-NJARG SVAIPA GRAN RAN LUOKTA-MÁVAS MASKAURE STÅKKE VÄSTRA KIKKEJAURE UDTJA LUOKTA-MÁVAS SEMISJAUR-NJARG Storblåliden Långträsk Översiktskarta Östra Kikkejaure sameby Sameby, gränsbestämt område Vuollerim Sameby, ej gränsbestämt område Utredningsområde för vindkraft Pilotanläggning Dragaliden 12 verk 0 20 40 Km Lantmäteriet 2001. Ur GSD-ÖVERS, Dnr: M2001/1502. Storsund STÅKKE K a llfjä rd e n Vännäsberget Gyljen Tallvik Överkalix Svartbyn Morjärv KALIX Töre Övert Kalix B o t t e n v L R a n s a rn M a lg o m a j UBMEJE S to ru m a n VAPSTEN Storuman Stensele Gunnarn Malå Kristineberg MALÅ Rusksele GRAN MAUSJAURE Norsjö Jörn Bastuträsk SVAIPA Boliden Byskeälven Skellefteälven VÄSTRA KIKKEJAURE SEMISJAUR-NJARG Byske Drängsmark Ostvik Kusmark Kåge Ersmark Jävre Myckle Medle Skellefteå Bergsbyn Ursviken Klutmark Skelleftehamn Örviken Bureå Figur 2.1 Östra Kikkejaure sameby är den sameby som i huvudsak berörs av den planerade vindkraftsetableringen. Även Västra Kikkejaure och Semisjaur-Njarg samebyar berörs till liten del MASKAURE

3 Rennäringens övergripande förutsättningar renskötarna hjorden för märkning av kalvarna. Under hösten görs slaktuttag i form av både kalvar och vuxna djur. Under vintern är renarna till stor del beroende av mark- och hänglavar. För en del av samebyarna är tillgången till vinterbete den huvudsakliga begränsande faktorn vad avser antalet renar som kan hållas inom renskötselområdena. I detta kapitel görs en allmän beskrivning av rennäringens förutsättningar samt en beskrivning av den lagstiftning och rätt som rennäringen stödjer sig på. Rennäring som basnäring Rennäringen är en arealkrävande uråldrig näring i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna som omfattar ca 1/3 av Sveriges yta. Den betraktas av tradition som en basnäring även om den inte har en omfattning som kan jämföras med t.ex. de stora basnäringarna jord- och skogsbruk. Årscykel Under olika årstider använder renarna olika delar av landskapet för bete, kalvning och flytt. De ytor som används under olika årstider kallas årstidsland. Varje årstidsland har sin egen betydelse i samebyns och renskötselns årscykel (se figur 3.1). Den praktiska renskötseln bedrivs mellan vinterbetesland, som ofta ligger i skogslandet, via vår- och höstland till sommarlanden som ofta ligger på kalfjället för fjällsamebyarna och i inlandets skogs- och myrmarker för skogssamebyarna. Vajorna (hondjuren) kalvar under vårvintern i maj. Kalvningen är en mycket känslig del av renskötselåret. Renhjorden samlas i särskilda hagar/rengärden vid olika tillfällen under året. Under sommaren samlar VINTERLAND Flytt ner till vinterlandet. Slakt och skiljning till mindre vintergrupper Förvinter (nov-dec): lavbete och bete på myrar viktigt tillskott HÖSTLAND Flytt till vårland (april) Bete: främst i barrskogsområden (olika marklavar) Vinterbetesmarker mycket känsliga för ingrepp - rennäringens flaskhalsar Brunstperioden (slutet av september) Sarvslakt (början av sept) (sarv = renhane) Figur 3.1 Schematisk skiss över rennäringens årscykel. Hänglavsbete nödvändigt VÅRLAND Vajorna föder sina kalvar (maj), mycket känsliga för störning Bete: blandning av lavar, fjolårets rester av gräs, örter och löv samt tillskott av färsk grönska Försommaren (juni): bete i skog, på myrmarker och vid bäckdrag Högsommaren (juni-juli): spridda över olika kalfjällsområden (fjällsameby) och skogs- och myrmarker (skogssameby) Kalvmärkning (juli) Sensommaren (aug): skogs- och myrmarker, betar gräs, örter och framförallt svamp SOMMARLAND

Samernas och rennäringens status Samerna i Sverige har, enligt 1 kap. 2 fjärde stycket i regeringsformen, ett grundlagsskydd i egenskap av etnisk minoritet, som i sin egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land intar en särskild ställning. Detta ger också rennäringen en särskild status. Renskötselrätten kan liknas vid ett servitut som belastar alla fastigheter och tillkom enligt 1873 års avvittringsstadga 3. Lagstiftning Renskötsel får bedrivas på statlig, kommunal och enskild mark. De rättigheter som tillkommer samerna har i rennäringslagen (1971:437) fått den sammanfattande beteckningen renskötselrätt. Renskötselrätten beskrivs i lagstiftningen som en rätt för samer att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. 10 Om samernas sedvanerätt Samernas sedvanerätt lades fast i samband med att den första så kallade renbeteslagen antogs 1886. Justitieministern menade då att även de marker som samerna enligt sina gamla sedvänjor alltid besökt under vintern var en verklig rätt och inte enbart ett av befolkningen tålt intrång. Folkrätt Internationell rätt är ett område inom juridiken som behandlar förhållandet mellan stater. Internationell rätt bygger på sedvanerätt och traktatsbaserad rätt. Sedvanerätt är oskrivna regler som är bindande för alla stater, därför att de anses vara både praktiska och moraliskt riktiga. Traktatsbaserad rätt bygger på skrivna avtal eller konventioner. En del av den internationella rätten är folkrätten som har utvecklats under mycket lång tid. Under de senaste 20 åren har det inom folkrätten skett en stor utveckling när det gäller urfolkens situation. Enligt folkrätten ska urfolk ha ett särskilt skydd och deras sätt att leva ska skyddas. Det innebär t.ex. att deras möjlighet att fortsätta att bruka mark och vatten ska skyddas. Detta gäller också samerna som ett urfolk. Det finns många internationella överenskommelser som rör urfolkens situation. FN:s generalförsamling antog i september 2007 en Urfolksdeklaration som kommer att påverka urfolkens situation och mänskliga rättigheter. För urfolken finns också ILO:s konvention nr 169 om urfolk som inte har ratificerats av Sverige, men av Norge. Det finns också en rad andra konventioner som Sverige ratificerat och som berör samernas situation. Många roller Rennäringen är en näring med många roller. Det mest centrala är renskötseln som förvaltare av samernas rätt till mark, resurser och livsmedelsproduktion. Renskötseln ger social och kulturell samhörighet och är den viktigaste traditions- och kulturbäraren inom det samiska samhället och basen för det samiska språket och kulturen. Renskötseln är en så kallad multifunktionell näring som genom historien har blivit en naturlig del av ekosystemet i skog och fjäll och en förutsättning för att bevara karaktären av betat landskap, mångfald i växtsamhällen och balans mellan lav och ren i skogslandskapet. Styrning och förvaltning av rennäringen I Sverige sker den offentliga förvaltningen av rennäringen av Sametinget och Länstyrelserna. Rollen som central förvaltningsmyndighet för rennäring övergick i januari 2007 till Sametinget. I samebyarnas åretruntmarker får renskötsel bedrivas året runt och samebyns medlemmar har rätt till jakt och fiske för husbehov och avsalu. Under vår, sommar och höst bedriver samebyarna renskötsel inom åretruntmarkerna. Utanför åretruntmarkerna finns vinterbetesmarkerna. Där får renskötsel bedrivas under tiden 1 oktober-30 april. Riksintressen I 3 kap 5 miljöbalken anges att: Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen...... skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen...... skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket. Rennäringens riksintressen beslutades av Statens Jordbruksverk den 15 december 2005. Riksintressen redovisas som kärnområden och strategiska platser (flyttleder, rastbeten och svåra passager). Därutöver finns funktionskrav som utgörs av områden som inte är lika enkla att peka ut men som fyller viktiga funktioner i det praktiska renskötselarbetet och som därmed också har högt skyddsvärde. Kärnområden avser de viktigaste områdena där renarna hålls stationärt för bete och reproduktion medan strategiska platser avser områden som är viktiga för att renarna ska kunna röra sig mellan samebyns olika betesområden.

Gränsbetet mellan Sverige och Norge Renskötsel har bedrivits i gränstrakterna mellan Sverige och Norge långt innan det fanns någon riksgräns mellan länderna. Sedan år 1883 har svenska och norska samers rätt till renbete i grannlandet reglerats genom överenskommelser mellan Sverige och Norge. Den senaste överenskommelsen, konventionen från 1972, upphörde att gälla 30 april 2005. Nu regleras rätten till renbete över nationsgränserna av den så kallade lappkodicillen, som är en del av den gränstraktat som träffades mellan Sverige, Norge och Danmark år 1751. För närvarande pågår förhandlingar mellan länderna om en ny konvention om gränsöverskridande bete. Samebyar Rennäringen i Sverige är idag uppdelad i 51 samebyar, som finns längs hela renskötselområdet från Karesuando i norr till Idre i söder. Samebyarna är juridiska personer som är ansvariga för renskötseln inom sina områden. Varje sameby har en egen styrelse med uppgiften att företräda samt förvalta samebyns inre angelägenheter. Styrelsen som utses av samebyns medlemmar tar kollektiva beslut om betesmarker, anläggningar och vilka gemensamma arbeten som ska utföras. Renskötselföretag Inom en sameby finns flera olika renskötselföretag som består av en eller flera ägare. Varje renägare beslutar själv om sina egna renar, t ex hur slaktuttaget ska ske och vilka djur som ska sparas för renhjordens tillväxt. Familj och siida Familjen fungerar som en oberoende ekonomisk enhet. Det finns familjer vars inkomst helt baseras på intäkter från rennäringen, men det är också vanligt att kvinnan eller att båda vuxna har en viss inkomst från annan verksamhet. Inom renskötarfamiljen finns en mycket nära koppling mellan olika generationer, vilket gör att alla, ung som gammal, har en speciell plats och ett eget ansvar inom renskötseln. Ofta ansvarar männen för det praktiska arbetet med renarna, medan resten av familjen har andra uppgifter som exempelvis stöd vid praktiskt eller administrativt arbete. Stödet sträcker sig ofta utöver kärnfamiljen till den s.k. siidan eller till samebyn. Siidan består av en eller flera familjer som arbetar och fattar beslut tillsammans. I en del av de samebyar som assimilerats i det svenska språket används numera begreppet betesgrupp eller vinterbetesgrupp. Samarbetet är uppdelat så att de äldre tar hand om de yngre och lär dem samtidigt om traditionell renskötsel. De traditionella kunskaperna kring hantering av renarna och renens produkter samt hur natur- och klimatförhållandena ska tacklas har ärvts från generation till generation. Skogsrenskötseln 16 Fjällsamebyar har sina åretruntmarker ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen och sina vinterbetesmarker nedanför odlingsgränsen eller utanför renbetesfjällen. Skogssamebyar har sina åretruntmarker ovanför lappmarksgränsen och sina vinterbetesmarker nedanför denna gräns. Skogssamerna har en lång och traditionsrik historia. Renskötsel och andra samiska näringar som jakt och fiske har bedrivits i skogslandet under minst ett par tusen år. Arkeologiska och historiska spår efter samer visar att skogsrenskötsel har bedrivits ända ner i de nordliga delarna av mellansverige. En del fynd visar att skogsrenskötsel bedrivits så långt söderut som Gävleborgs och Västmanlands län. Men för de samer som bott i skogslandet har den rättsliga utvecklingen gått i negativ riktning. De omgivande samhällena har vunnit terräng på bekostnad av skogssamisk kultur och näring. Det är inte så länge sedan som skogssamerna betraktades som en avart av de riktiga samerna och många bedömare såg framför sig en samisk samhällsutveckling där den skogssamiska kulturen och renskötseln var dömd att gå under. 11

4 Östra Kikkejaure lappby - historisk tillbakablick För att förstå de planer, skeenden och tankar som präglar Östra Kikkejaure sameby idag är det viktigt att ha en viss insikt i samebyns tidiga historia. Här ges en kort tillbakablick. Återblickar görs också i nästa kapitel. har bestämt de renskötande samernas förhållande till naturen. Människan har föredragit vissa platser för att ett område har haft en viktig betydelse för renen. Vissa områden har en viss egenskap som har betydelse för renen, men inte på samma sätt för människan.därför har anläggningar och visten byggts där det funnits naturliga förutsättningar och funktionella samband i miljön. Beskrivningen av det samiska kulturlandskapet kan därför inte bara begränsas till enskilda fornlämningar, utan måste beakta hela landskapets betydelse. I vissa områden har den samiska närvaron varit tydligare. Där finns visten och andra viktiga platser. Inom renskötseln har många människor ofta en känslomässig koppling till ett område utifrån hur markerna har använts historiskt och i nutid. Många känner sig bundna till Generellt om det historiska samiska landskapet Renskötselområdet har använts av samerna under mycket lång tid. På många platser i landet finns därför spår efter detta nyttjande. Hela landskapet kan betraktas som ett arkiv över mänsklig verksamhet och många miljöer kan betraktas som samiska kulturlandskap. Detta kan beskrivas som ett landskap som är påverkat av människor genom deras samiska levnadssätt. Sverre Fjellheim - norsk samepolitiker - har beskrivit hur det samiska landskapet skapas i en dynamisk process mellan människan (det rationella och irrationella), tiden (epoker, årstider, dygnsrytm) och rummet (territorier med landskap och summan av naturens förutsättningar). Det är till stor del renens rörelser i naturen som Östra Kikkejaure är namnet på en stor sjö i de övre delarna av Åbyälvens vattensystem, belägen mellan Arvidsjaur och Långträsk Kikkejaure = modersjön Figur 4.1 Kalvmärkning vid Storliden nordväst om Moskosel ca 1940. Anläggningen vid Storliden används inte längre av samebyn men det gamla vistet är restaurerat och bär på samisk kulturhistoria. Fotograf okänd 12

platser som gett dem trygghet och där de lärt känna naturen genom att leva i den. Dessa samband är viktiga att beskriva och förstå. Östra Kikkejaure lappbys tidiga historia Inom Östra Kikkejaure sameby är de historiska källorna muntliga och lite osäkra när det gäller samebyns tidiga förhållanden. Uppgifterna om samebyns tidiga historia är därför begränsade. I en kungörelse från den 18 oktober 1887 inför antagandet av den första rennäringslagen beskrivs bildandet av lappbyarna inom Arvidsjaurs Lappmark. Det man kallar lapparnas område indelas i Mausjaures, Västra Kikkejaures och Malmesjaures byalag 4. Det är viktigt att ha i beaktande att även om samebyarna fomellt bildades i och med denna första rennäringslag så hade en väl organiserad renskötsel förekommit sedan mycket lång tid inom det som idag är Östra Kikkejaure samebys marker. Renskötseln organiserades då inom de s.k. lappskattelanden och mellan olika samarbetande familjegrupper. Östra Kikkejaure sameby bildas troligen någon gång under 1910-talet. Den 31 maj 1917 kungörs att samebyarna inom Arvidsjaurs Lappmark omdelats så att de blivit fyra, den sameby som tillkommer utöver de tre första är Östra Kikkejaure ARB. Dock finns i en handling redan från år 1913 en uppgift om Östra Kikkejaure lappby. Det är i ett förhör med en sagesman, Oskar Björkman, som det finns indikationer på att Östra Kikkejaure fanns som lappby redan detta år. Förhöret förtäljer att Björkman i Gråträsk var både jordbrukare och renskötare inom lappbyn, något som var en vanlig kombination bland skogssamerna på den tiden. Av förhöret framgår också att det fanns tre grupper inom lappbyn varav det bara inom Björkmans grupp fanns åtta renskötare. Renskötarna inom samebyn var under början av 1900-talet fastboende ARB. En av de mest omvälvande förändringarna för skogssamebyarna var de stora tvångsförflyttningar som skedde av samer från de mest nordliga delarna av landet, de s.k. Karesuando-samerna. Dessa förde med sig helt andra, mer extensiva driftformer för rennäringen. 1928 års Renbeteslag lade grunden till styrkeförhål- 1928 års Renbeteslag 4 3 3 pkt: Prövas beträffande visst område utövandet av den rätt, som tillkommer skosglapparna enligt 1 och 2 mom., vara i synnerlig mån betungande för den jordbrukande befolkningen eller hinderlig för odlingens fortgång eller ock medföra väsentligt hinder eller avsevärd skada för fjällrenskötseln, må Konungen förordna, att området ej vidare må begagnas för skogsrenskötsel. Detta styrkeförhållande mellan fjäll- och skogssamebyarna har präglat den svenska renskötseln under merparten av 1900-talet. Formellt försvann särbehandlingen av skogssamebyarna i och med att 1928 års Renbeteslag ersattes av 1971 års Rennäringslag. Figur 4.2 Renräkning 1921, troligen i Malmesjaur. Foto: Pelle Persson 13

landena mellan fjäll- och skogssamebyarna och det har ända fram till 1971 års rennäringslag varit tydligt uttalat att fjällrenskötseln har haft företräde framför skogsrenskötseln (se textruta sid 13) 4. Bland annat detta menar flera av renskötarna inom Östra Kikkejaure sameby har påverkat hur vinterbetesmarkerna fördelades mellan samebyarna ARB. Tidigare var inte vinterbetesmarkerna gränsbestämda, vilket innebar att man inom de lappbyar som föregick Östra Kikkejaure sameby nyttjade kustlandets betesmarker från Kalllaxheden i norr och ned mot Skellefteå i söder. Detta framgår i olika källmaterial om hur Arjeplogs- och Arvidsjaurbyarna nyttjat bl.a. sina vinterbetesmarker 4. 1936 var ett av samebyns värsta nödår. Då svalt många renar ihjäl. Det blev så oerhört mycket snö den vintern, 1,5-2 m. Detta tog hårt på renhjorden och samebyn hade bara 800 renar kvar när vintern var slut INT. Malmesjaure sameby blev helt utan renar den vintern och det var början till slutet för den samebyn. Konsekvenserna av nödvintern för Östra Kikkejaure sameby är inte helt kända ARB. Förr hände det också att många renar dog vintertid av fallande träd i samband med avverkningar. Renarna var helt enkelt för snabba fram för att äta hänglavar från de träd som fälldes INT. År 1947 skedde en viktig förändring inom Arvidsjaurbyarna. Då upplöstes Malmesjaure sameby som hade haft sina marker på ömse sidor om Piteälven. Området söder om Piteälven slogs ihop med Östra Kikkejaure sameby och området norr om Piteälven slogs ihop med Udtja sameby INT. Det har alltid förekommit omflyttningar av renskötare mellan skogssamebyarna. Flera av de idag renskötande samerna inom Östra Kikkejaure sameby har därför sina rötter i andra skogssamebyar, bl.a. inom Västra Kikkejaure. Många gånger har de flyttat in i Östra Kikkejure sameby genom att förvärva renmärken där eller genom att flytta med renhjorden dit. Anledningen till omflyttningen var att det var för många renskötare och för mycket renar inom Västra Kikkejaure ARB. Uppgifterna om hur många renskötare som det varit 1886 - Första renbeteslagen, Arvidsjaurs Lappmark delas in i samebyar 1913 - Östra Kikkejaure lappby nämns första gången 1917 - Kungörelse om indelning i fyra lappbyar, Östra Kikkejaure sameby en av dem 1919 - Tvångsförflyttning av samer till sydligare betesområden 1928 års renbeteslag där skogsrenskötseln ska ge vika för fjällrenskötseln 1936 - Samebyns värsta nödvinter endast 800 renar överlevde 1947 - Malmesjaure sameby upplöses. Hälften går till Östra Kikkejare sameby 1960-talet - Flera familjer bor i Koler vintertid och renarna betar i Tällträsklandet 1964 - Första snöskotern 1971 - Ny rennäringslag 1971-80 Carl-Gustav Lundgren ordf 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 Figur 4.3 Östra Kikkejuare sameby och dess utveckling sedan bildandet av Arvidsjaus lappbyar under slutet av 1800-talet 14

tidigare i Östra Kikkejaure sameby går lite isär. En av de äldre renskötarna berättar att när han kom till samebyn på 1960-talet var det ungefär lika många renskötare som idag, men renantalet var ojämnt fördelat mellan de olika renägarna. En annan av de äldre renskötarna säger: När jag började var vi dubbelt så många som idag INT. De sommarvisten som nyttjades under mitten av förra seklet är Storliden och Fjällbonäs. Desssa platser har idag ett stort kulturhistoriskt värde inom samebyn ARB. En annan plats som har stor kulturhistorisk betydelse och som fortfarande används regelbundet är anläggningen vid Hedvallen. Östra Kikkejaure skogssameby var den första som fick gränsbestämda vinterbetesmarker. Detta skedde 1980. Länsstyrelsen gjorde gränsbestämningen efter påtryckningar från grannbyarna. Östra Kikkejaure kom att överklaga detta till både Kammarrätten och Regeringsrätten - med stora advokatkostnader som följd ARB. Samebyn hade inte någon framgång i överklagandena. En annan stor förändring av samebyns marknyttjande är att Banverket 1975 byggde stängsel längs med stambanan. Detta kom att förändra samebyns arbetssätt. Innan stängslet fanns kunde samebyns renar fritt ströva över järnvägen INT. Nyttjandet av hundar i renskötseln är något som har förändrats successivt över tiden. Så länge som renskötaren färdades på skidor var hundarna oumbärliga som hjälp för att hålla renhjorden samlad. Idag förekommer andra raser och hundarna tränas inte på samma sätt, men de finns ändå ofta med och gör nytta i renskogen och är t.ex. numera vana att sitta med på skotern INT. Införandet av kommunikationsradio som arbetshjälpmedel har också inneburit stora förändringar för samebyn. Idag har renskötarna ständig kontakt med varandra i renskogen, medan det förr kunde vara nog så svårt att hitta varandra under arbetsdagen INT. Några andra aspekter ur samebyns moderna historia som förtjänar att nämnas är etableringen av Arvidsjaurs flygplats 1990 på tidigare värdefulla betesmarker samt etableringen av biltestanläggningar, en verksamhet som vuxit stort i Arvidsjaur och som också den tar betesmarker i anspråk ARB. 1964 - Första snöskotern 1971 - Ny rennäringslag 1971-80 Carl-Gustav Lundgren ordf 1972 - Samebyn förlorar Tällträsklandet (Storsund) pga renbeteskonventionen 1975 - Stängsel längs med Stambanan 1980 - Gränsbestämning av vinterbetesmarkerna 1980 - Helikopter börjar användas i renskötseln 1980-87 Hans Eriksson ordf 1986 - Tjernobyl-olyckan 1987- Håkan Nyström ordf 1990 - Snarkäpp börjar använads 1997 - Samebyn går över till kalvslakt, start av individmärkning av alla kalvar brickning 2006/07 - Nödvinter med låst bete 1970 1980 1990 2000 2010 15

5 Renskötselåret inom Östra Kikkejaure sameby - en verksamhet i förändring Här redovisas renskötselåret som det ser ut inom Östra Kikkejaure sameby idag. Med renskötselåret som utgångspunkt redovisas de förändringar som skett under den sista generationen och de förändringar som kan väntas. Stora delar av beskrivningarna bygger på de intervjuer som gjorts med renskötarna i samebyn. 5.1 Samebyns marker Östra Kikkejaure är en skogssameby som bedriver renskötsel från Moskosel i väster och österut till kusten vid Piteå. Åretruntmarkerna finns mellan Arvidsjaur och Moskosel och öster om Arvidsjaur, bl.a. utmed Åbyälvens källflöden. Vinterbetesmarkerna som huvudsakligen ligger i Piteå kommun finns söder om Lill-Piteälven och utmed Åbyälven och riksväg 373 (Piteå-Arvidsjaur). Vinterbetesmarkerna når ända ut i skärgården utanför Piteå. Tvärs över dalgångarna Samebyn har sedan vinterbetesmarkerna gränsbestämdes 1980 ingen egen stor dalgång att följa. Renens naturliga vandringsmönster stämmer inte med hur landskapet ser ut vilket innebär att renskötarna måste arbeta hårt för att hålla renarna inom samebyns marker INT. Åretruntmarkerna finns omkring Byskeälvens och Åbyälvens källflöden medan de mest kustnära betesmarkerna på Pitholmen ligger norr om Piteälven. Detta gör markerna arbetskrävande då renarna flera gånger per år ska korsa de olika älvarna och de höjdryggar som reser sig mellan älvdalarna. Östra Kikkejaure tappar också av denna orsak mycket renar till angränsande samebyar vilket är ett återkommande problem i renskötseln. Betesmarkernas kulturhistoriska betydelse Under intervjuerna har det visat sig att de flesta renskötarna har en uppfattning att markerna där vindkraftparken planeras inte innehåller så mycket kulturhistoriska spår INT. Kanske har det sin förklaring i att de kulturhistoriska frågorna till synes inte har så stort fokus hos flera av renskötarna. En renskötare ger också en förklaring när han säger: Man vill inte fästa sig så mycket vid markerna eftersom de är så föränderliga. Skogsbruket förändrar skogarna så snabbt INT. Längre västerut finns flera gamla visten och där har man varit mer stationär i renskötseln. Det är också där som flera av de idag aktiva renskötarna varit med i renskogen som barn och det blir därför naturligt att det är just dessa marker som förknippas med kulturhistoriska värden ARB. Det är dock viktigt att ha i åtanke att det aldrig gjorts några ordentliga undersökningar av samiska fornlämningar och kulturspår inom Markbygden eller i andra delar av vinterbeteslandet. Eftersom det är känt att dessa marker ända ned till kusten nyttjats för renskötsel under mycket lång tid kanske en sådan undersökning skulle kunna påvisa vilken historisk betydelse dessa marker haft för renskötseln. Som exempel på samiska lämningar i Markbygden kan nämnas en gammal lappvall som är belägen vid Åbyälven. Dess läge visar att de renskötande samer som levde där nyttjade ett stort omland i och kring Åbyälvens dalgång. Ett sådant betraktelsesätt visar också på hur viktigt det är att inte fokusera enbart på de enskilda fornlämningarna utan betrakta landskapet i större bemärkelse för att förstå dess historiska betydelse för renskötseln. En av renskötarna menar om Markbygdens kulturhistoriska värden:...det beror i och för sig på hur man tolkar begreppet kulturell. Samebyn har ju alltid nyttjat området - vilket kan ha kulturell betydelse. En annan menar att området har kulturhistorisk betydelse eftersom samebyn har nyttjat det i många generationer INT. Det är också viktigt att betona att vinterlandet och dess funktion är en förutsättning för att vidmakthålla de kulturhistoriska värden som finns inom samebyns hela betesområde. 16

År lap etru pm ntm ar k ar k sg er rän ov se an n Kärnområde Hedvallen ViktigasteUområdet DT JA Intensivt kalvningsland Östra Kikkejaure samebys markanvändning Östra KikkejaureGsameby ÄL Sameby, gränsbestämt LI område VA Odlingsgräns RE Lappmarksgräns Tidigare gällande konventionsområde Stängsel inom samebyns marker Kärnområde av riksintresse Vårland Höstland Sommarland Vittjärv Vinterland Utredningsområde för vindkraft Lu v äl le Vin lap terb pm et ark esm sg ark rän er se ne n d en Kärnområde Malme Malmejaure Sommar-, höst- och vinterland ST LU ÅK OK KE TA -M ÁV AS an Anläggning Städdejaure Piteä lven Moskosel Vidsel Dojomheden 0 10 20 Km Lantmäteriet 2001. Ur GSD-ÖVERS, Dnr: M2001/1502. Unbyn VÄ ST RA F.d. konventionsområde Storsund KI KK EJ AU SE RE 94 MI Älvsbyn Vistheden SJ AU R- NJ Korsträsk AR G Kärnområden Fagerheden och Sågån 94 Arvidsjaur flygplats Kallax Ersnäs Storsund E45 Sjulsmark Arvidsjaur Pit Kärnområde Byskeälven Lillpite MA US Långträsk Svensbyn UR E By sk Adak Norrfjärden Kärnområde Pitholmen Böle Piteå Blåsmark en älv en MA M alå y Åb Glommersträsk E4 KK E Hortlax eä lv Skiljning Huvåsen LÅ Roknäs JA Rosvik ST Å n lve eä Koler SE Kärnområde Åbyälven SV Lavrika barrskogar, AIP A flera anläggningar VÄ Hemmingsmark MI ST SJ RA K IKK AU R- NJ AR G EJA UR E Andersmyran anläggning Jävre Varje vinter öster om E4 Figur 5.1 Karta över Östra Kikkejaure samebys markanvändning med markerng av de olika årstidslanden, kärnområden samt de angränsande samebyarnas gränser. Utredningsområdet för vindkraften är också markerat på kartan 17

Samebyns sammansättning år 2008 ARB Nio renskötande medlemmar, den äldsta född 1935, den yngsta 1974. Två av dessa är pensionärer och trappar för närvarnade ned på verksamheten En renskötande medlem är en renägare som aktivt deltar i renskötselarbetet. Till sin hjälp kan han/hon ha ett antal skötesrenägare Sju av de renskötande medlemmarna bor i Arvidsjaur, en i Koler och en i Moskosel Tre aktiebolag och två enskilda firmor Maximalt 4000 renar i vinterstam Varje enskild renskötares renantal beror till stor del på renskötarens ålder samt på åldersstrukturen inom samebyn. De äldre renskötarna inom samebyn har ofta fler renar Inga aktiva renskötande kvinnor idag. Kvinnornas ansvar för hem, familj och kompletterande inkomster till hushållen är viktiga för att de renskötande familjerna ska fungera Nio hushåll försörjs av renskötseln 14 barn inom samebyn, ålder 1-21 år 56 skötesrenägare, var och en ägare till högst ett tiotal renar och knuten till en renskötande medlem. Denne har ansvaret för skötesrenägarens renar Mindre än 10% av samebyns renar utgörs av skötesrenar Skötesrenägarna hjälper i varierande grad till vid kalvmärkning, slakt och skiljningar, förr var de mer aktiva och då var de också fler Skötesrenägarna kan ha en viktig funktion som samebyns amabassadörer ut i det omgivande samhället Totalt ett 70-tal renmärken Figur 5.2 Åldersstrukturen inom Östra Kikkejaure sameby utifrån åldern hos de renskötande medlemmarna och deras barn ARB 18

5.2 Vårvintern (april-maj) Under vårvintern flyttas renarna från vinterbeteslandet till vårlandet där vajorna ska föda sina kalvar. Renskötsel får endast bedrivas i vinterbetesmarkerna fram till sista april. Tidpunkten för vårflytten beror på snö- och betesförhållandena.tidig flyttning till vårlandet kan innebära att renarna måste utfodras till dess snön smält undan i sydsluttningarna och gjort betet tillgängligt medan en sen flyttning kan innebära risker med öppna vattendrag och för lite snö att färdas på. I mars - april månad sker flyttningen från vinterbetesområdet till vår- och kalvningslandet i skogarna nordväst om Arvidsjaur. Ofta är det markerna kring Reivo-reservatet som är målet för flyttningen. Från kusten till Reivo är det fågelvägen ca 13 mil. Tidpunkten för flyttningen varierar år från år beroende på snö- och betesförhållandena, men en genomgång av en renskötares dagböcker för några av åren 1989-2004 visar att flyttningen i regel sker under tiden 20 mars - 24 april AR, men oftast under början av april (se textruta på nästa sida). Under vårflyttningen passerar många av samebyns renar genom eller förbi Markbygden, d.v.s. det område som är aktuellt för vindkraft (se karta i figur 5.4). Innan vårflyttningen kan börja har renskötarna i regel haft en lång vinter med boende långt från sina familjer. Flera av renskötarna i samebyn bor i stugor eller husvagn i kustlandet under hela vintern. Det är ett tiotal mil hem till Arvidsjaur och bl.a. för dem som har barn i dagis- och skolålder är därför vinter och vårvinter en slitsam tid för familjen. Denna aspekt utvecklas ytterligare i avsnittet Vintern. Utfodring i slutet av vintern - dyrt och arbetskrävande Vårvintern är en arbetssam tid för renskötarna, inte minst p.g.a. att tillgången till bete är en flaskhals i samebyns årscykel. Innan flyttningen kan börja är det därför vissa år nödvändigt med utfodring av renarna. Även om vinterbetesförhållandena har varit relativt goda i kustlandet kan betet vara slut under vårvintern. Som exempel kan nämnas vintern 1999 då det var dåligt bete och samebyn utfodrade renarna på Pitholmen från 5 mars till 10 april AR. Under denna vårvinter var det också stor spridning på renarna och det var mycket arbete med att samla in smågrupper från olika håll. Vårvintern 2002 skedde utfordring både på Pitholmen och kring Andersmyran nära länsgränsen mot Västerbotten under tiden 2-30 mars. Flera av renskötarna är oroliga för att ett förändrat klimat ska innebära försämringar av vinterbetet INT. Under de två senaste vintrarna, 2007 och 2008, har det varit nödvändigt med utfodring under hela eller delar av vintern. Enbart fodret för utfodring av fyra renskötares renar under vårvintern 2008 kostade ca 150 000 kr per tiodagarsperiod INT. Svårigheter i inledningen av vårflyttningen Under de vintrar samebyn använt Pitholmen för vinterbete krävs noggrann planering innan flyttningen därifrån kan starta. Fritidshusebyggelse, permanentbebyggelse, rörligt friluftsliv, vägar och passagen över Piteälven norr om Pitsund samt passagen över E4 innebär att många aspekter måste stämma innan flyttningen kan starta. Flyttningen västerut brukar ske till fots över Yttrefjärden. Passagen sker ca 2 km norr om Pitsund över en del av fjärden som har stabil is även under vårvintern. Längre söderut mot Pitsund finns öppet vatten. Under senare år bryts dock en isränna i älven för de fartyg som ska nå Munksund. Då isrännan är nybruten utgör den ett definitivt hinder för renarnas passage och renskötarna måste därför anpassa sin planering efter hur isrännan åter frusit ihop. Bron vid Pitsund kan inte användas för passagen över älven. Från en vår finns noteringar om att man byggde tillfälliga stängsel av hela 82 rullar stängsel utmed Pitholmsvägen för att vårflyttningen skulle kunna starta på rätt sätt och för att undvika att renarna gick ut på vägen AR. Passagen ut från Pitholmen är smal mellan bebyggelse och över Pitholmsvägen. Renskötarna brukar locka renarna över isen med hö och ensilage. E4 utgör också en svår barriär för samebyn, bl.a. genom att samebyn inte kan genomföra en flyttning över en vägsträcka med mitträcke. Idag flyttar samebyn till fots över E4:an vid Pitsund. I regel startar man mycket tidigt på morgonen för att hinna över E4 när trafiken fortfarande är gles. Polis tillkallas för passagen över E4 2. En tidigare flyttled vid Öjebyn (norr om Piteå) som användes för att nå skärgården från norr kan inte användas längre p.g.a. svårigheterna att passera E4 som här byggts ut till motorväg. Den här flyttleden Figur 5.3 Rast under vårflyttning på 1990-talet. Från vänster Johan Lundgren, Roland Englund, Patrik Lundgren och Håkan Nyström. Foto: Anders Ruuth 19

Vårflyttningar inom en av samebyns vinterbetesgrupper le Lu När inträffar vårflyttningen? ve äl Östra Kikkejaure samebys gränser 1991 och 2004 1991, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003 och 2004 2000 1999 1989 1998 Vittjärv Rastplats/hage (övernattning) n 1989: 16-24 april (9 dagar) 1991: 12-19 april (8 dagar) 1999: 10-15 april (6 dagar) 2000: 29 mars - 7 april (10 dagar) Piteä Malmesjaure 2001: 16-22 april (7 dagar) Utredningsområde för vindkraft lven Vidsel Dojomheden Moskosel 0 10 20 Km Lantmäteriet 2001. Ur GSD-ÖVERS, Dnr: M2001/1502. 2002: 30 mars - 6 april (8 dagar) Reivo Unbyn 2003: 20-26 mars (7 dagar) 2004: 1-10 april (10 dagar) Städdejaur Vistheden AR Källa: Anders Ruuths dagböcker. Detta är ett urval som representerar en renskötare/vinterbetesgrupp. Under flera år saknas dagboksanteckningar. 94 Älvsbyn Korsträsk 94 Kallax Ersnäs Storsund E45 Pit Rosvik eä E4 Norrfjärden n lve Östra Kikkejaure Huvåsen Lillpite Långträsk Roknäs Finnliden By Glommersträsk Böle Piteå Hortlax sk Adak Svensbyn eä lve n Pitholmen Blåsmark n 20 Sjulsmark Tällträsk Koler lve Vårflyttningen sker i regel samlat med en stor hjord renar som vandrar till fots mellan olika övernattningshagar (se karta i figur 5.4) där renarna får vila innan Fjällbonäs yä Samlad vårflyttning till fots Arvidsjaur Åb som ledde vidare över Svensbyfjärden, Lill-Pite och Yttersta användes senast 1998AR. Svårigheterna kring Pitholmen, isrännan i Piteälven och passagen av E4 har ökat mycket de senaste åren och gjort att det idag är mycket svårt att flytta till fots från PitholmshedenINT. Senaste flyttningen till fots denna väg skedde våren 2006.ARB En annan aspekt som kommer påverka samebyns möjligheter att flytta till fots från Pitholmsheden och övriga marker längst i öster är den planerade Norrbotniabanan, en ny kustnära ny järnväg mellan Umeå och Luleå. Banan kommer att passera genom Östra Kikkejaure samebys vinterbetesland intill Piteå. Ett järnvägsalternativ passerar Pitholmsheden. Norrbotniabanan kan leda till stora negativa konsekvenser för samebyn om det inte är möjligt att anpassa planeringen av banan till betesförhållandena på Pitholmsheden2. Andersmyran Hemmingsmark Jävre M alå över flyttningsvägar i samband med vårflyttningen åren 1989, 1991 samt 1999-2004AR. I regel sker flyttningen till Figur 5.4 Karta fots mellan olika rastplatser där renarna hålls nattetid (röda punkter). Sträckan mellan Andersmyran och Huvåsen har använts under sju av de åtta vårarna (mörkgrön). Utmed övriga sträckor har flyttning skett under en till tre vårar. Den nordliga flyttleden (brun) nyttjades sista gången 1989 innan E4 byggdes om till motorväg och omöjliggjorde passage. 1998 var senaste gången man flyttade på Piteälvens is förbi Piteå stad utanför dåvarande Assi-fabriken. Notera att figuren visar flyttningsvägarna för en vinterbetesgrupp. nästa dagsetapp. Vårflytten sker på så sätt i oavbruten följd under ungefär en veckas tid. Beroende av före måste ibland tillfälliga övernattningshagar byggas. Helikopter används endast i begränsad omfattning under vårflyttningen. Förr byggde man som regel tillfälliga hagar utmed flyttlederna: Vi flyttade - gjorde en hage - flyttade - gjorde en hage osv berättar en renskötare. De hagar som nu finns med en dagsetapps mellanrum är till stor hjälp både vid vårflyttningen och under andra delar av betesåretint. För renskötarna kan vårflyttningen vara en intensiv vecka. Man flyttar kanske under dygnets alla ljusa timmar och dagarna är långa. I regel vill man starta